Mål C-44/08

Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK ry m.fl.

mot

Fujitsu Siemens Computers Oy

(begäran om förhandsavgörande från Korkein oikeus)

”Mål om förhandsavgörande — Direktiv 98/59/EG — Tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar — Artikel 2 — Skydd för arbetstagare — Information till och samråd med arbetstagare — Företagskoncern — Moderbolag — Dotterbolag”

Förslag till avgörande av generaladvokat P. Mengozzi föredraget den 22 april 2008   I ‐ 8166

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 september 2009   I ‐ 8188

Sammanfattning av domen

1. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Kollektiva uppsägningar – Direktiv 98/59 – Förfaranden för att informera och hålla överläggningar med arbetstagarna

   (Rådets direktiv 98/59, artikel 2.1 och 2.2)

2. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Kollektiva uppsägningar – Direktiv 98/59 – Förfaranden för att informera och hålla överläggningar med arbetstagarna

   (Rådets direktiv 98/59, artikel 2.3 första stycket b)

3. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Kollektiva uppsägningar – Direktiv 98/59 – Förfaranden för att informera och hålla överläggningar med arbetstagarna

   (Rådets direktiv 98/59, artikel 2.1 och 2.4)

4. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Kollektiva uppsägningar – Direktiv 98/59 – Förfaranden för att informera och hålla överläggningar med arbetstagarna

   (Rådets direktiv 98/59, artikel 2.1 och 2.4)

1.  Artikel 2.1 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar ska tolkas så, att antagandet inom ramen för en företagskoncern av strategiska beslut eller förändringar i verksamheten som tvingar arbetsgivaren att överväga eller planera kollektiva uppsägningar medför att denna arbetsgivare blir skyldig att överlägga med arbetstagarrepresentanterna. Såsom nämligen framgår av punkt 2 första stycket i nämnda artikel 2, ska överläggningarna bland annat behandla möjligheten att undvika kollektiva uppsägningar eller att minska antalet berörda arbetstagare. Dock skulle man, vid en överläggning som började när ett beslut som gjorde sådana uppsägningar nödvändiga redan hade fattats, inte på ett meningsfullt sätt kunna behandla tänkbara alternativ för att undvika uppsägningar.

   (se punkterna 47 och 49 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Uppkomsten av skyldigheten för arbetsgivaren att inleda överläggningar avseende övervägda kollektiva uppsägningar är inte beroende av huruvida arbetsgivaren redan har möjlighet att ge arbetstagarrepresentanterna all den information som krävs enligt artikel 2.3 första stycket b i direktiv 98/59 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar. Utgångspunkten i tiden för överläggningarna kan inte bero på huruvida arbetsgivaren redan har möjlighet att ge arbetstagarrepresentanterna all den information som nämns i denna bestämmelse. Logiken bakom denna bestämmelse är att arbetsgivaren ska förse arbetstagarna med relevant information under hela tiden som överläggningarna pågår. En flexibilitet i detta hänseende är nödvändig med hänsyn till att dessa uppgifter kan bli tillgängliga vid olika tillfällen under överläggningsförfarandet, vilket medför att arbetsgivaren har möjlighet och skyldighet att komplettera dessa under detta förfarande.

   (se punkterna 53–55 och punkt 2 i domslutet)

3.  Artikel 2.1 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar jämförd med artikel 2.4 första stycket i samma direktiv, ska tolkas så att i en företagskoncern, bestående av ett moderbolag och ett eller flera dotterbolag, det dotterbolag som är arbetsgivare är skyldigt att inleda överläggningar med arbetstagarrepresentanterna endast när detta dotterbolag, inom vilket kollektiva uppsägningar kan komma att göras, är identifierat. Överläggningarna med arbetstagarnas företrädare kan nämligen inte inledas om inte det företag där kollektiva uppsägningar kan komma att göras är känt. När ett moderbolag i en företagskoncern fattar sådana beslut som kan få återverkningar på anställningarna för arbetstagarna i koncernen, ankommer det på det dotterbolag vars arbetstagare kan komma att beröras av kollektiva uppsägningar att i egenskap av arbetsgivare inleda överläggningar med arbetstagarrepresentanterna. Det är således inte möjligt att inleda sådana överläggningar innan nämnda dotterbolag har identifierats.

   (se punkterna 63 och 65, samt punkt 3 i domslutet)

4.  Artikel 2.1 i direktiv 98/59 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar jämförd med artikel 2.4 i samma direktiv ska tolkas så, att när det är fråga om en företagskoncern måste överläggningsförfarandet avslutas av det dotterbolag som berörs av kollektiva uppsägningar innan nämnda dotterbolag, i förekommande fall på direkt order av sitt moderbolag, säger upp anställningsavtalen för de arbetstagare som ska sägas upp.

   (se punkt 72 och punkt 4 i domslutet)