Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62007CJ0487

    Sammanfattning av domen

    Mål C-487/07

    L’Oréal SA m.fl.

    mot

    Bellure NV m.fl.

    (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division))

    ”Direktiv 89/104/EEG — Varumärken — Artikel 5.1 och 5.2 — Användning i jämförande reklam — Rätt att förbjuda sådan användning — Otillbörlig fördel dras av renommé — Förfång för varumärkets funktion — Direktiv 84/450/EEG — Jämförande reklam — Artikel 3a.1 g och h — Villkor för att jämförande reklam ska vara tillåten — Otillbörlig fördel dras av ett varumärkes renommé — En vara framställs som en imitation eller en ersättning”

    Förslag till avgörande av generaladvokat P. Mengozzi föredraget den 10 februari 2009   I ‐ 5189

    Domstolens dom (första avdelningen) av den 18 juni 2009   I ‐ 5226

    Sammanfattning av domen

    1. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 89/104 – Välkänt varumärke –Skyddet utökas till varor och tjänster som inte är lika (artikel 5.2 i direktivet) – Villkor för utökat skydd

      (Rådets direktiv 89/104, artikel 5.2)

    2. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 89/104 – Rätt för varumärkesinnehavaren att hindra tredje man från att använda ett identiskt eller liknande tecken för identiska eller liknande varor eller tjänster – Användning av varumärket i den mening som avses i artikel 5.1 a i direktivet

      (Rådets direktiv 84/450, artikel 3a.1 och 89/104, artikel 5.1 a)

    3. Tillnärmning av lagstiftning – Vilseledande och jämförande reklam – Direktiv 84/450 – Jämförande reklam

      (Rådets direktiv 84/450, artikel 3a.1 g och h)

    1.  Artikel 5.2 i första direktivet 89/104 om varumärken ska tolkas så att det, för att en otillbörlig fördel av varumärkets särskiljningsförmåga och renommé ska anses föreligga enligt denna bestämmelse, varken krävs att det föreligger risk för förväxling eller risk för förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé eller, mera allmänt, för varumärkesinnehavaren. Den fördel som blir resultatet av att tredje man använder ett kännetecken som liknar ett känt varumärke ska anses som en otillbörlig fördel av nämnda särskiljningsförmåga eller renommé, när tredje man genom denna användning försöker placera sig i det kända varumärkets kölvatten för att dra fördel av dess attraktionsförmåga, anseende och prestige samt, utan att betala någon ekonomisk ersättning, utnyttja den kommersiella ansträngning som varumärkesinnehavaren gjort för att skapa och befästa bilden av varumärket.

      (se punkt 50 och punkt 1 i domslutet)

    2.  Artikel 5.1 a i första direktivet 89/104 om varumärken ska tolkas så att innehavaren till ett registrerat varumärke har rätt att hindra tredje man från att i jämförande reklam, som inte uppfyller samtliga villkor som föreskrivs i artikel 3a.1 i direktiv 84/450 om vilseledande och jämförande reklam, i dess lydelse enligt direktiv 97/55, för att vara tillåten, använda ett kännetecken som är identiskt med varumärket för varor eller tjänster som är identiska med dem som varumärket registrerats för, även då denna användning inte kan skada varumärkets grundläggande funktion att ange varornas eller tjänsternas ursprung, under förutsättning att nämnda användning skadar eller kan skada någon av varumärkets andra funktioner.

      Det registrerade varumärket ger enligt artikel 5.1 första meningen i direktiv 89/104 innehavaren en ensamrätt. Enligt artikel 5.1 a i direktivet ger denna ensamrätt innehavaren rätt att hindra tredje man, som inte har hans tillstånd, från att i näringsverksamhet använda tecken som är identiska med varumärket med avseende på de varor och tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat.

      Den ensamrätt som föreskrivs i artikel 5.1 a i direktiv 89/104 syftar till att ge varumärkesinnehavaren möjlighet att skydda de särskilda intressen vederbörande har i egenskap av varumärkesinnehavare, det vill säga att säkerställa att varumärket kan fylla sin egentliga funktion och att den ovannämnda rätten således endast skall utövas när tredje mans användning av ett kännetecken skadar eller kan skada varumärkets funktion. Bland dessa funktioner ingår inte enbart varumärkets grundläggande funktion att garantera konsumenterna varans eller tjänstens ursprung, utan även varumärkets övriga funktioner såsom i synnerhet att garantera varornas eller tjänsternas kvalitet. Ytterligare funktioner är kommunikations-, investerings- och reklamfunktioner.

      (se punkterna 57, 58, 65 och punkt 2 i domslutet)

    3.  Artikel 3a.1 i direktiv 84/450 om vilseledande och jämförande reklam, i dess lydelse enligt direktiv 97/55, ska tolkas så att när en annonsör uttryckligen eller underförstått i en jämförande reklam anger att den produkt han saluför utgör en imitation av en produkt som har ett välkänt varumärke så ”framställer [han] en vara eller en tjänst som en imitation eller ersättning” enligt artikel 3a.1 h.

      Det särskilda föremålet för det villkor som föreskrivs i artikel 3a.1 h i direktiv 84/450 utgörs av ett förbud för annonsören att låta det framgå i jämförande reklam att den vara eller tjänst han saluför är en imitation eller ersättning för den vara eller tjänst som bär varumärket. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 84 i sitt förslag till avgörande är det inte enbart reklam som uttryckligen hänvisar till idén om imitation eller ersättning som är förbjuden, utan även reklam som, med hänsyn till den allmänna framställningen och det ekonomiska sammanhanget i det aktuella fallet, underförstått kan förmedla denna idé till omsättningskretsen.

      Det saknar betydelse i detta sammanhang huruvida det av reklamen framgår att det rör sig om en imitation av den produkt som har ett skyddat varumärke i dess helhet eller enbart en imitation av en av produktens grundläggande egenskaper.

      När en jämförande reklam, som framställer annonsörens varor som en imitation av en vara som bär ett varumärke, enligt direktiv 84/450 anses strida mot en lojal konkurrens och således är otillåten, så är den fördel som annonsören dragit av reklamen frukten av illojal konkurrens och ska följaktligen anses ha dragits, otillbörligen, av varumärkets renommé i den mening som avses i nämnda artikel 3a.1 g.

      (se punkterna 75, 76, 79, 80 och punkt 3 i domslutet)

    Top