Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Tillnärmning av lagstiftning – Förfarande vid offentlig upphandling av tjänster – Direktiv 92/50 – Tilldelning av kontrakt

(Artikel 43 EG och 49 EG; rådets direktiv 92/50)

2. Talan om fördragsbrott – Bevis för fördragsbrott – Bevisbördan åligger kommissionen

(Artikel 226 EG)

Sammanfattning

1. Vad gäller de tjänster som omfattas av bilaga 1 B till direktiv 92/50 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster – med förbehåll för en senare utvärdering, som det hänvisas till i artikel 43 i direktivet – har gemenskapslagstiftaren utgått ifrån att kontrakt avseende sådana tjänster, med hänsyn till deras speciella natur, a priori inte har ett sådant gränsöverskridande intresse som kan motivera att de tilldelas efter en anbudsinfordran genom vilken företag från andra medlemsstater kan få kännedom om meddelandet om upphandling och lämna anbud. Av detta skäl krävs enligt direktiv 92/50 endast publicering i efterhand för denna kategori av tjänster.

Offentlig upphandling omfattas emellertid av de grundläggande gemenskapsrättsliga reglerna, och särskilt av de principer om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som stadfästs i fördraget. Härav följer att det system med publicering som inrättats av gemenskapslagstiftaren för kontrakt avseende tjänster som omfattas av bilaga 1 B inte kan tolkas på så sätt att det utgör hinder för att tillämpa de principer som följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, för det fall sådana kontrakt ändå är av ett bestämt gränsöverskridande intresse.

I den mån som ett kontrakt avseende tjänster som omfattas av bilaga 1 B är av sådant intresse, innebär tilldelningen, i avsaknad av insyn, av detta kontrakt till ett företag i den medlemsstat där den upphandlande myndigheten finns en särbehandling till förfång för företag i en annan medlemsstat, som kunde ha ett intresse av denna upphandling. En sådan särbehandling, vilken, genom att samtliga företag i en annan medlemsstat utesluts, i princip är till förfång för dessa företag, utgör indirekt diskriminering på grund av nationalitet, vilken är förbjuden enligt artiklarna 43 EG och 49 EG, om det inte föreligger sakliga skäl för särbehandlingen.

(se punkterna 25, 26 och 29–31)

2. Vid en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG åligger det kommissionen att förse domstolen med de uppgifter som denna behöver för att kunna kontrollera om fördragsbrott föreligger. Kommissionen kan därvid inte stödja sig på en presumtion.

Vid en talan om fördragsbrott avseende det system med publicering av offentliga kontrakt för tjänster som omfattas av bilaga 1 B till direktiv 92/50 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster och eftersom kommissionen gör gällande att artiklarna 43 EG och 49 EG har åsidosatts ankommer det på kommissionen att visa att det aktuella kontraktet, trots att det avser tjänster som omfattas av bilaga 1 B till direktivet, var av ett bestämt intresse för ett företag i en annan medlemsstat än den där den upphandlande myndigheten finns, och att detta företag, då det inte har haft tillgång till adekvata upplysningar före tilldelningen av kontraktet, inte har kunnat anmäla intresse för detsamma. Det är inte tillräckligt för kommissionen att enbart ange att den mottagit ett klagomål avseende det aktuella kontraktet för att visa att kontraktet är av gränsöverskridande karaktär och följaktligen konstatera att fördragsbrott föreligger.

(se punkterna 32–34)