Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Målrabatter

(Artikel 82 EG)

2. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp

(Artiklarna 3.1 g EG och 82 EG)

3. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Tillämpning av olika villkor för likvärdiga transaktioner

(Artikel 82 andra stycket c EG)

4. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Tillämpning av olika villkor för likvärdiga transaktioner

(Artiklarna 3.1 g EG och 82 andra stycket c EG)

Sammanfattning

1. Vid bedömningen av huruvida ett företag med en dominerande ställning eventuellt gjort sig skyldigt till missbruk genom ett system med rabatter eller bonusar som varken utgör mängdrabatter eller mängdbonusar, som enbart är knutna till inköpsvolymen, eller lojalitetsrabatter eller lojalitetsbonusar, eftersom avtalsparterna enligt systemet inte är förpliktade att uteslutande eller till en bestämd del täcka sina behov hos företaget med dominerande ställning, är det nödvändigt att bedöma samtliga omständigheter, särskilt kriterierna och reglerna för beviljandet av dessa rabatter eller bonusar. Det skall först undersökas huruvida de kan medföra en uteslutningseffekt, det vill säga om de dels kan försvåra eller rent av omöjliggöra för konkurrenterna till det dominerande företaget att få tillträde till marknaden, dels försvåra eller rent av omöjliggöra för dess avtalsparter att välja mellan flera inköpskällor eller handelspartner. Därefter skall det undersökas huruvida de beviljade rabatterna och bonusarna objektivt sett är ekonomiskt motiverade. Det är nämligen tillåtet för ett företag att visa att dess bonussystem som medför en uteslutningseffekt är ekonomiskt motiverat.

Uteslutningseffekten kan uppstå till följd av målrabatter eller målbonusar, det vill säga rabatter eller bonusar som är knutna till att individuellt fastställda försäljningsmål uppnås, genom att bonussatsen är avhängig av hur varje avtalsparts omsättning från inköp eller försäljning av det dominerande företagets produkter förändras under en viss period.

Avtalsparternas bindning till företaget med dominerande ställning och pressen på dessa kan vara särskilt stark när rabatter eller bonusar tillämpas på den totala omsättningen från företagets produkter, det vill säga när dessa rabatter eller bonusar inte bara hänför sig till ökningen av inköpen eller försäljningen av dessa produkter under den period som beaktas, utan även omfattar samtliga dessa inköp eller försäljningar. På så sätt kan förhållandevis oansenliga variationer – oavsett om det är fråga om en ökning eller minskning – i omsättningen från det dominerande företagets produkter få oproportionerliga effekter för avtalsparterna. Så är fallet om det förhållandet att målen uppnås medför att bonusen ökar på inköpen eller försäljningen av dessa produkter under hela den period som beaktas, och inte bara på de inköp eller den försäljning som skett efter det att målen har nåtts. De höjda bonussatsernas progressiva karaktär har således en mycket påtaglig marginaleffekt, med genomgripande effekter på resultatbonussatserna till följd av en obetydlig minskning av omsättningen.

Den press som ett företag med dominerande ställning som beviljar rabatter eller bonusar med sådana särdrag utövar på sina avtalsparter förstärks ytterligare när företagets marknadsandelar är mycket större än konkurrenternas. Under dessa förhållanden är det särskilt svårt för det dominerande företagets konkurrenter att bjuda över sådana rabatter eller bonusar som grundar sig på den totala omsättningen. Företaget med dominerande ställning är på grund av sin betydligt större marknadsandel som regel en oundviklig handelspartner på marknaden. De rabatter eller bonusar som ett sådant företag beviljar på grundval av den totala omsättningen överträffar oftast, i absoluta tal, vida även de mest generösa erbjudandena från företagets konkurrenter. För att locka till sig det dominerande företagets avtalsparter eller för att få tillräckligt många beställningar från dessa måste konkurrenterna erbjuda dem betydligt högre rabatter eller bonusar.

Bedömningen av huruvida ett rabatt- eller bonussystem som införts av ett företag med dominerande ställning är ekonomiskt motiverat skall ske på grundval av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det skall fastställas huruvida den uteslutningseffekt som ett sådant system ger upphov till, vilken är ofördelaktig för konkurrensen, kan uppvägas av eller rent av övervinnas genom fördelar i effektivitetshänseende som även gynnar konsumenten. Om systemets uteslutningseffekt saknar samband med fördelarna för marknaden och konsumenterna eller om den går utöver vad som krävs för att uppnå dessa fördelar, skall systemet anses utgöra missbruk.

(se punkterna 65, 67–75 och 86)

2. Artikel 82 EG avser inte endast missbruk som kan leda till direkt skada för konsumenterna, utan också sådant missbruk som skadar dessa genom att det påverkar den struktur för effektiv konkurrens som avses i artikel 3.1 g EG. Härav följer att det, för att bedöma huruvida ett dominerande företags beteende utgör missbruk, inte är nödvändigt att undersöka huruvida det har orsakat konsumenterna en nackdel i den mening som avses i artikel 82 andra stycket b EG, utan det räcker att undersöka huruvida det har haft en begränsande inverkan på konkurrensen.

(se punkterna 106 och 107)

3. Ett system med målrabatter eller målbonusar som beviljas av ett företag med dominerande ställning, vilket, om avtalsparterna uppnår målen, medför en ökning av rabatt- eller bonussatsen inte bara på marginalinköpen eller marginalförsäljningen av det dominerande företagets produkter utöver dessa mål, utan på alla inköp eller all försäljning som skett under den aktuella perioden, medför att olika ersättningsnivåer tillämpas på likvärdiga transaktioner i den mening som avses i artikel 82 andra stycket c EG, det vill säga inköpet eller försäljningen av samma kvantitet av det dominerande företagets produkter, beroende på om avtalsparterna har uppnått sina mål jämfört med referensperioden eller ej.

(se punkterna 138 och 139)

4. Det särskilda förbudet mot diskriminering i artikel 82 andra stycket c EG utgör en del av den ordning som säkerställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids, i enlighet med artikel 3.1 g EG. Det dominerande företagets affärsbeteende får inte snedvrida konkurrensen på en marknad i föregående eller i efterföljande led, det vill säga konkurrensen mellan företagets leverantörer eller kunder. Företagets avtalsparter får inte gynnas eller missgynnas på det område där de konkurrerar inbördes. För att villkoren för att tillämpa artikel 82 andra stycket c EG skall vara uppfyllda är det följaktligen nödvändigt att fastställa att det dominerande företagets beteende på en marknad inte bara är diskriminerande, utan att det även syftar till att snedvrida detta konkurrensförhållande, det vill säga att hämma konkurrensställningen för en del av företagets handelspartner i förhållande till andra.

I det avseendet finns det inte någonting som hindrar att diskriminering av handelspartner som konkurrerar med varandra kan anses utgöra missbruk så snart det dominerande företagets beteende, med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet, syftar till en konkurrenssnedvridning mellan dessa handelspartner. I en sådan situation kan det inte krävas att det dessutom bevisas att varje enskild handelspartners konkurrensställning faktiskt har försämrats på ett kvantifierbart sätt.

(se punkterna 143–145)