Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Begäran om förhandsavgörande – Bedömning av giltighet – WTO-avtalen kan inte åberopas för att angripa en gemenskapsrättsakts lagenlighet – Undantag – Gemenskapsrättsakt som syftar till att säkerställa fullgörandet av avtalen eller som uttryckligen och särskilt hänvisar till dessa – Utslag av WTO:s tvistlösningsorgan – Gemenskapens åtaganden – Rätt att åberopa WTO-avtalen – Föreligger inte

(Artikel 234 EG)

Sammanfattning

Med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik, ingår WTO-avtalen i princip inte bland de regler som domstolen skall beakta när den prövar lagenligheten av gemenskapsinstitutionernas rättsakter. Det är endast om gemenskapen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse vilken den åtagit sig inom ramen för WTO, eller om en gemenskapsrättsakt uttryckligen hänvisar till vissa bestämmelser i WTO-avtalen, som det åvilar domstolen att pröva lagenligheten av gemenskapsrättsakten i fråga med hänsyn till WTO:s regler.

Genom att, efter ett utslag av WTO:s tvistlösningsorgan (DSB), åtaga sig att rätta sig efter denna organisations bestämmelser, i synnerhet artiklarna I:1 och XIII GATT 1994, har gemenskapen inte avsett att fullgöra en särskild förpliktelse inom ramen för WTO som kan motivera ett undantag från principen att WTO:s bestämmelser inte får åberopas vid gemenskapsdomstolen och att den kan pröva de aktuella gemenskapsbestämmelsernas lagenlighet med hänsyn till dessa bestämmelser.

Även när det finns ett utslag från DSB genom vilket en medlems åtgärder förklaras vara oförenliga med WTO:s bestämmelser, tillmäts likväl förhandlingar mellan parterna en betydande roll inom denna organisations system för tvistlösning. Att under dessa omständigheter ålägga domstolarna en skyldighet att underlåta att tillämpa bestämmelser i nationell rätt som är oförenliga med WTO-avtalen skulle leda till att beröva de avtalsslutande parternas lagstiftande eller verkställande organ den i bland annat artikel 22 i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning föreskrivna möjligheten att nå en lösning genom förhandlingar, om än bara som en tillfällig åtgärd.

Att medge att det ankommer direkt på gemenskapsdomstolen att säkerställa gemenskapsrättens förenlighet med WTO:s bestämmelser skulle vidare innebära att gemenskapens lagstiftande eller verkställande organ berövas den handlingsfrihet som motsvarande organ hos gemenskapens handelspartners åtnjuter.

En ekonomisk aktör kan följaktligen inte vid en domstol i en medlemsstat åberopa att en gemenskapslagstiftning är oförenlig med vissa WTO-bestämmelser. Detta gäller även om DSB har förklarat att den nämnda lagstiftningen är oförenlig med de bestämmelserna.

(se punkterna 39–42, 48 och 53–54, samt domslutet)