Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Internationella avtal - Medlemsstaters avtal - Avtal som ingåtts före EG-fördraget - Artikel 234 i fördraget (nu artikel 307 EG i ändrad lydelse) - Syfte - Tillämpningsområde - Ett nytt avtal som innehåller bestämmelser från ett tidigare avtal som upphört att gälla - Omfattas inte

(EG-fördraget, artikel 234 (nu artikel 307 EG i ändrad lydelse))

2. Fri rörlighet för personer - Etableringsfrihet - Bilateralt luftfartsavtal mellan en medlemsstat och ett tredje land som inte garanterar övriga medlemsstaters flygbolag som utnyttjat etableringsfriheten samma behandling som medlemsstatens nationella flygbolag - Otillåtet - Förbehållet med hänsyn till allmän ordning inte tillämpligt

(EG-fördraget, artiklarna 52 och 56 (nu artiklarna 43 EG och 46 EG i ändrad lydelse) och artikel 58 (nu artikel 48 EG))

Sammanfattning

1. Artikel 234 i fördraget (nu artikel 307 EG i ändrad lydelse) har allmän räckvidd och gäller för alla internationella avtal som kan inverka på tillämpningen av fördraget, oberoende av avtalets syfte.

Syftet med artikel 234 första stycket i fördraget är att i enlighet med folkrättens principer klargöra att tillämpningen av fördraget inte påverkar den berörda medlemsstatens åtagande att iaktta de rättigheter för tredje land som följer av ett avtal som ingicks innan fördraget trädde i kraft i denna stat eller innan staten i förekommande fall anslöt sig till Europeiska gemenskaperna, och att fullgöra sina skyldigheter enligt detta avtal.

Artikel 234 i fördraget är inte tillämplig på ett bilateralt avtal som ingåtts mellan en medlemsstat och ett tredje land på luftfartsområdet, vilket innehåller en bestämmelse om ägande och kontroll av lufttrafikföretag, när de avtalsslutande parternas rättigheter och skyldigheter enligt bestämmelsen inte följer av ett tidigare avtal, utan av ett avtal som har tillkommit efter det att medlemsstaten anslöt sig till gemenskaperna.

Ovanstående konstaterande motsägs inte av att ett avtal, som ingicks innan medlemsstaten anslöt sig till gemenskaperna och var i kraft fram till efter dess anslutning, innehöll en bestämmelse med liknande lydelse.

Avtalet ingicks nämligen "för att ersätta" avtalet som ingicks före anslutningen, bland annat med hänsyn till utvecklingen av trafikrättigheterna mellan avtalsparterna, och gav upphov till nya rättigheter och skyldigheter mellan parterna. Under dessa omständigheter är det sedan det avtal som ingicks efter anslutningen trädde i kraft uteslutet att hänföra medlemsstatens och det tredje landets rättigheter och skyldigheter enligt bestämmelsen om ägande och kontroll av lufttrafikföretag i detta avtal till det tidigare avtalet.

( se punkterna 23, 24 och 26-29 )

2. Alla bolag som är etablerade i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 52 i fördraget (nu artikel 43 EG i ändrad lydelse) omfattas av bestämmelsen, även om föremålet för deras verksamhet i medlemsstaten är tjänster till tredje länder.

Artiklarna 52 och 58 i fördraget (nu artikel 48 EG) säkerställer att gemenskapsmedborgare som utnyttjat etableringsfriheten och därmed likställda bolag behandlas som inhemska rättssubjekt i värdmedlemsstaten, såväl med avseende på rätten att starta yrkesverksamhet när personen först etablerar sig som med avseende på utövandet av denna verksamhet av den person som är etablerad i värdmedlemsstaten.

En medlemsstat som är part i ett internationellt bilateralt avtal som ingåtts med ett tredje land skall enligt principen om nationell behandling bevilja fasta driftställen som tillhör bolag som har sitt säte i en annan medlemsstat de förmåner som föreskrivs i avtalet under samma förutsättningar som gäller för bolag som har sitt säte i den medlemsstat som är part i avtalet.

En bestämmelse i ett bilateralt avtal som ingåtts mellan en medlemsstat och ett tredje land på luftfartsområdet som bland annat gör det möjligt för det tredje landet att återkalla, tillfälligt dra in eller begränsa operativa licenser eller tekniska tillstånd för ett flygbolag som medlemsstaten har utsett men som inte till en väsentlig del ägs eller effektivt kontrolleras av denna medlemsstat eller av medborgare i denna medlemsstat, påverkar utan tvekan flygbolag som är etablerade i medlemsstaten och som till en väsentlig del ägs och effektivt kontrolleras antingen av en annan medlemsstat än värdstaten eller av medborgare i en sådan medlemsstat.

Sistnämnda flygbolag, så kallade gemenskapsflygbolag, kan alltid undantas från rätten att åtnjuta förmånerna enligt det bilaterala avtalet, medan så kallade nationella flygbolag som till en väsentlig del ägs och effektivt kontrolleras av medlemsstaten eller dess medborgare däremot åtnjuter dessa förmåner. Gemenskapsflygbolagen utsätts därigenom för en diskriminering som hindrar dem från att behandlas som inhemska rättssubjekt i värdmedlemsstaten.

Denna diskriminering beror inte direkt på det tredje landets eventuella agerande, utan direkt på den bestämmelse som ger det tredje landet rätt att agera just på ett sådant sätt.

För att motivera en sådan diskriminering kan den berörda medlemsstaten inte åberopa artikel 56 i fördraget (nu artikel 46 EG i ändrad lydelse), eftersom möjligheten att neka ett av den andra parten utsett flygbolag erforderliga operativa licenser eller tekniska tillstånd enligt ovannämnda bestämmelse inte är begränsad till att endast gälla för det fall flygbolaget utgör ett hot mot allmän ordning för den part som utfärdar nämnda licenser och tillstånd, och eftersom det i vart fall inte finns något direkt samband mellan å ena sidan ett sådant hot för medlemsstatens allmänna ordning som skulle kunna uppkomma genom att det tredje landet utser ett flygbolag, vilket dessutom är hypotetiskt, och å andra sidan den allmänt tillämpade diskrimineringen av gemenskapsflygbolag.

( se punkterna 43, 45-48, 50, 51 och 57-59 )