Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Social trygghet för migrerande arbetstagare - Gemenskapslagstiftning - Materiellt tillämpningsområde - Förmån vid arbetslöshet - Begrepp - Engångsförmån uppgående till ett belopp som uteslutande fastställs på grund av förmånstagarens ålder och som obligatoriskt skall återbetalas om ett nytt anställningsförhållande ingås med den tidigare arbetsgivaren - Omfattas inte

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 4.1 g)

2 Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Likabehandling - Sociala förmåner - Begrepp - Engångsförmån som utbetalas till jordbruksarbetare som inte längre befinner sig i ett anställningsförhållande på grund av att deras tidigare arbetsgivare har lagt mark i träda - Omfattas

(Rådets förordning nr 1612/68, artikel 7.2)

3 Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Likabehandling - Sociala förmåner - Nationella bestämmelser som gör beviljandet av en social förmån beroende av hemvist inom det nationella territoriet - Otillåtlighet

(Rådets förordning nr 1612/68, artikel 7.2)

Sammanfattning

4 Förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 2001/83, är inte tillämplig på ett ersättningssystem enligt vilket jordbruksarbetare vilkas anställningsavtal har upphört på grund av att deras tidigare arbetsgivare har lagt jordbruksmark i träda kommer i åtnjutande av en förmån utöver de förmåner vid arbetslöshet som föreskrivs i det nationella systemet för social trygghet, som utbetalas som ett engångsbelopp, vars storlek uteslutande beror på förmånstagarens ålder och som skall återbetalas om förmånstagaren på nytt anställs av sin tidigare arbetsgivare under en period av tolv månader efter det att hans tidigare anställningsavtal upphörde. För att kunna betecknas som en förmån vid arbetslöshet i den mening som avses i artikel 4.1 g i förordningen skall en förmån vara avsedd att ersätta den lön som går förlorad på grund av arbetslöshet för att sörja för den arbetslöse arbetstagarens uppehälle.

5 En förmån som utbetalas som ett engångsbelopp till jordbruksarbetare vilkas anställningsavtal har upphört på grund av att deras tidigare arbetsgivare har lagt jordbruksmark i träda skall betecknas som en social förmån i den mening som avses i artikel 7.2 i förordning nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, eftersom rätten till förmånen i sig hänger samman med förmånstagarnas objektiva egenskap som arbetstagare.

6 En medlemsstat kan inte göra beviljandet av en social förmån i den mening som avses i artikel 7.2 i förordning nr 1612/68 beroende av villkoret att förmånstagarna har sitt hemvist inom denna medlemsstats nationella territorium. Såvida en bestämmelse i nationell rätt inte är objektivt motiverad och står i proportion till det eftersträvade syftet, skall den anses som indirekt diskriminerande då den till sin natur innebär en risk för att migrerande arbetstagare drabbas i högre grad än arbetstagare som är medborgare i landet och följaktligen utgör en fara för att nackdelar skall uppkomma för de migrerande arbetstagarna. Så är fallet med ett villkor avseende hemvist, vilket är lättare för inhemska arbetstagare att uppfylla än för arbetstagare som är medborgare i andra medlemsstater.