DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (andra avdelningen)

den 11 april 2016

Richard Zink

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål — Tjänstemän — Utlandstillägg — Administrativt fel som inneburit att utlandstillägg inte betalats ut under flera år — Rättsakt som går någon emot — Lönebesked som inte återspeglar ett beslut — Artikel 82 i rättegångsreglerna — Rättegångshinder som inte kan avhjälpas — Brister i det administrativa förfarandet — Ansökan i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna — Skälig tid”

Saken:

Talan, enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på EKSG-fördraget enligt artikel 106a däri, där Richard Zink yrkar att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet av den 23 juli 2014 från ”Byrån för löneadministration och individuella ersättningar” vid Europeiska kommissionen att begränsa utbetalning av utlandstillägg som felaktigt inte betalats ut sedan den 1 september 2007 till att endast avse en period om fem år tillbaka i tiden från det att felet upptäcktes.

Avgörande:

Talan ogillas. Richard Zink ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1. Talan väckt av tjänstemän — Rättsakt som går någon emot — Begrepp — Lönebesked — Omfattas vanligtvis för utövandet av talerätten — Lönebesked som till följd av ett administrativt fel inte innefattar utlandstillägg — Omfattas inte — Lönebesked som inte återspeglar något ersättningsbeslut

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2. Talan väckt av tjänstemän — Föregående administrativt klagomål — Klagomål avseende underlåten betalning av ersättning — Administrationens beslut kan inte anses utgöra ett avslagsbeslut — Avvisning

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3. Talan väckt av tjänstemän — Tidsfrister — Ersättningsanspråk som tillställs en institution — Iakttagande av en skälig tidsfrist — Åsidosättande — Motivering hänförlig till svåra arbetsförhållanden — Otillåtet — Motivering hänförlig till en exceptionell situation som inneburit att det inte gått att upptäcka administrationens fel och att framställa en ansökan — Tillåtet

   (Domstolens stadga, artikel 46; tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1)

1.  Det är visserligen så, att ett lönebesked – till sin natur och sitt syfte – inte uppfyller kännetecknen för att anses utgöra en rättsakt som går någon emot, eftersom det i ekonomiskt hänseende endast återspeglar tidigare rättsliga beslut avseende tjänstemannen. Men i processuellt hänseende kan ett sådant lönebesked utgöra en rättsakt med precisa rättsverkningar gentemot den som får lönebeskedet. Tillställandet av lönebeskedet får således till verkan att fristerna för att inge klagomål och väcka talan mot ett administrativt beslut börjar löpa, om förekomsten och räckvidden av beslutet klart framgår av lönebeskedet. Under dessa omständigheter kan lönebesked, vilka översänds månatligen och vilka innehåller en redogörelse för de ekonomiska rättigheterna, utgöra rättsakter som går någon emot och mot vilka klagomål kan riktas och, i förekommande fall, talan väckas.

   När utlandstillägg – till följd av ett fel från administrationens sida vid databehandlingen av en tjänstemans rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna – inte utbetalats, medan tjänstemannens rätt till utlandstillägget uttryckligen har fastställts av den berörda institutionen med anledning av att denne åter börjat arbeta vid institutionen efter utlandstjänstgöring, återspeglar emellertid lönebeskeden från och med detta fastställande inte något beslut i ekonomiskt hänseende, och de ändrar inte tjänstemannens rättsställning och anger inte heller institutionens slutliga inställning.

   Eftersom lönebeskeden således inte återspeglar något beslut från den berörda institutionens tillsättningsmyndighet, kan de inte anses få till följd att klagofristen börjar löpa.

   (se punkterna 34 och 37–40)

   Hänvisning till

   Domstolen: dom av den 27 juni 1989, Giordani/kommissionen, 200/87, EU:C:1989:259, punkt 13

   Förstainstansrätten: dom av den 19 september 2008, Chassagne/kommissionen, T‑253/06 P, EU:T:2008:386, punkt 139

   Tribunalen: beslut av den 13 september 2013, Conticchio/kommissionen, T‑358/12 P, EU:T:2013:525, punkt 23 och där angiven rättspraxis

   Personaldomstolen: beslut av den 22 juni 2015, van Oudenaarden/parlamentet, F‑139/14, EU:F:2015:64, punkt 29 och där angiven rättspraxis

2.  Vad avser ingivandet av ett föregående administrativt klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna mot den omständigheten att en ersättning inte betalats ut till en tjänsteman, är villkoret om att det ska finnas ett beslut som går vederbörande emot inte uppfyllt då den uteblivna betalningen inte nödvändigtvis innebär att den berörda institutionen har beslutat att inte betala ut ersättningen till vederbörande.

   (se punkt 35)

   Hänvisning till:

   Domstolen: dom av den 22 september 1988, Canters/kommissionen, 159/86, EU:C:1988:432, punkt 7

3.  Vad gäller en ansökan om ersättning som tillställs en institution från en tjänsteman som varit utstationerad vid en av unionens delegationer, för att vederbörande ska kunna få ersättning för den skada som denne åsamkats med anledning av ett tekniskt fel som begåtts vid en institution, oberoende av hur svåra anställningsförhållandena varit för denna tjänsteman, så gäller följande. Denne tjänsteman kan inte göra sina ersättningsanspråk gällande om den skäliga tidsfristen gått ut för att framställa en ansökan med tillämpning av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna för att korrigera verkningarna av felet, om denne inte visar att han ställts inför en exceptionell situation som hindrat honom eller henne från att upptäcka felet och att framställa en sådan ansökan.

   (se punkt 48)

   Hänvisning till:

   Personaldomstolen: beslut av den 13 juli 2010, Allen m.fl./kommissionen, F‑103/09, EU:F:2010:88, punkt 38, och dom av den 13 april 2011, Sukup/kommissionen, F‑73/09, EU:F:2011:40, punkt 83