Mål C‑439/13 P

Elitaliana SpA

mot

Eulex Kosovo

”Överklagande — Offentlig upphandling av tjänster — Gemensam åtgärd 2008/124/Gusp — Anbudsinfordran avseende helikopterstöd till Eulex uppdraget i Kosovo — Talan mot tilldelningsbeslutet — Artikel 24.1 andra stycket FEU — Artikel 275 första stycket FEUF — Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) — Domstolens behörighet — Artikel 263 första stycket FEUF — Begreppet ’unionens organ eller byråer’ — Åtgärder vidtagna för Europeiska kommissionens räkning — Ursäktligt misstag”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 12 november 2015

1. Talan om ogiltigförklaring — Sakprövningsförutsättningar — Unionsdomstolens behörighet — Prövning ex officio

   (Artikel 263 FEUF)

2. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Unionsdomstolens behörighet — Akter som antas av ett unionsuppdrag som omfattas av bestämmelserna om offentlig upphandling i unionens budgetförordning — Omfattas

   (Artiklarna 19 FEU, 24.1 andra stycket FEU och 41.2 första stycket FEU; artiklarna 263 första stycket FEUF och 275 första stycket FEUF; rådets förordning nr 1605/2002; rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp, artikel 16.2)

3. Talan om ogiltigförklaring — Ställning som svarande — Unionsuppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som saknar rättskapacitet — Utgör inte ett av unionens organ eller en av dess byråer — Akter på budget- och finansområdet som antas av chefen för ett sådant uppdrag — Kommissionens ansvar — Avvisning av talan

   (Artikel 263 första stycket FEUF; rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp)

4. Talan om ogiltigförklaring — Ställning som svarande — Unionsuppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken — Akter som antagits på området för offentlig upphandling med stöd av delegerade befogenheter — Den delegerande institutionens ansvar — Talan som riktas mot unionsuppdraget — Avvisning

   (Artikel 263 första stycket FEUF; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 54.2 d; rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp, artiklarna 8.5 och 16.4)

5. Domstolsförfarande — Ansökan genom vilken talan väckts — Formkrav — Identifiering av svaranden — Angivande, utan att det beror på ett misstag från sökandens sida, av en annan person som svarande än den som antagit den angripna akten — Avvisning — Gränser — Uppgifter som gör det möjligt att otvetydigt identifiera svaranden — Föreligger inte — Skyldighet för tribunalen att identifiera svaranden — Föreligger inte

   (Artikel 263 FEUF; domstolens stadga, artikel 21)

6. Domstolsförfarande — Tidsfrist för väckande av talan — Utgången frist — Ursäktligt misstag

   (Artikel 263 sjätte stycket FEUF)

7. Överklagande — Grunder — Grund som avser ett domskäl som inte är nödvändigt för domslutet — Verkningslös grund

1.  När frågan om domstolens behörighet att pröva en talan rör tvingande rätt kan en sådan fråga, när som helst under förfarandet prövas, av domstolen, även ex officio.

   (se punkt 37)

2.  Tribunalen och, vid överklagande, domstolen är behöriga att pröva en talan som en anbudsgivare, vars anbud avslagits i ett förfarande för offentlig upphandling, väcker mot akter som antas av ett uppdrag av civil natur som genomförs av Europeiska unionen med stöd av en gemensam åtgärd i ett tredjeland.

   Enligt artikel 24.1 andra stycket sista meningen FEU och artikel 275 första stycket FEUF är domstolen i princip inte behörig med avseende på bestämmelser som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller akter som antagits med stöd av dessa bestämmelser. Genom dessa bestämmelser införs emellertid ett undantag från den regel som föreskrivs i artikel 19 FEU om generell behörighet för domstolen att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördragen, varför de ska tolkas restriktivt. Ett beslut om tilldelning av ett upphandlingskontrakt som fattas av ett unionsuppdrag av civil natur, som det yrkas ska ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av rättsregler som är tillämpliga på unionens offentliga upphandlingar, avser en upphandling som har gett upphov till kostnader som belastar unionens budget. i enlighet med artikel 41.2 första stycket FEU och artikel 16.2 i gemensam åtgärd 2008/124 om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo. Härav följer att den aktuella upphandlingen omfattas av bestämmelserna i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

   Under dessa omständigheter kan det inte anses att den begränsning av domstolens behörighet, i form av ett undantag, som föreskrivs i artikel 24.1 andra stycket sista meningen FEU och artikel 275 FEUF är så omfattande att domstolen skulle sakna behörighet att tolka och tillämpa bestämmelserna om offentlig upphandling i förordning nr 1605/2002.

   (se punkterna 41–43, 46, 48, 49 och 50)

3.  I artikel 263 FEUF föreskrivs att domstolen ska granska lagenligheten av akter som antas av unionens organ eller byråer som är avsedda att ha rättsverkan. Det uppdrag som inrättades med stöd av gemensam åtgärd 2008/124 om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo, kunde inte anses ha rättskapacitet, eftersom denna enhet i den gemensamma åtgärden kvalificerades som ”uppdrag” och detta uppdrag i politiskt och strategiskt hänseende stod under ledning och kontroll av rådet och unionens höge representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och dess chef utövade sina befogenheter, på budget- och finansområdet, under kommissionens övervakning och ledning. Eftersom Eulex Kosovo inte getts rättskapacitet och det inte föreskrivs att denna enhet kan vara part i ett förfarande vid unionsdomstolen, måste slutsatsen dras att Eulex Kosovo var ett uppdrag med begränsad varaktighet som inte kunde vara ett organ eller en byrå i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF

   (se punkterna 54, 58 och 59)

4.  De akter som det uppdrag som inrättades med stöd av gemensam åtgärd 2008/124 om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo, antog under ett upphandlingsförfarande kan tillskrivas kommissionen. Eulex Kosovo kan därför inte ha ställning som svarande i ett mål angående talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF med avseende på det förfarandet.

   Kommissionen har nämligen, genom det avtal som ingåtts med chefen för uppdraget Eulex Kosovo med stöd av artiklarna 8.5 och 16.4 i gemensam åtgärd 2008/124 och artikel 54.2 d i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, delegerat sin befogenhet att genomföra budgeten till uppdragschefen. Inom ramen för denna delegering är uppdragschefen, i egenskap av kommissionens befullmäktigade, skyldig att följa unionens budgetregler, däribland reglerna för offentlig upphandling, som de föreskrivs i avdelning V i del 1 i förordning nr 1605/2002. Ansvaret för akter som antagits med stöd av delegerade befogenheter åvilar normalt sett den delegerande institutionen, och det ankommer på den institutionen att uppträda som svarande om talan väcks mot den aktuella akten.

   Denna bedömning strider inte mot de principer som innebär att det system som anges i fördragen medför att talan kan väckas mot samtliga åtgärder som en institution vidtagit och som ska ha rättsverkan. Ett beslut som antagits av Eulex Kosovo på området för offentlig upphandling kan nämligen bli föremål för domstolsprövning, under förutsättning att talan om ogiltigförklaring av detta beslut väcks mot kommissionen i egenskap av delegerande myndighet, och inte mot Eulex Kosovo.

   (se punkterna 62–64, 66 och 67)

5.  Det förhållandet att det i en ansökan anges en annan svarande än den som antagit den angripna akten medför inte att talan ska avvisas, om ansökan innehåller uppgifter som gör det möjligt att otvetydigt identifiera den part mot vilken talan riktas, såsom uppgifter om den angripna akten eller om den som antagit akten. När talan riktas mot någon annan än den som är ansvarig för den akt som talan avser kan domstolen inte gå emot sökandens uttryckliga avsikt eller sätta sig i dennes ställe utan har inget annat val än att avvisa talan.

   När talan otvetydigt riktas mot en enhet som enligt sökanden utgör ett av unionens organ eller en av dess byråer, i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF, och sökanden inte vid något tillfälle riktat talan mot någon annan än nämnda enhet, ankommer det inte på unionsdomstolen att, för det fall denna enhet inte kan ha ställning som svarande i målet, identifiera den part mot vilken talan skulle ha riktats.

   (se punkterna 73 och 74)

6.  Se domen.

   (se punkt 75)

7.  Se domen.

   (se punkt 78)