Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning

(Domstolens rättegångsregler, artiklarna 42.2 första stycket, 113.2 och 118)

2. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering

(Artikel 256 FEUF; domstolens rättegångsregler, artiklarna 36 och 53; tribunalens rättegångsregler, artikel 81)

3. Överklagande – Grunder – Tribunalens skyldighet att ex officio tillerkänna en ekonomisk ersättning – Rättsfråga – Upptagande till sakprövning

4. Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Tvister av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

5. Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Möjlighet att ex officio ålägga svaranden att betala ersättning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

6. Förfarande – Handläggningstid vid förstainstansrätten – Rimlig tidsfrist – Bedömningskriterier – Följder

(Artiklarna 268 FEUF och 340 FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 113.1)

Sammanfattning

1. Bestämmelserna i artikel 42.2 första stycket i rättegångsreglerna jämförd med artikel 118 i rättegångsreglerna, enligt vilka nya grunder inte får åberopas i mål om överklagande, syftar till att förhindra, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 113.2 i rättegångsreglerna, att överklagandet avser en annan sak än den som varit föremål för talan vid tribunalen.

(se punkterna 23 och 24)

2. Motiveringsskyldigheten innebär inte att tribunalen är skyldig att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i målet fört. Tribunalens motivering kan således vara underförstådd under förutsättning att den ger de berörda personerna möjlighet att få reda på skälen till varför tribunalen inte ansåg att det fanns fog för deras argument och under förutsättning att domstolen kan få tillräckligt underlag för att utöva sin kontroll.

(se punkt 30)

3. Frågan huruvida tribunalen är skyldig att ex officio tillerkänna en sökande ekonomisk ersättning är en rättsfråga som kan bli föremål för ett överklagande. Det kan därvid inte krävas att en klagande ska ha begärt skadestånd i första instans för att denna fråga ska kunna prövas i sak. Genom ett sådant påstående kritiserar klaganden tribunalen för att ha missbedömt omfattningen av sin behörighet. Detta påstående är till sin själva natur sådant att det inte kan åberopas i första instans.

(se punkterna 41 och 42)

4. Artikel 91.1 andra meningen i tjänsteföreskrifterna ger tribunalen obegränsad behörighet i tvister av ekonomisk art och den kan inom ramen för denna behörighet om nödvändigt ex officio förplikta svaranden att betala ersättning för den skada denne vållat. Tribunalen kan i det fallet värdera skadan utifrån rätt och billighet ( ex aequo et bono ), med hänsyn tagen till samtliga omständigheter i målet.

Begreppet ”tvister av ekonomisk art” i den mening som avses i ovannämnda bestämmelse omfattar särskilt mål om skadestånd i vilka anställda har väckt talan mot en institution, liksom även alla mål i vilka anställda har framställt yrkanden om att en institution ska betala ut ett belopp till den anställde som denne anser sig ha rätt till enligt tjänsteföreskrifterna eller någon annan rättsakt som reglerar anställningsförhållandet.

En tvist av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna kan även anses utgöras av en talan som väckts av en tjänsteman med yrkande om att ett beslut som påverkat hans ställning som tjänsteman ska ogiltigförklaras.

En tjänstemans talan där han yrkar att rätten ska pröva huruvida hans placering i en viss lönegrad är rättsenlig är en tvist av ekonomisk art, eftersom tillsättningsmyndighetens beslut även får direkta konsekvenser för hans ekonomiska rättigheter, i synnerhet storleken på vederbörandes lön enligt tjänsteföreskrifterna, utöver de konsekvenser det får för den berörda personens karriär och hans ställning i myndighetshierarkin.

(se punkterna 44 –47)

5. Den obegränsade behörighet som unionsdomstolen ges genom artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna innebär att rätten ska avgöra de tvister som den har att pröva fullständigt. Syftet med denna behörighet är i första hand att göra det möjligt för unionsdomstolen att säkerställa att dess domar om ogiltigförklaring i personalmål får verkan i praktiken. Om det inte är tillräckligt att ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens felaktiga beslut för att tillvarata tjänstemannens rättigheter eller säkerställa vederbörandes intressen på ett verkningsfullt sätt, kan således unionsdomstolen tilldöma honom skadestånd ex officio.

Dessutom medför den obegränsade behörigheten att unionsdomstolen, även i fall då den inte ogiltigförklarar det angripna beslutet, ex officio kan ålägga svaranden att ersätta den skada som orsakats av svarandens fel i tjänsten.

(se punkterna 49–51)

6. Den omständigheten att förstainstansrätten inte meddelat dom inom skälig tid, i den mån det antas att detta kan visas, kan förvisso medföra krav på ersättning inom ramen för en talan mot Europeiska unionen enligt artikel 268 FEUF jämförd med artikel 340 andra stycket FEUF. I artikel 113.1 i domstolens rättegångsregler föreskrivs dock att klagandens yrkanden i ett överklagande ska avse upphävandet, helt eller delvis, av tribunalens avgörande och, i förekommande fall, att de yrkanden som framställts i första instans ska bifallas helt eller delvis.

När det inte finns något som tyder på att handläggningstiden inverkat på utgången i målet kan således en grund avseende den omständigheten att handläggningstiden vid förstainstansrätten inte är förenlig med kravet att talan ska prövas inom skälig tid som huvudregel inte leda till att förstainstansrättens dom upphävs. Ett överklagande ska således avvisas i den del det avser en sådan grund.

(se punkterna 56 och 57)