Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Överklagande - Grunder - Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid förstainstansrätten - Uppgift saknas om på vilket sätt den överklagade domen utgör felaktig rättstillämpning - Avvisning

(EG-fördraget, artikel 168a (nu artikel 225 EG); EG-stadgan för domstolen, artikel 51 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)

2 Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Gemenskapens ansvar i enlighet med artikel 215 i fördraget (nu artikel 288 EG) - Medlemsstaternas ansvar för åsidosättande av gemenskapsrätten - Identiska förutsättningar - Tillräckligt klar överträdelse av gemenskapsrätten

(EG-fördraget, artikel 215 (nu artikel 288 EG))

3 Tillnärmning av lagstiftning - Kosmetiska produkter - Direktiv 76/768 - Lista över ämnen vars användning är förbjuden - Ändringsförfarande - Kommissionens hörande av anpassningskommittén - Avsaknad av ett yttrande - Återkallande av kommissionens förslag - Tillåtlighet

(Rådets direktiv 76/768)

Sammanfattning

1 Det framgår av artikel 168a i fördraget (nu artikel 225 EG), artikel 51 första stycket i EG-stadgan för domstolen och artikel 112.1 c i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart skall anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävning av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. Ett överklagande som inte innehåller något argument som särskilt syftar till att visa att det har skett en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen och som inskränker sig till att upprepa eller ordagrant återge de grunder och argument som redan har anförts vid förstainstansrätten, uppfyller inte detta krav. Ett sådant överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingivits till förstainstansrätten, vilket faller utanför domstolens behörighet.

(se punkterna 34 och 35)

2 Förutsättningarna för gemenskapens utomobligatoriska ansvar för skada som orsakats av dess institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning får inte - såvida det inte finns något särskilt skäl för detta - skilja sig från de förutsättningar som under jämförbara förhållanden gäller för statens ansvar för skada som har vållats enskilda på grund av överträdelse av gemenskapsrätten. Skyddet för de rättigheter som enskilda åtnjuter enligt gemenskapsrätten kan nämligen inte variera beroende på om den myndighet som har orsakat skadan är nationell eller gemenskapsrättslig.

Enligt gemenskapsrätten föreligger det en rätt till skadestånd då tre förutsättningar är uppfyllda, nämligen att den rättsregel som har överträtts har till syfte att ge enskilda rättigheter, att överträdelsen är tillräckligt klar och, slutligen, att det finns ett direkt orsakssamband mellan åsidosättandet av medlemsstatens skyldighet och den skada som de drabbade personerna har lidit.

Det avgörande kriteriet för att anse att en överträdelse av gemenskapsrätten är tillräckligt klar är, för såväl gemenskapens ansvar enligt artikel 215 i fördraget (nu artikel 288 EG) som medlemsstaternas ansvar för överträdelser av gemenskapsrätten, att en medlemsstat eller en gemenskapsinstitution uppenbart och allvarligt har missbedömt gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. En mindre överträdelse av gemenskapsrätten kan vara tillräcklig för att det skall vara fråga om en tillräckligt klar överträdelse, om den ifrågavarande medlemsstaten eller institutionen endast förfogade över ett i hög grad begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning. Frågan huruvida en institutions rättsakt är generell eller individuell är i detta hänseende inte avgörande när det gäller att fastställa gränserna för det utrymme för skönsmässig bedömning som den aktuella institutionen förfogar över.

(se punkterna 41-44 och 46)

3 Vid avsaknad av ett yttrande från anpassningskommittén, vilken inrättades genom rådets direktiv 76/768 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter, om åtgärder för att begränsa den högsta tillåtna halten av ett ämne som används vid tillverkningen av kosmetiska produkter, är kommissionen inte skyldig att utan ändringar föreslå rådet samma åtgärder. Kommissionen måste nämligen, i ärenden som är känsliga och komplicerade, ha ett tillräckligt utrymme för skönsmässig bedömning och en tillräcklig frist och därmed en rätt att återkalla sitt förslag om åtgärder vid sammanträdet i anpassningskommittén.

(se punkterna 65 och 66)