Mål T‑91/24

Eti Gıda Sanayi ve Ticaret AŞ

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

 Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 3 september 2025

” EU-formgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad EU-formgivning föreställande en dekoration för förpackningspåsar – Äldre nationella ord- och figurmärken – Ogiltighetsgrund – Användning i den senare formgivningen av ett särskiljande kännetecken vars innehavare har rätt att förbjuda användningen därav – Artikel 25.1 e i förordning (EG) nr 6/2002 – Tillämplig materiell rätt – Rätten till försvar – Omfattningen av överklagandenämndens prövning ”

1.      EU-formgivning – Ogiltighetsgrunder – Användning av ett särskiljande kännetecken i en senare formgivning – Fastställande av tillämplig materiell rätt

(Rådets förordning nr 6/2002)

(se punkt 29)

2.      EU-formgivning – Ogiltighetsgrunder – Användning av ett särskiljande kännetecken i en senare formgivning – Jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och det särskiljande kännetecknet – Omsättningskrets

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 25.1 e)

(se punkterna 39 och 56)

3.      EU-formgivning – Ogiltighetsgrunder – Användning av ett särskiljande kännetecken i en senare formgivning – Användning av ett kännetecken som liknar det särskiljande kännetecknet – Omfattas

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 25.1 e)

(se punkterna 40–42)

4.      EU-formgivning – Ogiltighetsgrunder – Användning av ett särskiljande kännetecken i en senare formgivning – Jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och det särskiljande kännetecknet – Risk för förväxling

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 25.1 e; Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/2436, artikel 10.2 b)

(se punkterna 44, 45, 47 och 102)

5.      EU-formgivning – Ogiltighetsgrunder – Användning av ett särskiljande kännetecken i en senare formgivning – Jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och det särskiljande kännetecknet – Likhet mellan de berörda varorna eller tjänsterna – Bedömningskriterier – Huruvida varorna eller tjänsterna kompletterar varandra

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 25.1 e)

(se punkterna 50–53)

6.      EU-formgivning – Ogiltighetsgrunder – Användning av ett särskiljande kännetecken i en senare formgivning – Jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och det särskiljande kännetecknet – Formgivning föreställande en dekoration för förpackningspåsar – Ordmärket KRAX och figurmärken som innehåller ordet krax

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 25.1 e)

(se punkterna 55, 57, 58, 77, 82, 86, 92, 96 och 101)

Resumé

Tribunalen ogillar den talan om ogiltighetsförklaring som väckts av Eti Gıda Sanayi ve Ticaret AŞ, och uttalar sig för första gången om den materiella rätt som är tillämplig i tiden (ratione temporis) i fråga om EU-formgivningar, bland annat inom ramen för de tvister som behandlas i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002,(1) och preciserar den rättspraxis som hänför sig till denna bestämmelse samt hur den ska tillämpas.

Eti Gıda Sanayi ve Ticaret AŞ, som är klagande i målet, ingav tre ansökningar om registrering av formgivningar till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO): den första den 13 juli 2007 (mål Eti/EUIPO – Star Foods E.M. (Förpackningar) (T‑92/24)) och de två andra den 28 oktober 2016 (målen Eti/EUIPO – Star Foods E.M. (Dekoration för förpackningspåsar) (T‑83/24) och Eti/EUIPO – Star Foods E.M. (Dekoration för förpackningspåsar) (T‑91/24)). De två sistnämnda registrerade formgivningarna föreställer en dekoration för förpackningspåsar medan den förstnämnda formgivningen föreställer en förpackning. De produkter som formgivningarna är avsedda att användas för utgörs av ”säckar [förpackningar] (utsmyckning för-)” respektive ”förpackningar”.(2)

Den 21 januari 2019 ingav Star Foods E.M. SRL två ansökningar om ogiltighetsförklaring av två av dessa formgivningar till EUIPO med motiveringen att användningen av äldre nationella kännetecken gjorde det möjligt att förbjuda användningen av de omtvistade formgivningarnas särskiljande kännetecken.(3) Ansökningarna grundade sig på det äldre rumänska ordmärket KRAX och tre äldre rumänska figurmärken som innehöll ordet krax, vilka samtliga registrerats för ”näringspreparat tillverkade av spannmål”. Den 21 februari 2020 gav bolaget in en tredje ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av det rumänska figurmärket KRAX som registrerats för varor såsom ”snacks, i synnerhet sådana som framställts av spannmål genom expansion och extrudering, med olika smaker”.

Annulleringsenheten biföll de tre ansökningarna om ogiltighetsförklaring. Klaganden överklagade därefter dessa beslut till EUIPO:s överklagandenämnd, som avslog överklagandena och fann att annulleringsenheten hade fog för att förklara de omtvistade formgivningarna ogiltiga enligt artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen, eftersom det förelåg en risk för förväxling.

Klaganden lämnade mot denna bakgrund in tre överklaganden till tribunalen och yrkade att dessa beslut skulle ogiltigförklaras.

Tribunalens bedömning

Tribunalen konstaterar inledningsvis att med hänsyn till datumet för ingivandet av ansökningarna om registrering av de två formgivningar som föreställer en dekoration för förpackningspåsar, det vill säga den 28 oktober 2016, vilket datum är avgörande för vilken materiell rätt som är tillämplig, är det de materiella bestämmelserna i förordning nr 6/2002, i dess tidigare lydelse, och den rumänska varumärkeslagen, i den lydelse som var i kraft vid denna tidpunkt, som är tillämpliga på de faktiska omständigheterna i förevarande fall.

Vad därefter gäller de tre berörda formgivningarna erinrar tribunalen om rättspraxis avseende ogiltighetsregeln i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse. Enligt denna bestämmelse får en formgivning förklaras vara ogiltig om ett särskiljande kännetecken används i en senare formgivning, och unionsrätten eller den medlemsstats lagstiftning som är tillämplig på detta kännetecken ger kännetecknets rättshavare rätt att förbjuda sådan användning. Enligt rättspraxis kan en ansökan om ogiltighetsförklaring av en gemenskapsformgivning, som baseras på den ogiltighetsgrund som avses i nämnda bestämmelse, endast bifallas om det slås fast att omsättningskretsen anser att det särskiljande kännetecken som åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring används i den gemenskapsformgivning som ansökan om ogiltighetsförklaring avser. Prövningen av denna ogiltighetsgrund ska utgå från omsättningskretsens uppfattning av det särskiljande kännetecken som åberopats till stöd för denna grund och på det helhetsintryck som kännetecknet ger omsättningskretsen.

För ogiltighet på denna grund krävs emellertid inte nödvändigtvis att ett äldre särskiljande kännetecken återges i sin helhet och i detalj i en senare gemenskapsformgivning. Det kan nämligen vara fråga om ”användning” av det ifrågavarande kännetecknet även om vissa beståndsdelar i detta saknas i den ifrågasatta formgivningen eller om andra beståndsdelar har lagts till. Detta gäller i synnerhet när de beståndsdelar som har utelämnats eller lagts till är av underordnad betydelse. Detta gäller särskilt eftersom allmänheten endast har en oklar minnesbild av varumärken som registrerats i medlemsstaterna och EU-varumärken. Denna bedömning gäller alla slags särskiljande kännetecken. Om ett särskiljande kännetecken, såsom det har använts i en senare gemenskapsformgivning, saknar vissa beståndsdelar av underordnad betydelse, eller om sådana beståndsdelar har lagts till i samma kännetecken, uppfattar omsättningskretsen inte nödvändigtvis dessa förändringar av det ifrågavarande kännetecknet. Omsättningskretsen kan tvärtom tro att det är det nämnda kännetecknet, såsom den erinrar sig detta, som används i den senare formgivningen. Av detta följer att artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse är tillämplig inte bara när ett kännetecken som är identiskt med det som åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring används, utan även när ett liknande kännetecken används.

Vad vidare gäller den rumänska varumärkeslagen konstaterar tribunalen att innehavaren av ett varumärke i enlighet med artikel 36.2 b i denna lag kan begära att den behöriga domstolen ska förbjuda tredje man, som inte har hans eller hennes tillstånd, att i näringsverksamhet använda ett kännetecken om det – på grund av att kännetecknet är identiskt med eller liknar varumärket eller på grund av att de varor eller tjänster som det används för är identiska eller är av liknande slag – föreligger en förväxlingsrisk hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan kännetecknet och varumärket. Denna bestämmelse utgör i rumänsk rätt ett införlivande av artikel 10.2 b i direktiv 2015/2436,(4) vars lydelse i sin tur är identisk med artikel 5.1 b i direktiv 2008/95.(5) Begreppet risk för förväxling i artikel 36.2 b i nämnda lag ska följaktligen tolkas mot bakgrund av rättspraxis avseende artikel 5.1 b i direktiv 2008/95 och artikel 10.2 b i direktiv 2015/2436. Det föreligger en risk för förväxling i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse om det finns risk för att allmänheten kan tro att de aktuella varorna eller tjänsterna kommer från samma företag eller i förekommande fall från företag med ekonomiska band. Vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling hos allmänheten ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet.

Mot bakgrund av dessa överväganden påpekar tribunalen slutligen att förevarande mål avser omfattningen av skyddet för ett varumärke och närmare bestämt frågan huruvida innehavaren av det nämnda äldre varumärket kan få till stånd ett förbud mot att dennes särskiljande kännetecken används i den omtvistade formgivningen. Tribunalen beaktar därför inte det intryck som en kunnig användare får eller den omtvistade formgivningens särprägel och nyhet, i den mening som avses i artiklarna 4–6 i förordning nr 6/2002.

Efter att ha prövat huruvida det föreligger risk för förväxling i fråga om varornas kommersiella ursprung i den mening som avses i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, jämförd med artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen, finner tribunalen att överklagandenämnden inte gjorde någon felaktig bedömning när den slog fast att det föreligger en sådan risk.

1      Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).

2      Dessa produkter omfattas av klasserna 32.00 respektive 9.03 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i dess ändrade lydelse.

3      Skäl som avses i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002, i dess tidigare lydelse, jämförd med artikel 36.2 b och c i lege nr. 84 privind mărcile și indicațiile geografice (lag nr 84 om varumärken och geografiska beteckningar) av den 15 april 1998 (Monitorul Oficial al României, nr 337, av den 8 maj 2014) (nedan kallad den rumänska varumärkeslagen).

4      Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 2015, s. 1).

5      Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25).