Mål C‑247/16

Heike Schottelius

mot

Falk Seifert

(begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hannover)

”Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Direktiv1999/44/EG – Försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier – Begreppet 'köpeavtal’ – Direktivet är inte tillämpligt – Domstolen saknar behörighet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 7 september 2017

1. Begäran om förhandsavgörande–Domstolens behörighet–Gränser–Begäran om att domstolen ska tolka unionsbestämmelser som uppenbarligen inte är tillämpliga i det nationella målet–Direktiv 1999/44 är inte tillämpligt på ett företagsavtal

   (Artikel 267 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44)

2. Konsumentskydd–Försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier–Direktiv 1999/44–Tillämpningsområde–Köpeavtal–Begrepp

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44, artiklarna 1.1, 1.4 och 2.5)

1.  Se domen.

   (se punkterna 23–25, 44 och 46)

2.  Visserligen är det så att det i direktiv 1999/44 inte ges någon definition av begreppet ”köpeavtal”. Det hänvisas emellertid inte heller till nationell rätt för innebörden av detta begrepp. Härav följer således att det, för tillämpningen av direktivet, ska anses utgöra ett självständigt unionsrättsligt begrepp som ska tolkas enhetligt i unionen (se, analogt, dom av den 18 oktober 2011, Brüstle,C‑34/10, EU:C:2011:669, punkt 26).

   Det framgår nämligen såväl av bestämmelserna i direktiv 1999/44 som dess sammanhang att begreppet ”köp” omfattar enbart vissa avtal som kan höra till andra kvalifikationer i enlighet med nationell lagstiftning, nämligen avtal om tjänster eller arbeten.

   I enlighet med artikel 1.4 i detta direktiv ”skall också med köpeavtal avses sådana avtal om tillhandahållande av konsumentvaror som skall framställas eller tillverkas”. Således ska ett avtal som har till syfte att sälja en vara som först måste framställas eller tillverkas av säljaren anses omfattas av tillämpningsområdet för direktivet.

   Dessutom ska, enligt artikel 2.5 i direktiv 1999/44, sådan bristande avtalsenlighet som beror på att konsumentvaran är felaktigt installerad anses jämförbar med bristande avtalsenlighet hos varan särskilt om installationen utgör en del av köpeavtalet för varan. Sålunda omfattas installationen av en vara – när installationen är kopplad till ett köp – av tillämpningsområdet för direktivet.

   Det följer av konstaterandena ovan att direktiv 1999/44 inte enbart är tillämpligt på köpeavtal i strikt bemärkelse, utan även på vissa kategorier av avtal som innebär utförandet av en tjänst vilka, enligt tillämplig nationell lagstiftning, kan betecknas som avtal om tjänster eller arbeten, nämligen avtal om tillhandahållande av konsumentvaror som ska framställas eller tillverkas, liksom ett avtal om installation av sådana varor som är kopplad till köpet.

   För att dessa kategorier av avtal, som innefattar utförande av en tjänst, ska kunna betecknas som ”köpeavtal” i enlighet med direktivet ska utförandet av tjänsten enbart vara sekundärt till köpet.

   (se punkterna 32 och 34–38)