Mål C‑569/15

X

mot

Staatssecretaris van Financiën

(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)

”Begäran om förhandsavgörande – Tillämpning av systemen för social trygghet – Migrerande arbetstagare – Fastställande av tillämplig lagstiftning – Förordning (EEG) nr 1408/71 – Artikel 14.2 b i – Person som normalt arbetar i två eller flera medlemsstater – Person som är anställd i en medlemsstat och som utövar verksamhet som anställd i en annan medlemsstat under en tremånaders obetald ledighet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 september 2017

Social trygghet – Tillämplig lagstiftning – Artikel 14.2 i förordning nr 1408/71 – Person som normalt arbetar i flera medlemsstater – Person som bor och arbetar i en medlemsstat och som under en tre månaders obetald ledighet från anställningen i denna medlemsstat utför verksamhet som anställd i en annan medlemsstat – Omfattas – Villkor – Kontroll av den nationella domstolen

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 14.2 b i))

Artikel 14.2 b i) i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 592/2008 av den 17 juni 2008 ska tolkas så, att en person som bor och arbetar i en medlemsstat och som under tre månader har obetald ledighet utför verksamhet som anställd i en annan medlemsstat ska anses normalt ha arbetat i två medlemsstater i den mening som avses i denna bestämmelse, såvitt dels denna person under ledigheten enligt lagstiftningen om social trygghet i den första medlemsstaten anses ha utövat verksamhet som anställd, dels den verksamhet som utövats i den andra medlemsstaten är av sedvanlig och betydande karaktär, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolken att pröva.

För att bedöma om den verksamhet som har utövats i denna sistnämnda medlemsstat under denna period är av sedvanlig och betydande karaktär ska särskilt beaktas hur länge verksamheten har pågått och dess art såsom den definieras i anställningsavtalen och under alla omständigheter med hänvisning till den verksamget som faktiskt har utförts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2017, X, C‑570/15, punkt 21).

(se punkterna 27 och 29 samt domslutet)