Mål C‑203-/14

Consorci Sanitari del Maresme

mot

Corporació de Salut del Maresme i la Selva meddelar

(begäran om förhandsavgörande, från Tribunal Català de Contractes del Sector Públic)

”Begäran om förhandsavgörande — Artikel 267 FEUF — Domstolens behörighet — Huruvida det hänskjutande organet ska anses vara en domstol — Oberoende ställning — Jurisdiktion av tvingande art — Direktiv 89/665/EEG — Artikel 2 — Prövningsorgan — Direktiv 2004/18/EG — Artiklarna 1.8 och 52 — Förfaranden för offentlig upphandling — Begreppet ’offentlig enhet’ — Offentliga förvaltningar — Omfattas”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 oktober 2015

1. Begäran om förhandsavgörande — Anhängiggörande vid domstolen — Nationell domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF — Begrepp

   (Artikel 267 FEUF)

2. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Rent intern situation — Begäran om tolkning av bestämmelser i nationell rätt som enbart är tillämpliga på företag som är etablerade i den medlemsstat där den hänskjutande domstolen är belägen — Bestämmelser som omfattas av tillämpningsområdet för unionslagstiftningen om offentlig upphandling — Domstolens behörighet

   (Artikel 267 EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/665)

3. Tillnärmning av lagstiftning — Förfaranden vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster — Direktiv 2004/18 — Offentligt kontrakt — Begrepp — Kontrakt med ekonomiska villkor — Omfattas — Villkor

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18, skäl 4 och artikel 3.9)

4. Tillnärmning av lagstiftning — Förfaranden vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster — Direktiv 2004/18 — Införande av officiella förteckningar över godkända företag eller certifieringsförfaranden — Nationell lagstiftning enligt vilken offentliga förvaltningar inte har möjlighet att bli upptagna i sådana förteckningar eller att bli certifierade, samtidigt som upptagande i sådana förteckningar eller sådan certifiering uppställs som villkor för att få delta i en upphandling — Otillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18, artikel 52)

5. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Tolkning av nationell rätt — Omfattas inte

   (Artikel 267 FEUF)

1.  Frågan huruvida det hänskjutande organet utgör en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF är en rent unionsrättslig fråga. Vid bedömningen av denna fråga beaktar domstolen ett antal omständigheter, såsom huruvida organet är upprättat enligt lag, organet är av stadigvarande karaktär, dess jurisdiktion är av tvingande art, förfarandet är kontradiktoriskt, organet tillämpar rättsregler och huruvida det har en oberoende ställning. Även om det hänskjutande organet enligt nationell rätt anses utgöra ett förvaltningsorgan, är detta inte i sig avgörande vid nyss nämnda bedömning.

   Tribunal Català de Contractes del Sector Públic (nämnden för offentlig upphandling i Katalonien) uppfyller nämnda kriterier och ska därmed anses utgöra en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Vad beträffar villkoret att det hänskjutande organet ska ha en oberoende ställning, framgår det att Tribunal Català de Contractes del Sector Públic är utomstående i förhållande till den myndighet som fattat det överklagade beslutet. I det sammanhanget framgår det att Tribunal Català de Contractes del Sector Públic fullgör sina uppgifter helt självständigt. Den ingår inte i någon hierarkisk struktur och har inte en underordnad ställning i förhållande till något annat organ. Den mottar inte heller order eller instruktioner från något håll och är således skyddad mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan äventyra dess ledamöters oberoende prövning Vad beträffar frågan huruvida det hänskjutande organets jurisdiktion är av tvingande art, kan det visserligen konstateras att det hänskjutande organets behörighet enligt nationell rätt är fakultativ. I det avseendet ska det dock påpekas att avgöranden från det hänskjutande organet, vars behörighet inte förutsätter parternas samtycke, är bindande för parterna. Vidare gäller att anbudsgivare i upphandlingar i allmänhet inte utnyttjar möjligheten att överklaga direkt till förvaltningsdomstol utan att först ha vänt sig till Tribunal Català de Contractes del Sector Públic. Vid sådana förhållanden uppfyller Tribunal Català de Contractes del Sector Públic även villkoret att ett hänskjutande organs jurisdiktion ska vara av tvingande art.

   (se punkterna 17, 19, 22–25 och 27)

2.  Domstolen saknar i princip behörighet att besvara en tolkningsfråga när det är uppenbart att den unionsrättsliga bestämmelse som den ombeds att tolka inte är tillämplig. Vad beträffar en begäran om tolkning av en skyldighet i nationell rätt på området för offentlig upphandling, har det förhållandet att nämnda skyldighet inte är tillämplig på företag som är etablerade i andra medlemsstater än den där den hänskjutande domstolen är belägen någon betydelse för domstolens behörighet. Det finns nämligen inte något stöd i direktiv 89/665 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten eller direktiv 2004/18 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster för att bestämmelserna i dem endast skulle vara tillämpliga om det föreligger ett faktiskt samband med den fria rörligheten mellan medlemsstater. Dessa direktiv omfattar nämligen offentliga upphandlingsförfaranden utan att det uppställs några villkor för detta som rör nationalitet eller anbudsgivarnas etableringsort.

   (se punkterna 29 och 30)

3.  Artikel 1.8 i direktiv 2004/18 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska tolkas på så sätt att begreppet ”ekonomisk aktör” i den bestämmelsens andra stycke omfattar offentliga förvaltningar, vilka således får delta i offentliga upphandlingar om och i den mån de har rätt att tillhandahålla tjänster på marknaden mot betalning.

   Det följer nämligen av skäl 4 i direktiv 2004/18, där det uttryckligen anges att ett ”offentligrättsligt organ” får lämna anbud i en offentlig upphandling, och av artikel 1.8 i direktivet, av vilken uttryckligen framgår att alla ”offentliga enheter” ska anses utgöra ”ekonomiska aktörer”, att direktiv 2004/18 inte utesluter offentliga förvaltningar från att delta i upphandlingar. I det avseendet gäller att varje person eller enhet som, med beaktande av de villkor som uppställs i ett meddelande om offentlig upphandling, anser sig vara lämpad att själv eller med hjälp av underleverantörer fullgöra kontraktet, får lämna anbud eller anmäla sig som anbudssökande. Detta gäller oberoende av om personen eller enheten har ställning som privat- eller offentligrättsligt subjekt och oberoende av om personen eller enheten är stadigvarande verksam på marknaden eller inte och om den finansieras med allmänna medel eller inte.

   (se punkterna 33, 34 och 36 samt punkt 1 i domslutet)

4.  Artikel 52 i direktiv 2004/18 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska tolkas på så sätt att även om den innehåller vissa krav i fråga om fastställande av villkoren för att ekonomiska aktörer ska få tas upp i nationella officiella förteckningar och få bli certifierade, anges inte i den bestämmelsen på ett uttömmande sätt vilka villkor som gäller för att ekonomiska aktörer ska få tas upp i nationella officiella förteckningar eller få bli certifierade och inte heller vilka rättigheter och skyldigheter som offentliga enheter har i detta avseende. I alla händelser ska direktiv 2004/18 tolkas på så sätt att det utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att offentliga förvaltningar som har rätt att tillhandahålla de byggentreprenader, varor eller tjänster som avses med ett meddelande om upphandling inte får tas upp i dessa förteckningar eller bli certifierade, samtidigt som den föreskriver att endast de ekonomiska aktörer som är upptagna i förteckningarna eller är certifierade har rätt att delta i upphandlingen.

   (se punkt 41 samt punkt 2 i domslutet)

5.  Se domen.

   (se punkt 43)