Mål C‑279/12

Fish Legal ochEmily Shirley

mot

Information Commissioner m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från l’Upper Tribunal (Administrative Appeals Chamber))

”Begäran om förhandsavgörande — Århuskonventionen — Direktiv 2003/4/EG — Allmänhetens tillgång till miljöinformation — Tillämpningsområde — Begreppet offentlig myndighet — Vatten- och avloppsbolag — Privatisering av vattenindustrin i England och Wales”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 december 2013

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Frågor som uppenbart saknar relevans, hypotetiska frågor som har ställts i ett sammanhang som utesluter att ett användbart svar kan ges och frågor som saknar samband med saken i målet vid den nationella domstolen – Räckvidd – Förekomst av ett objektivt behov av att frågan besvaras för att den hänskjutande domstolen ska kunna avgöra målet i sak – Omfattas inte

   (Artikel 267 FEUF)

2. Miljö – Fri tillgång till information – Direktiv 2003/4 – Tolkning – Beaktande av lydelsen i och syftet med konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen)

   (Århuskonventionen; Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, skäl 5)

3. Internationella avtal – Gemenskapens avtal – Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) – Vägledningen för genomförandet av nämnda konvention – Bindande verkan – Föreligger inte

   (Århuskonventionen; rådets beslut 2005/370)

4. Miljö – Fri tillgång till information – Direktiv 2003/4 – Offentlig myndighet – Begrepp – Regeringar eller alla andra offentliga förvaltningar – Bedömningskriterier

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artikel 2.2 a)

5. Miljö – Fri tillgång till information – Direktiv 2003/4 – Offentlig myndighet – Begrepp – Fysiska eller juridiska personer som enligt nationell lagstiftning har offentliga förvaltningsuppgifter – Bedömningskriterier

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artikel 2.2 b)

6. Miljö – Fri tillgång till information – Direktiv 2003/4 – Offentlig myndighet – Begrepp – Fysiska eller juridiska personer som under överinseende av en offentlig myndighet tillhandahåller offentliga tjänster som har samband med miljön– Bedömningskriterier – Omfattas av en specifik regleringsordning – Saknar betydelse

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artikel 2.2 a, b och c)

7. Miljö – Fri tillgång till information – Direktiv 2003/4 – Offentlig myndighet – Begrepp – Fysiska eller juridiska personer som enligt nationell lagstiftning har offentliga förvaltningsuppgifter – Räckvidd avseende den miljöinformation som innehas

   (Århuskonventionen, artikel 4.1; Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artiklarna 2.1 och 2.2 a, b och c samt 3.1 och 3.4)

8. Miljö – Fri tillgång till information – Direktiv 2003/4 – Offentlig myndighet – Begrepp – Fysiska eller juridiska personer som under överinseende av en offentlig myndighet tillhandahåller offentliga tjänster som har samband med miljön – Räckvidd avseende den miljöinformation som innehas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artikel 2.2 a, b och c)

1.  Se domen.

   (se punkterna 30 och 32–34)

2.  Lydelsen i och syftet med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor ska beaktas vid tolkningen av direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313, vilket är avsett att införliva konventionen med unionsrätten.

   Genom att bli part i Århuskonventionen har nämligen Europeiska unionen förbundit sig att inom unionsrättens tillämpningsområde säkerställa principiell tillgång till miljöinformation som innehas av eller förvaras för offentliga myndigheter.

   Såsom bekräftas i skäl 5 i direktiv 2003/4 var unionslagstiftarens syfte med direktivet att se till att unionsrätten blev förenlig med Århuskonventionen, så att gemenskapen kunde bli part i denna konvention. Därför införde unionslagstiftaren en allmängiltig ordning som skulle säkerställa att varje fysisk och juridisk person i en medlemsstat gavs rätt att få tillgång till miljöinformation som innehas av eller förvaras för offentliga myndigheter, utan att behöva ange skälen för sin begäran.

   (se punkterna 35–37)

3.  Se domen.

   (se punkt 38)

4.  Enheter som från organisatorisk synpunkt är förvaltningsmyndigheter, det vill säga enheter som ingår i den offentliga förvaltningen eller den verkställande makten i en stat på alla nivåer, är offentliga myndigheter i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313. Denna kategori omfattar alla offentligrättsliga juridiska personer som har inrättats av staten och som endast kan upplösas genom beslut av staten.

   (se punkt 51)

5.  För att avgöra om sådana enheter som vattenbolag kan betraktas som juridiska personer som har ”offentliga förvaltningsuppgifter” enligt nationell lag i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313 ska det prövas huruvida enheterna, enligt den nationella lagstiftning som är tillämplig på dem, har särskilda befogenheter utöver dem som följer av de rättsregler som gäller i förhållandet mellan enskilda.

   (se punkt 56 samt punkt 1 i domslutet)

6.  Sådana bolag som vattenbolag, vilka tillhandahåller offentliga tjänster på miljöområdet, står under överinseende av ett sådant organ eller en sådan fysisk eller juridisk person som avses i artikel 2.2 a eller b i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313 och ska därför betraktas som ”offentliga myndigheter” enligt artikel 2.2 c i direktivet, om bolagen inte på ett verkligt självständigt sätt bestämmer hur de ska tillhandahålla dessa tjänster på grund av att en offentlig myndighet som omfattas av artikel 2.2 a eller b i direktivet kan utöva ett avgörande inflytande över de åtgärder bolagen vidtar på nämnda område.

   Enbart den omständigheten att den aktuella enheten är ett affärsdrivande bolag som omfattas av en regleringsordning som är specifik för den aktuella sektorn, utesluter inte att det är fråga om ett överinseende i den mening som avses i artikel 2.2 c i direktiv 2003/4 i den mån den aktuella regleringsordningen innebär att enheten inte har ett verkligt självbestämmande gentemot staten, även om staten till följd av att den aktuella sektorn privatiserats inte längre kan bestämma över den löpande driften.

   (se punkterna 68, 70, 71 och 73 samt punkt 2 i domslutet)

7.  Artikel 2.2 b i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313 ska tolkas så, att en fysisk eller juridisk person som omfattas av denna bestämmelse utgör en offentlig myndighet med avseende på all miljöinformation som personen innehar.

   Det framgår nämligen av artikel 3.1 i direktiv 2003/4, som är en central bestämmelse i direktivet och i allt väsentligt identisk med artikel 4.1 i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, att en enhet som ska betraktas som offentlig myndighet enligt en av de tre kategorier som anges i artikel 2.2 i direktivet är skyldig att tillhandahålla den sökande all miljöinformation som omfattas av någon av de sex informationskategorier som anges i punkt 1 i nämnda artikel 2 och som enheten innehar eller som förvaras för den, utom om begäran omfattas av något av de undantag som föreskrivs i artikel 4 i direktivet.

   (se punkterna 78 och 83 samt punkt 3 i domslutet)

8.  Affärsdrivande bolag, som endast kan utgöra en offentlig myndighet enligt artikel 2.2 c i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313 om de, när de tillhandahåller offentliga tjänster på miljöområdet, står under överinseende av ett sådant organ eller en sådan fysisk eller juridisk person som avses i artikel 2.2 a eller b i direktivet, är inte skyldiga att tillhandahålla miljöinformation om det är klarlagt att informationen inte rör tillhandahållandet av sådana offentliga tjänster.

   Om det är osäkert huruvida så är fallet ska informationen lämnas ut.

   (se punkterna 82 och 83 samt punkt3 i domslutet)

Mål C‑279/12

Fish Legal ochEmily Shirley

mot

Information Commissioner m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från l’Upper Tribunal (Administrative Appeals Chamber))

”Begäran om förhandsavgörande — Århuskonventionen — Direktiv 2003/4/EG — Allmänhetens tillgång till miljöinformation — Tillämpningsområde — Begreppet offentlig myndighet — Vatten- och avloppsbolag — Privatisering av vattenindustrin i England och Wales”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 december 2013

1. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Frågor som uppenbart saknar relevans, hypotetiska frågor som har ställts i ett sammanhang som utesluter att ett användbart svar kan ges och frågor som saknar samband med saken i målet vid den nationella domstolen — Räckvidd — Förekomst av ett objektivt behov av att frågan besvaras för att den hänskjutande domstolen ska kunna avgöra målet i sak — Omfattas inte

   (Artikel 267 FEUF)

2. Miljö — Fri tillgång till information — Direktiv 2003/4 — Tolkning — Beaktande av lydelsen i och syftet med konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen)

   (Århuskonventionen; Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, skäl 5)

3. Internationella avtal — Gemenskapens avtal — Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) — Vägledningen för genomförandet av nämnda konvention — Bindande verkan — Föreligger inte

   (Århuskonventionen; rådets beslut 2005/370)

4. Miljö — Fri tillgång till information — Direktiv 2003/4 — Offentlig myndighet — Begrepp — Regeringar eller alla andra offentliga förvaltningar — Bedömningskriterier

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artikel 2.2 a)

5. Miljö — Fri tillgång till information — Direktiv 2003/4 — Offentlig myndighet — Begrepp — Fysiska eller juridiska personer som enligt nationell lagstiftning har offentliga förvaltningsuppgifter — Bedömningskriterier

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artikel 2.2 b)

6. Miljö — Fri tillgång till information — Direktiv 2003/4 — Offentlig myndighet — Begrepp — Fysiska eller juridiska personer som under överinseende av en offentlig myndighet tillhandahåller offentliga tjänster som har samband med miljön– Bedömningskriterier — Omfattas av en specifik regleringsordning — Saknar betydelse

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artikel 2.2 a, b och c)

7. Miljö — Fri tillgång till information — Direktiv 2003/4 — Offentlig myndighet — Begrepp — Fysiska eller juridiska personer som enligt nationell lagstiftning har offentliga förvaltningsuppgifter — Räckvidd avseende den miljöinformation som innehas

   (Århuskonventionen, artikel 4.1; Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artiklarna 2.1 och 2.2 a, b och c samt 3.1 och 3.4)

8. Miljö — Fri tillgång till information — Direktiv 2003/4 — Offentlig myndighet — Begrepp — Fysiska eller juridiska personer som under överinseende av en offentlig myndighet tillhandahåller offentliga tjänster som har samband med miljön — Räckvidd avseende den miljöinformation som innehas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4, artikel 2.2 a, b och c)

1.  Se domen.

   (se punkterna 30 och 32–34)

2.  Lydelsen i och syftet med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor ska beaktas vid tolkningen av direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313, vilket är avsett att införliva konventionen med unionsrätten.

   Genom att bli part i Århuskonventionen har nämligen Europeiska unionen förbundit sig att inom unionsrättens tillämpningsområde säkerställa principiell tillgång till miljöinformation som innehas av eller förvaras för offentliga myndigheter.

   Såsom bekräftas i skäl 5 i direktiv 2003/4 var unionslagstiftarens syfte med direktivet att se till att unionsrätten blev förenlig med Århuskonventionen, så att gemenskapen kunde bli part i denna konvention. Därför införde unionslagstiftaren en allmängiltig ordning som skulle säkerställa att varje fysisk och juridisk person i en medlemsstat gavs rätt att få tillgång till miljöinformation som innehas av eller förvaras för offentliga myndigheter, utan att behöva ange skälen för sin begäran.

   (se punkterna 35–37)

3.  Se domen.

   (se punkt 38)

4.  Enheter som från organisatorisk synpunkt är förvaltningsmyndigheter, det vill säga enheter som ingår i den offentliga förvaltningen eller den verkställande makten i en stat på alla nivåer, är offentliga myndigheter i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313. Denna kategori omfattar alla offentligrättsliga juridiska personer som har inrättats av staten och som endast kan upplösas genom beslut av staten.

   (se punkt 51)

5.  För att avgöra om sådana enheter som vattenbolag kan betraktas som juridiska personer som har ”offentliga förvaltningsuppgifter” enligt nationell lag i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313 ska det prövas huruvida enheterna, enligt den nationella lagstiftning som är tillämplig på dem, har särskilda befogenheter utöver dem som följer av de rättsregler som gäller i förhållandet mellan enskilda.

   (se punkt 56 samt punkt 1 i domslutet)

6.  Sådana bolag som vattenbolag, vilka tillhandahåller offentliga tjänster på miljöområdet, står under överinseende av ett sådant organ eller en sådan fysisk eller juridisk person som avses i artikel 2.2 a eller b i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313 och ska därför betraktas som ”offentliga myndigheter” enligt artikel 2.2 c i direktivet, om bolagen inte på ett verkligt självständigt sätt bestämmer hur de ska tillhandahålla dessa tjänster på grund av att en offentlig myndighet som omfattas av artikel 2.2 a eller b i direktivet kan utöva ett avgörande inflytande över de åtgärder bolagen vidtar på nämnda område.

   Enbart den omständigheten att den aktuella enheten är ett affärsdrivande bolag som omfattas av en regleringsordning som är specifik för den aktuella sektorn, utesluter inte att det är fråga om ett överinseende i den mening som avses i artikel 2.2 c i direktiv 2003/4 i den mån den aktuella regleringsordningen innebär att enheten inte har ett verkligt självbestämmande gentemot staten, även om staten till följd av att den aktuella sektorn privatiserats inte längre kan bestämma över den löpande driften.

   (se punkterna 68, 70, 71 och 73 samt punkt 2 i domslutet)

7.  Artikel 2.2 b i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313 ska tolkas så, att en fysisk eller juridisk person som omfattas av denna bestämmelse utgör en offentlig myndighet med avseende på all miljöinformation som personen innehar.

   Det framgår nämligen av artikel 3.1 i direktiv 2003/4, som är en central bestämmelse i direktivet och i allt väsentligt identisk med artikel 4.1 i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, att en enhet som ska betraktas som offentlig myndighet enligt en av de tre kategorier som anges i artikel 2.2 i direktivet är skyldig att tillhandahålla den sökande all miljöinformation som omfattas av någon av de sex informationskategorier som anges i punkt 1 i nämnda artikel 2 och som enheten innehar eller som förvaras för den, utom om begäran omfattas av något av de undantag som föreskrivs i artikel 4 i direktivet.

   (se punkterna 78 och 83 samt punkt 3 i domslutet)

8.  Affärsdrivande bolag, som endast kan utgöra en offentlig myndighet enligt artikel 2.2 c i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av direktiv 90/313 om de, när de tillhandahåller offentliga tjänster på miljöområdet, står under överinseende av ett sådant organ eller en sådan fysisk eller juridisk person som avses i artikel 2.2 a eller b i direktivet, är inte skyldiga att tillhandahålla miljöinformation om det är klarlagt att informationen inte rör tillhandahållandet av sådana offentliga tjänster.

   Om det är osäkert huruvida så är fallet ska informationen lämnas ut.

   (se punkterna 82 och 83 samt punkt3 i domslutet)