Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Miljö - Bevarande av vilda fåglar - Direktiv 79/409 - Klassificering av särskilda skyddsområden - Skyldighet för medlemsstaterna - Skyldighet att vidta åtgärder för att klassificeringen av ett område som särskilt skyddsområde automatiskt skall medföra att skyddsbestämmelser tillämpas

(Rådets direktiv 79/409, artikel 4)

2. Institutionernas rättsakter - Direktiv - Medlemsstaternas genomförande - Kravet på ett klart och precist införlivande

(Artikel 249 EG)

Sammanfattning

1. I artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 79/409 om bevarande av vilda fåglar föreskrivs att medlemsstaterna skall ge de särskilda skyddsområdena en rättsligt skyddad ställning, som gör det möjligt att bland annat säkerställa överlevnad och fortplantning för de fågelarter som nämns i bilaga 1 till direktivet samt fortplantning, ruggning och övervintring av regelbundet förekommande flyttfågelarter som inte anges i nämnda bilaga. I enlighet med artikel 4.4 i dess, beträffande de särskilda skyddsområdena, genom artikel 7 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, delvis ändrade lydelse, skall det rättsliga skyddet för dessa områden även säkerställa att försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt betydande störningar av de arter för vilka områdena har utsetts förhindras.

I avsaknad av nationella bestämmelser som innebär att klassificeringen av ett område som särskilt skyddsområde medför att sådana skyddsbestämmelser som de som beskrivs i ovannämnda artikel 4 tillämpas, äventyras förverkligandet av syftet att särskilt skydda den vilda fågelfaunan.

( se punkterna 15-17 )

2. Bestämmelser i ett direktiv skall genomföras med obestridligt bindande verkan samt på ett sådant tillräckligt tydligt, precist och klart sätt att kravet på rättssäkerhet uppfylls, vilken princip kräver att de nationella åtgärder som vidtagits för tillämpning av en gemenskapsrättslig bestämmelse skall offentliggöras i tillräcklig utsträckning, så att de rättssubjekt som berörs av sådana åtgärder har möjlighet att få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter inom det särskilda område som regleras av gemenskapsrätten.

( se punkt 21 )