FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (fjärde avdelningen)

den 8 juli 1998

Mål T-200/95

X

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Tidsfrist för klagomål — Uppenbart att talan skall avvisas”

Fullständig text på grekiska   II-1003

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av ett beslut varigenom sökanden förbjöds tillträde till kommissionens byggnader till följd av ett beslut om att avsätta sökanden från hans tjänst, samt en begäran om skadestånd för att ersätta den skada som sökanden åsamkats i detta avseende.

Utgång:

Avvisning.

Resumé av beslutet

Sökanden tillträdde den 31 januari 1983 en tjänst vid kommissionen som tjänsteman i lönegrad A 4 vid generaldirektoratet för transport (GD VII). I juni månad år 1991 utsågs han till tillförordnad enhetschef vid enhet 3 (Luftfartssäkerhet — Flygtrafikkontroll — Industripolitik — Sociala aspekter) vid direktorat C (Luftfart) vid GD VII (enhet VII.C.3) med ansvar för ärenden rörande luftfartssäkerhet.

Den 8 oktober 1992 inledde kommissionen ett disciplinärt förfarande mot sökanden.

Genom beslut av den 4 oktober 1993 fattade tillsättningsmyndigheten ett beslut om att avsätta sökanden från tjänsten.

Genom skrivelse av den 5 oktober 1993 informerades sökanden av Hugh Richardson, direktör vid direktorat B (Rättigheter och skyldigheter) vid generaldirektoratet för personal och administration (GD IX), att denne från och med den dagen var förbjuden tillträde till kommissionens byggnader, med undantag av vissa byggnader där tjänstegrenarna som handhar sociala och administrativa förmåner, nämligen lön, pensioner, sjukkassa och socialvård, är belägna (skrivelsen från Hugh Richardson).

Den 31 januari 1995 infann sig sökanden, såsom företrädare för en grekisk konsultbyrå och i sällskap med en tjänsteman vid kommissionen, vid kommissionens byggnad belägen vid 29, avenue de Beaulieu, i Bryssel för att lägga fram ett konsultförslag. Sökanden vägrades dock tillgång till byggnaden.

Samma sak inträffade ännu en gång vid kommissionens byggnad vid 80, rue d'Arlon, i Bryssel där sökanden informerades om att det rörde sig om ett beslut fattat av kommissionens administration.

Efter dessa händelser upplyste sökanden generaldirektören för personal och administration genom skrivelse av den 30 mars 1995 att denne ansåg att förbudet att gå in i kommissionens byggnader skadade hans privat- och yrkesliv samt forskning. Han begärde följaktligen att generaldirektören skulle dra tillbaka kommissionens beslut att förbjuda honom tillträde till byggnaderna, eftersom det enligt honom inte kunde vara baserat på någon lagbestämmelse, särskilt som ett förfarande mot beslutet att avsätta sökanden från tjänsten var anhängigt vid förstainstansrätten.

Generaldirektören besvarade aldrig denna skrivelse.

Upptagande till sakprövning

Förstainstansrätten påpekade inledningsvis att det skulle klargöras att Hugh Richardsons skrivelse i sig medförde rättsverkningar, i motsats till vad kommissionen hävdade. Beslutet om avsättning från tjänsten var nämligen begränsat till att ange att sökanden inte fick tjänstgöra på sin tidigare tjänst. Det innehöll inte några uppgifter avseende sökandens tillträde till kommissionens byggnader i allmänhet. Enligt förstainstansrätten framgick det dessutom av de förklaringar som kommissionen gav under det skriftliga förfarandet att tillträdesförbudet var en åtgärd som ansågs nödvändig i detta fall och det rörde sig inte om en åtgärd som automatiskt följer av ett beslut om avsättning från tjänsten (punkt 34).

Förstainstansrätten konstaterade att skrivelsen från Hugh Richardson, som i sig medförde rättsverkningar, gick sökanden emot (punkt 35).

Hänvisning till domstolen den 10 december 1969, 32/68, Grasselli mot kommissionen, REG 1969, s. 505, punkt 4; domstolen den 21 januari 1987, 204/85, Stroghili mot revisionsrätten, REG 1987, s. 389, punkto

Förstainstansrätten fastslog att sökanden skulle ha anfört klagomål mot denna skrivelse, som delgavs sökanden den 5 oktober 1993, senast den 5 januari 1994 i enlighet med den tidsfrist som föreskrivs i artikel 90 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna. Det var emellertid först den 30 mars 1995 som sökanden begärde att kommissionens generaldirektör för personal och administration skulle dra tillbaka beslutet, varigenom sökanden förbjöds tillträde till kommissionens byggnader. Följaktligen fann förstainstansrätten att sökandens klagomål, som syftade till att beslutet att förbjuda tillträde skulle dras tillbaka, uppenbarligen hade ingetts efter tidsfristens utgång (punkterna 36 och 37).

Beslut:

Talan avvisas.