Mål C-465/93

Atlanta Fruchthandelsgesellschaft mbH m. íl. (I)

mot

Bundesamt für Ernährung und Forstwirtschaft

begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Frankfurt am Main

”Förordning — Begäran om förhandsavgörande — Bedömning av giltighet — Nationell domstol — Interimistiska åtgärder”

Förslag till avgörande av generaladvokat M.B. Elmer föredraget den 5 juli 1995, se mål C-465/93   I-3763

Domstolens dom av den 9 november 1995   I-3781

Sammanfattning av domen

Institutionemas rättsakter – Förordningar – Annat mål anhängigt vid den nationella domstolen om lagenligheten av en förordning i anledning av en talan mot nationella genomförandebestämmelser – Beviljande av en interimistisk åtgärd som tillfälligt gör att förordningen inte blir tillämplig – Tillåtlighet – Förutsättningar – Regeln framstår vid ett första påseende som berättigad – Anhängiggörande vid domstolen genom begäran om förhandsavgörande av giltigheten – Allvarlig och irreparabel skada – Beaktande av gemenskapens intresse – Beaktande av relevant gemenskapsrättspraxis

(EG-fördraget, artiklarna 177, 185, 186 och 189 andra stycket)

Artikel 189 i fördraget utesluter inte en rätt för nationella domstolar att bevilja interimistiska åtgärder som förändrar eller reglerar tvistiga rättslägen eller rättsförhållanden som uppkommit till följd av en nationell administrativ rättsakt som antagits med stöd av en gemenskapsrättslig förordning, vars giltighet ifrågasatts i en begäran om förhandsavgörande.

Med beaktande av kravet på kongruens i systemet för provisoriskt rättsligt skydd har domstolen redan tillerkänt nationella domstolar som underställt domstolen sådana frågor rätten att bevilja uppskov med verkställigheten av en nationell administrativ rättsakt som antagits med stöd av den ifrågasatta förordningen, med motiveringen att sökanden inom ramen för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 185 ges möjlighet att ansöka om uppskov med verkställigheten av den ifrågasatta rättsakten och domstolen ges behörighet att bevilja detta. Fördraget innebär inte bara att domstolen i artikel 185 ges rätt att besluta om uppskov utan även att domstolen i artikel 186 tilldelas rätt att föreskriva nödvändiga interimistiska åtgärder. Det provisoriska rättsliga skydd som enskilda tillförsäkras enligt gemenskapsrätten vid nationella domstolar kan inte tillåtas variera beroende på om de enskilda hemställer om uppskov med verkställigheten av en nationell administrativ rättsakt eller om beviljande av ifrågavarande interimistiska åtgärder, då ett sådant beviljande inte i sig får mer betydelsefulla återverkningar på gemenskapens rättsordning än ett vanligt uppskov med verkställigheten av en nationell rättsakt som antagits på grundval av en förordning.

För att den nationella domstolen skall kunna bevilja sådana interimistiska åtgärder, måste den hysa allvarliga tvivel om gemenskapsrättsaktens giltighet som skall framgå av beslutet och skall, för det fall domstolen inte redan handlägger frågan om den ifrågasatta rättsaktens giltighet, själv hänskjuta frågan till domstolen. Det skall dessutom vara brådskande i den meningen att de interimistiska åtgärderna skall vara nödvändiga för att undvika att den part som yrkar dem lider allvarlig och irreparabel skada och den nationella domstolen skall ta vederbörlig hänsyn till gemenskapens intressen. För att uppfylla denna skyldighet skall den nationella domstolen som handlägger ett yrkande om interimistiska åtgärder först försäkra sig om att den gemenskapsrättsakt som är i fråga inte berövas varje ändamålsenlig verkan om den inte omedelbart tillämpas och beakta den skada som den interimistiska åtgärden kan komma att medföra för den rättsliga ordning som genom denna förordning inrättats i hela gemenskapen. Då ett beslut om interimistiska åtgärder kan komma att medföra en ekonomisk risk för gemenskapen skall den nationella domstolen kunna kräva att sökanden ställer tillräcklig säkerhet. Slutligen måste den nationella domstolen vid bedömningen av samtliga dessa förutsättningar beakta domstolens eller förstainstansrättens avgöranden i fråga om förordningens lagenlighet eller ett beslut om interimistiska åtgärder som rör beviljande av liknande interimistiska åtgärder på gemenskapsnivå.