Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Institutionernas rättsakter - giltighet - bedömning i förhållande till gemenskapsrätten - gemenskapsrättens självständighet, enhetlighet och effektivitet - otillåtet utnyttjande av bestämmelser i nationell författning

2. Gemenskapsrätt - allmänna principer - grundläggande rättigheter - upprätthållandet säkerställt av domstolen med beaktande av gemenskapens strukturer och mål

3. Jordbruk - den gemensamma organisationen av marknaden - import- och exportlicenser som garanteras genom ställandet av en säkerhet - nödvändigheten och lämpligheten av denna ordning - brott mot grundläggande rättigheter föreligger inte

(artiklarna 40 och 43 i EEG-fördraget)

4. Jordbruk - den gemensamma organisationen av marknaden - import- och exportlicenser - giltighetstid - överskriden giltighetstid - force majeure - begrepp

(rådets förordning nr 120/67)

5. Jordbruk - den gemensamma organisationen av marknaden - import- och exportlicenser - upphävande av import- respektive exportförpliktelse - begränsningar till force majeure - tillåtlighet

Sammanfattning

1. Giltigheten av de rättsakter som utfärdas av gemenskapens institutioner kan endast bedömas i förhållande till gemenskapsrätten. Om den rätt som följer av fördragen, dvs. av en självständig rättskälla, skulle åsidosättas av bestämmelser i nationell lagstiftning, av vilket slag de än kan vara, skulle den förlora karaktären av gemenskapsrätt och den rättsliga grundvalen för själva gemenskapen hotas. Därför påverkas giltigheten av en gemenskapsakt eller dess verkan inom en medlemsstats territorium inte av att det görs gällande att den kränker grundläggande rättigheter i en medlemsstats författning eller principerna i dess författningsstruktur. (Dom av den 15 juli 1964 i målet 6/64, Rec. X-1964, s. 1160.)

2. Iakttagandet av de grundläggande rättigheterna utgör en integrerad del av de allmänna rättsprinciper vars upprätthållande domstolen skall säkerställa. Respekten för dessa rättigheter är visserligen grundad på medlemsstaternas gemensamma författningsmässiga traditioner, men skall säkerställas inom ramen för gemenskapens struktur och mål. (Dom av den 12 november 1969 i målet 29/69, Rec. XV-1969, s. 425.)

3. Kravet i gemenskapens jordbruksförordningar på import- och exportlicenser, vilka medför att licensinnehavaren förpliktas att

genomföra de planerade transaktionerna mot ställandet av en säkerhet, är enligt artiklarna 40.3 och 43 i EEG-fördraget ett på en gång nödvändigt och lämpligt medel för att ge de behöriga myndigheterna möjlighet att avgöra på vilket sätt de mest effektivt kan ingripa på marknaden för spannmål. Denna licensordning strider inte mot någon grundläggande rättighet.

4. Begreppet force majeure i jordbruksförordningarna är inte begränsat till absolut oförmåga, utan skall tolkas som onormala, utanför importörens eller exportörens vilja liggande omständigheter, vars konsekvenser, trots all omsorg, endast kunnat undvikas genom orimlig uppoffring. (Dom av den 11 juli 1968 i målet 4/68, Rec. XIV-1968, s. 563.)

5. Genom att begränsa upphävandet av exportförpliktelsen och frisläppandet av säkerheten till fall av force majeure, har gemenskapslagstiftaren antagit en bestämmelse som, utan att lägga en orimlig börda på importörerna eller exportörerna, är lämplig för att säkerställa att den gemensamma marknaden för spannmål fungerar normalt i det allmänintresse som fastställs i artikel 39 i fördraget.