Schengens informationssystem (SIS) inrättades 1995 efter att de inre gränskontrollerna avskaffades inom Europeiska unionen (EU). Det är en storskalig databas till stöd för de yttre gränskontrollerna och samarbetet inom brottsbekämpning mellan de länder som är medlemmar i Schengenavtalet (för närvarande 25 EU-medlemsstaterna och fyra associerade länder).

De tre förordningarna har utformats så att de ska stärka SIS II – som inrättades 2006 och är i drift sedan 2013 – i synnerhet mot bakgrund av migrations- och säkerhetsutmaningarna. De ersätter lagstiftningen i förordningarna (EG) nr 1986/2006 och (EG) nr 1987/2006 samt beslut 2007/533/RIF.

VIKTIGA PUNKTER

Systemets struktur

SIS består av följande:

Ett centralt system (det centrala SIS) med
- en teknisk stödfunktion (CS-SIS), som innehåller en databas (SIS-databasen) som bedriver teknisk tillsyn och administrativa uppgifter, och en backup-kopia av CS-SIS,
- ett enhetligt nationellt gränssnitt (NI-SIS).
Ett nationellt system (N.SIS) i varje land, som ska stå i förbindelse med det centrala SIS och omfatta minst en nationell eller gemensam backup av N.SIS. N.SIS får innehålla en datafil (en ”nationell kopia”) med en fullständig eller partiell kopia av SIS-databasen. Det går inte att söka i datafiler i ett annat N.SIS, såvida inte det berörda landet har kommit överens om att dela filen.
En kommunikationsinfrastruktur mellan CS-SIS, backupen av CS-SIS och NI-SIS, som bidrar med ett krypterat virtuellt nätverk för SIS-uppgifter och utbytet av SIS-uppgifter mellan Sirenekontoren.

Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa)

har ansvar för den operativa förvaltningen av det centrala SIS,
utför det underhåll och den tekniska utveckling som krävs för att det centrala SIS ska fungera smidigt,
genomför tekniska lösningar för att förstärka den oavbrutna tillgången till det centrala SIS,
får, i undantagsfall, upprätta ytterligare en kopia av SIS-databasen,
offentliggör en förteckning över N.SIS-byråerna och Sirenekontoren.

I arbetsordningen för SIS anges följande:

Registreringar* bör inte lagras i SIS längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med att de infördes.
Registreringar måste ses över inom fastställda tidsfrister; medlemsstaten får därefter besluta om att förlänga dem, annars raderas de automatiskt. Följande tidsfrister gäller för att se över registreringarna:
- 5 år när det rör sig om registreringar om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas eller utlämnas samt försvunna personer som eventuellt behöver ställas under beskydd.
- 3 år när det rör sig om registreringar om personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande, registreringar om okända efterlysta personer, registreringar om återvändande och registreringar om nekad inresa och vistelse. Om en längre giltighetstid än 3 år har fastställts i det nationella beslut som registreringen om återvändande eller registreringen om nekad inresa och vistelse grundar sig på ska registreringen dock ses över inom 5 år.
- 1 år när det rör sig om registreringar om barn som är utsatta för en risk, om sårbara personer som behöver hindras från att resa och om personer som är föremål för diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller.
- 10 år när det rör sig om registreringar om föremål för särskilda kontroller eller föremål som ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål. EU-kommissionen har antagit genomförandeakter för att fastställa kortare tidsfrister för att se över vissa typer av registreringar om föremål.
De kategorier av uppgifter som ska läggas in i systemet måste vara utformade så att slutanvändarna snabbt kan identifiera en person och fatta beslut. De måste inbegripa minimiuppsättningen av uppgifter (efternamn, födelsedatum, skäl till registreringen och de åtgärder som ska vidtas), tillsammans med andra uppgifter såsom typ av brott, fotografier och fingeravtrycksuppgifter*, om sådana finns tillgängliga.
Användningen av biometriska uppgifter och fingeravtrycksuppgifter måste vara förenlig med EU:s lagstiftning och med de grundläggande rättigheterna, och uppfylla minimistandarder avseende kvalitet samt tekniska specifikationer.
Ett ärende måste vara tillräckligt adekvat, relevant och viktigt för att motivera att en registrering förs in i SIS – exempelvis uppfyller en registrering med anknytning till ett terroristbrott dessa kriterier.
Bara den utfärdande medlemsstaten får ändra, lägga till, korrigera, uppdatera eller radera uppgifter i SIS.
Ett land som anser att det skulle vara oförenligt med landets nationella lagstiftning, internationella åtaganden eller väsentliga intressen att agera på grundval av en registrering får lägga till en flaggning* till registreringen, som visar att landet inte kommer att vidta några åtgärder inom sitt territorium.

Kostnader

EU-budgeten täcker drifts-, underhålls- och utvecklingskostnaderna för det centrala SIS och kostnaderna för kommunikationsinfrastrukturen.
Medlemsstaterna står för drifts-, underhålls- och utvecklingskostnaderna för sina egna N.SIS.

De viktigaste inslagen i förordningarna

Förordning (EU) 2018/1860 stärker genomförandet av och ändamålsenligheten hos EU:s återvändandepolitik.

I förordningen fastställs gemensamma villkor och förfaranden för att föra in och behandla registreringar och utbyta tilläggsinformation om tredjelandsmedborgare som är föremål för beslut om återvändande*.
De nationella myndigheterna åläggs att föra in registreringar så fort ett beslut om återvändande har fattats.
De kategorier av uppgifter som ska ingå i registreringen fastställs.
Enhetliga förfaranden fastställs för
- bekräftelse av återvändandet – en kontroll görs av att ett beslut om återvändande har följts, och om så inte är fallet meddelas de berörda myndigheterna,
- radering av registreringar, för att se till att det inte uppstår någon fördröjning mellan en tredjelandsmedborgares avresa och aktiveringen av ett inreseförbud, när så är relevant,
- obligatoriskt samråd mellan de nationella myndigheterna
  - innan ett uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse beviljas eller förlängs för en tredjelandsmedborgare som är föremål för en återvändanderegistrering i en annan medlemsstat som åtföljs av ett inreseförbud,
  - innan en registrering förs in om ett beslut om återvändande avseende en tredjelandsmedborgare som har ett giltigt uppehållstillstånd eller en giltig visering för längre vistelse som beviljats av en annan medlemsstat eller när detta framkommer i ett senare skede.

Förordning (EU) 2018/1861 rör användningen av SIS i samband med inreseförbud.

I förordningen fastställs villkoren och förfarandena för att föra in och behandla registreringar och för att utbyta tilläggsinformation* om tredjelandsmedborgare som nekats inresa till eller rätt att vistas inom EU.
Där införs kategorier av uppgifter som ska ingå i registreringen.
Enhetliga förfaranden införs för
- obligatoriskt införande av en registrering när en tredjelandsmedborgare nekas inresa eller rätten till vistelse på grund av att personen utgör ett säkerhetshot eller är föremål för ett restriktivt beslut om förbud mot inresa till eller genomresa genom en medlemsstat,
- införande av registreringar om tredjelandsmedborgare som åtnjuter rätten till fri rörlighet i EU,
- obligatoriskt samråd mellan nationella myndigheter innan ett uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse beviljas eller förlängs för en tredjelandsmedborgare som nekats rätten att resa in i eller vistas i en annan medlemsstat eller innan eller efter en registrering förs in om nekad inresa och vistelse för en tredjelandsmedborgare som har ett giltigt uppehållstillstånd eller en giltig visering för längre vistelse som beviljats av ett annat EU-land.
Tredjelandsmedborgare garanteras rätten att bli informerade skriftligen om huruvida de är föremål för en registrering.

Förordning (EU) 2018/1862 förbättrar och utvidgar användningen av SIS i samarbetet mellan polis och rättsliga myndigheter.

I förordningen fastställs villkoren och förfarandena för att föra in och behandla registreringar i SIS om efterlysta och försvunna personer och föremål, och för att utbyta tilläggsinformation och uppgifter som används för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.
Förordningen rör förfaranden för registreringar om
- personer som är efterlysta för att gripas, överlämnas eller utlämnas,
- försvunna personer,
- sårbara personer som behöver hindras från att resa, antingen för att säkerställa deras egen säkerhet eller för att förebygga hot mot den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen,
- barn som löper risk för i synnerhet bortförande, människohandel eller för att bli inblandade i terrorism,
- enskilda personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande som vittnen eller på grund av att de kallats i samband med brottmålsförfaranden,
- okända efterlysta personer vilkas identitet man försöker fastställa,
- diskreta kontroller, särskilda kontroller och undersökningskontroller för att förebygga, avslöja, utreda eller lagföra brott, verkställa en straffrättslig påföljd eller förebygga hot mot den allmänna säkerheten,
- produkter som ska beslagtas eller användas som bevis i brottmålsförfaranden, framför allt lätt identifierbara föremål såsom bilar, båtar, luftfartyg, skjutvapen, identitetshandlingar och sedlar.

Informationsregistreringar om tredjelandsmedborgare

Genom förordning (EU) 2018/1862 fastställs också regler för informationsregistreringar som rör tredjelandsmedborgare som misstänks för terrorism och andra grova brott som förtecknas i bilaga I till förordningen om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) (förordning (EU) 2016/794 – se sammanfattning). På så sätt kan man övervaka dessa personers förflyttningar och se till att de brottsbekämpande myndigheterna i EU-länderna på ett enkelt och omedelbart sätt får tillgång till all relevant information om dem.
Medlemsstaterna får i EU:s intresse föra in informationsregistreringar om tredjelandsmedborgare i SIS, efter ett förslag från Europol om att föra in en informationsregistrering på grundval av information från myndigheter i tredjeländer eller internationella organisationer. Europol måste underrätta sitt dataskyddsombud när den lämnar ett sådant förslag.
Europol får föreslå att informationsregistreringar förs in i SIS om
- det finns en faktisk indikation på att en person avser att begå, eller redan begår, terroristbrott eller andra grova brott, eller
- en allmän bedömning av en person, särskilt på grundval av redan begångna brott, ger anledning att tro att denna person kan komma att begå ett sådant brott.
Innan informationen förs in i SIS måste Europol se till att registreringen är nödvändig och berättigad, att informationen är tillförlitlig och korrekt och att det inte redan finns någon annan registrering om den berörda personen i systemet. Europol vidarebefordrar sedan informationen om det särskilda ärendet och resultaten av sin bedömning till medlemsstaterna och föreslår att en eller flera medlemsstater för in en informationsregistrering i SIS. Medlemsstaterna måste införa de förfaranden som krävs för att föra in, uppdatera och radera informationsregistreringar i SIS.

Registrerade personers rättigheter

Enskilda personer har rätt att

få åtkomst till uppgifter som rör dem och som behandlas i SIS,
få oriktiga uppgifter rättade,
väcka talan vid domstol eller behörig tillsynsmyndighet för att få åtkomst till, rätta, radera eller erhålla information eller erhålla ersättning i samband med en registrering som rör dem.

Medlemsstaterna

har åtagit sig att verkställa beslut om rättigheterna i fråga om dataskydd,
rapporterar årligen till Europeiska dataskyddsstyrelsen om det antal förfrågningar de mottagit om åtkomst till uppgifter och rättelse av felaktigheter, liksom om mängden domstolsärenden och resultatet av dessa.

Oberoende tillsynsmyndigheter övervakar lagligheten hos den nationella behandlingen av personuppgifter i SIS. Europeiska datatillsynsmannen, som inrättades enligt förordning (EU) 2018/1725, utför samma uppgift för eu-Lisa. De oberoende tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen samarbetar för att därmed säkerställa en samordnad tillsyn av SIS.

Uppgifter som behandlats i SIS och tillhörande tilläggsinformation får inte överföras till eller tillgängliggöras för länder utanför EU eller internationella organisationer.
Förordning (EU) 2018/1725 gäller för personuppgifter som behandlas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, europeiska enheten för rättsligt samarbete (Eurojust) och eu-Lisa.
Förordning (EU) 2016/679 (se sammanfattning) och direktiv (EU) 2016/680 (se sammanfattning) gäller för personuppgifter som behandlas av nationella myndigheter och enheter.

Följande myndigheter har tillgång till uppgifter i SIS:

Nationella myndigheter, som ansvarar för
- gränskontroller, polisens och tullens kontroller,
- förebyggande, avslöjande, utredning eller lagföring av terroristbrott eller andra grova brott,
- granskning av villkoren och beslut, däribland om uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse, om tredjelandsmedborgares inresa, vistelse och återvändande,
- säkerhetskontroller av tredjelandsmedborgare som ansöker om internationellt skydd,
- prövning av viseringsansökningar (endast när det gäller vissa registreringskategorier),
- beslut om naturalisation,
- nationella rättsliga myndigheter, inbegripet de som ansvarar för allmänna åtal inom ramen för ett brottmålsförfaranden, liksom för rättsliga utredningar,
- utfärdande av registreringsbevis för fordon, båtar, luftfartyg och skjutvapen.
Nedanstående EU-organ har rätt att få åtkomst till och söka i SIS-uppgifter när de fullgör sina skyldigheter inom ramen för sina respektive mandat.
- Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns team arbetar med återvändanderelaterade uppgifter och stödgrupperna för migrationshantering.
- Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete sköter det rättsliga samarbetet i straffrättsliga frågor.
- Europol får beviljas åtkomst till alla uppgifter, inte bara vissa som förut. SIS-medlemsländerna måste informera brottsbekämpningsorganet om eventuella träffar eller registreringar som avser terroristbrott.

De ovannämnda EU-organen informerar den utfärdande medlemsstaten när det vid en sökning framkommer att det finns en registrering. De får inte sammanföra delar av SIS eller överföra några SIS-uppgifter till sina egna system.

Kommissionen utvärderar vart femte år hur dessa organ använder sig av SIS.

Ansvarsområden

Varje SIS-medlemsstat

säkerställer att uppgifterna är korrekta, uppdaterade och har förts in i samt lagras i SIS på lagligt sätt och att de är förenliga med de allmänna reglerna för hantering av uppgifter,
inrättar, driver, underhåller och utvecklar sitt N.SIS, i enlighet med gemensamma standarder, protokoll och tekniska förfaranden, och ansluter det till NI-SIS,
säkerställer oavbruten tillgång till SIS-uppgifter för slutanvändarna,
överför sina registreringar genom sitt N.SIS,
utser en N.SIS-byrå med centralt ansvar för att säkerställa att dess N.SIS fungerar smidigt och är säkert, liksom för att de nationella myndigheterna har åtkomst till SIS, att förordningen efterlevs överlag och att alla slutanvändare får vederbörlig tillgång till SIS,
utser en nationell myndighet (Sirenekontoret) till att vara enda kontaktpunkt, som är ständigt tillgänglig så att all tilläggsinformation om registreringar kan utbytas och finnas tillgänglig och uppföljningsåtgärder underlättas,
antar en säkerhetsplan, en driftskontinuitetsplan och en katastrofplan för att skydda uppgifter och hindra obehöriga från att få tillträde till dem,
tillämpar regler för tystnadsplikt och yrkesmässig sekretess, inbegripet noggrann övervakning av externa uppdragstagare (det är förbjudet att låta privata företag och organisationer sköta driften av N.SIS),
för elektroniska loggar, som normalt sett raderas efter tre år, över registreringar samt över åtkomst till och utbyte av personuppgifter, i syfte att kontrollera om sökningen var laglig och säkerställa dataintegritet och datasäkerhet,
driver ett nationellt SIS-utbildningsprogram för personal med åtkomst till SIS om datasäkerhet, grundläggande rättigheter, inbegripet dataskydd, och regler och förordningar avseende behandling av uppgifter.

Kommissionen

antar genomförandeakter och delegerade akter om de tekniska aspekterna av SIS, och uppdaterar dem efter behov,
fullgör, enligt förordning (EU) nr 2022/922 (se sammanfattning), en övergripande uppgift när det gäller att samordna den utvärderings- och övervakningsmekanism som den genomför tillsammans med EU:s regeringar för att se till att Schengenreglerna tillämpas fullt ut på nationell nivå,
genomför en övergripande utvärdering av det centrala SIS, utbytet av tilläggsinformation mellan de nationella myndigheterna, inbegripet en bedömning av det automatiska systemet för identifiering av fingeravtryck och informationskampanjerna om SIS som ska äga rum tre år efter det att förordningen blivit tillämplig och vart fjärde år därefter.

eu-Lisa ansvarar för

det centrala SIS och dess operativa förvaltning, inbegripet kvalitetskontrollerna av de uppgifter som ingår i SIS, och samtliga uppgifter som krävs för att säkerställa dess funktioner alla dagar och timmar året runt,
kommunikationsinfrastrukturen och dess centrala delar, i synnerhet övervakning, säkerhet, samordning mellan medlemsländer och leverantörer samt budget- och avtalsfrågor,
när det gäller Sirenekontoren, samordning och förvaltning av samt stöd till tester, underhåll och uppdatering av tekniska specifikationer avseende utbytena av tilläggsinformation mellan Sirenekontoren och kommunikationsinfrastrukturen, och hantering av tekniska förändringar,
antagande av de åtgärder som krävs för att skydda uppgifter och förhindra obehörig åtkomst eller användning, inbegripet säkerhets-, driftskontinuitets- och katastrofplaner för det centrala SIS och kommunikationsinfrastrukturen,
tillämpning av regler för tystnadsplikt och yrkesmässig sekretess, och bevarande av elektroniska loggar enligt samma villkor som för nationella myndigheter,
offentliggörande, via Europeiska unionens officiella tidning, av en förteckning över de nationella myndigheter som har befogenhet att söka efter uppgifter i SIS,
framtagande av dags-, månads- och årsstatistik över antalet registreringar per registreringskategori, som är helt fri från personuppgifter, och sedan offentliggörande av sina rapporter.

Informationskampanj

Kommissionen driver kampanjen i samarbete med tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen. Kampanjen inleddes när lagstiftningen blev tillämplig och kommer att upprepas med jämna mellanrum för att informera allmänheten om
- syftena med SIS,
- de uppgifter som SIS innehåller,
- de myndigheter som har åtkomst till SIS,
- registrerade personers rättigheter.
Kommissionen sköter en webbplats som är tillgänglig för allmänheten med all relevant information om SIS.
Medlemsstaterna måste, i samarbete med sina tillsynsmyndigheter, informera allmänheten om SIS.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGARNA FÖR?

Reglerna har blivit tillämpliga successivt för att ge tillräckligt med tid åt införandet av de rättsliga, operativa och tekniska åtgärder och arrangemang som behövs.

Enligt genomförandebeslut (EU) 2023/201 inleddes driften av SIS i enlighet med förordningarna (EU) 2018/1861 och 2018/1862 den 7 mars 2023. Förordningarna (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861 och (EU) 2018/1862 är nu fullt tillämpliga.

BAKGRUND

Även om SIS grundar sig på olika lagar är SIS ett enda system för delning av uppgifter och förfrågningar mellan medlemmarna.
SIS utgör det största och mest använda systemet för delning av information om säkerhet och gränsförvaltning i Europa. Under 2022 beviljades åtkomst till SIS mer än 12 miljarder gånger och det gjordes 263 452 träffar på utländska registreringar.
Systemet är i drift i 31 länder i Europa: alla medlemsstaterna och fyra Schengenassocierade länder (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz). Med anledning av beslut (EU) 2023/870 har SIS varit i drift i Cypern sedan den 25 juli 2023.

VIKTIGA BEGREPP

Registrering. En uppsättning uppgifter som gör att myndigheterna kan identifiera en person eller ett föremål och handla på det sätt som krävs.

Fingeravtrycksuppgifter. Uppgifter om handavtryck och fingeravtryck.

Flaggning. Tillfälligt upphävande av giltigheten på nationell nivå för en registrering, som kan fogas till registreringar om gripande, registreringar om försvunna och sårbara personer och registreringar om diskreta kontroller och särskilda kontroller samt till informationsregistreringar.

Beslut om återvändande. Ett rättsligt eller administrativt beslut om en tredjelandsmedborgare som anses uppehålla sig olagligt och som bör återvända till sitt hemland.

Tilläggsinformation. Information som inte ingår i registreringsuppgifterna i SIS, men som har anknytning till dem.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 312, 7.12.2018, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2018/1860 har införlivats i originaldokumentet. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006 (EUT L 312, 7.12.2018, s. 14).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU (EUT L 312, 7.12.2018, s. 56).

Se den konsoliderade versionen.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets beslut (EU) 2023/870 av den 25 april 2023 om tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket i fråga om Schengens informationssystem i Republiken Cypern (EUT L 113, 28.4.2023, s. 44).

Rådets förordning (EU) 2022/922 av den 9 juni 2022 om inrättande och användning av en utvärderings- och övervakningsmekanism för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av förordning (EU) nr 1053/2013 (EUT L 160, 15.6.2022, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA), om ändring av förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av förordning (EU) nr 1077/2011 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 99).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (kodifiering) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

Schengenregelverket enligt artikel 1.2 i rådets beslut 1999/435/EG av den 20 maj 1999 (EGT L 239, 22.9.2000, s. 1).

Rådets beslut 1999/435/EG av den 20 maj 1999 om fastställande av Schengenregelverket, i enlighet med relevanta bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen, i syfte att besluta om den rättsliga grunden för samtliga de bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket (EUT L 176, 10.7.1999, s. 1).

Senast ändrat 26.02.2024

Top