Amsterdamfördraget

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Amsterdamfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen

VILKET SYFTE HAR FÖRDRAGET?

• I fördraget uppdateras och förtydligas Maastrichtfördraget om Europeiska unionen.
• De väsentliga förändringar som införs utformades också för att förbereda EU för sin framtida utvidgning.

VIKTIGA PUNKTER

I fördraget anges som mål att

• främja ekonomiska och sociala framsteg, hög sysselsättning och en väl avvägd och hållbar utveckling,
• hävda EU:s identitet i internationella sammanhang,
• stärka EU-medborgarnas rättigheter och intressen,
• bevara och utveckla EU som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa,
• upprätthålla och utveckla EU:s regelverk av fördrag och rättsakter (unionens regelverk).

Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp)

• Denna stärks genom att
  • möjliggöra gemensamma strategier, gemensamma åtgärder, gemensamma ståndpunkter och mer systematiskt samarbete mellan EU-länderna,
  • inkludera alla frågor som rör EU:s säkerhet, inklusive den gradvisa utvecklingen av en gemensam försvarspolitik inom ramen för Gusp,
  • utveckla närmare förbindelser med försvarsorganisationen Västeuropeiska unionen,
  • kräva att medlemsländerna ska samordna sitt uppträdande i internationella organisationer, särskilt FN,
  • inrätta posten hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – en roll som ges till rådets generalsekreterare,
  • etablera en enhet för politisk planering och tidig förvarning.

Polissamarbete och straffrättsligt samarbete

• EU:s polissamarbete omfattar att
  • förebygga, upptäcka och undersöka brott,
  • samla in, lagra, behandla, analysera och utbyta relevant information,
  • organisera gemensamma utbildningsinitiativ och utbyte av tjänstemän,
  • utvärdera utredningsteknik, särskilt för att upptäcka organiserad brottslighet,
  • använda Europols resurser på områden såsom förbindelser mellan åklagare och utredare och upprätta ett forsknings-, dokumentations- och statistiknätverk för brottslighet inom EU.
• EU:s straffrättsliga samarbete omfattar att
  • underlätta utlämning (den mekanism där stater begär att personer från andra stater återlämnas när de antingen är anklagade för brott eller efterlysta) mellan EU-länderna,
  • säkerställa att de nationella reglerna är förenliga,
  • förebygga behörighetskonflikter,
  • fastställa minimiregler för brott och straff för organiserad brottslighet, terrorism och olaglig narkotikahandel.

Närmare samarbete

De regeringar i EU som vill samarbeta närmare på vissa politikområden kan göra det, förutsatt att samarbetet

• främjar EU:s mål och intressen och respekterar dess principer,
• används som en sista utväg,
• innefattar åtminstone en majoritet av EU-länderna,
• inte påverkar EU-lagstiftningen,
• respekterar befogenheter, rättigheter, skyldigheter och intressen för de länder som inte deltar.

Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer

• Dessa strategier går från att hanteras genom mellanstatligt samarbete till att bli en del av EU:s beslutsfattande. EU:s regeringar måste inom fem år vidta åtgärder för att
  • förebygga och ta itu med brottslighet samtidigt som EU-medborgarnas rättigheter skyddas,
  • stärka det rättsliga och administrativa samarbetet,
  • etablera standarder och rutiner för kontroller vid EU:s yttre gränser,
  • fastställa regler för visering,
  • införa kriterier och mekanismer för hantering av asylansökningar.
• Schengenavtalet om passfria resor inom EU ingår i EU:s rättssystem (även om Storbritannien (1) och Irland inte deltar i detta system).

Sysselsättning

• EU:s engagemang för hög sysselsättning stärks genom att
  • detta mål tas i beaktande när EU:s politik och verksamhet utarbetas och genomförs,
  • en årsrapport överlämnas till EU:s ledare för övervägande,
  • alla regeringar en gång om året måste lämna information om vilka åtgärder man har vidtagit för att nå en hög sysselsättningsnivå,
  • en rådgivande sysselsättningskommitté inrättas.

Institutionella frågor

• Lagstiftningsförfarandet
  • Medbeslutandeförfarandet, där EU:s regeringar, genom omröstning med kvalificerad majoritet, och Europaparlamentet gemensamt antar lagstiftning, utvidgas till de flesta politikområdena och tydliga regler för att hantera tvister i en förlikningskommitté fastställs.
• Europaparlamentet
  • kan ha högst 700 medlemmar,
  • utarbetar förslag till en enhetlig ordning för Europaparlamentsval,
  • fastställer bestämmelser och allmänna villkor för sina ledamöters uppgifter,
  • röstar för att godkänna tillsättning av Europeiska kommissionens ordförande och av kommissionen som organ.
• Europeiska kommissionen
  • I en union med upp till 20 medlemmar skulle varje land ha en kommissionsledamot, under förutsättning att det finns en överenskommelse om den nationella vägningen av röster i rådet.
  • Minst ett år innan det 21:a medlemslandet går med i EU skulle EU:s institutionella upplägg behöva granskas grundligt.

Sanktioner

EU:s regeringar kan upphäva ett medlemslands fördragsrättigheter, inklusive dess rätt att rösta om utkast till lagstiftning, om landet anses ha begått ”en allvarlig och bestående överträdelse” av EU:s grundläggande principer.

Förenklingar

Fördraget förenklar de olika EU-fördragen genom att ändra eller ta bort över 50 föråldrade artiklar och omnumrera resten för att göra dem mer läsbara.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRDRAGET FÖR?

Det undertecknades den 2 oktober 1997 och trädde i kraft den 1 maj 1999.

HUVUDDOKUMENT

Amsterdamfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem (EGT C 340, 10.11.1997, s. 1).

Senast ändrat 04.04.2018

---

(1) Den 1 februari 2020 lämnar Storbritannien EU och blir ett tredjeland (land utanför EU).