EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Regler om passage av EU:s gränser

Regler om passage av EU:s gränser

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) 2016/399 om en kodex om Schengengränserna

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

I förordningen, som även kallas ”kodexen om Schengengränserna”, fastställs bland annat regler om

  • passage av EU:s yttre gränser,
  • avsaknad av gränskontroller vid de inre gränserna.

VIKTIGA PUNKTER

I kodexen fastställs regler som styr

  • personkontroller vid de yttre gränserna,
  • inresevillkor,
  • villkoren för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna i Schengenområdet (ett gränsfritt område som omfattar 22 EU-länder, tillsammans med Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz) i händelse av ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

Vem gäller kodexen för?

I ”kodexen om Schengengränserna” fastställs de regler som gäller för varje person som passerar de yttre gränserna till Schengenområdet. Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien är ännu inte fullvärdiga medlemmar i Schengenområdet, men måste följa de regler som gäller kontrollerna vid de yttre gränserna.

Yttre gränser

När medborgare från länder utanför EU som inte omfattas av rörelsefrihet enligt EU-lagstiftningen passerar de yttre gränserna underkastas de noggranna kontroller i enlighet med villkoren för inresa i landet, däribland systematisk sökning i relevanta databaser, såsom Schengens informationssystem (SIS) och verifiering genom informationssystemet för viseringar (VIS), om personen omfattas av viseringsskyldighet.

I händelse av en planerad vistelse på territoriet i ett Schengenland, som inte varar mer än 90 dagar under en period på 180 dagar, måste en medborgare från ett land utanför EU

  • inneha en giltig resehandling och visering, om detta erfordras,
  • styrka syftet med och villkoren för sin avsedda vistelse och bevisa att de har tillräckliga medel för sitt uppehälle,
  • inte finnas registrerad i Schengens informationssystem i syfte att nekas inresa,
  • inte anses utgöra en risk för något av EU-ländernas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser.

En tredjelandsmedborgare (dvs. en medborgare i ett land utanför EU eller Schengenområdet) som inte omfattas av rörelsefrihet enligt EU-lagstiftningen, får endast nekas inresa genom ett beslut av en behörig nationell myndighet med uppgift om de exakta skälen för nekad inresa, vilket kan överklagas.

Inre gränser

I området utan inre gränskontroller (dvs. Schengenområdet med undantag för Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien) får alla personer oavsett nationalitet passera alla inre gränser utan att gränskontroller genomförs. Nationella polisiära myndigheter har emellertid rätt att utföra poliskontroller, inbegripet i gränsområdet, som omfattas av särskilda regler och begränsningar.

De länder som tillhör området utan inre gränskontroller måste undanröja alla hinder för ett smidigt trafikflöde vid gränsövergångsställena, i synnerhet alla hastighetsbegränsningar som inte uteslutande grundas på trafiksäkerhetshänsyn.

Tillfälligt återinförande av inre gränskontroller

Kontrollerna vid de inre gränserna kan i undantagsfall återinföras i Schengenområdet under en begränsad tidsperiod om

  • det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten: gränskontroller kan återinföras av de berörda Schengenländerna under en varaktighet på högst sex månader vid förutsägbara händelser (t.ex. stora idrottsevenemang, konferenser osv.) och under högst två månader vid händelser som kräver omedelbara åtgärder,
  • utvärderingsmekanismen i Schengen* visar att det finns allvarliga och bestående brister i de yttre gränskontrollerna, vilket äventyrar Schengenområdets övergripande funktionssätt. I sådana fall kan rådet rekommendera att ett eller flera EU-länder återinför gränskontroller vid hela gränsen, eller vid vissa avsnitt, under högst två år.

Nyligen genomförda ändringar av kodexen om Schengengränserna

Systematiska kontroller mot relevanta databaser vid de yttre gränserna

Sedan april 2017 kräver förordning (EU) 2017/458 att systematiska kontroller görs mot relevanta databaser av medborgare i EU (Europeiska unionen), EES (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) och Schweiz vid Schengenområdets yttre gränser, utöver de kontroller som redan görs av tredjelandsmedborgare. De nya reglerna infördes som svar på de terroristattacker som har drabbat flera EU-länder under senare år, och bör särskilt bidra till att möta hoten från EU-födda terrorister som åker till eller kommer tillbaka från utlandet. Kontrollerna sker vid både in- och utresa över de yttre gränserna. De görs mot databaser såsom SIS och Interpols databas över stulna och försvunna resehandlingar.

In- och utresesystem

Genom förordning (EU) 2017/2225 ändras förordning (EU) 2016/399 för att ta hänsyn till antagandet av förordning (EU) 2017/2226 som inrättar ett centraliserat system för registrering av in- och utreseuppgifter (in- och utresesystemet) med avseende på medborgare från länder utanför EU som kommer för en kortare vistelse, när den senare träder i kraft. Det huvudsakliga syftet med förordning (EU) 2017/2225 är att ersätta stämplingen av resehandlingar vid in- och utresa med en elektronisk registrering av in- och utresan direkt i in- och utresesystemet. Användning har integrerats av automatiserade gränskontrollsystem för personer som omfattas av registrering i in- och utresesystemet. Schengenländerna kan också införa nationella program för underlättande av gränspassage för att göra det möjligt att undanta förhandskontrollerade tredjelandsmedborgare från vissa aspekter av gränskontrollerna. Förordning (EU) 2017/2225 kommer att börja gälla först i samband med in- och utresesystemets ikraftträdande.

Eu-LISA, den byrå som ansvarar för förvaltningen av EU:s stora informationstekniksystem (it-system) med betydelse för frihet, säkerhet och rättvisa ansvarar redan för driften av de tre informationstekniksystemen som är grundläggande för att säkra Schengenområdet och gränsförvaltningen. Dessa är

  • Eurodac (EU:s asyldatabas som gör det möjligt att göra jämförelser av fingeravtryck),
  • SIS, och
  • VIS.

I förordning (EU) 2017/2226 ges eu-LISA ytterligare en uppgift: att utveckla in- och utresesystemet och se till att det förvaltas väl.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 12 april 2016. Förordning (EU) 2016/399 kodifierar och ersätter förordning (EG) nr 562/2006 (och dess senare ändringar).

Kodexen om Schengengränserna, såsom den först antogs den 15 mars 2006 (förordning (EG) nr 562/2006), har gällt sedan den 13 oktober 2006.

BAKGRUND

Mer information hittar du här:

VIKTIGA BEGREPP

Utvärderingsmekanismen i Schengen: ett system som inrättats genom förordning (EU) nr 1053/2013 och genom vilket EU-länderna och kommissionen gemensamt måste genomföra regelbundna utvärderingar för att kontrollera att EU:s Schengenlagstiftning avseende hantering av yttre gränser samt avsaknaden av gränskontroll vid inre gränser, inbegripet kodexen om Schengengränserna, tillämpas korrekt. Om allvarliga brister påträffas i utförandet av kontrollerna vid de yttre gränserna kan Europeiska kommissionen rekommendera att ett EU-land vidtar särskilda åtgärder. Vid allvarliga och upprepade brister kan kontrollerna vid de inre gränserna återinföras som en sista utväg.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (kodifiering) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2016/399 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA), om ändring av förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av förordning (EU) nr 1077/2011 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 99).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2225 av den 30 november 2017 om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller användningen av in- och utresesystemet (EUT L 327, 9.12.2017, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 (EUT L 327, 9.12.2017, s. 20).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1).

Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen (EUT L 295, 6.11.2013, s. 27).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, 13.4.2006, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 04.05.2020

Top