Immateriella rättigheter – tullens säkerställande

VIKTIGA PUNKTER

Denna förordning omfattar i synnerhet varor i följande situationer:

• När de har deklarerats för övergång till fri omsättning, export eller återexport.
• När de förs in till eller ut från EU:s tullområde.
• När de suspenderats från tullklarering eller är i en frizon eller ett frilager¹.

I förordningen fastställs förfaranden för ansökningar för att avgöra när det gjorts intrång i en immateriell rättighet. Inom ramen för förordningen kan en immateriell rättighet innefatta

• ett varumärke,
• en formgivning,
• en upphovsrätt enligt nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning,
• en geografisk beteckning (såsom champagne eller parmaskinka),
• ett patent enligt nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning,
• ett tilläggsskydd för läkemedel,
• ett tilläggsskydd för växtskyddsmedel,
• en växtförädlarrätt enligt nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning,
• en formgivning av en halvledarprodukt enligt nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning,
• en immateriell rättighet som skyddar uppfinningar enligt nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning,
• ett handelsnamn som skyddas som en exklusiv immateriell rättighet enligt nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning.

Genom förordningen görs följande:

• Villkoren fastställs för tullens ingripande när varor bara misstänks för att göra intrång i immateriella rättigheter.
• Det fastställs åtgärder som ska vidtas mot varor som har befunnits göra intrång i immateriella rättigheter.
• Omfattningen av intrång i immateriella rättigheter utökas och tullmyndigheterna får utökad befogenhet att kontrollera alla varor som står under tullens övervakning – detta gäller inte icke-kommersiella varor i resenärers personliga bagage.
• Det säkerställs att högkvalitetsinformation tillhandahålls till tullen för att möjliggöra en omfattande bedömning av risken för intrång i immateriella rättigheter.
• Den rättsliga grunden fastställs för en central databas för att registrera ansökningarna om tullingripande och kvarhållande av varor som gör intrång i immateriella rättigheter, och för utbytet av information mellan tullmyndigheter.

För att minska den administrativa bördan görs följande i förordningen:

• Det fastställs ett gemensamt förfarande för alla slags intrång i immateriella rättigheter som omfattas av förordningen, enligt vilket varor kan förstöras utan att rättighetsinnehavaren behöver inleda rättsliga förfaranden, förutsatt att
  • rättighetsinnehavaren bekräftar skriftligt att han eller hon är övertygad om att ett intrång har gjorts och godkänner förstöringen av varorna,
  • deklaranten eller innehavaren av varorna inte bestrider förstöringen.
• Det fastställs att förfarandet för småförsändelser endast gäller vid föregående begäran från sökanden och att tullmyndigheterna kan kräva att sökanden står för kostnaderna – en småförsändelse definieras som en postförsändelse eller kurirförsändelse som antingen innehåller högst tre enheter eller väger mindre än 2 kg.

Dessutom görs följande i förordningen:

• Det föreskrivs att nationella lagar gäller vid beviljande av rätten att höras för de personer som berörs av kvarhållandet av varor.
• De fall då rättighetsinnehavaren kan använda informationen som tullen lämnar ut efter ett kvarhållande av varor breddas och klarläggs.
• Det inkluderas regler för uppgiftsinsamling, uppgiftsbehandling, kvarhållandeperioder för uppgifter samt utövande av rättigheter och ansvar när det gäller befintlig lagstiftning om dataskydd.