Viseringskodex

VIKTIGA PUNKTER

Förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar

Den medlemsstat i Europeiska unionen (EU) som utgör det enda, eller huvudsakliga, målet för resan ansvarar för att pröva viseringsansökan. Om inget huvudsakligt mål kan fastställas vilar ansvaret på det land som besöks först vid inresa till Schengenområdet.

Ansökningar

• En viseringsansökan får lämnas in av sökanden, en ackrediterad kommersiell mellanhand eller av en bransch-, kultur-, idrotts- eller utbildningsorganisation eller motsvarande institution på dess medlemmars vägnar.
• Ansökningar måste i allmänhet lämnas in inom sex månader till femton dagar före det planerade besöket (nio månader för sjömän).

En enhetlig visering (giltig för hela Schengenområdet) kan gälla för flera inresor inom maximalt fem år.

En visering med territoriellt begränsad giltighet (begränsad till vissa medlemsstater) kan undantagsvis utfärdas om sökanden inte uppfyller alla inresevillkor, av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen, på grund av internationella förpliktelser eller om andra Schengenländer som har konsulteras invänder mot utfärdandet av en visering.

När en ansökan kan tas upp till prövning

Efter att ha kontrollerat om ansökan anses möjlig att ta upp till prövning (dvs. har lämnats in enligt reglerna) ska den behöriga myndigheten

• skapa en post i Informationssystemet för viseringar (VIS) enligt förordning (EG) nr 767/2008,
• granska ansökan ytterligare för att kontrollera att sökanden
  • uppfyller inresevillkoren i förordning (EU) 2016/399 om fastställande av kodexen om Schengengränserna (se sammanfattning),
  • inte utgör en risk för olaglig invandring eller en risk för landets säkerhet, och
  • avser att lämna landet innan viseringen löper ut.

Enligt ändringsförordning (EU) 2021/1134 skulle bakgrundskontroller av sökande förstärkas innan beslut fattas om beviljande av visering. Regler och förfaranden för sökningar i känsliga och icke-känsliga EU-databaser som innehåller information om säkerhet och migration fastställs. När förordningen trätt i kraft skulle medlemsstaterna vara skyldiga att inhämta den sökandes biometriska kännetecken som består av en ansiktsbild och tio fingeravtryck (för lagring i VIS). Dessutom måste den sökande närvara personligen när den första ansökan lämnas in, och därefter minst var 59:e månad.

Om ansökan inte kan godkännas ska myndigheten

• återsända ansökningsformuläret och styrkande handlingar utan att ha granskat dem närmare,
• förstöra biometriska uppgifter som samlats in, och
• betala tillbaka viseringsavgiften.

Viseringar för flygplatstransitering

• Medborgare i länder utanför EU som förtecknas i bilaga IV behöver en visering för flygplatstransitering för att passera genom de internationella transitområdena på flygplatser i Schengenområdet. I akuta situationer med massiv tillströmning av illegala invandrare får enskilda medlemsstater utöka kravet till att omfatta medborgare i andra länder utanför EU.
• Vid ansökan om visering för flygplatstransitering måste sökanden lägga fram bevis för avrese- och bestämmelseorten samt att rutten är sammanhängande liksom bevis för den fortsatta resan till det slutliga målet.

Viseringar för flera inresor

Viseringar för flera inresor med lång giltighetstid kan utfärdas för en, två eller flera inresor. Viseringskodexen innehåller bestämmelser om utfärdande av viseringar för flera inresor med en gradvis längre giltighetstid, nämligen

• ett år om sökanden har använt tre viseringar under de föregående två åren,
• två år om sökanden redan har använt en ettårig visering för flera inresor under de föregående två åren,
• fem år om sökanden redan har använt en tvåårig visering för flera inresor under de föregående tre åren.

Ingen hänsyn tas till viseringar för flygplatstransitering och viseringar som är begränsade till vissa länder vid beslut om utfärdande av viseringar för flera inresor med lång giltighetstid.

Viseringar som utfärdas vid de yttre gränserna

• I undantagsfall får en viseringsansökan om en vistelse på högst 15 dagar, eller för att täcka den tid som krävs för transitering, lämnas in vid Schengendestinationslandets yttre gränser.
• En tredjelandsmedborgare, för vilken verifieringen av träffar från automatiska kontroller i EU:s databaser inte har slutförts, får i princip inte någon visering utfärdad vid den yttre gränsen. En visering med territoriellt begränsad giltighet, som gäller för den utfärdande medlemsstatens territorium, får dock i undantagsfall utfärdas till sådana personer.

Beslut om viseringsansökningar

• Myndigheten bedömer om inresevillkoren i kodexen om Schengengränserna är uppfyllda.
• En visering avslås om den sökande
  • lägger fram förfalskade resehandlingar,
  • ger otillräckliga skäl för den planerade vistelsen,
  • ger otillräckliga bevis på medel för vistelsen eller för hemresan,
  • finns på en spärrlista i Schengens informationssystem som inrättats enligt förordning (EU) 2018/1860 (se sammanfattning) i syfte att vägras inresa,
  • anses utgöra en risk för något av EU-ländernas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser,
  • inte innehar lämplig medicinsk reseförsäkring.
• Den allmänna tidsfristen för ett beslut är högst 15 dagar, som får förlängas upp till högst 45 dagar i enskilda fall, särskilt när ansökan behöver granskas närmare.
• Ett beslut om avslag och uppgift om de skäl som ligger till grund för avslaget meddelas sökande med hjälp av standardformuläret i bilaga VI.
• Personer som fått avslag på sin viseringsansökan har rätt att överklaga.

Samarbete kring återtagande

• Europeiska kommissionen bedömer samarbetet mellan länder utanför EU om återtagande av irreguljära migranter och tar då hänsyn till gränsförvaltning och förebyggande, kontroll av smuggling av migranter samt transitering av irreguljära migranter.
• Om ett land utanför EU inte samarbetar får kommissionen lägga fram ett förslag till rådets beslut om att tillfälligt tillämpa vissa regler på ett restriktivt sätt. Omvänt, om ett land samarbetar tillräckligt, kan vissa regler tillämpas på ett mer generöst sätt.

Respekt för den mänskliga värdigheten och grundläggande rättigheter

Genom ändringsförordning (EU) 2021/1134 införs också bestämmelser om att medlemsstaternas konsulära och centrala myndigheters personal fullt ut måste respektera den mänskliga värdigheten och de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna när de utför sina uppgifter. De får inte diskriminera personer på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Ändringar och upphävande

• Genom ändringsförordning (EU) 2021/1134 ändras också den VIS-förordning som inrättats enligt förordning (EG) nr 767/2008 (se sammanfattning) och kodexen om Schengengränserna samt artiklarna 9-17 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och de gemensamma konsulära anvisningarna.
• Förordningen har successivt ändrats genom förordningarna (EU) nr 977/2011, (EU) nr 154/2012, (EU) nr 610/2013, (EU) 2016/399, (EU) 2019/1155 och (EU) 2021/1134.