När euron infördes den 1 januari 1999 var det nödvändigt för Europeiska unionen (EU) att omdefiniera monetära förbindelser med länder och territorier som tidigare hade använt den franska francen och den portugisiska escudon.
På samma sätt behövde nya monetära villkor upprättas med EU:s grannar, såsom Monaco, San Marino och Vatikanen. Dessa hade ingen egen nationell valuta utan använde valutan i de länder som senare antog euron.

VIKTIGA PUNKTER

De nya bestämmelserna anges i följande avtal:

1.
Växelkursfrågor
- Frankrike kunde fortsätta sina avtal med Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen, Communauté économique et monétaire de l’Afrique centrale och Komorerna. Dessa garanterade växling av CFA-francen (Communauté Financière Africaine) och den komoriska francen till en fast kurs så länge den franska francen fortsatte vara i omlopp.
- Portugal kunde fortsätta sitt avtal med Kap Verde. Detta säkerställde växelkursstabilitet mellan de två ländernas valutor och möjliggjorde ekonomiskt och tekniskt stöd från Portugal tills escudon upphörde i omlopp.
- Frankrike och Portugal måste underrätta Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB) och Ekonomiska och finansiella kommittén om eventuella utvecklingar som kunde påverka penning- och valutapolitiken.
2.
Monetära bestämmelser
- De franska territorierna Saint Pierre och Miquelon, nära Kanadas östkust, och Mayotte i Indiska oceanen, vilka inte ingår i EU, ersatte den franska francen med euron. De hade rätt att använda sedlar och mynt i franc fram till den 30 juni 2002.
3.
Monetära förbindelser
- Monaco, San Marino och Vatikanen ingick monetära avtal med EU innan eurosedlar och euromynt infördes 2002. Dessa avtal har omförhandlats för att rätta till vissa brister. Avtalen tillåter de tre länderna att använda euron som sin officiella valuta. De måste
  - får inte utfärda några eurosedlar eller euromynt om inte avtalet tillåter detta,
  - måste följa EU:s regler om eurosedlar och euromynt, upphovsrätt och utbyte av skadade sedlar,
  - måste skydda eurosedlar och euromynt mot förfalskning.
- Avtalen tillåter alla tre länderna att utfärda ett begränsat antal euromynt enligt följande:
  - Monaco (en årlig volym på en femhundradel av den mängd mynt som präglades i Frankrike),
  - San Marino (ett högsta årligt nominellt värde på 1 944 000 euro).
  - Vatikanen (ett högsta årligt nominellt värde på 1 miljon euro).
- Andorra bad den 15 juli 2003 om ett monetärt avtal med EU. Detta ingicks den 30 juni 2011, vilket gjorde det möjligt för landet att använda euron som sin officiella valuta och från och med juli 2013 utfärda sina egna euromynt.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET OCH AVTALEN FÖR?

Den 1 januari 1999 för CFA-francen, den franska francen (Saint Pierre och Miquelon samt Mayotte), den komoriska francen och den kapverdiska escudon.
Den 1 januari 2010: Vatikanen – detta avtal ersatte ett tidigare monetärt avtal som ingicks 2000 mellan Europeiska gemenskapen, företrädd av Italien i samverkan med kommissionen och Europeiska centralbanken, och Vatikanstaten.
1 december 2011: Monaco – detta avtal ersatte ett avtal som ingicks 2001 av Frankrike, i samverkan med kommissionen och ECB.
den 1 april 2012: Andorra.
den 1 september 2012: San Marino – detta avtal ersatte ett tidigare avtal mellan Italien, på Europeiska gemenskapens vägnar, och San Marino.

BAKGRUND

Mer information finns här:

”Euron utanför euroområdet” (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Rådets beslut 98/683/EG av den 23 november 1998 angående växelkursfrågor som har samband med CFA-francen och den komoriska francen (EGT L 320, 28.11.1998, s. 58).

Fortlöpande ändringar av beslut 98/683/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Rådets beslut 98/744/EG av den 21 december 1998 om växelkursfrågor beträffande den kapverdiska escudon (EGT L 358, 31.12.1998, s. 111).

Rådets beslut 1999/95/EG av den 31 december 1998 om monetära bestämmelser i de franska utomeuropeiska förvaltningsområdena Saint Pierre och Miquelon samt Mayotte (EGT L 30, 4.2.1999, s. 29).

Rådets beslut 1996/96/EG av den 31 december 1998 om gemenskapens ståndpunkt beträffande ett avtal om de monetära förbindelserna med Furstendömet Monaco (EGT L 30, 4.2.1999, s. 31).

Rådets beslut 1999/97/EC av den 31 december 1998 om gemenskapens ståndpunkt beträffande ett avtal om de monetära förbindelserna med Republiken San Marino (EGT L 30, 4.2.1999, s. 33).

Rådets beslut 1999/98/EG av den 31 december 1998 om gemenskapens ståndpunkt beträffande ett avtal om de monetära förbindelserna med Vatikanstaten (EGT L 30, 4.2.1999, s. 35).

Rådets beslut 2004/548/EG av den 11 maj 2004 om gemenskapens ståndpunkt beträffande ett avtal om de monetära förbindelserna med Furstendömet Andorra (EGT L 244, 16.7.2004, s. 47).

Rådets beslut 2004/750/EG av den 21 oktober 2004 om inledandet av förhandlingar om ett avtal om de monetära förbindelserna med Furstendömet Andorra (EUT L 332, 6.11.2004, s. 15).

Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Vatikanstaten (EUT C 28, 4.2.2010, s. 13).

Se den konsoliderade versionen.

Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Andorra (EUT C 369, 17.12.2011, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino (EUT C 121, 26.4.2012, s. 5).

Se den konsoliderade versionen.

Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Monaco (EUT C 310, 13.10.2012, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 26.08.2021

Upp

Choose the experimental features you want to try

Titel och referens

Växelkursfrågor och monetära avtal med euroområdet

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

VILKET SYFTE HAR BESLUTEN OCH AVTALEN?

VIKTIGA PUNKTER

VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET OCH AVTALEN FÖR?

BAKGRUND

HUVUDDOKUMENT