6.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 53/4

1.

Förordning (EG) nr 80/2009 av den 14 januari 2009 ersätter förordning (EEG) nr 2299/89 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem. En av ändringarna i förordning (EEG) nr 2299/89 avser definitionen av moderföretag i datoriserade bokningssystem. Denna förklarande anmärkning har till syfte att för marknadsaktörerna klarlägga innebörden av den nya definitionen och redogöra för hur kommissionens avdelningar kommer att fastställa ett lufttrafikföretags eller ett järnvägstransportföretags status med avseende på denna definition.

2.

Denna förklarande anmärkning påverkar inte tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i fördraget.

3.

Denna förklarande anmärkning påverkar inte EG-domstolens definition av moderföretag.

4.

I artikel 2 i förordning (EG) nr 80/2009 definieras moderföretag på följande sätt: Definitionerna kapitalplacering och kontroll gör definitionen av moderföretag tydligare

5.

Dessa definitioner avser de olika medel som ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över verksamheten i en systemleverantörs företag, särskilt när det gäller kapitalplacering. Definitionen av begreppet kontroll omfattar situationer då äganderätten ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över systemleverantören. Definitionen av moderföretag i uppförandekoden innehåller dock en uttrycklig hänvisning till deltagandet i systemleverantörens kapital, de därmed förknippade rättigheterna eller representation i ett ledningsorgan och till det avgörande inflytande som kapitalplaceringen kan ge lufttrafikföretag eller ett järnvägstransportföretag över verksamheten i en systemleverantörs företag.

6.

Begreppen kontroll och avgörande inflytande är centrala i definitionen av moderföretag. Definitionen av kontroll enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 80/2009 är densamma som definitionen av kontroll enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (1). Det är uppenbart att begreppen kontroll och avgörande inflytande måste tolkas på samma sätt som i kommissionens konsoliderade tillkännagivande om behörighet offentliggjort i Europeiska unionen officiella tidning C 95 av den 16 april 2008, särskilt kapitel II.2 och II.3 Nedan redogörs för de viktigaste huvudbegreppen i förordning (EG) nr 80/2009.

7.

Kontroll definieras som en möjlighet att utöva avgörande inflytande över ett företag. Det är inte nödvändigt att det avgörande inflytandet faktiskt utövas eller kommer att utövas. Möjligheten att utöva avgörande inflytande kan förvärvas på olika sätt.

8.

Ett enda lufttrafikföretag eller järnvägstransportföretag kan utöva avgörande inflytande över en systemleverantör. Det går att fastställa två typiska situationer där ett företag har sådan ensam kontroll. I det första fallet har det företag som har ensam kontroll möjlighet att fatta företagets strategiska affärsbeslut. Denna möjlighet uppnås normalt genom förvärv av en majoritet av rösträttigheterna i ett företag. I detta sammanhang innebär avgörande inflytande möjlighet att besluta om företagets affärsstrategi. I det andra fallet är det fråga om en situation med ensam kontroll när en enda aktieägare kan lägga in veto mot ett företags strategiska beslut, utan att ha befogenhet att på egen hand driva igenom sådana beslut (så kallad negativ ensam kontroll). I detta sammanhang innebär avgörande inflytande möjlighet att blockera strategiska beslut.

9.

Ensam kontroll kan förvärvas på rättslig eller faktisk grund.

10.

Ensam kontroll förvärvas normalt sett på rättslig grund vilket sker när ett företag förvärvar en majoritet av rösträttigheterna i ett företag. Även i fall med minoritetsinnehav kan ensam kontroll uppstå på rättslig grund i situationer där särskilda rättigheter är knutna till aktieinnehavet (till exempel rätten att utse mer än hälften av direktionens eller styrelsens ledamöter).

11.

En minoritetsaktieägare kan också anses ha ensam kontroll på faktisk grund, till exempel om denne med stöd av sitt aktieinnehav, det tidigare röstningsmönstret vid bolagsstämman och de andra aktieägarnas ställning får en stabil majoritet av avgivna röster vid bolagsstämman. Detta är avhängigt av faktorer som spridningen av de återstående aktierna, strukturella och ekonomiska kopplingar mellan aktieägarna och andra aktieägares strategiska intressen i företaget. Dessa kriterier måste bedömas från fall till fall och med beaktande av förutsebara ändringar i aktieägarnas närvaro som kan förväntas uppstå i framtiden till följd av ändringar av systemleverantörens kontroll- och ägarstruktur.

12.

Flera lufttrafikföretag och/eller järnvägstransportföretag kan tillsammans utöva avgörande inflytande över en systemleverantör.

13.

Den tydligaste formen av gemensam kontroll är den då det enbart förekommer två moderbolag som fördelar rösträttigheterna i det gemensamma företaget jämnt mellan sig. Gemensam kontroll kan anses föreligga även om det inte råder röstjämlikhet mellan de två moderföretagen eller jämlikhet i fråga om representationen i beslutsfattande organ eller i sådana fall när det finns fler än två moderföretag. Så är fallet om minoritetsaktieägare har ytterligare rättigheter som ger dem möjlighet att lägga in veto mot beslut som är viktiga för det gemensamma företagets affärsstrategi. Denna vetorätt kan vara inskriven i det gemensamma företagets bolagsordning eller föreskrivas i ett avtal mellan moderföretagen (t.ex. aktieägaravtal).

14.

Denna vetorätt måste avse strategiska beslut om företagets affärspolitik. Den måste gå utöver den vetorätt som normalt beviljas minoritetsaktieägare för att skydda deras ekonomiska intressen i det gemensamma företaget. Detta normala skydd av minoritetsaktieägarnas rättigheter avser beslut som är av avgörande betydelse för det gemensamma företaget, såsom ändringar av bolagsordningen, en ökning eller minskning av kapitalet eller likvidation.

15.

Vetorätt som däremot ger kontroll avser vanligen beslut i frågor som budget, affärsplan (om det gäller detaljer som går utöver de allmänna uttalandena om det gemensamma företagets mål), stora investeringar (om nivån på investeringarna inte är så hög att vetorätten ligger närmare det normala skyddet för en minoritetsaktieägares intressen) eller utnämning av högsta företagsledningen.

16.

Även om det inte förekommer någon specifik vetorätt kan två eller flera företag som förfogar över minoritetsinnehav i en systemleverantörs företag få gemensam kontroll över detta. Detta är fallet om minoritetsaktieägarna tillsammans innehar en majoritet av rösträttigheterna och samordnar sig för att utöva dessa. Denna samordning kan följa av ett rättsligt bindande avtal eller kan undantagsvis grundas på faktiska förhållanden om det finns starka gemensamma intressen mellan berörda minoritetsaktieägare.

17.

När det gäller minoritetsägande måste det påpekas att uppförandekoden syftar till att skapa en tydligare åtskillnad mellan rent finansiellt deltagande i en systemleverantörs kapital och mer aktivt deltagande från lufttrafikföretagets sida i systemleverantörens verksamhet. Ett betydande deltagande från ett lufttrafikföretag eller järnvägstransportföretag i systemleverantörens beslutsförfarande kan skapa incitament till att påverka systemleverantörens affärsbeslut på ett sätt som snedvrider konkurrensen inom lufttrafik- eller järnvägstransportsektorn. När det gäller distributionen av produkter kan detta också skapa betydande incitament för att moderföretag diskriminerar datoriserade bokningssystem till förmån för sina egna.

18.

Denna åtskillnad är viktig om lufttrafikföretag eller järnvägstransportföretag är minoritetsaktieägare i en systemleverantörs företag. Om ett sådant deltagande ger ifrågavarande lufttrafikföretag eller järnvägstransportföretag rättigheter som går utöver de rättigheter som minoritetsaktieägare vanligtvis åtnjuter för att skydda sina ekonomiska intressen, eller om lufttrafikföretaget eller järnvägstransportföretaget ensamt eller tillsammans med andra aktieägare kan inverka på systemleverantörens affärsbeslut gentemot andra deltagande förtag ska det betraktas som moderföretag.

19.

Kommissionen kan till följd av ett klagomål eller på eget initiativ utreda påstådda överträdelser av uppförandekoden. Utredningarna ska genomföras i enlighet med principen om god förvaltningssed. När det gäller påstådda överträdelser som avser de skyldigheter som en systemleverantörs moderföretag har ska kommissionens utredning i första hand göra en bedömning av om ifrågavarande lufttrafikföretag eller järnvägstransportföretag ska betraktas som ett moderföretag till systemleverantören.

20.

I artikel 14 i uppförandekoden ges kommissionen alla nödvändiga utredningsbefogenheter för inhämta den information som krävs för denna bedömning. Kommissionen kan begära att företag eller företagssammanslutningar ska tillhandahålla erforderliga uppgifter, däribland särskilda revisioner, bland annat rörande frågor som omfattas av artikel 10 som avser moderföretags skyldigheter.

21.

I artikel 12 föreskrivs därutöver att varje systemleverantör ska vart fjärde år lämna in en oberoende inspektionsrapport med detaljerade uppgifter om ägarstrukturen och förvaltningsmodellen. Kommissionen kan också när som helst begära en sådan rapport. Genom artiklarna 12 och 14 kan kommissionen inhämta alla erforderliga uppgifter för att bedöma ett lufttrafikföretags eller järnvägstransportföretags status i syfte att definiera ett moderföretag.

22.

En sådan bedömning baserar sig vanligtvis på genomgång av dokument som anger systemleverantörens ägar- och kontrollstruktur, exempelvis dess status eller avtal mellan aktieägare. Även andra relevanta handlingar som protokoll från styrelsemöten eller från möten i andra ledningsorgan kan utgöra utredningsunderlag.

23.

Om lufttrafikföretaget eller järnvägstransportföretaget identifieras som ett moderföretag kommer kommissionen att utreda detta moderföretags påstådda överträdelse av uppförandekoden. I artikel 16 i uppförandekoden fastställs förfarandena och garantierna för att företagshemligheter bevaras, vilket ökar kommissionens möjligheter att inhämta erforderliga uppgifter.

24.

Om en sådan överträdelse konstateras kan kommissionen fatta beslut om att ålägga företaget att upphöra med överträdelsen. Ett företag som överträtt uppförandekoden kan även åläggas böter av kommissionen.