52004DC0022

KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - Rapport om genomförandet av strategin för den inre marknaden (2003-2006)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DEL A: INLEDNING

DEL B: NULÄGET FÖR DEN INRE MARKNADEN - VARNINGSLJUSEN BÖRJAR BLINKA RÖTT

DEL C: UTVIDGNINGEN KOMMER OM DEN FÖRVALTAS VÄL - ATT DRIVA PÅ MARKNADSINTEGRATIONEN

DEL D: STRATEGIN FÖR DEN INRE MARKNADEN - FRAMSTEG HITTILLS

BILAGA 1: RESULTATTAVLA

BILAGA 2: ÅTGÄRDER FÖR GENOMFÖRANDE FÖRE UTGÅNGEN AV 2003

DEL A:

INLEDNING

I Stragegin för den inre marknaden (2003-2006) [1] anges vad som behöver göras för att en utvidgad inre marknad i största möjliga utsträckning skall kunna bidra till att öka EU:s konkurrenskraft, tillväxt och välfärd [2]. Europeiska rådet erkände vid toppmötet i mars 2003 den betydelse strategin har som ett av unionens instrument för samordningen av den ekonomiska politiken. Vid Europeiska rådets möte i oktober i år underströk man behovet av snabba framsteg när det gäller tjänstesektorn, finansiella tjänster, införlivande och tillämpning, som alla är centrala områden i strategin. Konkurrenskraftsrådet ställde sig vid mötet i september bakom strategin och åtog sig att snabbt vidta nödvändiga åtgärder. Man framhöll också strategins betydelse som en del av samordnade insatser för konkurrenskraften.

[1] KOM(2003) 238 slutlig, 7.5.2003.

[2] Kommissionen har för att slå fast strategins betydelse för EU:s konkurrenskraft begärt ett strikt genomförande av arbetsprogrammet i strategin, detta i sitt meddelande "Viktiga frågor som rör EU:s konkurrenskraft - på väg mot en integrerad strategi", KOM(2003) 704 slutlig, 21.11.2003.

Strategin ingår - tillsammans med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och riktlinjerna för sysselsättningen [3] - i paketet med riktlinjer. Precis som dessa två instrument är perspektivet tre år för att säkerställa en mer uttömmande, effektiv och sammanhållen strategi för ekonomiska reformer i EU.

[3] Se kommissionens meddelande om rationalisering av den årliga samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, KOM(2002) 487 slutlig, 3.9.2002.

Detta är den första rapporten om hur strategin har genomförts. Motsvarande rapporter har utarbetats för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna. Alla tre rapporterna ingår i kommissionens rapportering till Europeiska rådets vårmöte 2004.

Bara åtta månader har gått sedan strategin antogs. Resultaten hittills är blandade. Över hälften av de åtgärder som skulle ha vidtagits före utgången av 2003 följer tidtabellen. Många av de försenade åtgärderna är emellertid viktiga rättsakter som är avgörande för EU:s framtida konkurrenskraft.

Under de närmaste tolv månaderna är det mycket angeläget att åtgärder på två fronter vidtas:

* För det första krävs förnyade insatser för de viktiga rättsakter som har blivit försenade, som gemenskapspatentet, direktivet om skydd för immaterialrätter och direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer. Insatser krävs också för nyare förslag, som direktivet om investeringstjänster och transparensdirektivet. Lagstiftning som inte är färdigbehandlad vid det sittande Europaparlamentets sista session (i april 2004) riskerar ytterligare förseningar. Detta får i sin tur en dominoeffekt på alla efterföljande åtgärder som skall skapa en mer välfungerande inre marknad.

* För det andra behöver konceptet för "bättre styrelseformer" som anges i strategin vidareutvecklas och genomföras. Detta innebär att medlemsstaterna som gemensamma ägare till den inre marknaden måste samarbeta och utföra de uppgifter som åligger dem. Medlemsstaterna har börjat bra genom att hjälpa varandra att lösa gränsöverskridande problem [4]. Denna beredskap behöver nu utvidgas till andra uppgifter som att införliva lagstiftningen snabbare och bättre, förebygga problem genom ett tätare dagligt samarbete mellan nationella myndigheter och ge mer och bättre information till medborgare och företag.

[4] Via SOLVIT-nätverket http://europa.eu.int/solvit

Lyckas detta kommer det att

* blåsa nytt liv i Lissabonstrategin genom att man visar att de politiska förklaringarna om behovet att främja konkurrenskraften omsätts i beslut om ekonomiska reformer,

* stärka fundamenten för en utvidgad inre marknad och därmed gynna handeln inom EU och skärpa konkurrensen i medlemsstaternas ekonomier, vilket i sin tur tvingar företagen att bli mer effektiva och produktiva; detta är viktigt, därför att en ökad produktivitet i en ekonomi med relativt höga löner som EU:s är avgörande för att konkurrensen skall öka och välfärden kunna säkras på lång sikt,

* hjälpa till att öka tillgången till investeringskapital och skapa de gränslösa förutsättningar som bidrar till ökade investeringar i den privata sektorn, bl.a. i transeuropeiska nät och FoU, som anges i "tillväxtinitiativet" [5] och handlingsplanen för investeringar i forskning [6],

[5] Ett europeiskt initiativ för tillväxt: investeringar i nätverk och kunskap för tillväxt och sysselsättning - Delrapport till Europeiska rådet, KOM(2003) 579, 1.10.2003.

[6] Investering i forskning: en handlingsplan för Europa, KOM(2003) 226 slutlig.

* göra EU bättre rustat för att klara ett ökat konkurrenstryck som kan uppstå på grund av valutakursförändringar mellan euron och andra stora valutor.

DEL B:

NULÄGET FÖR DEN INRE MARKNADEN - VARNINGSLJUSEN BÖRJAR BLINKA RÖTT

Sedan de inre gränserna avskaffades för tio år sedan har den inre marknaden bidragit till en ökning av EU:s ekonomiska tillväxt med minst 1,8 %, vilket motsvarar ett tillskott på 900 miljarder euro till vår gemensamma välfärd och 2,5 miljoner nya jobb [7].

[7] "The Internal Market - ten years without frontiers", SEK(2002) 1417, 7.1.2003.

Trots alla framsteg fungerar den inre marknaden dock inte som den borde. Det finns fortfarande alltför många hinder som bromsar utvecklingen. Det finns dessutom stora områden, t.ex. tjänstesektorn, som politiken för den inre marknaden hittills bara har snuddat vid.

Nu finns särskilda skäl till oro. Efter år av stadig utveckling under 1990-talet börjar några av de viktigaste indikatorerna, som visar graden av marknadsintegration, peka i fel riktning.

För det första börjar handeln med industriprodukter inom EU svikta (figur 1). Under 2001 ökade den knappast alls och under 2002 föll den faktiskt tillbaka.

>Hänvisning till>

För det andra konvergerar inte längre priserna inom EU (figur 2). Alla produkter går inte att sälja över gränserna på ett enkelt sätt, men med många är detta möjligt. Om handeln mellan medlemsstaterna ökade, borde priserna på dessa produkter konvergera, eftersom det då blir svårare att upprätthålla prisskillnader. Det är därför oroande att priskonvergensen har stagnerat inom EU.

>Hänvisning till>

Bilden är särskilt oroande om man jämför med den andra stora gemensamma marknaden i världen - USA. Prisspridningen i USA var 1998 avsevärt mindre än i EU (figur 3). Eftersom priskonvergensen i EU avstannade före 1998, kan skillnaderna inte ha blivit mindre.

>Hänvisning till>

För det tredje investerar EU mer i övriga världen än övriga världen investerar i EU (figur 4). Skillnaden har minskat under de senaste två åren, men inte därför att de utländska investerarnas intresse för EU:s ekonomi har ökat. Anledningen är en abrupt tillbakagång i EU:s investeringar i övriga världen. Skälen till att investeringsbilden i EU har försämrats är komplexa, men besvikelse över de allmänna rättsliga ramarna och över att den inre marknaden inte är tillräckligt integrerad kan vara en av de faktorer som påverkar investerarnas beslut.

>Hänvisning till>

En del av nedgången för dessa indikatorer kan vara konjunkturbetingad. Det är därför för tidigt att dra några slutsatser, men det vore oklokt att ignorera varningssignalerna. Det bästa sättet att förebygga en ytterligare tillbakagång är att ta itu med kvarvarande hinder på produkt- och kapitalmarknaderna, minska kostnaderna i samband med handeln över gränserna och att få igång marknadsintegrationen igen.

Insatserna som krävs behöver inte nödvändigtvis vara massiva. Kostnaderna i samband med handeln behöver inte sjunka mycket för att handeln inom EU skall öka avsevärt. De senaste tjugo årens stora tillväxt inom den EU-interna handeln har drivits på av att dessa kostnader har minskats med bara ca 2-5 % [8]. Alla EU-institutioner och medlemsstater måste nu samarbeta för att uppnå ett liknande resultat igen.

[8] Cavelaars, P. (2001) International trade costs, home bias and Europe's single markets, Nederländernas centralbank, MEB Series 2001-8.

Utöver att göra det enklare att erbjuda varor och tjänster över gränserna, är det viktigt att fokusera på efterfrågesidan (dvs. konsumenterna). Om konsumenterna inte litar på säkerheten och kvaliteten på importerade produkter eller inte känner till hur de kan hävda sina rättigheter, kommer de inte heller att köpa lika mycket från andra medlemsstater. Det bästa sättet att lösa detta problem är en hård konkurrens på marknaden kombinerat med åtgärder på EU-nivå för att stärka konsumentförtroendet och se till att reglerna tillämpas korrekt.

DEL C:

UTVIDGNINGEN KOMMER OM DEN FÖRVALTAS VÄL - ATT DRIVA PÅ MARKNADSINTEGRATIONEN

Utöver de fördelar som avskaffandet av existerande hinder skulle leda till kan utvidgningen i hög grad driva på utvecklingen av den inre marknaden. Detta kräver dock ett nära samarbete från (nuvarande och blivande) medlemsstaters sida och att inga åtgärder vidtas som skulle kunna leda till en fragmentering av den inre marknaden. I detta sammanhang är det viktigt att de anslutande länderna följer slutsatserna som kommissionen drar i sin övervakningsrapport om ländernas förberedelser [9] och agerar utan dröjsmål för att åtgärda återstående svagheter.

[9] KOM(2003) 675 slutlig, 5.11.2003.

Handeln mellan EU-15 och de anslutande länderna har redan ökat mer än åttafalt mellan 1995 och 2000 - inte minst tack vare Europaavtalen. Trots denna ökning skulle deras export till EU-15 även vid aktuella utvecklingsnivåer kunna åtminstone fördubblas. Anslutningen till EU kommer dock att leda till att handelshindren minskar ytterligare för dessa länder.

Om de nuvarande anslutande länderna redan vore medlemsstater hade deras export till EU-15 under 2000 enligt en ekonomisk modell [10] för handeln varit omkring 63 % av vad den borde. Vissa anslutande länder, särskilt Cypern och Slovenien, har en latent exportpotential som är ännu högre (figur 5). Störst inverkan kommer förmodligen Polen att få (som det största av de anslutande länderna); landets export till EU-15 under 2000 var 54 % av vad som normalt kan förväntas av en medlemsstat av den storleken och med det geografiska läget.

[10] Eastern Europe's International Trade, with Z. K. Wang, Manchester University Press, London, 1992.

>Hänvisning till>

Den omständigheten att EU-15:s import från de anslutande länderna har ökat snabbt fram till nu (i motsats till EU-15:s export, som har minskat) tyder på att de anslutande länderna har ytterligare potential att öka exporten till EU-15 (se figur 6) - förutsatt att alla håller sig till spelreglerna och att det inte uppstår ett fragmenteringstryck på den inre marknaden.

>Hänvisning till>

Ökningen av EU-15:s export till de anslutande länderna har stabiliseratefter en period av snabbt tillväxt under andra halvan av nittiotalet. I takt med att de anslutande länderna blir rikare och infrastrukturen förbättras kommer de dock att bli mer attraktiva som avsättningsmarknader för de nuvarande medlemsstaterna.

En stor del av de anslutande ländernas ökade handel med nuvarande EU är ett direkt resultat av utländska direktinvesteringar.

Under 1995 hade de ett sammanlagt inflöde på drygt 10 miljarder euro. Under 2000, drygt fem år senare, hade detta mer än fördubblats till drygt 25 miljarder euro. Dessa inflöden har varit mycket viktiga för finansieringen av de anslutande ländernas kroniska handelsbalansunderskott; omkring 75 % av deras handelsbalansunderskott har täckts av utländska direktinvesteringar under senare delen av 1990-talet.

Det är också mycket viktigt att dessa investeringar fortsätter. Utan dem kan de anslutande länderna inte komma ikapp de nuvarande medlemsstaterna; det inhemska sparandet räcker inte för att finansiera de investeringar som krävs.

Utländska direktinvesteringar görs normalt i länder med stabila och pålitliga makroekonomiska förutsättningar, ett förutsebart regelverk och ett företagsvänligt klimat. Detta gäller även för de anslutande länderna. Men i deras fall drivs de utländska direktinvesteringarna även på av en annan faktor, nämligen låga produktionskostnader i kombination med möjligheten att exportera till EU. Ökade kapitalinvesteringar kommer därför i framtiden att vara beroende av om länderna integreras fullt ut i den inre marknaden och genomför de regler som den bygger på.

DEL D:

STRATEGIN FÖR DEN INRE MARKNADEN - FRAMSTEG HITTILLS

Trots vissa betydande framsteg har genomförandet av strategin generellt varit nedslående. Av de 45 åtgärder som skulle ha vidtagits före utgången av 2003 har bara 27 vidtagits inom utsatt tid. Dessutom är många av dem som har försenats viktiga rättsakter. Mer detaljerade uppgifter om de enskilda åtgärderna finns i bilaga 2. Nedan följer en kort sammanfattning av hur långt man kommit med prioriteringarna i strategin.

1. Underlättande av den fria rörligheten för varor

Åtgärderna på detta område för 2003 är på gång. Många av åtgärderna som aviserades i strategin för att underlätta varuhandeln kommer dock att realiseras först under de närmaste tolv månaderna. Viktigast är förslaget till en ny förordning för att förbättra tillämpningen av principen om ömsesidiga erkännandet genom att det införs nya förfaranderegler (bl.a. obligatorisk anmälan när tillträde till marknaden nekas, angivande av skälen till avslag och överklagandeförfaranden för företag).

Detta förslag kommer att bygga på ett omfattande samarbete mellan nationella myndigheter som kommissionen hoppas kommer att utvecklas som en del av de pågående insatserna för "bättre styrelseformer" på den inre marknaden.

En annan viktig åtgärd är också på gång på området produktharmonisering för att ytterligare förbättra effekten i praktiken av direktiven som grundar sig på den "nya metoden". Rådet har reagerat positivt på kommissionens meddelande [11] om detta. Det har uppmanat kommissionen att utarbeta klarare ramar för bedömningen av överensstämmelse, ackreditering och marknadstillsyn och att vidta åtgärder för att informera om CE-märkningen och främja användningen av märkningen. Kommissionen kommer att lägga fram ett lagförslag före utgången av 2004.

[11] KOM(2003) 704 slutlig, 21.11.2003.

2. Integrering av tjänstemarknaderna

Det finns ännu ingen riktig inre marknad för tjänster; 53,6 % av den europeiska ekonomin är fortfarande inte integrerad. Den därav resulterande fragmenteringen och bristen på konkurrens hämmar tjänsteleverantörernas produktivitet, som steg med 0,6 % mellan 1996 och 2000, vilket kan jämföras med en produktivitetsökning i USA på 1,5 % under samma period. Konsumenternas bristande förtroende leder dessutom till att man drar sig för att köpa tjänster över gränserna.

I strategin förpliktade sig kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om tjänster på den inre marknaden före utgången av 2003. Kommissionen har nu lagt fram förslaget och uppmanar rådet och parlamentet att prioritera behandlingen av detta.

Framsteg måste också göras med förordningen om säljfrämjande åtgärder - som skulle ha antagits under 2003 men som nu har försenats - samt direktivet om otillbörliga affärsmetoder och direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer. Båda är centrala för att den inre marknaden för tjänster skall kunna bli en realitet.

Finansmarknaderna i EU skulle kunna och borde vara mer integrerade. Detta skulle innebära avsevärda vinster. Studier [12] visar att en av de förväntade vinsterna - mindre skillnad mellan sälj- och köpkurser på både aktie- och obligationsmarknaderna - skulle kunna

[12] "Quantification of the macro-economic impact of the integration of EU financial markets", studie utförd av London Economics på uppdrag av GD Inre marknaden.

* öka EU:s BNP med 1,1 % under de närmaste tio åren,

* öka sysselsättningen med 0,5% och

* minska kapitalkostnaderna med i genomsnitt 0,5 %.

36 av de ursprungliga 42 åtgärderna i handlingsplanen för finansiella tjänster har nu antagits [13], inklusive prospektdirektivet. Dessa åtgärder sörjer för ett konsekvent och marknadsorienterat regelverk. Ett effektivt genomförande och effektiva kontroller av att bestämmelserna efterlevs är nu avgörande för att vinsterna skall kunna skördas.

[13] "The FSAP enters the home straight", nionde rapporten om genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster, 25.11.2003.

3. Säkrande av högkvalitativa nätverksamheter

I strategin för den inre marknaden framålls att både företag och konsumenter i hög grad har vunnit på att nätverksamheterna (energi, transport, telekommunikation och post) har utsatts för konkurrens [14].

[14] Se fotnot 6.

Kommissionen är därför fast besluten att fullfölja processen under oinskränkt iakttagande av skyldigheterna gällande de samhällsomfattande och offentliga tjänsterna - dvs. tillhandahållandet av tjänster av en bestämd kvalitet för alla konsumenter och användare inom en medlemsstats territorium till ett överkomligt pris [15].

[15] KOM(2003) 270 slutlig, 21.5.2003.

Det har gjorts goda framsteg under de senaste sex månaderna. Nu behövs en sista ansträngning med åtgärderna för att konkurrensutsätta godstransporten i järnvägssektorn.

Kommissionen håller för närvarande på att undersöka de rättsliga och administrativa förutsättningarna för tillhandahållandet av vattentjänster, inklusive rening av avloppsvatten, samt tillämpningen av EU:s konkurrensregler och inremarknadsreglerna på dessa sektorer. Syftet är att bedöma huruvida det finns vinster med att ytterligare modernisera denna sektor. Kommissionen väntar resultaten av denna undersökning inom kort.

I strategin understryks också den allt större betydelsen av offentlig-privata partnerskap. Dessa är mycket viktiga om vi skall kunna hitta innovativa lösningar för finansieringen av de transeuropeiska näten och de forsknings- och innovationsprojekt som är centrala för "tillväxtinitiativet". Kommissionens grönbok om offentlig-privata partnerskap och upphandlingsregler väntas under våren 2004.

4. Minskade konsekvenser av skattehinder

Skattehinder leder till att den inre marknaden fungerar sämre och till att företagen får onödiga kostnader för att följa reglerna som konsumenterna ofta får stå för i slutänden.

Kommissionen har hållit alla sina tidsfrister på detta område. Den har t.ex. lagt fram förslag om ändring av direktivet om moderbolag och dotterbolag och fusionsdirektivet. För att framsteg skall uppnås måste medlemsstaterna dock ge avkall på sina principiella ståndpunkter och vara mer pragmatiskt inriktade på att nå resultat som är bra för konkurrensen på den inre marknaden. Kommissionen anser även fortsättningsvis att röstning med kvalificerad majoritet måste ersätta enhällighet i rådet när det gäller skattefrågor som är avgörande för att den inre marknaden skall fungera. Om inte kommer det i stort sett att bli omöjligt att uppnå resultat i en union med 25 eller fler medlemsstater.

5. Fler möjligheter till upphandling

En studie [16] som nyligen genomförts visar att skillnaden mellan att tillämpa och att inte tillämpa EU:s regler för offentlig upphandling kan vara så hög som 34 % av de totala kostnaderna. En besparing på bara 10 % av de nuvarande utgifterna för offentling upphandling skulle innebära att alla medlemsstater kunde hålla stabilitets- och tillväxtpakten.

[16] COWI. "Monitoring Public Procurement in the European Union using Public Authorities Panel Data". Lot 2. Slutrapport juli 2003.

Många myndigheter fortsätter ändå att lägga ut kontrakt utan en effektiv konkurrens. Medlemsstaterna måste snarast möjligt ta itu med detta problem. Kommissionen kommer för att hjälpa dem med det genom att lägga fram ett förslag under 2004 för att skärpa rättsmedelsdirektivet.

Det viktigaste målet för 2003 var att anta lagstiftningspaketet om offentlig upphandling. Detta är nu på gång. Med det nya paketet kommer medlemsstaterna att kunna genomföra e-upphandling inom den offentliga sektorn och försörjningssektorerna. De besparingar som kan göras är enorma. I t.ex. Italien uppskattar myndigheterna att 3,7 miljarder euro redan har sparats in under 2003 på inköp för totalt 23 miljarder euro. Enligt nya beräkningar kommer man i Irland att kunna spara in 1 miljard euro under de närmaste fem åren, vilket är det dubbla jämfört med de beräkningar som först gjordes.

I strategin förpliktar sig kommissionen att lägga fram en handlingsplan för att öka den elektroniska upphandlingen. Arbetet med detta har redan inletts och kommer att intensifieras när de rättsliga förutsättningarna (som lagstiftninspaketet skapar) är på plats.

6. Bättre villkor för företagen

Detta kapitel gäller främst skyddet för immateriella rättigheter och bolagsrätt - två områden som är direkt relevanta för att främja företagande och innovation i EU och som har stor betydelse för den inre marknaden.

Vad beträffar immateriella rättigheter ligger fokuseringen på tre viktiga lagförslag - gemenskapspatentet, direktivet om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar och direktivet om skydd för immaterialrätter - som syftar till att på olika sätt säkerställa att systemet också framöver tillgodoser industrins och konsumenternas behov.

Framstegen med dessa förslag har varit begränsade. Om det inte finns ett tidsenligt regelverk på detta område kommer forskningsinvesteringar, innovation och kreativitet, som är fundamentet för en stark kunskapsbaserad EU-ekonomi, att lida skada.

Kommissionen har nu inlett sin handlingsplan "Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen" [17]. Detta är ett viktigt initiativ som kommer att hjälpa företagen att driva sin verksamhet effektivt på den inre marknaden och öka förtroendet på kapitalmarknaderna efter de företagsskandaler som uppdagats på senare tid.

[17] KOM(2003) 284 slutlig.

Kommissionen har dessutom lagt fram ett förslag till ett tionde bolagsrättsdirektiv om gränsöverskridande fusioner. Rådet har nått en överensskommelse om ett direktiv om övertagandebud, även om denna överenskommelse leder till en mindre harmonisering än det ursprungliga kommissionsförslaget.

7. Den demografiska utmaningen

Åtgärderna i strategin rör två områden där konsekvenserna av den demografiska utvecklingen kommer att bli mest kännbara, nämligen pensioner och hälso- och sjukvård. Endast en åtgärd var aviserad till 2003: en undersökning av kommissionen av medlemsstaternas efterlevnad av domstolens rättspraxis om gränsöverskridande tillhandahållande och tillträde till hälso- och sjukvård.

Undersökningen är klar. Resultaten visade att den inre marknaden inte fungerar tillfredsställande för hälso- och sjukvård och att EU-medborgarna stöter på omotiverade eller oproportionerliga hinder när de ansöker om ersättning för medicinska kostnader de haft i en annan medlemsstat. Kommissionen är fast besluten att ta itu med detta problem. I samband med detta kommer den att beakta de 19 rekommendationer som lämnats av högnivågruppen för patientrörlighet och utvecklingen inom hälso- och sjukvården [18].

[18] Kommissionen planerar att lägga fram ett meddelande i mars 2004 och där ange hur man ser på dessa rekommendationer.

8. Förenklad lagstiftning

Framsteg görs för att uppfylla de mål som anges i kommissionens handlingsplan för en bättre och enklare lagstiftning [19], även om det fortfarande är en bit kvar innan mer långtgående resultat blir märkbara i praktiken.

[19] KOM(2002) 278 slutlig, 5.6.2002. Se även årsrapporten 2003 "Better Law Making", KOM(2003) 770.

Kommissionen låter en allt större del av sitt arbetsprogram omfattas av en utvidgad konsekvensbedömning och rådfrågar systematiskt berörda parter på ett tidigt stadium. Dessutom har de tre stora EU-institutionerna nyligen undertecknat [20] ett avtal som syftar till att förbättra kvaliteten på gemenskapslagstiftningen och införlivandet i nationell rätt.

[20] Den 16 december 2003.

En bättre lagstiftning är också beroende av liknande insatser på nationell nivå där majoriteten av lagstiftningen fortfarande sker. Framsteg har gjorts, men långt ifrån alla medlemsstater gör t.ex. konsekvensbedömningar i samband med sina lagförslag å som kommissionen nu gör [21].

[21] Rapport till ministrarna med ansvar för offentlig förvaltning i EU-medlemsstaterna om genomförandet av Mandelkern-gruppens handlingsplan för bättre lagstiftning, Aten, maj 2003.

I strategin utlovades två åtgärder för 2003 - en mekanism för rapportering om särskilt komplexa regler och en rådsarbetsgrupp om bättre lagstiftning. Ingen av dessa åtgärder har vidtagits inom utsatt tid, men arbetet med mekanismen har kommit en bra bit på väg.

I strategin underströks också behovet av att ta ett samlat grepp på användningen av (rättsliga) instrument och politiska åtgärder, särskilt i ett EU med 25 medlemsstater. Valet mellan ömsesidigt erkännande eller harmonisering, självreglering eller samreglering, direktiv eller förordningar bör vara styrt av en noggrann bedömning av hur målen skall uppnås och inte av politisk opportunism. Kommissionen kommer att presentera sin syn på dessa frågor under 2004 samt ett "kompatibilitetstest" för den inre marknaden som skall tillämpas på all lagstiftning som antas på nationell nivå.

9. Kontrollen av att reglerna efterlevs

Den inre marknaden kan bara fungera om reglerna genomförs korrekt av medlemsstaterna och tillämpas effektivt i praktiken. Så är ännu inte fallet (se bilaga 1 för närmare uppgifter).

Detta är ett allvarligt problem. Den inre marknaden bygger på förtroende. Att man kan lita på att alla håller sig till spelreglerna. Med ett EU som ökar i storlek och mångfald efter utvidgningen måste detta förtroende underbyggas, inte undergrävas.

I strategin föreslås ett antal åtgärder för att förbättra situationen. Av de fyra åtgärder som skulle ha vidtagits under 2003 är det två som följer tidtabellen - genomförandet av en "förebyggande" dialog mellan kommissionen och medlemsstaterna och förslaget till en förordning om samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för kontrollen av att konsumentskyddslagstiftningen efterlevs.

Två andra - mer ambitiösa mål för införlivandet samt en webbplats med de olika förfaranden som medborgare och företag har att tillgå för att hävda sina rättigheter - är nu försenade. Det är inte realistiskt att ställa upp mer ambitiösa mål för införlivandet så länge det bara är ett fåtal medlemsstater som uppfyller de nuvarande målen. Arbetet med att samla de olika prövningsmekanismerna under ett tak är långt framskridet.

Mer generellt kan politiskt tryck, t.ex. genom resultattavlan för den inre marknaden, bidra till att förbättra situationen eller hindra den från att försämras. Men verkliga framsteg på en inre marknad som består av 28 länder kommer att kräva en annan attityd och andra arbetsrelationer. Medlemsstaterna måste ta fullt ansvar för sin inre marknad och gemensamt, tillsammans med varandra och med kommissionen, arbeta för att få den att fungera i praktiken.

Detta innebär t.ex. att man måste undvika förseningar i införlivandet, lära av varandra hur EU-direktiven skall genomföras på bästa sätt och bidra till att lösa gränsöverskridande problem (via SOLVIT). Kommissionen arbetar nu tillsammans med medlemsstaterna för att omsätta denna vision i verkligheten.

10. Mer och bättre information

Att ge medborgare och företag information om hur de kan hävda sina rättigheter är en annan aspekt av "bättre styrelseformer" på den inre marknaden. Det är till stor del ett område där medlemsstaterna måste ta ett mycket större ansvar tillsammans med kommissionen för att konkreta resultat skall kunna uppnås.

I strategin uppmanas medlemsstaterna att utveckla nationella planer för att öka de egna medborgarnas och företagens medvetenhet om den inre marknadens möjligheter, och kommissionen förpliktas att anordna regelbundna diskussioner på hög nivå om dessa planer. Medlemsstaterna uppmanas också att ta mer ansvar för den nationella information som ges via kommissionens Dialog med medborgarna (). En ny version kommer att läggas ut på nätet under våren 2004. Framsteg har gjorts på båda dessa områden, men det är fortfarande en bit kvar på vägen.

BILAGA 1

RESULTATTAVLA

1. Fortsatta problem med medlemsstaternas införlivande av inremarknadsreglerna i nationell rätt

Med få undantag underlåter medlemsstaterna att införliva ett stort antal viktiga inremarknadsdirektiv i nationell rätt inom den tidsfrist som de själva har kommit överens om. Som figur 1 visar har resultaten förbättrats marginellt, men de är fortfarande nedslående. Andelen icke införlivade bestämmelser är nu 2,3 %, långt ifrån det mål på 1,5 % som Europeiska rådet har ställt upp vid flera toppmöten. Konkret innebär detta att kommissionen fortfarande väntar på att få in 527 anmälningar om nationella genomförandebestämmelser. Så många som 131 inremarknadsdirektiv har inte införlivats i alla medlemsstater. Detta utgör ca 8,5 % av alla inremarknadsdirektiv [22] och det är den främsta orsaken till fragmenteringen av den inre marknaden.

[22] Per den 31 oktober 2003 gällde 1 535 direktiv och 429 förordningar den inre marknaden såsom denna definieras i EG-fördraget.

>Hänvisning till>

Om de länder som uppfyllde Europeiska rådets mål på 1,5 % anförs följande:

* Danmark och Spanien förtjänar särskilt erkännande för att ha uppnått de bästa resultaten (figur 2) och för att ha visat det engagemang och den organisatoriska förmåga som krävts för att förbättra sina redan goda resultat.

* Irland har gjort enorma framsteg genom att mer än halvera andelen ej genomförda bestämmelser sedan maj 2003; det engagemang man har visat för att göra detta är verkligen värt en eloge.

* Finland och Storbritannien är också värda ett erkännande, men bör följa Danmarks och Spaniens exempel och ytterligare förbättra sina resultat.

>Hänvisning till>

Eftersläpningen när det gäller införlivande, efter medlemsstat per den 30 november 2003.

Om de medlemsstater som inte uppfyllt målet på 1,5 % anförs följande:

* Sverige missade precis målet, men resultatet är det sämsta sedan 1999.

* Portugal, Österrike och i mindre grad Italien har gjort ansträngningar för att minska eftersläpningen (figur 3), men för Italiens del är eftersläpningen fortfarande dubbelt så hög som det uppställda målet på 1,5 %.

* Belgiens och Nederländernas eftersläpning har vuxit betydligt under senare tid. För Belgiens del har eftersläpningen nära fördubblats sedan maj 2003, vilket är oroande.

* Frankrike, Tyskland, Luxemburg och Grekland fortsätter att uppvisa de sämsta resultaten och deras eftersläpning har - med undantag för Grekland - vuxit. Detta är beklagligt med tanke på det engagemang och den organisatoriska förmåga som andra medlemsstater har visat för att förbättra sina resultat och uppfylla målet. Det är också beklagligt att dessa länder (tillsammans med Belgien och Italien) återigen tycks anse att det är acceptabelt med en eftersläpning som är (mer än) dubbelt så hög som det mål på 1,5 % som Europeiska rådet har ställt upp.

>Hänvisning till>

Förändring avseende antalet ej genomförda direktiv efter medlemsstat sedan maj 2003. Belgiens eftersläpning har t.ex. ökat med 27 direktiv, medan Irland har minskat sin eftersläpning med 33 direktiv.

Det är också viktigt att se till att förseningarna när det gäller att införliva inremarknadsdirektiven i nationell rätt inte fortsätter i all oändlighet. Det var därför som Europeiska rådet vid toppmötet i Barcelona i mars 2002 lade till ett "nolltoleransmål" för direktiv med en eftersläpning på två år eller mer. Som figur 4 visar är det bara Danmark, Finland och Portugal som uppfyller detta mål, precis som i resultattavlan från maj 2003. Frankrike, Irland, Österrike, Italien och Grekland har alla förbättrat sina resultat, medan Storbritannien och Luxemburg uppvisar sämre resultat än i maj 2003. Det är nedslående att ett mål som ställts upp för samtliga medlemsstater bara uppfylls av tre av dem.

>Hänvisning till>

Antal försenade direktiv med en utsatt tidsfrist till den 31 oktober 2001 och som inte hade införlivats den 30 november 2003.

Figur 5 visar att de medlemsstater som är bäst på att införliva direktiven i tid generellt sett också har organiserat sig på ett sådant sätt att man agerar snabbare när tidsfristen har löpt ut, så att man inte underlåter att uppfylla sina skyldigheter under långa tider. Tyvärr brukar de medlemsstater, som t.ex. Luxemburg och Frankrike, som ofta är sena med att införliva direktiv också ta längst tid på sig för att åtgärda detta.

>Hänvisning till>

Genomsnittlig försening i månader för direktiv där tidsfristen för införlivande har löpt ut.

2. Problem med tillämpningen av inremarknadsreglerna: överträdelser

När kommissionen anser att inremarknadsreglerna inte tillämpas korrekt inleder den ett överträdelseförfarande mot medlemsstaten ifråga. Varje överträdelse är en för mycket; ärendena är kostsamma och kan ta lång tid att lösa. I strategin för den inre marknaden uppmanade kommissionen medlemsstaterna att minska antalet överträdelseförfaranden med minst 50 % fram till 2006. Detta är ett ambitiöst men realistiskt mål.

Tyvärr har medlemsstaterna, som det framgår av figur 6, gjort små framsteg, eftersom antalet förfaranden bara har minskat med mindre än 3 % - från 1033 [23] till 1006 ärenden. Medan tio medlemsstater tycks ha följt kommissionens uppmaning och minskat antalet överträdelseförfaranden mot dem, har antalet förfaranden mot Frankrike, Nederländerna och Luxemburg stigit.

[23] Denna siffra, som är lägre än tidigare offentliggjorda siffror, omfattar inte så kallade "förenade" mål som gäller överträdelseförfaranden som bygger på flera klagomål.

Frankrike och Italien står för ca 28 % av alla överträdelseförfaranden, mer än Danmark, Finland, Sverige, Luxemburg, Portugal, Irland och Nederländerna tillsammans. Åtgärder som vidtas av Frankrike och Italien för att minska antalet överträdelseförfaranden skulle innebära ett relativt sett större bidrag till att uppnå 50 %-målet och de uppmanas därför att intensifiera sina insatser.

>Hänvisning till>

Pågående överträdelseförfaranden efter medlemsstat, per den 31 oktober 2003, jämfört med motsvarande siffror per den 30 april 2003 när strategin för den inre marknaden antogs.

BILAGA 2

ÅTGÄRDER FÖR GENOMFÖRANDE FÖRE UTGÅNGEN AV 2003

1. Underlättande av den fria rörligheten för varor

>Plats för tabell>

2. Integrering av tjänstemarknaderna

>Plats för tabell>

3. Säkrande av högkvalitativa nätverksamheter

>Plats för tabell>

4. Minskade konsekvenser av skattehinder

>Plats för tabell>

5. Fler möjligheter till upphandling

>Plats för tabell>

6. Bättre villkor för företagen

>Plats för tabell>

7. Den demografiska utmaningen

>Plats för tabell>

8. Förenklad lagstiftning

>Plats för tabell>

9. Kontrollen av att reglerna efterlevs

>Plats för tabell>

10. Mer och bättre information

>Plats för tabell>