(1)

Den 30 juni 2020 antog rådet rekommendation (EU) 2020/912 om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner (1).

(2)

Det kriterium som används i rådets rekommendation (EU) 2020/912 är det genomsnittliga antalet fall i EU under den senaste 14-dagarsperioden per den 15 juni 2020. I rådets rekommendation om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin, som antogs den 13 oktober 2020, används även andra kriterier som tar hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen (2).

Nya varianter av SARS-CoV-2-viruset ger anledning till allvarlig oro. Varianterna verkar vara 50–70 % mer smittsamma (3), vilket ökar belastningen på vårdsystemen.

Kriterierna och gränsvärdena i rekommendation (EU) 2020/912 bör därför uppdateras.

(3)

Den 22 december 2020 antog kommissionen, sedan en sådan variant påträffats, en rekommendation om en samordnad strategi för resor och transporter med anledning av den SARS-CoV-2-variant som observerats i Förenade kungariket (4).

(4)

Den 19 januari 2021 efterlyste kommissionen i sitt meddelande Med förenade krafter mot covid-19 snabba åtgärder för att begränsa risken för en potentiellt allvarligare tredje smittvåg.

(5)

I samma meddelande framhöll kommissionen även att man starkt bör avråda från alla icke nödvändiga resor, i synnerhet till och från högriskområden, till dess att den epidemiologiska situationen har förbättrats avsevärt.

(6)

Den 21 januari 2021 offentliggjorde Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar sin senaste riskbedömning om spridningen av nya oroande varianter av SARS-CoV-2 i EU/EES-området (5) och rekommenderade skärpta åtgärder och riktlinjer om undvikande av icke nödvändiga resor, bland annat för att bromsa introduktion och spridning av de nya oroande varianterna av SARS-CoV-2. Utöver rekommendationerna om undvikande av icke nödvändiga resor och reserestriktioner för smittade personer bör åtgärder i samband med resor som karantän och testning av resenärer kvarstå, i synnerhet för resenärer från områden med högre incidens av de nya varianterna. Om sekvenseringen ännu inte är tillräcklig för att utesluta en eventuell högre incidens av de nya varianterna, enligt de riktlinjer för genomsekvensering som utfärdats av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, bör även proportionella åtgärder övervägas för resor i fråga om områden med en fortsatt hög samhällssmitta.

(7)

I de muntliga slutsatserna efter videokonferensen mellan medlemmarna i Europeiska rådet den 21 januari 2021 konstaterade Europeiska rådets ordförande att det kan krävas åtgärder som begränsar icke nödvändiga resor till och inom EU för att begränsa virusets spridning och uppmanade rådet att se över sina rekommendationer om resor inom EU och icke nödvändiga resor till EU mot bakgrund av de risker som de nya virusvarianterna utgör.

(8)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna rekommendation är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna rekommendation, besluta huruvida landet ska genomföra den.

(9)

Denna rekommendation utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (6). Irland deltar därför inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(10)

När det gäller Island och Norge utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (7).

(11)

När det gäller Schweiz utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (8) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (9).

(12)

När det gäller Liechtenstein utgör denna rekommendation, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (10) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (11).