(1)

Kravet på att utse en central kontaktpunkt i enlighet med artikel 29.4 i direktiv (EU) 2015/2366 bör stå i proportion till direktivets syfte och inte vara onödigt betungande för betalningsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Det är därför lämpligt att specificera proportionerliga kriterier i form av tröskelvärden för volym och värde för de transaktioner som genomförs i värdmedlemsstaten via ombud och för antalet ombud som är etablerade i värdmedlemsstaten. Eftersom den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten får kräva att betalningsinstituten ska rapportera om den verksamhet som bedrivs på den medlemsstatens territorium i enlighet med artikel 29.2 i direktiv (EU) 2015/2366, har denna myndighet möjlighet att få tillgång till de uppgifter som är nödvändiga för att tillämpa dessa kriterier. Dessa tröskelvärden bör därför fastställas för att komplettera artikel 29.4 i direktiv (EU) 2015/2366.

(2)

Om en medlemsstat kräver att en central kontaktpunkt utses i enlighet med artikel 29.4 i direktiv (EU) 2015/2366 bör den centrala kontaktpunkten i första hand säkerställa tillräcklig kommunikation och rapportering av information om efterlevnaden i värdmedlemsstaten av de krav som anges i avdelningarna III och IV i det direktivet, inbegripet de rapporteringsskyldigheter som det betalningsinstitut som utser kontaktpunkten har gentemot de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. Kontaktpunkten bör också ha en central samordnande roll mellan det betalningsinstitut som utser den och de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna för att underlätta tillsynen av betaltjänstverksamheten i värdmedlemsstaten via ombud inom ramen för etableringsrätten. Betalningsinstitutet bör därför se till att den centrala kontaktpunkten ges nödvändiga resurser och får tillgång till relevanta rapporteringsuppgifter så att den kan fullgöra sina skyldigheter enligt direktiv (EU) 2015/2366.

(3)

Denna förordning baseras på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten (EBA) har överlämnat till kommissionen.

(4)

EBA har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, gjort en analys av de möjliga kostnaderna och fördelarna samt begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).

a)

Det totala antalet ombud via vilka ett betalningsinstitut inom ramen för etableringsrätten tillhandahåller någon av de betaltjänster som avses i bilaga I till direktiv (EU) 2015/2366 i en värdmedlemsstat under det senaste räkenskapsåret är tio eller fler.

b)

Det totala värdet av betalningstransaktioner, inklusive betalningstransaktioner som initieras i samband med betalningsinitieringstjänster, som ett betalningsinstitut under det senaste räkenskapsåret har genomfört i värdmedlemsstaten via ombud som är belägna i värdmedlemsstaten och som är verksamma inom ramen för antingen etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster, överstiger 3 miljoner euro och betalningsinstitutet har anlitat minst två av dessa ombud inom ramen för etableringsrätten.

c)

Det totala antalet betalningstransaktioner som ett betalningsinstitut under det senaste räkenskapsåret har genomfört i värdmedlemsstaten via ombud som är belägna i värdmedlemsstaten och som är verksamma inom ramen för antingen etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster, inklusive betalningstransaktioner som initieras i samband med betalningsinitieringstjänster, är fler än 100 000 och betalningsinstitutet har anlitat minst två av dessa ombud inom ramen för etableringsrätten.