This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 32013R0549
Regulation (EU) No 549/2013 of the European Parliament and of the Council of 21 May 2013 on the European system of national and regional accounts in the European Union Text with EEA relevance
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen Text av betydelse för EES
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen Text av betydelse för EES
EUT L 174, 26.6.2013, p. 1–727
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV) Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva
(HR)
In force: This act has been changed. Current consolidated version: 24/08/2015
26.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 174/1 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 549/2013
av den 21 maj 2013
om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
Utarbetandet av unionens politik och övervakningen av medlemsstaternas ekonomier och av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) förutsätter att det finns jämförbara, aktuella och tillförlitliga uppgifter om varje medlemsstats eller regions ekonomiska struktur och utveckling. |
(2) |
Kommissionen bör medverka vid övervakningen av medlemsstaternas ekonomier och av EMU och i synnerhet rapportera regelbundet till rådet om hur medlemsstaterna fullgör sina förpliktelser med avseende på EMU. |
(3) |
Unionsmedborgarna behöver räkenskaper som underlag för att kunna analysera den ekonomiska situationen i en medlemsstat eller en region. För jämförbarhetens skull bör sådana räkenskaper utarbetas enligt gemensamma och entydiga principer. Den information som tillhandahålls bör vara så exakt och fullständig som möjligt, och lämnas i god tid för att säkerställa största möjliga transparens för samtliga sektorer. |
(4) |
Kommissionen bör använda aggregat för nationalräkenskaper och regionalräkenskaper för unionens administrativa ändamål, särskilt budgetberäkningarna. |
(5) |
Ett administrativt dokument om det europeiska nationalräkenskapssystemet offentliggjordes 1970, och det omfattade det område som regleras av denna förordning. Det dokumentet hade utarbetats på egen hand av Europeiska gemenskapernas statistikkontor på eget ansvar och var resultatet av det arbete som det statistikkontoret under flera år bedrivit tillsammans med medlemsstaternas nationella statistikbyråer för att få till stånd ett system för nationalräkenskaper som tillgodosåg de krav som Europeiska gemenskapernas ekonomiska och sociala politik ställde. Det utgjorde en gemenskapsversion av Förenta nationernas system för nationalräkenskaper, som gemenskaperna fram till dess hade använt. För att uppdatera den ursprungliga texten offentliggjordes en andra upplaga av dokumentet 1979 (3). |
(6) |
Genom rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (4) upprättades ett nationalräkenskapssystem som tillgodosåg de krav som gemenskapens ekonomiska, sociala och regionala politik ställde. Systemet överensstämde i stort sett med det nya system för nationalräkenskaper som antogs av Förenta nationernas statistiska kommission i februari 1993 (SNA 1993), så att resultaten i Förenta nationernas alla medlemsländer skulle bli jämförbara internationellt. |
(7) |
SNA 1993 uppdaterades i form av ett nytt nationalräkenskapssystem (SNA 2008) som antogs av Förenta nationernas statistiska kommission i februari 2009 i syfte att bättre anpassa nationalräkenskaperna till de nya ekonomiska förhållandena, framstegen inom metodforskningen och användarnas behov. |
(8) |
Det europeiska nationalräkenskapssystem (ENS 95) som inrättades genom förordning (EG) nr 2223/96 behöver revideras med hänsyn till utvecklingen i SNA, så att det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet, såsom fastställt genom den här förordningen, utgör en version av SNA 2008 som är anpassad till medlemsstaternas ekonomiska struktur, och så att unionens uppgifter är jämförbara med de uppgifter som sammanställs av de viktigaste internationella samarbetspartnerna. |
(9) |
I syfte att införa miljöekonomiska räkenskaper som satelliträkenskaper till det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet upprättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 av den 6 juli 2011 om europeiska miljöräkenskaper (5) en gemensam ram för insamling, sammanställning, överföring och utvärdering av europeiska miljöräkenskaper. |
(10) |
I fråga om miljö- och socialräkenskaper bör full hänsyn tas till kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 20 augusti 2009Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld. Krafttag behöver tas för att fullfölja metodundersökningar och datatester, särskilt i frågor som knyter an till meddelandet Bortom BNP och Europa 2020-strategin, i syfte att utveckla en mer heltäckande metod för att mäta välbefinnande och framsteg och därigenom medverka till att främja en smart och hållbar tillväxt för alla. I detta sammanhang bör man ta hänsyn till externa miljöeffekter och social ojämlikhet. Produktivitetsförändringar bör också beaktas. Detta bör göra det möjligt att så snart som möjligt tillhandahålla uppgifter som kompletterar BNP-aggregat. Kommissionen bör under 2013 för Europaparlamentet och rådet presentera ett uppdaterat meddelande Bortom BNP och, om så är lämpligt, lagstiftningsförslag under 2014. Uppgifter om national- och regionalräkenskaper bör ses som ett av medlen för att nå dessa mål. |
(11) |
Det bör undersökas om det är möjligt att använda nya och automatiserade metoder för realtidsinsamling av uppgifter. |
(12) |
Det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 2010) innehåller en metoddel och ett leveransprogram där det fastställs vilka räkenskaper och sammanställningar som alla medlemsstaterna ska lämna in enligt bestämda tidsfrister. Kommissionen bör ställa räkenskaperna och sammanställningarna till användarnas förfogande vid givna tidpunkter och, i förekommande fall, i enlighet med en på förhand anmäld tidsplan för offentliggörande, särskilt med hänsyn till övervakningen av den ekonomiska konvergensen och för att få till stånd en nära samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik. |
(13) |
Vid offentliggörande av uppgifter bör man välja en användarvänlig strategi genom att tillhandahålla åtkomlig och användbar information till unionens medborgare och andra aktörer. |
(14) |
Tanken är att ENS 2010 gradvis ska ersätta alla andra system och utgöra en referensram med gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler som ska användas vid utarbetandet av medlemsstaternas räkenskaper med avseende på unionen, så att resultaten blir jämförbara medlemsstaterna emellan. |
(15) |
I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) (6) ska all statistik som medlemsstaterna översänder till kommissionen och som ska delas upp i territoriella enheter följa Nuts-nomenklaturen. För att jämförbar regional statistik ska kunna utarbetas bör de territoriella enheterna därför fastställas i enlighet med Nuts-nomenklaturen. |
(16) |
Medlemsstaternas överföring av uppgifter, inbegripet överföringen av konfidentiella uppgifter, regleras av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (7) . Således bör åtgärder som vidtas i enlighet med den här förordningen även säkerställa skyddet av konfidentiella uppgifter och förhindra att uppgifter röjs olagligen eller används i andra syften än för statistik när europeisk statistik framställs och sprids. |
(17) |
En expertgrupp har tillsatts för att ytterligare utreda frågan om hur indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim) ska behandlas i nationalräkenskaperna, inklusive en utvärdering av en riskanpassad metod som lyfter ut risk från Fisim-beräkningarna för att spegla de förväntade framtida kostnaderna för realiserad risk. Beroende på vad expertgruppen kommer fram till kan metoden för att beräkna och fördela Fisim komma att behöva ändras genom en delegerad akt i syfte att tillhandahålla bättre resultat. |
(18) |
Utgifter för forskning och utveckling utgör investeringar och bör bokföras som fast realkapitalbildning. Det är emellertid nödvändigt att genom en delegerad akt precisera formatet för de uppgifter om utgifter för forskning och utveckling som ska bokföras som fast realkapitalbildning, när man med hjälp av tester som grundar sig på utvecklingen av tilläggstabeller har nått en nivå där uppgifterna kan anses tillräckligt tillförlitliga och jämförbara. |
(19) |
Enligt rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (8) ska relevant information om ansvarsförbindelser med potentiellt stor påverkan på offentliga budgetar offentliggöras, däribland offentliga garantier, förväntade förluster på lån och ansvarsförbindelser i samband med offentliga bolags verksamhet, liksom deras omfattning. Dessa krav nödvändiggör ett offentliggörande som går utöver vad som krävs enligt denna förordning. |
(20) |
I juni 2012 inrättade kommissionen (Eurostat) en expertgrupp för att utreda följderna av direktiv 2011/85/EU vad avser insamling och spridning av uppgifter om offentliga finanser, som inriktade sig på genomförandet av kraven i fråga om ansvarsförbindelser och andra relevanta uppgifter med potentiellt stor inverkan på offentliga budgetar, inklusive offentliga garantier, ansvarsförbindelser i samband med offentliga bolags verksamhet, offentlig–privata partnerskap, förväntade förluster på lån och den offentliga sektorns ägande i företag. Ett fullständigt genomförande av denna expertgrupps arbete bör bidra till en ordentlig analys av alla bakomliggande ekonomiska faktorer för offentlig–privata partnerskap, inklusive eventuella risker kopplade till infrastruktur, tillgång och efterfrågan, och till att implicita skulder utanför balansräkningen för offentlig–privata partnerskap upptäcks och därigenom främjar ökad öppenhet och pålitlig skuldstatistik. |
(21) |
Kommittén för ekonomisk politik som inrättades genom rådets beslut 74/122/EEG (9) har genomfört arbete med avseende på pensionernas hållbarhet och pensionsreformer. Nära samordning bör ske av det arbete som å ena sidan utförs av statistiker och å andra sidan av de experter på en åldrande befolkning som arbetar under översyn av kommittén för ekonomisk politik, såväl på nationell nivå som på Europeisk nivå, med avseende på makroekonomiska prognoser och andra försäkringstekniska parametrar i syfte att säkerställa konsekvens och jämförbarhet mellan länder avseende resultaten liksom effektiv förmedling av uppgifter och information om pensioner till användare och aktörer. Det bör också förtydligas att intjänade pensionsrättigheter i sociala försäkringssystem inte i sig utgör en hållbarhetsåtgärd för de offentliga finanserna. |
(22) |
Uppgifter och information om medlemsstaternas ansvarsförbindelser tillhandahålls inom ramen för arbetet med det multilaterala övervakningsförfarandet i stabilitets- och tillväxtpakten. Senast i juli 2018 bör kommissionen utfärda en rapport som utvärderar huruvida dessa uppgifter bör göras tillgängliga inom ramen för ENS 2010. |
(23) |
Det är viktigt att understryka hur viktiga medlemsstaternas regionalräkenskaper är för unionens regionalpolitik, ekonomiska politik och politik för social sammanhållning samt för analysen av ekonomiska samband. Dessutom erkänns behovet av att öka insynen i räkenskaper på regional nivå, inklusive den offentliga sektorns räkenskaper. Kommissionen (Eurostat) bör fästa särskild vikt vid uppgifter om de offentliga finanserna i regioner där medlemsstaterna har autonoma regioner eller regeringar. |
(24) |
I syfte att ändra bilaga A till denna förordning för att säkerställa dess harmoniserade tolkning eller internationella jämförbarhet, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive med den kommitté för det europeiska statistiksystemet som inrättades genom förordning (EG) nr 223/2009. Dessutom är det, enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i EUF-fördraget, viktigt att kommissionen, när så är lämpligt, under sitt förberedande arbete genomför samråd med Europeiska centralbanken inom dess behörighetsområde. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. |
(25) |
De flesta statistiska aggregat som används inom ramen för den ekonomiska styrningen i unionen, särskilt förfarandena vid alltför stora underskott och makroekonomiska obalanser, definieras genom hänvisning till ENS. När kommissionen tillhandahåller uppgifter och rapporter i samband med dessa förfaranden bör den ge adekvat information om hur de relevanta aggregaten påverkas av de metodförändringar i ENS 2010 som införs genom delegerade akter i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. |
(26) |
Kommissionen kommer att i nära samarbete med medlemsstaterna före slutet av maj 2013 genomföra en utvärdering av huruvida uppgifterna om forskning och utveckling har nått en tillräcklig kvalitetsnivå för nationalräkenskapssyften, vad gäller både löpande priser och volymer, med syftet att säkerställa att ENS-uppgifter om forskning och utveckling är tillförlitliga och jämförbara. |
(27) |
Eftersom genomförandet av denna förordning kommer att kräva betydande anpassningar av nationella statistiksystem kommer kommissionen att bevilja medlemsstaterna undantag. I synnerhet leveransprogrammet för nationalräkenskapsdata bör vara utformat med beaktande av de grundläggande politiska och statistiska förändringar som har ägt rum i vissa medlemsstater under programmets referensperioder. De undantag som kommissionen beviljar bör vara tillfälliga och bli föremål för översyn. Kommissionen bör ge stöd till de berörda medlemsstaterna i deras ansträngningar att genomföra de nödvändiga anpassningarna av sina statistiksystem, så att dessa undantag kan slopas så snart som möjligt. |
(28) |
Att förkorta tidsfristerna för inrapportering skulle kunna innebära betydande påfrestningar och kostnader för uppgiftslämnare och nationella statistikbyråer i unionen, med risk för lägre kvalitet på de uppgifter som tas fram. Därför bör man väga fördelar och nackdelar mot varandra när man fastställer tidsfristerna för inrapportering. |
(29) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (10). |
(30) |
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa ett reviderat europeiskt nationalräkenskapssystem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
(31) |
Samråd har ägt rum med kommittén för det europeiska statistiksystemet. |
(32) |
Samråd har ägt rum med kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättats genom rådets beslut 2006/856/EG av den 13 november 2006 om upprättandet av en kommitté för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik (11), och med BNI-kommittén, som inrättats genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 av den 15 juli 2003 om harmonisering av bruttonationalinkomsten till marknadspris (”BNI-förordning”) (12). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
1. Genom denna förordning inrättas det europeiska nationalräkenskapssystemet (nedan kallat ENS 2010 eller ENS).
2. I ENS 2010 fastställs
a) |
metoder (bilaga A) för gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler, som ska användas för att utarbeta räkenskaper och sammanställningar på jämförbar grund för att tillgodose unionens behov, samt resultat i enlighet med artikel 3, |
b) |
ett program (bilaga B) med de tidsfrister då medlemsstaterna ska ha rapporterat in sina räkenskapsdata och sammanställningar till kommissionen (Eurostat) i enlighet med de metoder som avses i led a. |
3. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 5 och 10 ska denna förordning tillämpas på alla unionsakter som hänvisar till ENS eller till dess definitioner.
4. Denna förordning förpliktar inte medlemsstaterna att använda ENS 2010 när de utarbetar räkenskaper för egna behov.
Artikel 2
Metod
1. De metoder för ENS 2010 som avses i artikel 1.2 a i denna förordning återges i bilaga A.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7 beträffande ändringar av metoderna för ENS 2010, i syfte att precisera och förbättra innehållet för att säkerställa en harmoniserad tolkning eller för att sörja för internationell jämförbarhet, under förutsättning att de inte innebär någon ändring av grundbegreppen, att de inte kräver ytterligare medel för producenter inom det europeiska statistiksystemet när de ska genomföras och att deras tillämpning inte medför en ändring av de egna medlen.
3. Om det råder tvivel om hur redovisningsreglerna enligt ENS 2010 ska tillämpas, ska den berörda medlemsstaten begära ett förtydligande från kommissionen (Eurostat). Kommissionen (Eurostat) ska utan dröjsmål både granska begäran och ge den berörda medlemsstaten och alla andra medlemsstater råd angående det begärda förtydligandet.
4. Medlemsstaterna ska beräkna och fördela indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim) i nationalräkenskaperna i enlighet med metoden i bilaga A. Kommissionen ska ges befogenhet att före den 17 september 2013 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 7 för att fastställa en reviderad metod för att beräkna och fördela Fisim. Kommissionen ska då den utövar sin befogenhet enligt denna punkt se till att sådana delegerade akter inte medför en betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller för de deltagande enheterna.
5. Medlemsstaterna ska bokföra utgifter för forskning och utveckling som fast realkapitalbildning. Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 7 anta en delegerad akt för att säkra att medlemsstaternas ENS 2010-uppgifter för forskning och utveckling är tillförlitliga och jämförbara. Kommissionen ska då den utövar sin befogenhet enligt denna punkt se till att sådana delegerade akter inte medför en betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller för de deltagande enheterna.
Artikel 3
Överföring av uppgifter till kommissionen
1. Medlemsstaterna ska till kommissionen (Eurostat) överföra de räkenskapsdata och sammanställningar som framgår av tabellerna i bilaga B inom de tidsfrister som föreskrivs däri för respektive sammanställning.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överföra de data och metadata som föreskrivs i denna förordning i enlighet med en fastställd standard för datautväxling och andra praktiska arrangemang.
Uppgifterna ska överföras eller laddas upp på elektronisk väg till kommissionens centrala dataportal. Standarden för datautväxling och andra praktiska arrangemang för överföringen av uppgifterna ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.2.
Artikel 4
Kvalitetsbedömning
1. Vid tillämpningen av denna förordning ska kvalitetskriterierna i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009 gälla för de uppgifter som överförs i enlighet med artikel 3 i den här förordningen.
2. Medlemsstaterna ska förse kommissionen (Eurostat) med en rapport om kvaliteten på de uppgifter som ska överföras i enlighet med artikel 3.
3. Vid tillämpningen av de kvalitetskriterier som avses i punkt 1 på uppgifter som omfattas av denna förordning ska formerna för, strukturen på, frekvensen och bedömningsindikatorerna för samt uppställningen av kvalitetsrapporterna fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.2.
4. Kommissionen (Eurostat) ska bedöma de överförda uppgifternas kvalitet.
Artikel 5
Tillämpning och första överföring av uppgifter
1. ENS 2010 ska tillämpas första gången på uppgifter som har sammanställts i enlighet med bilaga B och som ska överföras från och med den 1 september 2014.
2. Uppgifterna ska överföras till kommissionen (Eurostat) inom de tidsfrister som fastställs i bilaga B.
3. Fram till den första överföringen av uppgifter enligt ENS 2010 ska medlemsstaterna, i enlighet med punkt 1, fortsätta att förse kommissionen (Eurostat) med de räkenskaper och sammanställningar som följer av tillämpningen av ENS 95.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 2007/436/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (13) ska kommissionen tillsammans med respektive medlemsstat kontrollera att den här förordningen tillämpas korrekt och underrätta den kommitté som avses i artikel 8.1 i den här förordningen om resultaten av dessa kontroller.
Artikel 6
Undantag
1. Om tillämpningen av denna förordning kräver betydande anpassningar av ett nationellt statistiksystem ska kommissionen bevilja medlemsstaterna tillfälliga undantag genom genomförandeakter. Dessa undantag ska upphöra att gälla senast den 1 januari 2020. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.2.
2. Kommissionen ska bevilja ett undantag enligt punkt 1 endast för en period som är tillräcklig för att ge den berörda medlemsstaten möjlighet att anpassa sitt statistiksystem. Medlemsstatens andel av unionens eller euroområdets BNP ska inte i sig utgöra grund för beviljande av undantag. När det är lämpligt ska kommissionen ge de berörda medlemsstaterna stöd i deras ansträngningar att genomföra de nödvändiga anpassningarna av sina statistiksystem.
3. För de ändamål som anges i punkterna 1 och 2 ska den berörda medlemsstaten lägga fram en väl motiverad ansökan till kommissionen senast den 17 oktober 2013.
Senast den 1 juli 2018 ska kommissionen efter samråd med kommittén för det europeiska statistiksystemet rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av de beviljade undantagen för att avgöra om de fortfarande är berättigade.
Artikel 7
Utövande av delegering
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.2 och 2.5 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 16 juli 2013. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 2.4 ska ges till kommissionen för en period på två månader från och med den 16 juli 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 2.2, 2.4 och 2.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 2.2, 2.4 och 2.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 8
Kommitté
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 9
Samarbete med andra kommittéer
1. I de frågor där kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättats genom beslut 2006/856/EG, är behörig ska kommissionen begära ett yttrande från denna kommitté i enlighet med artikel 2 i det beslutet.
2. Kommissionen ska till den kommitté för bruttonationalinkomst (BNI-kommittén), som inrättats genom förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003, överlämna alla de uppgifter om genomförandet av den här förordningen som BNI-kommittén behöver för att fullgöra sitt uppdrag.
Artikel 10
Övergångsbestämmelser
1. När det gäller budgeten och de egna medlen ska det europeiska nationalräkenskapssystem som avses i artikel 1.1 i förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 och de rättsakter som hänför sig till den, särskilt förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 och rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel som härrör från mervärdeskatt (14), fortsätta att vara ENS 95 så länge rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (15) är i kraft.
2. För att fastställa de momsbaserade egna medlen får medlemsstaterna genom undantag från punkt 1 använda uppgifter som bygger på ENS 2010 så länge beslut 2007/436/EG, Euratom är i kraft, i de fall där de detaljerade uppgifter som krävs enligt ENS 95 inte är tillgängliga.
Artikel 11
Rapportering om implicita förpliktelser
Senast 2014 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med befintlig information om offentlig–privata partnerskap och andra implicita förpliktelser, inklusive ansvarsförbindelser, utanför den offentliga sektorn.
Senast 2018 ska kommissionen lämna ytterligare en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av i vilken grad den information om förpliktelser som offentliggjorts av kommissionen (Eurostat) avspeglar samtliga implicita förpliktelser, inbegripet ansvarsförbindelser, utanför den offentliga sektorn.
Artikel 12
Översyn
Kommissionen ska senast den 1 juli 2018 och därefter vart femte år lämna en rapport om tillämpningen om denna förordning till Europaparlamentet och rådet.
Denna rapport ska innehålla en utvärdering av bland annat
a) |
kvaliteten på uppgifterna i national- och regionalräkenskaperna, |
b) |
hur effektiv denna förordning och den övervakningsprocess som tillämpas för ENS 2010 är, och |
c) |
vilka framsteg som görs avseende uppgifter om ansvarsförbindelser och tillgången till ENS 2010-uppgifter. |
Artikel 13
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 21 maj 2013.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
L. CREIGHTON
Ordförande
(1) EUT C 203, 9.7.2011, s. 3.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 april 2013.
(3) Kommissionen (Eurostat): European System of Integrated Economic Accounts (ESA), 2 uppl., Europeiska gemenskapernas statistikkontor, Luxemburg, 1979.
(4) EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.
(5) EUT L 192, 22.7.2011, s. 1.
(6) EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.
(7) EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.
(8) EUT L 306, 23.11.2011, s. 41.
(9) Rådets beslut 74/122/EEG av den 18 februari 1974 om upprättandet av en kommitté för ekonomisk politik (EGT L 63, 5.3.1974, s. 21).
(10) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(11) EUT L 332, 30.11.2006, s. 21.
(12) EUT L 181, 19.7.2003, s. 1.
(13) EGT L 130, 31.5.2000, s. 1.
(14) EGT L 155, 7.6.1989, s. 9.
(15) EUT L 163, 23.6.2007, s. 17.
BILAGA A
KAPITEL 1 |
ALLMÄN ÖVERSIKT OCH GRUNDPRINCIPER |
ALLMÄN ÖVERSIKT
Globalisering
ANVÄNDNINGSOMRÅDEN FÖR ENS 2010
Underlag för analys och politik
Begreppen i ENS 2010
Sektorindelning
Satelliträkenskaper
ENS 2010 och SNA 2008
ENS 2010 och ENS 95
GRUNDPRINCIPERNA I ENS 2010 SOM ETT SYSTEM
De statistiska enheterna och deras indelningar
Institutionella enheter och sektorer
LVE och branscher
Inhemska och utländska enheter; den totala ekonomin och utlandet
Flöden och stockar
Flöden
Transaktioner
Egenskaper hos transaktioner
Transaktioner mellan respektive inom enheter
Monetära respektive icke-monetära transaktioner
Transaktioner med eller utan motprestation
Ändrad behandling av transaktioner
Omföring
Uppdelning
Urskiljande av transaktionens huvudsakliga aktör
Gränsfall
Andra förändringar i tillgångar
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder
Kapitalvinster och kapitalförluster
Stockar
Kontosystemet och aggregaten
Bokföringsregler
Terminologin för kontots två sidor
Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring
Värdering
Särskilda regler för värdering av produkter
Värdering till fasta priser
Bokföringstidpunkt
Konsolidering och nettobokföring
Konsolidering
Nettobokföring
Konton, saldoposter och aggregat
Kontosystemet
Varu- och tjänstekontot
Utlandskontot
Saldoposter
Aggregat
BNP: ett viktigt aggregat
Input-outputräkenskaperna
Tillgångs- och användningstabeller
Symmetriska input-outputtabeller
KAPITEL 2 |
ENHETER OCH GRUPPERING AV ENHETER |
AVGRÄNSNING AV DEN NATIONELLA EKONOMIN
INSTITUTIONELLA ENHETER
Huvudkontor och holdingbolag
Koncerner
Specialföretag
Koncerninterna finansinstitut
Artificiella dotterbolag
Specialföretag inom sektorn offentlig förvaltning
INSTITUTIONELLA SEKTORER
Icke-finansiella bolag (S.11)
Delsektorn offentliga icke-finansiella bolag (S.11001)
Delsektorn nationella privata icke-finansiella bolag (S.11002)
Delsektorn utlandskontrollerade icke-finansiella bolag (S.11003)
Finansiella bolag (S.12)
Finansförmedlare
Finansiella servicebolag
Andra finansiella bolag än finansförmedlare och finansiella servicebolag
Institutionella enheter som ingår i sektorn finansiella bolag
Nio delsektorer inom sektorn finansiella bolag
Kombinering av delsektorer inom sektorn finansiella bolag
Uppdelning av delsektorerna inom sektorn finansiella bolag i offentliga, inhemska privata och utlandskontrollerade finansiella bolag
Centralbanken (S.121)
Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122)
Penningmarknadsfonder (S.123)
Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124)
Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125)
Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut)
Värdepappershandlare, finansiella bolag med utlåningsverksamhet samt specialiserade finansiella bolag
Finansiella servicebolag (S.126)
Koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127)
Försäkringsbolag (S.128)
Pensionsinstitut (S.129)
Offentlig förvaltning (S.13)
Statlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1311)
Delstatlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1312)
Kommunal förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1313)
Sociala trygghetsfonder (S.1314)
Hushåll (S.14)
Företagarhushåll med anställda och företagarhushåll utan anställda (S.141 och S.142)
Löntagarhushåll (S.143)
Mottagare av kapitalinkomster (S.1441)
Mottagare av pensioner (S.1442)
Mottagare av andra transfereringsinkomster (S.1443)
Hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.15)
Utlandet (S.2)
Sektorklassificering av producerande enheter baserad på juridisk form
LOKALA VERKSAMHETSENHETER OCH BRANSCHER
Den lokala verksamhetsenheten
Branschen
Branschindelning
HOMOGENA PRODUKTIONSENHETER OCH HOMOGENA BRANSCHER
Den homogena produktionsenheten
Den homogena branschen
KAPITEL 3 |
TRANSAKTIONER MED PRODUKTER OCH ICKE-PRODUCERADE TILLGÅNGAR |
PRODUKTTRANSAKTIONER – ALLMÄNT
PRODUKTION (AKTIVITET OCH RESULTAT)
Primär verksamhet, sekundär verksamhet och hjälpverksamhet
Produktion (P.1)
Institutionella enheter: distinktionen mellan marknad, för egen slutlig användning och icke-marknad
Tidpunkt för bokföring och värdering av produktionen
Produkter från jordbruk, skogsbruk och fiske (avdelning A)
Tillverkade varor (avdelning C); Byggnader och byggnadsarbeten (avdelning F)
Handel; reparation av motorfordon (avdelning G)
Transport och magasineringstjänster (avdelning H)
Hotell- och restaurangtjänster (avdelning I)
Finans- och försäkringstjänster (avdelning K): centralbankens produktion
Finans- och försäkringstjänster (avdelning K): finansiella tjänster över lag
Finansiella tjänster som tillhandahålls mot direkt betalning
Finansiella tjänster som betalas genom räntor
Finansiella tjänster vid förvärv och avyttring av finansiella tillgångar och skulder på finansiella marknader
Finansiella tjänster som tillhandahålls inom försäkrings- och pensionssystem, där verksamheten finansieras genom försäkringspremier och avkastning på sparande
Fastighetstjänster (Avdelning L)
Tjänster inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik (avdelning M); Uthyrnings-, fastighetsservice-, rese- och andra stödtjänster (Avdelning N)
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring (Avdelning O)
Tjänster avseende utbildning (Avdelning P); Vård och omsorg, sociala tjänster (Avdelning Q)
Tjänster avseende kultur, nöje och fritid (Avdelning R); Andra tjänster (Avdelning S)
Förvärvsarbete i hushåll (Avdelning T)
INSATSFÖRBRUKNING (P.2)
Tidpunkt för bokföring och värdering av insatsförbrukning
SLUTLIG KONSUMTION (P.3, P.4)
Konsumtionsutgift (P.3)
Faktisk konsumtion (P.4)
Tidpunkt för bokföring och värdering av konsumtionsutgifter
Tidpunkt för bokföring och värdering av faktisk konsumtion
BRUTTOINVESTERING (P.5)
Fast bruttoinvestering (P.51g)
Tidpunkt för bokföring och värdering av fast bruttoinvestering
Kapitalförslitning (P.51c)
Lagerinvestering (P.52)
Tidpunkt för bokföring och värdering av lagerinvestering
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål (P.53)
EXPORT OCH IMPORT AV VAROR OCH TJÄNSTER (P.6 OCH P.7)
Export och import av varor (P.61 och P.71)
Export och import av tjänster (P.62 och P.72)
TRANSAKTIONER MED BEFINTLIGA VAROR
ANSKAFFNING MINUS AVYTTRING AV ICKE-PRODUCERADE TILLGÅNGAR (NP)
KAPITEL 4 |
OMFÖRDELNINGSTRANSAKTIONER |
ERSÄTTNINGAR TILL ANSTÄLLDA (D.1)
Egentlig lön (D.11)
Kontant lön
Naturalön
Arbetsgivares sociala avgifter (D.12)
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.121)
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.122)
SKATTER PÅ PRODUKTION OCH IMPORT (D.2)
Produktskatter (D.21)
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) (D.211)
Skatter och tullar på import, exklusive moms (D.212)
Produktskatter, exklusive moms och importskatter (D.214)
Övriga produktionsskatter (D.29)
Skatter på produktion och import som betalas till Europeiska unionens institutioner
Skatter på produktion och import: bokföringstidpunkt och belopp som ska bokföras
SUBVENTIONER (D.3)
Produktsubventioner (D.31)
Importsubventioner (D.311)
Övriga produktsubventioner (D.319)
Övriga produktionssubventioner (D.39)
KAPITALINKOMST (D.4)
Ränta (D.41)
Ränta på in- och utlåning
Ränta på skuldebrev
Ränta på växlar och liknande kortfristiga objekt
Ränta på obligationer och förlagsbevis
Ränteswappar och framtida räntesäkringsavtal (FRA)
Ränta på finansiell leasing
Andra räntor
Bokföringstidpunkt
Inkomst från bolag (D.42)
Utdelning från bolag (D.421)
Ägaruttag från kvasibolag (D.422)
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar (D.43)
Övrig kapitalavkastning (D.44)
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare (D.441)
Kapitalavkastning på pensionsrätter (d.442)
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder (D.443)
Arrenden (D.45)
Markarrende
Arrenden av mineraltillgångar
LÖPANDE INKOMST- OCH FÖRMÖGENHETSSKATTER ETC. (D.5)
Inkomstskatter (D.51)
Övriga löpande skatter (D.59)
SOCIALA AVGIFTER OCH FÖRMÅNER (D.6)
Sociala avgifter, netto (D.61)
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.611)
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.612)
Hushållens faktiska egenavgifter (D.613)
Hushållens kompletterande egenavgifter (D.614)
Sociala förmåner, andra än in natura (D.62)
Kontanta sociala trygghetsförmåner (D.621)
Förmåner från andra sociala försäkringssystem (D.622)
Kontant socialt bistånd (D.623)
Sociala naturaförmåner (D.63)
Sociala naturaförmåner – icke marknadsproduktion från den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.631)
Sociala naturaförmåner – marknadsproduktion köpt av den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.632)
ANDRA LÖPANDE TRANSFERERINGAR (D.7)
Skadeförsäkringspremier, netto (D.71)
Skadeförsäkringsersättningar (D.72)
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen (D.73)
Löpande internationellt samarbete (D.74)
Övriga löpande transfereringar (D.75)
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.751)
Löpande transfereringar mellan hushåll (D.752)
Andra övriga löpande transfereringar (D.759)
Böter och straffavgifter
Lotterier och spel
Ersättningar
EU:s moms- och BNI-baserade egna medel (D.76)
JUSTERING FÖR FÖRÄNDRING I PENSIONSRÄTTER (D.8)
KAPITALTRANSFERERINGAR (D.9)
Kapitalskatter (D.91)
Investeringsbidrag (D.92)
Andra kapitaltransfereringar (D.99)
PERSONALOPTIONER
KAPITEL 5 |
FINANSIELLA TRANSAKTIONER |
ALLMÄN ÖVERSIKT ÖVER FINANSIELLA TRANSAKTIONER
Finansiella tillgångar, finansiella fordringar och skulder
Villkorade tillgångar och villkorade skulder
Kategorier av finansiella tillgångar och skulder
Balansräkning, konto för finansiella transaktioner och andra flöden
Värdering
Netto- och bruttoregistrering
Konsolidering
Nettobokföring
Bokföringsregler för finansiella transaktioner
En finansiell transaktion med en löpande transferering eller kapitaltransferering som motpartstransaktion
En finansiell transaktion med kapitalinkomst som motpartstransaktion
Bokföringstidpunkt
Ett från-vem-till-vem-konto över finansiella transaktioner
DETALJERAD KLASSIFICERING AV FINANSIELLA TRANSAKTIONER PER KATEGORI
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (F.1)
Monetärt guld (F.11)
Särskilda dragningsrätter (SDR) (F.12)
Sedlar, mynt och inlåning (F.2)
Sedlar och mynt (F.21)
Inlåning (F.22 och F.29)
Överförbar inlåning (F.22)
Övrig inlåning (F.29)
Skuldebrev (F.3)
Viktigaste egenskaper hos skuldebrev
Klassificering per ursprunglig löptid och valuta
Klassificering per typ av ränta
Skuldebrev med fast ränta
Skuldebrev med rörlig ränta
Skuldebrev med blandad ränta
Privatplaceringar
Värdepapperisering
Säkerställda obligationer
Lån (F.4)
Viktigaste egenskaper hos lån
Klassificering av lån per ursprunglig löptid, valuta och ändamål med utlåningen
Skillnad mellan transaktioner i lån och transaktioner i inlåning
Skillnad mellan transaktioner i lån och transaktioner i värdepapper
Skillnad mellan transaktioner i lån, handelskrediter och handelsväxlar
Värdepapperslån och återköpsavtal (repor)
Finansiell leasing
Andra typer av lån
Finansiella tillgångar som inte hör till kategorin lån
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (F.5)
Ägarandelar (F.51)
Depåbevis
Noterade aktier (F.511)
Onoterade aktier (F.512)
Börsintroduktion, notering, avnotering och aktieåterköp
Finansiella tillgångar som inte klassificeras som aktierelaterade värdepapper
Andra ägarandelar (F.519)
Värdering av transaktioner i ägarandelar
Aktier/andelar i investeringsfonder (F.52)
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder (F.521)
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (F.522)
Värdering av transaktioner i aktier/andelar i investeringsfonder
Försäkring, pension och standardiserade garantier (F.6)
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring (F.61)
Livförsäkringsförmåner och livränta (F.62)
Pensionsrätter (F.63)
Villkorade pensionsrätter
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare (F.64)
Övriga livförsäkringsförmåner (F.65)
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier (F.66)
Standardiserade garantier och engångsgarantier
Finansiella derivat och personaloptioner (F.7)
Finansiella derivat (F.71)
Optioner
Termine
Optioner jämfört med terminer
Swappar
Ränteterminskontrakt (forward rate agreement, FRA)
Kreditderivat
Kreditswappar
Finansiella instrument som inte ingår i finansiella derivat
Personaloptioner (F.72)
Värdering av transaktioner i finansiella derivat och personaloptioner
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (F.8)
Handelskrediter och förskott (F.81)
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter exklusive handelskrediter och förskott (F.89)
BILAGA 5.1 — |
KLASSIFICERING AV FINANSIELLA TRANSAKTIONER |
Klassificering av finansiella transaktioner efter kategori
Klassificering av finansiella transaktioner efter överlåtbarhet
Strukturerade värdepapper
Klassificering av finansiella transaktioner efter typ av inkomst
Klassificering av finansiella transaktioner efter typ av ränta
Klassificering av finansiella transaktioner efter löptid
Korta och långa löptider
Ursprunglig löptid och återstående löptid
Klassificering av finansiella transaktioner efter valuta
Penningmängdsmått
KAPITEL 6 |
ANDRA FLÖDEN |
INLEDNING
ANDRA FÖRÄNDRINGAR I TILLGÅNGAR OCH SKULDER
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder (K.1–K.6)
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar (K.1)
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar (K.2)
Förlust genom katastrofer (K.3)
Konfiskation utan ersättning (K.4)
Övriga volymförändringar (K.5)
Förändringar i klassificering (K.6)
Förändringar i sektorklassificering och struktur (K.61)
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder (K.62)
Nominella kapitalvinster och kapitalförluster (K.7)
Neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (K.71)
Reala kapitalvinster och kapitalförluster (K.72)
Kapitalvinster och kapitalförluster enligt typ av finansiell tillgång och skuld
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (AF.1)
Sedlar, mynt och inlåning (AF.2)
Skuldebrev (AF.3)
Lån (AF.4)
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5)
Försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6)
Finansiella derivat och personaloptioner (AF.7)
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8)
Tillgångar noterade i utländsk valuta
KAPITEL 7 |
BALANSRÄKNINGAR |
TYPER AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER
Definition av en tillgång
UNDANTAG FRÅN AVGRÄNSNINGEN AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER
KATEGORIER AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER
Producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1)
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2)
Finansiella tillgångar och skulder (AF)
VÄRDERING AV POSTER I BALANSRÄKNINGEN
Allmänna värderingsprinciper
ICKE-FINANSIELLA TILLGÅNGAR (AN)
Producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1)
Fasta tillgångar (AN.11)
Produkter som skyddas av immateriell äganderätt (AN.117)
Kostnader för ägarbyte av andra icke-producerade tillgångar (AN.116)
Lagerstockar (AN.12)
Värdeföremål (AN.13)
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2)
Naturresurser (AN.21)
Mark (AN.211)
Mineral- och energitillgångar (AN.212)
Övriga naturresurser (AN.213, AN.214 och AN.215)
Kontrakt, leasingavtal och licenser (AN.22)
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar (AN.23)
FINANSIELLA TILLGÅNGAR OCH SKULDER (AF)
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (AF.1)
Sedlar, mynt och inlåning (AF.2)
Skuldebrev (AF.3)
Lån (AF.4)
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5)
Försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6)
Finansiella derivat och personaloptioner (AF.7)
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8)
FINANSIELLA BALANSRÄKNINGAR
MEMORANDUMPOSTER
Varaktiga konsumtionsvaror (AN.m)
Utländska direktinvesteringar (AF.m1)
Nödlidande lån (AF.m2)
Redovisning av nödlidande lån
BILAGA 7.1 |
SAMMANFATTNING AV VARJE KATEGORI AV TILLGÅNGAR |
BILAGA 7.2 |
EN SAMMANSTÄLLNING AV POSTER FRÅN DEN INGÅENDE BALANSRÄKNINGEN TILL DEN UTGÅENDE BALANSRÄKNINGEN |
KAPITEL 8 |
KONTOSYSTEM |
INLEDNING
Kontosystem
KONTOSYSTEM
Löpande konton
Produktionskonto (I)
Inkomstfördelnings- och inkomstanvändningskonton (II)
Konton för primär inkomstfördelning (II.1)
Konto för inkomstbildning (II.1.1)
Konto för allokering av primära inkomster (II.1.2)
Konto för företagarinkomster (II.1.2.1)
Konto för allokering av övriga primära inkomster (II.1.2.2)
Konto för sekundär inkomstfördelning (II.2)
Konto för omfördelning av inkomster in natura (II.3)
Inkomstanvändningskonto (II.4)
Konto för användning av disponibel inkomst (II.4.1)
Konto för användning av justerad disponibel inkomst (II.4.2)
Kapitalbildningskonton (III)
Kapitalkonto (III.1)
Konto för förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (III.1.1)
Konto för anskaffning av icke-finansiella tillgångar (III.1.2)
Konto för finansiella transaktioner (III.2)
Konto för andra förändringar i tillgångarna (III.3)
Konto för andra volymförändringar i tillgångarna (III.3.1)
Omvärderingskonto (III.3.2)
Konto för neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.1)
Konto för reala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.2)
Balansräkningar (IV)
Ingående balansräkning (IV.1)
Förändringar i balansräkningen (IV.2)
Utgående balansräkning (IV.3)
UTLANDSKONTO (V)
Löpande konton
Utrikeskonto för varor och tjänster (V.1)
Utrikeskontot för primärinkomster och löpande transfereringar (V.II)
Utrikeskonton för kapitalbildning (V.III)
Kapitalkonto (V.III.1)
Konto för finansiella transaktioner (V.III.2)
Konto för andra volymförändringar i tillgångar (V.III.3)
Balansräkningar (V.IV)
KONTO FÖR VAROR OCH TJÄNSTER (0)
INTEGRERADE EKONOMISKA KONTON
AGGREGAT
Bruttonationalprodukt till marknadspris (BNP)
Driftsöverskott för den totala ekonomin
Sammansatt förvärvsinkomst för den totala ekonomin
Företagarinkomst för den totala ekonomin
Nationalinkomst (till marknadspris)
Disponibel nationalinkomst
Sparande
Bytesbalans
Finansiellt sparande (+ eller –) för den totala ekonomin
Nettoförmögenhet för den totala ekonomin
Den offentliga förvaltningens utgifter och inkomster
KAPITEL 9 |
TILLGÅNGS- OCH ANVÄNDNINGSTABELLER OCH INPUT-OUTPUTRÄKENSKAPER |
INLEDNING
BESKRIVNING
STATISTISKT VERKTYG
ANALYSINSTRUMENT
TILLGÅNGS- OCH ANVÄNDNINGSTABELLER MER I DETALJ
Klassifikationer
Värderingsprinciper
Handels- och transportmarginaler
Skatter minus subventioner på produktion och import
Övriga grundbegrepp
Kompletterande uppgifter
UPPGIFTSKÄLLOR OCH AVSTÄMNING
INSTRUMENT FÖR ANALYSER OCH UTVIDGNINGAR
KAPITEL 10 |
PRIS- OCH VOLYMMÅTT |
OMFATTNINGEN AV PRIS- OCH VOLYMINDEX I NATIONALRÄKENSKAPERNA
Det integrerade systemet av pris- och volymindex
Övriga pris- och volymindex
GENERELLA PRINCIPER FÖR ATT MÄTA PRIS- OCH VOLYMINDEX
Definition av priser och volymer för marknadsprodukter
Kvalitet, pris och homogena produkter
Priser och volym
Nya produkter
Principerna för icke-marknadsproducerade tjänster
Principer för förädlingsvärdet och BNP
SÄRSKILDA PROBLEM VID PRINCIPERNAS TILLÄMPNING
Skatter och subventioner på produkter och import
Övriga produktionsskatter och produktionssubventioner
Kapitalförslitning
Ersättningar till anställda
Fasta tillgångar och lagerstockar
MÅTT PÅ SAMHÄLLSEKONOMINS REALA INKOMSTER
PRIS- OCH VOLYMINDEX FÖR JÄMFÖRELSER MELLAN LÄNDER
KAPITEL 11 |
BEFOLKNING OCH ARBETSKRAFTSINSATS |
TOTALBEFOLKNING
ARBETSKRAFT
SYSSELSÄTTNING
Anställda
Egenföretagare
Sysselsättning och hemvist
ARBETSLÖSHET
ARBETSTILLFÄLLEN
Arbetstillfällen och hemvist
DEN ICKE OBSERVERADE EKONOMIN
TOTALA ANTALET UTFÖRDA ARBETSTIMMAR
Specificering av antalet faktiskt arbetade timmar
ÅRSVERKEN
ANSTÄLLDAS ERSÄTTNINGSVÄGDA ARBETSKRAFTSINSATS
PRODUKTIVITETSMÅTT
KAPITEL 12 |
KVARTALSVISA NATIONALRÄKENSKAPER |
INLEDNING
SÄRDRAG HOS KVARTALSVISA NATIONALRÄKENSKAPER
Bokföringstidpunkt
Produkter i arbete
Verksamhet som är koncentrerad till särskilda perioder under ett år
Betalningar som görs sällan
Snabbstatistik
Avstämning och årsanpassning (benchmarking) av kvartalsvisa nationalräkenskaper
Avstämning
Överensstämmelse mellan kvartalsvisa och årliga räkenskaper – årsanpassning (benchmarking)
Kedjade mått på pris- och volymförändringar
Säsongrensning och kalenderkorrigering
Ordningsföljd i sammanställningen av säsongrensade kedjade volymmått
KAPITEL 13 |
REGIONALRÄKENSKAPER |
INLEDNING
DET REGIONALA TERRITORIET
ENHETER OCH REGIONALRÄKENSKAPER
Institutionella enheter
Lokala verksamhetsenheter och regional produktionsverksamhet per bransch
METODER FÖR REGIONAL FÖRDELNING
AGGREGAT FÖR PRODUKTIONSVERKSAMHET
Bruttoförädlingsvärde per region och bruttoregionprodukt
Fördelning av Fisim på användarbransch
Sysselsättning
Ersättningar till anställda
Övergång från regionalt bruttoförädlingsvärde till bruttoregionprodukt
De regionala bruttoförädlingsvärdenas volymökning
REGIONALA KONTON FÖR HUSHÅLLENS INKOMSTER
KAPITEL 14 |
INDIREKT MÄTTA FINANSIELLA FÖRMEDLINGSTJÄNSTER (FISIM) |
FISIM SOM BEGREPP OCH EFFEKTERNA PÅ HUVUDAGGREGATEN AV ALLOKERINGEN AV FISIM TILL ANVÄNDARE
BERÄKNING AV PRODUKTIONEN AV FISIM FÖR SEKTORERNA S.122 OCH S.125
Nödvändiga statistiska uppgifter
Referensräntor
Intern referensränta
Externa referensräntor
Detaljerad uppdelning av Fisim på institutionella sektorer
Uppdelning av Fisim allokerade till hushåll i insatsförbrukning och konsumtion
BERÄKNING AV IMPORT AV FISIM
FISIM UTTRYCKTA I VOLYM
BERÄKNING AV FISIM PER NÄRINGSGREN
CENTRALBANKENS PRODUKTION
KAPITEL 15 |
KONTRAKT, LEASINGAVTAL OCH LICENSER |
INLEDNING
SKILLNADEN MELLAN OPERATIONELL LEASING, RESURSLEASING OCH FINANSIELL LEASING
Operationell leasing
Finansiell leasing
Resursleasing
Tillstånd att utnyttja en naturresurs
Tillstånd att utöva specifik verksamhet
Offentlig–privata partnerskap
Avtal om tjänstekoncessioner
Överlåtbara operationella leasingkontrakt (AN.221)
Ensamrätt till framtida varor och tjänster (AN.224)
KAPITEL 16 |
FÖRSÄKRING |
INLEDNING
Direktförsäkring
Återförsäkring
Berörda enheter
PRODUKTION AV FÖRSÄKRINGSTJÄNSTER
Intjänade premier
Premietillskott
Justerade skadeersättningar och livförsäkringsersättningar
Justerade skadeersättningar inom skadeförsäkringar
Livförsäkringsersättningar
Försäkringstekniska avsättningar
Fastställa försäkringsproduktionen
Skadeförsäkring
Livförsäkring
Återförsäkring
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED SKADEFÖRSÄKRING
Fördelning av produktionen av försäkringstjänster till användarna
Försäkringstjänster till och från utlandet
Bokföringsposter
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED LIVFÖRSÄKRING
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED ÅTERFÖRSÄKRING
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED FINANSIELLA SERVICEFÖRETAG FÖR FÖRSÄKRING
LIVRÄNTOR
BOKFÖRING AV SKADEFÖRSÄKRINGSFORDRINGAR
Behandling av justerade skadeanspråk
Behandling av förluster genom katastrofer
KAPITEL 17 |
SOCIAL FÖRSÄKRING INKLUSIVE PENSIONER |
INLEDNING
Sociala försäkringssystem, socialt bistånd och individuella försäkringsavtal
Sociala förmåner
Sociala förmåner som utges av den offentliga förvaltningen
Sociala förmåner som utges av andra institutionella enheter
Pensioner och andra förmåner
ANDRA FÖRMÅNER FRÅN SOCIALA FÖRSÄKRINGSSYSTEM ÄN PENSIONER
Andra sociala trygghetssystem än pensionssystem
Andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem
Bokföring av stockar och flöden efter typ av socialt försäkringssystem utom pensionssystem
Sociala trygghetssystem
Andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem utom pensioner
PENSIONER
Typer av pensionssystem
Pensionssystem inom social trygghet
Andra anställningsrelaterade pensionssystem
Avgiftsbestämda system
Förmånsbestämda system
Avgiftsbestämda system med fiktiv pensionsbehållning och hybridsystem
Jämförelse mellan förmånsbestämda och avgiftsbestämda system
Pensionsadministratör, pensionsförvaltare, pensionsinstitut samt pensionssystem som omfattar flera arbetsgivare
Bokföring av stockar och flöden efter typ av pensionssystem inom social försäkring
Transaktioner för pensionssystem inom social trygghet
Transaktioner för andra anställningsrelaterade pensionssystem
Transaktioner för avgiftsbestämda pensionssystem
Övriga flöden som rör avgiftsbestämda pensionssystem
Transaktioner för förmånsbestämda pensionssystem
TILLÄGGSTABELL FÖR INTJÄNADE PENSIONSRÄTTER INOM SOCIAL FÖRSÄKRING
Utformning av tilläggstabellen
Kolumner i tabellen
Rader i tabellen
Ingående och utgående balansräkningar
Förändringar i pensionsrätter p.g.a. transaktioner
Förändringar i pensionsrätter p.g.a. övriga ekonomiska flöden
Tillhörande indikatorer
Försäkringsmässiga antaganden
Intjänade rätter
Diskonteringssats
Löneutveckling
Demografiska antaganden
KAPITEL 18 |
UTLANDSKONTON |
INLEDNING
EKONOMISKT TERRITORIUM
Hemvist
INSTITUTIONELLA ENHETER
BEHANDLING AV FILIALER I BETALNINGSBALANSEN
KONSTRUERADE INHEMSKA STATISTISKA ENHETER
FÖRETAG SOM OMFATTAR FLERA TERRITORIER (MULTI-TERRITORY ENTERPRISES)
GEOGRAFISK FÖRDELNING
BETALNINGSBALANSENS KONTON
SALDOPOSTER I BYTESBALANSENS LÖPANDE KONTON
UTLANDSKONTONA OCH DERAS FÖRHÅLLANDE TILL BETALNINGSBALANSENS KONTON
Utrikeskontot för varor och tjänster
Värdering
Varor för bearbetning
Trepartshandel (merchanting)
Förmedling av varor
Import och export av Fisim
Utrikeskontot för primära och sekundära inkomster
Kontot för primära inkomster
Inkomst från direktinvesteringar
Kontot för sekundära inkomster (löpande transfereringar) i BPM6
Utrikeskapitalkontot
Utrikeskontot för finansiella transaktioner och finansiell utlandsställning
BALANSRÄKNINGAR FÖR SEKTORN UTLANDET
KAPITEL 19 |
EUROPEISKA RÄKENSKAPER |
INLEDNING
FRÅN NATIONALRÄKENSKAPER TILL EUROPEISKA RÄKENSKAPER
Omräkning av uppgifter i olika valutor
EU-institutionerna
Utlandskontot
Avstämning av transaktioner
Pris- och volymmått
Balansräkningar
Transaktionsmatriser
BILAGA 19.1 – |
KONTON FÖR EU-INSTITUTIONERNA |
Tillgång
Användning
Konsolidering
KAPITEL 20 |
RÄKENSKAPER FÖR SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING |
INLEDNING
AVGRÄNSNING AV SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING
Identifiering av enheter inom sektorn offentlig förvaltning
Offentliga förvaltningsenheter
Icke-vinstdrivande organisationer som klassificeras som tillhörande sektorn offentlig förvaltning
Andra enheter i sektorn offentlig förvaltning
Offentlig kontroll
Gränsdragningen mellan marknad och icke-marknad
Begreppet ekonomiskt signifikanta priser
Kriterier för köpare av produktion från en offentlig producent
Produktionen säljs främst till bolag och hushåll
Produktionen säljs enbart till den offentliga förvaltningen
Produktionen säljs till den offentliga förvaltningen och till andra
Testet av marknad/icke-marknad
Finansiell förmedling och avgränsningen av sektorn offentlig förvaltning
Gränsfall
Offentliga huvudkontor
Pensionsinstitut
Kvasibolag
Omstruktureringsorgan
Privatiseringsorgan
Avvecklingsorgan
Specialföretag
Samriskföretag (joint ventures)
Marknadsregleringsorgan
Överstatliga organisationer
Delsektorer i sektorn offentlig förvaltning
Staten
Delstater
Kommuner
Sociala trygghetsfonder
UPPSTÄLLNING AV STATISTIKEN ÖVER DEN OFFENTLIGA FÖRVALTNINGENS FINANSER
Ramverk
Inkomster
Skatter och sociala avgifter
Försäljning
Övriga inkomster
Utgifter
Ersättningar till anställda samt insatsförbrukning
Utgifter för sociala förmåner
Ränta
Andra löpande utgifter
Kapitalutgifter
Koppling till den offentliga förvaltningens konsumtionsutgifter (P.3)
Ändamålsklassificering av den offentliga förvaltningens utgifter (Cofog)
Saldoposter
Finansiellt sparande (B.9)
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (B.101)
Finansiering
Transaktioner i tillgångar
Skuldtransaktioner
Andra ekonomiska flöden
Omvärderingskonto
Konto för andra volymförändringar i tillgångarna
Balansräkningar
Konsolidering
FRÅGOR VID BOKFÖRING FÖR SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING
Skatteinkomster
Skatteinkomstens karaktär
Skattekrediter
Belopp som ska bokföras
Belopp som sannolikt inte kommer att inkasseras
Bokföringstidpunkt
Redovisning enligt periodiseringsprincipen
Periodiserad redovisning av skatter
Ränta
Diskonteringsobligationer och nollkupongare
Indexerade värdepapper
Finansiella derivat
Domstolsbeslut
Militära utgifter
Den offentliga förvaltningens förhållande till offentliga bolag
Placering i eget kapital i offentliga bolag och fördelning av inkomsterna
Investeringar i eget kapital
Kapitaltillskott
Subventioner och kapitaltillskott
Regler som är tillämpliga under särskilda omständigheter
Fiskala transaktioner
Utskiftningar från offentliga bolag
Jämförelse mellan utdelningar och uttag av eget kapital
Jämförelse mellan skatter och ägaruttag
Privatisering och nationalisering
Privatisering
Indirekta privatiseringar
Nationalisering
Transaktioner med centralbanken
Omstruktureringar, sammanslagningar och omklassificeringar
Skuldtransaktioner
Skuldövertaganden, skuldavskrivningar och skuldnedskrivningar
Skuldövertagande och skuldavskrivning
Skuldövertagande med transferering av icke-finansiella tillgångar
Skuldavskrivningar eller skuldnedskrivningar
Annan skuldsanering
Köp av skulder över marknadsvärdet
Skuldsäkringar och räddningsaktioner (bailouts)
Lånegarantier
Derivatliknande garantier
Standardiserade garantier
Engångsgarantier
Värdepapperisering
Definition
Kriterier för försäljningsklassificering
Bokföring av flöden
Övrigt
Pensionsförpliktelser
Betalningar av engångsbelopp
Partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn (PPP)
Omfattningen av partnerskapet
Ekonomiskt ägande och redovisning av tillgången
Bokföring
Transaktioner med internationella och överstatliga organisationer
Utvecklingsbistånd
OFFENTLIG SEKTOR
Kontroll över den offentliga sektorn
Centralbanken
Offentliga kvasibolag
Specialföretag (SPE/SPV) och utländska enheter
Samriskföretag
KAPITEL 21 |
KOPPLINGAR MELLAN AFFÄRSREDOVISNING OCH NATIONALRÄKENSKAPER SAMT MÄTNING AV FÖRETAGSVERKSAMHET |
NÅGRA SÄRSKILDA REGLER OCH METODER FÖR AFFÄRSREDOVISNING
Bokföringstidpunkt
Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring
Värdering
Resultaträkning och balansräkning
NATIONALRÄKENSKAPER OCH AFFÄRSREDOVISNING – PRAKTISKA FRÅGOR
ÖVERGÅNGEN FRÅN AFFÄRSREDOVISNING TILL NATIONALRÄKENSKAPER: EXEMPLET MED ICKE-FINANSIELLA FÖRETAG
Begreppsmässiga justeringar
Justeringar för att skapa samstämmighet med räkenskaperna från andra sektorer
Exempel på kompletterande justeringar
SÄRSKILDA FRÅGOR
Kapitalvinster och kapitalförluster
Globalisering
Fusioner och förvärv
KAPITEL 22 |
SATELLITRÄKENSKAPER |
INLEDNING
Ändamålsklassificering
SATELLITRÄKENSKAPERNAS VIKTIGASTE EGENSKAPER
Satelliträkenskaper efter ändamål
Särskilda sektorräkenskaper
Införande av icke-monetära uppgifter
Extra detaljuppgifter och kompletterande begrepp
Ändrade grundläggande begrepp
Användning av modeller och inbegripande av försöksresultat
Utformning och sammanställning av satelliträkenskaper
NIO SPECIFIKA SATELLITRÄKENSKAPER
Jordbruksräkenskaper
Miljöräkenskaper
Hälsoräkenskaper
Räkenskaper över hushållsproduktion
Arbetskraftsräkenskaper och socialräkenskapsmatriser (SRM)
Produktivitets- och tillväxträkenskaper
FoU-räkenskaper
Räkenskaper för socialt skydd
Turismsatelliträkenskaper
KAPITEL 23 |
KLASSIFIKATIONER |
INLEDNING
KLASSIFICERING AV INSTITUTIONELLA SEKTORER (S)
KLASSIFICERING AV TRANSAKTIONER OCH ANDRA FLÖDEN
Produkttransaktioner (P)
Transaktioner i icke-producerade icke-finansiella tillgångar (NP-koder)
Omfördelningstransaktioner (D)
Löpande transfereringar, i kontanter och in natura (D.5–D.8)
Transaktioner i finansiella tillgångar och skulder (F)
Andra flöden (K)
KLASSIFICERING AV SALDOPOSTER OCH NETTOFÖRMÖGENHET (B)
KLASSIFICERING AV BALANSRÄKNINGSPOSTER (L)
KLASSIFICERING AV TILLGÅNGAR (A)
Icke-finansiella tillgångar (AN)
Finansiella tillgångar (AF)
KLASSIFICERING AV KOMPLETTERANDE POSTER
Nödlidande lån
Nyttjandevärdet av kapital
Pensionstabell
Varaktiga konsumtionsvaror
Utländska direktinvesteringar
Villkorade positioner
Sedlar, mynt och inlåning
Klassificering av skuldebrev efter förfallodag
Noterade och onoterade skuldebrev
Långfristiga lån som förfaller inom mindre än ett år och långfristiga lån med inteckning som säkerhet
Noterade och onoterade andelar i investeringsfonder
Förfallna räntor och återbetalningar
Personliga och totala remitteringar
OMGRUPPERING OCH KODNING AV NÄRINGSGRENAR (A) OCH PRODUKTER (P)
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV DEN OFFENTLIGA FÖRVALTNINGENS UTGIFTER (COFOG)
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV INDIVIDUELL KONSUMTION (COICOP)
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV HUSHÅLLENS ICKE-VINSTDRIVANDE ORGANISATIONER (COPNI)
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV PRODUCENTERNAS UTGIFTER (COPP)
KAPITEL 24 |
KONTONA |
Tabell 24.1 |
Konto 0: varu- och tjänstekonto |
Tabell 24.2 |
Kontosystem för den totala ekonomin |
Tabell 24.3 |
Kontosystem för icke-finansiella bolag |
Tabell 24.4 |
Kontosystem för finansiella bolag |
Tabell 24.5 |
Kontosystem för sektorn offentlig förvaltning |
Tabell 24.6 |
Kontosystem för hushållen |
Tabell 24.7 |
Kontosystem för hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
KAPITEL 1
ALLMÄN ÖVERSIKT OCH GRUNDPRINCIPER
ALLMÄN ÖVERSIKT
1.01 |
Det europeiska räkenskapssystemet (ENS 2010 eller ENS) är ett internationellt jämförbart räkenskapssystem för systematisk och detaljerad beskrivning av en hel ekonomi (dvs. en region, ett land eller en grupp av länder), av dess komponenter och av dess samband med andra hela ekonomier. |
1.02 |
Föregångaren till ENS 2010, det europeiska räkenskapssystemet 1995 (ENS 95), offentliggjordes 1996 (1). Den metodik för ENS 2010 som anges i denna bilaga är utformad på samma sätt som ENS 95 för de tretton första kapitlen, men därefter kommer elva nya kapitel om olika aspekter av systemet som återspeglar utvecklingen i fråga om hur man mäter moderna ekonomier eller hur ENS 95 används i Europeiska unionen (EU). |
1.03 |
Denna manual är uppbyggd på följande sätt: Kapitel 1 innehåller en översikt över de grundläggande begrepp som används i systemet, de principer som gäller och en beskrivning av de grundläggande statistiska enheterna och deras indelning. Det ger en överblick över kontosystemet och en kortfattad beskrivning av viktiga aggregat samt tillgångs- och användningstabellernas och input-outputräkenskapernas roll. I kapitel 2 redogörs för de institutionella enheter som används för att mäta ekonomin, och hur dessa enheter för analysändamål klassificeras i sektorer och andra grupper. I kapitel 3 beskrivs alla transaktioner i fråga om produkter (varor och tjänster), och även icke-producerade tillgångar, i systemet. I kapitel 4 beskrivs alla transaktioner i ekonomin som fördelar och omfördelar inkomster och förmögenhet. Kapitel 5 handlar om de finansiella transaktionerna i ekonomin. I kapitel 6 redovisas hur värdet på tillgångarna kan förändras genom andra händelser än ekonomiska eller prisförändringar. I kapital 7 behandlas balansräkningar och klassificeringen av tillgångar och skulder. Kapitel 8 handlar om kontosystemet och de balansposter som hänger samman med varje konto. Kapitel 9 tar upp tillgångs- och användningstabellerna och visar hur de används för att stämma av beräkningarna av inkomst, produktion och utgifter i ekonomin. Där beskrivs även de input-outputtabeller som kan härledas ur tillgångs- och användningstabellerna. I kapitel 10 redogörs för begreppsgrunden för de pris- och volymmått som hänger samman med de nominella värdena i räkenskaperna. Kapitel 11 tar upp de mått på befolkning och arbetskraft som kan användas tillsammans med nationalräkenskapsmått för att analysera ekonomin. Kapitel 12 innehåller en kort beskrivning av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna och hur de skiljer sig från de årliga nationalräkenskaperna. |
1.04 |
I kapitel 13 förklaras syftet med och begreppen i regionalräkenskaperna, liksom svårigheterna med att sammanställa dem. Kapitel 14 behandlar mätningen av finansiella tjänster som tillhandahålls av finansförmedlare och finansieras genom räntenettot, och är resultatet av många års forskning och utveckling i medlemsstaterna för att få ett mått som är tillförlitligt och harmoniserat medlemsstaterna emellan. Kapitel 15 om kontrakt, arrenden/leasing och licenser behövs för att beskriva ett allt viktigare område inom nationalräkenskaperna. I kapitlen 16 och 17 om försäkring, social försäkring och pensioner beskrivs hur dessa ordningar hanteras i nationalräkenskaperna, eftersom omfördelningsfrågor blir allt aktuellare i takt med att befolkningen åldras. Kapitel 18 handlar om nationalräkenskapernas utlandskonton som är den del av nationalräkenskaperna som motsvarar redovisningen av betalningsbalansen. Kapitel 19 om europeiska räkenskaper är också nytt, och det omfattar aspekter av nationalräkenskaperna där europeiska institutionella arrangemang och handelsordningar gör att det krävs ett samlat grepp. Kapitel 20 handlar om räkenskaper för sektorn offentlig förvaltning – ett område som är av särskilt intresse i och med att en återhållsam finanspolitik från medlemsstaternas sida fortsätter att vara ett avgörande inslag i den ekonomiska politiken i EU. I kapitel 21 beskrivs kopplingarna mellan affärsredovisningen och nationalräkenskaperna, ett område som fått ökad relevans i och med att multinationella bolag står för en allt större andel av bruttonationalprodukten (BNP) i alla länder. Kapitel 22 beskriver förhållandet mellan satelliträkenskaper och nationalräkenskapernas huvudkonton. Kapitlen 23 och 24 är för referensändamål – i kapitel 23 finns de klassifikationer som används för sektorer, näringsgrenar och produkter i ENS 2010, och i kapitel 24 det kompletta kontosystemet för varje sektor. |
1.05 |
Strukturen i ENS 2010 stämmer överens med de globala riktlinjerna för nationalräkenskaper, System of National Accounts från 2008 (SNA 2008), med undantag för vissa skillnader när det gäller presentation och en högre grad av precision beträffande vissa begrepp i ENS 2010 som används för ändamål som är specifika för EU. Dessa riktlinjer utarbetades gemensamt av FN, Internationella valutafonden (IMF), Europeiska unionens statistikkontor (Eurostat), OECD och Världsbanken. ENS 2010 har inriktats på förhållandena och databehoven inom EU. I likhet med SNA 2008 används i ENS 2010 samma begrepp och klassifikationer som i annan statistik på olika sociala och ekonomiska områden (t.ex. sysselsättningsstatistiken, produktionsstatistiken och utrikeshandelsstatistiken). Därför fungerar ENS 2010 som en central referensram för social och ekonomisk statistik i EU och i dess medlemsstater. |
1.06 |
ENS består av två huvudsakliga typer av sammanställningar, nämligen
|
1.07 |
Sektorräkenskaperna beskriver systematiskt och för varje institutionell sektor de olika stegen i det ekonomiska händelseförloppet – produktion, inkomstbildning, inkomstfördelning, inkomstomfördelning, inkomstanvändning samt finansiell och icke-finansiell kapitalbildning. Sektorräkenskaperna innehåller också balansräkningar som beskriver stockar av tillgångar, skulder och nettoförmögenhet vid början och slutet av räkenskapsperioden. |
1.08 |
Input-outputräkenskaperna med sina tillgångs- och användningstabeller beskriver mer detaljerat produktionsprocessen (kostnadsstruktur, inkomstbildning och sysselsättning) samt flödena av varor och tjänster (produktion, import, export, slutlig konsumtion, insatsförbrukning och kapitalbildning för varje produktgrupp). Här kommer två viktiga aspekter till uttryck: summan av de inkomster som genereras inom en bransch är lika med det förädlingsvärde som skapas av den branschen, och för varje produkt eller produktgrupp är utbudet lika med efterfrågan. |
1.09 |
Vidare innehåller ENS 2010 begrepp som befolkning och sysselsättning. Dessa begrepp är relevanta för sektorräkenskaperna, branschräkenskaperna och tillgångs- och användningstabellerna. |
1.10 |
ENS 2010 är inte begränsat till årliga nationalräkenskaper, utan är även tillämpligt för kvartalsräkenskaper och räkenskaper för kortare eller längre perioder. Det används också för regionalräkenskaper. |
1.11 |
ENS 2010 existerar vid sidan av SNA 2008 eftersom det anpassats till nationalräkenskapernas användning i EU. Medlemsstaterna ansvarar för att samla in och utforma sina nationalräkenskaper så att de beskriver den ekonomiska situationen i de respektive länderna. Medlemsstaterna sammanställer dessutom en uppsättning räkenskaper som lämnas in till kommissionen (Eurostat) som en del i ett lagstadgat dataleveransprogram, som sedan används som underlag för beslutsfattandet på centrala social-, ekonomisk- och finanspolitiska områden i unionen. Bland annat används uppgifterna till att fastställa medlemsstaternas finansiella bidrag till EU-budgeten genom den så kallade fjärde resursen, stödet till EU:s regioner genom strukturfonderna och övervakningen av medlemsstaternas ekonomiska utveckling inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott och stabilitets- och tillväxtpakten. |
1.12 |
För att avgifter och förmåner ska kunna beräknas utifrån uppgifter som sammanställts och presenterats på ett enhetligt sätt, ska den ekonomiska statistik som används för dessa ändamål sammanställas enligt samma regler och med samma begrepp. ENS 2010 är en förordning som föreskriver vilka regler, konventioner, definitioner och klassificeringar som medlemsstaterna ska använda vid framställningen av de nationalräkenskaper som ska ingå i dataleveransprogrammet enligt bilaga B till denna förordning. |
1.13 |
Med tanke på de avsevärda penningbelopp som hanteras inom EU:s bidrags- och stödordningar, är det väsentligt att beräkningarna görs på ett konsistent sätt i alla medlemsstater. Under sådana omständigheter är det viktigt att man går försiktigt tillväga med skattningar som inte kan observeras direkt på marknaden och undviker att använda modellbaserade metoder för beräkningar i nationalräkenskaperna. |
1.14 |
De begrepp som används i ENS 2010 är i flera avseenden mer specifika och precisa än de i SNA 2008 för att säkerställa att medlemsstaternas uppgifter från nationalräkenskaperna är så konsistenta som möjligt. Detta grundläggande krav på tillförlitliga och konsistenta skattningar har medfört att det fastställts en basuppsättning nationalräkenskaper i EU. När de olika medlemsstaternas beräkningar inte är tillräckligt konsistenta redovisas de i regel utanför själva huvudkontosystemet, i tilläggstabeller och satelliträkenskaper. |
1.15 |
Ett exempel på där det har ansetts vara nödvändigt att vara försiktig i utformningen av ENS 2010 är på området pensionsåtaganden. Det finns goda grunder för att mäta dessa och använda dem som underlag för ekonomisk analys, men det grundläggande kravet i EU på att ta fram räkenskaper som är konsistenta över tid och rum innebär att man måste gå försiktigt till väga. |
Globalisering
1.16 |
I och med att den ekonomiska verksamheten blivit alltmer global till sin karaktär har den internationella handeln i alla dess former ökat, vilket ställer länderna inför allt större utmaningar när det gäller att redovisa den inhemska ekonomin i nationalräkenskaperna. Globaliseringen är den dynamiska och flerdimensionella process varigenom de nationella resurserna blir mer internationellt rörliga och de nationella ekonomierna alltmer beroende av varandra. Den aspekt av globaliseringen som kanske ställer till störst problem för nationalräkenskaperna är de multinationella företagens allt större andel internationella transaktioner mellan moderbolag, dotterbolag och närstående bolag. Det finns emellertid även andra utmaningar, t.ex. följande:
|
1.17 |
Alla dessa allt vanligare aspekter av globaliseringen gör det allt svårare för de enskilda ländernas statistiker att fånga upp och korrekt mäta de gränsöverskridande flödena. Även med ett heltäckande och tillförlitligt insamlings- och mätsystem för posterna inom sektorn utlandet (och därmed också inom betalningsbalansens konton) kommer globaliseringen att göra att det krävs ytterligare insatser för att bibehålla kvaliteten på nationalräkenskaperna för alla ekonomier och grupper av ekonomier. |
ANVÄNDNINGSOMRÅDEN FÖR ENS 2010
Underlag för analys och politik
1.18 |
ENS kan användas för att analysera och utvärdera följande:
|
1.19 |
För EU och dess medlemsstater har resultaten från ENS stor betydelse vid utformning och styrning av den sociala och ekonomiska politiken. Här följer några exempel på vad ENS används till:
|
Begreppen i ENS 2010
1.20 |
För att nå balans mellan databehoven och möjligheterna att erhålla data har begreppen i ENS 2010 flera viktiga egenskaper. De är
|
1.21 |
Begreppen i ENS 2010 är internationellt jämförbara eftersom
|
1.22 |
Begreppen i ENS 2010 är harmoniserade med motsvarande begrepp i annan social och ekonomisk statistik eftersom ENS 2010 använder begrepp och klassificeringar (t.ex. den statistiska näringsgrensindelningen i Europeiska unionen ”Nace rev. 2” (2)) som också används i annan social och ekonomisk statistik i medlemsstaterna, t.ex. statistik över tillverkning, utrikeshandel och sysselsättning. Begreppsmässiga avvikelser har begränsats till ett minimum. Begreppen och klassificeringarna i ENS 2010 är dessutom harmoniserade med FN:s motsvarigheter. Harmoniseringen med den sociala och ekonomiska statistiken förbättrar kopplingarna till och jämförelserna med de uppgifterna, vilket säkrar kvaliteten på nationalräkenskapsuppgifterna. Dessutom kan information som finns i sådan specialiserad statistik bättre relateras till den övergripande statistiken över landets ekonomi. |
1.23 |
Att samma begrepp används både i nationalräkenskapssystemet och i de andra systemen för social och ekonomisk statistik gör det möjligt att beräkna konsistenta nyckeltal. Exempelvis kan följande mått beräknas:
Begreppens interna konsistens gör att vissa variabler kan beräknas residualt – bland annat kan sparande beräknas som differensen mellan disponibel inkomst och konsumtionsutgift. |
1.24 |
Begreppen i ENS 2010 har utformats med hänsyn till att de lätt ska kunna samlas in och mätas. Att de ska vara praktiskt tillämpliga framgår på flera sätt av riktlinjerna för hur räkenskaperna ska sammanställas:
|
1.25 |
Det är emellertid inte alltid så enkelt att samla in de uppgifter som behövs för nationalräkenskapsstatistiken direkt, eftersom de underliggande begreppen vanligtvis avviker från dem som används i de administrativa datakällorna. Exempel på administrativa källor är affärsredovisning, olika slags skatteregister (moms, personlig inkomstskatt, importavgifter etc.), socialförsäkringsuppgifter och uppgifter som kommer från organ för bank- och försäkringstillsyn. Sådana administrativa uppgifter används vid sammanställningen av nationalräkenskaperna. I allmänhet behöver de dock omarbetas för att kunna användas för ENS. Att begreppen i ENS vanligen avviker från sina administrativa motsvarigheter beror bl.a. på följande:
|
1.26 |
Icke desto mindre tillgodoser administrativa data mycket väl de databehov som nationalräkenskaperna och andra statistikgrenar har, eftersom
|
1.27 |
De viktigaste begreppen i ENS är väletablerade och har varit oförändrade under lång tid, eftersom
Den begreppsmässiga kontinuiteten gör att man inte behöver räkna om tidsserier i så stor utsträckning. Dessutom begränsas begreppens sårbarhet gentemot nationella och internationella politiska påtryckningar. Av dessa skäl har nationalräkenskaperna kunnat fungera som en objektiv databas för ekonomisk politik och analys. |
1.28 |
Begreppen i ENS 2010 syftar till att beskriva den ekonomiska processen i monetära och direkt observerbara termer. Stockar och flöden som inte är direkt observerbara som monetära storheter eller som inte har någon tydlig monetär motsvarighet redovisas inte i ENS. Denna princip har inte tillämpats strikt, eftersom man även måste beakta behovet av konsistens och användarnas behov. Exempelvis krävs det för konsistensen att värdet av kollektiva tjänster som produceras av den offentliga förvaltningen bokförs som produktion, eftersom den offentliga förvaltningens betalningar av ersättningar till anställda och inköp av alla slags varor och tjänster är direkt observerbara i monetära termer. Dessutom ökar användbarheten hos nationalräkenskaperna i stort för ekonomisk analys och politik genom att man sätter den offentliga förvaltningens kollektiva tjänster i relation till den nationella ekonomin i övrigt. |
1.29 |
Räckvidden för begreppen i ENS kan illustreras genom att man betraktar vissa viktiga gränsdragningsfrågor. Följande ska redovisas inom produktionsavgränsningen i ENS (se punkterna 3.07–3.09):
|
1.30 |
Följande ligger utanför produktionsavgränsningen och ska inte redovisas i ENS:
|
1.31 |
ENS tar upp all produktion inom produktionsavgränsningen. Produktion från hjälpverksamhet ska dock inte redovisas. Alla insatser som förbrukas i en hjälpverksamhet ska behandlas som insatser i den verksamhet som den stöder. Om en verksamhet som uteslutande bedriver hjälpverksamhet är statistiskt observerbar, dvs. om det finns separata räkenskaper för dess produktion, eller om den geografiskt är belägen någon annanstans än de verksamheter den betjänar, ska denna både i national- och regionalräkenskaperna redovisas som en separat enhet inom den näringsgren som motsvarar dess primära verksamhet. Om det inte finns några lämpliga basdata kan man skatta hjälpverksamhetens produktion genom att summera kostnaderna. |
1.32 |
Om en viss verksamhet betraktas som produktion och dess produktion redovisas, ska även den därmed förbundna inkomsten, sysselsättningen, slutliga användningen etc. redovisas. Exempelvis ska inte bara produktion av bostadstjänster för egen räkning i ägarbebodda bostäder redovisas som produktion, utan de inkomster och konsumtionsutgifter som uppkommer för bostadsägarna ska också redovisas. Definitionsmässigt redovisas ingen insats av arbete i produktionen av ägarbebodda bostäder, och därmed inte heller någon sysselsättning. Detta bibehåller konsistensen med arbetsmarknadsstatistiken, där det inte redovisas någon sysselsättning för bostadsägande. Det omvända gäller när verksamheten inte redovisas som produktion: hushållstjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll ger inte upphov till inkomst eller konsumtionsutgift och räknas inte heller som sysselsättning. |
1.33 |
ENS innehåller också konventioner i fråga om t.ex.
|
Sektorindelning
1.34 |
Sektorräkenskaperna skapas genom att enheter hänförs till olika sektorer vilket möjliggör att transaktioner och saldoposter i räkenskaperna kan redovisas efter sektor. Genom en sådan uppdelning får man ett viktigt underlag för den ekonomiska politiken och finanspolitiken. De viktigaste sektorerna är hushåll, offentlig förvaltning, bolag (finansiella och icke-finansiella), hushållens icke-vinstdrivande organisationer och utlandet. Den distinktion som görs mellan marknadsverksamhet och icke-marknadsverksamhet är väsentlig. En offentligt styrd enhet som betraktas som en marknadsaktör ska klassificeras till bolagssektorn och inte till sektorn offentlig förvaltning. Bolagets underskott och skuldsättning kommer således inte att ingå i det offentliga underskottet och skuldsättning. |
1.35 |
Det är viktigt att det fastställs tydliga och stabila kriterier för hur enheterna ska hänföras till sektorerna. Den offentliga sektorn består av ekonomins alla inhemska institutionella enheter som styrs av den offentliga förvaltningen. Den privata sektorn omfattar alla övriga inhemska enheter. Av tabell 1.1 framgår vilka kriterier som används för att skilja mellan den offentliga och den privata sektorn, och mellan sektorn offentlig förvaltning och sektorn offentliga bolag, och inom den privata sektorn mellan sektorerna hushållens icke-vinstdrivande organisationer och privata bolag. Tabell 1.1
|
1.36 |
Med styrning eller bestämmande inflytande avses möjligheten att bestämma policy eller strategisk inriktning för en institutionell enhet. Närmare uppgifter beträffande definitionen av styrning (bestämmande inflytande) ges i punkterna 2.35–2.39. |
1.37 |
Åtskillnaden mellan marknadsproduktion och icke-marknadsproduktion, och därmed klassificering till sektorn offentlig förvaltning eller bolagssektorn, görs enligt följande: En verksamhet ska anses vara marknadsmässig om handeln med varor och tjänster sker på följande villkor:
|
1.38 |
ENS detaljerade begreppsram ger visst utrymme för flexibilitet: En del begrepp ingår inte uttryckligen i ENS men kan ändå lätt härledas ur systemet. Ett exempel är att man kan skapa nya sektorer genom att omgruppera delsektorerna i ENS. |
1.39 |
Flexibiliteten innebär också att ytterligare kriterier som inte strider mot grundtankarna i systemet kan läggas till. Det kan t.ex. röra sig om att upprätta räkenskaper för delsektorer efter antal sysselsatta i producerande enheter eller inkomststorlek för hushåll. För sysselsättningen kan underindelningar göras efter utbildningsnivå, ålder eller kön. |
Satelliträkenskaper
1.40 |
För att tillgodose vissa databehov bör separata satelliträkenskaper upprättas. Som exempel kan nämnas
|
1.41 |
Satelliträkenskaper tillgodoser sådana databehov genom att
|
1.42 |
En socialräkenskapsmatris är en matrisframställning som beskriver sambanden mellan tillgångs- och användningstabellerna och sektorräkenskaperna. En socialräkenskapsmatris tillför ytterligare information om nivån på och sammansättningen av sysselsättning, genom en underindelning av ersättningar till anställda efter grupp av sysselsatta. Denna underindelning tillämpas både på användningen av arbetskraft i olika branscher, vilket visas i användningstabellerna, och tillgången på arbetskraft i olika socioekonomiska undergrupper, vilket redovisas i kontot för allokeringen av primära inkomster för hushållssektorns delsektorer. På det sättet får man en systematisk översikt över tillgången på och användningen av olika grupper av arbetskraft. |
1.43 |
Alla grundbegrepp och klassificeringar i ENS 2010:s huvudsystem ska behållas i satelliträkenskaperna. Begrepp får bara ändras om det är syftet med satelliträkenskaperna. I sådana fall ska satelliträkenskaperna också innehålla en tabell som visar sambandet mellan de huvudsakliga aggregaten i satelliträkenskaperna och deras motsvarigheter i huvudsystemet. På så sätt behåller huvudsystemet sin roll som en referensram samtidigt som de mer specifika behoven tillgodoses. |
1.44 |
Generellt sett omfattar huvudsystemet inte stockar och flöden som inte direkt kan observeras i monetära termer (eller inte har en tydlig monetär motsvarighet). Sådana stockar och flöden är i regel lättare att mäta om man utformar statistiken i icke-monetära termer, vilket innebär att t.ex.
|
1.45 |
Satelliträkenskaper gör det möjligt att knyta an sådan statistik i icke-monetära termer till nationalräkenskapernas huvudsystem. Anknytningen kan göras genom att man i den icke-monetära statistiken använder klassificeringarna i huvudsystemet, t.ex. indelningen efter hushållstyp eller efter bransch. På det sättet får man en utvidgad struktur som är konsistent. Denna struktur kan sedan användas som underlag för analys och utvärdering av samspelet mellan olika variabler i huvudsystemet och respektive variabler i de utvidgade räkenskaperna. |
1.46 |
Huvudsystemet och dess viktigaste aggregat gör det inte möjligt att analysera förändringar i välfärd. För detta ändamål kan man använda utvidgade konton som också innefattar imputerade monetära värden för t.ex.
|
1.47 |
Utvidgade konton kan även användas för att omklassificera konsumtionsutgifter för sådant som dessvärre är nödvändigt (t.ex. försvar) till insatsförbrukning, dvs. så att dessa inte antas bidra till välfärden. På liknande sätt kan skador förorsakade av översvämningar eller andra naturkatastrofer klassificeras som insatsförbrukning, dvs. som en minskning av den (absoluta) välfärden. På så sätt kan man försöka göra sig en mycket grov och mycket ofullständig uppfattning om välfärdsförändringar. Välfärd har dock många dimensioner av vilka de flesta uttrycks i annat än monetära termer. Det är därför en bättre lösning att mäta välfärden genom att använda separata indikatorer och måttenheter för varje dimension. Sådana indikatorer kan t.ex. vara spädbarnsdödlighet, förväntad livslängd, läs- och skrivkunnighet hos vuxna och nationalinkomst per capita. Dessa indikatorer kan införlivas i ett satellitkonto. |
1.48 |
För att erhålla ett konsistent och internationellt jämförbart system används inte administrativa begrepp i ENS. Det kan för åtskilliga nationella syften dock vara användbart att utnyttja uppgifter som utgår från administrativa begrepp. Som exempel kan nämnas att beräkna skatteintäkter genom att använda statistik över beskattningsbar inkomst. Sådan statistik kan erhållas genom vissa modifieringar i nationalräkenskapsstatistiken. |
1.49 |
Ett liknande tillvägagångssätt kan utnyttjas för begrepp som används inom nationell ekonomisk politik, såsom
Satelliträkenskaper eller tilläggstabeller kan tillgodose sådana databehov. |
ENS 2010 och SNA 2008
1.50 |
ENS 2010 utgår från begreppen i SNA 2008, som ger riktlinjerna för nationalräkenskaper i världens alla länder. Det finns emellertid flera skillnader mellan ENS 2010 och SNA 2008.
|
ENS 2010 och ENS 95
1.51 |
ENS 2010 skiljer sig från ENS 95 i fråga om såväl räckvidd som begrepp. De flesta av dessa skillnader motsvarar dem som finns mellan SNA 93 och SNA 2008. De största skillnaderna är följande:
|
1.52 |
Ändringarna i ENS 2010 i förhållande till ENS 95 är inte enbart begreppsmässiga. Det finns stora skillnader i omfattning, med nya kapitel om satelliträkenskaper, räkenskaper för sektorn offentlig förvaltning och utlandskontona. Kapitlen om kvartalsräkenskaper och regionalräkenskaper har också utökats betydligt. |
GRUNDPRINCIPERNA I ENS 2010 SOM ETT SYSTEM
1.53 |
Utmärkande för systemet är
|
De statistiska enheterna och deras indelningar
1.54 |
ENS 2010-systemet har två typer av enheter och två sätt att underindela ekonomin som skiljer sig åt avsevärt och tjänar olika analysändamål. |
1.55 |
För att redovisa inkomster, utgifter och finansiella flöden samt för balansräkningarna delas de institutionella enheterna in i sektorer utifrån sina huvudsakliga funktioner, beteenden och mål. |
1.56 |
För att redovisa produktionsprocesser och för input-outputanalys delas lokala verksamhetsenheter in i branscher efter typ av verksamhet. En verksamhet karakteriseras av en insats av produkter, en produktionsprocess och produktion av produkter. |
Institutionella enheter och sektorer
1.57 |
Institutionella enheter är ekonomiska enheter som kan äga varor och tillgångar, skuldsätta sig och bedriva ekonomisk verksamhet och göra transaktioner med andra enheter för egen räkning. I ENS 2010-systemet delas de institutionella enheterna in i fem ömsesidigt uteslutande inhemska institutionella sektorer:
Dessa fem sektorer sammantaget bildar den totala inhemska ekonomin. Varje sektor är också indelad i delsektorer. ENS 2010-systemet möjliggör en fullständig uppsättning av flödeskonton och balansräkningar för varje sektor och delsektor samt för ekonomin totalt. Utländska enheter kan samverka med dessa fem inhemska sektorer, och denna samverkan visas mellan de fem inhemska sektorerna och en sjätte institutionell sektor – utlandet. |
LVE och branscher
1.58 |
När institutionella enheter bedriver mer än en verksamhet ska de delas upp efter typ av verksamhet. Denna uppdelning görs i s.k. LVE. En lokal verksamhetsenhet omfattar alla delar av en institutionell enhet, i dess egenskap av producent, som är belägna på en enda plats eller på flera närbelägna platser och som bidrar till att bedriva en verksamhet enligt den fyrsiffriga nivån (undergrupper) i Nace rev. 2. |
1.59 |
Lokala verksamhetsenheter ska redovisas för varje sekundär verksamhet, men om det bokföringsmaterial som behövs för att beskriva sådana verksamheter separat inte är tillgängligt kommer en lokal verksamhetsenhet att omfatta flera sekundära verksamheter. Alla lokala verksamhetsenheter som bedriver samma slags, eller likartad, verksamhet bildar en bransch. En institutionell enhet innehåller en eller flera lokala verksamhetsenheter, medan en lokal verksamhetsenhet hör till en enda institutionell enhet. |
1.60 |
För att analysera produktionsprocessen använder man en analysenhet. Denna enhet är endast observerbar när en lokal verksamhetsenhet producerar en enda typ av produkt och inte har någon sekundär verksamhet. En sådan enhet är en så kallad homogen produktionsenhet. Grupper av sådana enheter utgör homogena branscher. |
Inhemska och utländska enheter; den totala ekonomin och utlandet
1.61 |
Den totala ekonomin definieras i termer av inhemska enheter. En enhet är inhemsk i ett land när den har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist på det ekonomiska territoriet i det landet – vilket innebär att den under en längre tid (ett år eller mer) bedriver ekonomisk verksamhet inom det ekonomiska territoriet. De institutionella sektorer som nämns i punkt 1.57 är grupper av inhemska institutionella enheter. |
1.62 |
Inhemska enheter gör transaktioner med utländska enheter (alltså enheter som är inhemska i andra ekonomier). Sådana transaktioner är externa transaktioner för ekonomin och inordnas i utlandskontot. Därmed spelar utlandet en roll som liknar en institutionell sektor, även om utländska enheter bara redovisas i den mån de deltar i transaktioner med inhemska institutionella enheter. |
1.63 |
Med konstruerade inhemska statistiska enheter, som i ENS 2010-systemet behandlas som institutionella enheter, avses
|
Flöden och stockar
1.64 |
Två grundläggande typer av information ska redovisas: flöden och stockar. Flöden hänför sig till händelser och effekter av händelser som äger rum under en given tidsperiod, medan stockar hänför sig till lägesbeskrivningar vid en viss tidpunkt. |
Flöden
1.65 |
Flöden avspeglar skapande, omvandling, utbyte, överlåtelse och försvinnande av ekonomiska värden. De inkluderar förändringar i värdet av en institutionell enhets tillgångar och skulder. Ekonomiska flöden är av två slag: transaktioner och andra förändringar i tillgångar. Transaktioner förekommer i alla konton och tabeller där flöden förekommer, utom i kontot för andra volymförändringar i tillgångarna och i omvärderingskontot. Andra förändringar i tillgångar redovisas bara i dessa två konton. Grundläggande transaktioner och andra flöden delas in i ett relativt begränsat antal typer efter vilken karaktär de har. |
Transaktioner
1.66 |
En transaktion är ett ekonomiskt flöde mellan institutionella enheter enligt ömsesidig överenskommelse eller en händelse inom en institutionell enhet som det är lämpligt att betrakta som en transaktion, beroende på att enheten uppträder i två olika roller. Transaktionerna delas in i fyra huvudgrupper:
|
Egenskaper hos transaktioner
Transaktioner mellan respektive inom enheter
1.67 |
De flesta transaktioner innebär samverkan mellan två eller flera institutionella enheter. Likväl bokförs i ENS 2010-systemet vissa händelser inom institutionella enheter som transaktioner. Syftet med att bokföra transaktioner inom enheter är att uppnå en mer analytiskt användbar bild av produktion, slutlig användning och kostnader. |
1.68 |
Kapitalförslitning, som räknas som en kostnad i ENS 2010-systemet, är en transaktion inom en enhet. De flesta andra transaktioner inom enheter är produkttransaktioner, som bokförs när de institutionella enheter som fungerar både som producenter och slutliga konsumenter väljer att förbruka en del av sin egen produktion. Detta är vanligt förekommande hos hushåll och inom den offentliga förvaltningen. |
1.69 |
All egenproducerad produktion för slutlig användning inom samma institutionella enhet ska bokföras. Egenproducerad produktion som används för insatsförbrukning inom samma institutionella enhet ska bokföras bara när produktionen och insatsförbrukningen sker vid olika lokala verksamhetsenheter inom samma institutionella enhet. Produktion som produceras och används som insatsförbrukning inom samma lokala verksamhetsenhet bokförs inte. |
Monetära respektive icke-monetära transaktioner
1.70 |
Transaktioner räknas som monetära transaktioner när de berörda enheterna verkställer eller mottar betalningar, skuldsätter sig eller erhåller tillgångar som noteras i valutaenheter. Transaktioner som inte innebär utbyte av kontanter eller tillgångar och skulder värderade i valutaenheter är icke-monetära transaktioner. Transaktioner inom enheter är icke-monetära transaktioner. Icke-monetära transaktioner mellan institutionella enheter förekommer bland produkttransaktioner (byteshandel med produkter), omfördelningstransaktioner (ersättning in natura, transferering in natura etc.) och andra transaktioner (byteshandel med icke-producerade icke-finansiella tillgångar). I ENS 2010-systemet bokförs alla transaktioner i monetära termer. De värden som ska bokföras för icke-monetära transaktioner måste därför mätas indirekt eller beräknas på annat sätt. |
Transaktioner med eller utan motprestation
1.71 |
Transaktioner som berör mer än en enhet kan vara av två olika slag. Det kan röra sig om ”någonting för någonting”, dvs. transaktioner med motprestation, eller ”någonting för ingenting”, dvs. ensidiga transaktioner, utan motprestation. De förra är utbyten mellan institutionella enheter, dvs. tillhandahållande av varor, tjänster eller tillgångar mot t.ex. pengar. De senare är betalningar kontant eller in natura från en institutionell enhet till en annan utan någon motprestation. Transaktioner med motprestation uppträder i alla fyra transaktionsgrupper, medan ensidiga transaktioner uppträder främst som omfördelningstransaktioner i form av exempelvis skatter, socialt bistånd eller gåvor. Sådana ensidiga transaktioner kallas transfereringar. |
Ändrad behandling av transaktioner
1.72 |
Transaktionerna redovisas på samma sätt som de uppträder hos respektive institutionella enhet. Vissa transaktioner redovisas emellertid i en annan ordning för att tydliggöra de underliggande ekonomiska relationerna. Behandlingen av transaktioner kan ändras på tre sätt: genom omföring, uppdelning och urskiljande av transaktionens huvudsakliga aktör. |
Omföring
1.73 |
En transaktion som för de inblandade enheterna förefaller äga rum direkt mellan enheterna A och C kan bokföras som om den ägde rum indirekt genom en tredje enhet B. Den enda transaktionen mellan A och C bokförs därmed som två transaktioner: en mellan A och B samt en mellan B och C. I detta fall är transaktionen omförd. |
1.74 |
Ett exempel på omföring är hur arbetsgivares sociala avgifter som betalas direkt av arbetsgivaren till sociala trygghetsfonder redovisas. I systemet bokförs dessa betalningar som två transaktioner: arbetsgivarna betalar sociala avgifter till sina anställda och de anställda betalar samma avgift till de sociala trygghetsfonderna. Som med alla omföringar är syftet att lyfta fram det ekonomiska innehållet bakom transaktionen, vilket i detta fall är att visa hur arbetsgivarnas sociala avgifter utgör avgifter som betalas till nytta för de anställda. |
1.75 |
En annan typ av omföring är transaktioner som bokförs som om de ägde rum mellan två eller flera institutionella enheter, fastän det enligt de deltagande aktörerna inte sker några transaktioner alls. Ett exempel är behandlingen av kapitalinkomst från investering av vissa försäkringstekniska avsättningar, vilken behålls av försäkringsbolagen. I systemet bokförs denna kapitalinkomst som om den betalades av försäkringsbolagen till försäkringstagarna, som sedan betalar samma belopp tillbaka till försäkringsbolagen som premietillskott. |
Uppdelning
1.76 |
När en transaktion som av de berörda aktörerna uppfattas som en enda transaktion bokförs som två eller flera transaktioner med olika klassificering har transaktionen delats upp. Uppdelning innebär inte att fler enheter ingår i transaktionen. |
1.77 |
Betalningen av skadeförsäkringspremier är en typisk uppdelad transaktion. Fastän försäkringstagarna och försäkringsbolagen betraktar dessa betalningar som en enda transaktion, delar ENS 2010-systemet upp dem i två helt olika transaktioner: betalning för mottagna skadeförsäkringstjänster och skadeförsäkringspremier netto. När försäljningen av en produkt redovisas som försäljning av produkten och försäljning av en handelsmarginal är det ett annat exempel på uppdelning. |
Urskiljande av transaktionens huvudsakliga aktör
1.78 |
När en enhet utför en transaktion på en annan enhets (huvudmannens) vägnar med den enhetens medel, redovisas transaktionen endast i huvudmannens bokföring. Som regel bör man inte utsträcka denna princip och man bör till exempel försöka allokera skatter eller bidrag till slutliga betalare eller slutliga mottagare med utgångspunkt från antaganden. Ett exempel är en offentlig förvaltningsenhets uppbörd av skatter för en annan förvaltningsenhets räkning. En skatt hänförs till den förvaltningsenhet som har befogenhet att ta ut skatten (antingen som huvudman eller genom huvudmannens delegerade befogenhet) och har den slutgiltiga befogenheten att fastställa och ändra skattesatsen. |
Gränsfall
1.79 |
Enligt definitionen av en transaktion ska ett byte mellan institutionella enheter ske genom ömsesidig överenskommelse. När en transaktion görs genom ömsesidig överenskommelse förutsätts att de institutionella enheterna har insikt i och samtycker till transaktionen. Betalning av skatter, böter och viten sker genom ömsesidig överenskommelse i och med att den som betalar är invånare i landet och skyldig att följa lagen. Däremot är konfiskation utan ersättning inte att anse som en transaktion, ens när den genomförs med stöd i lagen. Illegala ekonomiska handlingar ska anses vara transaktioner när alla enheter som är inblandade medverkar genom ömsesidig överenskommelse. Således är köp eller försäljning av eller byteshandel med illegala droger eller stöldgods transaktioner, medan stöld inte är det. |
Andra förändringar i tillgångar
1.80 |
Andra förändringar i tillgångar visar förändringar som inte är resultatet av transaktioner. De är antingen
|
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder
1.81 |
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder visar förändringar som delas in i följande tre huvudsakliga kategorier:
|
1.82 |
Exempel på förändringar inom kategori a i punkt 1.81 är upptäckt eller uttömning av mineraltillgångar och naturlig tillväxt av icke-odlade biologiska tillgångar. Exempel på förändringar inom kategori b i punkt 1.81 är förluster av tillgångar på grund av naturkatastrofer, krig eller grova brott. Ensidig skuldavskrivning och konfiskation utan ersättning hör också till kategori b. Ett exempel på förändringar inom kategori c i punkt 1.81 är omklassificering av en institutionell enhet från en sektor till en annan. |
Kapitalvinster och kapitalförluster
1.83 |
Kapitalvinster och kapitalförluster uppstår vid förändring i priset på tillgångar. De inträffar för alla typer av finansiella och icke-finansiella tillgångar och skulder. Kapitalvinster och kapitalförluster tillförs innehavarna av tillgångarna och skulderna uteslutande som ett resultat av att de innehar tillgångarna eller skulderna över tiden, utan att de förändrar dem på något sätt. |
1.84 |
Kapitalvinster och kapitalförluster mätta på basis av löpande marknadspriser kallas nominella kapitalvinster och kapitalförluster. Dessa kan delas in i neutrala kapitalvinster och kapitalförluster, som återspeglar förändringar i den allmänna prisnivån, och reala kapitalvinster och kapitalförluster, som återspeglar förändringar i priserna på tillgångarna utöver den allmänna prisförändringen. |
Stockar
1.85 |
Stockar är innehaven av tillgångar och skulder vid en viss tidpunkt. Stockar redovisas vid början och vid slutet av varje räkenskapsperiod. De konton som visar stockar kallas balansräkningar. |
1.86 |
Stockar beräknas också för befolkningen och antalet sysselsatta. Dessa stockar redovisas dock som medelvärden för hela räkenskapsperioden. Stockar redovisas för alla tillgångar inom systemets gränser, dvs. finansiella tillgångar och skulder samt såväl producerade som icke-producerade icke-finansiella tillgångar. Täckningen begränsas dock till sådana tillgångar som används i ekonomisk verksamhet och som omfattas av äganderättigheter. |
1.87 |
Stockar redovisas således inte för tillgångar såsom humankapital eller naturresurser som inte har någon ägare. Inom sina avgränsningar är ENS 2010-systemet fullständigt i fråga om både flöden och stockar. Detta innebär att alla förändringar i stockar helt och hållet kan förklaras av de redovisade flödena. |
Kontosystemet och aggregaten
Bokföringsregler
1.88 |
I ett konto redovisas förändringar i det värde som tillkommer en enhet eller en sektor efter karaktären på de ekonomiska flöden som visas i kontot. Det är en tabell med två spalter. Löpande konton är de som visar produktion, inkomstbildning, inkomstfördelning, inkomstomfördelning och inkomstanvändning. Kapitalbildningskonton är kapitalkontona och kontona för finansiella transaktioner samt kontona för andra volymförändringar. |
Terminologin för kontots två sidor
1.89 |
I ENS 2010-systemet visas ”tillgång” på de löpande kontonas högra sida, och där redovisas transaktioner som ökar det ekonomiska värdet av en enhet eller en sektor. Den vänstra sidan i kontot visar ”användning”, dvs. transaktioner som minskar det ekonomiska värdet. Den högra sidan av kapitalbildningskontona visar ”förändringar i skulder och nettoförmögenhet” och den vänstra sidan visar ”förändringar i tillgångar”. Balansräkningar har ”skulder och nettoförmögenhet” (skillnaden mellan tillgångar och skulder) på den högra sidan och ”tillgångar” på den vänstra sidan. Genom att jämföra två på varandra följande balansräkningar ser man förändringar i skulder och nettoförmögenhet liksom förändringar i tillgångar. |
1.90 |
I ENS görs åtskillnad mellan formellt ägande och ekonomiskt ägande. Villkoret för att kunna redovisa överlåtelsen av varor från en enhet till en annan är att det ekonomiska ägandet övergår från den ena till den andra. Formell ägare är den enhet som enligt lag har rätten till de förmåner som följer av innehavet. En formell ägare kan emellertid avtala med en annan enhet att den senare mot överenskommen betalning påtar sig ansvaret för riskerna och får all avkastning som härrör från att varorna används i produktionen. Avtalet är till sin karaktär finansiell leasing, där betalningen endast återspeglar att leasinggivaren ställt tillgången till leasingtagarens förfogande. När exempelvis en bank är formell ägare till ett flygplan men ingår ett finansiellt leasingavtal med ett flygbolag som ska använda flygplanet, anses flygbolaget vara ägare till flygplanet såvitt gäller transaktionerna i kontosystemet. Samtidigt som flygbolaget redovisas ha förvärvat flygplanet, imputeras ett lån från banken till flygbolaget som visar de belopp som i framtiden ska betalas för användningen av flygplanet. |
Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring
1.91 |
För en enhet eller en sektor baseras nationalräkenskaperna på principen om dubbel bokföring. Varje transaktion ska bokföras två gånger, ena gången som en tillgång (eller en förändring i skulderna) och andra gången som en användning (eller en förändring i tillgångarna). Summan av de transaktioner som bokförs som tillgångar eller förändringar i skulder och summan av de transaktioner som bokförs som användningar eller förändringar i tillgångar måste vara lika, och på så sätt kan man kontrollera kontonas överensstämmelse. |
1.92 |
Nationalräkenskaperna – med alla enheter och alla sektorer – ska baseras på en princip om fyrdubbel bokföring, eftersom de flesta transaktioner berör två institutionella enheter. Varje transaktion ska bokföras två gånger av de två berörda aktörerna. Till exempel bokförs kontant en social förmån som betalas av en offentlig förvaltningsenhet till ett hushåll i den offentliga förvaltningens konton som en användning under transfereringar och som ett negativt förvärv av tillgångar under sedlar, mynt och inlåning; i hushållssektorns konton bokförs den som en tillgång under transfereringar och som ett förvärv av tillgångar under sedlar, mynt och inlåning. |
1.93 |
Transaktioner inom en enhet (såsom en enhets konsumtion av den egna produktionen) behöver bara två bokföringsposter, vilkas värden måste skattas. |
Värdering
1.94 |
Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar ENS 2010-systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Flöden och stockar ska mätas efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna faktiskt byts eller skulle kunna bytas mot kontanter. Marknadspriser är således ENS referens för värderingen. |
1.95 |
Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall är den bästa metoden för värdering att utgå från marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byteshandel och för bostadstjänster i ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis för icke-marknadsproducerade tjänster från den offentliga förvaltningen, görs värderingen genom att man summerar produktionskostnaderna. Om det inte finns något marknadspris eller några kostnader att utgå från, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntad framtida avkastning. Denna sistnämnda metod ska emellertid endast användas som sista utväg. |
1.96 |
Stockar ska värderas till löpande pris vid den tidpunkt till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Stockarna måste värderas till beräknat nedskrivet löpande återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad. |
Särskilda regler för värdering av produkter
1.97 |
På grund av transportkostnader, handelsmarginaler och produktskatter minus produktsubventioner uppfattar producenten och användaren av en given produkt vanligtvis dess värde olika. För att hålla sig så nära aktörernas synsätt som möjligt bokför man i ENS 2010-systemet all användning till mottagarpris, vilket inkluderar transportkostnader, handelsmarginaler och produktskatter minus produktsubventioner, medan produktionen bokförs till baspris, vilket exkluderar dessa komponenter. |
1.98 |
Import och export av produkter ska bokföras till värdet vid gränserna. Total import och total export värderas vid exportörens tullgräns eller fritt ombord (fob). Utländska enheters transport- och försäkringstjänster mellan importörens och exportörens gränser inräknas inte i varans värde utan bokförs som tjänst. Då det kan vara omöjligt att erhålla fob-värden för detaljerade produktindelningar, visar detaljerade tabeller över utrikeshandel importen värderad vid importörens tullgräns (cif-värde). Samtliga transport- och försäkringstjänster fram till importörens gräns inräknas i värdet av de importerade varorna. I de fall dessa tjänster produceras av inhemska enheter görs i denna presentation en total justering fob/cif. |
Värdering till fasta priser
1.99 |
Värdering till fasta priser betyder värdering av flöden och stockar under en räkenskapsperiod till priser från en tidigare period. Syftet med värderingen till fasta priser är att dela upp förändringar över tiden i flödenas och stockarnas värden i pris- respektive volymförändringar. Flöden och stockar i fasta priser beskrivs som uttryckta i volymtermer. |
1.100 |
Många flöden och stockar, t.ex. inkomst, har inte några egna pris- och kvantitetsdimensioner. Dock kan köpkraften hos dessa variabler erhållas genom att man deflaterar de löpande värdena med ett lämpligt prisindex, t.ex. prisindex för inhemsk slutlig användning exklusive lagerinvesteringar. Deflaterade flöden och stockar uttrycks då i reala termer. Ett exempel är real disponibel inkomst. |
Bokföringstidpunkt
1.101 |
Flöden ska bokföras enligt periodiseringsprincipen, dvs. när ekonomiska värden skapas, omvandlas eller försvinner liksom när fordringar eller åtaganden uppkommer, omvandlas eller upphör. |
1.102 |
Produktion ska bokföras när den produceras och inte när en köpare betalar för den. Försäljningen av en tillgång ska bokföras när tillgången byter ägare, inte när betalningen görs. Ränta ska bokföras under den räkenskapsperiod som den uppstår, oavsett om den betalas under den perioden eller inte. Bokföring på detta sätt ska ske för alla flöden, såväl monetära som icke-monetära och såväl inom enheter som mellan enheter. |
1.103 |
Det kan hända att detta tillvägagångssätt måste tillämpas mindre strikt på skatter och andra flöden som har med den offentliga förvaltningen att göra, eftersom de ofta bokförs enligt kontantprincipen i den offentliga förvaltningens bokföring. Det kan vara svårt att genomföra en exakt omräkning av dessa flöden från kontantprincipen till periodiseringsprincipen, så en ungefärlig metod får användas. |
1.104 |
Genom undantag från de allmänna reglerna för hur skatter och sociala avgifter som ska erläggas till den offentliga förvaltningen ska bokföras, kan de antingen bokföras exklusive den del som inte förväntas bli erlagd, eller också ska de, om denna del ingår, utjämnas under samma räkenskapsperiod genom en kapitaltransferering från den offentliga förvaltningen till berörda sektorer. |
1.105 |
Flödena ska bokföras vid samma tidpunkt för alla berörda institutionella enheter och i alla konton. Institutionella enheter använder inte alltid samma bokföringsregler. Även när de gör det, kan skillnader i faktisk bokföring uppkomma av praktiska skäl såsom dröjsmål i informationen. Som en följd kan transaktioner bokföras vid olika tidpunkter av de berörda aktörerna. Dessa skillnader ska elimineras genom korrigeringar. |
Konsolidering och nettobokföring
Konsolidering
1.106 |
Konsolidering innebär att man, på såväl användnings- som tillgångssidan, utelämnar transaktioner som sker mellan grupper av enheter, liksom att man utelämnar ömsesidiga finansiella tillgångar och skulder. Detta sker vanligtvis när konton för den offentliga förvaltningens delsektorer kombineras. |
1.107 |
Av princip konsolideras inte flöden och stockar mellan enheter inom delsektorer eller sektorer. |
1.108 |
Emellertid kan konsoliderade konton upprättas för kompletterande presentationer och analyser. Information om transaktionerna mellan dessa (del)sektorer och andra sektorer och motsvarande ”externa” finansiella ställningsvärden kan vara mer meningsfulla än generella bruttovärden. |
1.109 |
Dessutom erbjuder de konton och tabeller som visar borgenär–gäldenärrelationer en detaljerad bild av finansieringen av ekonomin, och de betraktas som mycket användbara för att förstå de kanaler genom vilka de finansiella överskotten överförs från slutliga långivare till slutliga låntagare. |
Nettobokföring
1.110 |
Individuella enheter eller sektorer kan ha samma slag av transaktion både som användning och som tillgång (t.ex. de både betalar och mottar ränta) och ha samma slags finansobjekt både som tillgång och skuld. I ENS tillämpas bruttoredovisning, förutom den grad av nettoredovisning som ingår i själva klassificeringarna. |
1.111 |
Nettobokföring är implicit i många transaktionskategorier, med ”lagerinvestering” som det tydligaste exemplet, där man hellre än att gå in på dagliga tillägg eller uttag redovisar total kapitalbildning, som är en viktigare aspekt ur analyssynpunkt. I kontot för finansiella transaktioner och i kontot för andra förändringar i tillgångar redovisas på motsvarande sätt, med få undantag, ökningar i tillgångar och i skulder på nettobasis, så att man får fram de slutliga konsekvenserna av dessa flödestyper vid slutet av räkenskapsperioden. |
Konton, saldoposter och aggregat
1.112 |
För enheter eller grupper av enheter bokförs transaktioner som är förknippade med någon aspekt av det ekonomiska livet (till exempel produktion) i olika konton. För produktionskontot kommer transaktionerna inte att visa något saldo mellan användning och tillgång om inte en saldopost införs. På samma sätt måste en sådan saldopost (nettoförmögenhet) införas mellan summan av tillgångar och summan av skulder för en institutionell enhet eller sektor. Saldoposter är i sig meningsfulla mått på det ekonomiska resultatet. När de summeras för hela ekonomin är de viktiga aggregat. |
Kontosystemet
1.113 |
ENS 2010-systemet är uppbyggt kring ett system av sammanhängande konton. Det fullständiga systemet av konton för institutionella enheter och sektorer består av löpande konton, kapitalbildningskonton och balansräkningar. |
1.114 |
Löpande konton omfattar produktion, inkomstbildning, inkomstfördelning och inkomstomfördelning samt användningen av dessa inkomster i form av slutlig användning. Kapitalbildningskontona täcker förändringar i tillgångar och skulder och förändringar i nettoförmögenhet (skillnaden mellan tillgångar och skulder för en institutionell enhet eller grupp av enheter). Balansräkningar visar stockar av tillgångar och skulder samt nettoförmögenhet. |
1.115 |
Kontosystemet för lokala verksamhetsenheter och branscher omfattar endast de första löpande kontona: produktionskonto och inkomstbildningskonto, vars saldopost är driftsöverskott. |
Varu- och tjänstekontot
1.116 |
Varu- och tjänstekontot visar för ekonomin som helhet eller för produktgrupper den totala tillgången (produktion och import) på och användningen av varor och tjänster (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, lagerinvestering, fast bruttoinvestering, anskaffning minus avyttring av värdeföremål samt export). Detta är inte ett konto i samma bemärkelse som övriga konton i systemet, och genererar ingen saldopost som förs över till nästa konto i systemet. Det är snarare en uppställning i tabellform av en bokföringsidentitet, enligt vilken utbud är lika med efterfrågan för alla produkter och produktgrupper i ekonomin. |
Utlandskontot
1.117 |
Utlandskontot innehåller transaktioner mellan inhemska och utländska institutionella enheter och motsvarande stockar av tillgångar och skulder. Eftersom utlandets roll i kontosystemet kan jämställas med en institutionell sektors, ställs utlandskontot upp utifrån utlandets synpunkt. En tillgång för utlandet utgör en användning för den totala ekonomin och vice versa. Om en saldopost är positiv betyder detta ett överskott för utlandet och ett underskott för den totala ekonomin, och vice versa om en saldopost är negativ. Utlandskontot skiljer sig från övriga sektorräkenskaper i det att det inte visar samtliga transaktioner i utlandet, utan endast dem som har en motpart som mäts i den inhemska ekonomin. |
Saldoposter
1.118 |
En saldopost erhålls genom att man subtraherar det sammanlagda värdet av posterna på ena sidan av kontot från det sammanlagda värdet av posterna på den andra sidan. Saldoposter innehåller en hel del information och de omfattar några av de mest betydelsefulla posterna i systemet, vilket framgår av följande exempel på saldoposter: förädlingsvärde, driftsöverskott, disponibel inkomst, sparande och finansiellt sparande. Nedan visas kontosystemet som ett flödesdiagram – varje saldopost visas i fetstil. Diagram över kontosystemet
|
1.119 |
Det första kontot i systemet är produktionskontot, där produktionsprocessens resultat och insatser bokförs, med förädlingsvärde som saldopost. |
1.120 |
Förädlingsvärdet förs vidare till nästa konto, som är inkomstbildningskontot. Här bokförs ersättningar till anställda i produktionsprocessen, samt skatter på produktionen som ska betalas till staten, så att driftsöverskottet (eller den sammansatta förvärvsinkomsten för egenföretagare inom hushållssektorn) kan härledas som saldopost för varje sektor. Detta steg är nödvändigt för att det förädlingsvärde som den producerande sektorn behåller som driftsöverskott eller sammansatt förvärvsinkomst ska kunna mätas. |
1.121 |
Därefter förs förädlingsvärdet, uppdelat på ersättningar till anställda, skatter och driftsöverskott/sammansatt förvärvsinkomst, vidare med denna uppdelning till kontot för allokering av primära inkomster. Uppdelningen gör det möjligt att hänföra varje faktorinkomst till den mottagande sektorn, till skillnad från den producerande sektorn. Exempelvis fördelas alla ersättningar till anställda mellan hushållssektorn och sektorn utlandet, medan driftsöverskottet stannar kvar i den bolagssektor där det genererats. I detta konto bokförs också kapitalinkomstflödena till och från sektorn, så att saldoposten är det primärinkomstsaldo som flödar in i sektorn. |
1.122 |
I nästa konto – kontot för sekundär inkomstfördelning – bokförs omfördelningen av dessa inkomster genom transfereringar. De främsta omfördelningsinstrumenten är beskattning av, och sociala förmåner till, hushållssektorn. Saldoposten är disponibel inkomst. |
1.123 |
Nästa konto i huvudsystemet är kontot för användning av disponibel inkomst; det är relevant för hushållssektorn eftersom det är här som hushållens konsumtionsutgifter bokförs, och hushållens sparande är saldopost. |
1.124 |
Samtidigt skapas ett parallellt konto, nämligen kontot för omfördelning av inkomster in natura. Detta konto har det särskilda syftet att visa sociala naturaförmåner som en imputerad transferering från den offentliga förvaltningen till hushållssektorn, så att hushållens inkomster kan öka med värdet på de individuella tjänsterna från den offentliga förvaltningen. I nästa konto (kontot för användning av justerad disponibel inkomst), ökar hushållens användning av den disponibla inkomsten med samma belopp, som om hushållssektorn köpte de individuella tjänster som den offentliga förvaltningen tillhandahåller. Dessa båda imputeringar tar ut varandra, så att saldoposten är sparande, detsamma som sparandet i huvudkontosystemet. |
1.125 |
Sparandet förs vidare till kapitalkontot, där det används för att finansiera investeringar, vilket möjliggör kapitaltransfereringar till och från sektorerna. Ett underutnyttjande eller överutnyttjande till förvärv av reala tillgångar framgår av saldoposten finansiellt sparande. Ett positivt finansiellt sparande (nettoutlåning) är uttryck för ett överskott som lånats ut, medan ett negativt finansiellt sparande (nettoupplåning) motsvarar finansieringen av ett underskott. |
1.126 |
Längst ned i diagrammet finns kontot för finansiella transaktioner, där varje sektors utlåning och upplåning redovisas i detalj, med finansiellt sparande som saldopost. Den bör vara identisk med saldoposten finansiellt sparande i kapitalkontot, och eventuella skillnader får endast bero på mätavvikelser mellan den reala och finansiella redovisningen av den ekonomiska verksamheten. |
1.127 |
Längst ned till vänster i diagrammet finns den ingående balansräkningen, som visar nivån på alla tillgångar och skulder, såväl reala som finansiella, vid en viss periods början. En ekonomis välstånd mäts med hjälp av dess nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder) vilket visas längst ner i balansräkningen. |
1.128 |
Till höger om den ingående balansen redovisas de förändringar i tillgångar och skulder som uppträder under räkenskapsperioden. Kapitalkontot och kontot för finansiella transaktioner visar förändringarna till följd av transaktioner i reala tillgångar respektive finansiella tillgångar och skulder. Om det inte finns några andra händelser kan man med hjälp av dessa uppgifter omedelbart räkna ut den utgående balansen genom att förändringarna läggs till den ingående balansen. |
1.129 |
Förändringar kan dock ske utanför den ekonomiska produktions- och konsumtionscykeln, och dessa förändringar påverkar värdet av tillgångar och skulder vid periodens slut. En typ av förändring är volymförändringar i tillgångarna – reala förändringar i fasta tillgångar som beror på händelser utanför ekonomin. Ett exempel är förlust genom katastrofer, t.ex. en stor jordbävning, där en betydande mängd tillgångar förstörts på annat sätt än genom en ekonomisk transaktion (utbyte eller transferering). Denna förlust måste bokföras i kontot för andra volymförändringar för att visa varför tillgångarna ligger på en lägre nivå än väntat om man bara hade sett till de ekonomiska händelserna. Ett annat sätt på vilket tillgångarnas (och skuldernas) värde kan förändras på annat sätt än till följd av en ekonomisk transaktion, är genom prisförändringar som ger upphov till kapitalvinster och kapitalförluster i stocken av tillgångar. En sådan förändring bokförs på omvärderingskontot. Genom att det tas hänsyn till dessa båda ytterligare effekter på värdet på stocken av tillgångar och skulder, kan värdena i den utgående balansräkningen beräknas som den ingående balansen justerad med förändringarna i flödeskontona på diagrammets nedersta rad. |
Aggregat
1.130 |
Aggregat är sammansatta värdeuppgifter som mäter resultatet av aktiviteten i den totala ekonomin, t.ex. produktion, förädlingsvärde, disponibel inkomst, slutlig konsumtion, sparande och kapitalbildning. Även om framräknandet av dessa aggregat inte är nationalräkenskapssystemets enda uppgift, är de viktiga sammanfattande indikatorer för olika makroekonomiska analyser och jämförelser i tid och rum. |
1.131 |
Följande två typer av aggregat kan urskiljas:
|
1.132 |
Det finns viktiga användningsområden för nationalräkenskapsuppgifter per capita. Omfattande aggregat såsom BNP, nationalinkomst eller hushållens konsumtion ställs vanligen i relation till (den permanent bosatta) befolkningen. När man delar upp kontona eller delar av kontona för hushållssektorn på delsektorer, används uppgifter om antalet hushåll och antalet personer som hör till varje delsektor. |
BNP: ett viktigt aggregat
1.133 |
BNP är ett viktigt aggregat i ENS. BNP är ett mått på hela den ekonomiska verksamheten på ett ekonomiskt territorium som medför en produktion som tillgodoser ekonomins slutliga efterfrågan. Det finns tre sätt att mäta BNP till marknadspris, nämligen
|
1.134 |
Dessa tre beräkningsmetoder för att mäta BNP återspeglar också vilka olika komponenter som kan ingå i BNP. Förädlingsvärdet kan delas upp efter institutionell sektor och efter typ av verksamhet eller bransch som bidrar till summan – t.ex. jordbruk, tillverkning, byggverksamhet och tjänster. Slutlig användning kan delas in efter typ: hushållens utgifter, konsumtionsutgifter för hushållens icke-vinstdrivande organisationer, offentliga förvaltningens konsumtionsutgifter, lagerinvesteringar, fast realkapitalbildning och export, minus importkostnader. Summan av alla inkomster kan delas upp på typ av inkomst – ersättning för arbete och driftsöverskott. |
1.135 |
För att få en så tillförlitlig beräkning av BNP som möjligt är det god praxis att mata in uppgifter från dessa tre metoder i tillgångs- och användningstabeller. Detta gör det möjligt att stämma av beräkningarna av förädlingsvärde och inkomst per bransch och få balans mellan tillgång och efterfrågan på produkter. Detta helhetsgrepp garanterar konsistens mellan beståndsdelarna i BNP, och möjliggör en bättre beräkning av BNP än vad som är möjligt om endast en av metoderna används. Genom att dra av kapitalförslitning från BNP erhålls nettonationalprodukten (NNP) till marknadspris. |
Input-outputräkenskaperna
1.136 |
I input-outputräkenskaperna sammanställs komponenter i bruttoförädlingsvärdet, förbrukning och produktion i olika branscher, tillgång och användning av produkter samt sammansättningen av användning och tillgångar för de olika institutionella sektorerna i ekonomin. I dessa räkenskaper delas ekonomin upp för att visa transaktioner med alla varor och tjänster mellan branscher och slutanvändare för en viss period (t.ex. ett kvartal eller ett år). Uppgifterna kan presenteras på två olika sätt, nämligen som
|
Tillgångs- och användningstabeller
1.137 |
Tillgångs- och användningstabellerna visar hela ekonomin efter bransch (t.ex. fordonsbranschen) och produkter (t.ex. idrottsutrustning). De visar kopplingar mellan komponenter i bruttoförädlingsvärdet, förbrukning och produktion i olika branscher samt tillgång och användning av produkter. Tillgångs- och användningstabellerna knyter samman olika institutionella sektorer inom ekonomin (t.ex. offentligt kontrollerade bolag) med detaljuppgifter om import och export av varor och tjänster, utgifter för offentlig förvaltning, hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers utgifter och investeringar. |
1.138 |
Med hjälp av tillgångs- och användningstabeller kan man undersöka hur konsistenta och samstämmiga komponenterna i nationalräkenskaperna är inom en och samma detaljerade ram, och genom att integrera komponenterna för de tre metoderna för att mäta BNP (dvs. produktion, inkomster och användning) kan man göra en enda beräkning av BNP. |
1.139 |
När det görs en integrerad avstämning av tillgångs- och användningstabellerna bidrar de dessutom till samstämmighet och konsistens genom en sammanlänkning av komponenterna i följande tre konton:
|
Symmetriska input-outputtabeller
1.140 |
De symmetriska input-outputtabellerna härleds från uppgifterna i tillgångs- och användningstabellerna och andra källor för att utgöra den teoretiska basen för djupare analys. |
1.141 |
De består av symmetriska tabeller (produkt gånger produkt eller bransch gånger bransch), Leontief-inversen och andra analysverktyg såsom produktionsmultiplikatorer. I dessa tabeller visas användning av inhemskt producerade och importerade varor och tjänster separat, vilket skapar en teoretisk ram för ytterligare strukturell analys av ekonomin, inklusive sammansättningen och effekten av förändringar i slutlig efterfrågan på ekonomin. |
(1) Rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (EGT L 310, 30.11.1996, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 451/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en ny statistisk indelning av produkter efter näringsgren (CPA) (EUT L 145, 4.6.2008, s. 65).
KAPITEL 2
ENHETER OCH GRUPPERING AV ENHETER
2.01 |
Ett lands ekonomi är ett system varigenom institutioner och människor samverkar genom byten och överföringar av varor, tjänster och betalningsmedel (t.ex. pengar) för produktion och konsumtion av varor och tjänster. De enheter som samverkar i ekonomin är ekonomiska enheter som kan äga tillgångar, skuldsätta sig, bedriva ekonomisk verksamhet och utföra transaktioner med andra enheter. De är så kallade institutionella enheter. Att definiera de enheter som används i nationalräkenskaperna tjänar flera syften. För det första är enheterna väsentliga byggstenar när det gäller att avgränsa ekonomier i geografiskt hänseende, t.ex. stater, regioner och grupper av stater, såsom monetära eller politiska sammanslutningar. För det andra är de väsentliga byggstenar när det gäller att gruppera enheter i institutionella sektorer. För det tredje är de väsentliga när det gäller att definiera vilka flöden och stockar som ska redovisas. Transaktioner mellan olika delar av samma institutionella enhet redovisas i princip inte i nationalräkenskaperna. |
2.02 |
De enheter och grupper av enheter som används i nationalräkenskaperna ska definieras med avseende på den ekonomiska analys för vilken man tänkt ha dem, och inte utifrån vilken typ av enhet som vanligtvis används i statistiska undersökningar. Sådana enheter (t.ex. företag, holdingbolag, verksamhetsenheter, lokala enheter, myndigheter, icke-vinstdrivande organisationer, hushåll) är inte alltid fullt tillräckliga för nationalräkenskapernas behov eftersom de utgår från juridiska, administrativa eller bokföringsmässiga kriterier. Statistikerna ska beakta definitionerna av analysenheter som de är utformade i ENS 2010 för att försäkra sig om att de undersökningar där data samlas in efter hand kommer att omfatta all information som behövs för att sammanställa data för analysenheterna i ENS 2010. |
2.03 |
Utmärkande för ENS 2010-systemet är att där används olika typer av enheter som svarar mot tre olika sätt att dela in ekonomin:
Institutionella enheter är definierade så att de uppfyller det första av dessa mål. De beteendesamband som avses i punkt 1 kräver enheter som avspeglar hela deras institutionella ekonomiska verksamhet. Produktionsprocesserna, de teknisk-ekonomiska sambanden och de regionala analyserna i punkterna 2 och 3 kräver enheter som t.ex. lokala verksamhetsenheter. Dessa enheter beskrivs längre fram i detta kapitel. Innan de enheter som används i ENS 2010 definieras är det nödvändigt att först avgränsa den nationella ekonomin. |
AVGRÄNSNING AV DEN NATIONELLA EKONOMIN
2.04 |
De enheter som utgör ett lands ekonomi och vars flöden och stockar redovisas i ENS 2010 är de som är inhemska. En institutionell enhet betraktas som inhemsk i ett land när den har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist inom det landets ekonomiska territorium. Sådana enheter anses vara inhemska enheter oavsett nationalitet och rättslig form, och oberoende av om de befinner sig på det ekonomiska territoriet när de genomför en transaktion. |
2.05 |
Det ekonomiska territoriet består av följande:
Fiskebåtar, andra fartyg, flytande plattformar och luftfarkoster behandlas i ENS som mobil utrustning, vare sig de ägs och/eller drivs av inhemska enheter i landet eller ägs av utländska enheter men drivs av inhemska enheter. Transaktioner som berör ägande (fasta bruttoinvesteringar) och användning (hyra, försäkring etc.) av mobil utrustning förs till det landets ekonomi där respektive ägare och/eller användare har sin hemvist. Finansiell leasing betraktas som en förändring i ägande. Det ekonomiska territoriet kan vara större eller mindre än territoriet enligt definitionen ovan. Som exempel på ett större område kan nämnas en valutaunion, såsom Europeiska monetära unionen, medan ett exempel på ett mindre område kan vara en del av ett land, t.ex. en region. |
2.06 |
Det ekonomiska territoriet omfattar inte exterritoriella enklaver. De delar av landets egna geografiska territorium som används av följande organisationer ingår inte heller:
De territorier som används av Europeiska unionens institutioner och förvaltningsorgan och av internationella organisationer är separata ekonomiska territorier. Utmärkande för sådana territorier är att det endast är institutionerna som har sin hemvist där. |
2.07 |
Begreppet huvudsaklig ekonomisk hemvist innebär att det finns en plats inom ett lands ekonomiska territorium där en enhet ägnar sig åt ekonomisk verksamhet och transaktioner i betydande omfattning, antingen under obegränsad tid eller under en längre, tidsbegränsad period (ett år eller mer). Ägande av mark och byggnader inom det ekonomiska territoriet anses vara tillräckligt för att ägaren ska ha sin huvudsakliga ekonomiska hemvist där. Företag är nästan alltid knutna till en enda ekonomi. Beskattning och andra rättsliga krav medför i regel att separata juridiska enheter används för verksamheten inom varje jurisdiktionsområde. Dessutom redovisas en separat institutionell enhet för statistikändamål när en och samma juridiska enhet har betydande verksamhet på två eller flera territorier (t.ex. för filialer, ägande av mark och företag som är verksamma på flera territorier). Genom att sådana juridiska enheter delas upp blir dessa företags respektive hemvist klar. Huvudsaklig ekonomisk hemvist innebär inte att enheter med betydande verksamhet på två eller flera territorier inte bör delas upp. Om ett företag inte har någon fysisk dimension fastställs dess hemvist med hänsyn till det ekonomiska territorium enligt vars lagar företaget bildats eller registrerats. |
2.08 |
Enheter som anses vara inhemska i ett land kan i sin tur delas upp i
|
2.09 |
För andra enheter än hushåll kan man med avseende på alla deras transaktioner, utom dem som har att göra med ägande av mark och byggnader, urskilja följande två fall:
En inhemsk institutionell enhet kan vara en konstruerad inhemsk enhet avseende verksamhet som bedrivs i landet under ett år eller mer av en enhet som är inhemsk i ett annat land. Om verksamheten bedrivs under kortare tid än ett år, förblir den en del av den producerande institutionella enhetens verksamhet och betraktas inte som en separat institutionell enhet. Om verksamheten är obetydlig, även om den pågår under längre tid än ett år eller rör installation av utrustning utomlands, betraktas den inte som en separat enhet, utan verksamheten bokförs under den producerande institutionella enheten. |
2.10 |
Hushåll, utom i sin egenskap av ägare till mark och byggnader, är inhemska enheter inom det ekonomiska territoriet där de har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist. De är inhemska även om de vistas utomlands under perioder på mindre än ett år. Här omfattas särskilt följande:
Studerande anses alltid ha sin hemvist i landet, oavsett hur länge de studerar utomlands. |
2.11 |
Alla enheter som äger mark och/eller byggnader som utgör en del av det ekonomiska territoriet är inhemska enheter eller konstruerade inhemska statistiska enheter i det land där marken eller byggnaderna är belägna. |
INSTITUTIONELLA ENHETER
2.12 |
Definition: En institutionell enhet är en ekonomisk enhet som kännetecknas av beslutsautonomi när den utövar sin huvudsakliga funktion. En inhemsk enhet betraktas som en institutionell enhet på det ekonomiska territorium där den har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist om den har beslutsautonomi och antingen har en fullständig bokföring eller kan sammanställa en fullständig bokföring. För att en enhet ska anses ha beslutsautonomi när den utövar sin huvudsakliga funktion ska den
|
2.13 |
Följande principer tillämpas då enheter inte har de kännetecken som utmärker en institutionell enhet:
|
Huvudkontor och holdingbolag
2.14 |
Huvudkontor och holdingbolag är institutionella enheter. Det rör sig om följande:
|
Koncerner
2.15 |
Stora koncerner bildas när ett moderbolag kontrollerar flera dotterbolag, som i sin tur kanske kontrollerar egna dotterbolag, och så vidare. Varje koncernmedlem behandlas som en separat institutionell enhet om den uppfyller definitionen av en institutionell enhet. |
2.16 |
En fördel med att inte behandla en koncern som en enda institutionell enhet är att koncerner inte alltid är stabila över tiden, och inte heller lätta att identifiera i praktiken. Det kan vara svårt att få fram uppgifter om koncerner vars verksamhet inte är nära förbunden. Många koncerner är alltför stora och heterogena för att kunna behandlas som en enda enhet, och deras storlek och sammansättning kan förändras över tiden till följd av fusioner och företagsförvärv. |
Specialföretag
2.17 |
Ett specialföretag (s.k. SPE eller SPV) är vanligtvis ett aktiebolag eller ett kommanditbolag som bildats för att uppfylla begränsade, specifika eller tillfälliga mål och för att avskilja en finansiell risk, en viss skatterisk eller en regleringsrisk. |
2.18 |
Det finns ingen gemensam definition av specialföretag men de utmärks ofta av följande:
|
2.19 |
Oavsett om en enhet har alla eller inga av dessa utmärkande drag, och oavsett om den beskrivs som ett specialföretag eller liknande, ska den behandlas på samma sätt som alla andra institutionella enheter och hänföras till sektor och bransch efter den primära verksamheten, såvida inte specialföretaget inte har någon handlingsfrihet. |
2.20 |
Koncerninterna finansinstitut, artificiella dotterbolag och specialföretag inom den offentliga förvaltningen utan någon självständig handlingsfrihet räknas således till den sektor dit organet med bestämmande inflytande över dem hör. Detta gäller dock inte om de är utländska, då de betraktas som åtskilda från det organ som har bestämmande inflytande över dem. Men när det gäller sektorn offentlig förvaltning ska dotterbolagets verksamhet avspeglas i den offentliga förvaltningens räkenskaper. |
Koncerninterna finansinstitut
2.21 |
Ett holdingbolag som endast äger dotterbolagens tillgångar är ett exempel på ett koncerninternt finansinstitut. Exempel på andra enheter som också behandlas som koncerninterna finansinstitut är enheter med de kännetecken som är utmärkande för specialföretag enligt ovan, t.ex. investerings- och pensionsfonder samt enheter som används för att inneha eller förvalta förmögenheter för enskilda eller familjer, utfärda skuldebrev för närstående bolags räkning (ett sådant företag kan vara ett så kallat conduit-bolag) och för att fullgöra andra finansiella uppgifter. |
2.22 |
Hur pass oberoende enheten är gentemot moderbolaget kan visas genom att enheten utövar visst reellt inflytande över sina tillgångar och skulder, dvs. att den står för riskerna med och får avkastningen av tillgångarna och skulderna. Sådana enheter klassificeras i sektorn finansiella bolag. |
2.23 |
En enhet av detta slag som inte kan agera självständigt från sitt moderbolag och endast passivt innehar tillgångar och skulder (som ”på autopilot”) behandlas inte som en separat institutionell enhet såvida den inte har sin hemvist i en annan ekonomi än moderbolaget. Om den har sin hemvist i samma ekonomi som moderbolaget behandlas den som ett ”artificiellt dotterbolag” (se nedan). |
Artificiella dotterbolag
2.24 |
Ett dotterbolag som är helägt av ett moderbolag kan bildas för att tillhandahålla tjänster till moderbolaget eller till andra bolag i samma koncern, i syfte att undvika skatt, minimera skulderna vid en eventuell konkurs eller säkra andra skattetekniska eller bolagsrättsliga fördelar i ett visst land. |
2.25 |
Detta slags enheter uppfyller i regel inte definitionen av en institutionell enhet eftersom de saknar förmågan att agera självständigt gentemot moderbolaget, och deras förmåga att inneha eller överföra tillgångar som framgår av deras balansräkning kan vara begränsad. Deras produktion och det pris som betalas för den fastställs av moderbolaget, som (eventuellt tillsammans med andra bolag i samma koncern) är deras enda kund. De behandlas således inte som separata institutionella enheter utan som en integrerad del av moderbolaget, och deras räkenskaper konsolideras med moderbolagets, såvida de inte har sin hemvist i en annan ekonomi än moderbolaget. |
2.26 |
Det måste göras åtskillnad mellan sådana artificiella dotterbolag som beskrivs ovan och en enhet som enbart bedriver hjälpverksamhet. Hjälpverksamhet omfattar endast den typ av servicefunktioner som praktiskt taget alla företag behöver i någon utsträckning, t.ex. lokalvård, löneadministration eller tillhandahållande av företagets it-infrastruktur (se punkt 1.31 i kapitel 1). |
Specialföretag inom sektorn offentlig förvaltning
2.27 |
Den offentliga förvaltningen kan också bilda specialföretag, med kännetecken och funktioner som liknar de koncerninterna finansinstitutens och de artificiella dotterbolagens. Sådana enheter har inte någon förmåga att agera självständigt, och de olika transaktioner de kan inlåta sig på är begränsade. De står inte för riskerna med eller får avkastningen från sina tillgångar och skulder. Om enheterna i fråga är inhemska ska de behandlas som en integrerad del av sektorn offentlig förvaltning, och inte som separata enheter. Om de är utländska ska de behandlas som separata enheter. Alla transaktioner som de genomför utomlands ska avspeglas i motsvarande transaktioner med den offentliga förvaltningen. En enhet som tar ett lån i utlandet anses alltså låna ut samma belopp till den offentliga förvaltningen på samma villkor som det ursprungliga lånet. |
2.28 |
Sammanfattningsvis konsolideras räkenskaperna för specialföretag utan någon självständig handlingsfrihet med moderbolagets, såvida specialföretaget inte har sin hemvist i en annan ekonomi än moderbolaget. Det finns ett undantag till denna regel, och det är när ett utländskt specialföretag inrättas av den offentliga förvaltningen. |
2.29 |
Med konstruerade inhemska statistiska enheter avses
Konstruerade inhemska statistiska enheter ska behandlas som institutionella enheter, även om de bara har ofullständig bokföring och oberoende av om de har beslutsautonomi eller ej. |
2.30 |
Följande ska betraktas som institutionella enheter:
|
INSTITUTIONELLA SEKTORER
2.31 |
Vid makroekonomisk analys betraktas inte varje institutionell enhets verksamhet för sig, utan man ser till liknande institutioners aggregerade verksamhet. Enheterna kombineras således i grupper som kallas institutionella sektorer, av vilka några indelas i delsektorer. Tabell 2.1 – Sektorer och delsektorer
|
2.32 |
I varje sektor och delsektor grupperas de institutionella enheter som har ett likartat ekonomiskt beteende. Diagram 2.1 – Fördelning av enheter på sektorer
|
2.33 |
De institutionella enheterna grupperas i sektorer utifrån vilken typ av producent de är och beroende på deras primära verksamhet och funktion, vilka anses representativa för deras ekonomiska beteende. |
2.34 |
I diagram 2.1 visas hur enheterna fördelas på huvudsektorerna. För att avgöra sektortillhörigheten för en enhet som är inhemsk men inte ett hushåll, framgår av diagrammet att det är nödvändigt att fastställa huruvida den är offentligt styrd eller ej, och om den är en marknadsproducent eller icke-marknadsproducent. |
2.35 |
Kontroll över ett finansiellt eller icke-finansiellt bolag definieras som möjligheten att bestämma bolagets allmänna policy, t.ex. att utse lämpliga styrelseledamöter om nödvändigt. |
2.36 |
En enskild institutionell enhet – ett annat bolag, ett hushåll, en icke-vinstdrivande organisation eller en offentlig förvaltningsenhet – har bestämmande inflytande över ett bolag eller kvasibolag om den äger mer än hälften av aktierna med rösträtt eller på annat sätt kontrollerar mer än hälften av aktieägarnas sammanlagda röstvärde. |
2.37 |
För att kontrollera mer än hälften av aktieägarnas sammanlagda röstvärde behöver en institutionell enhet inte själv äga någon av aktierna med rösträtt. Ett bolag C kan vara dotterbolag till ett annat bolag B i vilket ett tredje bolag A äger en majoritet av aktierna med rösträtt. Bolag C sägs vara dotterbolag till bolag B om bolag B antingen kontrollerar mer än hälften av aktieägarnas sammanlagda röstvärde i bolag C eller är en sådan aktieägare i C att det har rätt att utse eller avskeda en majoritet av styrelseledamöterna i C. |
2.38 |
Den offentliga förvaltningen skaffar sig bestämmande inflytande över ett bolag som ett resultat av speciallagstiftning eller reglering som ger den offentliga förvaltningen rätt att bestämma bolagets policy. Följande indikatorer är de faktorer som främst måste beaktas när man bestämmer huruvida ett bolag är offentligt styrt eller ej:
En enda indikator kan vara tillräcklig för att fastställa att bolaget är offentligt styrt, men i andra fall kan flera olika indikatorer tillsammans peka på att så är fallet. |
2.39 |
För icke-vinstdrivande organisationer som betraktas som självständiga juridiska enheter ska följande fem indikatorer på kontroll beaktas vid bedömningen om de är offentligt styrda:
Precis som med bolag kan en enda indikator i vissa fall vara tillräcklig för att fastställa att enheten är offentligt styrd, men i andra fall kan det vara flera olika indikatorer som tillsammans pekar på att så är fallet. |
2.40 |
Åtskillnaden mellan marknadsproducenter och icke-marknadsproducenter, liksom uppdelningen av offentliga enheter mellan sektorn offentlig förvaltning och bolagssektorn, görs enligt kriterierna i punkt 1.37. |
2.41 |
En sektor ska delas in i delsektorer efter de kriterier som är relevanta för den sektorn; exempelvis kan sektorn offentlig förvaltning i sin tur delas in i staten, delstater och kommuner samt sociala trygghetsfonder. Detta medger en mer exakt beskrivning av enheternas ekonomiska beteende. I kontona för sektorer och delsektorer redovisas all verksamhet, vare sig den är primär eller sekundär, för de institutionella enheter som ingår i sektorn i fråga. En institutionell enhet hör endast till en sektor eller delsektor. |
2.42 |
När den institutionella enhetens huvudsakliga funktion är att producera varor och tjänster måste man först avgöra vilken typ av producent det rör sig om, för att kunna hänföra den till en sektor. |
2.43 |
I tabell 2.2 visas typ av producent och de primära verksamheter och funktioner som är karakteristiska för varje sektor: Tabell 2.2 – Typ av producent och primära verksamheter och funktioner fördelade efter sektor
|
2.44 |
Sektorn utlandet (S.2) avser flöden och ställningsvärden mellan inhemska och utländska enheter – de utländska enheterna kännetecknas inte av samma typer av mål och beteenden utan endast av sina flöden och ställningsvärden i förhållande till inhemska enheter. |
Icke-finansiella bolag (S.11)
2.45 |
Definition: Sektorn icke-finansiella bolag (S.11) består av institutionella enheter som är självständiga juridiska enheter och marknadsproducenter och vars primära verksamhet är att producera varor och icke-finansiella tjänster. Sektorn icke-finansiella bolag omfattar också icke-finansiella kvasibolag (se punkt 2.13 f). |
2.46 |
De institutionella enheter som omfattas är följande:
|
2.47 |
Med icke-finansiella kvasibolag avses alla enheter utan juridisk status som är marknadsproducenter som främst ägnar sig åt produktion av varor och icke-finansiella tjänster och som uppfyller villkoren för kvasibolag (se punkt 2.13 f). Icke-finansiella kvasibolag måste ha tillräckligt med uppgifter för att kunna upprätta en fullständig bokföring och drivs som om de vore bolag. Deras faktiska förhållande till ägaren motsvarar det förhållande ett bolag har till sina aktieägare. Icke-finansiella kvasibolag som ägs av hushåll, offentliga förvaltningsenheter eller icke-vinstdrivande organisationer hör till icke-finansiella bolag i sektorn icke-finansiella bolag, och inte till den sektor som deras ägare hör till. |
2.48 |
Förekomsten av en fullständig bokföring, inklusive balansräkningar, är inte tillräcklig för att marknadsproducenter ska betraktas som institutionella enheter (t.ex. kvasibolag). Handelsbolag och offentliga producenter, utom de som omfattas av punkt 2.46 a, b, c och f och enmansföretag, är i regel – även om de har en fullständig bokföring – inte distinkta institutionella enheter eftersom de inte har beslutsautonomi då de styrs av de hushåll, de icke-vinstdrivande organisationer eller de offentliga förvaltningsenheter som äger dem. |
2.49 |
Icke-finansiella bolag omfattar också konstruerade inhemska statistiska enheter som behandlas som kvasibolag. |
2.50 |
Sektorn icke-finansiella bolag delas in i tre delsektorer:
|
2.51 |
Definition: Delsektorn offentliga icke-finansiella bolag består av alla icke-finansiella bolag, kvasibolag och icke-vinstdrivande organisationer som betraktas som självständiga juridiska enheter, är marknadsproducenter och står under bestämmande inflytande av offentliga förvaltningsenheter. |
2.52 |
Offentliga kvasibolag är kvasibolag som ägs direkt av offentliga enheter. |
Delsektorn nationella privata icke-finansiella bolag (S.11002)
2.53 |
Definition: Delsektorn nationella privata icke-finansiella bolag består av alla icke-finansiella bolag, kvasibolag och icke-vinstdrivande organisationer som betraktas som självständiga juridiska enheter, är marknadsproducenter och som inte står under bestämmande inflytande av offentliga förvaltningsenheter eller av utländska institutionella enheter. Denna delsektor omfattar bolag och kvasibolag som är föremål för utländska direktinvesteringar men som inte ingår i delsektorn utlandskontrollerade icke-finansiella bolag (S.11003). |
Delsektorn utlandskontrollerade icke-finansiella bolag (S.11003)
2.54 |
Definition: Delsektorn utlandskontrollerade icke-finansiella bolag består av alla icke-finansiella bolag och kvasibolag som står under bestämmande inflytande av utländska institutionella enheter. Denna delsektor omfattar
|
Finansiella bolag (S.12)
2.55 |
Definition: Sektorn finansiella bolag (S.12) består av institutionella enheter som är självständiga juridiska enheter och marknadsproducenter och vars primära verksamhet är att producera finansiella tjänster. Sådana institutionella enheter omfattar alla bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt
Ingår gör även institutionella enheter som tillhandahåller finansiella tjänster, om merparten av deras tillgångar eller skulder inte är föremål för transaktioner på öppna marknader. |
2.56 |
Finansiell förmedling är den verksamhet där en institutionell enhet förvärvar finansiella tillgångar och ådrar sig skulder för egen räkning genom att genomföra finansiella transaktioner på marknaden. Finansförmedlarnas tillgångar och skulder omvandlas eller omstruktureras till exempel med avseende på förfallotidpunkter, omfattning, risk och liknande i den finansiella förmedlingsprocessen. Finansiell serviceverksamhet är verksamhet som har att göra med finansiell förmedling men som i sig inte är finansiell förmedling. |
Finansförmedlare
2.57 |
Genom den finansiella förmedlingsprocessen kanaliseras kapital mellan tredje parter med ett överskott och dem som har brist på kapital. En finansförmedlare agerar inte enbart som agent för dessa andra institutionella enheter utan tar själv en risk genom att förvärva finansiella tillgångar och ådra sig skulder för egen räkning. |
2.58 |
Finansiell förmedling kan gälla alla kategorier av skulder, med undantag av skuldkategorin obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8). De finansiella tillgångar som ingår i den finansiella förmedlingsprocessen kan klassificeras i vilken kategori som helst med undantag av kategorin försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6) men inklusive kategorin obetalda inkomster och förutbetalda utgifter. Finansförmedlare kan investera i icke-finansiella tillgångar inklusive fastigheter. För att kunna betraktas som finansförmedlare bör ett bolag ingå förpliktelser på marknaden och omvandla kapital. Fastighetsbolag är inte finansförmedlare. |
2.59 |
Försäkringsbolagens och pensionsinstitutens funktion är att sprida risker. På skuldsidan hos dessa institutioner finner man försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6). Som skuld mot poster finns placeringar gjorda av försäkringsbolag och pensionsinstitut när de agerar som finansförmedlare. |
2.60 |
Investeringsfonder – penningmarknadsfonder och andra investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder – ingår förpliktelser främst genom att emittera aktier/andelar i investeringsfonder (AF.52). De omvandlar detta kapital genom att förvärva finansiella tillgångar och/eller fastigheter. Investeringsfonder klassificeras som finansförmedlare. Varje förändring i värdet av deras tillgångar eller skulder, utom deras egna andelar, avspeglas i deras eget kapital (se punkt 7.07). Eftersom värdet av eget kapital är lika med värdet av investeringsfondernas aktier/andelar, kommer varje värdeförändring i fondens tillgångar eller skulder att återspeglas i marknadsvärdet av sådana aktier/andelar. Investeringsfonder som investerar i fastigheter är finansförmedlare. |
2.61 |
Finansiell förmedling avser endast förvärv av tillgångar eller skuldsättning gentemot allmänheten eller gentemot specificerade och relativt stora undergrupper av den. När verksamheten begränsas till mindre grupper av personer eller familjer äger ingen finansiell förmedling rum. |
2.62 |
Det kan finnas undantag från den allmänna avgränsningen av finansiell förmedling som finansiella transaktioner som sker på marknaden. Exempel är kommunala kreditinstitut och sparbanker som är knutna till en kommun eller finansiella leasingbolag som är beroende av en moderkoncern när de anskaffar eller investerar i kapital. Deras ut- eller inlåning ska vara oberoende av kommunen i fråga respektive av moderkoncernen för att de ska kunna klassificeras som finansförmedlare. |
Finansiella servicebolag
2.63 |
Finansiell serviceverksamhet innefattar serviceverksamhet för genomförande av transaktioner i finansiella tillgångar och skulder eller för omvandling eller omstrukturering av kapital. Finansiella servicebolag utsätter sig inte själva för risk genom att förvärva finansiella tillgångar eller ådra sig skulder. De underlättar finansiell förmedling. Huvudkontor vars dotterbolag helt eller i huvudsak utgörs av finansiella bolag är finansiella servicebolag. |
Andra finansiella bolag än finansförmedlare och finansiella servicebolag
2.64 |
Andra finansiella bolag än finansförmedlare och finansiella servicebolag är institutionella enheter som tillhandahåller finansiella tjänster, om merparten av deras tillgångar eller skulder inte är föremål för transaktioner på öppna marknader. |
Institutionella enheter som ingår i sektorn finansiella bolag
2.65 |
Följande institutionella enheter ingår i sektorn finansiella bolag (S.12):
|
Nio delsektorer inom sektorn finansiella bolag
2.66 |
Sektorn finansiella bolag delas in i följande delsektorer:
|
Kombinering av delsektorer inom sektorn finansiella bolag
2.67 |
Monetära finansinstitut utgörs i enlighet med ECB:s definition av alla institutionella enheter i delsektorerna centralbanken (S.121), monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) och penningmarknadsfonder (S.123). |
2.68 |
Andra monetära finansinstitut består av sådana finansförmedlare genom vilka effekten av centralbankens (S.121) penningpolitik överförs till övriga enheter i ekonomin. Det rör sig om monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) och penningmarknadsfonder (S.123). |
2.69 |
Finansförmedlare som ägnar sig åt riskspridning är försäkringsbolag och pensionsinstitut. De utgörs av delsektorerna försäkringsbolag (S.128) och pensionsinstitut (S.129). |
2.70 |
Finansiella bolag utom monetära finansinstitut och försäkringsbolag och pensionsinstitut utgörs av delsektorerna investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124), andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125), finansiella servicebolag (S.126) samt koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127). |
Uppdelning av delsektorerna inom sektorn finansiella bolag i offentliga, inhemska privata och utlandskontrollerade finansiella bolag
2.71 |
Med undantag av delsektor S.121 kan varje delsektor delas upp ytterligare i
Kriterierna för denna underindelning är desamma som för icke-finansiella bolag (se punkterna 2.51–2.54). Tabell 2.3 – Sektorn finansiella bolag och dess delsektorer
|
Centralbanken (S.121)
2.72 |
Definition: Delsektorn centralbanken (S.121) utgörs av alla finansiella bolag och kvasibolag vars främsta funktion är att ge ut sedlar och mynt, att vidmakthålla det interna och externa värdet hos valutan och att förvalta alla eller delar av de internationella reserverna i ett land. |
2.73 |
Följande finansförmedlare klassificeras i delsektor S.121:
|
2.74 |
Delsektor S.121 omfattar inga andra organ än centralbanken som reglerar eller övervakar finansiella bolag eller finansiella marknader. De ska klassificeras i delsektor S.126. |
Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122)
2.75 |
Definition: Delsektorn monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) omfattar alla finansiella bolag och kvasibolag – utom de som klassificeras i delsektorerna centralbanken och penningmarknadsfonder – som främst ägnar sig åt finansiell förmedling och vars verksamhet går ut på att ta emot inlåning och/eller nära substitut för inlåning från institutionella enheter, och följaktligen inte enbart från monetära finansinstitut, och att för egen räkning ställa ut lån och/eller investera i värdepapper. |
2.76 |
Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken, kan inte beskrivas enbart som banker, eftersom de kan omfatta vissa finansiella bolag som inte kallar sig banker, och vissa finansiella bolag som inte får kalla sig banker i vissa länder, medan en del andra finansiella bolag som beskriver sig själva som banker kanske i själva verket inte är monetära finansinstitut. Följande finansförmedlare ingår i delsektor S.122:
|
2.77 |
Följande finansförmedlare klassificeras i delsektor S.122 om deras verksamhet är att låna upp kapital från allmänheten antingen i form av inlåning eller i liknande former, såsom löpande utgivning av långfristiga skuldebrev:
Finansförmedlare ska annars klassificeras i delsektor S.124. |
2.78 |
Delsektor S.122 omfattar inte följande:
|
Penningmarknadsfonder (S.123)
2.79 |
Definition: Delsektorn penningmarknadsfonder (S.123) omfattar alla finansiella bolag och kvasibolag – utom de som klassificeras i delsektorerna centralbanken och kreditinstitut – som främst ägnar sig åt finansiell förmedling. Deras verksamhet består i att emittera andelar i investeringsfonder som nära substitut för inlåning från institutionella enheter och att för egen räkning investera främst i aktier/andelar i penningmarknadsfonder, kortfristiga skuldebrev och/eller inlåning. |
2.80 |
Följande finansförmedlare klassificeras i delsektor S.123: Investeringsfonder inklusive investmentbolag, aktiefonder och andra företag för kollektiva investeringar vars aktier eller andelar är nära substitut för inlåning. |
2.81 |
Följande ingår inte i delsektor S.123:
|
Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124)
2.82 |
Definition: Delsektorn investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124) består av alla företag för kollektiva investeringar – utom de som klassificeras i delsektorn penningmarknadsfonder – som främst ägnar sig åt finansiell förmedling. Deras verksamhet består i att emittera andelar i investeringsfonder som inte är nära substitut för inlåning och att för egen räkning investera främst i andra finansiella tillgångar än kortfristiga finansiella tillgångar och i icke-finansiella tillgångar (vanligtvis fastigheter). |
2.83 |
Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder, omfattar investmentbolag, aktiefonder och andra företag för kollektiva investeringar vars aktier/andelar inte betraktas som nära substitut för inlåning. |
2.84 |
Följande finansförmedlare klassificeras i delsektor S.124:
|
2.85 |
Följande ingår inte i delsektor S.124:
|
Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125)
2.86 |
Definition: Delsektorn andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling genom att ådra sig skulder i andra former än sedlar, mynt och inlåning eller andelar i investeringsfonder eller i förbindelse med försäkring, pension och standardiserade garantier från institutionella enheter. |
2.87 |
Delsektor S.125 omfattar finansförmedlare som främst ägnar sig åt långsiktig finansiering. I de flesta fall är det den övervägande långa löptiden som skiljer denna delsektor från andra monetära finansinstitut (S.122 och S.123). Eftersom det inte finns några skulder i form av andelar i investeringsfonder som inte betraktas som nära substitut för inlåning eller försäkring, pension och standardiserade garantier är det möjligt att avgränsa denna delsektor från delsektorerna investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124), försäkringsbolag (S.128) och pensionsinstitut (S.129). |
2.88 |
Delsektorn andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125) delas upp ytterligare i delsektorer bestående av finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut eller financial vehicle corporations, FVC), värdepappershandlare (värdepappersbolag med handel för egen räkning), finansiella bolag med utlåningsverksamhet samt specialiserade finansiella bolag. Detta framgår av tabell 2.4. Tabell 2.4 – Delsektorn andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125) med underindelning Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut) Värdepappershandlare Finansiella bolag med utlåningsverksamhet Specialiserade finansiella bolag |
2.89 |
Delsektor S.125 omfattar inte icke-vinstdrivande organisationer som betraktas som självständiga juridiska enheter och betjänar andra finansförmedlare, men som inte ägnar sig åt finansiell förmedling. De klassificeras i delsektor S.126. |
Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut)
2.90 |
Definition: Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut) är företag som genomför värdepapperiseringstransaktioner. De värdepapperiseringsinstitut som uppfyller kriterierna för en institutionell enhet klassificeras i S.125, annars behandlas de som en integrerad del av moderbolaget. |
Värdepappershandlare, finansiella bolag med utlåningsverksamhet samt specialiserade finansiella bolag
2.91 |
Värdepappershandlare (för egen räkning) är finansförmedlare för egen räkning. |
2.92 |
Finansiella bolag med utlåningsverksamhet omfattar exempelvis finansförmedlare som ägnar sig åt
|
2.93 |
Specialiserade finansiella bolag är finansförmedlare, t.ex.
|
2.94 |
Huvudkontor som styr och leder en koncern bestående av dotterbolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling och/eller finansiell serviceverksamhet ska klassificeras i delsektor S.126. |
Finansiella servicebolag (S.126)
2.95 |
Definition: Delsektorn finansiella servicebolag (S.126) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt verksamhet som är nära relaterad till finansiell förmedling men som inte själva är finansförmedlare. |
2.96 |
Följande finansiella bolag och kvasibolag ska klassificeras i delsektor S.126:
|
2.97 |
Delsektor S.126 omfattar också huvudkontor vars dotterbolag helt eller i huvudsak utgörs av finansiella bolag. |
Koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127)
2.98 |
Definition: I delsektorn koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127) ingår alla finansiella bolag och kvasibolag som varken ägnar sig åt finansiell förmedling eller finansiell serviceverksamhet, om merparten av deras tillgångar eller skulder inte är föremål för transaktioner på öppna marknader. |
2.99 |
Bland annat ska följande finansiella bolag och kvasibolag klassificeras i delsektor S.127:
|
Försäkringsbolag (S.128)
2.100 |
Definition: Delsektorn försäkringsbolag (S.128) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av riskspridning, huvudsakligen i form av direkt försäkring eller återförsäkring (se punkt 2.59). |
2.101 |
Försäkringsbolag tillhandahåller tjänster inom
|
2.102 |
De tjänster som skadeförsäkringsbolag tillhandahåller kan vara
Försäkringsbolag som försäkrar mot finansiella risker, s.k. kreditförsäkringsbolag, ställer garantier eller ingår borgensförbindelser för att finansiellt stödja värdepapperisering och andra kreditprodukter. |
2.103 |
Försäkringsbolag är oftast aktiebolag eller ömsesidiga företag. Aktiebolagen ägs av aktieägarna och många av dem är börsnoterade. De ömsesidiga företagen ägs av sina försäkringstagare och för tillbaka överskottet till försäkringstagarna genom utdelning eller återbäring. Koncernägda försäkringsbolag – s.k. captivebolag – ägs normalt av ett icke-finansiellt bolag och försäkrar i huvudsak sina delägares risker. Textruta 2.1 – Försäkringstyper
|
2.104 |
Följande ingår inte i delsektor S.128:
|
Pensionsinstitut (S.129)
2.105 |
Definition: Delsektorn pensionsinstitut (S.129) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av spridning av sociala risker och de försäkrade personernas behov (social försäkring). Pensionsinstitut ger i sin egenskap av sociala försäkringssystem en inkomst efter pensionering och ofta förmåner vid dödsfall eller invaliditet. |
2.106 |
Delsektor S.129 omfattar endast de pensionsinstitut inom den sociala försäkringen som är institutionella enheter och separata från de enheter som skapar dem. Sådana självständiga pensionsinstitut har beslutsautonomi och en fullständig bokföring. Icke-självständiga pensionsinstitut är inte institutionella enheter och utgör en del av den institutionella enhet som bildar dem. |
2.107 |
Som exempel på förmånsberättigade i pensionssystemen kan nämnas anställda i ett enskilt företag eller i en grupp av företag, anställda inom en viss bransch och personer med samma yrke. Förmånerna enligt försäkrings-avtalet kan vara
|
2.108 |
I vissa länder kan man försäkra sig mot alla dessa typer av risker såväl av livförsäkringsbolag som av pensionsinstitut. I andra länder krävs det att man försäkrar sig mot vissa av dessa riskklasser genom livförsäkringsbolag. Till skillnad från livförsäkringsbolag är pensionsinstitut enligt lag förbehållna vissa grupper av anställda och egenföretagare. |
2.109 |
Pensionssystem kan organiseras av arbetsgivare eller av den offentliga förvaltningen. De kan även organiseras av försäkringsbolag för arbetstagares räkning, eller så kan det inrättas separata institutionella enheter som innehar och förvaltar de tillgångar som ska användas för att infria pensionsförpliktelserna och betala ut pensionerna. |
2.110 |
Följande ingår inte i delsektor S.129:
|
Offentlig förvaltning (S.13)
2.111 |
Definition: Sektorn offentlig förvaltning (S.13) omfattar institutionella enheter som är icke-marknadsproducenter och vars produktion är avsedd för individuell och kollektiv konsumtion och finansierad med obligatoriska betalningar av enheter som hör till andra sektorer, och institutionella enheter som främst ägnar sig åt omfördelning av inkomst och förmögenhet. |
2.112 |
De institutionella enheter som ingår i sektor S.13 är bl.a. följande:
|
2.113 |
Sektorn offentlig förvaltning delas in i följande fyra delsektorer:
|
Statlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1311)
2.114 |
Definition: Denna delsektor omfattar alla statliga förvaltningsmyndigheter och andra centrala förvaltningar vars behörighet normalt sträcker sig över hela det ekonomiska territoriet, utom förvaltning av sociala trygghetsfonder. Delsektor S.1311 omfattar även de icke-vinstdrivande organisationer som står under kontroll av staten och vars behörighet sträcker sig över hela det ekonomiska territoriet. Marknadsreglerande organisationer som antingen uteslutande eller huvudsakligen fördelar subventioner ska klassificeras i S.1311. De organisationer som uteslutande eller huvudsakligen ägnar sig åt att köpa, lagra och sälja jordbruksprodukter eller livsmedel ska klassificeras i S.11. |
Delstatlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1312)
2.115 |
Definition: Denna delsektor består av de typer av offentlig förvaltning som är separata institutionella enheter och utövar några av en regerings funktioner, utom förvaltning av sociala trygghetsfonder, på en nivå under statens men över de offentliga institutionella enheter som finns på lokal nivå. Delsektor S.1312 omfattar även de icke-vinstdrivande organisationer som står under kontroll av delstater och vars behörighet begränsas till delstaternas ekonomiska territorier. |
Kommunal förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1313)
2.116 |
Definition: Denna delsektor omfattar de typer av offentlig förvaltning vars behörighet sträcker sig endast över en lokal del av det ekonomiska territoriet, förutom lokala sociala trygghetsfonder. Delsektor S.1313 omfattar även de icke-vinstdrivande organisationer som står under kontroll av kommuner och vars behörighet begränsas till kommunernas ekonomiska territorier. |
Sociala trygghetsfonder (S.1314)
2.117 |
Definition: Delsektorn sociala trygghetsfonder omfattar alla statliga, delstatliga och kommunala institutionella enheter vars primära verksamhet är att tillhandahålla sociala förmåner och som uppfyller följande två kriterier:
Det finns vanligtvis ingen direkt koppling mellan de belopp en individ betalar i avgift och den risk som individen är utsatt för. |
Hushåll (S.14)
2.118 |
Definition: Hushållssektorn (S.14) består av individer eller grupper av individer, såväl i egenskap av konsumenter som företagare, som producerar varor samt icke-finansiella och finansiella tjänster för marknaden (marknadsproducenter), förutsatt att produktionen av varor och tjänster inte utförs av separata enheter som behandlas som kvasibolag. Här ingår också individer eller grupper av individer i egenskap av producenter av varor och icke-finansiella tjänster uteslutande för egen slutlig användning. Hushåll i egenskap av konsumenter kan definieras som små grupper av personer som delar boende, delar sina inkomster och sin förmögenhet och gemensamt konsumerar vissa typer av varor och tjänster, huvudsakligen boende och livsmedel. Hushållens främsta inkomstkällor är
|
2.119 |
Hushållssektorn omfattar följande:
|
2.120 |
I ENS 2010 delas hushållssektorn in i följande delsektorer:
|
2.121 |
Hushåll fördelas på de olika delsektorerna efter största inkomstslag (egenföretagarinkomst, lön etc.) i hushållet totalt sett. När det finns mer än en inkomst av ett visst slag inom samma hushåll, ska klassificeringen göras utifrån den sammanlagda hushållsinkomsten av varje inkomstslag. |
Företagarhushåll med anställda och företagarhushåll utan anställda (S.141 och S.142)
2.122 |
Definition: Delsektorerna företagarhushåll med respektive utan anställda består av de hushåll för vilka den (sammansatta förvärvs-) inkomsten (B.3) utgör den största inkomstkällan för hushållen totalt sett, även om den inte utgör mer än hälften av den totala hushållsinkomsten. Sammansatt förvärvsinkomst (B.3) tillkommer ägarna av hushållens personliga företag från deras verksamhet som marknadsproducenter av varor och tjänster, med eller utan avlönade anställda. |
Löntagarhushåll (S.143)
2.123 |
Definition: Delsektorn löntagarhushåll består av de hushåll för vilka ersättningar till anställda (D.1) är den största källan till inkomst för hushållet totalt sett. |
Mottagare av kapitalinkomster (S.1441)
2.124 |
Definition: Delsektorn mottagare av kapitalinkomster består av de hushåll för vilka kapitalinkomst (D.4) är den största källan till inkomst för hushållet totalt sett. |
Mottagare av pensioner (S.1442)
2.125 |
Definition: Delsektorn mottagare av pensioner består av de hushåll för vilka inkomsten från pensioner är den största källan till inkomst för hushållet totalt sett. Pensionärshushåll är hushåll vars största inkomstkälla består av ålderspension eller andra pensioner, inklusive pensioner från tidigare arbetsgivare. |
Mottagare av andra transfereringsinkomster (S.1443)
2.126 |
Definition: Delsektorn mottagare av andra transfereringsinkomster består av de hushåll för vilka inkomst från andra löpande transfereringar utgör den största källan till inkomst för hushållet totalt sett. Andra löpande transfereringar är alla andra löpande transfereringar än kapitalinkomst, pensioner och inkomster för personer som stadigvarande lever på institutioner. |
2.127 |
Om uppgifter om fördelningen av inkomstkälla i hushållet totalt sett saknas för att möjliggöra sektorindelning, ska referenspersonens inkomst användas för klassificeringen. Hushållets referensperson är den person som har störst inkomst. Om dessa uppgifter inte finns tillgängliga, ska inkomsten för den person som uppger att han eller hon är referensperson användas för att bestämma till vilken delsektor hushållet hör. |
2.128 |
Andra kriterier kan användas för att dela in hushållen i delsektorer, t.ex. efter näringsgren om hushållen är företagare: jordbrukshushåll och icke-jordbrukshushåll. |
Hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.15)
2.129 |
Definition: Sektorn hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.15) består av icke-vinstdrivande organisationer som är separata juridiska enheter, som betjänar hushåll och som är privata icke-marknadsproducenter. Deras huvudsakliga resurser är frivilliga bidrag kontant eller in natura från hushåll i deras egenskap av konsumenter, betalningar från offentliga förvaltningen och kapitalinkomst. |
2.130 |
När dessa organisationer är av mindre betydelse ingår de inte i sektorn hushållens icke-vinstdrivande organisationer utan i hushållssektorn (S.14), eftersom deras transaktioner inte kan åtskiljas från enheter i den sektorn. De icke-vinstdrivande organisationer som inte är marknadsproducenter och står under bestämmande inflytande av den offentliga förvaltningen ska klassificeras i sektorn offentlig förvaltning (S.13). Sektorn hushållens icke-vinstdrivande organisationer omfattar bl.a. följande huvudsakliga typer av sådana organisationer som tillhandahåller icke-marknadsprissatta varor och tjänster till hushållen:
I sektor S.15 ingår välgörenhets-, stöd- och hjälporganisationer som betjänar utländska enheter, medan sådana enheter där medlemskap innebär rätt till någon förutbestämd mängd varor och tjänster inte ingår. |
Utlandet (S.2)
2.131 |
Definition: Med sektorn utlandet (S.2) avses en grupp enheter utan några karakteristiska funktioner eller resurser; den består av utländska enheter i den mån som de genomför transaktioner med inhemska institutionella enheter eller har andra ekonomiska kopplingar till inhemska enheter. Kontona för denna sektor ger en samlad bild över de ekonomiska förbindelserna mellan den nationella ekonomin och utlandet. EU:s institutioner och internationella organisationer ingår i denna sektor. |
2.132 |
Utlandet är inte en sektor för vilken man måste föra fullständig bokföring, men det är praktiskt att beskriva utlandet som en sektor. Sektorer erhålls genom att man delar upp den totala ekonomin så att man får mer homogena grupper av inhemska institutionella enheter som liknar varandra i fråga om ekonomiskt beteende, mål och funktion. Motsvarande gäller inte för sektorn utlandet; för denna sektor registreras icke-finansiella och finansiella bolags, icke-vinstdrivande organisationers, hushålls och offentliga förvaltningens transaktioner och andra flöden med utländska institutionella enheter, liksom andra ekonomiska förbindelser mellan inhemska och utländska enheter, såsom inhemska enheters fordringar på utländska enheter. |
2.133 |
Kontona för utlandet innehåller bara transaktioner som genomförs mellan inhemska institutionella enheter och utländska enheter, med följande undantag:
|
2.134 |
Sektorn utlandet (S.2) kan delas in i följande:
|
Sektorklassificering av producerande enheter baserad på juridisk form
2.135 |
I följande översikt samt i punkterna 2.31–2.44 sammanfattas de principer som ligger till grund för klassificeringen av producerande enheter i sektorer, med utgångspunkt i den standardterminologi som beskriver de viktigaste typerna av institutioner. |
2.136 |
Privata och offentliga bolag som är marknadsproducenter klassificeras enligt följande:
|
2.137 |
Kooperativ och handelsbolag som betraktas som självständiga juridiska enheter och som är marknadsproducenter klassificeras enligt följande:
|
2.138 |
Offentliga producenter som genom speciallagstiftning har status som självständiga juridiska enheter och som är marknadsproducenter klassificeras enligt följande:
|
2.139 |
Offentliga producenter som inte betraktas som självständiga juridiska enheter och som är marknadsproducenter klassificeras enligt följande:
|
2.140 |
Icke-vinstdrivande organisationer (föreningar och stiftelser) som betraktas som självständiga juridiska enheter klassificeras enligt följande:
|
2.141 |
Enmansföretag och företag med delägare som inte betraktas som självständiga juridiska enheter och som är marknadsproducenter klassificeras enligt följande:
|
2.142 |
Huvudkontor klassificeras enligt följande:
Holdingbolag som innehar en grupp dotterbolags tillgångar behandlas alltid som finansiella bolag. Holdingbolag innehar en grupp företags tillgångar men utövar inte någon ledning i förhållande till gruppen. |
2.143 |
I tabell 2.5 illustreras schematiskt de olika fall som nämns ovan. Tabell 2.5 – Sektorklassificering av producerande enheter efter juridisk form
|
LOKALA VERKSAMHETSENHETER OCH BRANSCHER
2.144 |
De flesta institutionella enheter som producerar varor och tjänster ägnar sig åt en kombination av verksamheter på samma gång. De kan ha en primär verksamhet, några sekundära verksamheter och några hjälpverksamheter. |
2.145 |
Det är fråga om en verksamhet när sådana resurser som utrustning, arbetskraft, tillverkningsmetoder, informationsnätverk och produkter kombineras, vilket leder till att det skapas specifika varor och tjänster. En verksamhet karakteriseras av insats av produkter, en produktionsprocess och produktion av produkter. Verksamheter kan bestämmas genom hänvisning till en viss nivå i Nace rev. 2. |
2.146 |
Om en enhet bedriver mer än en verksamhet, ska all verksamhet som inte är hjälpverksamhet (se punkt 3.12 i kapitel 3) rangordnas efter bruttoförädlingsvärdet. En uppdelning kan då göras mellan primär verksamhet och sekundära verksamheter utifrån var bruttoförädlingsvärdet är som störst. |
2.147 |
För att kunna analysera de flöden som uppkommer under produktionsprocessen och vid användningen av varor och tjänster är det nödvändigt att välja enheter som belyser samband av teknisk-ekonomisk karaktär. Detta betyder att institutionella enheter måste delas upp i mindre och mer homogena enheter efter typ av produktion. Lokala verksamhetsenheter antas vara den enhet som lämpar sig bäst för en sådan uppdelning. |
Den lokala verksamhetsenheten
2.148 |
Definition: LVE är den del av en verksamhetsenhet som motsvarar en lokal enhet. LVE kallas i SNA 2008 och ISIC rev. 4 för establishment. En verksamhetsenhet grupperar alla de delar av en institutionell enhet, i dess egenskap av producent, som bidrar till utförandet av en verksamhet på undergruppsnivå (fyra siffror) i Nace rev. 2 och svarar mot en eller flera underindelningar efter den institutionella enhetens funktion. Den institutionella enhetens informationssystem måste för varje lokal verksamhetsenhet kunna uppge eller beräkna åtminstone produktionsvärde, insatsförbrukning, ersättningar till anställda, driftsöverskott, sysselsättning och fast bruttoinvestering. Den lokala enheten är en institutionell enhet, eller en del av en institutionell enhet, som producerar varor eller tjänster och som är belägen på en geografiskt identifierad plats. En lokal verksamhetsenhet kan motsvara en institutionell enhet i dess egenskap av producent, men den kan aldrig tillhöra två olika institutionella enheter. |
2.149 |
Om en institutionell enhet som producerar varor eller tjänster har en primär verksamhet och därtill en eller flera sekundära verksamheter, ska den underindelas i samma antal verksamhetsenheter och de sekundära verksamheterna ska klassificeras under andra rubriker än den primära verksamheten. Hjälpverksamhet hålls inte isär från den primära verksamheten eller de sekundära verksamheterna. Verksamhetsenheter som hör hemma under en viss rubrik i klassificeringssystemet kan dock framställa produkter utanför den homogena gruppen som ett resultat av sekundär verksamhet som hör samman med dem och som inte kan identifieras separat genom tillgängliga bokföringsdokument. En verksamhetsenhet kan således utföra en eller flera sekundära verksamheter. |
Branschen
2.150 |
Definition: En bransch består av en grupp lokala verksamhetsenheter som ägnar sig åt samma eller liknande slag av verksamhet. På den mest detaljerade klassifikationsnivån består en bransch av alla lokala verksamhetsenheter som ingår i en enskild undergrupp (fyra siffror) enligt Nace rev. 2 och som därför ägnar sig åt samma verksamhet som den definieras i Nace rev. 2. Branscher består av både lokala verksamhetsenheter som producerar varor och tjänster för marknaden och lokala verksamhetsenheter som producerar varor och tjänster som inte är avsedda för marknaden. En bransch består per definition av en grupp lokala verksamhetsenheter som ägnar sig åt samma typ av produktionsverksamhet, oavsett om de institutionella enheter till vilka de hör producerar marknadsprodukter eller icke-marknadsprodukter. |
2.151 |
Branscher kan delas in i tre kategorier:
|
Branschindelning
2.152 |
Den indelning som ska användas för att gruppera lokala verksamhetsenheter i branscher är Nace rev. 2. |
HOMOGENA PRODUKTIONSENHETER OCH HOMOGENA BRANSCHER
2.153 |
Den enhet som är bäst lämpad för analysen av produktionsprocessen är den homogena produktionsenheten. Denna enhet har en enda verksamhet som kännetecknas av dess insats, produktionsprocess och produktion. |
Den homogena produktionsenheten
2.154 |
Definition: En homogen produktionsenhet bedriver en enda verksamhet som identifieras genom dess insats, produktionsprocess och produkt. De produkter som utgör insats respektive produktion karakteriseras för sin del utifrån sina fysiska egenskaper, sin bearbetningsgrad och den använda produktionsmetoden. De kan identifieras med hjälp av en produktklassificering – indelningen av produkter efter näringsgren (CPA). CPA är en produktklassificering vars struktur utgår från kriteriet om ursprungsbransch, som i sin tur definieras i Nace rev. 2. |
Den homogena branschen
2.155 |
Definition: Den homogena branschen består av en grupp homogena produktionsenheter. De verksamheter som ingår i en homogen bransch beskrivs med hänvisning till en produktklassifikation. Den homogena branschen producerar de varor eller tjänster som anges i klassificeringen, och endast dessa produkter. |
2.156 |
Homogena branscher är enheter avpassade för ekonomisk analys. Homogena produktionsenheter kan vanligen inte observeras direkt, utan de data som samlas in från enheterna i statistiska undersökningar måste ordnas om för att bilda homogena branscher. |
KAPITEL 3
TRANSAKTIONER MED PRODUKTER OCH ICKE-PRODUCERADE TILLGÅNGAR
PRODUKTTRANSAKTIONER – ALLMÄNT
3.01 |
Definition: Produkter är alla de varor och tjänster som skapas inom produktionsavgränsningen. Produktion definieras i punkt 3.07. |
3.02 |
I ENS finns följande huvudkategorier av produkttransaktioner:
|
3.03 |
Produkttransaktioner bokförs på följande sätt:
Många viktiga saldoposter i räkenskaperna, såsom förädlingsvärde, bruttonationalprodukt, nationalinkomst och disponibel inkomst, definieras i termer av produkttransaktioner. Definitionen av produkttransaktioner omfattar därför dessa saldoposter. |
3.04 |
I tillgångstabellen (se punkt 1.136) bokförs produktion och import som tillgång. I användningstabellen bokförs insatsförbrukning, bruttoinvestering, konsumtionsutgift och export som användning. I den symmetriska input-outputtabellen bokförs produktion och import som tillgång och övriga produkttransaktioner som användning. |
3.05 |
Tillgången av produkter värderas till baspris (baspris definieras i punkt 3.44). Användning av produkter värderas till mottagarpris (mottagarpris definieras i punkt 3.06). För vissa typer av tillgång och användning, t.ex. för import och export av varor, används mer specifika värderingsprinciper. |
3.06 |
Definition: Mottagarpriset är det pris köparen betalar för produkterna. Mottagarpriset omfattar följande:
Följande ingår inte i mottagarpriset:
Om tillfället för besittningstagande inte sammanfaller med köptillfället ska en justering göras för prisförändringar under mellantiden (på ett sätt som överensstämmer med förändringar i lagerpriserna). Sådana justeringar är viktiga om priserna på de aktuella produkterna förändras betydligt under ett år. |
PRODUKTION (AKTIVITET OCH RESULTAT)
3.07 |
Definition: Produktion är en aktivitet som utförs under styrning, ansvar och ledning av en institutionell enhet som använder insats av arbetskraft, kapital samt varor och tjänster för att producera varor och tjänster. Produktion omfattar inte naturliga processer utan inslag av mänsklig inblandning eller styrning, såsom opåverkad tillväxt av fiskbestånd i internationella vatten (däremot räknas fiskodling som produktion). |
3.08 |
Produktion omfattar följande:
Sådan verksamhet som förtecknas ovan under leden a–e ska inkluderas även om den är olaglig eller inte registrerats hos skattemyndigheten eller sociala, statistiska eller andra myndigheter. Hushållens produktion av varor för egen räkning ska bokföras om denna typ av produktion är betydande, dvs. om den är kvantitativt betydande i förhållande till det totala utbudet av den aktuella varan i ett land. Den enda produktion av varor för egen räkning i hushållen som ska redovisas är bostadsbyggande samt produktion, lagring och bearbetning av jordbruksprodukter. |
3.09 |
Produktion omfattar inte hushållstjänster och personliga tjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll. Exempel på hushållstjänster som produceras av hushållen själva och som inte ingår är
Hushållstjänster och personliga tjänster som produceras av avlönad arbetskraft i hushållen samt bostadstjänster i ägarbebodda bostäder ska ingå i produktionen. |
Primär verksamhet, sekundär verksamhet och hjälpverksamhet
3.10 |
Definition: En lokal verksamhetsenhets primära verksamhet är den verksamhet som har störst förädlingsvärde jämfört med varje annan verksamhet som bedrivs inom samma enhet. Klassificeringen av den primära verksamheten ska göras med hjälp av Nace rev. 2, först på den högsta nivån i klassificeringen och därefter på mer detaljerade nivåer. |
3.11 |
Definition: En sekundär verksamhet är en verksamhet som bedrivs inom en lokal verksamhetsenhet vid sidan av den primära verksamheten. Resultatet av den sekundära verksamheten är en sekundärprodukt. |
3.12 |
Definition: En hjälpverksamhet är en verksamhet vars produktion är avsedd att användas inom ett företag. En hjälpverksamhet är en stödtjänst som tillhandahålls inom företaget för att den primära eller de sekundära verksamheterna inom en lokal verksamhetsenhet ska kunna bedrivas. Alla insatser som förbrukas i en hjälpverksamhet – material, arbetskraft, kapitalförslitning etc. – behandlas som insatser i den primära eller sekundära verksamhet som den stöder. Hjälpverksamheter kan vara t.ex.
Företagen kan välja mellan att bedriva hjälpverksamheter i egen regi eller att köpa sådana tjänster på marknaden från producenter som är specialiserade på dessa tjänster. Investeringar i egen regi är inte någon hjälpverksamhet. |
3.13 |
Hjälpverksamheter betraktas inte som fristående enheter som är skilda från den primära eller sekundära verksamhet eller den enhet de betjänar. Följaktligen ska hjälpverksamheter integreras med den lokala verksamhetsenhet de betjänar. Hjälpverksamheter kan bedrivas på andra platser och vara belägna i en annan region än den lokala verksamhetsenhet de betjänar. En strikt tillämpning av den huvudregel som avses i första stycket skulle vid den regionala fördelningen av hjälpverksamheter innebära en underskattning av aggregaten i de regioner som har en hög koncentration av hjälpverksamheter. I enlighet med principerna för bestämning av hemvist gäller därför att hjälpverksamheter hänförs till den region där de är belägna men att de förblir i samma bransch som den lokala verksamhetsenhet de betjänar. |
Produktion (P.1)
3.14 |
Definition: Produktionen är summan av alla produkter som skapats under räkenskapsperioden. I produktionen ingår bl.a.
|
3.15 |
När en institutionell enhet omfattar mer än en lokal verksamhetsenhet är den institutionella enhetens produktion summan av produktionen vid de lokala verksamhetsenheter som ingår, inklusive produkter levererade mellan dessa verksamhetsenheter. |
3.16 |
Tre typer av produktion specificeras i ENS 2010:
Denna distinktion tillämpas också på lokala verksamhetsenheter och institutionella enheter enligt följande:
Distinktionen mellan marknad, för egen slutlig användning och icke-marknad är fundamental eftersom
Denna distinktion är avgörande för vilka värderingsprinciper som ska användas för produktionen. Marknadsproduktion och produktion för egen slutlig användning värderas till baspris. Icke-marknadsproducenters totala produktion värderas genom summering av produktionskostnaderna. En institutionell enhets produktion värderas som summan av produktionen vid de lokala verksamhetsenheter som ingår och beror därmed också på distinktionen mellan marknad, för egen slutlig användning och icke-marknad. Vidare används denna distinktion för att klassificera institutionella enheter efter sektor. Icke-marknadsproducenter klassificeras i sektorn offentlig förvaltning eller sektorn hushållens icke-vinstdrivande organisationer. Uppdelningen görs uppifrån och ner, dvs. först för institutionella enheter, sedan för lokala verksamhetsenheter och därefter för deras produktion. På produktnivå delas produktionen upp i marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och icke-marknadsproduktion efter egenskaperna hos den institutionella enhet och den lokala verksamhetsenhet som står för produktionen. |
3.17 |
Definition: Marknadsproduktion är produktion som avyttras på marknaden eller är avsedd att avyttras på marknaden. |
3.18 |
Marknadsproduktion omfattar
|
3.19 |
Definition: Ekonomiskt signifikanta priser är priser som har ett väsentligt inflytande på mängden produkter som producenterna är villiga att leverera och mängden produkter som köparna vill förvärva. Sådana priser förekommer när båda följande villkor är uppfyllda:
Priser som inte är ekonomiskt signifikanta kan användas för att få vissa intäkter eller reducera det efterfrågeöverskott som kan förekomma när tjänster är helt kostnadsfria. Det ekonomiskt signifikanta priset på en produkt bestäms med hänsyn till den institutionella enhet och lokala verksamhetsenhet där produktionen skett. Till exempel antas all produktion som sker hos hushållens personliga företag och säljs till andra institutionella enheter säljas till ekonomiskt signifikanta priser, och är alltså att betrakta som marknadsproduktion. För andra institutionella enheters produktion bestäms förmågan att bedriva marknadsverksamhet till ekonomiskt signifikanta priser främst med hjälp av ett kvantitativt kriterium (det så kallade 50 %-kriteriet), där försäljningen ställs i relation till produktionskostnaderna. För att enheten ska betraktas som marknadsproducent ska försäljningen under flera år i rad täcka minst 50 % av kostnaderna. |
3.20 |
Definition: Produktion för egen slutlig användning avser varor och tjänster som behålls antingen för egen konsumtion eller för investering inom samma institutionella enhet. |
3.21 |
Produkter för egen konsumtion kan endast produceras i hushållssektorn. Exempel på produkter för egen konsumtion är
|
3.22 |
Produkter som används för investering i egen regi kan produceras i vilken sektor som helst. Exempel på sådana produkter är
|
3.23 |
Definition: Icke-marknadsproduktion är produktion som tillhandahålls andra enheter kostnadsfritt eller till priser som inte är ekonomiskt signifikanta. Icke-marknadsproduktion (P.13) delas in i två poster – betalningar för icke-marknadsproduktion (P.131), bestående av diverse avgifter och arvoden, och övrig icke-marknadsproduktion (P.132), som är produktion som tillhandahålls kostnadsfritt. Orsaken till icke-marknadsproduktion kan vara följande:
|
3.24 |
Definition: Marknadsproducenter är lokala verksamhetsenheter eller institutionella enheter vars huvudsakliga produktion är marknadsproduktion. Om en lokal verksamhetsenhet eller institutionell enhet är marknadsproducent är dess huvudsakliga produktion per definition marknadsproduktion, eftersom produktionens karaktär fastställs efter det att distinktionen mellan marknad, för egen slutlig användning och icke-marknad tillämpats på den lokala verksamhetsenhet och institutionella enhet som har producerat produkterna. |
3.25 |
Definition: Producenter för egen slutlig användning är lokala verksamhetsenheter eller institutionella enheter vars huvudsakliga produktion går till egen slutlig användning inom samma institutionella enhet. |
3.26 |
Definition: Icke-marknadsproducenter är lokala verksamhetsenheter eller institutionella enheter vars huvudsakliga produktion tillhandahålls kostnadsfritt eller till priser som inte är ekonomiskt signifikanta. |
Institutionella enheter: distinktionen mellan marknad, för egen slutlig användning och icke-marknad
3.27 |
En översikt över distinktionen mellan marknad, för egen slutlig användning och icke-marknad för institutionella enheter som är producenter finns i tabell 3.1. Indelningen i sektorer framgår också av tabellen. Tabell 3.1 – Distinktionen mellan marknadsproducenter, producenter för egen slutlig användning och icke-marknadsproducenter
|
3.28 |
Tabell 3.1 visar att för att avgöra huruvida en institutionell enhet ska klassificeras som marknadsproducent, producent för egen slutlig användning eller icke-marknadsproducent måste flera distinktioner göras i tur och ordning. Den första distinktionen görs mellan privata och offentliga producenter. En offentlig producent är en producent som styrs av den offentliga förvaltningen (se definitionen av styrning i punkt 2.38). |
3.29 |
Såsom framgår av tabell 3.1 återfinns privata producenter i alla sektorer utom sektorn offentlig förvaltning. Offentliga producenter däremot återfinns endast i sektorn icke-finansiella bolag, sektorn finansiella bolag och sektorn offentlig förvaltning. |
3.30 |
En speciell kategori av privata producenter är de personliga (ej bolagsetablerade) företag som ägs av hushållen. Dessa är marknadsproducenter eller producenter för egen slutlig användning. De senare återfinns i samband med produktion av bostadstjänster i ägarbebodda bostäder och produktion av varor för egen räkning. Alla personliga företag som ägs av hushållen klassificeras i hushållssektorn, utom kvasibolag som ägs av hushållen. De är marknadsproducenter och klassificeras i sektorerna icke-finansiella respektive finansiella bolag. |
3.31 |
Övriga privata producenter delas upp i privata icke-vinstdrivande organisationer och övriga privata producenter. Definition: En privat icke-vinstdrivande organisation definieras som en juridisk eller social enhet vars syfte är att producera varor och tjänster med egenskaper som gör att de inte kan bli en källa för inkomster, vinster eller andra finansiella förtjänster för de enheter som inrättar, styr eller finansierar dem. När produktionsverksamheten genererar ett överskott kan inga andra institutionella enheter tillgodogöra sig detta överskott. En privat icke-vinstdrivande organisation tillhör sektorn icke-finansiella bolag eller sektorn finansiella bolag om den är en marknadsproducent. En privat icke-vinstdrivande organisation klassificeras i sektorn hushållens icke-vinstdrivande organisationer om den är en icke-marknadsproducent, såvida den inte styrs av den offentliga förvaltningen. Om så är fallet ska den ingå i sektorn offentlig förvaltning. Övriga privata producenter som inte är icke-vinstdrivande organisationer är marknadsproducenter. De klassificeras i sektorerna icke-finansiella bolag respektive finansiella bolag. |
3.32 |
För att skilja mellan marknadsproduktion och icke-marknadsproduktion respektive mellan marknadsproducenter och icke-marknadsproducenter ska flera olika kriterier användas. Syftet med dessa kriterier för marknad/icke-marknad (se punkt 3.19 om definitionen av ekonomiskt signifikanta priser) är att avgöra om det föreligger marknadsmässiga omständigheter och om producentens beteende är tillräckligt marknadsmässigt. Enligt det kvantitativa marknads-/icke-marknadskriteriet ska försäljningen av produkter till ekonomiskt signifikanta priser åtminstone täcka merparten av produktionskostnaderna. |
3.33 |
Vid tillämpningen av detta kvantitativa marknads-/icke-marknadskriterium gäller följande definitioner av försäljningsintäkt och produktionskostnad:
Vid tillämpning av det kvantitativa marknads-/icke-marknadskriteriet ser man till flera år i följd. Smärre fluktuationer i försäljningsvolymen från ett år till ett annat innebär inte att man måste omklassificera en institutionell enhet (och dess lokala verksamhetsenheter och produktion). |
3.34 |
Försäljning kan innefatta flera olika element. För sjukvårdstjänster som tillhandahålls av ett sjukhus kan det t.ex. motsvara
Endast mottagna övriga produktionssubventioner och gåvor (t.ex. från välgörenhetsorganisationer) behandlas inte som försäljning. Som ytterligare exempel kan nämnas att ett företags försäljning av transporttjänster kan motsvara producenters insatsförbrukning, naturainkomster från arbetsgivare, sociala naturaförmåner från den offentliga förvaltningen och hushållsköp som inte ersätts. |
3.35 |
Privata icke-vinstdrivande organisationer som betjänar företag är ett specialfall. De finansieras vanligen genom bidrag eller medlemsavgifter från en grupp av företag. Medlemsavgifterna behandlas inte som transferering utan som betalning för tjänst, dvs. försäljning. Dessa icke-vinstdrivande organisationer är därför marknadsproducenter och klassificeras i sektorerna icke-finansiella bolag eller finansiella bolag. |
3.36 |
När kriteriet att jämföra försäljning och produktionskostnader tillämpas på privata och offentliga icke-vinstdrivande organisationer kan det i vissa fall bli vilseledande att i försäljningen inkludera alla ersättningar som är kopplade till produktionsvolymen. Det kan t.ex. gälla finansieringen av privata och offentliga skolor. Ersättningen från den offentliga förvaltningen kan vara kopplad till antalet elever men även vara resultatet av förhandlingar med den offentliga förvaltningen. I ett sådant fall ska ersättningarna inte behandlas som försäljning, trots att de kanske har en direkt koppling till ett mått på produktionsvolymen (antalet elever). Detta innebär att en skola som huvudsakligen finansieras med sådana ersättningar är en icke-marknadsproducent. |
3.37 |
Offentliga producenter kan vara marknadsproducenter eller icke-marknadsproducenter. Marknadsproducenter klassificeras i sektorerna icke-finansiella och finansiella bolag. Om den institutionella enheten är en icke-marknadsproducent, ska den klassificeras i sektorn offentlig förvaltning. |
3.38 |
Lokala verksamhetsenheter som är marknadsproducenter och producenter för egen slutlig användning har ingen icke-marknadsproduktion. Deras produktion kan därför endast behandlas som marknadsproduktion eller produktion för egen slutlig användning och värderas därefter (se punkterna 3.42–3.53). |
3.39 |
Lokala verksamhetsenheter som är icke-marknadsproducenter kan som sekundärproduktion producera för marknaden och för egen slutlig användning. Produktion för egen slutlig användning är investeringar i egen regi. Huruvida marknadsproduktion förekommer ska i princip avgöras genom att de kvalitativa och kvantitativa marknads-/icke-marknadskriterierna tillämpas på enskilda produkter. Icke-marknadsproducenters sekundära marknadsproduktion kan t.ex. vara offentliga sjukhus som säljer vissa av sina tjänster till ekonomiskt signifikanta priser. |
3.40 |
Andra exempel är offentliga museers försäljning av reproduktioner eller meteorologiska institut som säljer väderprognoser. |
3.41 |
Icke-marknadsproducenter kan också ha intäkter från försäljning av sin icke-marknadsproduktion till priser som inte är ekonomiskt signifikanta, t.ex. museets intäkter från entrébiljetter. Dessa intäkter avser icke-marknadsproduktion. Om de båda typerna av intäkter (biljettintäkter och intäkter från försäljning av affischer och kort) är svåra att separera, kan båda behandlas endera som intäkt från marknadsproduktion eller intäkt från icke-marknadsproduktion. Vilken av de två behandlingarna man väljer bör bero på den antagna relativa vikten av de båda intäktstyperna (från biljetter kontra försäljning av affischer och kort). |
Tidpunkt för bokföring och värdering av produktionen
3.42 |
Produktionen ska bokföras och värderas när den skapas i produktionsprocessen. |
3.43 |
All produktion ska värderas till baspris, men särskilda regler gäller vid
|
3.44 |
Definition: Baspriset är det pris som producenten erhåller från köparen för en producerad enhet av en vara eller tjänst, minus alla skatter (dvs. produktskatter) som erläggs för enheten ifråga som en konsekvens av dess produktion eller försäljning, plus alla subventioner (dvs. produktsubventioner), som erhålls för enheten ifråga som en konsekvens av dess produktion eller försäljning. Det omfattar inte några transportkostnader som faktureras separat av producenten. Inte heller kapitalvinster eller kapitalförluster på finansiella och icke-finansiella tillgångar ingår. |
3.45 |
Produktion för egen slutlig användning (P.12) ska värderas till baspris för liknande produkter som säljs på marknaden. Detta genererar ett driftsöverskott netto eller en sammansatt förvärvsinkomst för sådan produktion. Som exempel kan nämnas bostadstjänster i ägarbebodda bostäder som genererar ett driftsöverskott netto. Om det inte finns några baspriser för liknande produkter att jämföra med, bör produktionen för egen slutlig användning värderas till produktionskostnaden plus ett tillägg (utom för icke-marknadsproducenter) för driftsöverskott netto eller sammansatt förvärvsinkomst. |
3.46 |
Ökning av produkter i arbete värderas till löpande baspris för den färdiga produkten. |
3.47 |
För att värdet av produktion behandlad som produkter i arbete ska kunna beräknas i förväg, ska värdet baseras på de faktiska kostnaderna med tillägg (utom för icke-marknadsproducenter) för beräknat driftöverskott eller beräknad sammansatt förvärvsinkomst. De preliminära beräkningarna ska senare ersättas genom att de färdiga produkternas faktiska värde (när det blir känt) fördelas över den period då produkterna framställdes. Värdet på produktionen av färdiga produkter är summan av värdet av
|
3.48 |
För byggnader och anläggningar som anskaffats i ofullständigt skick beräknas ett värde baserat på kostnader fram till den aktuella tidpunkten, med tillägg för driftsöverskott eller sammansatt förvärvsinkomst. Detta tillägg kan beräknas på basis av priserna på liknande byggnader och anläggningar. Gjorda delbetalningar kan användas för att approximera värdet av den fasta bruttoinvestering köparen gjort i olika skeden (förutsatt att inga förskottsbetalningar eller försenade betalningar görs). Om en byggnadsverksamhet för egen räkning inte avslutas inom en och samma räkenskapsperiod, ska värdet av produktionen beräknas med följande metod. Förhållandet mellan kostnaderna under den innevarande perioden och de totala kostnaderna under hela byggnadsperioden beräknas. Detta förhållande multipliceras med den beräknade totala produktionen till löpande baspris. Om det inte går att beräkna värdet på den färdiga anläggningen till löpande baspris värderas den till den totala produktionskostnaden plus ett tillägg (utom för icke-marknadsproducenter) för driftsöverskott netto eller sammansatt förvärvsinkomst. Om delar av eller hela arbetskraften är gratis, vilket kan hända om flera hushåll gemensamt ägnar sig åt en byggnadsverksamhet, inkluderas i den beräknade totala produktionskostnaden en beräknad kostnad för avlönad arbetskraft med användning av de lönenivåer som gäller för liknande arbetskraftsinsatser. |
3.49 |
En icke-marknadsproducents (lokal verksamhetsenhets) totala produktion ska värderas till total produktionskostnad, dvs. summan av
Räntebetalningar (exklusive Fisim) ingår inte som kostnader för icke-marknadsproduktion. I kostnaderna ingår inte heller någon imputerad nettoavkastning på kapital eller något imputerat hyresvärde för byggnader som inte är bostäder och som ägs och används i icke-marknadsproduktion. |
3.50 |
En institutionell enhets totala produktion är summan av den totala produktionen hos de lokala verksamhetsenheter som ingår i enheten. Detta gäller också de institutionella enheter som är icke-marknadsproducenter. |
3.51 |
Om icke-marknadsproducenter inte har någon sekundär marknadsproduktion värderas icke-marknadsproduktionen till produktionskostnad. Om icke-marknadsproducenter har en sekundär marknadsproduktion beräknas icke-marknadsproduktionen residualt, dvs. som den totala produktionskostnaden minus intäkterna från marknadsproduktionen. |
3.52 |
Icke-marknadsproducenters marknadsproduktion värderas till baspris. Den totala produktionen hos en lokal verksamhetsenhet som är icke-marknadsproducent men producerar för marknad, icke-marknad och för egen slutlig användning ska värderas till summan av produktionskostnaderna. Värdet av marknadsproduktionen får man från intäkterna från försäljning av marknadsprodukter, medan värdet av icke-marknadsproduktionen beräknas residualt som skillnaden mellan värdet av den totala produktionen och summan av marknadsproduktion och produktion för egen slutlig användning. Värdet av intäkterna från försäljning av icke-marknadsproducerade varor och tjänster till priser som inte är ekonomiskt signifikanta ingår inte i dessa beräkningar – de är en del av värdet av icke-marknadsproduktionen. |
3.53 |
Nedan följer en förteckning (uppställd efter avdelningarna i CPA) över undantag och klargöranden i fråga om bokföringstidpunkt och värdering av produktionen. |
Produkter från jordbruk, skogsbruk och fiske (avdelning A)
3.54 |
Produktionen av jordbruksprodukter ska bokföras som kontinuerlig produktion över hela produktionsperioden (och inte endast när grödan skördas eller djuren slaktas). Växande gröda, skog på rot och bestånd av fisk eller djur som uppföds för att bli livsmedel ska behandlas som lager av produkter i arbete under processen och omvandlas till lager av färdiga produkter när processen är klar. I produktionen ingår inte eventuella förändringar i icke-odlade biologiska tillgångar, t.ex. tillväxt av vildlevande djur, fåglar och fisk eller naturlig tillväxt av skog. |
Tillverkade varor (avdelning C); Byggnader och byggnadsarbeten (avdelning F)
3.55 |
När uppförandet av en byggnad eller annan anläggning sträcker sig över flera räkenskapsperioder ska den produktion som sker under varje period behandlas som om den sålts till köparen vid slutet av perioden, dvs. den ska bokföras av köparen som fast realkapitalbildning snarare än som produkter i arbete i byggnadsverksamheten. Produktionen behandlas som om den sålts till köparen i etapper. Om kontraktet innehåller bestämmelser om delbetalningar kan värdet av produktionen approximeras med hjälp av summan av de delbetalningar som gjorts under varje period. Om den slutgiltiga köparen är okänd bokförs den ej avslutade produktionen för varje period som produkter i arbete. |
Handel; reparation av motorfordon (avdelning G)
3.56 |
Produktionen av parti- och detaljhandelstjänster mäts genom de handelsmarginaler som tas ut på handelsvaror. Definition: En handelsmarginal är skillnaden mellan det faktiska eller imputerade försäljningspriset på en handelsvara och det pris som distributören skulle ha betalat för att återanskaffa varan då den säljs eller på annat sätt avyttras. Handelsmarginaler på vissa varor kan vara negativa om försäljningspriserna sätts ned. Handelsmarginalerna är negativa på varor som inte säljs, utan går till spillo eller blir stulna. Handelsmarginalerna på varor som anställda får som naturalön eller som ägarna behåller för eget bruk är lika med noll. Kapitalvinster och kapitalförluster ingår inte i handelsmarginalen. En parti- eller detaljhandlares produktion beräknas enligt följande:
|
Transport och magasineringstjänster (avdelning H)
3.57 |
Produktionen av transporttjänster mäts som värdet av de belopp som erhålls för att transportera varor eller personer. Transporter för eget bruk inom den lokala verksamhetsenheten betraktas som hjälpverksamhet och anges eller bokförs inte separat. |
3.58 |
Produktionen av magasineringstjänster mäts som värdet av en ökning av produkter i arbete. Prisökningar på varor i lager betraktas inte som produkter i arbete och produktion, utan bör behandlas som kapitalvinster. Om värdeökningen avspeglar en prisökning utan att kvaliteten förändrats är det inte fråga om någon ytterligare produktion under perioden utöver lagerkostnaderna eller det uttryckliga förvärvet av en lagringstjänst. I följande tre fall betraktas värdeökningen dock som produktion:
|
3.59 |
De flesta prisförändringar på varor i lager är inte en ökning av produkter i arbete. För att beräkna de lagrade varornas värdeökning utöver lagerkostnaderna kan man använda den förväntade värdeökningen utöver den allmänna inflationstakten under en förutbestämd period. Eventuell vinst utanför den förutbestämda perioden fortsätter man att bokföra som kapitalvinst eller kapitalförlust. Lagringstjänster omfattar inga prisförändringar som hänger samman med innehav av finansiella tillgångar, värdeföremål eller andra icke-finansiella tillgångar såsom mark och byggnader. |
3.60 |
Produktionen av resebyråtjänster mäts som värdet av byråernas avgifter på tjänster (arvode eller provision) och inte som den totala utgift som resande betalar till resebyrån, inklusive avgifter för transport med tredje man. |
3.61 |
Produktionen av researrangörstjänster mäts genom den totala utgift som resande betalar till researrangören. |
3.62 |
Skillnaden mellan resebyråtjänster och researrangörstjänster är att resebyråtjänster endast omfattar förmedling av tjänster för den resande medan researrangörstjänster skapar en ny produkt – en paketresa – med olika komponenter (resa, hotell och underhållning). |
Hotell- och restaurangtjänster (avdelning I)
3.63 |
Produktionsvärdet för hotell-, restaurang- och kafétjänster inkluderar värdet av den mat och de drycker etc. som konsumeras. |
Finans- och försäkringstjänster (avdelning K): centralbankens produktion
Centralbanken tillhandahåller följande tjänster:
a) |
Penningpolitiska tjänster. |
b) |
Finansiella förmedlingstjänster. |
c) |
Tjänster i form av tillsyn över finansiella bolag. |
Centralbankens produktion mäts som summan av dess kostnader.
Finans- och försäkringstjänster (avdelning K): finansiella tjänster över lag
Finansiella tjänster utgörs av
a) |
finansförmedling (inklusive försäkrings- och pensionstjänster), |
b) |
finansiella servicebolags tjänster, och |
c) |
andra finansiella tjänster. |
3.64 |
Finansförmedling omfattar finansiell riskhantering och likviditetsomvandling. Bolag som ägnar sig åt detta slags verksamhet får medel genom att exempelvis ta emot inlåning och utfärda växlar, obligationer och andra värdepapper. Bolagen använder dessa och egna medel till att förvärva finansiella tillgångar genom att ge lån och köpa växlar, obligationer och andra värdepapper. I finansförmedling ingår försäkrings- och pensionstjänster. |
3.65 |
Finansiell serviceverksamhet underlättar riskhantering och likviditetsomvandling. Finansiella servicebolag handlar för andra enheters räkning och utsätter sig inte själva för risk genom att ådra sig finansiella skulder eller förvärva finansiella tillgångar som ett led i en förmedlingstjänst. |
3.66 |
Andra finansiella tjänster omfattar bevakningstjänster såsom bevakning av aktie- och obligationsmarknaden, säkerhetstjänster såsom förvaring av värdefulla smycken och viktiga dokument samt handelstjänster såsom valutahandel och handel med värdepapper. |
3.67 |
Finansiella tjänster tillhandahålls nästan uteslutande av finansinstitut på grund av den stränga tillsynen över dessa tjänster. Om en återförsäljare t.ex. vill erbjuda sina kunder kredit, tillhandahålls krediten normalt av ett finansiellt dotterbolag till återförsäljaren eller av ett annat specialiserat finansinstitut. |
3.68 |
Finansiella tjänster kan betalas direkt eller indirekt. I vissa transaktioner i finansiella tillgångar kan det förekomma både direkta och indirekta avgifter. Finansiella tjänster tillhandahålls och betalas främst på fyra olika sätt, nämligen
|
Finansiella tjänster som tillhandahålls mot direkt betalning
3.69 |
Dessa finansiella tjänster tillhandahålls mot uttryckliga avgifter, och det kan röra sig om en rad olika tjänster som kan tillhandahållas av olika typer av finansinstitut. Följande exempel illustrerar vilken typ av tjänster som har direkta avgifter:
|
Finansiella tjänster som betalas genom räntor
3.70 |
Vid finansförmedling tar ett finansinstitut, t.ex. en bank, emot inlåning från enheter som vill få ränta på medel som de inte har något omedelbart behov av, och lånar ut den till andra enheter som inte har tillräckliga medel för att täcka sina behov. Banken erbjuder alltså en mekanism som gör att den första enheten kan låna ut medel till den andra enheten. Båda parterna betalar en avgift till banken för den erhållna tjänsten: den enhet som lånar ut medlen betalar genom att godta en ränta som är lägre än referensräntan, medan den enhet som lånar medlen betalar genom att godta en ränta som är högre än referensräntan. Skillnaden mellan den ränta som låntagarna betalar till banken och den ränta som faktiskt betalas till insättarna utgör en avgift för Fisim. |
3.71 |
Det är sällan så att mängden kapital som lånas ut av ett finansinstitut exakt motsvarar mängden inlånat kapital. Vissa medel kan ha satts in men ännu inte lånats ut. Vissa lån kan ha finansierats av bankens egna medel och inte av inlånat kapital. Oavsett var medlen kommer ifrån tillhandahålls en tjänst för den inlåning och utlåning som erbjuds. Fisim imputeras för all inlåning och utlåning. Dessa indirekta avgifter gäller endast utlåning från eller inlåning hos finansinstitut. |
3.72 |
Referensräntan ligger mellan bankernas inlånings- respektive utlåningsränta. Den motsvarar inte det aritmetiska medelvärdet av inlånings- och utlåningsräntorna. Den räntesats som gäller för in- och utlåning mellan banker är ett lämpligt val. Det behövs emellertid olika referensräntesatser för varje valuta som in- och utlåningen uttrycks i, i synnerhet när det rör sig om ett utländskt finansinstitut. Fisim beskrivs ingående i kapital 14. |
Finansiella tjänster vid förvärv och avyttring av finansiella tillgångar och skulder på finansiella marknader
3.73 |
När ett finansinstitut bjuder ut ett värdepapper (t.ex. en växel eller en obligation) till försäljning tas en serviceavgift ut. Inköpspriset (säljkursen) är lika med värdepapperets beräknade marknadsvärde plus en marginal. Ännu en avgift tas ut när värdepapperet säljs, och det pris säljaren erbjuds (köpkursen) är lika med marknadsvärdet minus en marginal. Marginalerna mellan köp- och säljkurserna gäller även ägarandelar, andelar i investeringsfonder och utländsk valuta. Dessa marginaler är betalning för tillhandahållandet av finansiella tjänster. |
Finansiella tjänster som tillhandahålls inom försäkrings- och pensionssystem, där verksamheten finansieras genom försäkringspremier och avkastning på sparande
3.74 |
Följande finansiella tjänster ingår under denna rubrik. De resulterar samtliga i en omfördelning av medel.
|
Fastighetstjänster (Avdelning L)
3.75 |
Produktionen av bostadstjänster i ägarbebodda bostäder ska värderas till den beräknade hyreskostnad en hyresgäst skulle ha för motsvarande boende, med beaktande av sådana faktorer som läge, faciliteter i området osv. samt själva bostadens storlek och kvalitet. För garage som ligger fristående från bostaden och används av ägaren själv i samband med nyttjandet av bostaden ska en motsvarande imputering göras. Hyresvärdet av ägarbebodda bostäder utomlands, t.ex. fritidshus, ska inte bokföras som en del av inhemsk produktion utan som import av tjänst, och motsvarande driftsöverskott netto som primärinkomst från utlandet. Ägarbebodda bostäder som ägs av utomlands bosatta ska bokföras på motsvarande sätt. I fallet med andelslägenheter ska en andel av serviceavgiften bokföras. |
3.76 |
Värdet på bostadstjänster i ägarbebodda bostäder beräknas med hjälp av stratifieringsmetoden. Bostadsstocken stratifieras efter läge, typ av bostad och andra faktorer som inverkar på hyran. Uppgifter om faktiska hyror från uthyrda bostäder används för att beräkna hyresvärdet på hela bostadsstocken. Den genomsnittliga faktiska hyran per stratum tillämpas på alla bostäder i respektive stratum. Om hyresuppgifterna har hämtats från urvalsundersökningar görs uppräkningen till hyran för hela bostadsstocken både för en del av de uthyrda bostäderna och för samtliga ägarbebodda bostäder. Detta förfarande för att fastställa en hyra per stratum görs för ett basår och extrapoleras sedan till efterföljande perioder. |
3.77 |
Den hyra som ska tillämpas på ägarbebodda bostäder i stratifieringsmetoden är den hyra som betalas på den privata marknaden för rätten att disponera en omöblerad bostad. Hyrorna för omöblerade bostäder från alla hyreskontrakt på den privata marknaden används för att fastställa imputerade hyror. Även hyror på den privata marknaden som ligger lågt på grund av offentlig reglering ska ingå. Om hyresgästen är uppgiftslämnare ska den observerade hyran korrigeras genom tillägg av eventuella särskilda hyresbidrag som betalas direkt till hyresvärden. Om urvalet av de ovannämnda observerade hyrorna inte är tillräckligt stort kan observerade hyror för möblerade bostäder användas för imputering, under förutsättning att de justeras för möblerna. I undantagsfall kan även höjda hyror för offentligt ägda bostäder användas. Låga hyror för bostäder som hyrs ut till släktingar eller anställda bör inte användas. |
3.78 |
Stratifieringsmetoden används för uppräkning till alla uthyrda bostäder. Det kan hända att den genomsnittliga hyran för imputering enligt ovan inte lämpar sig för vissa segment av hyresmarknaden. Till exempel lämpar sig reducerade hyror för möblerade bostäder eller höjda offentliga hyror inte för motsvarande faktiskt uthyrda bostäder. I sådana fall krävs separata stratum för faktiskt uthyrda möblerade eller sociala bostäder i kombination med lämpliga genomsnittshyror. |
3.79 |
Om det inte finns någon tillräckligt omfattande hyresmarknad där bostäderna är representativa för ägarbebodda bostäder ska användarkostnadsmetoden användas för ägarbebodda bostäder. Enligt denna metod är produktionen av bostadstjänster lika med summan av insatsförbrukning, kapitalförslitning, övriga skatter minus produktionssubventioner samt driftsöverskott netto. Driftsöverskottet netto mäts genom att en konstant real årlig avkastning tillämpas på nettovärdet på stocken av ägarbebodda bostäder i löpande priser (återanskaffningskostnader). |
3.80 |
Produktion av fastighetstjänster i byggnader som inte är bostäder mäts genom hyresvärdet. |
Tjänster inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik (avdelning M); Uthyrnings-, fastighetsservice-, resetjänster och andra stödtjänster (Avdelning N)
3.81 |
Operationella leasingtjänsters produktion (uthyrning av maskiner och inventarier etc.) mäts som värdet av den betalda hyran. Operationell leasing skiljer sig från finansiell leasing: finansiell leasing är ett sätt att finansiera förvärv av fasta tillgångar genom att leasinggivaren ger leasingtagaren ett lån. Betalningarna för finansiell leasing består av amorteringar och räntebetalningar, med en liten avgift för de tillhandahållna direkta tjänsterna (se kapital 15: Kontrakt, leasingavtal och licenser). |
3.82 |
Forskning och utveckling (FoU) är kreativt arbete som utförs systematiskt för att öka kunskaperna och använda dessa kunskaper för att ta fram och utveckla nya produkter, inklusive förbättrade versioner av eller egenskaper hos befintliga produkter, eller för att utarbeta eller utveckla nya eller effektivare produktionsprocesser. FoU som jämfört med den primära verksamheten har betydande omfattning ska bokföras som den lokala verksamhetsenhetens sekundära verksamhet. En separat lokal verksamhetsenhet används för FoU när så är möjligt. |
3.83 |
Produktionen av FoU-tjänster mäts på följande sätt:
Utgifter för FoU ska särskiljas från utbildningsutgifter. FoU-utgifterna omfattar inte kostnader för utveckling av programvara som primär eller sekundär verksamhet. |
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring (Avdelning O)
3.84 |
Offentlig förvaltning, försvar och obligatorisk socialförsäkring är icke-marknadstjänster och värderas i enlighet med detta. |
Tjänster avseende utbildning (Avdelning P); Vård och omsorg; sociala tjänster (Avdelning Q)
3.85 |
För tjänster avseende utbildning och hälso- och sjukvård finns en exakt gräns mellan marknadsproducenter och icke-marknadsproducenter och mellan deras marknadsproduktion respektive icke-marknadsproduktion. Offentliga institutioner (eller andra institutioner som har särskilda subventioner) kan t.ex. ha symboliska avgifter för vissa typer av utbildning och medicinsk behandling, medan de för andra typer av utbildning och medicinsk specialistbehandling kan ta ut marknadsmässiga taxor. Ett annat exempel är när samma typ av tjänst (t.ex. högre utbildning) tillhandahålls av dels den offentliga förvaltningen, dels kommersiella institut. I tjänster avseende utbildning och hälso- och sjukvård ingår inte FoU-verksamhet, och hälso- och sjukvårdstjänster omfattar inte medicinsk utbildning, t.ex. av universitetssjukhus. |
Tjänster avseende kultur, nöje och fritid (Avdelning R); Andra tjänster (Avdelning S)
3.86 |
Produktion av böcker, inspelningar, filmer, programvara, band, skivor etc. är en process i två steg och mäts på följande sätt:
|
Förvärvsarbete i hushåll (Avdelning T)
3.87 |
Produktion av hushållstjänster som produceras av anställd avlönad personal värderas till utbetalda ersättningar till anställda; i detta ingår alla naturaförmåner såsom kost och logi. |
INSATSFÖRBRUKNING (P.2)
3.88 |
Definition: Insatsförbrukning består av de varor och tjänster som används som insats i produktionsprocessen, exklusive fasta tillgångar vars användning bokförs som kapitalförslitning. Dessa varor och tjänster kan antingen vidareförädlas eller förbrukas i produktionsprocessen. |
3.89 |
I insatsförbrukning ingår följande:
|
3.90 |
Insatsförbrukning omfattar inte
|
Tidpunkt för bokföring och värdering av insatsförbrukning
3.91 |
Produkter som används till insatsförbrukning ska bokföras och värderas vid den tidpunkt de går in i produktionsprocessen. De värderas till mottagarpris för liknande varor eller tjänster vid användningstidpunkten. |
3.92 |
De producerande enheterna bokför inte den faktiska användningen av varorna direkt. De bokför inköp av varor tänkta att användas som insats minus ökningen av sådana varor i lager. |
SLUTLIG KONSUMTION (P.3, P.4)
3.93 |
För konsumtion används två begrepp, nämligen
Med konsumtionsutgift avses utgifter för de varor och tjänster som hushållen, hushållens icke-vinstdrivande organisationer och den offentliga förvaltningen använder för att tillgodose individuella och kollektiva behov. Faktisk konsumtion avser anskaffning av konsumtionsvaror och konsumtionstjänster. Skillnaden mellan dessa båda begrepp ligger i behandlingen av vissa varor och tjänster som finansieras av den offentliga förvaltningen eller hushållens icke-vinstdrivande organisationer, men som kommer hushållen till del som sociala naturaförmåner. |
Konsumtionsutgift (P.3)
3.94 |
Definition: Konsumtionsutgifter består av inhemska institutionella enheters utgifter för varor och tjänster som används för att direkt tillgodose individuella behov eller önskemål eller samhällsmedlemmarnas kollektiva behov. |
3.95 |
I hushållens konsumtionsutgifter ingår följande:
|
3.96 |
Hushållens konsumtionsutgifter omfattar inte följande:
|
3.97 |
Hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter utgörs av två separata kategorier, nämligen
|
3.98 |
I den offentliga förvaltningens konsumtionsutgifter (P.3) ingår två typer av utgifter som liknar hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter, nämligen
|
3.99 |
Bolag har inga konsumtionsutgifter. Deras köp av sådana varor och tjänster som hushållen använder för slutlig konsumtion går antingen till insatsförbrukning eller ges till de anställda som naturalön, dvs. imputerade konsumtionsutgifter för hushållen. |
Faktisk konsumtion (P.4)
3.100 |
Definition: Faktisk konsumtion består av de varor eller tjänster som inhemska institutionella enheter förvärvar för att direkt tillgodose mänskliga behov, såväl individuella som kollektiva. |
3.101 |
Definition: Varor och tjänster för individuell konsumtion (individuella varor och tjänster) är varor och tjänster som ett hushåll förvärvar och använder för att tillgodose hushållsmedlemmarnas behov och önskemål. Individuella varor och tjänster har följande utmärkande drag:
|
3.102 |
Definition: Kollektiva tjänster är tjänster för kollektiv konsumtion som levereras samtidigt till alla i samhället eller till alla i en viss del av samhället, t.ex. alla hushåll som bor i en viss region. Kollektiva tjänster har följande utmärkande drag:
|
3.103 |
Hushållens samtliga konsumtionsutgifter är individuella. Alla varor och tjänster som hushållens icke-vinstdrivande organisationer tillhandahåller behandlas som individuella. |
3.104 |
För de varor och tjänster som tillhandahålls av offentliga förvaltningsenheter dras gränsen mellan individuella och kollektiva varor och tjänster med utgångspunkt i ändamålsklassificeringen av den offentliga förvaltningens utgifter (Cofog). Alla offentliga konsumtionsutgifter under var och en av följande rubriker ska behandlas som individuella konsumtionsutgifter:
|
3.105 |
Alternativt motsvarar den offentliga förvaltningens utgifter för individuell konsumtion huvudgrupp 14 i ändamålsklassificeringen av individuell konsumtion (Coicop), som utgörs av följande grupper:
|
3.106 |
Återstoden av den offentliga förvaltningens konsumtionsutgifter är kollektiva konsumtionsutgifter. De består av följande Cofog-grupper:
|
3.107 |
Sambanden mellan de olika konsumtionsbegreppen framgår av tabell 3.2. Tabell 3.2 — Sektor som har utgifter
|
3.108 |
Hushållens icke-vinstdrivande organisationers alla konsumtionsutgifter är individuella. Den totala faktiska konsumtionen är lika med summan av hushållens faktiska konsumtion och den offentliga förvaltningens faktiska konsumtion. |
3.109 |
Det förekommer inga sociala naturaförmåner till och från utlandet (även om sådana transfereringar förekommer i monetära termer). Den totala faktiska konsumtionen är lika med de totala konsumtionsutgifterna. |
Tidpunkt för bokföring och värdering av konsumtionsutgifter
3.110 |
Utgiften för en vara ska bokföras vid den tidpunkt då ägarbyte sker, medan utgiften för en tjänst bokförs när leveransen av tjänsten är avslutad. |
3.111 |
Utgifter för varor som anskaffas genom avbetalningsköp eller liknande kreditavtal (liksom vid finansiell leasing) ska bokföras när varorna levereras, även om det inte sker något ägarbyte vid denna tidpunkt. |
3.112 |
Konsumtion för egen räkning ska bokföras när de produkter som behålls för egen konsumtion produceras. |
3.113 |
Hushållens konsumtionsutgifter bokförs till mottagarpris. Detta är det pris köparen faktiskt betalar för produkterna vid tiden för köpet. En mer ingående definition finns i punkt 3.06. |
3.114 |
Varor och tjänster som tillhandahålls som naturalön till anställda ska värderas till baspris när de produceras av arbetsgivaren, och till arbetsgivarens mottagarpris när arbetsgivaren köper in dem. |
3.115 |
Varor och tjänster som behålls för egen konsumtion värderas till baspris. |
3.116 |
Den offentliga förvaltningens eller hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter för produkter som de själva producerat bokförs vid den tidpunkt då de produceras, som också är den tidpunkt då den offentliga förvaltningen eller hushållens icke-vinstdrivande organisationer levererar tjänsten. För konsumtionsutgifter för varor och tjänster som levereras via marknadsproducenter är bokföringstidpunkten lika med leveranstidpunkten. |
3.117 |
Den offentliga förvaltningens eller hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter (P.3) är lika med summan av deras produktion (P.1) plus utgifter för produkter som levereras till hushållen via marknadsproducenter – som utgör en del av de sociala transfereringarna in natura (D.632) – minus betalningar från andra enheter, marknadsproduktion (P.11) och betalningar för icke-marknadsproduktion (P.131), minus investeringar i egen regi (motsvarande P.12). |
Tidpunkt för bokföring och värdering av faktisk konsumtion
3.118 |
Varor och tjänster anses anskaffade av en institutionell enhet när den blir ny ägare till varorna eller när leveransen av tjänsterna är avslutad. |
3.119 |
Anskaffning – faktisk konsumtion – värderas till mottagarpris för de enheter som ådrar sig utgifterna. |
3.120 |
Andra naturaförmåner än sociala naturaförmåner från den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer behandlas som om de vore kontanta transfereringar. Följaktligen bokförs värdet av varorna och tjänsterna som utgifter för de institutionella enheter eller sektorer som förvärvar dem. |
3.121 |
Värdena av de två aggregaten konsumtionsutgift respektive faktisk konsumtion är desamma. Varor och tjänster som förvärvats av inhemska hushåll genom sociala naturaförmåner värderas till samma priser som de värderas till i utgiftsaggregaten. |
BRUTTOINVESTERING (P.5)
3.122 |
Bruttoinvestering omfattar
|
3.123 |
I bruttoinvestering ingår kapitalförslitning. Nettoinvesteringen får man fram genom att dra av kapitalförslitningen från bruttoinvesteringen. |
Fast bruttoinvestering (P.51g)
3.124 |
Definition: Fast bruttoinvestering (P.51) består av inhemska producenters anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar under en given period, plus vissa tillägg till värdet av icke-producerade tillgångar som uppstått genom en producents eller institutionell enhets produktiva verksamhet. Fasta tillgångar är producerade tillgångar som används i produktionen under mer än ett år. |
3.125 |
Fast bruttoinvestering omfattar både positiva och negativa värden:
|
3.126 |
Avyttring av fasta tillgångar omfattar inte
|
3.127 |
De olika typer av fasta bruttoinvesteringar som finns är
|
3.128 |
Väsentliga förbättringar av mark omfattar
Sådan verksamhet kan leda till att stora nya anläggningar uppförs, såsom strandvallar, flodvallar och dammar, men dessa anläggningar används inte för att producera andra varor och tjänster utan för att utöka eller förbättra mark, och det är marken – en icke-producerad tillgång – som används i produktionen. T.ex. tjänar en damm som har byggts för att producera elektricitet ett annat ändamål än en damm som har byggts för att stänga ute havet. Endast den senare typen av damm ska klassificeras som markförbättring. |
3.129 |
Fasta bruttoinvesteringar inkluderar följande gränsfall:
|
3.130 |
Följande ingår inte i fast bruttoinvestering:
|
3.131 |
Fasta bruttoinvesteringar i form av förbättringar av befintliga fasta tillgångar ska bokföras som anskaffning av nya fasta tillgångar av samma slag. |
3.132 |
Produkter som skyddas av immateriell äganderätt är ett resultat av forskning och utveckling, analysarbete eller innovation som skapar kunskap och vars användning är begränsad i lag eller genom andra skyddsåtgärder. Exempel på immateriella tillgångar är
|
3.133 |
För både fasta tillgångar och icke-producerade icke-finansiella tillgångar består den nya ägarens kostnader för ägarbytet av
Alla dessa kostnader ska bokföras som fast bruttoinvestering av den nya ägaren. |
Tidpunkt för bokföring och värdering av fast bruttoinvestering
3.134 |
Fast bruttoinvestering bokförs när äganderätten till den fasta tillgången överförs till den institutionella enhet som avser att använda den i produktion. Undantag från denna regel görs i fråga om
|
3.135 |
Fast bruttoinvestering värderas till mottagarpris inklusive installationsavgifter och andra kostnader för ägarbyte. När investeringen sker i egen regi värderas den till baspris för liknande fasta tillgångar, eller – om sådana baspriser inte är tillgängliga – till produktionskostnaden plus ett tillägg (utom för icke-marknadsproducenter) för driftöverskott netto eller sammansatt förvärvsinkomst. |
3.136 |
Anskaffning av produkter som skyddas av immateriell äganderätt värderas på olika sätt:
|
3.137 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar genom försäljning värderas till baspris efter avdrag för säljarens eventuella kostnader för ägarbytet. |
3.138 |
Kostnader för ägarbyte kan gälla både producerade tillgångar, inklusive fasta tillgångar, och icke-producerade tillgångar såsom mark. Dessa kostnader ingår i mottagarpriset när det gäller producerade tillgångar. När det gäller mark och andra icke-producerade tillgångar skiljs de ut från själva köpet och försäljningen och bokförs under en särskild rubrik som fasta bruttoinvesteringar. |
Kapitalförslitning (P.51c)
3.139 |
Definition: Med kapitalförslitning (P.51c) avses de fasta tillgångarnas värdeminskning till följd av normalt slitage och normal föråldring. I den beräknade värdeminskningen ingår avsättning för förlust av fasta tillgångar genom oförutsedda skador som man kan försäkra sig mot. Kapitalförslitning omfattar förutsedda avvecklingskostnader, t.ex. kostnader för avveckling av kärnkraftverk eller oljeplattformar eller kostnader för sanering av deponier. Sådana avvecklingskostnader bokförs som kapitalförslitning när tillgångarna tas ur bruk, dvs. när avvecklingskostnaderna bokförs som fast bruttoinvestering. |
3.140 |
Kapitalförslitning ska beräknas för alla typer av fasta tillgångar (utom djurbesättningar), inklusive immateriella rättigheter, väsentliga förbättringar av mark och kostnader för ägarbyten som avser icke-producerade tillgångar. |
3.141 |
Kapitalförslitning skiljer sig från den tillåtna avskrivningen för skatteändamål eller den avskrivning som redovisas i affärsredovisningen. Kapitalförslitning beräknas baserat på fast realkapitalstock och förväntad genomsnittlig ekonomisk livslängd för de olika kategorierna av dessa varor. För beräkning av fast realkapitalstock ska PI-metoden (perpetual inventory-metoden) användas i alla de fall där direkt information om fast realkapitalstock saknas. Stocken värderas till mottagarpris för aktuell period. |
3.142 |
Förlust av fasta tillgångar till följd av oförutsedda skador som man kan försäkra sig mot ska beaktas vid beräkning av den genomsnittliga livslängden för de tillgångar det gäller. För ekonomin som helhet kommer oförutsedda skador under en given räkenskapsperiod att vara lika med eller nära ett genomsnitt. För enskilda enheter och grupper av enheter kan de faktiska skadorna skilja sig från genomsnittet. I detta fall bokförs för sektorerna eventuella skillnader som andra volymförändringar i fasta tillgångar. |
3.143 |
För kapitalförslitning ska linjär avskrivning tillämpas, vilket innebär att värdet av en fast tillgång skrivs av med en lika stor del av anskaffningsvärdet under tillgångens hela livslängd. |
3.144 |
I vissa fall används metoden för ”geometrisk” avskrivning (avskrivning av en konstant andel av det återstående värdet), när mönstret i effektivitetsförlusten hos en fast tillgång så kräver. |
3.145 |
I ENS bokförs kapitalförslitning under varje saldopost, som anges brutto och netto. Bokföring ”brutto” betyder utan avdrag för kapitalförslitning medan bokföring ”netto” betyder efter avdrag för kapitalförslitning. |
Lagerinvestering (P.52)
3.146 |
Definition: Lagerinvestering mäts som värdet av uppbyggnaden av lager minus värdet av uttag ur lager och värdet av eventuella återkommande lagerförluster. |
3.147 |
Återkommande lagerförluster kan förekomma till följd av fysisk försämring, skada genom olyckshändelse eller snatteri för alla typer av varor i lager, såsom
|
3.148 |
Lager omfattar följande kategorier:
|
Tidpunkt för bokföring och värdering av lagerinvestering
3.149 |
Tidpunkten för bokföring och värdering av lagerinvesteringar ska stämma överens med övriga produkttransaktioner. Detta gäller särskilt vid insatsförbrukning (t.ex. insatsvarulager), produktion (t.ex. produkter i arbete och produktion genom lagring av jordbruksprodukter) och fast bruttoinvestering (t.ex. produkter i arbete). Om varorna bearbetas utomlands och byter ekonomisk ägare ska de inkluderas i exporten (och senare i importen). Exporten avspeglas i en motsvarande minskning i lagren, och den motsvarande importen bokförs senare som en lagerökning, om den inte omedelbart används eller säljs. |
3.150 |
Vid beräkningen av lagerinvestering ska varor som införs i lagret värderas vid tidpunkten för införandet och varor som tas ut värderas vid tidpunkten för uttaget. |
3.151 |
Följande priser ska användas för att värdera varor i lagerinvestering:
|
3.152 |
Förluster till följd av fysisk försämring, skada genom olyckshändelse mot vilken man kan försäkra sig eller snatteri bokförs och värderas enligt följande:
|
3.153 |
Om uppgifterna är ofullständiga ska följande approximationsmetoder användas för att beräkna lagerinvesteringen:
Säsongsförändringar i priserna kan avspegla en skillnad i kvalitet, t.ex. utförsäljningspriser eller priser för frukt och grönsaker som inte är i säsong. Dessa kvalitetsskillnader ska behandlas som volymförändringar. |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål (P.53)
3.154 |
Definition: Värdeföremål är icke-finansiella varor som inte används huvudsakligen för produktion eller konsumtion, som inte försämras (fysiskt) över tiden under normala förhållanden och som förvärvas och innehas i första hand som värdebevarare. |
3.155 |
Värdeföremål omfattar följande typer av varor:
|
3.156 |
Sådana typer av varor ska bokföras som anskaffning eller avyttring av värdeföremål i följande fall:
I ENS bokförs enligt praxis även följande fall som anskaffning eller avyttring av värdeföremål:
På detta sätt undviker man täta omklassificeringar mellan de tre huvudtyperna av investering, dvs. mellan anskaffning minus avyttring av värdeföremål, fast realkapitalbildning och lagerinvestering (t.ex. i fallet med transaktioner av sådana varor mellan hushåll och konsthandlare). |
3.157 |
Produktionen av värdeföremål värderas till baspris. All annan anskaffning av värdeföremål värderas till de mottagarpriser som betalas för dem, inklusive eventuella avgifter eller provisioner till agenter eller förmedlare. Handelsmarginaler ingår när de köps från handlare. Avyttring av värdeföremål värderas till de priser som erhålls av säljaren, med avdrag för eventuella avgifter eller provisioner till agenter eller förmedlare. Anskaffning minus avyttring av värdeföremål mellan inhemska sektorer tar ut varandra – vad som återstår är agenternas och handlarnas marginaler. |
EXPORT OCH IMPORT AV VAROR OCH TJÄNSTER (P.6 OCH P.7)
3.158 |
Definition: Export av varor och tjänster består av varu- och tjänstetransaktioner (försäljning, byteshandel och gåvor) från inhemska till utländska enheter. |
3.159 |
Definition: Import av varor och tjänster består av varu- och tjänstetransaktioner (förvärv, byteshandel och gåvor) från utländska till inhemska enheter. |
3.160 |
Export och import av varor och tjänster omfattar inte följande:
|
3.161 |
Import och export av varor och tjänster ska delas upp i
|
Export och import av varor (P.61 och P.71)
3.162 |
Import och export av varor förekommer när varor byter ekonomisk ägare mellan inhemska och utländska enheter. Detta gäller vare sig det sker några motsvarande fysiska förflyttningar av varor över gränserna eller inte. |
3.163 |
För leveranser mellan närstående företag (filialer, dotterbolag eller utländska dotterbolag) ska förändringen i den ekonomiska äganderätten imputeras när varor levereras mellan de närstående företagen. Detta gäller endast när den verksamhet som tar emot varorna tar på sig ansvaret för att besluta hur stora mängder varor som ska släppas ut på marknaden och till vilket pris. |
3.164 |
Varor kan exporteras utan att någonsin passera landets gränser, t.ex. i följande fall:
Motsvarande exempel finns för varuimport. |
3.165 |
Import och export av varor omfattar transaktioner mellan inhemska och utländska enheter med
|
3.166 |
Import och export av varor omfattar inte följande varor, som ändå kan passera den nationella gränsen:
|
3.167 |
Import och export av varor ska bokföras när varorna byter ägare. Ett ägarbyte sker när parterna i transaktionen bokför det i sina räkenskaper. Detta överensstämmer inte alltid med de olika stadierna i kontraktsprocessen, t.ex.
|
3.168 |
Import och export av varor ska värderas fritt ombord (fob) vid exportlandets gräns. Detta värde är
I tillgångs- och användningstabellerna och de symmetriska input-outputtabellerna värderas import av varor inom de enskilda produktgrupperna till cif-priset (kostnad-försäkring-frakt) vid importlandets gräns. |
3.169 |
Definition: Cif-priset är priset på en vara som levererats till importlandet gräns, eller priset på en tjänst som levererats till en inhemsk enhet, före betalning av eventuell tull eller andra importskatter eller handels- och transportmarginaler inom landet. |
3.170 |
Det kan under vissa förhållanden bli nödvändigt att använda skattningar eller alternativa värden för fob-värdet, t.ex. i följande fall:
|
Export och import av tjänster (P.62 och P.72)
3.171 |
Definition: Export av tjänster består av alla tjänster som inhemska enheter tillhandahåller utländska enheter. |
3.172 |
Definition: Import av tjänster består av alla tjänster som utländska enheter tillhandahåller inhemska enheter. |
3.173 |
Export av tjänster omfattar följande fall:
|
3.174 |
Importen av tjänster motsvarar den export av tjänster som förtecknas i punkt 3.173, och endast följande tjänsteimport kräver ytterligare beskrivning. |
3.175 |
Import av transporttjänster omfattar följande:
Import av transporttjänster omfattar inte transport av exporterade varor efter det att de har lämnat exportlandets gräns när den utförs av en utländsk transportör (fallen 5 och 6 i tabell 3.3). Export av varor värderas fob, och alla sådana transporttjänster ska således betraktas som transaktioner mellan utländska enheter, dvs. mellan en utländsk transportör och en utländsk importör. Detta gäller när sådana transporttjänster betalas av exportören enligt export-cif-kontrakt. |
3.176 |
Import i form av inhemska enheters direkta köp utomlands omfattar alla varor och tjänster som köps på resor utomlands, både affärsresor och privata resor. Två kategorier måste särskiljas eftersom de kräver olika behandling, nämligen
|
3.177 |
Import och export av tjänster bokförs när de tillhandahålls. Tidpunkten är densamma som när tjänsterna produceras. Import av tjänster ska värderas till mottagarpris och export av tjänster till baspris. Tabell 3.3 — Behandlingen av transport av exporterade varor
|
3.178 |
Förklaring till tabellen: Första delen av tabellen visar att det finns sex olika möjligheter för transport av exporterade varor, beroende på om transportören är inhemsk eller ej och beroende på var transporten äger rum – från en plats inom landet till den nationella gränsen, från den nationella gränsen till importlandets gräns eller från importlandets gräns till en plats inom importlandet. I den andra delen av denna tabell visas det för var och en av de sex möjligheterna huruvida transportkostnaderna ska bokföras som export av varor, export av tjänster, import av varor eller import av tjänster. Tabell 3.4 — Behandlingen av transport av importerade varor
|
3.179 |
Förklaring till tabellen: Första delen av tabellen visar att det finns sex olika möjligheter för transport av importerade varor, beroende på om transportören är inhemsk eller ej och beroende på var transporten äger rum – från en plats i exportlandet till exportlandets gräns, från exportlandets gräns till importlandets gräns och från importlandets gräns till en plats inom importlandet. I den andra delen av denna tabell visas det för var och en av de sex möjligheterna huruvida transportkostnaderna ska bokföras som import av varor, import av tjänster, export av varor eller export av tjänster. I vissa fall (fallen 2 och 5) beror denna bokföring på vilken värderingsprincip som tillämpas på de importerade varorna. Övergången från cif till fob när de importerade varorna värderas består av
|
TRANSAKTIONER MED BEFINTLIGA VAROR
3.180 |
Definition: Befintliga varor är varor som redan har haft en användare (utom lager). |
3.181 |
Befintliga varor omfattar
Överföringen av befintliga varor bokförs som en negativ utgift (anskaffning) för säljaren och en positiv utgift (anskaffning) för köparen. |
3.182 |
Denna definition av befintliga varor får följande konsekvenser:
|
3.183 |
Transaktioner med befintliga varor ska bokföras när de byter ägare. Värderingen ska göras efter de principer som används för den typ av produkttransaktion det gäller. |
ANSKAFFNING MINUS AVYTTRING AV ICKE-PRODUCERADE TILLGÅNGAR (NP)
3.184 |
Definition: Icke-producerade tillgångar består av tillgångar som inte har producerats inom produktionsavgränsningen men som kan användas för produktion av varor och tjänster. |
3.185 |
Det finns tre olika kategorier av anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar:
|
3.186 |
Naturresurser omfattar
Den producerade tillgången odlade biologiska tillgångar ingår inte i naturresurserna. Förvärv eller försäljning av odlade biologiska tillgångar bokförs inte som anskaffning minus avyttring av naturresurser utan som fast realkapitalbildning. Vidare bokförs inte betalningar för tillfälligt utnyttjande av naturresurser som anskaffning av naturresurser utan som arrende, dvs. kapitalinkomst (se kapital 15: Kontrakt, leasingavtal och licenser). |
3.187 |
Med mark avses själva marken inklusive jordlager och tillhörande ytvatten. Tillhörande ytvatten omfattar allt inlandsvatten – reservoarer, insjöar, floder etc. – över vilka äganderätt kan hävdas. |
3.188 |
Följande objekt ingår inte i begreppet mark:
Objekten a och b är producerade fasta tillgångar, och objekten c, d och e är olika slag av icke-producerade tillgångar. |
3.189 |
Anskaffning och avyttring av mark och andra naturresurser ska värderas till de löpande marknadspriser som råder vid tidpunkten för anskaffningen/avyttringen. Transaktioner som avser naturresurser bokförs till samma värde både i köparens och i säljarens räkenskaper. Detta värde omfattar inte de kostnader som uppstår när naturresursen byter ägare. Dessa kostnader behandlas som fast bruttoinvestering. |
3.190 |
Icke-producerade tillgångar i form av kontrakt, leasingavtal och licenser består av följande:
|
3.191 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser som icke-producerade tillgångar omfattar inte operationell leasing av sådana tillgångar, utan betalningar för operationell leasing bokförs som insatsförbrukning. Värdet av anskaffning och avyttring av kontrakt, leasingavtal och licenser omfattar inte kostnader för ägarbyte. Kostnader för ägarbyte är en del av de fasta bruttoinvesteringarna. |
3.192 |
Definition: Värdet av goodwill och marknadsföringstillgångar är skillnaden mellan det värde som betalats för ett inarbetat företag och summan av dess tillgångar minus summan av dess skulder. För att få fram totalvärdet av tillgångar minus skulder identifieras och värderas varje enskild tillgång och skuld för sig. |
3.193 |
Goodwill bokförs endast när värdet framgår av en marknadstransaktion, t.ex. när hela bolaget säljs. När identifierade marknadsföringstillgångar säljs individuellt och separat från ett helt bolag bokförs den försäljningen under denna post. |
3.194 |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar bokförs på sektorernas, den totala ekonomins och utlandets kapitalkonto. |
KAPITEL 4
OMFÖRDELNINGSTRANSAKTIONER
4.01 |
Definition: Omfördelningstransaktioner är transaktioner genom vilka det förädlingsvärde som genereras i produktionen fördelas till arbete, kapital och den offentliga förvaltningen, och transaktioner som innebär omfördelning av inkomster och förmögenhet. En åtskillnad görs mellan löpande transfereringar och kapitaltransfereringar, där kapitaltransfereringar omfördelar i första hand sparande och förmögenhet, och i mindre grad inkomster. |
ERSÄTTNINGAR TILL ANSTÄLLDA (D.1)
4.02 |
Definition: Ersättningar till anställda (D.1) definieras som den totala ersättning, i kontanter eller in natura, som betalas av en arbetsgivare till en anställd för av denne utfört arbete under en räkenskapsperiod. I ersättningar till anställda ingår följande komponenter:
|
Egentlig lön (D.11)
Kontant lön
4.03 |
Kontant lön innefattar sociala avgifter, inkomstskatter och andra betalningar som görs av den anställde, inbegripet sådana som innehålls av arbetsgivaren och betalas direkt till sociala trygghetssystemet, skattemyndigheter etc. för den anställdes räkning: Kontant lön omfattar följande slag av ersättningar:
|
Naturalön
4.04 |
Definition: Naturalön omfattar varor, tjänster och andra naturaförmåner som arbetsgivaren tillhandahåller gratis eller till reducerade priser och som de anställda efter eget gottfinnande kan använda på sin fritid för att tillgodose egna eller andra hushållsmedlemmars behov och önskemål. |
4.05 |
Följande utgör exempel på naturalön:
|
4.06 |
Varor och tjänster som tillhandahålls anställda som naturalön ska värderas till baspriser när de produceras av arbetsgivaren och till mottagarpriser när de köps av arbetsgivaren. När de tillhandahålls gratis beräknas hela värdet enligt baspriserna (eller till arbetsgivarens mottagarpriser när de köps av arbetsgivaren) för berörda varor och tjänster. Detta värde ska reduceras med det belopp som den anställde betalar om varorna och tjänsterna inte tillhandahålls gratis utan till nedsatt pris. |
4.07 |
Lön omfattar inte följande:
|
Arbetsgivares sociala avgifter (D.12)
4.08 |
Definition: Arbetsgivares sociala avgifter är sociala avgifter som betalas av arbetsgivare till sociala trygghetssystem eller andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem för att säkerställa sociala förmåner till de anställda. Ett belopp, lika med värdet av de sociala avgifter som, för att säkerställa de anställdas rätt till sociala förmåner, åvilar arbetsgivare, ska bokföras under ersättningar till anställda. Arbetsgivares sociala avgifter kan vara antingen faktiska eller tillräknade. |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.121)
4.09 |
Definition: Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.121) består av betalningar som arbetsgivare gjort till försäkringsgivare (sociala trygghetssystem och andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem) för förmåner till de anställda. Sådana betalningar täcker lagstadgade, avtalsenliga, kontraktsenliga och frivilliga avgifter avseende försäkring mot sociala risker och behov. Även om de betalas direkt till försäkringsgivarna av arbetsgivaren ska sådana sociala avgifter behandlas som en del av ersättningar till anställda. I bokföringen förs avgifterna därefter upp som betalda av de anställda till försäkringsgivarna. Arbetsgivares faktiska sociala avgifter består av två kategorier: avgifter som rör pensioner och avgifter för andra förmåner som bokförs var för sig under följande rubriker:
Arbetsgivares faktiska avgifter utom pensionsavgifter motsvarar avgifter som rör sociala risker och andra behov för deras anställda än pensioner, såsom sjukdom, moderskap, arbetsskada, invaliditet, uppsägning etc. |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.122)
4.10 |
Definition: Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.122) motsvarar andra sociala trygghetsförsäkringsförmåner (D.622)(minus anställdas eventuella egenavgifter) som betalas av arbetsgivaren direkt till de anställda eller tidigare anställda och andra berättigade personer utan medverkan av något försäkringsbolag eller någon självständig pensionsfond och utan att skapa en särskild fond eller reserv för ändamålet. Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter är indelade i två kategorier:
|
4.11 |
I sektorkontona uppträder kostnaderna för direkta sociala förmåner först som användning i kontot för inkomstbildning, som en komponent i ersättningar till anställda, och en andra gång bland användningar i kontot för fördelning av sekundära inkomster, då som sociala förmåner. För att balansera det senare kontot antas att de anställdas hushåll till arbetsgivarnas sektorer betalar tillbaka arbetsgivarens tillräknade sociala avgifter, som tillsammans med anställdas eventuella egenavgifter finansierar de direkta sociala förmåner som tillhandahålls dem av samma arbetsgivare. Denna omföring kan likställas med det som görs för arbetsgivares faktiska sociala avgifter, vilka passerar hushållskontona och sedan betalas av hushållen till försäkringsgivarna. |
4.12 |
Bokföringstidpunkt för ersättningar till anställda:
|
4.13 |
Ersättningar till anställda består av följande komponenter:
De poster som anges i leden a–c bokförs enligt följande:
|
SKATTER PÅ PRODUKTION OCH IMPORT (D.2)
4.14 |
Definition: Skatter på produktion och import (D.2) består av obligatoriska, ensidiga betalningar, i kontanter eller in natura, som tas ut av den offentliga förvaltningen eller av Europeiska unionens institutioner, och som avser produktion och import av varor och tjänster, anställd arbetskraft, ägande eller användande av mark, byggnader eller andra tillgångar som används i produktionen. Dessa skatter ska betalas oavsett vilken vinst som görs. |
4.15 |
Skatter på produktion och import består av följande komponenter:
|
Produktskatter (D.21)
4.16 |
Definition: Produktskatter (D.21) är skatter som betalas per enhet av en vara eller tjänst som produceras eller ingår i en transaktion. Skatten kan vara ett bestämt belopp per mängdenhet av en vara eller tjänst eller beräknas som en bestämd procentandel av varornas och tjänsternas pris per enhet eller värde. Skatter som påförs en produkt ska oavsett vilken institutionell enhet som ska betala skatten hänföras till produktskatter, såvida de inte uttryckligen hänförs till annan rubrik. |
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) (D.211)
4.17 |
Definition: En mervärdesskatt är en skatt på varor eller tjänster som företag tar ut i varje led och där det samlade beloppet i slutändan tas ut av de slutliga köparna. Denna rubrik omfattar såväl den mervärdesskatt som tas ut av den offentliga förvaltningen, och som påförs nationella och importerade produkter, som andra avdragsgilla skatter som påförs enligt ungefär samma regler som moms. Alla skatter av momstyp kallas hädanefter för ”moms”. Gemensamt för alla skatter av momstyp är att producenter bara behöver betala mellanskillnaden mellan momsen på sin försäljning och momsen på sina inköp för insatsförbrukning av varor och tjänster eller för fast realkapitalbildning till den offentliga förvaltningen. Moms bokförs netto enligt följande:
För den totala ekonomin är moms lika med mellanskillnaden mellan total fakturerad moms och total avdragsgill moms (se punkt 4.27). |
Skatter och tullar på import, exklusive moms (D.212)
4.18 |
Definition: Skatter och tullar på import, exklusive moms (D.212) omfattar obligatoriska betalningar som tas ut av den offentliga förvaltningen eller av Europeiska unionens institutioner på importerade varor, exklusive moms, innan dessa fritt kan omsättas inom det ekonomiska territoriet, och på tjänster som tillhandahålls inhemska enheter av utländska enheter. Dessa obligatoriska betalningar omfattar följande:
Denna rubrik omfattar följande:
Nettoskatter och nettotullar på import exklusive moms beräknas genom att dra av importsubventioner (D.311) från skatter och tullar på import, exklusive moms (D.212). |
Produktskatter, exklusive moms och importskatter (D.214)
4.19 |
Definition: Produktskatter, exklusive moms och importskatter (D.214) består av skatter som ska betalas i samband med produktion, export, försäljning, överlåtelse, leasing eller leverans av varor och tjänster, eller i samband med användning av dessa för egen konsumtion eller egen kapitalbildning. |
4.20 |
Denna rubrik omfattar särskilt följande:
|
4.21 |
Nettoproduktskatter beräknas genom att produktsubventioner (D.31) dras ifrån produktskatter (D.21). |
Övriga produktionsskatter (D.29)
4.22 |
Definition: Övriga produktionsskatter (D.29) består av alla skatter som företag åläggs som en följd av deras produktionsaktiviteter, oberoende av kvantiteten eller värdet av de producerade eller sålda varorna och tjänsterna. Övriga produktionsskatter kan betalas på mark, fasta tillgångar eller arbetskraft i produktionsprocessen eller på vissa aktiviteter eller transaktioner. |
4.23 |
Övriga produktionsskatter (D.29) omfattar följande:
|
4.24 |
Övriga produktionsskatter omfattar inte skatter på hushållens egen användning av fordon etc., vilka bokförs under löpande skatter på inkomst, förmögenhet osv. |
Skatter på produktion och import som betalas till Europeiska unionens institutioner
4.25 |
Skatter på produktion och import som betalas till Europeiska unionens institutioner omfattar följande skatter som nationella myndigheter tar ut för Europeiska unionens institutioners räkning: inbetalningar från den gemensamma jordbrukspolitiken: avgifter på importerade jordbruksprodukter, monetära utjämningsbelopp som påförs export och import, produktionsavgifter på socker och avgift på isoglukos med ansvarsavgifter på mjölk och spannmål; inbetalningar från handel med tredjeländer: tullar påförda på basis av Europeiska unionens integrerade tulltaxa (Taric). Skatter på produktion och import som betalas in till Europeiska unionens institutioner omfattar inte den momsbaserade tredje typen av egna medel, som ingår i andra löpande transfereringar under rubriken EU:s moms- och BNI-baserade egna medel (D.76) (se punkt 4.140). |
Skatter på produktion och import: bokföringstidpunkt och belopp som ska bokföras
4.26 |
Bokföringstidpunkt för skatter på produktion och import: skatter på produktion och import bokförs när de skattepliktiga aktiviteterna, transaktionerna eller andra händelserna äger rum. |
4.27 |
Vissa ekonomiska aktiviteter, transaktioner eller händelser som enligt skattelagsstiftningen skulle medföra skattskyldighet undgår dock skattemyndigheternas uppmärksamhet. Sådana aktiviteter, transaktioner eller händelser ger inte upphov till finansiella tillgångar eller skulder i form av en skuld eller en fordran. Bara de belopp bokförs som styrks av taxering, deklaration eller annat instrument som utvisar en tydlig skyldighet för skattebetalaren att betala. Skatter som inte styrks av skattetaxering tillräknas inte. Skatter som bokförs i räkenskaperna härrör ur två källor: belopp som styrkts av taxering och deklarationer eller inbetalningskvitton.
|
4.28 |
Det sammanlagda värdet av bokförda skatter innefattar eventuella räntor som debiteras på resterande skatter och eventuella avgifter påförda av skattemyndigheter om det inte är möjligt att skilja sådana räntor och avgifter från varandra. Det totala värdet reduceras med värdet av eventuella skatterabatter från den offentliga förvaltningen som ett led i den ekonomiska politiken och eventuella skatteåterbetalningar som en följd av för stora inbetalningar. |
4.29 |
I ENS bokförs skatter på produktion och import (D.2) på följande sätt:
Produktskatter bokförs som tillgång på den totala ekonomins konto för varor och tjänster. Detta gör det möjligt att balansera tillgången på varor och tjänster – värderad exklusive produktskatter – mot användningen, som är värderad inklusive dessa skatter. Övriga produktionsskatter (D.29) bokförs som användning på kontot för inkomstbildning i den bransch eller sektor som betalar dem. |
SUBVENTIONER (D.3)
4.30 |
Definition: Subventioner (D.3) är löpande, ensidiga betalningar som den offentliga förvaltningen eller Europeiska unionens institutioner gör till inhemska producenter. Subventioner kan bl.a. ges i följande syften:
Icke-marknadsproducenter kan erhålla övriga produktionssubventioner endast i de fall dessa betalningar grundas på allmänna bestämmelser som gäller både marknads- och icke-marknadsproducenter. Produktsubventioner bokförs inte på icke-marknadsproduktion (P.13). |
4.31 |
Subventioner från Europeiska unionens institutioner omfattar endast löpande transfereringar, som görs direkt till inhemska producerande enheter. |
4.32 |
Subventioner klassificeras i
|
Produktsubventioner (D.31)
4.33 |
Definition: Produktsubventioner (D.31) är subventioner som utgår per enhet av en producerad eller importerad vara eller tjänst. Värdet av produktsubventioner kan fastställas på följande sätt:
En produktsubvention förfaller vanligen till betalning när varan produceras, säljs eller importeras, men kan också förfalla till betalning under andra omständigheter när t.ex. en vara överlåts, leasas, levereras eller används för egen konsumtion eller egen kapitalbildning. Produktsubventioner avser endast marknadsproduktion (P.11) eller produktion för egen slutlig användning (P.12). |
Importsubventioner (D.311)
4.34 |
Definition: Importsubventioner (D.311) består av subventioner av varor och tjänster som förfaller till betalning när varan passerar gränsen för användning inom det ekonomiska territoriet eller när tjänsten levereras till inhemska institutionella enheter. Importsubventioner inkluderar förluster som uppstår när offentliga handelsorganisationer, enligt fastställd offentlig politik, köper produkter från utlänningar och säljer dem till lägre pris till landets egna invånare. |
Övriga produktsubventioner (D.319)
4.35 |
Övriga produktsubventioner (D.319) omfattar följande:
|
Övriga produktionssubventioner (D.39)
4.36 |
Definition: Övriga produktionssubventioner (D.39) består av subventioner utom produktsubventioner som inhemska producerande enheter kan erhålla som en följd av produktionsverksamhet. För icke-marknadsproduktion kan icke-marknadsproducenter erhålla övriga produktionssubventioner endast i de fall dessa betalningar från den offentliga förvaltningen grundas på allmänna bestämmelser som gäller både marknadsproducenter och icke-marknadsproducenter. |
4.37 |
Övriga produktionssubventioner (D.39) omfattar följande:
|
4.38 |
Följande behandlas inte som subventioner (D.3):
|
4.39 |
Bokföringstidpunkt: subventioner (D.3) bokförs när transaktionen eller händelsen (produktion, försäljning, import etc.) som ger upphov till subventionen äger rum. Följande utgör specialfall:
|
4.40 |
Subventioner (D.3) bokförs som
Subventioner av produkter bokförs som negativ tillgång på den totala ekonomins konto för varor och tjänster. Övriga produktionssubventioner (D.39) bokförs som tillgångar på kontot för inkomstbildning i den bransch eller sektor som mottar dem. Ett system av multipla växelkurser har följande inverkan på skatter på produktion och import och på subventioner (multipla växelkurser tillämpas för närvarande inte bland medlemsstaterna):
|
KAPITALINKOMST (D.4)
4.41 |
Definition: Kapitalinkomst (D.4) uppstår när ägare till finansiella tillgångar och naturresurser ställer dessa till andra institutionella enheters förfogande. Det som betalas för användningen av finansiella tillgångar kallas kapitalavkastning, medan det som betalas för användningen av en naturresurs kallas arrende. Kapitalinkomst är summan av kapitalavkastning och arrenden. Kapitalinkomster klassificeras på följande sätt:
|
Ränta (D.41)
4.42 |
Definition: Ränta (D.41) är kapitalinkomst som mottas av ägarna till finansiella tillgångar för att de ställer tillgångarna till en annan institutionell enhets förfogande. Det gäller följande finansiella tillgångar:
Avkastning på innehav och allokering av särskilda dragningsrätter (SDR) och på oallokerade guldkonton behandlas som ränta. Finansiella tillgångar som ger upphov till ränta är långivares fordringar på låntagare. När långivare lånar medel till låntagare upprättas något av ovanstående finansobjekt. |
Ränta på in- och utlåning
4.43 |
I den ränta på ut- och inlåning som betalas till eller av finansinstitut ingår en marginal som utgör en implicit betalning för den tjänst som finansinstitutet tillhandahåller genom att bevilja lån och ta emot inlåning. Den ränta som betalas eller tas emot delas in i en serviceavgiftsdel och en del som motsvarar nationalräkenskapernas räntebegrepp. De faktiska räntebetalningar till eller av finansinstitut som kallas bankränta måste delas upp så att nationalräkenskapernas räntebegrepp och serviceavgifterna kan bokföras var för sig. Den nationalräkenskapsränta som låntagare betalar till finansinstituten motsvarar bankräntan minus ett beräknat värde av serviceavgifterna, medan nationalräkenskapsräntan till insättare motsvarar bankräntan plus serviceavgiften. Avgifternas värde bokförs som försäljning av tjänst i finansinstitutens produktionskonton och som användning i kundernas konton. |
Ränta på skuldebrev
4.44 |
Ränta på skuldebrev omfattar växlar och liknande kortfristiga objekt samt ränta på obligationer och förlagsbevis. |
Ränta på växlar och liknande kortfristiga objekt
4.45 |
Skillnaden mellan det nominella värdet och det pris som betalas vid tidpunkten för utgivandet (dvs. diskonteringen) är ett mått på den ränta som betalas över växelns livstid. Den värdeökning av växeln som uppstår på grund av ackumuleringen av upplupna räntor utgör inte en kapitalvinst därför att den beror på en ökning av utestående kapital och inte på en ändring av priset på tillgången. Andra ändringar i växelns värde behandlas som kapitalvinster/förluster. |
Ränta på obligationer och förlagsbevis
4.46 |
Obligationer och förlagsbevis är långsiktiga värdepapper, som ger ägaren en ovillkorlig rätt till en fast eller kontraktsbestämd rörlig inkomst i form av kupongutbetalningar, eller en bestämd fast summa vid en eller flera förutbestämda tidpunkter då värdepapperet inlöses, eller en kombination av dessa betalningsvillkor.
Den upplupna ränta som beror på indexeringen återinvesteras helt i värdepapperet och måste bokföras på ägarens och utgivarens konton för finansiella transaktioner. |
Ränteswappar och framtida räntesäkringsavtal (FRA)
4.47 |
Betalningar som grundar sig på någon form av swapkontrakt bokförs som transaktioner med finansiella derivat i kontot för finansiella transaktioner, och inte som ränta bokförd som kapitalinkomst. Transaktioner på grundval av framtida räntesäkringsavtal bokförs som transaktioner med finansiella derivat i kontot för finansiella transaktioner, och inte som kapitalinkomst. |
Ränta på finansiell leasing
4.48 |
Finansiell leasing är ett sätt att t.ex. finansiera köp av maskiner och utrustning. Leasinggivaren köper utrustningen och leasingtagaren förbinder sig att betala ett hyresbelopp, vilket gör det möjligt för leasinggivaren att över kontraktstiden få täckning för sina kostnader och den ränta som denne har avstått från på de pengar som användes för att köpa utrustningen. Leasinggivaren betraktas som långivare till leasingtagaren för ett belopp motsvarande tillgångens mottagarpris; lånet återbetalas över leasingperioden. Hyresbeloppet som leasingtagaren betalar varje period behandlas därför som bestående av två komponenter: en återbetalning av kapital och en räntebetalning. Räntesatsen på det tillräknade lånet bestäms av förhållandet mellan det totala hyresbeloppet under hela leasingperioden och tillgångens mottagarpris. Den del av hyresbeloppet som utgör ränta minskar under leasingperioden efter hand som kapitalet återbetalas. Det ursprungliga lånet till leasingtagaren, tillsammans med de efterföljande återbetalningarna av kapitalet, bokförs i leasinggivarens och leasingtagarens konton för finansiella transaktioner. Räntebetalningarna bokförs som ränta i deras respektive konton för primär inkomstfördelning. |
Andra räntor
4.49 |
Andra räntor omfattar följande:
|
Bokföringstidpunkt
4.50 |
Ränta redovisas på bokföringsmässiga grunder, dvs. ränta på utestående kapital bokförs som tillkommande långivaren kontinuerligt över tiden. Räntan, som tillkommer i varje räkenskapsperiod, måste bokföras oavsett om den faktiskt är betalad eller lagd till det utestående kapitalet. Om den inte utbetalas ska ökningen i kapitalet bokföras på kontot för finansiella transaktioner hos långivaren som en kapitalanskaffning av ett finansobjekt och hos låntagaren som en lika stor skuldsättning. |
4.51 |
Ränta bokförs före avdrag av de skatter som påförs den. Mottagen och betald ränta bokförs inklusive räntebidrag, oavsett om dessa bidrag betalas direkt till finansinstitutionen eller till mottagaren (se punkt 4.37). Eftersom värdet av finansförmedlares tjänster fördelas mellan olika kunder justeras den faktiska räntebetalningen till eller från finansförmedlare för att eliminera de marginaler som svarar mot den implicita avgiften hos finansförmedlare. De räntor som låntagare betalar till finansförmedlare måste reduceras med ett beräknat värde på de betalda avgifterna, medan de räntor som insättare mottar däremot måste höjas. Värdet av dessa avgifter behandlas som betalning för tjänster som tillhandahålls av finansförmedlare för sina kunder och inte som räntebetalningar. |
4.52 |
I ENS bokförs ränta som
|
Inkomst från bolag (D.42)
Utdelning från bolag (D.421)
4.53 |
Definition: Utdelning från bolag (D.421) är en form av kapitalinkomst, som ägare av aktier och andra andelar (AF.5) blir berättigade till genom att ställa medel till förfogande för bolag. Att skaffa eget kapital genom att ge ut aktier och andra ägarandelar är ett sätt att anskaffa medel. I motsats till lånat kapital ger eget kapital inte upphov till en skuld som är bestämd i monetära termer, och den berättigar inte heller ägarna till aktier i ett bolag till en fast eller förutbestämd inkomst. Utdelning från bolag omfattar all vinst som bolag betalar ut till sina aktieägare eller ägare. |
4.54 |
Utdelning från bolag omfattar även följande:
|
4.55 |
Utdelning från bolag (D.421) omfattar inte extraordinär utdelning. Extraordinär utdelning är utdelning som är stor i förhållande till utdelnings- och vinstnivån på senare tid. För att bedöma om utdelningen är stor används begreppet utdelningsbara vinstmedel. Ett bolags utdelningsbara vinstmedel motsvarar företagarinkomster plus alla mottagna löpande transfereringar minus alla utbetalda löpande transfereringar och minus justeringen för pensionsrätter. Förhållandet mellan utdelningen och de utdelningsbara vinstmedlen på senare tid används för att bedöma om den nuvarande utdelningsnivån är rimlig. Om nivån på den beslutade utdelningen är betydligt högre ska den överskjutande delen behandlas som finansiella transaktioner och betecknas som ”extraordinär utdelning”. Extraordinär utdelning behandlas som ägaruttag från bolag (F.5). Denna behandling gäller oavsett om bolaget är ett aktiebolag eller ett kvasibolag och oavsett om det står under utländsk eller inhemsk privat kontroll. |
4.56 |
När det gäller offentliga bolag är extraordinär utdelning utbetalningar som är stora och oregelbundna eller som överstiger företagarinkomsterna för den relevanta räkenskapsperioden och som finansieras med eller baseras på ackumulerade avsättningar eller försäljning av tillgångar. När det gäller extraordinär utdelning från offentliga bolag ska mellanskillnaden mellan utbetalningarna och företagarinkomsterna för den relevanta räkenskapsperioden bokföras som ägaruttag från bolag (F.5) (se punkt 20.206). Utdelningar under verksamhetsåret beskrivs i punkt 20.207. |
4.57 |
Bokföringstidpunkt: Trots att utdelningar utgör en del av inkomster som genereras under en period bokförs den inte på bokföringsmässiga grunder. Under en kort period efter det att en utdelning har beslutats, men innan den faktiskt betalas ut, får aktier säljas ”exklusive utdelning”, vilket innebär att utdelningen fortfarande ska betalas ut till den som var ägare när utdelningen beslutades och inte till den som är ägare när utdelningen är tillgänglig för lyftning. En aktie som säljs ”exklusive utdelning” har därför ett lägre värde än en som säljs utan denna restriktion. Bokföringstidpunkten för utdelningar är den tidpunkt då aktiekursen börjar anges exklusive utdelning och inte som en kurs som inkluderar utdelningen. Utdelningar från bolag bokförs som
|
Ägaruttag från kvasibolag (D.422)
4.58 |
Definition: Ägaruttag från kvasibolag (D.422) består av de belopp som företagarna tar ut för eget bruk ur vinsterna i de kvasibolag de äger. Dessa uttag bokförs före avdrag för löpande skatter på inkomst, förmögenhet etc., vilka företagsägarna alltid anses ska betala. När ett kvasibolag ger vinst kan dess ägare välja att lämna en del av eller hela vinsten kvar i företaget, i synnerhet för investeringsändamål. Den inkomst som lämnas kvar i företaget uppträder som sparande i kvasibolaget och endast den vinst som faktiskt tas ut av ägarenheten bokförs i räkenskaperna under rubriken ägaruttag ur kvasibolag. |
4.59 |
När inhemska företags filialer, agenturer etc. i utlandet gör vinster uppträder kvarhållna vinstmedel, förutsatt att dessa filialer etc. betraktas som utländska enheter, som återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar (D.43). Endast den inkomst som faktiskt överförs till moderföretaget behandlas i räkenskaperna som ägaruttag från inkomsten i kvasibolag, som mottagits från utlandet. Samma princip används för att hantera relationerna mellan filialer, agenturer etc., som verkar inom det ekonomiska territoriet, och det utländska moderföretag till vilket dessa hör. |
4.60 |
Ägaruttag från kvasibolag omfattar också de driftsöverskott netto som går till inhemska ägare av mark och byggnader i utlandet eller till utlänningar som äger mark eller byggnader inom det berörda ekonomiska territoriet. Vad gäller transaktioner i mark och byggnader inom ett lands ekonomiska territorium av utländska enheter skapas konstruerade inhemska statistiska enheter i vilka de utländska ägarna utövar sitt kapitalägande. Bostadstjänster i ägarbebodda bostäder utomlands bokförs som import av tjänst och det motsvarande driftsöverskottet netto som primärinkomst från utlandet; bostadstjänster i ägarbebodda bostäder som tillhör utlänningar bokförs som export av tjänst och motsvarande driftsöverskott, netto, som primärinkomst till utlandet. Ägaruttag i kvasibolag omfattar inkomst som genereras genom ej observerade aktiviteter i kvasibolag och som överförs till företagsägare som deltar i dessa aktiviteter för sitt privata bruk. |
4.61 |
Ägaruttag från kvasibolag omfattar inte belopp som deras ägare får från
Dessa belopp behandlas som uttag av eget kapital i kontot för finansiella transaktioner eftersom de utgör en hel eller delvis likvidation av det egna kapitalet i kvasibolaget. Om kvasibolaget ägs av den offentliga förvaltningen och om det har permanent driftsunderskott som en följd av fastställd offentlig ekonomisk och social politik, behandlas alla reguljära transfereringar av medel från den offentliga förvaltningen till företaget för att täcka dess förluster som subventioner. |
4.62 |
Bokföringstidpunkt: Ägaruttag från kvasibolag bokförs när de görs av ägarna. |
4.63 |
I ENS förekommer ägaruttag från kvasibolag som
|
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar (D.43)
4.64 |
Definition: Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar (D.43) är lika med driftsöverskottet inom det utländska direktinvesteringsföretaget
|
4.65 |
Ett utländskt direktinvesteringsföretag är ett bolag eller ett bolagsliknande företag, i vilket en investerare hemmahörande i en annan ekonomi äger tio procent eller mer av stamaktierna eller röstetalet för ett bolag, eller motsvarande för ett bolagsliknande företag. Företag som är föremål för utländska direktinvesteringar omfattar sådana enheter som dotterbolag, delägda bolag och filialer. I ett dotterbolag äger investeraren mer än 50 %, i ett delägt bolag högst 50 %, och en filial är ett hel- eller delägt bolagsliknande företag. När det gäller det utländska direktinvesteringsförhållandet kan det vara direkt eller indirekt beroende på ägandekedjan. ”Utländska direktinvesteringsföretag” är ett bredare begrepp än ”utlandskontrollerade bolag”. |
4.66 |
Faktisk utdelning av företagarinkomster från företag som är föremål för utländska direktinvesteringar kan göras som utdelning från bolag eller som ägaruttag ur kvasibolag. Dessutom behandlas kvarhållna vinstmedel som om de vore fördelade och återförda till de företag som gör utländska direktinvesteringar i förhållande till deras ägande av företagets eget kapital och sedan återinvesterade av dem genom tillägg till eget kapital i kontot för finansiella transaktioner. Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar kan vara antingen positiva eller negativa. |
4.67 |
Bokföringstidpunkt: Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar bokförs när de intjänas. I ENS bokförs återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar som
|
Övrig kapitalavkastning (D.44)
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare (D.441)
4.68 |
Definition: Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagarna, motsvarar de totala primärinkomsterna från investeringar i försäkringstekniska avsättningar. Avsättningarna i fråga är de där försäkringsbolaget redovisar en motsvarande skuld till försäkringstagarna. Försäkringstekniska avsättningar investeras av försäkringsbolag i finansiella tillgångar eller mark (från vilka erhålls kapitalinkomster netto, dvs. efter avdrag för betalda räntor) eller i byggnader (som genererar driftsöverskott netto). Bokföringen av kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare ska delas upp mellan skade- och livförsäkringstagare. När det gäller skadeförsäkringar har försäkringsbolaget en skuld till försäkringstagaren som motsvarar den inbetalade men ännu inte intjänade premien, värdet av eventuella ersättningar som ska betalas men ännu inte har betalats och en avsättning för ersättningar som ännu inte har anmälts eller som har anmälts men ännu inte reglerats. Mot denna skuld håller försäkringsbolaget försäkringstekniska avsättningar. Kapitalavkastningen på dessa avsättningar ska behandlas som avkastning till försäkringstagarna och därefter fördelas på försäkringstagarna i kontot för allokering av primärinkomster och betalas tillbaka till försäkringsbolaget som ett premietillägg i kontot för fördelning av sekundära inkomster. För en institutionell enhet som har en standardiserad lånegarantiordning mot avgifter kan det även uppstå kapitalavkastning på avsättningarna för garantierna, och även dessa måste fördelas på de enheter som betalar avgifterna (som inte behöver vara samma enheter som gynnas av garantierna) och behandlas som tilläggsavgifter i kontot för fördelning av sekundära inkomster. När det gäller livförsäkringar och livräntor har försäkringsbolagen en skuld till försäkringstagarna och livräntetagarna som motsvarar nuvärdet av förväntade ersättningar. Mot dessa skulder håller försäkringsbolagen medel tillhörande försäkringstagarna som består av återbäringsränta som deklarerats för försäkringar med vinstdelning, samt avsättningar för både försäkringstagare och livräntetagare för utbetalning av framtida återbäringsränta och andra ersättningar. Dessa medel investeras i olika finansiella och icke-finansiella tillgångar. Återbäringsränta till livförsäkringstagare bokförs som kapitalavkastning som mottas av försäkringstagarna och behandlas som premietillägg som försäkringstagarna betalar till försäkringsbolagen. Kapitalavkastning som är hänförlig livförsäkringstagare ska bokföras som en skuld för försäkringsbolaget och som en ersättning för hushållen i kontot för allokering av primärinkomster. Till skillnad från skadeförsäkringar och pensioner ska beloppet överföras till sparande och därefter bokföras som en finansiell transaktion, närmare bestämt som en höjning av försäkringsbolagens skulder, som tillkommer vid sidan om nya premier minus administrationsavgifter minus förmåner som ska betalas. |
Kapitalavkastning på pensionsrätter (D.442)
4.69 |
Pensionsrätter uppstår genom två typer av pensionssystem: avgiftsbestämda respektive förmånsbestämda system. I ett avgiftsbestämt system investeras avgifter från både arbetsgivare och arbetstagare för arbetstagarnas räkning som framtida pensionärer. Det finns ingen annan finansieringskälla för pensionerna, och medlen används inte för något annat ändamål. Kapitalavkastningen på avgiftsbestämda rättigheter utgörs av kapitalavkastningen på medlen plus eventuella inkomster från uthyrning av mark eller byggnader som ägs av fonden. Ett förmånsbestämt system kännetecknas av att storleken på betalningarna till pensionärerna fastställs med hjälp av en formel. Detta gör det möjligt att fastställa storleken på rättigheterna som nuvärdet av alla framtida utbetalningar, beräknade utifrån försäkringsmässiga antaganden om livslängd och ekonomiska antaganden om ränta eller diskonteringsränta. Nuvärdet av befintliga rättigheter vid årets början stiger eftersom den tidpunkt då rättigheterna ska betalas ut kommer ett år närmare. Denna höjning betraktas i förmånsbestämda system som kapitalavkastning till pensionsinnehavarna. Storleken på höjningen påverkas inte av om pensionssystemet i realiteten har tillräckliga medel att fullgöra alla sina åtaganden eller av vilken typ av höjning det är fråga om, om den t.ex. utgör kapitalavkastning eller en kapitalvinst. |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder (D.443)
4.70 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder, inbegripet värdepappersfonder och aktiefonder, består av följande separata poster:
Utdelningskomponenten bokförs på exakt samma sätt som utdelningen från enskilda bolag, vilket beskrivs i det föregående. Komponenten bestående av kvarhållen utdelning bokförs enligt samma principer som för företag som är föremål för utländska direktinvesteringar, men beräknas exklusive eventuella återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar. Resterande kvarhållen utdelning tillräknas alltså andelsägare i kollektiva investeringsfonder vilket lämnar investeringsfonden utan något sparande och återinvesteras i fonden av andelsägarna i en transaktion som redovisas i kontot för finansiella transaktioner. Värdepappersfonders kapitalinkomster bokförs som kapitalinkomster för andelsägarna även om de inte delas ut utan återinvesteras för deras räkning. Andelsägare betalar indirekt via sina fondandelar fondförvaltarna för deras förvaltning av placeringarna. Denna administrationsavgift är en utgift för andelsägarna, men inte en utgift för fonderna. Bokföringstidpunkt: övrig kapitalavkastning ska bokföras när den upplups. |
4.71 |
I ENS bokförs övrig kapitalavkastning som
|
Arrenden (D.45)
4.72 |
Definition: Arrende är den inkomst som ägaren av en naturresurs mottar som ersättning för att ställa naturresursen till en annan institutionell enhets förfogande. Det finns två olika typer av arrenden: markarrenden och arrenden av mineraltillgångar. Arrenden för andra naturresurser som radiofrekvensspektrum följer samma mönster. Skillnaden mellan arrenden och hyror är att arrenden är en typ av kapitalinkomst, medan hyror utgör betalning för en tjänst. Hyror är betalningar som görs inom ramen för operationella leasingavtal för rätten att utnyttja en fast tillgång som tillhör en annan enhet. Arrenden är betalningar som görs enligt leasingavtal för utnyttjande av en naturresurs. |
Markarrende
Det arrende som en markägare får av en arrendator utgör en form av kapitalinkomst. Markarrenden omfattar också arrenden som betalas till ägare av insjöar och floder för rätten att utnyttja dessa vatten för rekreationsändamål eller andra ändamål, inklusive fiske.
En markägare betalar skatter på marken och ådrar sig vissa underhållskostnader som en följd av markägandet. Dessa skatter och utgifter behandlas som betalade av den person som har rätt till användning av marken och som kan dra av dem från det arrende som han annars skulle vara skyldig att betala till markägaren. Arrenden som nedsätts på detta sätt till följd av skatter och andra kostnader som markägaren är skyldig att betala kallas ”arrenden efter skatt”.
4.73 |
Arrenden av mark omfattar inte hyror av byggnader och bostäder belägna på marken; dessa hyror behandlas som betalning för en marknadstjänst till ägaren från den som hyr byggnaden eller bostaden och bokförs som insatsförbrukning eller slutlig konsumtion i arrendatorns räkenskaper. Om det inte finns någon objektiv grundval för att fördela betalningen mellan markarrenden och hyror av byggnaderna på marken behandlas hela beloppet som arrende, om värdet av marken bedöms överstiga värdet av byggnaderna, och i annat fall som hyra. |
Arrenden av mineraltillgångar
4.74 |
Denna rubrik omfattar royalty, som tillkommer ägare till fyndigheter av mineraler och fossila bränslen (kol, olja eller naturgas), oavsett om dessa är privata eller offentliga förvaltningsenheter, vilka ger andra institutionella enheter tillstånd att utforska eller utvinna sådana fyndigheter under en bestämd tidsperiod. |
4.75 |
Bokföringstidpunkt för arrenden: Arrenden bokförs i den period när de förfaller till betalning. |
4.76 |
I ENS bokförs arrenden
|
LÖPANDE INKOMST- OCH FÖRMÖGENHETSSKATTER ETC. (D.5)
4.77 |
Definition: Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. (D.5) omfattar alla obligatoriska ensidiga betalningar, i kontanter eller in natura, som uttaxeras periodvis av den offentliga förvaltningen eller av utlandet avseende institutionella enheters inkomst och förmögenhet, samt vissa periodiska skatter som varken påläggs inkomsten eller förmögenheten. Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. delas upp i
|
Inkomstskatter (D.51)
4.78 |
Definition: Inkomstskatter (D.51) består av skatter på inkomster, vinster och realisationsvinster. De läggs på faktiska eller antagna inkomster, som uppbärs av individer, hushåll, bolag eller icke-vinstdrivande organisationer. De omfattar även skatter som läggs på innehav av förmögenhet, mark eller fastigheter, när dessa innehav används som underlag för att beräkna ägarnas inkomst. Inkomstskatter omfattar följande:
|
Övriga löpande skatter (D.59)
4.79 |
Övriga löpande skatter (D.59) omfattar följande:
|
4.80 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. omfattar inte följande:
|
4.81 |
Det totala värdet av skatterna inkluderar ränta som påförs kvarskatt och straffavgifter som utdöms av skattemyndigheter, om det inte finns uppgifter som gör det möjligt att uppskatta sådana räntor och straffavgifter var för sig. Det inkluderar kostnader som debiteras i anslutning till indrivning och taxering av utestående skatter, minus värdet av eventuella skatterabatter från den offentliga förvaltningen som ett led i den ekonomiska politiken och eventuella återbetalningar som en följd av för stora skatteinbetalningar. Subventioner och sociala förmåner som ges via skattesystemet i form av skatterabatter, och förekomsten av betalningssystem som kopplas till skatteuppbördssystemet ökar. Skatterabatter utgör en skattelättnad som medför en minskning av förmånstagarens skattskyldighet. Om skatterabattsystemet leder till att den som beviljas skatterabatten får mellanskillnaden när skattelättnaden är större än skattskyldigheten är det ett system med betalbara skatterabatter. Med betalbara skatterabatter kan belopp utbetalas till såväl icke skattskyldiga som skattskyldiga personer. Med betalbara skatterabatter bokförs hela värdet av skatterabatten som en utgift för den offentliga förvaltningen, och inte som en minskning av skatteintäkterna. Det finns å andra sidan system med skatterabatter som inte är betalningsbara och där skatterabatten aldrig är större än skattskyldigheten. Med ett sådant system är alla skatterabatter en del av skattesystemet och minskar den offentliga förvaltningens skatteintäkter. |
4.82 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. bokförs vid den tidpunkt då aktiviteter, transaktioner eller andra händelser, som ger upphov till skattskyldigheten, inträffar. Vissa ekonomiska aktiviteter, transaktioner eller händelser som enligt skattelagsstiftningen skulle medföra skattskyldighet undgår dock ständigt skattemyndigheternas uppmärksamhet. Det skulle vara orealistiskt att anta att sådana aktiviteter, transaktioner eller händelser ger upphov till finansiella tillgångar eller skulder i form av en skuld eller en fordring. Bara de belopp bokförs som styrks av taxering, deklaration eller annat instrument som utvisar en tydlig skyldighet för skattebetalaren att betala. Skatter som inte styrks av skattetaxering tillräknas inte. Skatter som bokförs i räkenskaperna härrör ur två källor: belopp som styrkts av taxering och deklarationer eller inbetalningskvitton.
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter osv., som av arbetsgivaren dras av vid källan, inräknas i löner och arvoden, även om arbetsgivaren ej vidarebefordrat dem till den offentliga förvaltningen. Hushållssektorn framstår som om den erlagt hela beloppet till den offentliga förvaltningen. De belopp som ej faktiskt erlagts utjämnas under D.995 som en kapitaltransferering från den offentliga förvaltningen till arbetsgivarsektorerna. I vissa fall kan skyldigheten att betala skatt fastställas först i en senare räkenskapsperiod än den i vilken inkomsten uppstår. Viss flexibilitet behövs därför när det gäller tidpunkten för bokföring av sådana skatter. Källskatt och regelbundna förskottsbetalningar av inkomstskatt kan bokföras i den period i vilken de betalas och eventuell slutlig skattskyldighet på inkomst kan bokföras i den period i vilken skyldigheten fastställs. Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. bokförs som
|
SOCIALA AVGIFTER OCH FÖRMÅNER (D.6)
4.83 |
Definition: Sociala förmåner är transfereringar till hushåll, i kontanter eller in natura, avsedda att hjälpa dem med den finansiella börda som är förbunden med ett antal risker eller behov. Transfereringarna kommer från kollektivt organiserade system eller, utanför dessa system, från den offentliga förvaltningen samt hushållens icke-vinstdrivande organisationer; de inkluderar betalningar från den offentliga förvaltningen till producenter som i sin tur betalar förmåner till hushåll i samband med sociala risker och behov. |
4.84 |
Följande risker och behov kan ge upphov till sociala förmåner:
När det gäller boende räknas utbetalningar av myndigheter till hyresgäster i syfte att minska deras hyra som sociala förmåner, med undantag för särskilda förmåner som offentliga myndigheter betalar ut i egenskap av arbetsgivare. |
4.85 |
Sociala förmåner omfattar följande:
|
4.86 |
Sociala förmåner omfattar inte följande:
|
4.87 |
För att en individuell försäkring ska betraktas som en del av ett socialt försäkringssystem ska de möjligheter eller omständigheter som deltagarna är försäkrade mot motsvara de risker eller behov som förtecknas i punkt 4.84, och dessutom ska ett eller flera av följande villkor vara uppfyllda:
|
4.88 |
Definition: Sociala försäkringssystem är system i vilka deltagare av sina arbetsgivare eller den offentliga förvaltningen åläggs eller uppmuntras att teckna försäkring mot vissa händelser eller omständigheter som kan inverka menligt på deras eller deras familjemedlemmars välfärd. I dessa system erläggs sociala avgifter av anställda eller andra, eller å deras vägnar av arbetsgivarna, för att säkerställa rättigheter till sociala försäkringsförmåner innevarande eller efterföljande perioder för anställda eller andra avgiftserläggare eller för deras anhöriga eller efterlevande. Sociala försäkringssystem organiseras kollektivt för grupper av arbetstagare eller är tillgängliga enligt lag för alla arbetstagare eller bestämda kategorier av arbetstagare, såväl icke anställda som anställda personer. De kan vara privata system som upprättas för vissa grupper av arbetstagare som har en gemensam arbetsgivare eller sociala trygghetssystem som omfattar ett lands hela arbetskraft. Deltagande i sådana system kan vara frivilligt för de berörda arbetstagarna, men det är vanligare att det är obligatoriskt. Deltagande i system som organiseras av enskilda arbetsgivare kan t.ex. vara ett krav i de anställningsvillkor som arbetsgivare och anställda kollektivt kommer överens om. |
4.89 |
Det finns två typer av sociala försäkringssystem:
|
4.90 |
Sociala försäkringssystem som offentliga förvaltningsenheter ordnar för sina egna anställda och inte för den arbetande befolkningen i stort klassificeras som andra anställningsrelaterade system och inte som sociala trygghetssystem. |
Sociala avgifter, netto (D.61)
4.91 |
Definition: Sociala avgifter, netto, är faktiska eller tillräknade avgifter som betalas av hushållen till sociala försäkringssystem för att sociala förmåner ska kunna betalas ut. Sociala avgifter, netto (D.61) omfattar arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.611),
Det sociala försäkringssystemets administrationsavgifter motsvarar de administrationsavgifter som tas ut av de enheter som administrerar systemen. De tas upp här som ett led i beräkningen av sociala avgifter, netto (D.61), men utgör inte omfördelningstransaktioner, utan räknas till produktion och konsumtionsutgifter. |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.611)
4.92 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.611) motsvarar flöde D.121. Arbetsgivares faktiska sociala avgifter betalas av arbetsgivare till sociala trygghetssystem och andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem för att säkerställa sociala förmåner till de anställda. Eftersom arbetsgivares faktiska sociala avgifter betalas för förmåner till de anställda bokförs värdet som en komponent i ersättningen till de anställda tillsammans med kontanta löner och naturalön. Avgifterna bokförs sedan som betalade av de anställda som löpande transfereringar till sociala trygghetssystem och andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem. Denna rubrik är indelad i två kategorier:
|
4.93 |
Betalningen av faktiska sociala avgifter kan vara obligatorisk enligt lag eller förordning eller så kan avgifterna betalas som en följd av kollektivavtal i en viss bransch eller avtal mellan arbetsgivare och anställda i ett visst företag eller därför att de är inskrivna i själva anställningskontraktet. I vissa fall kan avgifterna vara frivilliga. Dessa frivilliga avgifter omfattar följande:
|
4.94 |
Bokföringstidpunkt: Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.611) bokförs vid den tidpunkt då det arbete utförs som ger upphov till skyldigheten att betala avgifterna. |
4.95 |
Sociala avgifter som ska erläggas till sektorn offentlig förvaltning och som bokförs i räkenskaperna härrör ur två källor: belopp som styrkts av taxering och deklarationer eller inbetalningskvitton.
Sociala avgifter som av arbetsgivaren dras av vid källan och som ska erläggas till sektorn offentlig förvaltning ska inräknas i löner och arvoden, oavsett om arbetsgivaren har vidarebefordrat dem till den offentliga förvaltningen eller inte. Hushållssektorn framstår därefter som om den erlagt hela beloppet till den offentliga förvaltningen. De belopp som ej faktiskt erlagts utjämnas under D.995 som en kapitaltransferering från den offentliga förvaltningen till arbetsgivarsektorerna. |
4.96 |
Arbetstagares faktiska sociala avgifter bokförs som
|
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.612)
4.97 |
Definition: Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.612) motsvarar sociala förmåner (minus eventuella egenavgifter från anställda), som betalas direkt av arbetsgivare (dvs. inte kopplade till arbetsgivarnas faktiska sociala avgifter) till de anställda eller tidigare anställda och andra berättigade personer. De motsvarar flöde D.122 enligt beskrivningen under ersättningar till anställda. Värdet måste baseras på försäkringsmässigt beräknade överväganden eller på en rimlig procentandel av lönerna till nuvarande anställda, eller som motsvarande de ofonderade pensionsförmåner som företaget ska betala ut under samma räkenskapsperiod. Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.612) delas in i följande två kategorier:
|
4.98 |
Bokföringstidpunkt: Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter som utgör motposten till obligatoriska direkta sociala förmåner ska bokföras i den period under vilken arbetet utförs. Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter som utgör motposten till frivilliga direkta sociala förmåner ska bokföras vid den tidpunkt då förmånen tillhandahålls. |
4.99 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter bokförs som
|
Hushållens faktiska egenavgifter (D.613)
4.100 |
Definition: Hushållens faktiska egenavgifter är sociala avgifter som betalas för deras räkning av anställda, egenföretagare eller icke anställda till sociala försäkringssystem. Hushållens faktiska egenavgifter (D.613) delas in i följande två kategorier:
Bokföringstidpunkt: Hushållens faktiska egenavgifter redovisas på bokföringsmässiga grunder. För förvärvsarbetande sker detta när det arbete som ger upphov till skyldigheten att betala avgifterna utförs. För icke anställda sker detta när avgifterna ska betalas. I ENS bokförs hushållens faktiska egenavgifter
|
Hushållens kompletterande egenavgifter (D.614)
4.101 |
Definition: Hushållens kompletterande egenavgifter består av kapitalinkomster under räkenskapsperioden från stocken av pensionsrätter och andra rättigheter. Denna rubrik är indelad i två kategorier:
Hushållens kompletterande egenavgifter ingår i kapitalinkomster som betalas av förvaltare av pensionsinstitut till hushåll i kontot för allokering av primärinkomster (kapitalavkastning på pensionsrätter D.442). Eftersom denna inkomst i praktiken behålls av förvaltarna av pensionsinstitut behandlas den i kontot för fördelning av sekundära inkomster som om den betalades tillbaka av hushållen till pensionsinstitut i form av extra sociala avgifter för hushållen. Bokföringstidpunkt: Hushållens kompletterande egenavgifter bokförs när de upplups. |
Sociala förmåner, andra än in natura (D.62)
4.102 |
Rubrik D.62 består av följande underrubriker:
|
Kontanta sociala trygghetsförmåner (D.621).
4.103 |
Definition: Kontanta sociala trygghetsförmåner är sociala trygghetsförmåner som utbetalas till hushåll kontant av sociala trygghetssystem. Återbetalningar ingår inte utan behandlas som sociala naturaförmåner (D.632). Dessa förmåner tillhandahålls inom de sociala trygghetssystemen. De kan delas in i följande:
|
Förmåner från andra sociala försäkringssystem (D.622)
4.104 |
Definition: Förmåner från andra sociala försäkringssystem är förmåner som betalas av arbetsgivarna inom ramen för andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem. Andra anställningsrelaterade sociala försäkringsförmåner är andra sociala förmåner (i kontanter eller in natura) som betalas ut av andra sociala försäkringssystem än sociala trygghetssystem till avgiftserläggare, deras anhöriga eller deras efterlevande. De omfattar normalt följande:
Förmåner från andra sociala försäkringssystem (D.622) kan delas upp i följande:
|
Kontant socialt bistånd (D.623)
4.105 |
Definition: Kontant socialt bistånd är löpande transfereringar som betalas ut till hushåll av offentliga förvaltningsenheter eller hushållens icke-vinstdrivande organisationer för att täcka samma behov som förmåner från sociala försäkringssystem, men inte inom ett socialt försäkringssystem som kräver deltagande, normalt genom sociala avgifter. De omfattar därför inte förmåner som betalas ut av sociala trygghetssystem. Socialt bistånd kan betalas ut under följande omständigheter:
Sådana förmåner omfattar inte löpande transfereringar som görs till följd av händelser eller omständigheter som normalt inte täcks av sociala försäkringssystem (dvs. transfereringar som görs till följd av naturkatastrofer bokförda under andra löpande transfereringar eller andra kapitaltransfereringar). |
4.106 |
Bokföringstidpunkt för sociala förmåner, andra än in natura (D.62):
|
4.107 |
Sociala förmåner, andra än in natura (D.62) bokförs som
|
Sociala naturaförmåner (D.63)
4.108 |
Definition: Sociala naturaförmåner (D.63) omfattar individuella varor och tjänster som tillhandahålls individuella hushåll gratis eller till priser som inte är ekonomiskt signifikanta av offentliga förvaltningsenheter och hushållens icke-vinstdrivande organisationer, vare sig varorna och tjänsterna är köpta på marknaden eller producerade som icke marknadsproduktion från offentliga förvaltningsenheter eller hushållens icke-vinstdrivande organisationer. De finansieras genom skatter, andra offentliga inkomster eller sociala trygghetsavgifter eller, när det gäller hushållens icke-vinstdrivande organisationer, av donationer och kapitalinkomster. Tjänster som tillhandahålls hushållen gratis eller till priser som inte är ekonomiskt signifikanta betecknas som individuella tjänster för att skilja dem från kollektiva tjänster som tillhandahålls hela eller stora delar av samhället, t.ex. försvar och gatubelysning. Individuella tjänster består huvudsakligen av utbildnings- samt hälso- och sjukvårdstjänster, även om andra slags tjänster, såsom bostads-, kultur- och rekreationstjänster, också ofta tillhandahålls. |
4.109 |
Sociala naturaförmåner (D.63) uppdelas i följande:
|
4.110 |
Exempel på sociala naturaförmåner (D.63) är läkar- och tandläkarbehandlingar, kirurgiska ingrepp, sjukhusvård, glasögon eller kontaktlinser, medicinska hjälpmedel, medicinsk utrustning och liknande varor eller tjänster som kan knytas till sociala risker eller behov. Andra exempel som inte omfattas av ett socialt trygghetsförsäkringssystem är socialt boende, hyresrabatter, daghem, yrkesträning, nedsatta priser på transportmedel (förutsatt att det föreligger ett socialt syfte), och liknande varor och tjänster inom ramen för sociala risker och behov. När den offentliga förvaltningen tillhandahåller enskilda hushåll varor och tjänster som inte avser sociala risker och behov utan rör rekreation, kultur eller sport antingen kostnadsfritt eller till priser som inte är ekonomiskt signifikanta ska dessa behandlas som sociala naturaförmåner – icke-marknadsproduktion från den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.631). |
4.111 |
Bokföringstidpunkt: Sociala naturaförmåner (D.63) bokförs vid den tidpunkt då tjänsten tillhandahålls eller vid den tidpunkt då ändring sker av äganderätten till de varor som tillhandahålls hushållen direkt av producenterna. Sociala naturaförmåner (D.63) bokförs
Konsumtionen av de överförda varorna och tjänsterna bokförs i kontot för användning av justerad disponibel inkomst. Det finns inga sociala naturaförmåner med utlandet (de bokförs i D.62 sociala förmåner, andra än in natura). |
ANDRA LÖPANDE TRANSFERERINGAR (D.7)
Skadeförsäkringspremier, netto (D.71)
4.112 |
Definition: Skadeförsäkringspremier, netto, (D.71) är premier som betalas för försäkringar som tecknats av institutionella enheter. Försäkringar, som individuella hushåll tecknat, är försäkringar som dessa tecknat på eget initiativ och för egen fördel, oberoende av arbetsgivare och den offentliga förvaltningen och utanför alla sociala försäkringssystem. Skadeförsäkringspremier, netto, består av både de faktiska premier som betalas av försäkringstagarna för att få försäkringsskydd under räkenskapsperioden (intjänade premier) och de premietillskott som betalas av kapitalinkomster, som tillskrivs försäkringstagarna, efter avdrag för försäkringsbolagens administrationskostnader för försäkringarna. Skadeförsäkringspremier, netto, är de belopp som utnyttjas för att ge skydd vid olika händelser eller olyckor som medför skada, på varor eller egendom eller på personer, av naturbetingade eller mänskliga orsaker, t.ex. brand, översvämning, kollision, stöld, våld, olycka, sjukdom etc. eller vid ekonomiska förluster av orsaker som sjukdom, arbetslöshet, olycka etc. Skadeförsäkringspremier, netto, delas in i följande två kategorier:
|
4.113 |
Bokföringstidpunkt: Skadeförsäkringspremier, netto, bokförs när de intjänas. Försäkringspremier, med avdrag för administrationskostnader, är de delar av de totala premierna som betalas under den löpande perioden, eller tidigare perioder, och som täcker riskerna under den löpande perioden. Premier som intjänas under den löpande perioden måste åtskiljas från de premier som förfaller till betalning under perioden, vilka sannolikt ska täcka risker såväl under kommande perioder som under den löpande perioden. Skadeförsäkringspremier, netto, bokförs som
|
Skadeförsäkringsersättningar (D.72)
4.114 |
Definition: Skadeförsäkringsersättningar (D.72) är fordringar som ska betalas enligt skadeförsäkringskontrakt, dvs. belopp som försäkringsbolag är skyldiga att betala som ersättning för skador på personer eller varor (inklusive realkapitalvaror). Denna rubrik är indelad i två kategorier:
|
4.115 |
Skadeförsäkringsersättningar omfattar inte betalningar som utgör någon form av sociala förmåner. Utbetalningen av en skadeförsäkringsfordring behandlas som en transferering till fordringsägaren. Sådana betalningar behandlas som löpande transferering, även om stora summor skulle omfattas vid olycksskador på fasta tillgångar eller allvarliga personskador. Exceptionellt stora ersättningar, t.ex. efter katastrofer, kan behandlas som kapitaltransfereringar och inte som löpande transfereringar (se punkt 4.165 k). De belopp som fordringsägaren mottar är vanligen inte bundna till något bestämt ändamål, och varor eller tillgångar som skadats eller förstörts behöver inte nödvändigtvis repareras eller ersättas. Ersättningar uppstår bland annat på grund av skador som försäkringstagaren orsakar tredje man eller hans egendom. I dessa fall bokförs giltiga ersättningar som betalade direkt till den skadade parten av försäkringsbolaget och inte indirekt via försäkringstagaren. |
4.116 |
Återförsäkringspremier och återförsäkringsersättningar, netto, beräknas på exakt samma sätt som skadeförsäkringspremier och skadeförsäkringsersättningar. Eftersom återförsäkringsbranschen är koncentrerad till ett fåtal länder tecknas de flesta återförsäkringar med utländska enheter. Vissa enheter, särskilt offentliga förvaltningsenheter, kan ställa en garanti som skydd mot att en låntagare fallerar på villkor som liknar dem för skadeförsäkringar. Detta sker när många garantier av samma slag ställs ut och det är möjligt att göra en realistisk skattning av fallissemangens totala omfattning. I detta fall behandlas betalda avgifter (och kapitalinkomst från dessa avgifter) på samma sätt som skadeförsäkringspremier, och krav inom ramen för de standardiserade lånegarantierna behandlas på samma sätt som skadeförsäkringsersättningar. |
4.117 |
Bokföringstidpunkt: Skadeförsäkringsersättningar bokförs vid den tidpunkt då olyckan eller annan försäkringshändelse inträffar. Skadeförsäkringsersättningar bokförs som
|
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen (D.73)
4.118 |
Definition: Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen (D.73) omfattar transfereringar mellan olika delsektorer inom den offentliga förvaltningen (staten, delstater, kommuner och sociala trygghetsfonder) med undantag för skatter, subventioner, investeringsbidrag och andra kapitaltransfereringar. Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen (D.73) omfattar inte transaktioner å andra enheters vägnar; de bokförs endast en gång i räkenskaperna och då som tillgång hos den mottagande enheten å vars vägnar transaktionen gjorts (se punkt 1.78). Denna situation uppstår särskilt när en offentlig förvaltningsenhet (t.ex. en statlig myndighet) tar ut skatter som, helt eller delvis, automatiskt överförs till en annan offentlig förvaltningsenhet (t.ex. en lokal myndighet). I detta fall bokförs skatteinbetalningarna, som är avsedda för den andra offentliga enheten, som om de vore insamlade direkt av den enheten och inte som en löpande transferering inom den offentliga förvaltningen. Denna lösning är särskilt nödvändig när de skatter, som är avsedda för den andra offentliga förvaltningsenheten, har formen av ett tillägg ovanpå de skatter som uttaxeras av staten. Förseningar i överförandet av skatterna från den första till den andra offentliga enheten ger upphov till poster under ”obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter” i kontot för finansiella transaktioner. Transfereringar av skatteinbetalningar som utgör en del av en klumptransferering från staten till en annan offentlig förvaltningsenhet innefattas däremot i löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen. Dessa transfereringar motsvarar inte någon bestämd skattekategori och de görs inte automatiskt utan huvudsakligen genom särskilda fonder (regionala och kommunala myndigheters fonder) i enlighet med av staten fastställda fördelningsnycklar. |
4.119 |
Bokföringstidpunkt: Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen bokförs vid den tidpunkt som gällande förordningar stipulerar. |
4.120 |
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen bokförs som användning och tillgång i kontona för fördelning av sekundära inkomster för den offentliga förvaltningens delsektorer. Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen är interna flöden inom sektorn offentlig förvaltning, och uppträder inte i ett konsoliderat konto för sektorn som helhet. |
Löpande internationellt samarbete (D.74)
4.121 |
Definition: Löpande internationellt samarbete (D.74) omfattar alla transfereringar, i kontanter eller in natura, mellan den offentliga förvaltningen och offentliga förvaltningar eller internationella organisationer i utlandet, utom investeringsbidrag och andra kapitaltransfereringar. |
4.122 |
Rubrik D.74 omfattar följande:
Löpande internationellt samarbete omfattar transfereringar mellan den offentliga förvaltningen och internationella organisationer, som är förlagda till landet, eftersom internationella organisationer inte behandlas som inhemska institutionella enheter i det land där de är förlagda. |
4.123 |
Bokföringstidpunkt: Den tidpunkt som gällande förordningar stipulerar för transfereringarna, i fråga om obligatoriska transfereringar, eller den tidpunkt då transfereringarna görs, i fråga om frivilliga transfereringar. |
4.124 |
Löpande internationellt samarbete bokförs som
|
Övriga löpande transfereringar (D.75)
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.751)
4.125 |
Definition: Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer omfattar alla frivilliga bidrag (andra än arv), medlemsavgifter och finansiell hjälp, som hushållens icke-vinstdrivande organisationer mottar från hushåll (inklusive utländska hushåll) och, i mindre omfattning, från andra enheter. |
4.126 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer omfattar följande:
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer omfattar inte betalningar av medlemsbidrag och medlemsavgifter till marknadsmässiga icke-vinstdrivande organisationer som betjänar företag såsom handelskammare eller branschföreningar, vilka behandlas som betalning för erhållna tjänster. |
4.127 |
Bokföringstidpunkt: Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer bokförs vid den tidpunkt när de görs. |
4.128 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer bokförs som
|
Löpande transfereringar mellan hushåll (D.752)
4.129 |
Definition: Löpande transfereringar mellan hushåll (D.752) omfattar alla löpande transfereringar, i kontanter eller in natura, som utbetalas eller mottas av inhemska hushåll till eller från andra inhemska eller utländska hushåll. Särskilt omfattas remissor från emigranter eller arbetstagare som är permanent bosatta utomlands (eller som arbetar utomlands minst ett år) till familjemedlemmar som bor i hemlandet eller utbetalningar från föräldrar till barn som bor på annat håll. |
4.130 |
Bokföringstidpunkt för löpande transfereringar mellan hushåll: Den tidpunkt då transfereringen görs. |
4.131 |
Löpande transfereringar mellan hushåll bokförs som
|
Andra övriga löpande transfereringar (D.759)
Böter och straffavgifter
4.132 |
Definition: Böter och straffavgifter åläggs institutionella enheter av domstolar eller kvasijuridiska organ och behandlas som andra övriga löpande transfereringar (D.759). |
4.133 |
Följande ingår inte i andra övriga löpande transfereringar (D.759):
|
4.134 |
Bokföringstidpunkt: Böter och straffavgifter bokförs vid den tidpunkt då skyldigheten uppkommer. |
Lotterier och spel
4.135 |
Definition: De belopp som betalas till lotterier och spel består av två delar: betalning för en tjänst till den enhet som anordnar lotteriet eller spelet och en resterande löpande transferering som betalas ut till vinnarna. Betalningen för tjänsten kan vara betydande och kan innefatta produktionsskatter av speltjänster. Transfereringarna betraktas i ENS som om de äger rum direkt mellan deltagarna i lotteriet eller spelet, dvs. mellan hushållen. När utländska hushåll deltar kan det bli betydande nettotransfereringar mellan hushållssektorn och utlandet. Bokföringstidpunkt: De resterande löpande transfereringarna bokförs när de görs. |
Ersättningar
4.136 |
Definition: Ersättningar består av löpande transfereringar som betalas av institutionella enheter till andra institutionella enheter som ersättning för skador på person eller egendom, exklusive utbetalningar av skadeförsäkringsersättningar. Ersättningarna är antingen obligatoriska betalningar, tilldömda av domstol, eller betalningar ex gratia överenskomna utanför domstolarna. Rubriken omfattar ex gratia betalningar från offentliga förvaltningsenheter eller hushållens icke-vinstdrivande organisationer som görs som ersättning för skador orsakade av naturkatastrofer och som inte klassificeras som kapitaltransfereringar. |
4.137 |
Bokföringstidpunkt: Ersättningar bokförs när de görs (ex gratia betalningar) eller när de ska göras (obligatoriska betalningar). |
4.138 |
Andra övriga typer av löpande transfereringar
|
4.139 |
Bokföringstidpunkt: De transfereringar som räknas upp i 4.138 bokförs när de görs, utom de från och till den offentliga förvaltningen som bokförs när de ska göras. Andra övriga löpande transfereringar bokförs som
|
EU:s moms- och BNI-baserade egna medel (D.76)
4.140 |
Definition: Den moms- och BNI-baserade tredje respektive fjärde typen av EU:s egna medel (D.76) är löpande transfereringar som betalas av den offentliga förvaltningen i varje medlemsstat till Europeiska unionens institutioner. Den momsbaserade tredje typen av EU:s egna medel (D.761) och den BNI-baserade fjärde typen av EU:s egna medel (D.762) utgör bidrag till unionsinstitutionernas budget. Varje medlemsstats bidrag fastställs på grundval av deras mervärdesskattebas och BNI. Rubriken D.76 omfattar även diverse icke skattebidrag från den offentliga förvaltningen till Europeiska unionens institutioner (D.763). Bokföringstidpunkt: Den mervärdesskatte- och BNI-baserade tredje respektive fjärde typen av egna medel bokförs när de ska betalas. Den moms- och BNI-baserade tredje respektive fjärde typen av egna medel bokförs som
|
JUSTERING FÖR FÖRÄNDRING I PENSIONSRÄTTER (D.8)
4.141 |
Definition: Justering för förändring i pensionsrätter (D.8) är den justering som behöver göras för att det i hushållens sparande ska framkomma förändringen i de pensionsrätter på vilka hushållen har en fordran. Förändringen i pensionsrätter härrör från avgifter och förmåner som bokförs i kontot för fördelning av sekundära inkomster. |
4.142 |
Eftersom hushållen i systemets konton för finansiella transaktioner och balansräkningar behandlas som innehavare av pensionsrätter är en justeringspost nödvändig för att säkerställa att varje överskott av pensionsavgifter över pensionsutbetalningar inte påverkar hushållens sparande. För att neutralisera denna effekt görs följande justering: Totala värdet av faktiska och tillräknade sociala avgifter till pensionssystem i vilka hushållen har en fordran
som ett tillägg till hushållens disponibla inkomst, eller justerade disponibla inkomst, i inkomstanvändningskontot innan sparandet beräknas. På detta sätt är hushållens sparande samma som det skulle ha varit om pensionsavgifter och pensionsutbetalningar inte hade bokförts som löpande transfereringar i kontot för fördelning av sekundära inkomster. Denna justeringspost är nödvändig för att hushållens sparande ska svara mot förändringen i deras pensionsrätter, vilka bokförs i kontot för finansiella transaktioner. Den motsatta justeringen är naturligtvis nödvändig i inkomstanvändningskontot hos de enheter som betalar ut pensioner. |
4.143 |
Bokföringstidpunkt: Justeringen bokförs vid tidpunkten för de flöden som den består av. |
4.144 |
Justering för värdeförändring i hushållens pensionsrätter bokförs som
|
KAPITALTRANSFERERINGAR (D.9)
4.145 |
Definition: Kapitaltransfereringar förutsätter att det sker en anskaffning eller avyttring av en eller flera tillgångar för minst en part i transaktionen. Oavsett om de görs kontant eller in natura resulterar de i en motsvarande ändring i de finansiella eller icke-finansiella tillgångarna i balansräkningen för en eller båda parter i transaktionen. |
4.146 |
En kapitaltransferering in natura består av transfereringen av äganderätten till en tillgång (annan än lager eller kontanter) eller en långivares upphävande av en skuld utan någon motprestation. En kapitaltransferering i kontanter består av transfereringen av kontanter som den första parten har anskaffat genom att avyttra en eller flera tillgångar (andra än lager) eller som den andra parten förväntas använda eller avkrävs använda för anskaffandet av en eller flera tillgångar (andra än lager). Den andra parten, mottagaren, måste använda kontanterna för att anskaffa en eller flera tillgångar som ett villkor för att transfereringen ska göras. Överlåtelsevärdet av en icke-finansiell tillgång fastställs på grundval av det skattade pris till vilket tillgången, oavsett om den är ny eller begagnad, kan säljas på marknaden plus eventuella transport- och installationskostnader eller andra kostnader i samband med överlåtelsen av ägandet som uppstår för givaren, men exklusive sådana kostnader som uppstår för mottagaren. Överlåtelser av finansiella tillgångar värderas på samma sätt som andra förvärv eller avyttringar av finansiella tillgångar eller skulder. |
4.147 |
Kapitaltransfereringar omfattar kapitalskatter (D.91), investeringsbidrag (D.92) och andra kapitaltransfereringar (D.99). |
Kapitalskatter (D.91)
4.148 |
Definition: Kapitalskatter (D.91) består av skatter som tas ut med oregelbundna intervaller och mycket sällan på tillgångar eller nettoförmögenhet som ägs av institutionella enheter, eller på tillgångar som överförs mellan institutionella enheter som resultat av arv, gåvor eller andra transfereringar. |
4.149 |
Kapitalskatter (D.91) omfattar följande:
Skatter på realisationsvinster bokförs inte som kapitalskatter, utan som löpande inkomst- och förmögenhetsskatt etc. |
4.150 |
Skatter som bokförs i räkenskaperna härrör ur två källor: belopp som styrkts av taxering och deklarationer eller inbetalningskvitton.
|
4.151 |
Kapitalskatter bokförs som
|
Investeringsbidrag (D.92)
4.152 |
Definition: Investeringsbidrag (D.92) består av kapitaltransfereringar, i kontanter eller in natura, som görs av den offentliga förvaltningen eller av utlandet till andra inhemska eller utländska institutionella enheter för att finansiera hela eller delar av kostnaden för anskaffandet av fasta tillgångar. Investeringsbidrag från utlandet omfattar sådana som betalas direkt av Europeiska unionens institutioner (t.ex. transfereringar från Europeiska garantifonden för jordbruket [EGFJ] och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling [EJFLU]). |
4.153 |
Investeringsbidrag in natura består av transfereringar av transportutrustning, maskiner och annan utrustning från den offentliga förvaltningen till andra inhemska eller utländska enheter liksom av direkt tillhandahållande av byggnader och anläggningar till inhemska eller utländska enheter. |
4.154 |
Värdet av den investering som genomförs av den offentliga förvaltningen till förmån för andra sektorer i ekonomin bokförs som investeringsbidrag, när mottagaren kan identifieras och blir ägare av kapitalet. I dessa fall bokförs investeringen som förändring av tillgång i mottagarens kapitalkonto och finansieras genom ett investeringsbidrag som bokförs som förändring i skulder och nettoförmögenhet i samma konto. |
4.155 |
Investeringsbidrag (D.92) omfattar både engångsbetalningar avsedda att finansiera investering under samma period och avbetalningar avseende investering som genomförts under en tidigare period. Den del av den offentliga förvaltningens årliga betalningar till företag som motsvarar amorteringen av skulder som företag har ådragit sig för offentliga investeringsprojekt behandlas som investeringsbidrag. |
4.156 |
Bidrag från den offentliga förvaltningen som räntestöd ingår inte i investeringsbidrag. Offentliga förvaltningens övertagande av delar av räntekostnaderna är en löpande omfördelningstransaktion. Om emellertid ett bidrag tjänar det dubbla ändamålet att finansiera både skuldamorteringen och räntebetalningen på det lånade kapitalet och om det inte är möjligt att åtskilja dessa två element, ska hela bidraget behandlas som ett investeringsbidrag i räkenskaperna. |
4.157 |
Investeringsbidrag till icke-finansiella bolag och kvasibolag omfattar, utöver bidrag till privata företag, kapitalbidrag till offentliga företag som betraktas som institutionella enheter, förutsatt att det offentliga förvaltningsorgan som ger bidraget inte behåller en fordran på det offentliga företaget. |
4.158 |
Investeringsbidrag till hushållssektorn omfattar utrustnings- och moderniseringsbidrag till andra företag än bolag och kvasibolag samt bidrag till hushållen för byggande, köp och förbättring av bostäder. |
4.159 |
Investeringsbidrag till den offentliga förvaltningen omfattar alla betalningar (utom räntestöd) som görs till delsektorer av sektorn offentlig förvaltning för att finansiera kapitalbildning. Investeringsbidrag inom den offentliga förvaltningen är interna flöden inom sektorn offentlig förvaltning och uppträder inte i ett konsoliderat konto för sektorn i dess helhet. Exempel på investeringsbidrag inom den offentliga förvaltningen är transfereringar från staten till kommunerna i syfte att finansiera deras fasta bruttoinvesteringar. Transfereringar avsedda för diverse obestämda ändamål bokförs under löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen, även om de delvis används för investeringsutgifter. |
4.160 |
Investeringsbidrag till icke-vinstdrivande organisationer från den offentliga förvaltningen och från utlandet särskiljs från löpande transfereringar till icke-vinstdrivande organisationer med hjälp av de kriterier som fastställs i punkt 4.159. |
4.161 |
Investeringsbidrag till utlandet begränsas till transfereringar med det bestämda ändamålet att finansiera utländska enheters investering. Dessa omfattar t.ex. ensidiga transfereringar för byggande av broar, vägar, fabriker, sjukhus eller skolor i utvecklingsländer eller för uppförande av byggnader för internationella organisationer. De kan omfatta delbetalningar under en tidsperiod likaväl som engångsbetalningar. Rubriken täcker också leveranser av fasta realkapitalvaror kostnadsfritt eller till nedsatt värde. |
4.162 |
Bokföringstidpunkt: Kontanta investeringsbidrag bokförs när betalningen ska göras. Investeringsbidrag in natura bokförs när äganderätten till tillgången överförs. |
4.163 |
Investeringsbidrag bokförs som
|
Andra kapitaltransfereringar (D.99)
4.164 |
Definition: Andra kapitaltransfereringar (D.99) omfattar andra transfereringar än investeringsbidrag och kapitalskatter, som inte i sig omfördelar inkomster men omfördelar sparande och förmögenhet mellan ekonomins olika sektorer eller delsektorer samt utlandet. De kan göras kontant eller in natura (övertagande av skuld eller upphävande av skuld) och motsvarar frivilliga förmögenhetsöverföringar. |
4.165 |
Andra kapitaltransfereringar (D.99) omfattar följande transaktioner:
|
4.166 |
Bokföringstidpunkten fastställs på följande sätt:
|
4.167 |
Andra kapitaltransfereringar tas upp som förändringar i skulder och nettoförmögenhet i sektorernas och utlandets kapitalkonton. |
PERSONALOPTIONER
4.168 |
En särskild typ av inkomst in natura uppstår när en arbetsgivare erbjuder anställda en möjlighet att köpa aktier till ett fastställt pris vid en tidpunkt i framtiden. En personaloption liknar ett finansiellt derivat och den anställde kan välja att inte utnyttja optionen, antingen för att aktiekursen är lägre än det pris till vilket han får utnyttja optionen eller för att han har lämnat sin anställning hos arbetsgivaren och därmed förlorat sin option. |
4.169 |
Arbetsgivaren informerar normalt sina anställda om beslutet att efter en viss tid erbjuda en köpoption till ett bestämt pris (lösenpriset) på vissa villkor (t.ex. att den anställde fortfarande är anställd eller villkorat av företagets resultat). Det måste noggrant anges när personaloptioner ska bokföras i nationalräkenskaperna. ”Tilldelningstidpunkt” är när den anställde får optionen, ”intjänandetidpunkt” när optionen tidigast kan utnyttjas och ”utnyttjandetidpunkt” när optionen faktiskt utnyttjas (eller löper ut). |
4.170 |
Enligt IASB:s (International Accounting Standards Board) redovisningsrekommendationer ska företaget beräkna optionernas verkliga värde vid tilldelningstidpunkten genom att multiplicera lösenpriset med antalet optioner som förväntas kunna utnyttjas vid intjänandetidpunkten dividerat med antalet förväntade tjänsteår fram till intjänandetidpunkten. |
4.171 |
I ENS får optionernas värde skattas med hjälp av en prissättningsmodell för personaloptioner om det varken finns en observerbar marknadskurs eller en skattning som utförts av bolaget i enlighet med nämnda rekommendationer. Dessa modeller syftar till att ringa in två effekter i optionens värde. Den första effekten är en beräkning av det belopp med vilket de berörda aktiernas marknadskurs kommer att överstiga lösenpriset vid intjänandetidpunkten. Den andra effekten tar hänsyn till förväntningen att kursen kommer att stiga ytterligare mellan intjänandetidpunkten och utnyttjandetidpunkten. |
4.172 |
Innan optionen utnyttjas har denna överenskommelse mellan arbetsgivaren och den anställde karaktären av ett finansiellt derivat och redovisas som ett sådant i båda parternas konton för finansiella transaktioner. |
4.173 |
En skattning av personaloptionens värde görs vid tilldelningstidpunkten. Detta belopp måste om möjligt ingå i ersättningen till anställda över den period som löper mellan tilldelningstidpunkten och intjänandetidpunkten. Om detta inte är möjligt måste optionens värde bokföras vid intjänandetidpunkten. |
4.174 |
De administrativa kostnaderna i samband med personaloptioner ska bäras av arbetsgivaren och anses ingå i insatsförbrukningen på samma sätt som andra administrativa funktioner som rör ersättningen till anställda. |
4.175 |
Trots att personaloptioners värde behandlas som en inkomst kan de inte ge någon kapitalavkastning. |
4.176 |
I kontot för finansiella transaktioner överensstämmer hushållens förvärv av personaloptioner med motsvarande del av ersättningen till anställda och en motsvarande skuld för arbetsgivaren. |
4.177 |
Varje värdeförändring mellan tilldelningstidpunkten och intjänandetidpunkten ska i princip behandlas som en del av ersättningen till anställda, medan varje värdeförändring mellan intjänandetidpunkten och utnyttjandetidpunkten inte ska behandlas som ersättning till anställda utan som en kapitalvinst eller kapitalförlust. Det är i praktiken ytterst osannolikt att skattningar av arbetsgivares kostnader för personaloptioner revideras mellan tilldelningstidpunkten och utnyttjandetidpunkten. Hela uppgången mellan tilldelningstidpunkten och utnyttjandetidpunkten behandlas därför av praktiska skäl som en kapitalvinst eller kapitalförlust. Om aktiekursen stiger till en högre nivå än lösenpriset utgör det en kapitalvinst för den anställde och en kapitalförlust för arbetsgivaren, och vice versa. |
4.178 |
När en personaloption utnyttjas försvinner posten i balansräkningen och ersätts med de köpta aktiernas värde. Denna förändring i klassificering sker via transaktioner i kontot för finansiella transaktioner och inte via de andra förändringarna i kontot för andra volymförändringar i tillgångar. |
KAPITEL 5
FINANSIELLA TRANSAKTIONER
5.01 |
Definition: Finansiella transaktioner (F) är transaktioner i finansiella tillgångar (AF) och skulder mellan inhemska institutionella enheter och mellan dem och utländska institutionella enheter. |
5.02 |
En finansiell transaktion är ett mellanhavande mellan institutionella enheter som innebär att en finansiell tillgång och motsvarande skuld samtidigt skapas eller likvideras eller att äganderätten till en finansiell tillgång förändras eller att en skuld överlåtes. |
ALLMÄN ÖVERSIKT ÖVER FINANSIELLA TRANSAKTIONER
Finansiella tillgångar, finansiella fordringar och skulder
5.03 |
Definition: Finansiella tillgångar består av alla finansiella fordringar, ägarandelar och den omyntade guldkomponenten av monetärt guld. |
5.04 |
Finansiella tillgångar är värdebevarare som representerar en förmån eller serier av förmåner som tillfaller en ekonomisk ägare genom att denne innehar dem eller nyttjar dem över tiden. De används för att överföra värden från en räkenskapsperiod till en annan. Förmåner eller serier av förmåner regleras genom betalningar, som normalt sett utgörs av sedlar och mynt (AF.21) och överförbar inlåning (AF.22). |
5.05 |
Definition: En finansiell fordran berättigar en fordringsägare att erhålla en betalning eller serie av betalningar från en gäldenär. Finansiella fordringar är finansiella tillgångar som har motsvarande skulder. Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5) behandlas som en finansiell tillgång med en motsvarande skuld, även om innehavarens finansiella fordran på bolaget inte är ett fast belopp. |
5.06 |
Definition: Skulder uppstår när en gäldenär är förpliktad att göra betalningar eller en serie av betalningar till en fordringsägare. |
5.07 |
Den omyntade guldkomponenten av monetärt guld som monetära myndigheter innehar som valutareserv behandlas som en finansiell tillgång även om innehavaren inte har fordringar på andra angivna enheter. Det finns ingen motsvarande skuld för omyntat guld. |
Villkorade tillgångar och villkorade skulder
5.08 |
Definition: Villkorade tillgångar och villkorade skulder är avtal som innebär att en part är förpliktad att göra en betalning eller en serie av betalningar till en annan enhet endast om vissa angivna villkor är uppfyllda. Eftersom de inte ger upphov till ovillkorliga förpliktelser är villkorade tillgångar och villkorade skulder inte finansiella tillgångar och finansiella skulder. |
5.09 |
Villkorade tillgångar och villkorade skulder omfattar följande:
|
5.10 |
Villkorade tillgångar och villkorade skulder omfattar inte följande:
|
5.11 |
Även om villkorade tillgångar och villkorade skulder inte registreras i räkenskaperna är de viktiga för politiska ändamål och för analys, och information om dessa behöver därför samlas in och presenteras som kompletterande upplysningar. Även om det i slutändan inte görs några betalningar för villkorade tillgångar och villkorade skulder kan en hög andel sådana tyda på en icke önskvärd risknivå hos de enheter som erbjuder dem. |
Faktaruta 5.1 – Behandling av garantier i ENS
B5.1.1 |
Definition: Garantier är avtal som innebär att garanten inför en långivare åtar sig att ersätta den förlust som långivaren skulle göra om en låntagare underlåter att återbetala ett lån. Ofta ska en avgift betalas för att en garanti ställs ut. |
B5.1.2 |
Tre olika typer av garantier kan särskiljas. Dessa gäller enbart för garantier som ställs för finansiella tillgångar. Ingen särskild behandling föreslås för garantier i form av tillverkargarantier eller andra former av garantier. De tre typerna av garantier är följande:
|
Kategorier av finansiella tillgångar och skulder
5.12 |
Åtta kategorier av finansiella tillgångar kan urskiljas:
|
5.13 |
En finansiell tillgång motsvaras alltid av en lika stor skuld, med undantag av den omyntade guldkomponent i monetärt guld som hålls som en del av valutareserven hos monetära myndigheter och som klassificeras i kategorin monetärt guld och särskilda dragningsrätter (F.1). Med undantag av detta går det alltså att utskilja åtta kategorier av skulder som motsvarar kategorierna av finansiella tillgångar. |
5.14 |
Klassificeringen av finansiella transaktioner motsvarar klassificeringen av finansiella tillgångar och skulder. Åtta kategorier av finansiella transaktioner kan särskiljas:
|
5.15 |
På grund av symmetrin mellan finansiella fordringar och skulder används begreppet instrument för både tillgångs- och skuldaspekten av finansiella transaktioner. Det innebär inte att begreppet finansiella tillgångar och skulder utvidgas till att omfatta poster utanför balansräkningen som ibland beskrivs som finansiella instrument i monetär och finansiell statistik. |
Balansräkning, konto för finansiella transaktioner och andra flöden
5.16 |
Innehavet av finansiella tillgångar och skulder vid en viss tidpunkt bokförs i balansräkningen. Finansiella transaktioner resulterar i förändringar mellan ingående och utgående balans. Förändringarna mellan ingående och utgående balans beror emellertid också på andra flöden som inte beror på mellanhavanden genom ömsesidiga avtal mellan institutionella enheter. Andra flöden i samband med finansiella tillgångar och skulder kan delas upp i omvärderingar av finansiella tillgångar och skulder samt volymförändringar i finansiella tillgångar och skulder som inte beror på finansiella transaktioner. Omvärderingar bokförs i omvärderingskontot och volymförändringar bokförs i kontot över andra volymförändringar. |
5.17 |
Kontot över finansiella transaktioner är det sista kontot i kontosystemet som registrerar transaktioner. Kontot över finansiella transaktioner har inte någon saldopost som förs vidare till ett annat konto. Saldoposten i kontot över finansiella transaktioner, anskaffningen, netto, av finansiella tillgångar minus nettoökningen av skulder, är nettoutlåning (+) eller nettoupplåning (–), (alltså positivt eller negativt finansiellt sparande) (B.9F). |
5.18 |
Saldoposten i kontot över finansiella transaktioner är definitionsmässigt identisk med saldoposten i kapitalkontot. I praktiken brukar det uppstå en diskrepans mellan dem, eftersom de beräknas med hjälp av olika statistiska uppgifter. |
Värdering
5.19 |
Finansiella transaktioner registreras till transaktionsvärde, dvs. värdet i nationell valuta på berörda finansiella tillgångar och/eller skulder när de på affärsmässiga grunder upprättas, avvecklas, bytes eller överlåtes mellan institutionella enheter. |
5.20 |
Finansiella transaktioner och deras motsvarande finansiella eller icke-finansiella transaktioner registreras till samma transaktionsvärde. Det finns tre möjligheter:
|
5.21 |
Transaktionsvärdet hänför sig till en specifik finansiell transaktion och dess motsvarande transaktion. Rent begreppsmässigt ska transaktionsvärdet klart skiljas från ett värde som baseras på ett pris noterat på marknaden, ett lämpligt marknadspris eller ett pris som är avsett att uttrycka den allmänna prisnivån för en grupp av liknande finansiella tillgångar och/eller skulder. Men i de fall motpartstransaktionen till en finansiell transaktion är t.ex. en transferering och den finansiella transaktionen därför kan företas på andra än rent affärsmässiga grunder är transaktionsvärdet lika med det gällande marknadsvärdet på de berörda finansiella tillgångarna och/eller skulderna. |
5.22 |
Transaktionsvärdet omfattar inte administrationsavgifter, arvoden, provisioner, courtage eller liknade betalningar för tjänster som krävs för att transaktionerna ska genomföras: sådana poster ska registreras som betalning för tjänster. Skatter på finansiella transaktioner ska heller inte medtas utan behandlas som produktskatter. När en finansiell transaktion innebär en nyemission av skulder är transaktionsvärdet lika med summan av den uppkomna skulden exklusive förutbetalda räntor. På samma sätt ska transaktionsvärdet både hos långivare och hos låntagare, när en skuld upplöses, vara lika med minskningen av skulden. |
Netto- och bruttoregistrering
5.23 |
Definition: Med nettoregistrering av finansiella transaktioner avses att förvärv av finansiella tillgångar redovisas netto efter avyttringar av finansiella tillgångar och att skuldsättning visas netto efter återbetalningar av skulder. Finansiella transaktioner får redovisas netto över finansiella tillgångar med olika egenskaper och med olika gäldenärer eller fordringsägare, under förutsättning att de tillhör samma kategori eller underkategori. |
5.24 |
Definition: Med bruttoregistrering av finansiella transaktioner avses att förvärv och avyttring av finansiella tillgångar visas separat, liksom även skuldsättning och återbetalning av skulder. Bruttoregistrering av finansiella transaktioner visar samma finansiella sparande som om finansiella transaktioner registrerades netto. Finansiella transaktioner ska registreras brutto i fråga om detaljerade finansiella marknadsanalyser. |
Konsolidering
5.25 |
Definition: Med konsolidering i kontot för finansiella transaktioner avses processen med att balansera transaktioner i finansiella tillgångar för en viss grupp av institutionella enheter mot motsvarande skuldtransaktioner för samma grupp av institutionella enheter. Konsolidering kan göras för den totala ekonomin, institutionella sektorer och delsektorer. Kontot för finansiella transaktioner för utlandet är konsoliderat per definition, eftersom enbart utländska enheters transaktioner med inhemska institutionella enheter registreras. |
5.26 |
Olika konsolideringsnivåer är lämpliga för olika typer av analys. Vid till exempel konsolidering av kontot för finansiella transaktioner för den totala ekonomin ligger tonvikten på ekonomins finansiella transaktioner med utländska institutionella enheter, eftersom samtliga finansiella transaktioner mellan inhemska institutionella enheter nettas vid konsolideringen. Konsolidering för sektorer gör det möjligt att spåra övergripande finansiella transaktioner mellan sektorer med ett nettosparande och sådana med nettoupplåning. För finansiella bolag kan konsolidering på delsektorsnivå ge mycket mer detaljerad information om finansförmedling och till exempel göra det möjligt att identifiera monetära finansinstituts transaktioner med andra finansiella bolag, med andra inhemska sektorer och med utländska institutionella enheter. Ett annat område där konsolidering kan vara användbar är inom en delsektorsnivå i sektorn offentlig förvaltning, eftersom transaktioner mellan de olika delsektorerna då bibehålls. |
5.27 |
Bokföringsposter i ENS 2010 konsolideras i regel inte, eftersom ett konsoliderat konto för finansiella transaktioner kräver information om motsvarande gruppering av institutionella enheter. Detta förutsätter att det finns från-vem-till-vem-information om den finansiella transaktionen. Vid sammanställningen av den offentliga förvaltningens skulder måste det till exempel göras åtskillnad mellan den offentliga förvaltningen och andra institutionella enheter bland innehavarna av skulderna. |
Nettobokföring
5.28 |
Definition: Nettobokföring är konsolidering av en enda institutionell enhet, där bokföringsposter på båda sidor av kontot för samma transaktionspost balanseras mot varandra. Nettobokföring bör undvikas om det inte saknas källdata. |
5.29 |
Olika grader av nettobokföring kan utskiljas när skuldtransaktioner dras av från transaktioner i finansiella tillgångar för samma finansiella tillgångskategori eller underkategori. |
5.30 |
När en avdelning i en institutionell enhet köper obligationer som har emitterats av en annan avdelning i samma institutionella enhet, registreras transaktionen i enhetens konto för finansiella transaktioner normalt inte som att en avdelning förvärvar en fordran på en annan. Transaktionen registreras som en inlösen av skulder, snarare än ett förvärv av konsoliderande tillgångar. Sådana finansiella instrument betraktas som nettobokförda. Nettobokföring ska undvikas om det finansiella instrumentet måste ligga kvar både på tillgångs- och på skuldsidan för att följa de rättsliga presentationskraven. |
5.31 |
Det kan vara omöjligt att undvika nettobokföring för en institutionell enhets transaktioner i finansiella derivat, där separata data om transaktioner i tillgångar och skulder oftast inte finns att tillgå. Det är lämpligt att nettobokföra dessa transaktioner eftersom värdet på en position i finansiella derivat kan byta tecken, det vill säga byta från en tillgångs- till en skuldposition, eftersom värdet på det underliggande instrumentet i derivatkontraktet ändras i förhållande till priset i kontraktet. |
Bokföringsregler för finansiella transaktioner
5.32 |
Fyrdubbel bokföring är en bokföringsmetod där varje transaktion som omfattar två institutionella enheter registreras två gånger av varje enhet. När till exempel företag utväxlar varor mot kontanta medel blir resultatet poster i både produktionskontot och kontot för finansiella transaktioner i varje enhet. Genom fyrdubbel bokföring garanteras symmetrin i de berörda institutionella enheternas rapportering och därmed samstämmigheten mellan kontona. |
5.33 |
En finansiell transaktion har alltid en motpartstransaktion. Motpartstransaktionen kan vara en annan finansiell transaktion eller en icke-finansiell transaktion. |
5.34 |
I de fall en transaktion och dess motpartstransaktion båda är finansiella, förändrar de sammansättningen i portföljen av finansiella tillgångar och skulder och de kan förändra totalen för både finansiella tillgångar och skulder hos de berörda institutionella enheterna, men de förändrar inte finansiellt sparande eller nettoförmögenhet. |
5.35 |
Motpartstransaktionen till en finansiell transaktion kan vara en icke-finansiell transaktion, såsom en transaktion i produkter, en omfördelningstransaktion eller en transaktion i icke-finansiella icke producerade tillgångar. I de fall motpartstransaktionen till en finansiell transaktion inte är finansiell, kommer det finansiella sparandet hos de institutionella enheterna att förändras. |
En finansiell transaktion med en löpande transferering eller kapitaltransferering som motpartstransaktion
5.36 |
Motpartstransaktionen till en finansiell transaktion kan vara en transferering. I detta fall medför den finansiella transaktionen att ägandet av en finansiell tillgång förändras eller att en låntagare tar över en skuld, s.k. skuldövertagande, eller att en finansiell tillgång och den motsvarande skulden samtidigt likvideras, s.k. annullering eller avskrivning av skuld. Skuldövertagande- och skuldavskrivningstransaktioner är kapitaltransferering (D.9) och registreras i kapitalkontot. |
5.37 |
Om ägaren till ett kvasibolag tar över skulder från eller annullerar finansiella fordringar mot kvasibolaget är den mot skuldövertagande eller skuldannullering svarande transaktionen en transaktion i ägarandelar (F.51). Ett undantag är om operationen är avsedd att täcka förluster ackumulerade under flera räkenskapsår eller exceptionellt stora förluster, eller görs i samband med permanenta förluster, då operationen klassificeras som en icke-finansiell transaktion – en kapitaltransferering eller en löpande transferering. |
5.38 |
Om den offentliga förvaltningen annullerar eller övertar skulder i ett offentligt bolag som upphör som institutionell enhet i ENS, registreras ingen transaktion i kapitalkontot eller kontot för finansiella transaktioner. I detta fall registreras ett flöde i kontot för andra volymförändringar i tillgångar. |
5.39 |
Om den offentliga förvaltningen annullerar eller övertar skulder i ett offentligt bolag som ett led i en pågående privatiseringsprocess som ska genomföras i ett kortsiktigt perspektiv, är den motsvarande transaktionen en transaktion i ägarandelar (F.51) upp till det sammanlagda erhållna beloppet för privatiseringen. Det vill säga, den offentliga förvaltningen anses tillfälligt öka sina ägarandelar i bolaget genom att annullera eller överta det offentliga bolagets skulder. Privatisering innebär att inflytandet över det offentliga bolaget upphör genom avyttring av ägarandelar. En sådan skuldavskrivning eller ett sådant skuldövertagande leder till en ökning av det egna kapitalet i det offentliga bolaget, även om det inte förekommer någon emission av ägarandelar. |
5.40 |
Avskrivning eller nedskrivning av osäkra fordringar hos långivare och den ensidiga annulleringen av en skuld hos en låntagare, s.k. skuldförnekande, utgör inte transaktioner, eftersom de inte innebär ett mellanhavande mellan institutionella enheter genom ömsesidiga avtal. Av- och nedskrivning av osäkra fordringar hos långivare registreras i kontot för andra volymförändringar i tillgångar. |
En finansiell transaktion med kapitalinkomst som motpartstransaktion
5.41 |
Motpartstransaktionen till en finansiell transaktion kan vara kapitalinkomst. |
5.42 |
Långivare erhåller ränta (D.41) och låntagare betalar ränta på sådana finansiella fordringar som är klassificerade i kategorierna monetärt guld och särskilda dragningsrätter (AF.1), sedlar, mynt och inlåning (AF.2), skuldebrev (AF.3), lån (AF.4) och obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8). |
5.43 |
Räntan på det utestående beloppet tillskrivs långivaren kontinuerligt över tiden. Den mot en bokförd upplupen ränta (D.41) svarande transaktionen är finansiell och skapar en finansiell fordran på låntagaren från långivarens sida. Den ackumulerade räntan bokförs i kontot för finansiella transaktioner med det finansiella instrument som den avser. Effekten av denna finansiella transaktion är att räntan återinvesteras. Den faktiska räntebetalningen registreras inte som ränta (D.41), utan som en transaktion i sedlar, mynt och inlåning (F.2), matchad med en lika stor återbetalning av den berörda tillgången, vilket minskar långivarens finansiella nettofordran på låntagaren. |
5.44 |
När upplupen och förfallen ränta inte betalas ger detta upphov till förfallna men icke betalda räntor. Eftersom det är upplupna räntor som registreras förändrar dessa förfallna men icke betalade räntor inte summan av finansiella tillgångar eller skulder. |
5.45 |
Inkomst från bolag omfattar utdelningar (D.421), ägaruttag från kvasibolag (D.422), återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar (D.43) och återinvesterade vinstmedel från inhemska företag. Effekten av den motsvarande finansiella transaktionen för återinvesterade vinstmedel är att kapitalinkomst återinvesteras i direktinvesteringsföretaget. |
5.46 |
Utdelning registreras som kapitalavkastning vid den tidpunkt då aktier handlas med utdelningen avskild. Detta gäller också ägaruttag från kvasibolag. Extraordinärt stora utdelningar eller ägaruttag som inte överensstämmer med de senaste erfarenheterna av den inkomst som finns tillgänglig för utdelning till företagets ägare registreras på ett annat sätt. En sådan extraordinärt stor utdelning bokförs som uttag av eget kapital i kontot för finansiella transaktioner och inte som del av kapitalavkastning. |
5.47 |
Den kapitalinkomst hos en investeringsfond som efter avdrag för administrationskostnader tillfaller andelsägarna men som inte delats ut, registreras som kapitalavkastning och har en motpost i kontot för finansiella transaktioner under aktier/andelar i investeringsfonder. Effekten blir att den inkomst som tillfaller andelsägarna men som inte delats ut behandlas som återinvesterad i fonden. |
5.48 |
Kapitalavkastning tillräknas försäkringstagarna (D.44), innehavare av pensionsrätter och innehavare av aktier/andelar i investeringsfonder. Oavsett vilket belopp som betalas ut av försäkringsbolaget, pensionsinstitutet eller investeringsfonden bokförs det fullständiga beloppet av den utbetalda kapitalavkastning som försäkringsbolaget eller fonden tar emot som utbetalning till försäkringstagarna eller innehavarna av aktier eller andelar. Det belopp som faktiskt inte betalas ut ska bokföras som återinvestering i kontot för finansiella transaktioner. |
Bokföringstidpunkt
5.49 |
Finansiella transaktioner och deras motpartstransaktioner registreras vid samma tidpunkt. |
5.50 |
När motpartstransaktionen till en finansiell transaktion är icke-finansiell ska båda transaktionerna registreras när den icke-finansiella transaktionen äger rum. Om till exempel försäljning av varor och tjänster ger upphov till en handelskredit ska den finansiella transaktionen registreras när den icke-finansiella transaktionen registreras i relevant icke-finansiellt konto, när äganderätten till varorna överförs eller när tjänsten tillhandahålls. |
5.51 |
När motpartstransaktionen också är finansiell, finns det tre möjligheter:
|
Ett från-vem-till-vem-konto över finansiella transaktioner
5.52 |
Från-vem-till-vem-kontot för finansiella transaktioner eller kontot för finansiella transaktioner mellan borgenär/gäldenär är en utbyggnad av det icke-konsoliderade kontot för finansiella transaktioner. Det är en tredimensionell presentation av finansiella transaktioner där båda parterna i en transaktion visas, tillsammans med vilket slags finansiellt instrument som transaktionen berör. Denna presentation ger information om sambanden borgenär/gäldenär och är konsistent med en finansiell från-vem-till-vem-balansräkning. Ingen information lämnas om till vilka institutionella enheter finansiella tillgångar har sålts eller från vilka de har köpts. Detta gäller också motsvarande skuldtransaktioner. Från-vem-till-vem-kontot för finansiella transaktioner brukar också kallas finansräkenskapsmatris. |
5.53 |
Utifrån principen om fyrdubbel bokföring har ett från-vem-till-vem-konto för finansiella transaktioner tre dimensioner: kategorin för det finansiella instrumentet, gäldenärens sektor samt borgenärens sektor. För ett från-vem-till-vem-konto för finansiella transaktioner krävs tredimensionella tabeller som täcker fördelningen per finansiellt instrument, gäldenär och borgenär. I sådana tabeller visas de finansiella transaktionerna korsklassificerade per gäldenärssektor och borgenärssektor, enligt tabell 5.1. |
5.54 |
Av tabellen för kategorin skuldebrev inom finansiella instrument framgår det att skuldebrev som har förvärvats av hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (275) till följd av transaktioner under referensperioden efter avyttringar av finansiella tillgångar utgör fordringar på icke-finansiella företag (65), finansiella företag (43), offentlig förvaltning (124) samt utlandet (43). I tabellen visas att på grund av transaktioner under referensperioden har icke-finansiella företag efter inlösen tagit på sig skulder i form av skuldebrev på 147: deras skulder i denna form till andra icke-finansiella företag ökade med 30, till finansiella företag med 23, till offentlig förvaltning med 5, till hushåll och till hushållens icke-vinstdrivande organisationer med 65 samt till utlandet med 24. Inga skuldebrev emitterades av hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer. Eftersom presentationen av utlandet är konsoliderad visas inga transaktioner mellan utländska institutionella enheter. Liknande tabeller kan sammanställas för alla kategorier av finansiella instrument. Tabell 5.1 – Ett från-vem-till-vem-konto över finansiella transaktioner för skuldebrev
|
5.55 |
Med hjälp av från-vem-till-vem-kontot för finansiella transaktioner går det att analysera vem som finansierar vem, med vilka belopp och med hjälp av vilken finansiell tillgång. Det besvarar den här typen av frågor:
|
DETALJERAD KLASSIFICERING AV FINANSIELLA TRANSAKTIONER PER KATEGORI
Följande definitioner och beskrivningar gäller finansiella instrument. När en transaktion bokförs används koden F. När den underliggande stocken eller ställningsvärdet för en tillgång eller skuld bokförs är koden AF.
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (F.1)
5.56 |
Kategorin monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (F.1) består av två underkategorier:
|
Monetärt guld (F.11)
5.57 |
Definition: Monetärt guld är guld som ägs av monetära myndigheter och som hålls som en del av valutareserven. Det omfattar omyntat guld och ofördelade guldkonton i utlandet som ger rätt att ta ut guld. |
5.58 |
Monetära myndigheter omfattar centralbanken och statliga institutioner som svarar för verksamheter som vanligtvis utförs av centralbanken. Sådana verksamheter är sedelutgivning, underhåll och förvaltning av valutareserven och administration av fonder för valutakursstabilisering. |
5.59 |
Att stå under effektiv kontroll av monetära myndigheter innebär följande:
|
5.60 |
Allt monetärt guld ingår i valutareserven eller innehas av internationella finansiella organisationer. Det har följande komponenter:
|
5.61 |
Omyntat guld som ingår i monetärt guld är den enda finansiella tillgång för vilken det inte finns någon motsvarande skuld. Guldet kan vara i form av mynt, tackor eller plattor med en renhet på minst 995 tusendelar per 1 000. Omyntat guld som inte ingår i valutareserven är en icke-finansiell tillgång och ingår i det icke-monetära guldet. |
5.62 |
Specificerade guldkonton ger äganderätt för ett visst stycke guld. Äganderätten till guldet ligger kvar hos den enhet som placerar det för säker förvaring. Dessa konton erbjuder vanligtvis inköps-, lagrings- och försäljningsmöjligheter. När specificerade guldkonton innehas som valutareserver, klassificeras guldet som monetärt guld och därmed som en finansiell tillgång. När specificerade guldkonton inte innehas som valutareserver representerar de äganderätten till en vara, nämligen icke-monetärt guld. |
5.63 |
I motsats till specificerade guldkonton motsvarar ospecificerade guldkonton en fordran på den kontohavaren att leverera guld. När ospecificerade guldkonton innehas som valutareserver, klassificeras guldet som monetärt guld och därmed som en finansiell tillgång. Ospecificerade guldkonton som inte innehas som valutareserv klassificeras som inlåning. |
5.64 |
Transaktioner i monetärt guld består huvudsakligen av försäljningar och köp av monetärt guld mellan monetära myndigheter eller vissa internationella finansiella organisationer. Det kan inte förekomma transaktioner i monetärt guld med andra institutionella enheter än dem. Köp av monetärt guld registreras i de inhemska monetära myndigheternas konto för finansiella transaktioner som ökningar av deras finansiella tillgångar och försäljningar registreras som minskningar av deras finansiella tillgångar. De motsvarande posterna registreras som en minskning av finansiella tillgångar eller en ökning av finansiella tillgångar mot utlandet. |
5.65 |
Om monetära myndigheter tillför icke-monetärt guld till sina innehav av monetärt guld (genom att till exempel köpa det på marknaden) eller frigör monetärt guld från sina innehav för icke-monetära ändamål (genom att till exempel sälja det på marknaden) anses de ha monetariserat respektive demonetariserat guld. Monetarisering eller demonetarisering av guld ger inte upphov till någon post i kontot för finansiella transaktioner, utan till poster i kontot för andra volymförändringar på tillgångssidan som en förändring i klassificering av tillgångar och skulder, dvs. en omklassificering av guldet från värdeföremål (AN.13) till monetärt guld (AF.11) (se punkterna 6.22–6.24). Demonetarisering av guld är en omklassificering från monetärt guld till värdeföremål. |
5.66 |
Inlåning, lån och värdepapper denominerade i guld behandlas som andra finansiella tillgångar än monetärt guld och klassificeras tillsammans med liknande finansiella tillgångar i utländsk valuta i lämplig kategori. Guldswappar är värdepapper i form av återköpsavtal (repor) som omfattar antingen monetärt eller icke-monetärt guld. De innebär att guld byts mot inlåning med ett avtal om att en återköpstransaktion ska göras vid en överenskommen tidpunkt i framtiden till ett överenskommet guldpris. Enligt gängse praxis för bokföring av återköpstransaktioner ska den som mottar guldet inte bokföra guldet i sin balansräkning, medan den som tillhandahåller guldet inte ska avlägsna guldet från sin balansräkning. Guldswappar bokförs av båda parter som lån med säkerhet, där säkerheten är guld. Monetära guldswappar görs mellan monetära myndigheter eller mellan monetära myndigheter och andra parter, medan icke-monetära guldswappar är liknande transaktioner utan inblandning av monetära myndigheter. |
5.67 |
Guldlån innebär att guld levereras för en viss angiven tidsperiod. Precis som för andra återköpstransaktioner överförs den formella äganderätten, men risker och vinster till följd av förändringar i guldpriset ligger kvar hos den som lånar ut. De som lånar guld använder ofta dessa transaktioner för att täcka sin försäljning till tredje part under perioder av guldbrist. En avgift som bestäms av värdet på den underliggande tillgången och den återköpstransaktionens löptid ska betalas till den ursprungliga ägaren för att guldet får användas. |
5.68 |
Monetärt guld är en finansiell tillgång. Avgifterna för guldlån är alltså betalningar för att en finansiell tillgång ställs till en annan institutionell enhets förfogande. Avgifter i samband med lån av monetärt guld behandlas som ränta. Detta gäller också som en förenklande konvention för avgifter som betalas för lån av icke-monetärt guld. |
Särskilda dragningsrätter (SDR) (F.12)
5.69 |
Definition: SDR är internationella reservtillgångar som har skapats av Internationella valutafonden (IMF) och som tilldelas IMF:s medlemmar för att komplettera befintliga reservtillgångar. |
5.70 |
SDR-avdelningen vid IMF förvaltar reservtillgångar genom att fördela särskilda dragningsrätter mellan IMF:s medlemsländer och vissa internationella organ, som gemensamt kallas deltagarna. |
5.71 |
När SDR skapas genom att de tilldelas och upphävs genom att de annulleras, behandlas detta som transaktioner. Tilldelningar av SDR registreras brutto som ett förvärv av en tillgång i kontot för finansiella tillgångar hos de monetära myndigheterna hos den enskilde mottagaren och som upptagande av en skuld mot utlandet. |
5.72 |
SDR innehas uteslutande av offentliga innehavare, det vill säga centralbanker och vissa internationella organ, och går att överföra mellan deltagarna och andra offentliga innehavare. SDR-innehav representerar varje innehavares garanterade och ovillkorade rätt att få andra reservtillgångar, särskilt utländsk valuta, från andra IMF-medlemmar. |
5.73 |
SDR är tillgångar med motsvarande skulder, men tillgångarna representerar fordringar på deltagarna som kollektiv och inte på IMF. En deltagare får sälja några eller samtliga sina SDR till en annan deltagare i utbyte mot andra reservtillgångar, särskilt utländsk valuta. |
Sedlar, mynt och inlåning (F.2)
5.74 |
Definition: Sedlar, mynt och inlåning är utelöpande sedlar och mynt samt inlåning, såväl i nationell valuta som i utländska valutor. |
5.75 |
Det finns tre underkategorier av finansiella transaktioner med avseende på sedlar, mynt och inlåning:
|
Sedlar och mynt (F.21)
5.76 |
Definition: Sedlar och mynt är utelöpande sedlar och mynt som utfärdas eller godkänns av monetära myndigheter. |
5.77 |
Sedlar och mynt omfattar
|
5.78 |
Sedlar och mynt omfattar inte
|
Faktaruta 5.2 – Valuta som ges ut av Eurosystemet
B5.2.1 |
Sedlar och mynt i euro ges ut av Eurosystemet och är den inhemska valutan i medlemsstaterna i euroområdet. Euro behandlas visserligen som inhemsk valuta, men de inhemska nationella centralbankerna har endast en skuld för det innehav av euro som invånarna i varje deltagande medlemsstat har upp till den gräns som utgörs av den berörda centralbankens fiktiva andelar av den totala utgivningen, baserat på dess andel av ECB:s kapital. Inom euroområdet kan alltså delar av invånarnas innehav av inhemsk valuta ur ett nationellt perspektiv utgöra en finansiell fordran på utländska aktörer. |
B5.2.2 |
Valuta som ges ut av Eurosystemet omfattar sedlar och mynt. Sedlar ges ut av Eurosystemet, mynt ges ut av de centrala regeringarna i euroområdet, även om de av konvention behandlas som fordringar på de nationella centralbankerna, som innehar en motsvarande fiktiv fordran på den offentliga förvaltningen. Eurosedlar och euromynt kan innehas av inhemska aktörer i euroområdet och av utländska aktörer i euroområdet. |
Inlåningar (F.22 och F.29)
5.79 |
Definition: Inlåning är standardiserade, icke överlåtbara kontrakt med den breda allmänheten som erbjuds av inlåningsbolag samt, i vissa fall, av staten som låntagare, där långivaren kan placera ett belopp och senare ta ut det. Inlåning innebär vanligtvis att låntagaren betalar tillbaka hela kapitalbeloppet till placeraren. |
Överförbar inlåning (F.22)
5.80 |
Definition: Överförbar inlåning är inlåning som på begäran går att ta ut i sedlar och mynt till nominellt värde och som direkt går att använda för att göra betalningar med check, växel, girobetalning, direkt debeitering/kreditering eller andra former av direktbetalning, utan straffavgifter eller begränsningar. |
5.81 |
Överförbar inlåning representerar främst skulder för inhemska företag som tar emot inlåning, i vissa fall för staten, samt utländska institutionella enheter. Överförbar inlåning omfattar något av följande:
|
5.82 |
Överförbara inlåningskonton kan ha kontokrediter/checkräkningskrediter. Om kontot övertrasseras är uttaget ned till noll ett uttag av en inlåning och belopp därutöver är ett beviljat lån. |
5.83 |
Alla inhemska sektorer och utlandet kan ha överförbara inlåningskonton. |
5.84 |
Överförbara inlåningskonton kan delas upp efter valuta i överförbara inlåningskonton i inhemsk valuta och i utländsk valuta. |
Övrig inlåning (F.29)
5.85 |
Definition: Övrig inlåning är annan inlåning än överförbar inlåning. Övrig inlåning går inte att använda som betalningsmedel utom vid förfallodagen eller efter en överenskommen uppsägningsperiod och går inte att byta ut mot sedlar och mynt eller mot överförbar inlåning utan en betydande begränsning eller straffavgift. |
5.86 |
Övrig inlåning omfattar följande:
|
5.87 |
Övrig inlåning omfattar inte överlåtbara bankcertifikat och överlåtbara sparbevis (certifikat). De klassificeras under skuldebrev (AF.3). |
5.88 |
Övrig inlåning kan delas upp efter valuta i övriga inlåningskonton i inhemsk valuta och i övriga inlåningskonton i utländsk valuta. |
Skuldebrev (F.3)
5.89 |
Definition: Skuldebrev är överlåtbara finansiella instrument som fungerar som skuldbevis. |
Viktigaste egenskaper hos skuldebrev
5.90 |
Skuldebrev uppvisar följande egenskaper:
När det gäller led c i första stycket kan förfallodagen sammanfalla med att ett skuldebrev omvandlas till en aktie. I detta sammanhang innebär konvertibler att innehavaren kan utväxla skuldebrevet mot emittentens eget kapital/aktier. Med utbytbar menas att innehavaren kan utväxla skuldebrevet mot aktier i ett annat företag än emittentens. Värdepapper med obegränsad löptid, som inte har någon angiven förfallodag, klassificeras som skuldebrev. |
5.91 |
Skuldebrev omfattar finansiella tillgångar och skulder som kan beskrivas enligt olika klassificeringar – per löptid, innehavarsektor och emitterande sektor och delsektor, valuta samt typ av ränta. |
Klassificering per ursprunglig löptid och valuta
5.92 |
Transaktioner i skuldebrev delas in efter ursprunglig löptid i två underkategorier:
|
5.93 |
Skuldebrev kan emitteras i nationell valuta eller i utländska valutor. En ytterligare uppdelning av skuldebrev i olika utländska valutor kan vara lämplig och varierar beroende på den relativa betydelsen av de enskilda utländska valutorna för en ekonomi. |
5.94 |
Skuldebrev vars kapitalbelopp och kupongränta båda är knutna till en utländsk valuta klassificeras som emitterade i den utländska valutan. |
Klassificering per typ av ränta
5.95 |
Skuldebrev kan klassificeras efter typen av ränta. Det går att särskilja tre grupper av skuldebrev:
|
Skuldebrev med fast ränta
5.96 |
Skuldebrev med fast ränta omfattar följande:
|
5.97 |
Skuldebrev med fasta räntor omfattar också andra skuldebrev, som obligationer med teckningsoption för aktier, efterställda obligationer, ”icke deltagande preferensaktier” (non-participating preference shares) som ger rätt till en fast avkastning men som inte ger rätt till tilldelning av resterande värde vid upplösning av bolag, samt instrument bestående av flera värdepapper som inte kan handlas separat (stapled instruments). |
Skuldebrev med rörlig ränta
5.98 |
För skuldebrev med rörlig ränta är betalningarna av ränta och/eller kapitalbelopp kopplade till
|
5.99 |
Skuldebrev med rörlig ränta brukar klassificeras som långfristiga skuldebrev, om de inte har en ursprunglig löptid på högst ett år. |
5.100 |
Bland skuldebrev som är knutna till inflation och tillgångspris finns sådana som emitteras som inflationsindexerade obligationer och som råvaruobligationer. Kupongerna och/eller återköpsvärdet för en råvaruobligation är knutna till priset på en råvara. Ränta på skuldebrev som är knuten till kreditvärderingen av en annan låntagare Skuldebrev vars ränta är knuten till kreditvärderingen av en annan låntagare klassificeras som indexerade skuldebrev, eftersom kreditbetyg inte förändras kontinuerligt svarande mot marknadsvillkoren. |
5.101 |
För ränteindexerade skuldebrev är det kontraktsenliga ränte- och/eller återköpsvärdet variabelt i termer av nationell valuta. Vid emissionsdagen kan emittenten inte känna till värdet på ränte- och kapitalbeloppsbetalningarna. |
Skuldebrev med blandad ränta
5.102 |
Skuldebrev med blandad ränta har både en fast och en rörlig kupongränta under sin löptid och klassificeras som skuldebrev med rörlig ränta. De omfattar skuldebrev som har
|
Privatplaceringar
5.103 |
Skuldebrev omfattar även privatplaceringar. Vid privatplaceringar säljer en emittent skuldebrev direkt till ett litet antal placerare. Kreditvärdigheten hos emittenter av dessa skuldebrev prövas normalt inte av kreditvärderingsinstitut och värdepappren säljs i allmänhet inte vidare och deras pris brukar inte ändras, varför andrahandsmarknaden är liten. De flesta privatplaceringar uppfyller dock kriteriet på att vara överlåtbara och klassificeras som skuldebrev. |
Värdepapperisering
5.104 |
Definition: Värdepapperisering är emission av skuldebrev för vilka kupong- eller kapitalbetalningar har säkerhet i angivna tillgångar eller kommande inkomstflöden. En rad olika tillgångar eller kommande inkomstflöden kan värdepapperiseras, däribland lån på bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter, konsumentlån, företagslån, offentliga lån, försäkringsavtal, kreditderivat och kommande intäkter. |
5.105 |
Värdepapperisering av tillgångar eller av kommande inkomstflöden är en viktig finansiell innovation som har lett till att nya finansiella bolag har bildats och har använts i stor omfattning för att underlätta skapande, marknadsföring och emission av skuldebrev. Värdepapperiseringen motiveras av olika överväganden. För bolag kan det handla om billigare finansiering än vad som finns tillgänglig via bankfaciliteter, sänkta krav på lagstadgat kapital, överföring av olika typer av risker som kredit- eller försäkringsrisker, samt diversifiering av finansieringskällor. |
5.106 |
Utformningen av värdepapperiseringen varierar inom och mellan marknaderna för skuldebrev. Utformningen kan grupperas i två huvudtyper:
|
5.107 |
När det gäller det system som avses i led a i punkt 5.106 skapas ett värdepapperiseringsbolag som innehar värdepapperiserade tillgångar eller andra tillgångar som har värdepapperiserats av den ursprunglige innehavaren och emitterar skuldebrev med säkerhet i dessa tillgångar. |
5.108 |
Det måste särskilt fastställas om det finansiella företag som deltar i värdepapperiseringen av tillgångarna aktivt förvaltar sin portfölj genom att emittera skuldebrev, snarare än att fungera som en fond som passivt förvaltar tillgångar eller innehar skuldebrev. När det finansiella företaget är den formella ägaren av en portfölj av tillgångar, emitterar skuldebrev som representerar en andel i portföljen och har en fullständig kontouppsättning, så fungerar det som en finansförmedlare som är klassificerad i övriga finansinstitut. Finansiella bolag som deltar i värdepapperisering av tillgångar särskiljs från enheter som skapas enbart för att inneha specifika portföljer av finansiella tillgångar och skulder. De sistnämnda enheterna redovisas tillsammans med sitt moderföretag, om de har sitt säte i samma land som moderföretaget. Om de är utländska enheter ska de dock behandlas som separata institutionella enheter och klassificeras som koncerninterna finansinstitut. |
5.109 |
När det gäller det värdepapperiseringssystem som avses i led b i punkt 5.106 överför tillgångarnas ursprungliga ägare, eller köparen av skydd, kreditrisken i samband med en samling diversifierade referenstillgångar till ett värdepapperiseringsbolag genom kreditswappar, men behåller själva tillgångarna. Intäkterna från emissionen av skuldebreven placeras på ett inlåningskonto eller i någon annan säker investering, till exempel AAA-obligationer, och den upplupna räntan på inlåningen finansierar tillsammans med premien från kreditswapparna räntan på de emitterade skuldebreven. Vid fallissemang minskas det kapitalbelopp som innehavarna av värdepappren med bakomliggande tillgångar har rätt till – där lägre prioriterade trancher ”drabbas” först – och så vidare. Kupong- och kapitalutbetalningar kan också riktas om från dem som placerat i skuldebreven till den ursprungliga ägaren av säkerheten för att täcka förluster vid utebliven betalning. |
5.110 |
Ett värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet (ABS) är ett skuldebrev vars kapitalbelopp och/eller ränta uteslutande betalas ur de kassaflöden som genereras av en specialiserad samling finansiella och icke-finansiella tillgångar. |
Säkerställda obligationer
5.111 |
Definition: Säkerställda obligationer är skuldebrev som emitteras av eller garanteras fullt ut av ett finansiellt bolag. Vid utebliven betalning från emittenten eller garanten har obligationsinnehavarna en prioriterad fordring på säkerhetsmassan, utöver deras ordinarie fordring på det finansiella bolaget. |
Lån (F.4)
5.112 |
Definition: Lån skapas när långivare ger lån till låntagare. |
Viktigaste egenskaper hos lån
5.113 |
Lån utmärks av följande egenskaper:
|
5.114 |
Lån kan vara finansiella tillgångar och skulder i alla inhemska sektorer och i utlandet. Inlåningsbolag brukar registrera kortfristiga skulder som inlåning, inte som lån. |
Klassificering av lån per ursprunglig löptid, valuta och ändamål med utlåningen
5.115 |
Transaktioner i lån kan delas upp i två typer beroende på ursprunglig löptid:
|
5.116 |
Lån kan analytiskt delas upp i ytterligare underkategorier enligt följande:
Det kan vara användbart att dela upp lån till hushåll enligt följande:
|
Skillnad mellan transaktioner i lån och transaktioner i inlåning
5.117 |
Skillnaden mellan transaktioner i lån (F.4) och transaktioner i inlåning (F.22) är att en låntagare erbjuder ett standardiserat icke överlåtbart kontrakt vid ett lån, vilket inte är fallet vid en inlåning. |
5.118 |
Kortfristiga lån till inlåningsbolag klassificeras som överförbar inlåning och övrig inlåning, medan kortfristiga lån hos andra institutionella enheter än inlåningsbolag klassificeras som kortfristiga lån. |
5.119 |
Placeringar av medel mellan inlåningsbolag registreras alltid som inlåning. |
Skillnad mellan transaktioner i lån och transaktioner i värdepapper
5.120 |
Skillnaden mellan lånetransaktioner (F.4) och värdepapperstransaktioner (F.3) är att lån är finansiella instrument som inte går att överlåta, medan värdepapper är finansiella instrument som går att överlåta. |
5.121 |
I de flesta fall bestyrks ett lån av ett enda dokument och transaktioner i lån sker mellan en långivare och en låntagare. Emissioner av skuldebrev består däremot av ett stort antal identiska dokument, vart och ett på ett jämnt belopp, som tillsammans utgör det upplånade beloppet. |
5.122 |
Det finns en andrahandsmarknad för lån. Lån som blir överlåtbara på en organiserad marknad ska omklassificeras till kategorin värdepapper, under förutsättning att det finns bevis på handel på andrahandsmarknaden, däribland förekomst av marknadsgaranter, och att det finns en återkommande notering av den finansiella tillgången, till exempel genom skillnader i köp- och säljkurser. Vanligtvis innefattar detta en uttalad konvertering av det ursprungliga lånet. |
5.123 |
Standardiserade lån erbjuds i de flesta fall av finansiella bolag och de ges ofta till hushållen. Det finansiella bolaget bestämmer villkoren och hushållen kan endast välja att acceptera eller avböja lånen. Villkoren för icke-standardiserade lån är emellertid vanligtvis resultatet av förhandlingar mellan långivaren och låntagaren. Detta är ett viktigt kriterium som gör det lättare att skilja mellan icke-standardiserade lån och värdepapper. När det gäller offentliga värdepappersemissioner bestämmer låntagaren emissionsvillkoren, möjligen efter konsultationer med banken/konsortieledaren. När det gäller privata värdepappersemissioner fastställer långivaren och låntagaren tillsammans emissionsvillkoren. |
Skillnad mellan transaktioner i lån, handelskrediter och handelsväxlar
5.124 |
Handelskredit är kredit som beviljas direkt av leverantörer av varor och tjänster till deras kunder. Handelskredit uppstår när betalningen för varor och tjänster inte görs vid samma tidpunkt som en vara byter ägare eller en tjänst tillhandahålls. |
5.125 |
Handelskredit särskiljs från lån för att finansiera handel, som klassificeras som lån. Handelsväxlar som leverantören av varor och tjänster upprättar för en kund och som sedan diskonteras av leverantören hos ett finansiellt företag blir en fordran från en tredje part på kunden. |
Värdepapperslån och återköpsavtal (repor)
5.126 |
Definition: Värdepapperslån är en tillfällig överföring av värdepapper från långivaren till låntagaren. Den som lånar värdepappren kan vara tvungen att erbjuda tillgångar som säkerhet till långivaren i form av likvida medel eller värdepapper. Äganderätten övergår på båda sidor av transaktionen så att lånade värdepapper och säkerheter kan säljas eller vidarelånas. |
5.127 |
Definition: Ett värdepappersåterköpsavtal är ett arrangemang som omfattar tillhandahållandet av värdepapper som skuldebrev eller aktier i utbyte mot kontanta medel eller andra betalningsmedel, med ett åtagande om att återköpa samma eller liknande värdepapper till ett fast pris. Återköpsåtagandet kan antingen gälla ett angivet datum i framtiden eller ha en ”öppen” löptid. |
5.128 |
Värdepapperslån med likvidsäkerhet och återköpsavtal (repor) är olika uttryck för finansiella arrangemang med samma ekonomiska effekter, nämligen de hos ett inteckningslån, eftersom båda omfattar tillhandahållandet av värdepapper som säkerhet för ett lån eller en inlåning, när ett inlåningsbolag säljer värdepappren inom ramen för ett sådant finansiellt arrangemang. De viktigaste egenskaperna hos de båda arrangemangen framgår av tabell 5.2. Tabell 5.2 – De viktigaste egenskaperna hos värdepapperslån och återköpsavtal
|
5.129 |
De värdepapper som tillhandahålls i samband med värdepapperslån och återköpsavtal behandlas som om de inte har bytt ekonomisk ägare, eftersom långivaren fortfarande är mottagare av avkastningen på värdepappret och bär riskerna och förmånerna med en eventuell förändring av priset på värdepappret. |
5.130 |
Varken tillhandahållande och mottagande av medel inom ramen för återköpsavtal, eller värdepapperslån med likvidsäkerhet omfattar någon nyemission av skuldebrev. Den typen av tillhandahållande av medel till andra institutionella enheter än monetära finansinstitut behandlas som lån; för inlåningsbolag behandlas den som inlåning. |
5.131 |
Om ett värdepapperslån inte omfattar tillhandahållande av likvida medel, det vill säga om ett värdepapper byts mot ett annat, eller om en part tillhandahåller ett värdepapper utan säkerhet, är det inte någon transaktion i lån, inlåning eller värdepapper. |
5.132 |
Begäran om tilläggssäkerheter i form av likvida medel inom ramen för en repa klassificeras som lån. |
5.133 |
Guldswappar liknar återköpsavtal för värdepapper, men säkerheten utgörs av guld. De omfattar ett utbyte av guld mot inlåning i utländsk valuta med ett avtal om att transaktionen ska reverseras vid en överenskommen tidpunkt i framtiden till ett överenskommet guldpris. Transaktionen registreras som lån mot säkerhet eller en inlåning. |
Finansiell leasing
5.134 |
Definition: Finansiell leasing är ett avtal som innebär att leasinggivaren som formell ägare av en tillgång överlåter risker och förmåner med äganderätten till leasingtagare. Vid finansiell leasing anses leasinggivaren ge leasingtagaren ett lån med vilket leasingtagaren förvärvar tillgången. Därefter visas den hyrda tillgången i leasingtagarens balansräkning och inte i leasinggivarens. Motsvarande lån visas som en tillgång för leasinggivaren och som en skuld för leasingtagaren. |
5.135 |
Finansiell leasing kan särskiljas från andra leasingformer eftersom risker och förmåner med äganderätten överförs från den formella ägaren av varan till den som använder varan. Andra leasingformer är i) operationell leasing och ii) leasing av resurser. Andra kontrakt, leasingavtal och licenser enligt definitionen i kapitel 15 kan också vara leasing. |
Andra typer av lån
5.136 |
Kategorin lån omfattar
|
5.137 |
Det särskilda fallet med nödlidande lån och hur de bör behandlas i ENS diskuteras i kapitel 7. |
Finansiella tillgångar som inte hör till kategorin lån
5.138 |
Kategorin lån omfattar inte
|
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (F.5)
5.139 |
Definition: Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder är fordringar på resterande värde av tillgångarna i de institutionella enheter som emitterade aktierna eller andelarna. |
5.140 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder delas in i följande två underkategorier:
|
Ägarandelar (F.51)
5.141 |
Definition: Ägarandelar är en finansiell tillgång som är en fordran på resterande värde i ett bolag efter det att alla andra fordringar har betalats. |
5.142 |
Äganderätt till ägarandelar i juridiska personer ges ofta i form av aktier, andelar, depåbevis, vinstandelar eller liknande handlingar. |
Depåbevis
5.143 |
Definition: Depåbevis representerar äganderätten till värdepapper som är noterade i andra ekonomier; äganderätten till depåbevis behandlas som direkt äganderätt till de underliggande värdepappren. En depåhållare emitterar depåbevis som är noterade på en börs vilka representerar äganderätt till värdepapper som är noterade på en annan börs. Depåbevis underlättar transaktioner i värdepapper i andra ekonomier än där de är noterade. De underliggande värdepappren kan vara aktier eller skuldebrev. |
5.144 |
Ägarandelar kan delas upp i följande underkategorier:
|
5.145 |
Både noterade och onoterade aktier är överlåtbara finansiella instrument och beskrivs som ägarrelaterade värdepapper. |
Noterade aktier (F.511)
5.146 |
Definition: Noterade aktier är aktierelaterade värdepapper som är börsnoterade. En sådan börs kan vara en erkänd aktiebörs eller någon annan form av andrahandsmarknad. Förekomsten av noterade priser på börsnoterade aktier innebär att aktuella marknadspriser brukar vara lätt tillgängliga. |
Onoterade aktier (F.512)
5.147 |
Definition: Onoterade aktier är aktierelaterade värdepapper som inte är börsnoterade. |
5.148 |
Aktierelaterade värdepapper omfattar aktier som emitteras av icke börsnoterade aktiebolag enligt följande:
|
Börsintroduktion, notering, avnotering och aktieåterköp
5.149 |
Börsintroduktion är när ett bolag emitterar aktierelaterade värdepapper till allmänheten för första gången. Emissionen görs ofta av mindre, yngre företag för finansieringsändamål, eller av stora bolag som vill bli publika. Vid en börsintroduktion kan emittenten anlita en enhet som fungerar som garant (s.k. underwriter) som hjälper till med att avgöra vilken typ av aktierelaterat värdepapper som ska emitteras, vilket introduktionspris som är bäst och bästa tidpunkt för att släppa ut värdepappret på marknaden. |
5.150 |
Med notering avses att bolagets aktier är noterade bland de aktier som officiellt handlas på en börs. Normalt är det emitterande bolaget som ansöker om notering, men i vissa länder kan börsen notera ett bolag, till exempel för att det redan bedrivs aktiv handel med bolagets aktier via informella kanaler. För att få börsintroduceras brukar det vanligtvis krävas en historik med några års finansiella rapporter, tillräckligt stort belopp som ska placeras hos allmänheten både i absoluta tal och som procentandel av den totala utestående stocken, samt ett godkänt prospekt, oftast med yttranden från oberoende granskare. Med avnotering avses att ett bolags aktier avlägsnas från en börs. Detta sker när ett bolag läggs ned, går i konkurs, inte längre uppfyller börsens noteringsregler, eller har blivit ett kvasibolag eller upphör att vara ett aktiebolag, ofta till följd av en sammanslagning eller ett förvärv. Notering registreras som en emission av noterade aktier och ett återköp av onoterade aktier, medan avnotering registreras som ett återköp av noterade aktier och en emission av onoterade aktier, om så är lämpligt. |
5.151 |
Bolag kan köpa tillbaka sina egna ägarandelar i ett aktieåterköp. Ett aktieåterköp registreras som en finansiell transaktion som ger befintliga aktieägare likvida medel i utbyte mot en del av bolagets utestående ägarandelar. Det vill säga, likvida medel byts mot en minskning av antalet utestående aktier. Bolaget löser antingen in aktierna eller behåller dem som ett lager av egna aktier (treasury stock), som finns tillgängligt för återutgivning. |
Finansiella tillgångar som inte klassificeras som aktierelaterade värdepapper
5.152 |
Aktierelaterade värdepapper omfattar inte följande:
|
Andra ägarandelar (F.519)
5.153 |
Definition: Andra ägarandelar är alla former av ägarandelar som inte klassificeras i underkategorierna noterade aktier (AF.511) och onoterade aktier (AF.512). |
5.154 |
Andra ägarandelar omfattar följande:
|
Värdering av transaktioner i ägarandelar
5.155 |
Nya aktier registreras till emissionsvärdet, vilket är nominellt värde plus överkurs vid emission. |
5.156 |
Transaktioner i aktier i omlopp ska registreras till transaktionsvärdet. Om transaktionsvärdet inte är känt, uppskattas det för noterade aktier genom börskursen eller marknadspriset och för onoterade aktier genom marknadsmässig värdering. |
5.157 |
Utdelningsaktier värderas till det pris som grundar sig på den av emittenten föreslagna utdelningen. |
5.158 |
Emissioner av fondaktier registreras inte. Om emissionen av fondaktier medför förändringar i det totala marknadsvärdet på aktierna i ett bolag, registreras förändringarna i omvärderingskontot. |
5.159 |
Transaktionsvärdet av ägarandelar (F.51) är lika med summan av de medel som överförts till bolag eller kvasibolag från deras ägare. I vissa fall kan medel överföras genom att skulder hos bolagen övertas av ägarna. |
Aktier/andelar i investeringsfonder (F.52)
5.160 |
Definition: Andelar i investeringsfonder är aktier i en investeringsfond om fonden har en bolagsstruktur. De kallas andelar om fonden inte har bolagsstruktur. Investeringsfonder är företag för kollektiva investeringar genom vilka placerare samlar medel för investeringar i finansiella och/eller icke-finansiella tillgångar. |
5.161 |
Investeringsfonder kallas också värdepappersfonder, aktiefonder och företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), vare sig fonderna är öppna, delvis öppna eller slutna. |
5.162 |
Andelar i investeringsfonder kan vara noterade eller icke noterade. Om de är onoterade kan de vanligtvis inlösas på begäran till ett värde som motsvarar deras andel i det finansiella bolagets egna medel. Dessa egna medel omvärderas regelbundet efter marknadspriserna på dess olika komponenter. |
5.163 |
Andelar i investeringsfonder indelas i
|
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder (F.521)
5.164 |
Definition: Aktier/andelar i penningmarknadsfonder är andelar som emitteras av penningmarknadsfonder. Aktier/andelar i penningmarknadsfonder kan vara överlåtbara och betraktas ofta som nära substitut till inlåning. |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (F.522)
5.165 |
Definition: Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder representerar en fordran på en andel av värdet i en annan investeringsfond än en penningmarknadsfond. Dessa typer av aktier och andelar emitteras av investeringsfonder. |
5.166 |
Onoterade aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder kan vanligtvis inlösas på begäran till ett värde som motsvarar deras andel i det finansiella bolagets egna medel. Dessa egna medel omvärderas regelbundet efter marknadspriserna på dess olika komponenter. |
Värdering av transaktioner i aktier/andelar i investeringsfonder
5.167 |
Transaktioner i aktier/andelar i investeringsfonder omfattar värdet av inbetalda insatser, netto, i en fond. |
Försäkring, pension och standardiserade garantier (F.6)
5.168 |
Försäkring, pension och standardiserade garantier delas upp i sex underkategorier:
|
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring (F.61)
5.169 |
Definition: Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring är skadeförsäkringstagares finansiella fordringar på skadeförsäkringsbolag i fråga om ej intjänade premier och uppkomna skadeanspråk. |
5.170 |
Transaktioner i försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring för ej intjänade premier och uppkomna skadeanspråk handlar om risker i samband med olyckor, sjukdom eller brand och även återförsäkring. |
5.171 |
Ej intjänade premier är betalda men ännu ej intjänade premier. Premier betalas vanligtvis i början av den period som omfattas av försäkringen. Enligt bokföringsmässiga grunder tjänas premier in under försäkringsperioden, vilket innebär att den ursprungliga betalningen omfattar en förskottsbetalning. |
5.172 |
Oreglerade skador är skador som ska ersättas men som ännu inte har reglerats, inbegripet ärenden där beloppet är omtvistat eller där den händelse som ledde till kravet har inträffat, men ännu inte har rapporterats. Försäkringsersättningar (claims due) som ännu inte har reglerats motsvarar avsättningarna mot oreglerade skador, vilket är belopp som försäkringsbolag identifierat för att täcka sina förväntade utbetalningar till följd av händelser som har inträffat men som ännu inte har reglerats. |
5.173 |
Övriga försäkringstekniska avsättningar, som utjämningsfonder, kan identifieras av försäkringsgivare. Dessa erkänns dock endast som skulder och motsvarande fordringar när det uppstår en händelse som ger upphov till en skuld. I annat fall är utjämningsfonderna interna bokföringsposter hos försäkringsgivaren som representerar sparande för att täcka oregelbundet förekommande händelser och som inte representerar befintliga fordringar från försäkringstagare. |
Livförsäkringsförmåner och livränta (F.62)
5.174 |
Definition: Livförsäkringsförmåner och livränta består av finansiella fordringar som livförsäkringstagare och livränteinnehavare har mot livförsäkringsföretag. |
5.175 |
Livförsäkringsförmåner och livränta används för att ge försäkringstagare förmåner när försäkringen löper ut, eller för att ersätta förmånstagare om försäkringstagaren avlider, och hålls alltså åtskilda från aktiekapitalet. Avsättningar i form av livräntor bygger på försäkringsmässig beräkning av nuvärdet på förpliktelserna för att betala framtida inkomst tills förmånstagaren avlider. |
5.176 |
Transaktioner i livförsäkringsförmåner och livränta består av tillskott minus utfall. |
5.177 |
Tillskott i termer av finansiella transaktioner består av
|
5.178 |
Utfall består av
|
5.179 |
Beträffande gruppförsäkringar som tecknats av ett bolag för de anställdas räkning är det de anställda och inte arbetsgivaren som är fordringsägarna, eftersom de är att betrakta som de verkliga försäkringstagarna. |
Pensionsrätter (F.63)
5.180 |
Definition: Pensionsrätter omfattar finansiella fordringar som nuvarande anställda och tidigare anställda har på
|
5.181 |
Transaktioner i pensionsrätter består av tillskott minus utfall, vilka måste skiljas från nominella kapitalvinster och kapitalförluster på pensionsinstitutens investerade kapital. |
5.182 |
Tillskott i termer av finansiella transaktioner består av
|
5.183 |
Utfall består av
|
Villkorade pensionsrätter
5.184 |
Kategorin pensionsrätter omfattar inte villkorade pensionsrätter som inrättats av institutionella enheter som klassificeras som ofonderade offentliga förmånsbestämda tjänstepensionssystem som administreras av arbetsgivaren eller som sociala trygghetsfonder. Deras transaktioner registreras inte fullständigt och deras andra flöden och stockar registreras inte i huvudkontona utan i den kompletterande tabellen över hittills intjänade pensionsrätter inom sociala försäkringssystem. Villkorade pensionsrätter är inte skulder inom delsektorerna staten, delstater och kommuner eller sociala trygghetsfonder och är inte finansiella tillgångar för de framtida förmånstagarna. |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare (F.64)
5.185 |
En arbetsgivare kan teckna avtal med en tredje part om att sköta tjänstepensionerna för de anställda. Om arbetsgivaren fortsätter att fastställa villkoren för pensionsplanerna och behåller ansvaret för eventuella underskott i finansieringen och även rätten att behålla eventuella överskott i finansieringen, beskrivs arbetsgivaren som pensionsförvaltaren och den enhet som arbetar under pensionsförvaltarens ledning beskrivs som pensionsadministratören. Om avtalet mellan arbetsgivaren och den tredje parten är sådant att arbetsgivaren överlämnar risker och ansvar för eventuella underskott i finansieringen till den tredje parten mot att den tredje parten får rätt att behålla eventuella överskott, blir den tredje parten både pensionsförvaltare och pensionsadministratör. |
5.186 |
När pensionsförvaltaren är en annan enhet än administratören och det intjänade beloppet för pensionsplanerna inte täcker ökningen av rättigheterna, registreras en fordran från pensionsinstitutet på pensionsförvaltaren. När det intjänade beloppet för pensionsinstitutet är större än vad som krävs för att täcka ökningen i rättigheter uppstår ett belopp som pensionsinstitutet ska betala till systemets pensionsförvaltare. |
Övriga livförsäkringsförmåner (F.65)
5.187 |
Överskottet av nettobidrag utöver förmåner representerar en ökning i försäkringssystemets skuld gentemot förmånstagarna. Denna post visas som en justering i kontot för användning av inkomst. Den visas också som ökning av en skuld i kontot för finansiella transaktioner. Denna post uppkommer sannolikt mycket sällan och av praktiska skäl kan förändringar i sådana andra rättigheter än pensioner inkluderas bland förändringar i pensionsrätter. |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier (F.66)
5.188 |
Definition: Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier är finansiella fordringar som innehavare av standardiserade garantier har mot institutionella enheter som tillhandahåller dem. |
5.189 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier är förskottsbetalningar av nettoavgifter och avsättningar för att betala krav inom ramen för standardiserade garantier. I likhet med avsättningar för förskottsbetalda försäkringspremier och avsättningar, omfattar avsättningar för krav enligt standardiserade garantier ej intjänade avgifter (premier) och oreglerade krav (fordringar). |
5.190 |
Standardiserade garantier är garantier som ställs ut i stort antal, oftast för ganska små belopp, enligt identiska villkor. Tre parter deltar i sådana arrangemang – låntagaren, långivaren och garanten. Låntagaren eller långivaren kan ingå ett avtal med garanten om att denna ska ersätta långivaren om låntagaren inte fullgör sina skyldigheter. Det kan till exempel vara exportkreditgarantier eller garantier för studielån. |
5.191 |
Även om det inte går att fastställa sannolikheten för att en viss låntagare inte ska uppfylla sina skyldigheter, brukar man göra en uppskattning av hur många av en omgång liknande låntagare som inte kommer att fullgöra sina skyldigheter. En kommersiell garant kommer, i stort sett i likhet med en skadeförsäkringsgivare, att förvänta sig att alla inbetalda avgifter plus kapitalinkomster från avgifter och eventuella avsättningar ska täcka de förväntade fallissemangen och kostnader för dem, samt ge vinst. Därför behandlas dessa garantier på ett likartat sätt som skadeförsäkring och beskrivs som standardiserade garantier. |
5.192 |
Standardiserade garantier omfattar garantier på olika finansiella instrument som inlåning, skuldebrev, lån och handelskrediter. De kan ofta tillhandahållas av ett finansiellt bolag, inbegripet men inte begränsat till försäkringsbolag, men även av offentlig förvaltning. |
5.193 |
När en institutionell enhet erbjuder standardiserade garantier tar den ut avgifter och tar på sig skulder för att täcka krav på garantin. Värdet av skulderna i garantens konton är lika med nuvärdet av de förväntade kraven inom ramen för befintliga garantier, netto efter eventuella återvinningar som garanten förväntar sig att få från de låntagare som inte fullgör sina skyldigheter. Denna skuld kallas avsättningar för krav enligt standardiserade garantier. |
5.194 |
En garanti kan täcka en period på flera år. En avgift kan tas ut årligen eller i förskott. I princip representerar avgiften kostnader under varje år som garantin gäller, där skulden minskar allteftersom perioden blir kortare (förutsatt att låntagaren amorterar regelbundet). Registreringen följer alltså den för livräntor med betalad avgift allteftersom den framtida skulden minskar. |
5.195 |
Ett standardiserat garantisystem är sådant att det finns många garantier av samma typ, även om inte alla gäller för exakt samma tidsperiod och inte heller påbörjas och avslutas på samma dag. |
5.196 |
Nettoavgifter beräknas som avgiftsinkomster plus avgiftstillägg (lika med den kapitalinkomst som hänförs till den enhet som betalar avgiften för garantin) minus administrationskostnader och andra kostnader. Alla sektorer inom ekonomin kan betala dessa nettoavgifter och de mottas av den sektor som garanten är klassificerad i. Krav inom ramen för standardiserade garantisystem ska betalas av garanten och erhålls av långivaren av det finansiella instrumentet inom ramen för garantin, oavsett om avgiften betalades av långivaren eller låntagaren. Med finansiella transaktioner avses skillnaden mellan betalning av avgifter för nya garantier och krav inom ramen för befintliga garantier. |
Standardiserade garantier och engångsgarantier
5.197 |
Standardiserade garantier särskiljs från engångsgarantier enligt två kriterier:
Engångsgarantier är individuella och garantigivarna kan inte göra någon tillförlitlig uppskattning av risken för att garantin ska åberopas. Beviljandet av en engångsgaranti är en ansvarsförbindelse och registreras inte. Undantag är vissa garantier som utfärdas av staten och som beskrivs i kapitel 20. |
Finansiella derivat och personaloptioner (F.7)
5.198 |
Finansiella derivat och personaloptioner delas in i två underkategorier av finansiella transaktioner:
|
Finansiella derivat (F.71)
5.199 |
Definition: Finansiella derivat är finansiella instrument knutna till ett angivet finansiellt instrument, en angiven indikator eller en angiven vara genom vilka det går att handla med specifika finansiella risker separat på finansiella marknader. Finansiella derivat uppfyller följande villkor:
|
5.200 |
Finansiella derivat används för en rad ändamål, som riskhantering, risksäkring, arbitrage mellan marknader, spekulation och ersättningar till anställda. Finansiella derivat gör det möjligt för parterna att sälja specifika finansiella risker, som ränte-, valuta-, aktiekurs- och varuprisrisk samt kreditrisk, till andra enheter som är villiga att ta dessa risker, vanligtvis utan att sälja en underliggande tillgång. Därför betecknas finansiella derivat som härledda tillgångar. |
5.201 |
Värderingen av ett finansiellt derivat härrör från priset på den underliggande tillgången: referenspriset. Referenspriset kan relatera till en finansiell eller icke-finansiell tillgång, en ränta, en växelkurs, ett annat derivat eller en spread mellan två priser. Derivatkontraktet kan också hänvisa till ett index, en korg av priser eller andra poster, som handel med utsläppsrätter eller väderförhållanden. |
5.202 |
Finansiella derivat kan kategoriseras efter instrument såsom optioner, terminer eller kreditderivat, eller efter marknadsrisk, som valutaswappar, ränteswappar osv. |
Optioner
5.203 |
Definition: Optioner är kontrakt som ger innehavaren rätten men inte skyldigheten att köpa från eller sälja till utfärdaren av optionen en tillgång till ett i förväg bestämt pris inom en given tidsperiod eller på en given dag. Rätten att köpa kallas köpoption och rätten att sälja kallas säljoption. |
5.204 |
Köparen av optionen betalar en premie (optionspriset) för optionsutfärdarens åtagande att sälja eller köpa en bestämd mängd av den underliggande tillgången till det överenskomna priset. Premien är en finansiell tillgång hos optionsinnehavaren och en skuld hos optionsutfärdaren. Premien kan definitionsmässigt anses omfatta en administrationsavgift som ska registreras separat. Om det inte finns några detaljerade uppgifter bör dock inte alltför många antaganden göras för att fastställa servicedelen. |
5.205 |
Warranter är en form av optioner. De ger innehavarna rätten men inte skyldigheten att av utfärdaren köpa ett bestämt antal aktier eller obligationer under speciella villkor inom en bestämd tidsperiod. Det finns också valuta-warranter som baseras på den mängd av en valuta som behövs för att köpa en annan, cross-valuta-warranter bundna till en tredje valuta, samt index-, korg- och råvaruwarranter. |
5.206 |
Warranten kan gå att lösgöra och handlas separat från skuldförbindelsen. Därför registreras i princip två separata finansiella instrument – warranten som ett finansiellt derivat och obligationen som en skuldförbindelse. Warranter med inbäddade derivat klassificeras enligt deras huvudsakliga egenskaper. |
Terminer
5.207 |
Definition: Terminer är finansiella kontrakt där de båda parterna kommer överens om att handla en viss mängd av en underliggande tillgång till ett överenskommet pris (strike price) på en viss dag. |
5.208 |
Futures är terminer som handlas på reglerade marknader. Futures och andra terminer uppfylls normalt, men inte alltid, genom betalning av likvida medel eller tillhandahållande av någon annan finansiell tillgång i stället för leverans av den underliggande tillgången, och värderas och handlas därför separat från den underliggande tillgången. Vanliga forwardlika kontrakt är swappar och ränteterminskontrakt (forward rate agreement, FRA). |
Optioner jämfört med terminer
5.209 |
Optioner skiljer sig från terminer på följande sätt:
|
Swappar
5.210 |
Definition: Swappar är avtal enligt kontrakt mellan två parter som kommer överens om att byta betalningsströmmar på fiktiva kapitalbelopp under en viss tid och enligt förutbestämda regler. De vanligaste typerna är ränteswappar, valutaswappar och valutaränteswappar. |
5.211 |
Ränteswappar är ett byte av räntebetalningar av olika karaktär för ett fiktivt kapitalbelopp som aldrig utväxlas. Exempel på olika typer av ränteswappar är fast ränta, rörlig ränta och ränta i en valuta. Avräkningen görs ofta genom kontant nettobetalning av den aktuella skillnaden mellan de två räntesatser som anges i kontraktet för det överenskomna fiktiva kapitalbeloppet. |
5.212 |
Valutaswappar är transaktioner i utländsk valuta till en växelkurs som anges i kontraktet. |
5.213 |
Valutaränteswappar handlar om att byta kassaflöden relaterade till räntebetalningar och om att byta kapitalbelopp till en överenskommen växelkurs vid kontraktets slut. |
Ränteterminskontrakt (forward rate agreement, FRA)
5.214 |
Definition: Ränteterminskontrakt (FRA) är avtal enligt kontrakt enligt vilka två parter i syfte att skydda sig mot ränteförändringar kommer överens om att ränta på en bestämd avräkningsdag ska betalas på ett fiktivt kapitalbelopp som aldrig utväxlas. FRA avräknas i kontanta nettobetalningar på ett liknande sätt som ränteswappar. Betalningarna är relaterade till skillnaden mellan FRA-räntan och marknadsräntan på avräkningsdagen. |
Kreditderivat
5.215 |
Definition: Kreditderivat är finansiella derivat vars främsta syfte är att handla med kreditrisk. Kreditderivat är utformade för handel med risk för fallissemang på lån och värdepapper. Kreditderivat kan utformas som forwardlika kontrakt eller som optionslika kontakt och i likhet med andra finansiella derivat upprättas de ofta inom ramen för standardiserade juridiska avtal, vilket underlättar marknadsvärderingen. Kreditrisken överförs från risksäljaren, som köper skydd, till riskköparen, som säljer skydd, i utbyte mot en premie. |
5.216 |
Riskköparen betalar kontant till risksäljaren vid fallissemang. Ett kreditderivat kan också avräknas genom leverans av skuldebrev via den enhet som inte har fullgjort sina skyldigheter. |
5.217 |
Kreditderivat kan vara kreditoptioner (credit default options, CDO), kreditswappar (credit default swaps, CDS) och total return swaps. Ett CDS-index, som är ett index över handeln med kreditderivat, avspeglar utvecklingen av CDS-kurserna. |
Kreditswappar
5.218 |
Definition: Kreditswappar är kreditförsäkringskontrakt. De ska täcka borgenärens förluster (köpare av en kreditswapp) i följande fall:
|
5.219 |
Om det inte uppstår något fallissemang i fråga om den enhet eller det skuldebrev som kontraktet avser, fortsätter risksäljaren att betala premier tills kontraktet löper ut. Vid fallissemang ersätter riskköparen risksäljaren för förlusten och risksäljaren upphör att betala premier. |
Finansiella instrument som inte ingår i finansiella derivat
5.220 |
Finansiella derivat omfattar inte följande:
|
Personaloptioner (F.72)
5.221 |
Definition: Personaloptioner är avtal som ingås på en viss dag och som innebär att en anställd har rätt att köpa ett visst antal av arbetsgivarens aktier till ett angivet pris antingen vid en angiven tidpunkt eller inom en tidsperiod direkt efter intjäningstidpunkten. Följande begrepp används:
|
5.222 |
Transaktioner i personaloptioner bokförs i konton över finansiella transaktioner som motpost till ersättningar till anställda till det värde som personaloptionen representerar. Optionsvärdet sprids över perioden mellan tilldelningstidpunkten och intjäningstidpunkten. Om det saknas detaljerade uppgifter bokförs de vid intjäningstidpunkten. Därefter bokförs transaktioner vid inlösentidpunkten, eller om de går att handla med eller faktiskt handlas med, mellan intjäningstidpunkten och utgången av inlösenperioden. |
Värdering av transaktioner i finansiella derivat och personaloptioner
5.223 |
Andrahandshandel med optioner och stängning av optioner före slutdagen innebär att finansiella transaktioner uppstår. Om en option går till förfall kan den utnyttjas eller inte utnyttjas. Om optionen utnyttjas kan en betalning äga rum från optionsutställaren till optionsinnehavaren som är lika med skillnaden mellan det aktuella marknadspriset på den underliggande tillgången och lösenpriset, eller alternativt kan det bli fråga om förvärv eller försäljning av den underliggande finansiella eller icke-finansiella tillgången till det aktuella marknadspriset och en motsvarande betalning mellan optionsinnehavaren och optionsutställaren som är lika med lösenpriset. Skillnaden mellan det aktuella marknadspriset på den underliggande tillgången och lösenpriset är i båda fallen lika med optionens inlösensvärde, dvs. priset på optionen vid förfallet. Om optionen inte utnyttjas äger ingen transaktion rum. Dock gör optionsutställaren en kapitalvinst och optionsinnehavaren en kapitalförlust (i båda fallen lika med den premie som betalades när kontraktet upprättades), vilka ska registreras i omvärderingskontot. |
5.224 |
De transaktioner som registreras för finansiella derivat omfattar handel i kontrakten liksom nettovärdet vid avveckling. Registrering av transaktioner kan också bli nödvändig när derivatkontrakten upprättas. I många fall förekommer dock ingen betalning när de två parterna ingår ett derivatkontrakt; i dessa fall är värdet av transaktionen när kontrakten upprättas lika med noll och inget registreras i kontot för finansiella transaktioner. |
5.225 |
Alla uttryckliga provisioner som betalas till eller erhålles från mäklare eller andra mellanhänder för att förmedla optioner, futures, swappar och andra derivatkontrakt behandlas som betalning för tjänster i relevanta konton. Deltagarna i en swapp anses inte utföra tjänster åt varandra, men alla betalningar till en tredje part för att förmedla swappen behandlas som betalning för en tjänst. Där kapitalbelopp byts i enlighet med ett swappkontrakt ska motsvarande strömmar bokföras som transaktioner i det underliggande instrumentet; andra betalningsströmmar ska bokföras i kategorin finansiella derivat och personaloptioner (F.7). Även om den premie som betalas till utställaren av en option definitionsmässigt kan anses innehålla en administrationsavgift, är det i praktiken inte möjligt att särskilja administrationsdelen. Därför ska hela köpesumman bokföras som förvärv av en finansiell tillgång hos köparen och som ett skuldåtagande hos säljaren. |
5.226 |
Där kontrakt inte medför ett byte av kapitalbelopp bokförs ingen transaktion vid kontraktets ingående. I båda fallen är det underförstått att ett finansiellt derivat med initialvärde noll då skapas. Därefter är swappens värde antingen,
|
5.227 |
Förändringar i värdet av det finansiella derivatet över tiden registreras i omvärderingskontot. |
5.228 |
Återkommande utbyten av kapitalbelopp styrs av villkoren i swappkontraktet och kan innebära att finansiella tillgångar byts till ett pris som skiljer sig från det gällande marknadspriset på dessa tillgångar. Den motsvarande betalningen mellan parterna i swappkontraktet blir så som specificerats i kontraktet. Skillnaden mellan marknadspriset och priset i kontraktet blir följaktligen lika med det likvidationsvärde på tillgången/skulden som gäller på förfallodagen och registreras som en transaktion i finansiella derivat och personaloptioner (F.7). Sammanlagt måste transaktioner i finansiella derivat motsvara den totala värdeförändringen under swappkontraktets löptid. Behandlingen är analog med den som ska användas för optioner som löper till förfall. |
5.229 |
När det gäller institutionella enheter ska swappar eller ränteterminskontrakt bokföras på tillgångssidan under finansiella derivat och personaloptioner, om de har ett positivt nettovärde. Om swappen har ett negativt nettovärde bokförs den enligt konventionen också på tillgångssidan för att undvika kast mellan tillgångs- och skuldsidan. Negativa nettobetalningar ökar alltså nettovärdet. |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (F.8)
5.230 |
Definition: Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter är finansiella tillgångar och skulder som uppkommer som en motpost till en transaktion när det föreligger en tidsskillnad mellan transaktionen och den motsvarande betalningen. |
5.231 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter omfattar transaktioner i finansiella fordringar som härrör från tidig eller sen betalning för transaktioner i varor eller tjänster, omfördelningstransaktioner eller finansiella transaktioner på andrahandsmarknaden. |
5.232 |
Finansiella transaktioner i obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter omfattar
|
Handelskrediter och förskott (F.81)
5.233 |
Definition: Handelskrediter och förskott är finansiella fordringar i samband med kreditgivningen vid leverantörers transaktioner i varor och tjänster och förskottsbetalningar för produkter under framställning eller för beställda produkter i form av förskottsbetalning från kunder för varor och tjänster som ännu inte har levererats. |
5.234 |
Handelskrediter och förskott uppstår när betalningen för varor och tjänster inte görs vid samma tidpunkt som förändringen i äganderätten till en vara eller tillhandahållandet av en tjänst. Om en betalning görs före förändringen i äganderätten är det fråga om ett förskott. |
5.235 |
Upplupna men ännu inte betalade indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim), vanligtvis ränta, ska inkluderas i motsvarande finansiella instrument, och förskottsbetalda försäkringspremier ska inkluderas i försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring (F.61); i ingetdera fallet ska det bokföras någon post i handelskrediter och förskott. |
5.236 |
Underkategorin handelskrediter och förskott omfattar
|
5.237 |
Handelskrediter ska åtskiljas från handelsfinansiering i form av handelsväxlar och kredit som erbjuds av tredje parter för att finansiera handel. |
5.238 |
Handelskrediter och förskott omfattar inte lån för att finansiera handelskredit. De klassificeras i lån. |
5.239 |
Handelskrediter och förskott kan delas upp efter ursprunglig löptid i transaktioner i kortfristiga och långfristiga handelskrediter och förskott. |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter exklusive handelskrediter och förskott (F.89)
5.240 |
Definition: Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter är finansiella fordringar som uppkommer när det finns en tidsskillnad mellan omfördelningstransaktioner eller finansiella transaktioner på sekundärmarknaden och den motsvarande betalningen. |
5.241 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter omfattar finansiella fordringar som uppkommer genom tidsskillnad mellan upplupna transaktioner och gjorda betalningar av t.ex.
|
5.242 |
Upplupen ränta och förfallna men inte betalda skulder bokförs med den finansiella tillgång eller skuld som de uppkommer för, och inte som övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter. Om den upplupna räntan inte bokförs som återinvesterad i den finansiella tillgången, klassificeras den i underkategorin övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter. |
5.243 |
För avgifter i samband med värdepapperslån och guldlån, som behandlas som ränta, ska motposter föras upp under övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, i stället för under det instrument som de är förknippade med. |
5.244 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter omfattar inte följande:
|
BILAGA 5.1
KLASSIFICERING AV FINANSIELLA TRANSAKTIONER
5.A1.01 |
Finansiella transaktioner kan klassificeras i enlighet med olika kriterier – efter typ av instrument, överlåtbarhet, typ av inkomst, löptid, valuta och typ av ränta. |
Klassificering av finansiella transaktioner efter kategori
5.A1.02 |
Finansiella transaktioner klassificeras i kategorier och underkategorier enligt tabell 5.3. Denna klassificering av finansiella transaktioner i finansiella tillgångar och skulder motsvarar klassificeringen av finansiella tillgångar och skulder. Tabell 5.3 – Klassificering av finansiella transaktioner
|
5.A1.03 |
Klassificeringen av finansiella transaktioner och av finansiella tillgångar och skulder grundar sig i första hand på de finansiella instrumentens likviditet, överlåtbarhet och juridiska egenskaper. Definitionerna av kategorier är i allmänhet oberoende av klassificeringen av institutionella enheter. Klassificeringen av finansiella tillgångar och skulder kan detaljeras ytterligare genom korsklassificering med klassificeringen av institutionella enheter. Ett exempel är korsklassificering av överlåtbar inlåning mellan monetära inlåningsinstitut som tar emot inlåning som interbankpositioner. |
Klassificering av finansiella transaktioner efter överlåtbarhet
5.A1.04 |
Finansiella fordringar kan åtskiljas med avseende på om de är överlåtbara eller ej. En fordran är överlåtbar om det är lätt att överföra äganderätten från en enhet till en annan genom leverans eller överlåtelse eller att avräkna den i fråga om finansiella derivat. Medan det potentiellt går att handla med alla finansiella instrument är överlåtbara instrument utformade för att handlas på en reglerad marknad eller over-the-counter, även om faktisk handel inte är en nödvändig förutsättning för överlåtbarhet. Nödvändiga förutsättningar för överlåtbarhet är följande:
|
5.A1.05 |
Värdepapper, finansiella derivat och personaloptioner (AF.7) är överlåtbara finansiella fordringar. Värdepapper omfattar skuldebrev (AF.3), noterade aktier (AF.511), onoterade aktier (AF.512) samt aktier/andelar i investeringsfonder (AF.52). Finansiella derivat och personaloptioner klassificeras inte som värdepapper, även om de är överlåtbara finansiella instrument. De är knutna till specifika finansiella eller icke-finansiella tillgångar eller index genom vilka det går att handla med finansiella risker på finansiella marknader separat. |
5.A1.06 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (AF.1) sedlar, mynt och inlåning (AF.2), lån (AF.4), andra ägarandelar (AF.519), försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6) och obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8) är inte överlåtbara. |
Strukturerade värdepapper
5.A1.07 |
Strukturerade värdepapper brukar vara en kombination av ett värdepapper, eller en korg av värdepapper, och ett finansiellt derivat, eller en korg av finansiella derivat. Finansiella instrument som inte är strukturerade värdepapper är till exempel strukturerad inlåning som kombinerar egenskaper hos inlåning med egenskaper hos finansiella derivat. Till skillnad från finansiella derivat innebär skuldebrev vanligtvis betalning av ett kapitalbelopp vid kontraktets ingående som ska betalas tillbaka. |
Klassificering av finansiella transaktioner efter typ av inkomst
5.A1.08 |
Finansiella transaktioner klassificeras efter vilken typ av inkomst de genererar. Kopplingen av inkomst till motsvarande finansiella tillgångar och skulder gör det lättare att beräkna avkastningsnivån. I tabell 5.4 visas den detaljerade klassificeringen efter transaktion och typ av inkomst. Medan monetärt guld och särskilda dragningsrätter, inlåning, skuldebrev, lån och obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter ger avkastning i form av ränta, ger ägarandelar framför allt utdelningar, återinvesterade vinstmedel eller ägaruttag från kvasibolag. Kapitalavkastning kan hänföras till innehavare av andelar i investeringsfonder och av försäkringstekniska avsättningar. Ersättning i samband med deltagande i ett finansiellt derivat bokförs inte som inkomst, eftersom inget kapitalbelopp tillhandahålls. Tabell 5.4 — Klassificering av finansiella transaktioner efter typ av inkomst
|
Klassificering av finansiella transaktioner efter typ av ränta
5.A1.09 |
Räntebärande finansiella tillgångar och skulder kan delas upp i räntetyperna fast, rörlig och blandad ränta. |
5.A1.10 |
För finansiella instrumentet med fast ränta är valutan för de kontraktsenliga nominella räntebetalningarna fastställd för det finansiella instrumentets löptid eller för ett visst antal år. Gäldenären känner vid begynnelsedatumet till vid vilka tidpunkter och till vilka belopp räntebetalningar och amorteringar ska göras. |
5.A1.11 |
För finansiella instrument med rörlig ränta är räntan och amorteringen knutna till en ränta, ett allmänt prisindex för varor och tjänster eller ett tillgångspris. Referensvärdet fluktuerar efter marknadsförhållandena. |
5.A1.12 |
Finansiella instrument med blandad ränta har både en fast och en rörlig ränta under sin löptid och klassificeras som finansiella instrument med rörlig ränta. |
Klassificering av finansiella transaktioner efter löptid
5.A1.13 |
För att analysera räntesatser, kapitalavkastning, likviditet eller förmåga att betala räntor och amorteringar på skulder, kan det krävas en uppdelning av finansiella tillgångar och skulder på en rad löptider. |
Korta och långa löptider
5.A1.14 |
Definition: En finansiell tillgång eller skuld med kort löptid ska betalas tillbaka på anfordran från långivaren eller inom högst ett år. En finansiell tillgång eller skuld med lång löptid har längre löptid än ett år, eller har ingen fastställd löptid. |
Ursprunglig löptid och återstående löptid
5.A1.15 |
Definition: Den ursprungliga löptiden för finansiella tillgångar och skulder definieras som perioden från emissionsdatumet till det slutliga betalningsdatumet. En återstående löptid för finansiella tillgångar eller för skulder definieras som perioden från referensdatumet till det slutliga betalningsdatumet. |
5.A1.16 |
Begreppet ursprunglig löptid gör det lättare att analysera värdepappersmarknaden vid tidpunkten för emission av skuldebrev. Därför delas skuldebrev och lån upp efter ursprunglig löptid på kortfristiga och långsiktiga skuldebrev och lån. |
5.A1.17 |
Återstående löptid är mer relevant för att analysera skuldbörda och förmåga att betala räntor och amorteringar på skulder. |
Klassificering av finansiella transaktioner efter valuta
5.A1.18 |
Många av kategorierna, underkategorierna och underpositionerna för finansiella tillgångar och skulder kan delas upp efter vilken valuta de är utfärdade i. |
5.A1.19 |
Finansiella tillgångar eller skulder i utländsk valuta omfattar finansiella tillgångar eller skulder utställda i en valutakorg, t.ex. särskilda dragningsrätter och finansiella tillgångar eller skulder utställda i guld. Att göra åtskillnad mellan nationell valuta och utländska valutor är särskilt användbart för sedlar, mynt och inlåning (AF.2), skuldebrev (AF.3) och lån (AF.4). |
5.A1.20 |
Avvecklingsvalutan kan vara en annan än utställningsvalutan. Med avvecklingsvaluta avses den valuta som värdet av positioner och flöden i finansiella instrument som värdepapper konverteras till varje gång det görs en avveckling. |
Penningmängdsmått
5.A1.21 |
För att analysera penningpolitiken kan det vara nödvändigt att kunna identifiera penningmängdsmått som M1, M2 och M3 i kontot för finansiella transaktioner. Penningmängdsmått definieras inte i ENS 2010. |
KAPITEL 6
ANDRA FLÖDEN
INLEDNING
6.01 |
Andra flöden är förändringar i värdet på tillgångar och skulder som inte beror på transaktioner. Orsaken till att dessa flöden inte är transaktioner är att de inte uppfyller ett eller flera kriterier för transaktioner – de berörda institutionella enheterna kanske till exempel inte agerar genom ömsesidig överenskommelse, som vid konfiskation av tillgångar utan ersättning eller så kan förändringen ha orsakats av en naturlig händelse, såsom en jordbävning, snarare än av ett rent ekonomiskt fenomen. Dessutom kan värdet av en tillgång uttryckt i utländsk valuta förändras till följd av en växelkursförändring. |
ANDRA FÖRÄNDRINGAR I TILLGÅNGAR OCH SKULDER
6.02 |
Definition: Andra förändringar i tillgångar och skulder är ekonomiska flöden som inte är resultatet av transaktioner som bokförs på kapitalkontot och kontot för finansiella transaktioner och som ändrar värdet av tillgångar och skulder. Två typer av andra förändringar kan urskiljas. Den första består av volymförändringar i tillgångar och skulder. Den andra sker genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster. |
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder (K.1–K.6)
6.03 |
På kapitalkontot kan producerade och icke-producerade tillgångar införas i och avföras ur en sektor genom anskaffning och avyttring av tillgångar, kapitalförslitning eller uppbyggnad av lager, uttag ur lager och återkommande lagerförluster. På kontot för finansiella transaktioner införs finansiella tillgångar och skulder i systemet när en gäldenär godtar en förpliktelse att i framtiden betala en borgenär, och avförs ur systemet när förpliktelsen fullgjorts. |
6.04 |
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder inkluderar flöden som gör det möjligt att införa och avföra tillgångar och skulder i och ur räkenskaperna på annat sätt än genom transaktioner, t.ex. införande och avförande av upptäckt, uttag och kvalitetsförsämring av naturtillgångar. Till andra volymförändringar i tillgångar och skulder hör även effekten av exceptionella, oförutsedda yttre händelser som inte är av ekonomisk art, och förändringar som följer av omklassificering eller omstrukturering av institutionella enheter eller av tillgångar och skulder. |
6.05 |
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder omfattar följande sex kategorier:
|
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar (K.1)
6.06 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar är den volymökning av producerade och icke-producerade tillgångar som inte är ett resultat av produktion. Följande ingår:
|
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar (K.2)
6.07 |
Till ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar hör följande:
|
Förlust genom katastrofer (K.3)
6.08 |
Förlust genom katastrofer, som bokförs som andra volymförändringar, är resultatet av storskaliga, separata och påtagliga händelser som förstör ekonomiska tillgångar. |
6.09 |
Till sådana händelser hör större jordbävningar, vulkanutbrott, tidvattenvågor, exceptionellt svåra orkaner, torka och andra naturkatastrofer, krigshändelser, upplopp och andra politiska händelser samt tekniska olyckor såsom stora giftutsläpp eller utsläpp av radioaktiva partiklar i luften. Exempel på sådana händelser är
|
Konfiskation utan ersättning (K.4)
6.10 |
Konfiskation utan ersättning inträffar när offentliga myndigheter eller andra institutionella enheter, av andra skäl än för betalning av skatter, böter eller liknande pålagor, övertar andra institutionella enheters, inklusive utländska enheters, tillgångar utan att erlägga full ersättning. Konfiskation av egendom kopplad till kriminell verksamhet betraktas som böter. Den icke ersatta delen av sådan ensidig konfiskation bokförs som andra volymförändringar. |
6.11 |
Utmätning och återtagande av tillgångar av borgenärer bokförs inte som konfiskation utan ersättning eftersom överenskommelsen mellan parterna, uttryckligen eller underförstått, öppnar för denna möjlighet. |
Övriga volymförändringar (K.5)
6.12 |
Övriga volymförändringar (K.5) är effekterna av oväntade händelser på tillgångarnas ekonomiska värde. |
6.13 |
Till övriga volymförändringar i icke-finansiella tillgångar hör följande:
|
6.14 |
Exempel på övriga volymförändringar i finansiella tillgångar och skulder är följande:
|
6.15 |
Följande ingår inte i övriga volymförändringar:
|
Förändringar i klassificering (K.6)
6.16 |
Förändringar i klassificering omfattar förändringar i sektorklassificering och institutionella enheters struktur samt förändringar i klassificering av tillgångar och skulder. |
Förändringar i sektorklassificering och struktur (K.61)
6.17 |
Att omklassificera en institutionell enhet från en sektor till en annan innebär att dess hela balansräkning ska överföras; om en institutionell enhet som är klassificerad i hushållssektorn t.ex. blir finansiellt separerad från sin ägare, kan den komma att betecknas som ett kvasibolag och omklassificeras till sektorn icke-finansiella bolag. |
6.18 |
Förändringar i sektorklassificering medför att hela balansräkningen överförs från en sektor eller delsektor till en annan. Överföringen kan resultera i konsolidering eller dekonsolidering av tillgångar och skulder, som också ska införas i denna kategori. |
6.19 |
Förändringar i institutionella enheters struktur omfattar tillblivelse och försvinnande av vissa finansiella tillgångar och skulder till följd av omstrukturering av bolag. När ett bolag försvinner som oberoende juridisk enhet genom att det övertas av ett eller flera bolag, försvinner alla finansiella tillgångar och skulder, inklusive aktier och andra ägarandelar som fanns mellan bolaget och de övertagande bolagen, från systemet. Köpet av ett bolags aktier och andra ägarandelar som ett led i ett samgående bokförs dock som en finansiell transaktion mellan det köpande bolaget och de tidigare ägarna. Utbytet av befintliga aktier mot aktier i det köpande bolaget, eller i ett nytt bolag, bokförs som inlösen av aktier åtföljt av emission av nya aktier. Finansiella tillgångar och skulder som fanns mellan det övertagna bolaget och tredje parter förblir oförändrade och överflyttas till det övertagande bolaget. |
6.20 |
På motsvarande sätt bokförs tillblivelse av finansiella tillgångar och skulder som förändringar i sektorklassificering och struktur när ett bolag juridiskt delas i två eller flera institutionella enheter. |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder (K.62)
6.21 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder uppstår när tillgångar och skulder uppträder i en kategori i den ingående balansräkningen och i en annan i den utgående balansräkningen. Exempel är förändringar i markanvändning och ombyggnader av bostäder till kommersiell användning eller omvänt. I fallet med markanvändning görs båda noteringarna (en negativ notering för den tidigare kategorin, en positiv för den nya kategorin) med samma värde. Om markvärdet ändras till följd av denna användningsförändring bokförs detta som en volymförändring i stället för en omvärdering och således som ekonomisk tillblivelse av tillgångar eller ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar. |
6.22 |
Tillblivelse eller försvinnande av monetärt guld som innehas i form av omyntat guld kan inte skapas genom en finansiell transaktion utan införs i eller avförs från systemet genom andra volymförändringar i tillgångar. |
6.23 |
Ett särskilt fall av omklassificering uppträder för omyntat guld. Omyntat guld kan vara en finansiell tillgång som är känd som monetärt guld eller ett värdeföremål som är känt som icke-monetärt guld, beroende på innehavaren och motivet för innehavet. Omklassificering av omyntat guld från icke-monetärt till monetärt kallas monetarisering. Omklassificering av omyntat guld från monetärt till icke-monetärt kallas demonetarisering. |
6.24 |
Aktiviteter som gäller omyntat guld bokförs enligt följande:
Ovanstående fall som avser monetära myndigheter gäller även för internationella finansiella organisationer. |
6.25 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder innefattar inte konvertering av skuldebrev till aktier, vilket redovisas som två finansiella transaktioner. |
Nominella kapitalvinster och kapitalförluster (K.7)
6.26 |
På omvärderingskontot bokförs de nominella kapitalvinster och kapitalförluster som under en räkenskapsperiod uppstår för innehavarna av tillgångar och skulder och som avspeglar förändringar i dessas prisnivå och prisstruktur. Nominella kapitalvinster och kapitalförluster (K.7) omfattar neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (K.71) och reala kapitalvinster och kapitalförluster (K.72). |
6.27 |
Definition: De nominella kapitalvinsterna och kapitalförlusterna (K.7) som avser en tillgång är de ökningar eller minskningar av tillgångens värde som uppstår för dess ekonomiska ägare som ett resultat av ökningar eller minskningar i dess pris. De nominella kapitalvinsterna och kapitalförlusterna som avser en finansiell skuld är de minskningar eller ökningar av skuldens värde som är ett resultat av minskningar eller ökningar i dess pris. |
6.28 |
En kapitalvinst uppstår genom en tillgångs värdeökning eller en skulds värdeminskning. En kapitalförlust uppstår genom en tillgångs värdeminskning eller en skulds värdeökning. |
6.29 |
De nominella kapitalvinster och kapitalförluster som bokförs på omvärderingskontot är de som uppstår på tillgångar eller skulder, oavsett om de realiseras eller inte. En kapitalvinst sägs bli realiserad när den aktuella tillgången säljs, inlöses, används eller på annat sätt avyttras eller när skulden återbetalas. En orealiserad vinst uppstår på en tillgång som fortfarande ägs eller en skuld som fortfarande är obetald vid slutet av räkenskapsperioden. Med en realiserad vinst förstås i allmänhet den vinst som har realiserats över hela den period under vilken tillgången har ägts eller skulden har förelegat, oavsett om denna period överensstämmer med räkenskapsperioden eller inte. Eftersom kapitalvinster och kapitalförluster emellertid redovisas på bokföringsmässiga grunder framträder inte skillnaden mellan realiserade och orealiserade vinster och förluster i klassificeringarna och på kontona, även om den är användbar för vissa ändamål. |
6.30 |
Till kapitalvinster och kapitalförluster hör vinster och förluster på alla typer av icke-finansiella tillgångar, finansiella tillgångar och skulder. Sålunda omfattas också kapitalvinster och kapitalförluster på producenters lager av alla slags varor, inklusive produkter i arbete. |
6.31 |
Nominella kapitalvinster och kapitalförluster kan uppstå på tillgångar som ägs eller skulder som uppstår under vilken tidsperiod som helst under räkenskapsperioden och inte endast på tillgångar och skulder som uppträder i de ingående och/eller utgående balansräkningarna. De nominella kapitalvinster och kapitalförluster som uppstår för innehavaren av en viss tillgång eller skuld, eller en bestämd mängd av en viss typ av tillgång eller skuld, mellan två tidpunkter definieras som ”det löpande värdet av denna tillgång eller skuld vid den senare tidpunkten, minus det löpande värdet av denna tillgång eller skuld vid den tidigare tidpunkten”, under förutsättning att själva tillgången eller skulden inte förändras, vare sig kvalitativt eller kvantitativt, under den tiden. |
6.32 |
Den nominella kapitalvinst (G) som uppstår på en given kvantitet q av en tillgång mellan tidpunkterna o och t kan uttryckas enligt följande: , där po och pt är priserna på tillgången vid tidpunkterna o respektive t. För finansiella tillgångar och skulder med fast löpande värde i den nationella valutan är po och pt per definition lika och den nominella kapitalvinsten alltid noll. |
6.33 |
För att beräkna nominella kapitalvinster och kapitalförluster måste anskaffning och avyttring av tillgångar värderas på samma sätt som i redovisningen på kapitalkontot och på kontot för finansiella transaktioner, och tillgångsstockar måste värderas på samma sätt som i balansräkningen. För fasta tillgångar är värdet av en anskaffning lika med det belopp som köparen betalar till producenten eller säljaren plus den kostnad för ägarbytet som köparen ådrar sig. Värdet av en avyttring av en befintlig fast tillgång är det belopp som säljaren erhåller av köparen minus den kostnad för ägarbytet som säljaren ådrar sig. |
6.34 |
Ett undantag från det fall som beskrivs i punkt 6.33 är då det pris som betalats skiljer sig från tillgångens marknadsvärde. I det fallet imputeras en kapitaltransferering för skillnaden mellan det pris som betalats och marknadsvärdet, och anskaffningen bokförs till marknadsvärde. Detta sker i synnerhet vid transaktioner som involverar icke-marknadssektorer. |
6.35 |
Följande fyra situationer som ger upphov till nominella kapitalvinster och kapitalförluster kan särskiljas:
|
6.36 |
De nominella kapitalvinster och kapitalförluster som ingår är de som uppstår på tillgångar och skulder, oavsett om de realiseras eller inte. De redovisas på de aktuella sektorernas, den totala ekonomins och utlandets omvärderingskonto. |
Neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (K.71)
6.37 |
Definition: De neutrala kapitalvinsterna och kapitalförlusterna (K.71) som avser tillgångar och skulder är värdet av de kapitalvinster eller kapitalförluster som uppstår om priset på tillgången eller skulden förändras över tiden i samma förhållande som den allmänna prisnivån. |
6.38 |
Neutrala kapitalvinster och kapitalförluster fastställs för att underlätta härledningen av reala kapitalvinster och kapitalförluster, som omfördelar den reala köpkraften mellan sektorer. |
6.39 |
Låt det generella prisindexet kallas r. Den neutrala kapitalvinsten (NG) på en given kvantitet q av en tillgång mellan tidpunkterna o och t är då , där po × q är det nominella värdet av tillgången vid tidpunkten o och rt/ro är förändringsfaktorn för det generella prisindexet mellan tidpunkterna o och t. Samma term rt/ro används för samtliga tillgångar och skulder. |
6.40 |
Det generella prisindex som ska användas för beräkning av neutrala kapitalvinster och kapitalförluster är ett prisindex för slutlig användning. |
6.41 |
Neutrala kapitalvinster och kapitalförluster bokförs på kontot för neutrala kapitalvinster och kapitalförluster, som är ett underkonto till sektorernas, den totala ekonomins och utlandets omvärderingskonto. |
Reala kapitalvinster och kapitalförluster (K.72)
6.42 |
Definition: De reala kapitalvinsterna och kapitalförlusterna (K.72) som avser en tillgång eller skuld är skillnaden mellan de nominella och de neutrala kapitalvinsterna och kapitalförlusterna på tillgången. |
6.43 |
Den reala kapitalvinsten (RG) på en given kvantitet q av en tillgång mellan tidpunkterna o och t är
|
6.44 |
Värdena på de reala kapitalvinsterna och kapitalförlusterna på tillgångar och skulder beror således på förändringar i deras priser under den aktuella perioden, i relation till de genomsnittliga förändringarna av andra priser, uppmätta med det generella prisindexet. |
6.45 |
Reala kapitalvinster och kapitalförluster bokförs på kontot för reala kapitalvinster och kapitalförluster, som är ett underkonto till omvärderingskontot. |
Kapitalvinster och kapitalförluster enligt typ av finansiell tillgång och skuld
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (AF.1)
6.46 |
Eftersom priset på monetärt guld vanligen anges i US-dollar är värdet på monetärt guld föremål för nominella kapitalvinster och kapitalförluster genom förändringar i såväl växelkursen som priset på själva guldet. |
6.47 |
De särskilda dragningsrätterna utgörs av en valutakorg, varför deras värde i nationell valuta varierar, och således även värdet av kapitalvinsterna och kapitalförlusterna, med växelkurserna på valutorna i korgen mot den nationella valutan. |
Sedlar, mynt och inlåning (AF.2)
6.48 |
De fastställda värdena av sedlar, mynt och inlåning som noteras i nationell valuta förblir konstanta över tiden. ”Priset” på en sådan tillgång är alltid lika medan kvantiteten bestäms av antalet enheter av den valuta i vilken de är utgivna. De nominella kapitalvinsterna och kapitalförlusterna på sådana tillgångar är alltid noll. Av detta skäl är värdeskillnaderna mellan de ingående och utgående stockarna av sådana tillgångar, med undantag av andra volymförändringar, helt inräknade i värdena av transaktionerna i tillgångarna. Detta är ett ovanligt fall där det normalt är möjligt att härleda transaktionerna ur förändringarna i balansräkningens siffror. |
6.49 |
Den ränta som uppstår på inlåning bokförs på kontot för finansiella transaktioner som om den samtidigt återinvesteras som inlåning. |
6.50 |
Innehav i utländsk valuta och inlåning som noteras i andra valutor kommer att redovisa nominella kapitalvinster och kapitalförluster till följd av växelkursförändringar. |
6.51 |
För att det ska gå att beräkna neutrala och reala kapitalvinster och kapitalförluster på tillgångar med fast fastställt värde behövs data om såväl tidpunkterna för och värdena av transaktionerna som värdena i de ingående och utgående balansräkningarna. Anta till exempel att en inlåning görs och tas ut under räkenskapsperioden, samtidigt som den allmänna prisnivån stiger. Den neutrala vinsten på inlåningen är positiv och den reala vinsten är negativ; storleken beror på inlåningens löptid och inflationstakten. Det är omöjligt att bokföra sådana reala förluster utan data om värdet av transaktionerna under räkenskapsperioden och de tidpunkter vid vilka de gjorts. |
6.52 |
I allmänhet kan man utgå ifrån att om det totala absoluta värdet av de positiva och negativa transaktionerna är stort i förhållande till nivåerna i de ingående och utgående balansräkningarna, är approximativa uppskattningar av de neutrala och reala kapitalvinsterna och kapitalförlusterna på finansiella tillgångar och skulder med fastställda värden på basis av enbart balansräkningar inte särskilt tillfredsställande. Inte ens en bruttoregistrering av värdena av finansiella transaktioner, dvs. en separat redovisning av inlåning som gjorts och tagits ut i stället för det totala värdet av inlåning minus uttag, är alltid tillräcklig utan information om tidpunkten för inlåningen. |
Skuldebrev (AF.3)
6.53 |
När ett långfristigt skuldebrev, såsom en obligation, emitteras till över- eller underkurs, inbegripet olika obligationer med mycket låg eller ingen ränta och nollkupongare, anger skillnaden mellan utgivningspris och nominellt värde eller inlösenvärde när skuldebrevet förfaller den ränta som utgivaren måste betala under skuldebrevets löptid. Sådan ränta bokförs som en kapitalinkomst som ska betalas av utgivaren av det långfristiga skuldebrevet och erhållas av innehavaren av skuldebrevet i tillägg till eventuell kupongränta som har betalats av utgivaren med förutbestämda intervall under skuldebrevets löptid. |
6.54 |
Den ränta som uppstår bokförs på kontot för finansiella transaktioner som om den av skuldebrevets innehavare samtidigt återinvesteras i skuldebrevet. Räntan bokförs därför på kontot för finansiella transaktioner som anskaffning av en tillgång som adderas till den befintliga tillgången. Den gradvisa ökning i ett långfristigt skuldebrevs marknadsvärde som beror på ackumuleringen av upplupen återinvesterad ränta avspeglar således en tillväxt i det utestående kapitalet, dvs. i tillgångens storlek. Den är huvudsakligen en mängd- eller volymökning och inte en prisökning. Den skapar ingen kapitalvinst för innehavaren av det långfristiga skuldebrevet eller någon kapitalförlust för utgivaren. Skuldebrev förändras kvalitativt över tiden efterhand som de närmar sig förfallodagen, och det är väsentligt att inse att deras värdeökningar som beror på en ackumulering av upplupen ränta inte är prisförändringar och inte skapar kapitalvinster. |
6.55 |
Kurserna på långfristiga skuldebrev med fast ränta ändras emellertid också när marknadsräntan ändras, i motsatt riktning mot ränterörelserna. Verkan av en given ränteförändring på kursen på ett visst långfristigt skuldebrev är lägre ju närmare värdepapperet är sin förfallodag. Förändringar i kurserna på långfristiga skuldebrev som hänförs till förändringar i marknadsräntan utgör prisförändringar och inte mängdförändringar. De skapar därför nominella kapitalvinster och kapitalförluster för både utgivarna och innehavarna av skuldebreven. En ränteuppgång skapar en nominell kapitalvinst för utgivaren av skuldebrevet och en lika stor nominell kapitalförlust för innehavaren, och omvänt vid ett räntefall. |
6.56 |
För skuldebrev med rörlig ränta är kupongbetalningarna eller amorteringarna kopplade till ett generellt prisindex för varor och tjänster, såsom konsumentprisindex, en ränta såsom Euribor, Libor eller en obligationsavkastning eller ett tillgångspris. När beloppen för kupongbetalningarna och/eller det utestående kapitalet är kopplade till ett generellt eller brett prisindex behandlas den värdeförändring i det utestående kapitalet som sker mellan början och slutet av en viss räkenskapsperiod till följd av förändringar i det aktuella indexet som upplupen ränta under perioden utöver eventuell ränta som förfaller till betalning under perioden. När indexering av de belopp som ska betalas på förfallodagen inkluderar ett kapitalvinstmotiv, vanligen en indexering baserad på ett enda, snävt definierat objekt, leder varje avvikelse av det underliggande indexet från den ursprungligen väntade banan till kapitalvinster eller kapitalförluster som normalt inte tar ut varandra under instrumentets livstid. |
6.57 |
Nominella kapitalvinster och kapitalförluster kan uppstå på kortfristiga skuldebrev på samma sätt som för långfristiga skuldebrev. Eftersom kortfristiga skuldebrev har mycket kortare löptid är dock de kapitalvinster som skapas genom ränteförändringar i allmänhet mycket mindre än på långfristiga skuldebrev med samma nominella värde. |
Lån (AF.4)
6.58 |
Samma situation som för sedlar, mynt och inlåning gäller för lån som inte omsätts. När ett befintligt lån säljs till en annan institutionell enhet ska dock nedskrivningen av lånet, som är skillnaden mellan inlösenpriset och transaktionspriset, redovisas på säljarens och köparens omvärderingskonton vid tidpunkten för transaktionen. |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5)
6.59 |
Fondaktier ökar antalet aktier och det nominella värdet av de utgivna aktierna men förändrar inte av sig själva marknadsvärdet för den totala mängden aktier. Detta gäller även för en fondemission som är en proportionell fördelning av ytterligare aktier i ett bolags aktiekapital till stamaktieägare. Fondaktier och fondemissioner bokförs inte alls. Sådana emissioner avser dock att förbättra aktiernas likviditet på marknaden, och således kan de utgivna aktiernas totala marknadsvärde stiga till följd av detta: alla sådana förändringar bokförs som en nominell kapitalvinst. |
Försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6)
6.60 |
När avsättningar och rättigheter i fråga om försäkring, pension och standardiserade garantier anges i nationell valuta finns inga nominella kapitalvinster eller kapitalförluster, vilket även är fallet när det gäller sedlar, mynt, inlåning och lån. De tillgångar som finansinstituten använder för att fullgöra sina åtaganden är däremot föremål för kapitalvinster och kapitalförluster. |
6.61 |
Skulderna till försäkringstagare och förmånstagare förändras till följd av transaktioner, andra volymförändringar och omvärderingar. Omvärderingar är en följd av förändringar i centrala modellantaganden, såsom diskonteringsräntan, lönenivåerna och inflationstakten, i de försäkringsmässiga beräkningarna. |
Finansiella derivat och personaloptioner (AF.7)
6.62 |
Värdet av finansiella derivat kan förändras till följd av förändringar i värdet av eller prisvolatiliteten för det underliggande instrumentet eller genom att verkställighets- eller förfallodagen närmar sig. Alla sådana värdeförändringar i finansiella derivat och personaloptioner ska betraktas som prisförändringar och bokföras som en omvärdering. |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8)
6.63 |
Samma situation som gäller för inhemska valuta, inlåning och lån gäller även för obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, som inte omsätts. När en befintlig handelskredit säljs till en annan institutionell enhet ska emellertid skillnaden mellan inlösenpriset och transaktionspriset redovisas som omvärdering vid tidpunkten för transaktionen. Eftersom handelskrediter vanligen är kortfristiga kan emellertid försäljningen av en handelskredit innebära att ett nytt finansiellt instrument skapas. |
Tillgångar noterade i utländsk valuta
6.64 |
Värdet av tillgångar och skulder noterade i utländsk valuta baseras på deras aktuella marknadsvärde i utländsk valuta konverterat till inhemsk valuta enligt gällande växelkurs. Nominella kapitalvinster och kapitalförluster kan därför uppstå ur förändringar i såväl tillgångspriset som växelkursen. Det totala värdet av de nominella kapitalvinster och kapitalförluster som uppstår under räkenskapsperioden beräknas genom att värdet av transaktionerna och andra volymförändringar subtraheras från skillnaden mellan värdena i de ingående och utgående balansräkningarna. För detta ändamål konverteras transaktioner i tillgångar och skulder noterade i utländsk valuta till inhemsk valuta med hjälp av de växelkurser som gäller vid tidpunkten för transaktionen, medan värdena i de ingående och utgående balansräkningarna konverteras med hjälp av de växelkurser som gäller vid de tidpunkter som balansräkningarna avser. Detta betyder att det totala värdet av transaktionerna som nettoanskaffning, dvs. anskaffningar minus avyttringar, uttryckt i utländsk valuta i själva verket är konverterat med ett vägt växelkursgenomsnitt, i vilket vikterna har tilldelats värdena av de vid olika tidpunkter genomförda transaktionerna. |
KAPITEL 7
BALANSRÄKNINGAR
7.01 |
Definition: En balansräkning är en redovisning, sammanställd för en viss tidpunkt, av värdet av ekonomiskt ägda tillgångar och av skulder som en institutionell enhet eller en grupp av enheter är skyldiga. |
7.02 |
Saldoposten i en balansräkning kallas nettoförmögenhet (B.90). Stocken av tillgångar och skulder som redovisas i balansräkningen värderas till lämpliga priser, vilket i allmänhet är de marknadspriser som råder vid den tidpunkt som balansräkningen avser, men somliga kategorier värderas till nominellt värde. En balansräkning sammanställs för inhemska institutionella sektorer och delsektorer, den totala nationella ekonomin och utlandet. |
7.03 |
Balansräkningen kompletterar kontosystemet och visar den slutliga effekten på förmögenhetsstocken i en ekonomi av de införda posterna i produktions-, inkomstfördelnings-, inkomstanvändnings- och kapitalbildningskontona. |
7.04 |
För institutionella sektorer är balansräkningens saldopost nettoförmögenhet. |
7.05 |
För den totala nationella ekonomin kallas saldoposten ofta nationalförmögenhet, som är det totala värdet av icke-finansiella tillgångar och finansiell nettoförmögenhet med avseende på utlandet. |
7.06 |
Balansräkningen för utlandet sammanställs på samma sätt som balansräkningarna för inhemska institutionella sektorer och delsektorer. Den består helt och hållet av finansiella tillgångar och skulder för utländska enheter i förhållande till inhemska enheter. I BPM6 kallas motsvarande balansräkning som upprättas ur de inhemska enheternas synvinkel i förhållande till de utländska för finansiell utlandsställning (IIP). |
7.07 |
Eget kapital definieras som summan av nettoförmögenhet (B.90) och värdet av ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5) som skulder i balansräkningen. |
7.08 |
För sektorerna och delsektorerna icke-finansiella och finansiella bolag är eget kapital en analytiskt meningsfull indikator liknande nettoförmögenhet. |
7.09 |
Nettoförmögenheten för bolag kommer vanligen att skilja sig från värdet på deras utgivna aktier och andra ägarandelar. Nettoförmögenheten för kvasibolag är noll, eftersom värdet av ägarnas ägarandelar antas vara lika med bolagets tillgångar minus dem av dess skulder som inte är ägarandelar. Nettoförmögenheten för inhemska direktinvesteringsföretag, som utgör filialer av utländska företag och därmed behandlas som kvasibolag, är därför också noll. |
7.10 |
Saldoposten för finansiella tillgångar och skulder kallas finansiell nettoförmögenhet (BF.90). |
7.11 |
En balansräkning hänförs till värdet av tillgångar och skulder vid en viss tidpunkt. Balansräkningar sammanställs vid början och slutet av en räkenskapsperiod och den ingående balansen i början av perioden är densamma som den utgående balans som redovisas i slutet av föregående period. |
7.12 |
Ett grundläggande beräkningssamband länkar samman stockvärdet av en specifik typ av tillgång i den ingående balansen med utgående balansen enligt följande:
Man kan även upprätta en tabell som länkar samman stockvärdet av en specifik typ av skuld i ingående och utgående balans. |
7.13 |
Räkenskapernas länkar mellan de ingående och utgående balanserna via transaktioner, andra volymförändringar i tillgångar och skulder samt kapitalvinster och kapitalförluster redovisas schematiskt i bilaga 7.2. |
TYPER AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER
Definition av en tillgång
7.14 |
De tillgångar som tas upp i balansräkningarna är ekonomiska tillgångar. |
7.15 |
Definition: En ekonomisk tillgång är en värdebärare som representerar de fördelar som tillfaller den ekonomiska ägaren genom att inneha eller använda objektet under en tidsperiod. Det är ett sätt att överföra värde från en räkenskapsperiod till en annan. |
7.16 |
De ekonomiska fördelarna består av primärinkomster som driftsöverskott, då den ekonomiska ägaren använder tillgången, eller kapitalinkomst, då den ekonomiska ägaren låter andra använda den. Fördelarna härrör från nyttjandet av tillgången och det värde, inbegripet kapitalvinster och kapitalförluster, som realiseras genom att tillgången avyttras eller avslutas. |
7.17 |
En tillgångs ekonomiska ägare behöver inte vara formell ägare. Den ekonomiska ägaren är den institutionella enhet som har rätt att kräva de fördelar som är förknippade med nyttjandet av tillgången, eftersom man också accepterat de med detta förenade riskerna. |
7.18 |
En översikt över klassificeringen och täckningen av ekonomiska tillgångar lämnas i tabell 7.1. Den detaljerade definitionen av varje tillgångskategori anges i bilaga 7.1. |
UNDANTAG FRÅN AVGRÄNSNINGEN AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER
7.19 |
Utanför avgränsningen av tillgångar och skulder ligger
|
KATEGORIER AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER
7.20 |
Det finns två huvudkategorier av balansräkningsposter: icke-finansiella tillgångar (betecknade AN) och finansiella tillgångar och skulder (betecknade AF). |
7.21 |
Icke-finansiella tillgångar indelas i producerade icke-finansiella tillgångar (betecknade AN.1) och icke-producerade icke-finansiella tillgångar (betecknade AN.2). |
Producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1)
7.22 |
Definition: Producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1) är resultat av produktionsprocesser. |
7.23 |
Klassificeringen av producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1) är ämnad att skilja mellan tillgångar på grundval av deras roll i produktionen. Den består av fasta tillgångar som används upprepat eller kontinuerligt i produktion under mer än ett år, lagerstockar som förbrukas i produktionen som insatsförbrukning, säljs eller används på annat sätt, och värdeföremål. Värdeföremål används inte primärt för produktion eller konsumtion, utan förvärvas och innehas i stället främst som värdebärare. |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2)
7.24 |
Definition: Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2) är ekonomiska tillgångar som skapats på annat sätt än genom produktionsprocesser. De består av naturtillgångar, kontrakt, leasingavtal, licenser, tillstånd, goodwill och marknadsföringstillgångar. |
7.25 |
Klassificeringen av icke-producerade tillgångar är ämnad att skilja mellan tillgångar på grundval av det sätt på vilket de skapas. En del av dessa tillgångar förekommer i naturen, medan andra, som kan betecknas som samhällskonstruktioner, skapas genom juridiska eller bokföringsmässiga åtgärder. |
7.26 |
I enlighet med den allmänna definitionen av en ekonomisk tillgång avgörs valet av vilka naturtillgångar som ska inkluderas i balansräkningen av huruvida tillgångarna är underkastade effektiv ekonomisk äganderätt och i stånd att ge sina ägare ekonomiska fördelar, givet existerande teknik, kunskap, ekonomiska alternativ, tillgängliga resurser och relativpriser. Naturtillgångar för vilka äganderätt inte fastställts, som öppet hav eller luft, är undantagna. |
7.27 |
Kontrakt, leasingavtal, licenser och tillstånd betraktas som icke-finansiella tillgångar enbart när ett juridiskt avtal ger innehavaren ekonomiska fördelar utöver de belopp som ska betalas ut enligt avtalet och innehavaren legalt och praktiskt kan realisera dessa fördelar genom att överföra dem till andra. |
Finansiella tillgångar och skulder (AF)
7.28 |
Definition: Finansiella tillgångar (AF) är ekonomiska tillgångar, som omfattar alla finansiella fordringar, ägarandelar och den omyntade guldkomponenten av monetärt guld (punkt 5.03). Skulder uppstår när låntagaren är förpliktad att göra en betalning eller en serie av betalningar till långivaren (punkt 5.06). |
7.29 |
Finansiella tillgångar är värdebärare som representerar en förmån eller serier av förmåner som kan erhållas av den ekonomiska ägaren genom att inneha eller nyttja dem under en tid. De används för att överföra värden från en räkenskapsperiod till en annan. Förmånerna utbyts genom betalningar (punkt 5.04). |
7.30 |
Varje finansiell tillgång har en motsvarande skuld, med undantag av guldkomponenten i monetärt guld, som klassificeras i kategorin monetärt guld och särskilda dragningsrätter (AF.1). |
7.31 |
Villkorade tillgångar och villkorade skulder är avtal som innebär att en part är förpliktad att göra en betalning eller en serie av betalningar till en annan enhet endast om vissa angivna villkor är uppfyllda (punkt 5.08). De är inte finansiella tillgångar och skulder. |
7.32 |
Klassificeringen av finansiella transaktioner motsvarar klassificeringen av finansiella tillgångar och skulder (punkt 5.14). Definitionerna av kategorier och underkategorier av finansiella tillgångar och skulder samt de kompletterande förklaringarna ges i kapitel 5 och upprepas inte här, men bilaga 7.1 innehåller en sammanfattning av alla tillgångar och skulder som definieras i systemet. Tabell 7.1 — Klassificering av tillgångar
|
VÄRDERING AV POSTER I BALANSRÄKNINGEN
Allmänna värderingsprinciper
7.33 |
Varje post i balansräkningen ska värderas som om den vore förvärvad den dag balansräkningen hänförs till. Tillgångar och skulder värderas till marknadspriserna den dag som balansräkningen avser. |
7.34 |
Redovisade värden ska spegla de priser som är observerbara på marknaden vid den tidpunkt balansräkningen avser. När det inte finns några observerbara marknadspriser, vilket kan inträffa om det finns en marknad men inga tillgångar sålts på den på senare tid, måste uppskattningar göras av vad priserna skulle vara om tillgångarna förvärvades på marknaden vid tidpunkten för balansräkningen. |
7.35 |
Marknadspriser kan i allmänhet erhållas för såväl många finansiella tillgångar och skulder, befintlig fast egendom (byggnader och andra anläggningar inklusive tomt- och anläggningsmark), befintliga transportmedel, grödor och kreatursbesättningar som för nyproducerade fasta tillgångar och lagerstockar. |
7.36 |
Icke-finansiella tillgångar som producerats för egen räkning ska värderas till baspriser eller, om baspriser inte finns tillgängliga, till baspriser för liknande varor eller, om detta inte är möjligt, till anskaffningskostnad. |
7.37 |
Förutom observerade marknadspriser, uppskattningar baserade på observerade priser eller uppkomna kostnader kan värden på icke-finansiella tillgångar beräknas genom
|
7.38 |
Marknadsvärdering är huvudprincipen för värdering av balansvärden (och transaktioner) i finansiella instrument. Finansiella instrument är identiska med finansiella fordringar. De är finansiella tillgångar som har motsvarande skulder. Marknadsvärde är det värde till vilket finansiella tillgångar förvärvas eller avyttras, mellan villiga parter och på rent affärsmässiga grunder, exklusive provisioner, avgifter och skatter. När marknadsvärdet fastställs tar handelspartner även hänsyn till upplupen ränta. |
7.39 |
Nominell värdering speglar den kapitalsumma som ursprungligen erlades, plus eventuella påföljande betalningar, minus eventuella återbetalningar, plus eventuellt upplupen ränta. Nominellt värde är inte samma sak som påtryckt värde.
|
7.40 |
För en del icke-finansiella tillgångar minskas det omvärderade ursprungliga anskaffningspriset till noll under tillgångens förväntade livslängd. Värdet av en sådan tillgång vid en given tidpunkt ges av dess löpande anskaffningspris minus det ackumulerade värdet av dessa minskningar. |
7.41 |
Flertalet fasta tillgångar kan tas upp i balansräkningar till löpande mottagarpriser med avdrag för den ackumulerade kapitalförslitningen och detta brukar kallas nedskriven återanskaffningskostnad. Summan av de nedskrivna värdena för samtliga fasta tillgångar som ännu används beskrivs som nettokapitalstocken. Bruttokapitalstocken inkluderar värdet av den ackumulerade kapitalförslitningen. |
ICKE-FINANSIELLA TILLGÅNGAR (AN)
Producerade icke-finansiella tillgångar (an.1)
Fasta tillgångar (AN.11)
7.42 |
Fasta tillgångar tas om möjligt upp till marknadspriser (eller baspriser i fråga om produktion av nya tillgångar för egen räkning) eller, om detta inte är möjligt, till mottagarpriser vid förvärvet med avdrag för den ackumulerade kapitalförslitningen. Köparens kostnad för ägarbytet av fasta tillgångar, med lämpligt avdrag för kapitalförslitningen under den period som köparen förväntas inneha den ekonomiska tillgången, ingår i balansräkningens värde. |
Produkter som skyddas av immateriell äganderätt (AN.117)
7.43 |
Mineralprospektering och -utvärdering (kategori AN.1172) värderas antingen på grundval av de ackumulerade belopp som betalats till andra institutionella enheter som utför prospekteringen och utvärderingen eller på grundval av uppkomna kostnader för prospektering som företagits för egen räkning. Den del av tidigare prospektering som ännu inte reducerats helt bör omvärderas till den innevarande periodens priser och kostnader. |
7.44 |
Original av produkter som skyddas av immateriell äganderätt, som datorprogram och litterära, musikaliska och andra konstnärliga originalverk, ska värderas till anskaffningspris när de omsätts på marknader. Ingångsvärdet beräknas genom att produktionskostnaderna på lämpligt sätt omvärderas till den innevarande periodens priser och summeras. Om det inte går att fastställa värdet med denna metod beräknas nuvärdet av de framtida intäkter som förväntas uppstå från användningen av tillgången. |
Kostnader för ägarbyte av andra icke-producerade tillgångar (AN.116)
7.45 |
Kostnader för ägarbyte av andra icke-producerade tillgångar än mark visas separat i kapitalkontot och behandlas som fasta bruttoinvesteringar, men i balansräkningarna upptas kostnaderna i värdet av den tillgång till vilken de hör, fastän tillgången inte är producerad. Således visas inga kostnader för ägarbyte separat i balansräkningarna. Kostnaderna för ägarbyte av finansiella tillgångar behandlas som insatsförbrukning när tillgångarna förvärvas av bolag eller den offentliga förvaltningen, som slutlig konsumtion när tillgångarna förvärvas av hushåll och som export av tjänster när tillgångarna förvärvas av utländska enheter. |
Lagerstockar (AN.12)
7.46 |
Lagerstockar ska värderas till de priser som råder vid den tidpunkt balansräkningen avser och inte till de priser som produkterna värderades till när de bokfördes i lagret. |
7.47 |
Lager av insatsvaror värderas till mottagarpriser och såväl lager av färdigvaror som produkter i arbete värderas till baspriser. Lager av varor som ska återförsäljas utan vidare bearbetning av distributörer värderas till de priser som gällde vid den tidpunkt som balansräkningen avser, exklusive alla transportkostnader som grossisterna eller detaljisterna ådragit sig. För lagret av produkter i arbete beräknas värdet i den utgående balansräkningen genom att den andel av den totala produktionskostnad som upparbetats fram till slutet av perioden appliceras på baspriset för en liknande färdigvara vid det datum som balansräkningen avser. Om baspriset på färdigvarorna inte kan erhållas beräknas det som värdet av produktionskostnaden med påslag för förväntat driftsöverskott netto eller förväntad sammansatt förvärvsinkomst netto. |
7.48 |
Grödor som odlas och som har endast en användning (utom virkesförrådet) och kreatursbesättningar som är avsedda för slakt kan värderas med hjälp av marknadspriserna på sådana produkter. Skog på rot värderas genom att diskontera de framtida intäkterna från försäljning av timret till löpande priser efter avdrag av utgifter för sådant som avverkning och skötsel till dess skogen är mogen att avverkas. |
Värdeföremål (AN.13)
7.49 |
Värdeföremål som konstverk, antikviteter, juveler, ädelstenar, icke-monetärt guld och andra metaller värderas i löpande priser. Om det finns organiserade marknader för dessa tillgångar ska de värderas till de faktiska eller beräknade priser som skulle betalas för dem, exklusive eventuella avgifter eller provisioner till ombud, om de såldes på marknaden vid den tidpunkt som balansräkningen avser. I annat fall ska de värderas till anskaffningspriser, omvärderade till aktuell prisnivå. |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2)
Naturresurser (AN.21)
Mark (AN.211)
7.50 |
I balansräkningen värderas mark till löpande marknadspris. Utgifter för markförbättringar bokförs som fast bruttoinvestering och det mervärde som skapas är exkluderat från det markvärde som redovisas i balansräkningen och redovisas i stället i en separat tillgångskategori för markförbättring (AN.1123). |
7.51 |
Mark värderas till det försäljningspris som beräknas erhållas på marknaden, exklusive kostnader för ägarbyte vid en framtida försäljning. När en överföring sker redovisas den enligt konvention som fast bruttoinvestering. Kostnaderna är exkluderade från det markvärde som redovisas under AN.211 i balansräkningen och redovisas i stället som en tillgång under AN.1123. Detta reduceras till noll genom kapitalförslitning under den period som den nya ägaren räknar med att utnyttja marken. |
7.52 |
Om markvärdet inte kan särskiljas från värdet av byggnader eller övriga anläggningar belägna på den, klassificeras de kombinerade tillgångarna tillsammans i den tillgångskategori som har det högre värdet. |
Mineral- och energitillgångar (AN.212)
7.53 |
Reserver av mineral belägna på eller under markytan, som är ekonomiskt exploaterbara givet befintlig teknik och aktuella relativpriser, värderas till nuvärdet av den förväntade nettoavkastning som den kommersiella exploateringen av tillgångarna resulterar i. |
Övriga naturresurser (AN.213, AN.214 och AN.215)
7.54 |
Observerade marknadspriser för icke-odlade biologiska resurser (AN.213), vattenresurser (AN.214) och andra naturresurser (AN.215) finns sannolikt inte att tillgå, så de brukar värderas till nuvärdet av den avkastning som de beräknas ge i framtiden. |
Kontrakt, leasingavtal och licenser (AN.22)
7.55 |
Definition: Kontrakt, leasingavtal och licenser redovisas som tillgångar när följande villkor är uppfyllda:
Kontrakt, leasingavtal och licenser kan värderas med hjälp av marknadsinformation från överföringen av de instrument som ger rättigheterna eller beräknas som nuvärdet av den avkastning som förväntas på den dag som balansräkningen avser jämfört med situationen när det juridiska avtalet ingicks. |
7.56 |
Kategorin omfattar tillgångar som kan uppstå från överlåtbara operationella leasingavtal, licenser för utnyttjande av naturresurser, tillstånd att utöva specifik verksamhet och ensamrätt till framtida varor och tjänster. |
7.57 |
Värdet av tillgångarna är lika med nettonuvärdet av överskottet mellan det rådande priset och det som fastställts i avtalet. Under i övrigt lika förhållanden kommer detta att minska i takt med att avtalsperioden löper ut. Förändringar i tillgångens värde på grund av förändringar i rådande pris redovisas som nominella kapitalvinster och kapitalförluster. |
7.58 |
Överlåtbara operationella leasingavtal redovisas endast som tillgångar när leasingtagaren utövar sin rätt att realisera prisskillnaden. |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar (AN.23)
7.59 |
Värdet i balansräkningen för goodwill och marknadsföringstillgångar är överskottet mellan det pris som betalas vid tidpunkten då en institutionell enhet säljs och det värde som redovisas för eget kapital, omvärderat för eventuella reduktioner när ingångsvärdet skrivs ned som ett ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar (K.2). Nedskrivningstakten ska överensstämma med affärsmässiga redovisningsstandarder. |
7.60 |
Marknadsföringstillgångar består bland annat av varumärken, utgivningsrätter, logotyper och domännamn. |
FINANSIELLA TILLGÅNGAR OCH SKULDER (AF)
7.61 |
Finansiella tillgångar och skulder som är överlåtbara finansiella instrument, till exempel skuldebrev, aktier, aktier eller andelar i investeringsfonder och finansiella derivat, värderas till marknadsvärde. Finansiella instrument som inte är överlåtbara värderas till nominellt värde (se punkterna 7.38 och 7.39). Motsvarande finansiella tillgångar och skulder har samma värden i balansräkningen. I dessa värden ska provisioner, avgifter och skatter inte tas med. Provisioner, avgifter och skatter redovisas som tjänster som tillhandahållits i samband med transaktionernas genomförande. |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (AF.1)
7.62 |
Monetärt guld (AF.11) ska värderas till fastställt pris på organiserade guldmarknader. |
7.63 |
Värdet av särskilda dragningsrätter (AF.12) bestäms dagligen av IMF och kurserna mot inhemska valutor kan erhållas från valutamarknader. |
Sedlar, mynt och inlåning (AF.2)
7.64 |
För sedlar och mynt (AF.21) är värderingen valutans nominella värde. |
7.65 |
För inlåning (AF.22, AF.29) är de värden som redovisas i balansräkningen nominella värden. |
7.66 |
Sedlar, mynt och inlåning i utländsk valuta konverteras till inhemsk valuta till medelvärdet mellan de avistaväxelkurser vid köp och försäljning som gäller vid den tidpunkt som balansräkningen avser. |
Skuldebrev (AF.3)
7.67 |
Skuldebrev redovisas till marknadsvärde. |
7.68 |
Kortfristiga skuldebrev (AF.31) värderas till marknadsvärde. Om marknadsvärden inte finns tillgängliga, och förutsatt att varken inflationen eller de nominella räntorna är höga, kan marknadsvärdet approximeras med det nominella värdet för
|
7.69 |
Långfristiga skuldebrev (AF.32) värderas till marknadsvärde, oavsett om de är obligationer på vilka ränta betalas regelbundet eller diskonteringsobligationer eller nollkupongare på vilka ingen eller låg ränta betalas. |
Lån (AF.4)
7.70 |
De värden som både långivare och låntagare ska redovisa i sina balansräkningar är de nominella värdena, oavsett om lånen är nödlidande eller inte. |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5)
7.71 |
Noterade aktier (AF.511) värderas till marknadsvärdet. Samma värde tillämpas för både tillgångssidan och skuldsidan, fastän aktier och andra ägarandelar i juridisk mening inte utgör en skuld för utgivaren utan en äganderätt till en andel i ett bolags likvidationsvärde, där likvidationsvärdet inte är känt på förhand. |
7.72 |
Noterade aktier värderas till ett representativt mittpris som observerats på börsen eller andra organiserade finansmarknader. |
7.73 |
Värdet av onoterade aktier (AF.512), som inte handlas på organiserade marknader, ska beräknas med hänvisning till något av följande:
Dessa beräkningar bör dock ta hänsyn till skillnader mellan noterade och onoterade aktier, i synnerhet deras likviditet, och beakta såväl den nettoförmögenhet som ackumulerats under bolagets livstid som bolagets branschtillhörighet. |
7.74 |
Den beräkningsmetod som tillämpas beror på den primärstatistik som finns att tillgå. Den kan exempelvis ta hänsyn till uppgifter om fusioner som inbegriper onoterade aktier. Om värdet av onoterade bolags eget kapital förändras på liknande sätt, genomsnittligt och i proportion till det nominella kapitalet, som för likartade bolag med noterade aktier, kan balansräkningens värde beräknas med hjälp av en kvot. Kvoten jämför värdet av eget kapital för onoterade bolag med noterade bolag: värdet av onoterade aktier = marknadspriset på liknande noterade aktier × (eget kapital för onoterade bolag)/(eget kapital för liknande noterade bolag). |
7.75 |
Kvoten mellan aktiekurs och eget kapital kan variera med bransch. Därför är det bättre att beräkna marknadskursen för onoterade aktier per bransch. Det kan även finnas andra skillnader mellan noterade och onoterade bolag som kan inverka på beräkningsmetoden. |
7.76 |
Andra ägarandelar (AF.519) är ägarandelar som inte är i form av värdepapper. Hit hör ägarandelar i kvasibolag (som filialer, stiftelser, handelsbolag, kommanditbolag och andra delägarskap), offentliga bolag, icke-bolagsetablerade fonder och konstruerade enheter (inbegripet konstruerade inhemska statistiska enheter som skapats för att spegla utländskt ägande av fastigheter och naturresurser). Internationella organisationers ägande som inte är i form av aktier klassificeras som andra ägarandelar. |
7.77 |
Kvasibolagens andra ägarandelar värderas på grundval av eget kapital, eftersom deras nettoförmögenhet enligt konvention är lika med noll. För andra andelar bör den lämpligaste värderingsmetoden av dem som används för onoterade aktier väljas. |
7.78 |
Bolag som emitterar aktier eller andelar kan därtill ha andra ägarandelar. |
7.79 |
Aktier/andelar i investeringsfonder (AF.52) värderas till marknadspris om de är noterade. Om de är onoterade kan marknadsvärdet beräknas enligt beskrivningen för onoterade aktier. Om de är inlösbara av själva fonden värderas de till sina inlösenvärden. |
Försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6)
7.80 |
De belopp som redovisas för försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring (AF.61) omfattar erlagda men ej intjänade premier plus de belopp som avsatts för att reglera utestående fordringar. Det senare motsvarar nuvärdet av de belopp som förväntas bli utbetalda för reglering av kraven, inklusive omtvistade krav och avsättningar för krav för att täcka incidenter som inträffat men ännu inte rapporterats. |
7.81 |
De belopp som redovisas för livförsäkringsförmåner och livränta (AF.62) motsvarar de avsättningar som behövs för att tillgodose samtliga förväntade framtida krav. |
7.82 |
De belopp som redovisas för pensionsrätter (AF.63) beror på typen av pensionssystem. |
7.83 |
I ett förmånsbestämt pensionssystem avgörs nivån på utlovade pensionsförmåner till deltagande löntagare av en i förväg bestämd formel. Skulden för ett förmånsbestämt pensionssystem är lika med nuvärdet av de utlovade förmånerna. |
7.84 |
I ett avgiftsbestämt system beror de förmåner som utbetalas på utvecklingen för de tillgångar som pensionssystemet förvärvat. Skulden för ett avgiftsbestämt system är det aktuella marknadsvärdet av fondens tillgångar. Fondens nettoförmögenhet är alltid noll. |
7.85 |
Det värde som redovisas för avsättningar för krav enligt standardiserade garantier (AF.66) är den förväntade kravnivån minus värdet av eventuellt förväntade återvinningar. |
Finansiella derivat och personaloptioner (AF.7)
7.86 |
Finansiella derivat (AF.71) införs i balansräkningarna till sina marknadsvärden. Om uppgifter om marknadspris inte finns att tillgå, exempelvis i fråga om OTC-optioner, värderas de antingen till det belopp som fordras för att köpa ut eller kvitta kontraktet eller det premiebelopp som ska betalas. |
7.87 |
För optioner anses optionsutfärdaren ha ådragit sig en motsvarande skuld som svarar mot kostnaden för att köpa ut optionsinnehavarens rättigheter. |
7.88 |
Marknadsvärdet för optioner och forwardkontrakt kan växla mellan positiva (tillgång) och negativa (skuld) positioner beroende på prisrörelser i de underliggande tillgångarna och de kan således växla mellan att vara tillgångar och skulder för utfärdare och innehavare. En del optioner och forwardkontrakt utnyttjar marginalbetalningar, där vinster och förluster regleras dagligen. I dessa fall kommer balansräkningens värde att vara noll. |
7.89 |
Personaloptioner (AF.72) värderas med hänvisning till det verkliga värdet på den beviljade ägarandelen. Det verkliga värdet beräknas vid tilldelningstidpunkten med användning av marknadsvärdet för likvärdiga överlåtbara optioner eller, om det inte går, med hjälp av en optionsprissättningsmodell. |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8)
7.90 |
Handelskrediter och förskott (AF.81) och övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter exklusive handelskrediter och förskott (AF.89) som uppstår till följd av tidsskillnader mellan fördelningstransaktioner, som skatter, sociala avgifter, utdelningar, hyror och löner, och finansiella transaktioner, värderas för både borgenär och gäldenär till nominellt värde. De belopp för skatter och sociala avgifter som ska erläggas under AF.89 ska inte omfatta de belopp som sannolikt inte kan drivas in, eftersom de utgör ett krav utan värde från den offentliga förvaltningen. |
FINANSIELLA BALANSRÄKNINGAR
7.91 |
Den finansiella balansräkningen redovisar finansiella tillgångar på vänster sida och skulder på höger sida. Den finansiella balansräkningens saldopost är finansiell nettoförmögenhet (BF.90). |
7.92 |
Den finansiella balansräkningen för en inhemsk sektor eller delsektor kan vara konsoliderad eller icke konsoliderad. Den icke konsoliderade finansiella balansräkningen redovisar alla de finansiella tillgångar och skulder för de institutionella enheter som är klassificerade inom sektorn eller delsektorn, inklusive de tillgångar och skulder vars motposter innehas inom samma sektor eller delsektor. I den konsoliderade finansiella balansräkningen har de finansiella tillgångar och skulder som innehas av motparter i samma sektor eller delsektor rensats bort. Den finansiella balansräkningen för utlandet är definitionsmässigt konsoliderad. I regel är bokföringsposter i ENS inte konsoliderade. Därför ska den finansiella balansräkningen för en inhemsk sektor eller delsektor redovisas på icke konsoliderad grund. |
7.93 |
Den finansiella balansräkningen från vem-till-vem (balansräkningen med avseende på gäldenär/borgenär) är en utvidgning av den finansiella balansräkningen, som dessutom redovisar en uppdelning av finansiella tillgångar på gäldenärssektor och en uppdelning av skulder på borgenärssektor. Därför ger den information om sambanden gäldenär/borgenär och den är konsistent med kontot för finansiella transaktioner med avseende på gäldenär/borgenär. |
MEMORANDUMPOSTER
7.94 |
För att visa poster av mera specialiserat analytiskt intresse för särskilda sektorer ska följande tre typer av memorandumposter inkluderas som stödposter i balansräkningarna:
|
7.95 |
Definition: Varaktiga konsumtionsvaror är varaktiga varor som används av hushållen för slutlig konsumtion upprepade gånger över tidsperioder på mer än ett år. De ingår i balansräkningarna i form av memorandumposter. De finns inte med bland huvudposterna i balansräkningen eftersom de bokförs som användning i hushållssektorns inkomstanvändningskonto, som konsumerade under räkenskapsperioden och inte efter hand förbrukade. |
7.96 |
Beståndet av varaktiga konsumtionsvaror som innehas av hushållen som slutkonsumenter, transportmedel (AN.1131) och övriga maskiner och inventarier (AN.1139), värderas till marknadspriser i memorandumposten, med avdrag för motsvarande ackumulerade avsättningar för kapitalförslitning. En fullständig förteckning över undergrupper och poster av varaktiga konsumtionsvaror finns i kapitel 23. |
7.97 |
Varaktiga varor, som fordon, klassificeras antingen som fasta tillgångar eller som varaktiga konsumtionsvaror beroende på ägarens sektorklassificering och för vilket ändamål de används. Exempelvis kan ett fordon användas delvis av ett kvasibolag för produktion och delvis av ett hushåll för slutlig konsumtion. De värden som redovisas i balansräkningen för sektorn icke-finansiella bolag (S.11) bör avspegla den andel av användningen som kan hänföras till kvasibolaget. Ett liknande exempel gäller delsektorn företagshushåll med anställda (och även utan anställda) (S.141+S.142). Den andel som hänför sig till hushållssektorn (S.14) som slutkonsumenter redovisas i memorandumposten, med avdrag för motsvarande ackumulerade avsättningar för kapitalförslitning. |
Utländska direktinvesteringar (AF.m1)
7.98 |
Finansiella tillgångar och skulder som utgör direkta investeringar redovisas allt efter arten av investeringen i kategorierna lån (AF.4), ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5) eller obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8). Det belopp för direkta investeringar som ingår i var och en av dessa kategorier redovisas som en separat memorandumpost. |
Nödlidande lån (AF.m2)
7.99 |
Lån redovisas i balansräkningen till nominellt värde. |
7.100 |
Vissa lån som inte har skötts under en tid tas upp som en memorandumpost i långivarens balansräkning. Dessa lån kallas nödlidande lån. |
7.101 |
Definition: Ett lån är nödlidande när a) betalningar av ränta och amorteringar är minst 90 dagar försenade, b) räntan för minst 90 dagar har kapitaliserats, refinansierats eller försenats enligt överenskommelse eller c) betalningar är mindre än 90 dagar försenade men det finns goda skäl (som att en låntagare ansökt om konkurs) till tvivel om att hela betalningen kommer att erläggas. |
7.102 |
Denna definition av ett nödlidande lån ska tolkas med hänsyn till nationella konventioner om när ett lån bedöms vara nödlidande. När ett lån klassificeras som nödlidande ska det (eller ett eventuellt ersättningslån) förbli klassificerat som sådant tills betalning mottagits eller kapitalet skrivits av på detta eller det lån som ersätter det ursprungliga. |
7.103 |
Följande två memorandumposter krävs för nödlidande lån:
|
7.104 |
Den närmaste motsvarigheten till marknadsvärde är verkligt värde, som är ”det värde som närmar sig det värde som skulle uppstå ur en marknadstransaktion mellan två parter”. Verkligt värde kan fastställas med hjälp av transaktioner i jämförbara instrument eller med hjälp av det diskonterade nuvärdet av kassaflödet, som kan göras tillgängligt från långivarens balansräkning. Om uppgifter saknas om verkligt värde måste memorandumposten använda den näst bästa metoden och redovisa nominellt värde minus förväntade kreditförluster. |
Redovisning av nödlidande lån
7.105 |
Nödlidande lån inom den offentliga förvaltningen och sektorn finansiella bolag ska redovisas som memorandumposter i likhet med andra sektorer som har stora mängder lån. Om lånen till eller från utlandet är betydande ska de också redovisas som memorandumposter. |
7.106 |
I följande tabell beskrivs de balansposter och flöden som redovisas för nödlidande lån för att ge en fullständigare bild av stockar, transaktioner, omklassificeringar och avskrivningar. |
7.107 |
Exemplet visar ett utestående lånebelopp till ett nominellt värde av 1 000 vid t-1, av vilket 500 är nödlidande och 500 inte. Större delen av de nödlidande lånen, 400, täcks av avsättningar för kreditförluster, medan 100 inte gör det. Den andra delen av tabellen ger ytterligare information om de nödlidande lånens marknadsvärde. Det härleds ur skillnaden mellan det nominella värdet och avsättningarna för kreditförluster. Vid t-1 antas det vara 375. Under perioden från t-1 till t omklassificeras delar av lånen från välskötta eller ännu inte betalade lån till nödlidande eller tvärtom eller skrivs av. Flödena visas i motsvarande kolumner i tabellen. För avsättningarna för kreditförluster anges även de nominella värdena och marknadsvärdena. |
7.108 |
Uppskattningen av avsättningar för kreditförluster måste göras inom ramen för redovisningsstandarder, rättslig ställning och skatteregler som gäller för enheterna, vilket kan leda till tämligen olikartade resultat beträffande dessa avsättningars storlek och varaktighet. Detta gör det svårt att redovisa nödlidande lån i huvudkontona och leder till att de redovisas som en memorandumpost. Det är bättre att i stället tillhandahålla marknadsvärden som memorandumposter vid sidan av de nominella värdena för de lån som är nödlidande och för dem som inte är det. Redovisning av nödlidande lån
|
BILAGA 7.1
SAMMANFATTNING AV VARJE KATEGORI AV TILLGÅNGAR
Klassificering av tillgångar |
Sammanfattning |
Icke-finansiella tillgångar (AN) |
Icke-finansiella poster över vilka institutionella enheter utövar äganderätt, individuellt eller kollektivt, och från vilka deras ägare kan vinna ekonomiska fördelar genom att inneha dem, nyttja dem eller tillåta andra att nyttja dem under en tid. De består av fasta tillgångar, lagerstockar, värdeföremål, samhällskonstruktioner och produkter som skyddas av immateriell äganderätt. |
Producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1) |
Icke-finansiella tillgångar som har skapats genom produktionsprocesser. Producerade icke-finansiella tillgångar består av fasta tillgångar; lagerstockar och värdeföremål, enligt definitionen nedan. |
Fasta tillgångar (AN.11) |
Producerade icke-finansiella tillgångar som används upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser under mer än ett år. Fasta tillgångar består av bostäder, övriga byggnader och anläggningar, maskiner och inventarier, vapensystem, odlade biologiska tillgångar och produkter som skyddas av immateriell äganderätt, enligt definitionen nedan. |
Bostäder (AN.111) |
Byggnader som används helt eller delvis som hemvist, inklusive alla slags därmed förknippade anläggningar, såsom garage, och all fast inredning som vanligen installeras i bostäder. Även husbåtar, pråmar, husbilar och husvagnar som används som huvudsaklig hemvist för hushåll ingår, liksom offentliga monument (se AN.1121) som huvudsakligen identifieras som bostäder. Likaledes inkluderas kostnader för markberedning. Exempelvis innefattas bostadsbyggnader, som en- och tvåfamiljshus, och andra bostadsbyggnader avsedda för annat än tillfälligt innehav. Ofullbordade bostäder ingår i den utsträckning som slutanvändaren bedöms ha övertagit äganderätten, antingen för att byggandet sker i egen regi eller genom existensen av ett köp- och försäljningsavtal. Bostäder som anskaffats för militär personal ingår också, eftersom de, i likhet med bostäder förvärvade av civila enheter, används för produktionen av bostadstjänster. Värdet på bostäder anges med avdrag för värdet av tomt- och anläggningsmark som ingår i mark (AN.211) om den klassificeras separat. |
Övriga byggnader och anläggningar (AN.112) |
Övriga byggnader och anläggningar består av andra byggnader än bostäder, övriga anläggningar och markförbättringar, enligt definitionen nedan. Ofullbordade byggnader och anläggningar ingår i den utsträckning som slutanvändaren bedöms ha övertagit äganderätten, antingen för att byggandet sker för egen räkning eller genom existensen av ett köp- och försäljningsavtal. Byggnader och anläggningar som anskaffats för militära ändamål ingår också. Värdet på övriga byggnader och anläggningar anges med avdrag för värdet av tomt- och anläggningsmark som ingår i mark (AN.211) om den klassificeras separat. |
Andra byggnader än bostäder (AN.1121) |
Andra byggnader än bostäder inklusive inredning, anordningar och utrustning, som utgör integrerade delar av byggnadsverket samt kostnader för markberedning. Offentliga monument (se AN.1122), som främst identifieras som övriga byggnader, ingår också. Offentliga monument har en särskild historisk, nationell, regional, lokal, religiös eller symbolisk betydelse. De beskrivs som offentliga för att de är tillgängliga för allmänheten, inte på grund av offentligt ägande. Besökare måste ofta betala inträde till dem. Kapitalförslitning på nya monument, eller på större förbättringar på befintliga monument, ska beräknas på ett antagande om lämpligt lång livslängd. Andra exempel på andra byggnader än bostäder är magasins- och industribyggnader, affärsbyggnader, offentliga nöjeslokaler, hotell, restauranger, skolbyggnader samt byggnader för sjuk- och hälsovård. |
Anläggningar (AN.1122) |
Andra anläggningar än bostadsfastigheter, inbegripet kostnader för gator, avlopp och markberedning. Dessutom ingår offentliga monument som inte klassificeras som bostäder eller andra byggnader än bostäder, schakt, tunnlar och andra byggnadsverk förknippade med mineralbrytning och energitillgångar samt anläggning av bland annat vågbrytare, fördämningar och översvämningshinder i syfte att förbättra angränsande, men inte integrerad, mark. Hit hör motorvägar, gator, vägar, järnvägar och flygfältens start- och landningsbanor, broar, upphöjda motorvägar, tunnlar och undergångar, farleder, hamnar, dammar och andra vattenbyggnader, fjärrörsystem, fjärrnät för el och kommunikation, lokala rörledningar och kablar samt därmed förknippade arbeten, anläggningar för gruvdrift och industri samt anläggningar för sport och fritid. |
Markförbättringar (AN.1123) |
Värdet av åtgärder som leder till stora förbättringar av markens kvantitet, kvalitet eller produktivitet eller förhindrar att den försämras. Hit hör det ökade tillgångsvärde som uppstår från markröjning, markprofilering, anläggning av brunnar och vattenhål. Dessutom ingår de kostnader för ägarbyte av marken som ännu inte skrivits av. |
Maskiner och inventarier (AN.113) |
Transportmedel, utrustning för informations- och kommunikationsteknik (IKT) och övriga maskiner och inventarier enligt definitionen nedan, utom sådana som anskaffats av hushållen för slutlig konsumtion. Verktyg och redskap som är relativt billiga och köps i tämligen jämn takt, exempelvis handverktyg, kan uteslutas. Inte heller ingår maskiner och inventarier som är en del av byggnader – de ingår i bostäder och övriga byggnader. Maskiner och inventarier i ofullbordat skick utesluts, såvitt de inte tillverkats för eget bruk, därför att slutanvändaren inte bedöms överta äganderätten förrän vid överlämnandet av tillgången. Andra maskiner och inventarier än vapensystem som anskaffats för militära ändamål ingår. Maskiner och inventarier som fordon, möbler, köksutrustning, datorer, kommunikationsutrustning etc. som anskaffats av hushåll för slutlig konsumtion behandlas inte som en tillgång. De ingår i stället i memorandumposten för varaktiga konsumtionsvaror i balansräkningen för hushållen. Husbåtar, pråmar, husbilar och husvagnar, som används av hushåll som huvudsaklig hemvist, ingår i bostäder. |
Transportmedel (AN.1131) |
Utrustning för förflyttning av människor och föremål. Hit hör produkter, utom delar, som ingår i huvudgrupp 29, motorfordon, i indelning av produkter efter näringsgren 2008 (CPA 2008), släpfordon och påhängsvagnar, och huvudgrupp 30, andra transportmedel. |
IKT-utrustning (AN.1132) |
Utrustning för informations- och kommunikationsteknik (IKT): apparater som använder elektroniska kontroller och de elektroniska komponenter som används i apparaten. Exempel är produkter i grupp 261 i CPA 2008, elektroniska komponenter och kretskort, och grupp 262, datorer och kringutrustning. |
Övriga maskiner och inventarier (AN.1139) |
Maskiner och inventarier som inte klassificerats annorstädes. Hit hör produkter, utom delar, installations-, reparations- och underhållstjänster som ingår i huvudgrupp 26 i CPA 2008, datorer, elektronikvaror och optik (utom grupperna 261 och 262), huvudgrupp 27, elapparatur, huvudgrupp 28, maskiner som ej ingår i annan underavdelning, huvudgrupp 31, möbler, samt huvudgrupp 32, andra tillverkade varor. |
Vapensystem (AN.114) |
Fordon och annan utrustning som krigsfartyg, ubåtar, militärflygplan, stridsvagnar, bärare och utskjutningsanordningar för robotar med mera. Flertalet av de engångsvapen som de levererar redovisas som försvarets lager av militära varor (se AN.124) medan andra, som ballistiska robotar med stor förstörelseförmåga, som bedöms ha en oavbrutet avskräckande inverkan på angripare, klassificeras som fasta tillgångar. |
Odlade biologiska tillgångar (AN.115) |
Avelsdjur, mjölkkor, dragdjur etc. och vingårdar, fruktträdgårdar och övriga trädplanteringar som ger återkommande skörd, och som är under direkt kontroll, ansvar och ledning av institutionella enheter, enligt definitionen nedan. Omogna odlade tillgångar undantas, försåvitt de inte produceras för eget bruk. |
Djur som ger återkommande produkter (AN.1151) |
Djur vars naturliga tillväxt och återväxt är under direkt kontroll, ansvar och ledning av institutionella enheter. De inkluderar avelsbesättningar (inklusive fisk och fjäderfä), mjölkkor, dragdjur, får och andra djur som används för ullproduktion och djur som används för transport, kapplöpningar eller underhållning. |
Träd och andra växter som ger återkommande skörd (AN.1152) |
Träd (däribland vinstockar och buskar) som odlas för produkter de frambringar år efter år, inklusive sådana som odlas för frukt och nötter, för sav och kåda samt för bark- och lövprodukter, vars naturliga tillväxt och återväxt är under direkt kontroll, ansvar och ledning av institutionella enheter. |
Produkter som skyddas av immateriell äganderätt (AN.117) |
Fasta tillgångar som består av resultatet av forskning och utveckling, prospektering efter och utvärdering av mineraler, datorprogram och databaser, underhållning, litterära och konstnärliga originalverk samt övriga immateriella fasta tillgångar, enligt definitionen nedan, avsedda att användas under mer än ett år. |
Forskning och utveckling (AN.1171) |
Består av värdet av utgifter för kreativt arbete som utförs systematiskt för att öka kunskaperna, inbegripet kunskaperna om människan, kulturen och samhället, och användningen av dessa kunskaper för att utforma nya tillämpningar. Värdet bestäms i termer av de ekonomiska fördelar som väntas i framtiden. Om värdet inte kan uppskattas på ett rimligt sätt värderas det enligt konvention som summan av kostnaderna, inbegripet kostnader för fruktlös forskning och utveckling. Forskning och utveckling som inte kommer att gagna ägaren klassificeras inte som en tillgång utan redovisas i stället som insatsförbrukning. |
Mineralprospektering och -utvärdering (AN.1172) |
Värdet av prospekteringskostnader för petroleum och naturgas och för andra mineraltillgångar än petroleum samt efterföljande utvärdering av de gjorda upptäckterna. Dessa utgifter innefattar såväl kostnader före koncessionstillstånd, koncessions- och anskaffningskostnader, värderingskostnader och kostnader för faktisk provborrning som kostnader för undersökningar från luften och på annat sätt, transportkostnader och andra kostnader för att möjliggöra proven. |
Datorprogram (AN.11731) |
Datorprogram, programbeskrivningar och stödmaterial för både system- och tillämpningsprogram. Hit hör såväl initial utveckling och utvidgning av programvara som förvärv av kopior som klassificeras som tillgångar inom AN.11731. |
Databaser (AN.11732) |
Datafiler som organiseras för att möjliggöra resurseffektiv tillgång till och användning av data. För databaser som skapats enbart för eget bruk beräknas värderingen på grundval av kostnader, vilket bör utesluta kostnader för databashanteringssystem och anskaffning av data. |
Litterära, musikaliska och andra konstnärliga originalverk (AN.1174) |
Originalfilmer, ljudupptagningar, manuskript, band, modeller etc. på vilka dramatiska föreställningar, radio- och tv-program, musikuppföranden, idrottstävlingar, litterära och konstnärliga verk etc. är inspelade eller uttryckta. Verk som producerats för egen räkning ingår. I en del fall, t.ex. filmer, kan det finnas många original. |
Övriga produkter som skyddas av immateriell äganderätt (AN.1179) |
Ny information, specialkunskaper etc. som inte klassificerats annorstädes och vars användning i produktionen begränsas till de enheter som har förvärvat äganderätten över dem eller till andra enheter som beviljats rättigheter av de senare. |
Lagerstockar (AN.12) |
Producerade tillgångar som består av varor och tjänster som blivit till under den innevarande perioden eller under en tidigare period och som hålls för försäljning, användning i produktionen eller annan användning vid en senare tidpunkt. De består av insatsvaror, produkter i arbete, färdigvaror och handelsvaror enligt definitionen nedan. Här ingår alla lagerstockar som innehas av den offentliga förvaltningen inklusive, men inte begränsat till, lagerstockar av strategiska material, spannmål och andra varor av särskild betydelse för landet. |
Insatsvaror (AN.121) |
Varor som ägarna avser att använda som insats i sina egna produktionsprocesser och inte för återförsäljning. |
Produkter i arbete (AN.122) |
Varor och tjänster som är delvis färdiga, men som vanligen inte överlämnas till andra enheter utan vidare bearbetning eller som inte är mogna och vars produktionsprocess ska fortsättas av samma producent under en följande period. Exkluderade är delvis färdiga byggnadsverk för vilka den slutliga ägaren bedöms ha övertagit äganderätten, antingen för att produktionen är för eget bruk eller genom existensen av ett köp- och försäljningsavtal. Kategori AN.122 består av produkter i arbete på odlade tillgångar och övriga produkter i arbete enligt definitionen nedan. |
Växande skog, växande skörd, slaktdjur etc. (AN.1221) |
Djurbesättningar som uppföds för produkter som endast erhålls vid slakt, som fjäderfä och kommersiellt odlad fisk, träd och annan vegetation som ger avkastning en enda gång vid avverkningen och omogna odlade tillgångar som ger återkommande avkastning. |
Övriga produkter i arbete (AN.1222) |
Andra varor än odlade tillgångar och tjänster som delvis bearbetats, tillverkats eller sammansatts av producenten men som vanligen inte säljs, avsänds eller överlämnas till andra utan vidare bearbetning. |
Färdigvaror (AN.123) |
Varor som är färdiga för försäljning eller avsändning från producenten. |
Försvarets lager av militära varor (AN.124) |
Ammunition, robotar, raketer, bomber och andra militära engångsföremål som skickas iväg av vapen eller vapensystem. Vissa typer av robotar med stor förstörelseförmåga ingår inte (se AN.114). |
Handelsvaror (AN.125) |
Varor som förvärvats av företag, som grossister och detaljister, i syfte att återförsäljas utan vidare bearbetning (dvs. inte förändrade på annat sätt än att de presenteras på ett för kunden attraktivt sätt). |
Värdeföremål (AN.13) |
Producerade tillgångar som inte främst används för produktion eller konsumtion, som förväntas stiga i värde eller åtminstone inte sjunka i realvärde, som inte försämras över tiden under normala betingelser och som förvärvas och innehas primärt som värdebevarare. Värdeföremål består av ädla metaller och ädelstenar, antikviteter och andra konstföremål och övriga värdeföremål, enligt definitionen nedan. |
Ädla metaller och ädelstenar (AN.131) |
Ädla metaller och ädelstenar som inte innehas av företag för användning som insats i produktionsprocesser. |
Antikviteter och andra konstföremål (AN.132) |
Målningar, skulpturer etc., erkända som konstverk, och antikviteter. |
Övriga värdeföremål (AN.133) |
Värdeföremål som inte klassificerats annorstädes, som samlingar och smycken av betydande värde som skapats av ädelstenar och ädla metaller. |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2) |
Icke-finansiella tillgångar som tillkommit på annat sätt än genom produktionsprocesser. Icke producerade tillgångar består av naturresurser, kontrakt, leasingavtal, licenser, goodwill och marknadsföringstillgångar enligt definitionen nedan. |
Naturresurser (AN.21) |
Icke-producerade tillgångar som förekommer naturligt och över vilka äganderätt kan göras gällande och överlåtas. Miljöresurser över vilka äganderätt inte har gjorts eller kan göras gällande, som öppet hav eller luft, ingår inte. Består av mark, mineral- och energitillgångar, icke-odlade biologiska resurser, vattenresurser och andra naturresurser enligt definitionen nedan. |
Mark (AN.211) |
Den mark, inklusive jordtäcket och allt slags anslutande ytvatten, över vilka äganderätt görs gällande. Exkluderade är alla slags byggnader eller andra anläggningar som är belägna på den eller löper genom den, odlade grödor, träd och djur, mineraltillgångar, icke-odlade biologiska resurser och underjordiska vattenresurser. |
Mineral- och energitillgångar (AN.212) |
Bevisade reserver av mineral belägna på eller under markytan, som är ekonomiskt exploaterbara givet befintlig teknik och aktuella relativpriser. Äganderätten till mineraltillgångarna kan vanligen särskiljas från rätten till marken som sådan. Kategori AN.212 består av kända reserver av kol, olja, gas eller andra bränslen, metallmalm och icke-metalliska mineraler. |
Icke-odlade biologiska resurser (AN.213) |
Djur, träd, grödor och växter som ger avkastning både en enda gång och vid upprepade tillfällen och över vilka äganderätt görs gällande, men vars naturliga tillväxt och/eller återväxt inte är under direkt kontroll, ansvar och ledning av institutionella enheter. Exempel är urskogar och fiskevatten inom landets territorium. Endast sådana resurser som redan är, eller sannolikt snart kommer att vara, exploaterbara för ekonomiska ändamål bör inkluderas. |
Vattenresurser (AN.214) |
Vattenförande skikt och andra grundvattenresurser i den mån som knapphet leder till att äganderätt och/eller nyttjanderätt, marknadsvärdering och visst mått av ekonomisk kontroll görs gällande. |
Övriga naturresurser (AN.215) |
Detta omfattar det elektromagnetiska frekvensspektrumet för radiering (AN.2151) och övriga naturresurser (AN.2159) som inte klassificerats annorstädes. |
Radiofrekvensspektrum (AN.2151) |
Det elektromagnetiska spektrumet. Leasingkontrakt eller licenser för att använda spektrumet klassificeras på annat håll (AN.222) om de uppfyller definitionen för en tillgång. |
Övrigt (AN.2159) |
Övriga naturresurser som inte klassificerats annorstädes. |
Kontrakt, leasingavtal och licenser (AN.22) |
Avtal om att bedriva verksamhet, där avtalet ger innehavaren ekonomiska fördelar utöver de avgifter som ska erläggas och innehavaren legalt och praktiskt kan realisera dessa fördelar. Den tillgång som redovisas i kategori AN.22 utgör värdet av den realiserbara potentiella kapitalvinst som uppstår när marknadspriset för utnyttjandet av en tillgång eller tillhandahållandet av en tjänst överstiger det pris som anges i kontraktet, leasingavtalet eller licensen, eller det pris som skulle uppnås i avsaknad av ett kontrakt, arrende eller licens. Kontrakt, leasingavtal och licenser består av tillgångar som kan uppstå från säljbara operationella leasingkontrakt, tillstånd att utnyttja naturresurser, tillstånd att utöva specifik verksamhet och ensamrätt till framtida varor och tjänster. |
Överlåtbara operationella leasingavtal (AN.221) |
Tredje parts äganderätt avseende andra icke-finansiella tillgångar än naturresurser, där leasingkontraktet ger innehavaren ekonomiska fördelar utöver de avgifter som ska erläggas och innehavaren legalt och praktiskt kan realisera dessa fördelar genom att överföra dem. Den tillgång som redovisas i kategori AN.221 är det värde som överföringen av nyttjanderätten till den underliggande tillgången ger innehavaren, dvs. överskottet mellan det realiserbara överföringspriset och det belopp som ska erläggas till tillståndsgivaren. Exempel är när en hyresgäst i en byggnad har en fast hyra men marknadshyran är högre. Om hyresgästen kan realisera prisskillnaden genom uthyrning i andra hand utgör rätten att realisera värdet ett säljbart operationellt leasingkontrakt. |
Tillstånd att utnyttja naturresurser (AN.222) |
Licenser, leasingavtal och arrenden för att utnyttja naturresurser under en begränsad tid då inte tillgångens ekonomiska värde förbrukas helt, och då avtalet ger innehavaren ekonomiska fördelar utöver de avgifter som ska erläggas, och innehavaren legalt och praktiskt kan realisera dessa fördelar genom att exempelvis överföra dem. Naturresursen redovisas fortsatt på ägarens balansräkning och en separat tillgång, som motsvarar det värde som överföringen av nyttjanderätten till resursen ger innehavaren, redovisas som ett tillstånd att utnyttja naturresurser. Den redovisade tillgången är det värde som överföringen av nyttjanderätten ger innehavaren, dvs. överskottet mellan överföringspriset och det belopp som ska erläggas till tillståndsgivaren. Exempel är när en markarrendator har ett fast arrende men marknadsarrendet är högre. Om arrendatorn kan realisera prisskillnaden genom uthyrning i andra hand utgör rätten att realisera värdet en tillgång. |
Tillstånd att utöva specifik verksamhet (AN.223) |
Överlåtbara tillstånd, utom tillstånd att utnyttja naturresurser eller en tillgång som tillhör tillståndsgivaren, som begränsar antalet enheter som deltar i en verksamhet och tillåter innehavarna att göra monopolliknande vinster. Den redovisade tillgången är det värde som överföringen av nyttjanderätten ger innehavaren, dvs. överskottet mellan överföringspriset och det belopp som ska erläggas till tillståndsgivaren. Tillståndshavaren måste legalt och praktiskt kunna överföra tillståndsrätterna till en tredje part. |
Ensamrätt till framtida varor och tjänster (AN.224) |
Överlåtbara avtalsenliga rättigheter till exklusivt utnyttjande av varor eller tjänster. En part har ett kontrakt att köpa varor eller tjänster till ett fast pris från en andra part och kan, legalt och praktiskt, överföra den andra partens åtagande till en tredje part. Hit hör det överförbara värdet av en fotbollsspelare under kontrakt med en fotbollsklubb och det överförbara värdet av ensamrätt att publicera litterära verk eller musikuppföranden. Den tillgång som redovisas i AN.224 är det värde som överföringen av rättigheten ger innehavaren. |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar (AN.23) |
Skillnaden mellan det värde som betalats för en i gång varande institutionell enhet och summan av dess tillgångar minus summan av dess skulder, för varje post som har identifierats och värderats för sig. Värdet av goodwill inkluderar därför såväl allt i fråga om långsiktiga fördelar som inte blivit separat identifierat som en tillgång som värdet av att tillgångarna används i förening och inte bara är en samling särskiljbara tillgångar. Till kategori AN.23 hör även identifierade marknadsföringstillgångar, som varumärken, utgivningsrätter, logotyper och domännamn, när de säljs individuellt och separat från ett helt bolag. |
Finansiella tillgångar och skulder (AF) |
Finansiella tillgångar är ekonomiska tillgångar, som omfattar finansiella fordringar och guldkomponenten i monetärt guld. Finansiella tillgångar är värdebärare som motsvarar de fördelar som tillfaller den ekonomiska ägaren genom att inneha dem under en tidsperiod. De är ett sätt att överföra värde från en räkenskapsperiod till en annan. Fördelar av olika slag utbyts med hjälp av betalningsmedel. Betalningsmedel utgörs av monetärt guld, särskilda dragningsrätter, sedlar och mynt samt överförbar inlåning. Finansiella fordringar, även kallade finansiella instrument, är finansiella tillgångar som har motsvarande skulder. Skulder uppstår när gäldenären är förpliktad att göra betalningar eller en serie av betalningar till borgenären. |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (AF.1) |
De finansiella tillgångar som klassificeras i den här kategorin har motsvarande skuld i ENS, förutom guldkomponenten i monetärt guld. |
Monetärt guld (AF.11) |
Guld till vilket monetära myndigheter, eller andra som står under de monetära myndigheternas effektiva kontroll, har rätt och som innehas som en reservtillgång. Det omfattar omyntat guld (däribland monetärt guld som innehas på särskilda guldkonton) och ej fördelade guldkonton hos utländska enheter som ger rätt att kräva leverans av guld. |
Särskilda dragningsrätter (SDR) (AF.12) |
Internationella reservtillgångar som skapats av Internationella valutafonden (IMF) och tilldelats dess medlemmar för att öka befintliga reservtillgångar. |
Sedlar, mynt och inlåning (AF.2) |
Utelöpande sedlar, mynt och inlåning i såväl nationell som utländsk valuta. |
Sedlar och mynt (AF.21) |
Sedlar och mynt är utelöpande sedlar och mynt som utfärdas eller godkänns av monetära myndigheter. |
Överförbar inlåning (AF.22) |
Inlåning som på begäran kan omvandlas till kontanter till nominellt värde och som är direkt användbar för att utföra betalningar med check, växel, girering, direktdebitering/direktkreditering eller annan direktbetalningsmetod utan begränsning eller straffavgift. |
Interbankpositioner (AF.221) |
Överförbar inlåning mellan banker. |
Övrig överförbar inlåning (AF.229) |
Annan överförbar inlåning än interbankpositioner. |
Övrig inlåning (AF.29) |
Övrig inlåning är annan inlåning än överförbar inlåning. Övrig inlåning går inte att använda som betalningsmedel utom vid förfallodagen eller efter en överenskommen uppsägningsperiod och går inte att byta ut mot sedlar och mynt eller mot överförbar inlåning utan en betydande begränsning eller straffavgift. |
Skuldebrev (AF.3) |
Överlåtbara finansiella instrument som fungerar som skuldbevis. Överlåtbarheten avser dess formella äganderätt som lätt kan överföras från en ägare till en annan genom leverans eller påskrift om överlåtelse. För att betecknas som överlåtbart måste ett skuldebrev vara utformat för potentiell handel på en organiserad marknad eller på OTC-marknaden, men däremot krävs inget uppvisande av faktisk handel. |
Kortfristiga skuldebrev (AF.31) |
Skuldebrev vars ursprungliga löptid är ett år eller mindre och skuldebrev som återbetalas på begäran av långivaren. |
Långfristiga skuldebrev (AF.32) |
Skuldebrev vars ursprungliga löptid är längre än ett år eller som saknar fastställd löptid. |
Lån (AF.4) |
Finansiella tillgångar som skapas när långivare, antingen direkt eller genom mäklare, ger lån till låntagare, och som antingen är styrkta med icke överlåtbara dokument eller inte är styrkta med dokument. |
Kortfristiga lån (AF.41) |
Lån vars ursprungliga löptid är ett år eller mindre och lån som återbetalas på begäran av långivaren. |
Långfristiga lån (AF.42) |
Lån vars ursprungliga löptid är längre än ett år eller som saknar fastställd löptid. |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5) |
Finansiella tillgångar som representerar äganderätt till bolag eller kvasibolag. Dessa finansiella tillgångar berättigar vanligtvis innehavarna till en andel av bolagens eller kvasibolagens vinster och till en andel av deras nettotillgångar vid en eventuell likvidation. |
Ägarandelar (AF.51) |
Finansiella tillgångar som bekräftar krav på ett bolags eller ett kvasibolags restvärde sedan kraven från samtliga borgenärer har tillgodosetts. |
Noterade aktier (AF.511) |
Aktier noterade på en börs. En sådan börs kan vara en erkänd börs eller någon annan form av andrahandsmarknad. Noterade aktier kallas även marknadsaktier. Förekomsten av kurser på noterade aktier listade på en börs innebär att aktuella marknadspriser vanligen är lätt tillgängliga. |
Onoterade aktier (AF.512) |
Aktier vars kurser inte är noterade på en erkänd börs eller annan form av andrahandsmarknad. |
Andra ägarandelar (AF.519) |
Alla former av ägarandelar utom de som klassificeras i underkategorierna AF.511 och AF.512. |
Aktier/andelar i investeringsfonder (AF.52) |
Aktier, om en bolagsstruktur används, eller andelar, om en fondstruktur används. De utfärdas av investeringsfonder som är företag för kollektiva investeringar genom vilka investerare lägger samman medel för investeringar i finansiella och/eller icke-finansiella tillgångar. |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder (AF.521) |
Aktier eller andelar i penningmarknadsfonder emitteras av penningmarknadsfonder som är investeringsfonder som enbart eller främst investerar i kortfristiga skuldebrev, såsom statsskuldsväxlar, inlåningsbevis och företagscertifikat, men även i långfristiga skuldebrev med en kort återstående löptid. Aktier eller andelar i penningmarknadsfonder kan vara överlåtbara och ses ofta som nära substitut till inlåning. |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (AF.522) |
Andra aktier eller andelar i investeringsfonder än aktier eller andelar i penningmarknadsfonder representerar ett krav på en del av värdet i en investeringsfond som inte är en penningmarknadsfond. Andra aktier eller andelar i investeringsfonder än aktier eller andelar i penningmarknadsfonder emitteras av investeringsfonder som investerar i en rad olika tillgångar, såsom skuldebrev, ägarandelar, råvarurelaterade investeringar, fastigheter, aktier/andelar i andra investeringsfonder och strukturerade tillgångar. |
Försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6) |
Finansiella tillgångar för försäkringstagare och förmånstagare och skulder för försäkringsgivare, pensionsinstitut eller utställare av standardiserade garantier. |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring (AF.61) |
Finansiella tillgångar som representerar försäkringstagares fordringar på skadeförsäkringsbolag i form av betald ej förbrukad försäkringspremie och uppkomna ersättningskrav. |
Livförsäkringsförmåner och livränta (AF.62) |
Finansiella tillgångar som representerar försäkringstagares och livräntetagares fordringar på livförsäkringsbolags tekniska avsättningar. |
Pensionsrätter (AF.63) |
Finansiella fordringar som både befintliga och framtida pensionärer har antingen mot deras pensionsförvaltare, dvs. deras arbetsgivare, ett system utformat av arbetsgivaren/arbetsgivarna att betala pensioner som del av ett ersättningsavtal mellan arbetsgivaren och den anställda eller livförsäkrings- eller skadeförsäkringsbolaget. |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare (AF.64) |
Finansiella tillgångar som representerar ett pensionsinstituts fordringar på sin pensionsförvaltare för eventuella underskott, och finansiella tillgångar som representerar pensionsförvaltarens fordringar på pensionsinstituten för eventuella överskott, som när kapitalavkastningen överskrider ökningen i pensionsrätter och skillnaden ska betalas till pensionsförvaltaren. |
Övriga livförsäkringsförmåner (AF.65) |
Den överskjutande delen av avgiftsnettot över förmånerna som en ökning av försäkringssystemets skuld till förmånstagarna. |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier (AF.66) |
Finansiella fordringar som innehavare av standardiserade garantier har mot bolag som tillhandahåller standardiserade garantier. |
Finansiella derivat och personaloptioner (AF.7) |
Finansiella tillgångar kopplade till en finansiell tillgång, en icke-finansiell tillgång eller ett index, genom vilket specifika finansiella risker kan omsättas på finansmarknader i egen rätt. |
Finansiella derivat (AF.71) |
Finansiella tillgångar som optioner, forwardkontrakt och kreditderivat. Optioner (AF.711), såväl omsättningsbara som OTC, är kontrakt som ger optionsinnehavaren rätt men inte skyldighet att köpa av (köpoption) eller sälja till (säljoption) utfärdaren av optionen (optionsutställaren) en finansiell eller en icke-finansiell tillgång (det underliggande instrumentet) till ett i förväg bestämt pris (lösenpris) inom en given tidsperiod (amerikansk option) eller på en given dag (europeisk option). På basis av dessa grundläggande strategier har många kombinerade strategier utvecklats, som optionsstrategierna bear call/put spread, bull call/put spread och butterfly option spread. Från dessa optionstyper har exotiska optioner framställts med komplexa betalningsstrukturer. Forwardkontrakt (AF.712) är ovillkorade finansiella kontrakt enligt vilka två motparter enas om att utbyta en bestämd kvantitet av en underliggande tillgång (finansiell eller icke-finansiell) till ett överenskommet avtalspris (lösenpriset) på en bestämd dag. Kreditderivat är forwardliknande och optionsliknande kontrakt vars primära ändamål är att överföra kreditrisk. De är utformade för att hantera kreditrisker i samband med lån och värdepapper. Liksom andra finansiella derivat utformas de ofta enligt standardiserade juridiska ramavtal och utnyttjar säkerhets- och marginalförfaranden som gör det möjligt att genomföra en marknadsvärdering. Överföringen av kreditrisker sker mellan säljaren av risk (köparen av skydd) och köparen av risk (säljaren av skydd) baserat på en premie. Om en kredithändelse skulle inträffa betalar köparen av risk kontant till säljaren av risk. |
Personaloptioner (AF.72) |
Finansiella tillgångar i form av avtal som ingåtts ett visst datum (tilldelningstidpunkten). Enligt avtalet kan en anställd köpa ett fastställt antal aktier i arbetsgivarens aktiestock till ett fastställt pris (lösenpriset) antingen vid en angiven tidpunkt (intjäningstidpunkt) eller inom en tidsperiod (inlösenperioden) som följer omedelbart efter överlåtelsedagen. |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter(AF.8) |
Finansiella fordringar som uppkommit som en motpost till en finansiell eller icke-finansiell transaktion när det föreligger en tidsskillnad mellan transaktionen och den motsvarande betalningen. |
Handelskrediter och förskott (AF.81) |
Finansiella fordringar i samband med kreditgivning vid leverantörers och köpares transaktioner av varor och tjänster samt förskottsbetalning för arbete som pågår eller ännu inte utförts och kunders förskottsbetalning för varor och tjänster som ännu inte levererats. |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott (AF.89) |
Finansiella fordringar som uppkommer när det finns tidsskillnader mellan fördelningstransaktioner eller finansiella transaktioner på andrahandsmarknaden och motsvarande betalning. |
Memorandumposter |
ENS har tre memorandumposter som redovisar tillgångar som inte identifieras separat i dess huvudstruktur utan är av mer specialiserat analytiskt intresse. |
Varaktiga konsumtionsvaror (AN.m) |
Varaktiga varor förvärvade av hushåll för slutlig konsumtion, dvs. varor som inte används av hushåll som värdebärare eller av personliga (ej bolagsetablerade) företag ägda av hushåll för produktionsändamål. |
Utländska direktinvesteringar (AF.m1) |
Utländska direktinvesteringar omfattar en varaktig relation som speglar ett varaktigt intresse av en inhemsk institutionell enhet i en ekonomi (direktinvesteraren) i en institutionell enhet i en annan ekonomi. Direktinvesterarens syfte är att utöva en betydande grad av inflytande på ledningen i den enhet de investerat i. |
Nödlidande lån (AF.m2) |
Ett lån är nödlidande när betalningar av ränta eller amorteringar är minst 90 dagar försenade, eller räntan för minst 90 dagar har kapitaliserats, refinansierats eller försenats enligt överenskommelse eller då betalningar är mindre än 90 dagar försenade, men det finns goda skäl (som att en låntagare ansökt om konkurs) till tvivel om att hela betalningen kommer att erläggas. |
BILAGA 7.2
EN SAMMANSTÄLLNING AV POSTER FRÅN DEN INGÅENDE BALANSRÄKNINGEN TILL DEN UTGÅENDE BALANSRÄKNINGEN
Bilaga 7.2 visar en sammanställning som sträcker sig från den ingående balansräkningen till den utgående balansräkningen. För varje tillgångskategori visar den i detalj de olika sätt som balansräkningsvärdena förändras på: genom transaktioner, andra volymförändringar i tillgångar samt kapitalvinster och kapitalförluster.
Klassificering av tillgångar, skulder och nettoförmögenhet |
IV.1 Ingående balansräkning |
III.1 och III.2 Transaktioner |
III.3.1 Andra volymförändringar |
III.3.2 Kapitalvinster och -förluster |
IV.3 Utgående balansräkning |
|
III.3.2.1 Neutrala kapitalvinster och -förluster |
III.3.2.2 Reala kapitalvinster och -förluster |
|||||
Icke-finansiella tillgångar |
AN |
P.5, NP |
K.1, K.2, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
AN.1 |
P.5 |
K.1, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.1 |
Fasta tillgångar (3) |
AN.11 |
P.51g, P.51c |
K.1, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.11 |
Bostäder |
AN.111 |
P.51g, P.51c |
K.1, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.111 |
Övriga byggnader och anläggningar |
AN.112 |
P.51g, P.51c |
K.1, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.112 |
Maskiner och inventarier |
AN.113 |
P.51g, P.51c |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.113 |
Vapensystem |
AN.114 |
P.51g, P.51c |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.114 |
Odlade biologiska tillgångar |
AN.115 |
P.51g, P.51c |
K.1, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.115 |
Produkter som skyddas av immateriell äganderätt |
AN.117 |
P.51g, P.51c |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.117 |
Lagerstockar |
AN.12 |
P.52 |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.12 |
Värdeföremål |
AN.13 |
P.53 |
K.1, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.13 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
AN.2 |
NP |
K.1, K.21, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.2 |
Naturresurser |
AN.21 |
NP.1 |
K.1, K.21, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.21 |
Mark |
AN.211 |
NP.1 |
K.1, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.211 |
Mineral- och energitillgångar |
AN.212 |
NP.1 |
K.1, K.21, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.212 |
Icke-odlade biologiska resurser |
AN.213 |
NP.1 |
K.1, K.21, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.213 |
Vattenresurser |
AN.214 |
NP.1 |
K.1, K.21, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.214 |
Övriga naturresurser |
AN.215 |
NP.1 |
K.1, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.215 |
Radiofrekvensspektrum |
AN.2151 |
NP.1 |
K.1, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.2151 |
Övrigt |
AN.2159 |
NP.1 |
K.1, K.21, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.2159 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
AN.22 |
NP.2 |
K.1, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.22 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
AN.23 |
NP.3 |
K.1, K.22, K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AN.23 |
Finansiella tillgångar och skulder (4) |
AF |
F |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AF |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
AF.1 |
F.1 |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AF.1 |
Sedlar, mynt och inlåning |
AF.2 |
F.2 |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AF.2 |
Skuldebrev |
AF.3 |
F.3 |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AF.3 |
Lån |
AF.4 |
F.4 |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AF.4 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
AF.5 |
F.5 |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AF.5 |
Försäkring, pension och standardiserade garantier |
AF.6 |
F.6 |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AF.6 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
AF.7 |
F.7 |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AF.7 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
AF.8 |
F.8 |
K.3, K.4, K.5, K.61, K.62 |
K.71 |
K.72 |
AF.8 |
Nettoförmögenhet |
B.90 |
B.101 |
B.102 |
B.1031 |
B.1032 |
B.90 |
Saldoposter |
|
B.10 |
Förändringar i nettoförmögenhet |
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster |
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster och kapitalförluster |
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster och kapitalförluster |
B.90 |
Nettoförmögenhet |
Transaktioner i finansiella tillgångar och skulder |
|
F |
Transaktioner i finansiella tillgångar och skulder |
F.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
F.3 |
Skuldebrev |
F.4 |
Lån |
F.5 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
F.6 |
Försäkring, pension och standardiserade garantier |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
Transaktioner i varor och tjänster |
|
P.5 |
Bruttoinvestering |
P.51g |
Fast bruttoinvestering |
P.51c |
Kapitalförslitning (-) |
P.511 |
Anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar |
P.5111 |
Anskaffning av nya fasta tillgångar |
P.5112 |
Anskaffning av befintliga fasta tillgångar |
P.5113 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar |
P.512 |
Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar |
P.52 |
Lagerinvestering |
P.53 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål |
Andra kapitalbildningsposter |
|
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
NP.1 |
Anskaffning minus avyttring av naturresurser |
NP.2 |
Anskaffning minus avyttring av kontrakt, leasingavtal och licenser |
NP.3 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
K.1 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar |
K.2 |
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
K.21 |
Uttag av naturresurser |
K.22 |
Övrigt ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
K.3 |
Förlust genom katastrofer |
K.4 |
Konfiskation utan ersättning |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
K.6 |
Förändringar i klassificering |
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
K.7 |
Nominella kapitalvinster/-förluster |
K.71 |
Neutrala kapitalvinster/-förluster |
K.72 |
Reala kapitalvinster/-förluster |
(1) Memorandumpost AN.m: varaktiga konsumtionsvaror.
(2) Memorandumposter AF.m1: Utländska direktinvesteringar, AF.m2: Nödlidande lån.
(3) Memorandumpost AN.m: Varaktiga konsumtionsvaror.
(4) Memorandumposter AF.m1: Utländska direktinvesteringar, AF.m2: Nödlidande lån.
KAPITEL 8
KONTOSYSTEM
INLEDNING
8.01 |
I detta kapitel ges uppgifter om konton och balansräkningar i nationalräkenskapernas kontosystem. Det presenterar också samspelet mellan den inhemska ekonomin och resten av världen inom samma kontosystem. Kontot för varor och tjänster beskrivs också och speglar den identitet som ligger till grund för tillgång och användning av varor och tjänster. Slutligen presenteras en integrerad uppsättning ekonomiska konton där varje sektor visas på samma konto som en sammanställning av posterna i kontosystemet. |
Kontosystem
8.02 |
I det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS) redovisas flöden och stockar i en ordnad uppsättning av konton vilka beskriver det ekonomiska kretsloppet från produktion och inkomstbildning, via fördelning och omfördelning av inkomster och inkomsternas användning för slutlig konsumtion. Slutligen redovisas i ENS användningen av vad som finns kvar i form av sparande för uppbyggnad av både icke-finansiella och finansiella tillgångar. |
8.03 |
I vart och ett av kontona visas användning och tillgång, vilka inbördes balanseras med hjälp av en saldopost, vanligtvis på kontots användningssida. Saldoposten förs vidare till nästa konto som första transaktion på tillgångssidan. Genom en strukturerad redovisning av transaktionerna, gjord i enlighet med en logisk analys av ekonomin, erhåller man de aggregat som krävs för att studera en institutionell sektor eller delsektor liksom den totala ekonomin. Uppdelningen av kontona har genomförts så att man ska få fram den viktigaste ekonomiska informationen och där saldoposten för vart och ett av kontona utgör en nyckelfaktor i den information som lämnas. |
8.04 |
Kontona är indelade i tre kategorier:
|
8.05 |
Kontosystemet tillämpas för institutionella enheter, institutionella sektorer och delsektor liksom för den totala ekonomin. |
8.06 |
Saldoposterna tas fram både brutto och netto. De är bruttoredovisade om de beräknas före avdrag för kapitalförslitning och de är nettoredovisade om de beräknas efter ett sådant avdrag. Det är mera informativt att uttrycka saldoposter som rör inkomster i nettotermer, eftersom kapitalförslitning är en fordran på disponibel inkomst som måste uppfyllas om ekonomins realkapitalstock ska bibehållas. |
8.07 |
Kontona presenteras på två sätt:
|
8.08 |
I tabell 8.1 ges en översiktlig presentation av konton, saldoposter och huvudaggregat: Koden för huvudaggregaten visas inte i tabellen, men är densamma som koden för saldoposterna, fast med tillägg av en asterisk efter numreringen. Exempelvis är koden för saldot för primärinkomster B.5g och motsvarande kod för huvudaggregatet bruttonationalinkomst är således B.5*g. |
8.09 |
Saldoposterna visas brutto i tabellen och anges i denna form genom att ett ”g” läggs till i koden. För varje sådan kod finns ett netto där beräkningen av kapitalförslitning har dragits av. Exempelvis har förädlingsvärdet brutto koden B.1g och motsvarande kod för nettot (förädlingsvärdet netto), dvs. där kapitalförslitningen har dragits av, är B.1n. Tabell 8.1 – Översiktlig presentation av konton, saldoposter och huvudaggregat
Tabell 8.1 – Översiktlig presentation av konton, saldoposter och huvudaggregat (forts.)
|
KONTOSYSTEM
Löpande konton
Produktionskonto (I)
8.10 |
Produktionskontot (I) visar de transaktioner som hänför sig till produktionsprocessen. Det ställs upp för institutionella sektorer och för branscher. Tillgångssidan innefattar produktion och användningssidan insatsförbrukning. |
8.11 |
Produktionskontot kan användas för att ta fram en av de mest betydelsefulla balansposterna i systemet – förädlingsvärdet, alltså det värde som genereras av varje enhet som har en produktionsaktivitet – och ett utomordentligt viktigt aggregat: bruttonationalprodukten. Förädlingsvärdet är ekonomiskt betydelsefullt både för institutionella sektorer och för branscher. |
8.12 |
Förädlingsvärdet (kontots saldopost) kan beräknas före eller efter kapitalförslitningen, dvs. brutto eller netto. Då produktionen värderas till baspriser och insatsförbrukningen till mottagarpriser, kommer förädlingsvärdet inte att inkludera produktskatter minus produktsubventioner. |
8.13 |
Produktionskontot för den totala ekonomin inkluderar i tillgångarna, förutom produktionen av varor och tjänster, också produktskatter minus produktsubventioner. Detta gör att man får bruttonationalprodukten (till marknadspris) som saldopost. Koden för denna centrala aggregerade saldopost, förädlingsvärdet för hela ekonomin justerat till marknadspris, är B.1*g och det är BNP till marknadspris. Koden för nettonationalprodukten (NNP) är B.1*n. |
8.14 |
Indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim) fördelas på användarna som kostnader. Det kräver att delar av räntebetalningar till finansförmedlare omklassificeras till betalning för tjänster och tas upp som produktion från finansförmedlarna. Ett identiskt värde identifieras som förbrukning hos användarna. Värdet på BNP påverkas av det belopp indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster som hänförs till slutlig konsumtion, export och import. Tabell 8.2 – Konto I: Produktionskonto
|
Inkomstfördelnings- och inkomstanvändningskonton (II)
8.15 |
Fördelning och användning av inkomsterna analyseras i fyra led: primär inkomstfördelning, sekundär inkomstfördelning, omfördelningar in natura och inkomstanvändning. Det första ledet rör inkomstbildning som ett direkt resultat av produktionsprocessen och fördelning av dessa inkomster mellan produktionsfaktorerna (arbete, kapital) och den offentliga förvaltningen (via skatter på produktion och import, liksom via subventioner). Det möjliggör beräkning av driftsöverskott (eller sammansatt förvärvsinkomst när det gäller hushållen) och av primär inkomst. Det andra ledet visar omfördelning av inkomster via andra transfereringar än sociala naturaförmåner och kapitaltransfereringar. Den disponibla inkomsten blir saldopost. I det tredje ledet behandlas individuella tjänster som den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer tillhandahåller samhället som en del av hushållens slutliga konsumtion och motsvarande inkomst tillräknas hushållen. Det uppnås genom två konton med justerade poster. Man inför ett konto kallat kontot för inkomstfördelning in natura, vilket under tillgångar visar de extra inkomster som tillräknats hushållen, och motsvarande användning för den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer som transfereringar som tillräknas dessa sektorer. Det ger en saldopost kallad justerad disponibel inkomst, som är identisk med disponibel inkomst i den totala ekonomin, men som skiljer sig åt mellan hushållssektorn, den offentliga förvaltningen och sektorn för hushållens icke-vinstdrivande organisationer. I det fjärde ledet förs den disponibla inkomsten över till nästa konto, kontot för användning av disponibel inkomst, och det visar hur inkomsten används, vilket lämnar sparande som saldopost. När individuella tjänster noteras som hushållskonsumtion via kontot för omfördelning av inkomster in natura visar användningen av kontot för justerad disponibel inkomst hur detta mått på justerad disponibel inkomst spenderas av hushållen på sociala naturaförmåner som tas emot från den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer, genom att lägga till värdet på de sociala naturaförmånerna till hushållens konsumtion för att få ett mått kallat faktisk konsumtion. Konsumtionen för den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer minskas med ett lika stort men omvänt belopp, så att när sparandet beräknas för den offentliga förvaltningen, sektorn för hushållens icke-vinstdrivande organisationer och hushållssektorn ger den justerade behandlingen samma saldopost för sparande för varje sektor som standardbehandlingen. |
Konton för primär inkomstfördelning (II.1)
Konto för inkomstbildning (II.1.1)
Uppställningen av kontot för inkomstbildning efter institutionell sektor visas i tabell 8.3.
8.16 |
Kontot för inkomstbildning presenteras också efter branscher, i kolumnerna i tillgångs- och användningstabellerna. |
8.17 |
Kontot för inkomstbildning visar transaktioner av primära inkomster med utgångspunkt från de sektorer som är källa till transaktionerna, snarare än de sektorer som är mottagare av de primära inkomsterna. |
8.18 |
Det visar hur förädlingsvärdet täcker ersättningar till anställda (minus produktionssubventioner). Saldoposten är driftsöverskottet, vilket är överskottet (eller underskottet) från produktionsaktiviteterna innan man har beaktat räntor, arrenden eller avgifter som produktionsenheten
|
8.19 |
När det gäller personliga företag i hushållssektorn, kommer saldoposten i inkomstbildningskontot att implicit innehålla ett element som motsvarar ersättning för arbete som utförs av ägaren eller av ägarens familjemedlemmar. Denna inkomst som för egenföretagare har egenskaper liknande löner och arvoden och egenskaper liknande vinst som följd av arbetet som egenföretagare. Denna inkomst som varken är enbart lön eller vinst kallas för ”sammansatta förvärvsinkomster”. |
8.20 |
Saldoposten i inkomstbildningskontot från produktion av bostadstjänster i ägarbebodda bostäder, är ett driftsöverskott (inte sammansatta förvärvsinkomster). Tabell 8.3 – Konto II.1.1: Konto för inkomstbildning
Tabell 8.3 – Konto II.1.1: Konto för inkomstbildning (forts.)
|
Konto för allokering av primära inkomster (II.1.2)
8.21 |
I motsats till inkomstbildningskontot, behandlar kontot för allokering av primära inkomster de inhemska enheterna och institutionella sektorerna som mottagare och inte som producenter av primära inkomster. |
8.22 |
Med primära inkomster avses inkomster som inhemska enheter mottar på grund av sitt direkta deltagande i produktionsprocessen, liksom de inkomster som mottas av ägaren till en finansiell tillgång eller en naturresurs i utbyte mot finansiering eller upplåtande av den naturresursen för en annan institutionell enhet. |
8.23 |
För hushållssektorn är ersättningar till anställda (D.1) som en tillgång på kontot för allokering av primära inkomster inte detsamma som D.1 som användning i inkomstbildningskontot. På inkomstbildningskontot för hushåll visas hur mycket som betalas till anställda i personliga företag. På kontot för allokering av primärinkomster för hushållssektorn visas på tillgångssidan all ersättning från anställning som intjänats från arbete som anställd i näringsliv, statlig förvaltning etc. Så noteringen i hushållssektorns konto för inkomstfördelning är mycket större än noteringen i hushållssektorns konto för inkomstbildning. |
8.24 |
Kontot för allokering av primära inkomster (II.1.2) kan beräknas bara för institutionella sektorer och delsektorer eftersom det för branscher inte är möjligt att bryta ner vissa flöden som är förknippade med finansiering (främmande kapital och upplåning) och med tillgångar. |
8.25 |
Kontot för allokering av primära inkomster bryts ner i ett konto för företagarinkomster (II.1.2.1) och ett konto för allokering av övriga primära inkomster (II.1.2.2). Tabell 8.4 – Konto II.1.2: Konto för allokering av primära inkomster
Tabell 8.4 – Konto II.1.2: Primär inkomstfördelning (forts.)
|
Konto för företagarinkomster (II.1.2.1)
8.26 |
Syftet med kontot för företagarinkomster är att bestämma en saldopost som motsvarar begreppet vinst före utdelning och inkomstskatt, som vanligen används i affärsbokföring. |
8.27 |
När det gäller den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer berör detta konto endast deras marknadsaktiviteter. |
8.28 |
Företagarinkomst motsvarar driftsöverskott eller sammansatt förvärvsinkomst (på tillgångssidan):
Kapitalinkomst som företaget är skyldigt betala i form av utdelningar, ägaruttag ur kvasibolag eller återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar, dras inte av från företagarinkomster. |
Konto för allokering av övriga primära inkomster (II.1.2.2)
8.29 |
Syftet med kontot för allokering av övriga primära inkomster är att återgå från begreppet företagarinkomst till begreppet primär inkomst. Därför innehåller det de element i primär inkomst som inte tas med på kontot för företagarinkomster:
Tabell 8.5 – Konto II.1.2.1: Företagarinkomst
Tabell 8.5 Konto II.1.2.1: Företagarinkomst (forts.)
Tabell 8.5 – Konto II.1.2.2: Allokering av övriga primära inkomster
Tabell 8.5 – Konto II.1.2.2: Allokering av övriga primära inkomster (forts.)
|
Konto för sekundär inkomstfördelning (II.2)
8.30 |
Kontot för sekundär inkomstfördelning visar hur saldot från de primära inkomsterna i en institutionell sektor allokeras genom omfördelning: löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc., sociala avgifter och förmåner (förutom sociala naturaförmåner) och andra löpande transfereringar. |
8.31 |
Kontots saldopost är disponibel inkomst, vilket speglar de löpande transaktionerna och utgör det belopp som är tillgängligt för slutlig konsumtion eller sparande. |
8.32 |
Sociala bidrag bokförs på användningssidan av hushållens konto för sekundär inkomstfördelning och på tillgångssidan av kontot för sekundär inkomstfördelning för de institutionella sektorer som är ansvariga för förvaltandet av sociala försäkringar. När arbetsgivarna är skyldiga att betala sociala avgifter för sina anställda, blir de först inräknade under ersättningar till anställda, på användningssidan av arbetsgivarens konto för inkomstbildning, eftersom de utgör en del av lönekostnaderna; de bokförs också som ersättningar till anställda på tillgångssidan av hushållens konto för allokering av primära inkomster, eftersom de motsvarar förmåner till hushållen. De sociala avgifter som visas på användningssidan av hushållens konto för sekundär inkomstfördelning är netto för administrationsavgifter till pensionsinstitut och försäkringsbolag, vars tillgångar helt eller delvis består av faktiska sociala avgifter. En justeringspost visas i tabellen för det sociala försäkringssystemets administrationsavgifter. Sociala avgifter, netto (D.61), registreras med avdrag för dessa avgifter, men i och med att det är svårt att fördela dem mellan komponenterna i D.61 visas de sociala avgifterna brutto i tabellen. D.61 är därmed summan av sina komponenter minus justeringsposten. |
Konto för omfördelning av inkomster in natura (II.3)
8.33 |
Kontot för omfördelning av inkomster in natura ger en bredare bild av hushållens inkomster genom att inkludera flöden som innebär användning av individuella varor och tjänster som dessa hushåll erhåller gratis från offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer, t.ex. sociala naturaförmåner. Detta underlättar jämförelser över tiden när det är skillnader eller sker förändringar i de ekonomiska och sociala villkoren, och kompletterar analysen av vilken roll den offentliga förvaltningen spelar i omfördelningen av inkomster. |
8.34 |
Sociala naturaförmåner bokförs på tillgångssidan av kontot för omfördelning av inkomster in natura när det gäller hushåll, och på användningssidan när det gäller offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer. |
8.35 |
Saldoposten på kontot för omfördelning av inkomster in natura är justerad disponibel inkomst och är första bokföring på tillgångssidan på kontot för användning av justerad disponibel inkomst (II.4.2). Tabell 8.6 – Konto II.2: Konto för sekundär inkomstfördelning
Tabell 8.6 – Konto II.2: Konto för sekundär inkomstfördelning (forts.)
Tabell 8.7 – Konto II.3: Konto för omfördelning av inkomster in natura
|
Inkomstanvändningskonto (II.4)
8.36 |
För de institutionella sektorer som har slutlig konsumtion visar inkomstanvändningskontot hur den disponibla inkomsten (eller den justerade disponibla inkomsten) delas upp mellan konsumtionsutgifter (eller faktisk konsumtion) och sparande. |
8.37 |
I ENS har bara offentliga förvaltningen, hushållens icke-vinstdrivande organisationer och hushållen slutlig konsumtion. Dessutom ingår i inkomstanvändningskontot för hushållen och för pensionsinstituten en justeringspost (D.8 – Justering för förändring i pensionsrätter) vilken refererar till hur transaktionerna mellan hushållen och pensionsinstituten bokförs. Detta förklaras i kapitlet om fördelningstransaktioner, punkt 4.141. |
Konto för användning av disponibel inkomst (II.4.1)
8.38 |
Kontot för användning av disponibel inkomst omfattar begreppet konsumtionsutgifter finansierade av de olika ingående sektorerna: hushållen, den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer. |
8.39 |
Saldoposten på kontot för användning av disponibel inkomst är sparande. |
Konto för användning av justerad disponibel inkomst (II.4.2)
8.40 |
Detta konto är knutet till kontot för omfördelning av inkomster in natura (II.3). Användningen av kontot för justerad disponibel inkomst omfattar begreppet faktisk konsumtion, vilket motsvarar värdet av de varor och tjänster som faktiskt står till förfogande för hushållen för slutlig konsumtion, även när denna konsumtion finansieras av den offentliga förvaltningen eller av hushållens icke-vinstdrivande organisationer. Följaktligen kommer offentliga förvaltningens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers faktiska konsumtion endast att innefatta kollektiv konsumtion. |
8.41 |
För ekonomin totalt blir konsumtionsutgifter och faktisk konsumtion lika – det är bara fördelningen mellan de institutionella sektorerna som skiljer sig åt. Detsamma gäller för disponibel inkomst och justerad disponibel inkomst. |
8.42 |
Sparande är saldoposten i båda versionerna av inkomstanvändningskontot. Dess värde är identiskt för alla sektorer, oavsett om det har erhållits genom att dra konsumtionsutgifter från disponibel inkomst eller genom att dra faktisk konsumtion från justerad disponibel inkomst. |
8.43 |
Sparande är det (positiva eller negativa) belopp som återstår efter de löpande transaktionerna och som etablerar länken till kapitalbildningen. Om sparandet är positivt, kommer den icke nyttjade inkomsten att användas till förvärv av tillgångar eller till att betala av skuldförbindelser. Om sparandet är negativt, blir vissa tillgångar avvecklade eller också ökar vissa skuldförbindelser. Tabell 8.8 – Konto II.4.1: Konto för användning av disponibel inkomst
Tabell 8.9 – Konto II.4.2: Konto för användning av justerad disponibel inkomst
|
Kapitalbildningskonton (III)
8.44 |
Kapitalbildningskontona är flödeskonton. I dessa bokförs olika orsaker till förändringar i tillgångar eller skulder hos enheterna liksom förändringar i nettoförmögenhet. |
8.45 |
Ändringar i tillgångar bokförs på vänstra sidan på kontona (plus eller minus) och förändringar i skulder och i nettoförmögenhet på högra sidan (plus eller minus). |
Kapitalkonto (III.1)
8.46 |
Kapitalkontot visar anskaffning minus avyttringar av icke-finansiella tillgångar hos inhemska enheter och mäter förändringar i nettoförmögenhet beroende på sparande (slutsaldoposten i de löpande kontona) och kapitaltransfereringar. |
8.47 |
Kapitalkontot gör det möjligt att avgöra i vilken omfattning anskaffning minus avyttringar av icke-finansiella tillgångar har finansierats genom sparande och kapitaltransfereringar. Det visar ett finansiellt sparande som motsvarar det belopp som är tillgängligt för en enhet eller en sektor för att, direkt eller indirekt, finansiera andra enheter eller sektorer, eller en nettoupplåning som motsvarar det belopp som en enhet eller en sektor måste låna från andra enheter eller sektorer. |
Konto för förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (III.1.1)
8.48 |
Detta konto gör det möjligt att avgöra förändringen i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar, som motsvarar finansiellt sparande plus kapitaltransfereringar, att erhålla, minus kapitaltransfereringar, att betala. |
Konto för anskaffning av icke-finansiella tillgångar (III.1.2)
8.49 |
Detta konto visar anskaffning minus avyttringar av icke-finansiella tillgångar för att återgå från begreppet förändring i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar till finansiellt sparande. |
Konto för finansiella transaktioner (III.2)
8.50 |
På kontot för finansiella transaktioner bokförs efter typ av finansiellt instrument, förändringar i finansiella tillgångar och skulder vilka bygger upp finansiellt nettosparande eller nettoupplåning. Då dessa bör matcha kapitalkontots finansiella överskotts- eller underskottsposter som överförs till detta konto som första bokföring av förändringar på skuld- och nettoförmögenhetssidan, finns ingen saldopost på detta konto. |
8.51 |
Den klassificering av tillgångar och skulder som används på kontot för finansiella transaktioner är identisk med den som används i balansräkningarna. Tabell 8.10 – Konto III.1.1: Konto för förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar
Tabell 8.11 – Konto III.1.2: Konto för anskaffning av icke-finansiella tillgångar
Tabell 8.11 – Konto III.1.2: Konto för anskaffning av icke-finansiella tillgångar (forts.)
Tabell 8.12 – Konto III.2: Konto för finansiella transaktioner
Tabell 8.12 – Konto III.2: Konto för finansiella transaktioner (forts.)
|
Konto för andra förändringar i tillgångarna (III.3)
8.52 |
Kontot för andra förändringar i tillgångarna visar förändringar i enheternas tillgångar och skulder, utom sådana som sker i samband med sparande eller frivilliga överföringar av förmögenhetsvärden, vilka bokförs i kapitalkontot och kontot för finansiella transaktioner. Kontot delas upp i kontot för andra volymförändringar i tillgångarna (III.3.1) och omvärderingskontot (III.3.2). |
Konto för andra volymförändringar i tillgångarna (III.3.1)
8.53 |
De förändringar som bokförs på kontot för andra volymförändringar i tillgångarna påverkar nettoförmögenheten i balansräkningarna för enheterna, sektorerna och delsektorerna i fråga. Denna förändring, som kallas förändring i nettoförmögenhet beroende på andra volymförändringar i tillgångarna, utgör saldoposten på kontot. |
Omvärderingskonto (III.3.2)
8.54 |
På omvärderingskontot bokförs förändringar i värdet av tillgångar och skulder som följer av förändringar i deras priser. För en given tillgång eller skuld, mäts denna förändring som
Denna skillnad kallas för ”nominell kapitalvinst (eller -förlust)”. En nominell kapitalvinst motsvarar den positiva omvärderingen av en tillgång eller den negativa omvärderingen av en (finansiell) skuld. En nominell kapitalförlust motsvarar den negativa omvärderingen av en tillgång eller den positiva omvärderingen av en (finansiell) skuld. |
8.55 |
De flöden som redovisas i omvärderingskontot ändrar nettoförmögenheten i balansräkningarna hos de berörda enheterna. Denna förändring, som kallas förändringar i nettoförmögenheten genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster, utgör saldoposten på kontot. Den redovisas på sidan för förändringar i skulder och nettoförmögenhet. |
8.56 |
Omvärderingskontot bryts ned i två underkonton: kontot för neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.1) och kontot för reala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.2). |
Konto för neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.1)
8.57 |
På kontot för neutrala kapitalvinster och kapitalförluster bokförs förändringar i värdet av tillgångar och skulder i proportion till förändringarna i den allmänna prisnivån. Sådana förändringar motsvarar den omvärdering som är nödvändig för att bibehålla den allmänna köpkraften hos tillgångarna och skulderna. Den generella prisindexnivå som bör tillämpas för dessa beräkningar är prisindex för slutlig nationell användning, exklusive lagerinvesteringar. |
Konto för reala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.2)
8.58 |
Reala kapitalvinster och kapitalförluster mäter skillnaden mellan nominella kapitalvinster och kapitalförluster och neutrala kapitalvinster och kapitalförluster. |
8.59 |
Om de nominella kapitalvinsterna netto av de nominella kapitalförlusterna på en given tillgång överstiger de neutrala kapitalvinsterna netto av de neutrala kapitalförlusterna, är det en real kapitalvinst på tillgången för den enhet som äger den. Denna vinst återspeglar det faktum att det faktiska priset för tillgången, i genomsnitt, har stigit snabbare än den allmänna prisnivån. Omvänt så medför en nedgång i det relativa priset på tillgången en real kapitalförlust för den enhet som äger den. På samma sätt medför en ökning i relativpriset för en skuld en real kapitalförlust på skulderna, medan en minskning i relativpriset för en skuld innebär en real kapitalvinst på skulderna. Tabell 8.13 – Konto III.3.1: Konto för andra volymförändringar i tillgångarna
Tabell 8.13 – Konto III.3.1: Konto för andra volymförändringar i tillgångarna (forts.)
Tabell 8.14 – Konto III.3.2: Omvärderingskonto
Tabell 8.14 – Konto III.3.2: Omvärderingskonto (forts.)
Tabell 8.14 – Konto III.3.2.1: Konto för neutrala kapitalvinster/-förluster
Tabell 8.14 – Konto III.3.2.1: Konto för neutrala kapitalvinster/-förluster (forts.)
Tabell 8.14 – Konto III.3.2.2: Konto för reala kapitalvinster/-förluster
Tabell 8.14 – Konto III.3.2.2: Konto för reala kapitalvinster/-förluster (forts.)
|
Balansräkningar (IV)
8.60 |
Syftet med balansräkningar är att ge en bild av tillgångar, skulder och nettoförmögenhet hos enheter vid början av och vid slutet av räkenskapsperioden liksom av förändringar mellan balansräkningarna. Ordningen är följande:
|
Ingående balansräkning (IV.1)
8.61 |
Den ingående balansräkningen visar värdet av de tillgångar och skulder som innehas av enheterna vid början av räkenskapsperioden. Dessa poster kategoriseras på grundval av klassificeringen av tillgångar och skulder. De värderas till löpande priser vid början av räkenskapsperioden. Skillnaden mellan tillgångar och skulder – saldoposten på kontot – är nettoförmögenheten vid början av räkenskapsperioden. |
Förändringar i balansräkningen (IV.2)
8.62 |
På kontot för förändringar i balansräkningen bokförs förändringar i värdet av tillgångar och skulder under loppet av räkenskapsperioden och beloppen aggregeras i de olika kapitalbildningskontona, dvs. förändringar i nettoförmögenheten genom sparande och kapitaltransfereringar, förändringar i nettoförmögenheten genom andra volymförändringar i tillgångar och förändringar i nettoförmögenheten genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster. |
Utgående balansräkning (IV.3)
8.63 |
Den utgående balansräkningen visar värdet av tillgångar och skulder som innehas av enheterna vid slutet av räkenskapsperioden. Dessa poster indelas enligt samma klassificering som används vid den ingående balansräkningen och värderas till löpande priser vid slutet av räkenskapsperioden. Skillnaden mellan tillgångar och skulder är nettoförmögenheten vid slutet av räkenskapsperioden. |
8.64 |
Värdet av en tillgång eller skuld i den utgående balansräkningen är lika med summan av dess värde i den ingående balansräkningen och beloppet för samma kontopost bokförs på kontot för förändringar i balansräkningen. Tabell 8.15 – Konto IV.1: Balansräkningar – ingående balans
Tabell 8.15 – Konto IV.1: Balansräkningar – ingående balans (forts.)
Tabell 8.15 – Konto IV.2: Balansräkningar – förändringar i balansräkningen
Tabell 8.15 – Konto IV.2: Balansräkningar – förändringar i balansräkningen (forts.)
Tabell 8.15 – Konto IV.3: Balansräkningar – utgående balans
Tabell 8.15 – Konto IV.3: Balansräkningar – utgående balans (forts.)
|
UTLANDSKONTO (V)
8.65 |
I utlandskontona bokförs transaktioner mellan inhemska och utländska enheter. Utlandet bildar inte en institutionell sektor i sig själv, men i ENS struktur spelar det en liknande roll. |
8.66 |
Systemet av utlandskonton följer samma allmänna mönster som kontona för de institutionella sektorerna, dvs.
|
8.67 |
De konton som anges i punkt 8.66 a–c ställs upp från utlandets utgångspunkt. Sålunda är det som utgör tillgång för utlandet en användning för den inhemska ekonomin, och vice versa. På liknande sätt är en finansiell tillgång som innehas av utlandet en skuld för den inhemska ekonomin, och vice versa. Ett undantag är omyntat guld som hålls som reservtillgång och som, trots att den inte har någon motsvarande skuld, bokförs på kontot för finansiella tillgångar genom den roll guldet spelar som internationellt betalningsmedel. |
Löpande konton
Utrikeskonto för varor och tjänster (V.1)
8.68 |
Import av varor och tjänster bokförs på kontots tillgångssida och export av varor och tjänster bokförs på användningssidan. Skillnaden mellan tillgång och användning är saldopost på kontot, och kallas utrikessaldo för varor och tjänster. Om den är positiv, betyder detta ett överskott för utlandet och ett underskott för den inhemska ekonomin – och vice versa om den är negativ. |
8.69 |
Import och export värderas båda vid det exporterande landets tullgräns. Vid export värderas priserna fritt ombord (fob). Importen värderas till priser som inkluderar kostnad, försäkring, frakt (cif) som uppstår mellan ursprungslandet och det importerande landet, dvs. på grundval av cif-värdet. För att minska importvärdet till ett värde fritt ombord som speglar värdet vid ursprungslandets tullgräns, måste cif-komponenten subtraheras från det värde på varorna som beräknats vid det importerande landets införselplats. Cif-komponenten fördelas sedan på de relevanta tjänsteverksamheterna, endera som import i fall med utländska enheter och som inhemsk produktion i de fall då inhemska enheter tillhandahåller dessa tjänster. När transport- och försäkringstjänster som inkluderas i fob-värdet av importen av varor (dvs. mellan fabriken och gränsen för exportlandet) betalas av inhemska enheter, måste de inkluderas i värdet av export av tjänster för det land som importerar varorna. Omvänt gäller ifall transport- och försäkringstjänster som inkluderas i fob-värdet av exporten produceras av utländska enheter, måste dessa inkluderas i värdet av importen av tjänster för den ekonomi som exporterar varorna. |
Utrikeskontot för primärinkomster och löpande transfereringar (V.II)
8.70 |
Syftet med utrikeskontot för primära inkomster och löpande transfereringar är att bestämma bytesbalansen, vilken i ENS struktur motsvarar de institutionella sektorernas sparande. Detta konto är en komprimerad version av kontosystemet för en institutionell sektor och sträcker sig från kontot för allokering av primära inkomster till inkomstanvändningskontot. |
8.71 |
På tillgångssidan visar utrikeskontot för primära inkomster och löpande transfereringar utrikessaldot för varor och tjänster. Det visar också, på tillgångs- eller användningssidan, alla fördelningstransaktioner med utlandet vid sidan av kapitaltransfereringar. |
Utrikeskonton för kapitalbildning (V.III)
Kapitalkonto (V.III.1)
8.72 |
På utrikeskontot för kapitalbildning bokförs anskaffning minus avyttring av icke-producerade icke-finansiella tillgångar för utländska enheter och det mäter förändringar i nettoförmögenhet genom bytesbalans och kapitaltransfereringar. |
8.73 |
Saldoposten i kapitalkontot är finansiellt sparande eller nettoupplåning för utlandet. Den är lika med, men har omvänt tecken mot, summan av finansiellt sparande eller nettoupplåning för de inhemska institutionella enheterna. |
Konto för finansiella transaktioner (V.III.2)
8.74 |
Uppställningen av det kontot för finansiella transaktioner för utlandet är identisk med de institutionella sektorernas konto för finansiella transaktioner. |
Konto för andra volymförändringar i tillgångar (V.III.3)
8.75 |
Liksom för de institutionella sektorerna, bestämmer man successivt de förändringar i nettoförmögenheten som följer av andra volymförändringar i tillgångarna eller av nominella kapitalvinster eller kapitalförluster, de sistnämnda nedbrutna i neutrala och reala kapitalvinster och kapitalförluster. |
8.76 |
Frånvaron av producerade tillgångar i kapitalbildningskontona och i balansräkningarna för utlandet beror på den konvention enligt vilken en konstruerad institutionell enhet skapas, och utlandet anses ha förvärvat en finansiell tillgång och vice versa för tillgångar som inhemska enheter äger i andra ekonomier. |
Balansräkningar (V.IV)
8.77 |
Balansräkningar för utlandet innehåller finansiella tillgångar och skulder. På tillgångssidan upptar dessa även totala anskaffningar minus avyttringar av monetärt guld och SDR mellan utländska och inhemska enheter. Tabell 8.16 – Kontosystem för utlandet
Tabell 8.16 – Kontosystem för utlandet (forts.)
Tabell 8.16 – Kontosystem för utlandet (forts.)
Tabell 8.16 – Kontosystem för utlandet (forts.)
Tabell 8.16 – Kontosystem för utlandet (forts.)
Tabell 8.16 – Kontosystem för utlandet (forts.)
Tabell 8.16 – Kontosystem för utlandet (forts.)
|
KONTO FÖR VAROR OCH TJÄNSTER (0)
8.78 |
Syftet med kontot för varor och tjänster är att visa – för produktgrupper och för den totala ekonomin – hur de tillgängliga produkterna används. Kontot är inte en del av kontosystemet, utan snarare ett bidrag till identifieringen mellan utbud och användning av produkter i ekonomin. På aggregerad nivå motsvarar kontot tillgången och användningen av produkter i kolumnerna i tillgångs- och användningstabellerna. |
8.79 |
Det visar därför, för produktgrupper och för den totala ekonomin, tillgång (produktion och import) och användning av varor och tjänster (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, fasta bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar, anskaffning minus avyttring av värdeföremål, och export). |
8.80 |
Eftersom produktionen värderas till baspriser och användningen till mottagarpriser, måste produktskatter minus produktsubventioner tas med på tillgångssidan. |
8.81 |
Användningen redovisas på högra sidan på kontot för varor och tjänster och tillgången på vänstra sidan, dvs. på motsatta sidorna jämfört med de löpande kontona för de institutionella sektorerna, eftersom produktflödena utgör den andra sidan av de monetära flödena. |
8.82 |
Kontot för varor och tjänster är definitionsmässigt i balans och har därför ingen saldopost. Tabell 8.17 – Konto 0: Varu- och tjänstekonto
|
INTEGRERADE EKONOMISKA KONTON
8.83 |
De integrerade ekonomiska kontona ger en koncis överblick över kontona för en ekonomi: löpande konton, kapitalbildningskonton och balansräkningar. De sammanför i samma tabell kontona för alla institutionella sektorer, den totala ekonomin och utlandet, och de balanserar alla flöden och alla tillgångar och skulder. De gör också att man kan avläsa aggregaten direkt. |
8.84 |
I tabellen över de integrerade kontona bokförs användning, tillgångar och förändringar i tillgångar på vänstra sidan, medan tillförsel, skulder och förändringar i skulder redovisas på den högra sidan. |
8.85 |
För att göra tabellen lättläst samtidigt som den ger en bild av hela den ekonomiska processen är de aggregeringsnivåer som används de högsta som är förenliga med en förståelse av systemets struktur. |
8.86 |
Kolumnerna i tabellen representerar de institutionella sektorerna, nämligen: icke-finansiella bolag, finansiella bolag, offentlig förvaltning, hushållens icke-vinstdrivande organisationer och hushåll. Det finns också en kolumn för den totala ekonomin, en kolumn för utlandet och en kolumn som balanserar tillgång och användning av varor och tjänster. |
8.87 |
Raderna i tabellen representerar de olika kategorierna av transaktioner, av tillgångar och skulder, av saldoposter och av vissa aggregat. Tabell 8.18 – Integrerade ekonomiska konton Avistakonton
Tabell 8.18 – Integrerade ekonomiska konton Kapitalbildningskonton
Tabell 8.18 – Integrerade ekonomiska konton Balansräkningar Tillgångar
Skulder och nettoförmögenhet
|
AGGREGAT
8.88 |
Aggregaten är sammanfattande indikatorer över resultatet av aktiviteten i den totala ekonomin och nyckeltal för makroekonomisk analys och jämförelser i tid och rum. |
Bruttonationalprodukt till marknadspris (BNP)
8.89 |
Bruttonationalprodukten till marknadspris är det slutliga resultatet av produktionsaktiviteten hos inhemska produktionsenheter. Den kan definieras på följande tre sätt:
|
8.90 |
Genom att dra av kapitalförslitning från BNP får vi nettonationalproduktion till marknadspris (NNP). |
Driftsöverskott för den totala ekonomin
8.91 |
Driftsöverskott brutto (eller netto) för den totala ekonomin är summan av driftöverskott brutto (eller netto) i de olika branscherna och de olika institutionella sektorerna. |
Sammansatt förvärvsinkomst för den totala ekonomin
8.92 |
Sammansatt förvärvsinkomst brutto (eller netto) i den totala ekonomin är identisk med sammansatt förvärvsinkomst brutto (eller netto) i hushållssektorn. |
Företagarinkomst för den totala ekonomin
8.93 |
Företagarinkomst brutto (eller netto) för den totala ekonomin är summan av företagarinkomster brutto (eller netto) i de olika sektorerna. |
Nationalinkomst (till marknadspris)
8.94 |
Nationalinkomst (till marknadspris) brutto (eller netto) innefattar hela den primära inkomst som erhålls av inhemska institutionella enheter: ersättningar till anställda, skatter minus subventioner på produktion och import, kapitalinkomst (mottagen minus utbetald), driftöverskott (brutto eller netto) och sammansatt förvärvsinkomst (brutto eller netto). Bruttonationalinkomst (till marknadspris) är lika med BNP minus primär inkomst som inhemska institutionella enheter betalar till utländska institutionella enheter plus primär inkomst som inhemska institutionella enheter mottar från utlandet. Nationalinkomst är inte ett produktionsbegrepp utan ett inkomstbegrepp, vilket är tydligare om det uttrycks i nettotermer, dvs. efter avdrag för kapitalförslitning. |
Disponibel nationalinkomst
8.95 |
Disponibel nationalinkomst brutto (eller netto), är summan av disponibla inkomster brutto (eller netto) för de institutionella sektorerna. Disponibel nationalinkomst brutto (eller netto) är lika med nationalinkomst (till marknadspris) brutto (eller netto) minus löpande transfereringar (löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc., sociala avgifter, sociala förmåner och andra löpande transfereringar) som betalas till utländska enheter, plus löpande transfereringar som mottas av inhemska enheter från utlandet. |
Sparande
8.96 |
Detta aggregat mäter den andel av disponibel nationalinkomst som inte används till konsumtionsutgifter. Nationellt sparande brutto (eller netto) är summan av sparande brutto (eller netto) för de olika institutionella sektorerna. |
Bytesbalans
8.97 |
Saldoposten i utrikeskontot för primära inkomster och löpande transfereringar representerar överskottet (om det är negativt) eller underskottet (om det är positivt) för den totala ekonomin på dess löpande transaktioner (handel med varor och tjänster, primära inkomster, löpande transfereringar) med utlandet. |
Finansiellt sparande (+ eller -) för den totala ekonomin
8.98 |
Finansiellt sparande (+ eller -) för den totala ekonomin är summan av finansiellt sparande för de institutionella sektorerna. Det representerar de nettoresurser som den totala ekonomin ställer till förfogande för utlandet (om den är positiv) eller mottar från utlandet (om den är negativ). Det finansiella sparandet (+ eller -) för den totala ekonomin är lika med negativt finansiellt sparande för utlandet men med motsatt tecken. |
Nettoförmögenhet för den totala ekonomin
8.99 |
Nettoförmögenhet för den totala ekonomin är summan av nettoförmögenheten för alla institutionella sektorer. Den representerar värdet av de icke-finansiella tillgångarna i den totala ekonomin minus saldot av finansiella tillgångar och skulder för utlandet. |
Den offentliga förvaltningens utgifter och inkomster
Den offentliga förvaltningens utgifter och inkomster fastställs utifrån en lista över kategorier enligt ENS.
8.100 |
Den offentliga förvaltningens utgifter omfattar följande ENS-kategorier, som bokförs på användningssidan i kontosystemet för den offentliga förvaltningen, med undantag av D.3 som bokförs på tillgångssidan i detta kontosystem:
Den offentliga förvaltningens inkomster omfattar följande ENS-kategorier, som bokförs på tillgångssidan i kontosystemet för den offentliga förvaltningen, med undantag av D.39, som bokförs på användningssidan i detta kontosystem:
Per definition är skillnaden mellan den offentliga förvaltningens inkomster och offentliga utgifter den offentliga förvaltningens finansiella sparande (+ eller -). Transaktionerna D.41 (ränta), D.73 (löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen), D.92 (investeringsbidrag) och D.99 (andra kapitaltransfereringar) är konsoliderade. Övriga transaktioner är inte konsoliderade. |
KAPITEL 9
TILLGÅNGS- OCH ANVÄNDNINGSTABELLER OCH INPUT-OUTPUTRÄKENSKAPER
INLEDNING
9.01 |
Syftet med detta kapitel är att ge en översikt över tillgångs- och användningstabellerna och input-outputräkenskaperna. |
9.02 |
Input-outputräkenskaperna består av tillgångs- och användningstabeller till löpande priser och priser från föregående år. Räkenskaperna kompletteras med symmetriska input-outputtabeller som härleds från tillgångs- och användningstabellerna genom att man använder sig av antaganden eller ytterligare uppgifter. Tillgångs- och användningstabellerna och de symmetriska input-outputtabellerna kan utvidgas och ändras för särskilda ändamål som produktivitetsredovisning, arbetskraftsräkenskaper, kvartalsräkenskaper, regionalräkenskaper och miljöräkenskaper i fysiska eller monetära termer. |
9.03 |
Tillgångs- och användningstabeller är matriser som anger produkttransaktionernas värden för den nationella ekonomin indelade efter typ av produkt och näringsgren (bransch). Dessa tabeller visar
|
9.04 |
En tillgångstabell visar tillförseln av varor och tjänster med fördelning på produkt och producerande näringsgren, varvid åtskillnad görs mellan tillgången på inhemsk tillverkning och import. Ett schematiskt exempel på en tillgångstabell ges i tabell 9.1. Tabell 9.1 – Exempel på en tillgångstabell
|
9.05 |
En användningstabell visar användningen av varor och tjänster indelade efter typ av produkt och användning. Följande användning visas i kolumnerna:
I kolumnerna under insatsförbrukning per näringsgren, visar tabellerna bruttoförädlingsvärdets komponenter enligt följande:
Ett schematiskt exempel på en användningstabell ges i tabell 9.2 nedan. Tabell 9.2 – Exempel på en användningstabell
|
9.06 |
I tillgångs- och användningstabellerna tillämpas följande identiteter:
|
9.07 |
Tillgångs- och användningstabeller utgör den centrala ramen för alla branschanalyser, som analyser av produktionen, förädlingsvärdet, ersättningar till anställda, sysselsättning, driftsöverskott/sammansatt förvärvsinkomst, produktionsskatter (minus produktionssubventioner), fast bruttoinvestering, kapitalförslitning och kapitalstocken. |
9.08 |
Tillgångs- och användningstabellerna innehåller alla flöden i följande konton:
Dessa konton visar inkomstbildning och tillgång och användning av varor och tjänster efter institutionell sektor. Tillgångs- och användningstabellerna kan komplettera dessa uppgifter genom att visa fördelningen efter näringsgren och förändringar i volym och pris. Uppgifterna per institutionell sektor i sektorräkenskaperna och uppgifterna per näringsgren i tillgångs- och användningstabellerna kan kopplas ihop genom en korsklassificeringstabell som i tabell 9.3 nedan. Tabell 9.3 – Tabell som kopplar tillgångs- och användningstabellerna till sektorräkenskaperna
|
9.09 |
En symmetrisk input-outputtabell visas i tabell 9.4 och är en matris som visar hur tillgång motsvaras av användning genom en indelning av produktionen efter produkt eller bransch och detaljerade transaktioner av insatsförbrukning och slutlig användning. Det finns en viktig begreppsmässig skillnad mellan en symmetrisk input-outputtabell och en användningstabell: i användningstabellen visas hur produkterna används efter näringsgren vid insatsförbrukning, medan det i en symmetrisk input-outputtabell finns följande två alternativa framställningar:
I en symmetrisk input-outputtabell används alltså endera en produktindelning eller en branschindelning för både rader och kolumner. Tabell 9.4 – Exempel på en symmetrisk input-outputtabell för produkter
|
9.10 |
Större delen av den statistik som kan erhållas från produktionsenheter anger vilken typ av produkter de har producerat och sålt och, vanligen med mindre detaljerade uppgifter, vilken typ av produkter de har köpt och sålt. Tillgångs- och användningstabellerna har utformats för att passa denna typ av statistiskuppgifter (dvs. vilka produkter som används efter bransch). |
9.11 |
Däremot finns inte ofta uppgifter av typen produkt × produkt eller bransch × bransch, vilket krävs för den symmetriska input-outputtabellen. Så t.ex. ger branschundersökningar vanligen information om den typ av produkter som använts vid produktionen och om de produkter som tillverkats och sålts. Det finns inte ofta uppgifter om de insatsvaror som har använts för att tillverka särskilda produkter. |
9.12 |
I praktiken är därför de uppgifter som ställts upp i form av tillgångs- och användningstabeller utgångspunkt för att konstruera de mer analytiska uppgifterna i de symmetriska input-outputtabellerna. Uppgifterna om produkt × bransch i tillgångs- och användningstabellerna kan konverteras till symmetriska tabeller genom att lägga till extra uppgifter om insatsvarustrukturen eller genom att anta identiska insatsvarustrukturer eller marknadsandelar efter produkt eller bransch. |
9.13 |
Tillgångs- och användningstabellerna och input-outputräkenskaperna kombinerar följande tre olika roller:
|
BESKRIVNING
9.14 |
Tillgångs- och användningstabellerna ger en systematisk beskrivning av inkomstbildning och produkttillgång och användning efter bransch. Utvecklingen vad gäller insatsvaror och produktion i enskilda branschers produktionsprocess visas i ett nationalekonomiskt sammanhang, dvs. relaterad till produktionsprocessen i andra inhemska branscher och i utlandet samt konsumtionsutgifterna. Tillgångs- och användningstabellerna spelar en viktig roll när det gäller att visa de förändringar som sker i ekonomins struktur, t.ex. förändringar vad gäller olika branschers betydelse, förändringar vad gäller insatsvaror och produktion samt förändringar i sammansättningen av konsumtionsutgifter, bruttoinvestering, import och export. Dessa förändringar kan spegla sådan utveckling som globalisering, entreprenad, innovation och förändringar i arbetskraftskostnader, skatter, oljepriser och växelkurser. Tillgångs- och användningstabeller som anges i föregående års priser används för att sammanställa statistikuppgifter om BNP-tillväxten för att beskriva förändringar i den ekonomiska strukturen uttryckt i nominellt värde eller volym. De ger också en ram för att redovisa nationella prisförändringar och förändrade arbetskraftskostnader. |
STATISTISKT VERKTYG
9.15 |
Genom att använda uppgifter om produktion, utgifter och inkomster vid sammanställningen av tillgångs- och användningstabellerna och avstämma olika beräkningar får man fram en tillförlitlig och väl avvägd uppsättning nationalräkenskaper, inklusive beräkningar av huvudaggregat som BNP till löpande priser och i föregående års priser. |
9.16 |
Genom att mäta BNP till marknadspris kan tre grundläggande metoder användas: produktionsmetoden, utgiftsmetoden och inkomstmetoden. Dessa tre olika metoder används vid sammanställningen av tillgångs- och användningstabellerna.
En enda värdering av BNP till marknadspris härleds när tillgångs- och användningstabellerna är avstämda. |
9.17 |
Tillgångs- och användningstabellerna är särskilt användbara för att beräkna BNP till marknadspris enligt produktionsmetoden och utgiftsmetoden. Företagsundersökningar och administrativa uppgifter som momsregister och punktskatter utgör de huvudsakliga uppgiftskällorna vid denna beräkning. Tillgångs- och användningstabeller används för att kombinera uppgifter från produktions- och utgiftsmetoderna genom att beräkna och avstämma tillgång och användning på produktnivå. Enligt denna metod beräknas tillförsel av en viss produkt vilken sedan fördelas på olika användningsområden, som hushållens konsumtionsutgifter, insatsförbrukning och export. Inkomstmetoden ger inte möjlighet till samma solida avstämning, eftersom driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst vanligtvis beräknas residualt på grundval av uppgifterna från de andra två metoderna. Inkomstmetoden förbättrar dock avstämningen av tillgångs- och användningstabellerna när strukturen för faktorinkomstkomponenterna kan uppskattas. Tillgångs- och användningstabellernas förenlighet med sektorräkenskaperna kan kontrolleras genom tabeller som kopplas till sektorräkenskaperna, som framgår av tabell 9.3. Denna jämförelse kan vara till hjälp vid beräkningen av BNP till marknadspris genom att uppgifter från bolagens resultaträkningar jämförs med likvärdiga branschberäkningar. |
9.18 |
Tillgångs- och användningstabellerna tjänar en mängd olika statistiska ändamål.
Avstämningen mellan tillgång och användning av en produkt är lättare när det antal produkter som kan urskiljas är högre och källuppgifter finns tillgängliga på denna detaljnivå. Kvaliteten på det avstämda resultatet blir då högre, det gäller särskilt när uppgifter saknas. |
ANALYSINSTRUMENT
9.19 |
En viktig analytisk styrka hos input-outputtabellerna är att de gör det möjligt att mäta inte bara effekter av första ordningen när det till exempel sker förändringar i energipriser eller arbetskraftskostnader, utan också effekter av andra ordningen samt mer indirekta effekter. Så t.ex. kommer en signifikant uppgång av energipriserna inte bara att påverka de branscher som är energiintensiva, utan också de branscher som använder de energiintensiva producenternas produktion. Dessa indirekta effekter kan vara högst relevanta, eftersom de ibland är mer avgörande än de direkta effekterna. |
TILLGÅNGS- OCH ANVÄNDNINGSTABELLER MER I DETALJ
Klassifikationer
9.20 |
Den klassifikation som används för branscher i tillgångs- och användningstabeller samt input-outputtabeller är Nace (statistisk näringsgrensindelning i Europeiska unionen) och den klassifikation som används för produkter är CPA (indelning av produkter efter näringsgren). Dessa klassifikationer är helt anpassade till varandra: på varje aggregeringsnivå redovisar CPA de viktigaste produkterna från näringsgrenarna i enlighet med Nace. |
9.21 |
I tillgångs- och användningstabellerna är produktindelningen åtminstone lika detaljerad som näringsgrensindelningen, som t.ex. tresiffernivå i CPA och tvåsiffernivå i Nace. |
9.22 |
Bransch- och produktklassifikationer kan baseras på tre olika slags kriterier: tillgångskriterier, efterfrågekriterier och storlek. Vid en produktivitetsanalys är produkter och producenter i princip klassificerade efter typ av produktionsprocess. Vid en efterfrågeanalys indelas produkterna efter produkternas likhet vad gäller ändamålet, så grupperas t.ex. lyxartiklar tillsammans, eller efter likhet vad gäller marknadsföringsförhållanden, som typ av försäljningsställe. Vid en input-outputanalys används samma klassifikation av produkter eller näringsgrenar för såväl tillgång och som användning. Klassifikationen avgränsas så att storleken på varje grupp inte utgör en för liten eller för stor del av den nationella ekonomin. För internationella klassifikationer innebär detta att den kvantitativa storleken på merparten av grupperna är betydande i många länder. |
9.23 |
Näringsgrens- och produktklassifikationer i nationalräkenskaperna grundar sig av nödvändighet på en kombination av dessa kriterier och även på tradition. De definieras i huvudsak med utgångspunkt från producenter och är därmed mindre lämpade för analys av tillgång och efterfrågan. De som sammanställer och använder nationalräkenskapsuppgifter om näringsgrenar och produkter bör ha goda kunskaper om vad som faktiskt ska och vad som inte ska räknas med i var och en av grupperna och vilken påverkan det får. Exempelvis inkluderas i fastighetsverksamhet bostadstjänster i ägarbebodda bostäder och i branschen försäkringar exkluderas sociala trygghetsfonder. |
9.24 |
Lokala verksamhetsenheter inom en bransch kan ha olika produktionsprocesser. Detta kan spegla väsentliga skillnader i den vertikala integreringen, med hjälpverksamhet som städning, transport, administration och utkontrakterade personalmåltidstjänster, hyrda maskiner, arbetskraft som hyrts in via personaluthyrningsföretag och marknadsföring. Detta kan också spegla skillnader mellan lagliga och olagliga producenter eller mellan producenter från olika regioner. |
9.25 |
Till följd av att olika branschers och produkters ekonomiska betydelse fluktuerar görs regelbundna uppdateringar av bransch- och produktklassifikationerna vid förändringar i produktionsprocesserna och när nya produkter införs på marknaden. En avvägning måste göras mellan strävan efter att hålla jämna steg med förändringar i ekonomin och behovet av att kunna jämföra uppgifter över tiden i kombination med de kostnader som sådana större förändringar medför för statistikproducenterna och -användarna. |
9.26 |
Produktindelningen i tillgångs- och användningstabellerna är generellt mer detaljerade än branschindelningen. Det finns fyra huvudsakliga orsaker till detta.
|
9.27 |
Skillnad mellan marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och icke-marknadsproduktion ska endast redovisas per bransch; den krävs inte per produktgrupp. |
9.28 |
Skillnad mellan marknadsproducent, producent för egen slutlig användning och icke- marknadsproducent redovisas för branscher när dessa olika typer av producenter förekommer. Generellt kommer denna skillnad därför endast att tillämpas för underindelning av ett mycket begränsat antal branscher, t.ex. sjuk- och hälsovård och undervisning. |
9.29 |
För analys av medlemsstaternas ekonomi sett ur ett europeiskt perspektiv eller för att härleda tillgångs- och användningstabeller för hela EU, underindelas import och export i
|
Värderingsprinciper
9.30 |
I tillgångstabellen värderas flödena av varor och tjänster till baspriser. I användningstabellen värderas flödena av varor och tjänster till mottagarpriser. För att uppnå en konsistent värdering av tillgångs- och användningstabellerna visar tabell 9.5 också övergången från tillgång till baspris till tillgång till mottagarpris. När tillgången är lika med användningen av produkter gäller följande två identiteter:
|
9.31 |
Bruttoförädlingsvärdet redovisas till baspris. Det är produktion värderad till baspris minus insatsförbrukning värderad till mottagarpris. |
9.32 |
Bruttoförädlingsvärde till faktorkostnad är inte ett begrepp som används i ENS. Det kan härledas från förädlingsvärdet till baspris genom att subtrahera övriga produktionsskatter (minus subventioner). |
9.33 |
Övergången från tillgång till baspris till mottagarpris innefattar
En liknande övergång används för att omvandla användning till mottagarpris till användning till baspris, men då dras produktskatterna av och produktsubventionerna läggs till. I tabellerna 9.8 och 9.9 visas övergången mer i detalj. Dessa tabeller kan också tjäna analytiska ändamål, t.ex. för prisanalys och analys av effekterna av ändrade produktskattesatser. |
9.34 |
Därmed är följande tabeller ett resultat av avstämningsprocessen:
Tabell 9.5 – Tillgångstabell till baspris med omvandling till mottagarpris
Tabell 9.6 – Användningstabell till mottagarpris
|
Handels- och transportmarginaler
Tabell 9.7 – Handels- och transportmarginaler – tillgång
|
Handels- och transportmarginaler på tillgången på produkter |
|
||
|
Partihandel |
Detaljhandel |
Transporter |
Handels- och transportmarginaler |
Produkter (CPA) 1 2 3 4 |
|
|
|
Handels- och transportmarginaler på total tillgång efter produkt |
Totalt |
Total partihandel |
Total detaljhandel |
Totala transporter |
Totala marginaler på tillgång efter produkt |
Tabell 9.7 – (forts.) Handels- och transportmarginaler – användning
|
Handels- och transportmarginaler på användningen av produkter |
|||||||||||||||||
|
|
Näringsgrenar (Nace) 1 – 2 – 3 – 4 – … |
Konsumtion |
Bruttoinvesteringar |
Export |
Handels- och transportmarginaler |
||||||||||||
Produkter (CPA) 1 2 3 4 |
|
Handels- och transportmarginaler på insatsförbrukning efter produkt och näringsgren |
Handels- och transportmarginaler på konsumtionsutgifter efter produkt och
|
Handels- och transportmarginaler på bruttoinvesteringar efter produkt och
|
Handels- och transportmarginaler på export |
Handels- och transportmarginaler på total användning efter produkt |
||||||||||||
Totalt |
|
Handels- och transportmarginaler på insatsförbrukning efter näringsgren totalt |
Handels- och transportmarginaler på slutlig konsumtion |
Handels- och transportmarginaler på bruttoinvesteringar |
Totala handels- och transportmarginaler på export |
Totala marginaler på användning efter produkt |
9.35 |
En del av omvandlingen av tillgångstabellerna från baspris till mottagarpris och omvandlingen av användningstabellerna från mottagarpris till baspris utgörs av omfördelningen av handelsmarginaler: värdering till baspris innebär att handelsmarginalerna redovisas som en del av handeln med produkter, medan värdering till mottagarpris innebär att handelsmarginalerna allokeras till de produkter som de belastar. Motsvarande situation gäller för transportmarginaler. |
9.36 |
Summan av handelsmarginaler på produkter är lika med summan av handelsmarginaler för branscherna inom varuhandeln plus handelsmarginaler inom andra branscher. Motsvarande situation gäller för transportmarginaler. |
9.37 |
Transportmarginalerna inkluderar alla transportkostnader som betalas separat av köparen och som ingår i användningen av produkterna till mottagarpris men inte till baspris för tillverkarens produktion eller i handelsmarginalerna hos parti- eller detaljhandeln. Transportmarginalen innefattar i synnerhet
|
9.38 |
Övriga kostnader för att transportera varor redovisas inte som transportmarginaler, t.ex.
|
9.39 |
Tabell 9.7 visar en något förenklad bild av en matris över handels- och transportmarginaler av följande orsaker:
|
Skatter minus subventioner på produktion och import
9.40 |
Skatter på produktion och import består av följande:
Liknande kategorier urskiljs för subventioner. |
9.41 |
Tillgång till baspris inkluderar övriga produktionsskatter minus produktionssubventioner. Vid övergången från baspris till mottagarpris läggs de olika produktskatterna till och produktsubventionerna dras av. Tabell 9.8 – Produktskatter minus produktsubventioner Skatter minus subventioner på tillgång
Tabell 9.8 – Produktskatter minus produktsubventioner (forts.) Skatter minus subventioner på användning
|
9.42 |
Tabell 9.8 över produktskatter minus produktsubventioner är förenklad på följande sätt:
|
9.43 |
Produktskatter och produktsubventioner består av de belopp som har förfallit till betalning endast när dessa bestyrks av taxeringar, deklarationer etc. eller av de belopp som faktiskt har betalats. Vid sammanställningen av tillgångs- och användningstabellerna beräknas produktskatterna och produktsubventionerna vanligen produktvis genom tillämpning av de officiella skattesatserna eller subventionsgraderna på de olika efterfrågebaserade flödena. Efteråt bör en bedömning göras av skillnaderna mot taxeringar eller faktiskt betalade belopp.
|
9.44 |
Mervärdesskatt kan vara avdragsgill, icke avdragsgill eller inte tillämplig, enligt följande:
|
9.45 |
Moms redovisas netto: alla tillgångsposter värderas till baspris, dvs. exklusive fakturerad moms; insatsförbrukning och slutlig användning redovisas till mottagarpris, dvs. exklusive avdragsgill moms. |
Övriga grundbegrepp
9.46 |
I tillgångs- och användningstabellerna används två justeringsposter för att samordna värderingen av importen i tillgångs- och användningstabellerna med värderingen i de institutionella sektorsräkenskaperna. I tillgångstabellen värderas import av varor till cif-värden för att uppnå en värdering som är jämförbar med inhemsk produktion inom samma produktgrupp. Cif-värdet inkluderar transport- och försäkringstjänster som utförs av inhemska företag, som transport i egen regi eller transporter utförda av inhemska transportföretag. För att uppnå en konsistent värdering mellan import och export bör detta värde inkluderas i exporten av tjänster. I sektorsräkenskaperna värderas importen av varor till fob-värden, dvs. i linje med värderingen av exporten av varor. Vid fob-värdering blir värdet på transport- och försäkringstjänster som utförs av inhemska företag, vilka ingår i exporten av tjänster, mindre eftersom det bara täcker dessa tjänster om dessa utförs i det exporterande landet. Resultatet av att använda olika värderingsprinciper blir därmed att saldot mellan import och export är detsamma, men att både total import och total export blir större vid cif-värderingen. De två värderingsprinciperna kan bringas i överensstämmelse i tillgångs- och användningstabellerna genom att man inför justeringsposter för både import och export. Justeringsposterna ska vara lika med värdet av de transport- och försäkringstjänster som utförs av inhemska företag och som ingår i cif-värdet men inte i fob-värdet, dvs. som avser transport och försäkring från exportlandets gräns till importlandets gräns. Dessa justeringsposter, väl införlivade i tillgångs- och användningstabellerna, kräver ingen speciell behandling i input-outputberäkningarna. |
9.47 |
Transferering av befintliga varor redovisas i användningstabellen som negativ utgift för säljaren och positiv utgift för köparen. För den berörda produktgruppen är transferering av en befintlig vara liktydig med en omklassificering av användningen. Det är bara transaktionskostnaderna som inte utgör omklassificering: de redovisas som användning av tjänster (t.ex. företagstjänster, förmedling). För ändamål som beskrivning och analys kan det vara en fördel att redovisa den relativa storleken på transfereringarna av befintliga varor separat för några produktgrupper, t.ex. av begagnade bilar på marknaden för både nya bilar och begagnade bilar eller den roll returpapper spelar vid tillgången på pappersprodukter. |
9.48 |
För att rätt kunna förstå tillgångs- och användningstabellerna är det viktigt att erinra sig några av de räkenskapskonventioner som tillämpas i ENS:
|
Kompletterande uppgifter
9.49 |
Användningstabellen 9.6 innehåller kompletterande uppgifter: fasta bruttoinvesteringar, realkapitalstock och sysselsättning efter bransch. Värdefulla kompletterande uppgifter fås om en uppdelning görs mellan anställda och egenföretagare. Det krävs uppgifter om fasta bruttoinvesteringar och realkapitalstock efter bransch för att härleda kapitalförslitning efter bransch och för att redovisa icke-avdragsgill moms på fasta bruttoinvesteringar. Vid sammanställningen av statistikuppgifterna är det viktigt att visa sysselsättningen efter bransch eftersom:
Att lägga till uppgifter om sysselsättningen efter bransch är också till hjälp vid bedömningen av sysselsättning och produktivitet. |
UPPGIFTSKÄLLOR OCH AVSTÄMNING
9.50 |
De främsta uppgiftskällorna vid beräkning av produktion per bransch och produkt är vanligen företagsundersökningar samt årsredovisningar eller affärsbokföring från de största företagen. Undersökningarna är vanligtvis heltäckande för stora företag medan statistiska urvalsundersökningar utförs för små företag. För vissa specifika verksamheter kan olika uppgiftskällor vara relevanta, t.ex. för tillsynsorgan, räkenskaper på kommunal och statlig nivå eller socialförsäkring. |
9.51 |
Dessa uppgifter används för att utarbeta en första ofullständig uppsättning tillgångs- och användningstabeller. En avstämning görs av dessa i olika steg. En manuell avstämning på en låg aggregeringsnivå ger möjlighet att göra viktiga kontroller av felaktigheter i uppgiftskällorna, systemfel och samtidigt kan ändringar av basuppgifterna göras för att korrigera begreppsmässiga avvikelser och undertäckning. Om avstämningen görs på en högre aggregeringsnivå genom användning av automatisk avstämning eller avstämning som görs i en mycket strikt ordning görs nästan inga av dessa kontroller, eftersom kontrollerna tar ut varandra och orsakerna till felaktigheterna inte kan spåras. |
INSTRUMENT FÖR ANALYSER OCH UTVIDGNINGAR
9.52 |
Vid analys kan följande tre slags tabeller användas:
Symmetriska input-outputtabeller kan härledas från tillgångs- och användningstabellerna till löpande priser och också i föregående års priser. |
9.53 |
Användningstabellen 9.6 visar inte i vilken utsträckning de använda varorna och tjänsterna har tillverkats inom landet eller importerats. Dessa uppgifter är nödvändiga för alla analyser där kopplingen mellan tillgång och användning av varor och tjänster inom landets ekonomi spelar en roll. Ett sådant fall är analys av hur förändringar i export eller konsumtionsutgifter påverkar import, inhemsk produktion och närliggande variabler som sysselsättning. Input-outputräkenskaperna skulle därför gynnas av separata användningstabeller för importerade produkter och inhemskt producerade varor och tjänster. |
9.54 |
Vid sammanställningen av användningstabellen bör alla tillgängliga uppgifter om importens användning nyttjas, t.ex. kan för en del produkter de större importföretagen vara kända och för en del producenter kan uppgifter finnas om importens storlek. Emellertid är de direkta statistiska uppgifterna om importens användning i allmänhet otillräckliga. Dessa uppgifter måste därför vanligen kompletteras med antaganden om fördelningen av produktgrupp efter användning. |
9.55 |
Användningstabellen för inhemskt producerade varor och tjänster kan sedan erhållas genom att man subtraherar importtabellen från användningstabellen för hela ekonomin. |
9.56 |
I teorin finns fyra basmodeller för att omvandla en tillgångs- och användningstabell till en symmetrisk input-outputtabell. Dessa modeller baseras endera på teknikantagande eller antaganden om en fast försäljningsstruktur. Oftast används antagandet om produktteknik: var och en av produkterna tillverkas på sitt eget specifika sätt, oavsett i vilken bransch de tillverkas. Detta antagande används ofta för att härleda en input-outputtabell produkt x produkt. I den andra gemensamma modellen används antagandet om en fast försäljningsstruktur (antagandet om marknadsandel): var och en av produkterna har sin egen specifika försäljningsstruktur, oavsett i vilken bransch de har tillverkas. Detta antagande används ofta för att härleda en input-outputtabell bransch x bransch. Hybridmodeller som blandar dessa antaganden kan förekomma. Modeller som endera baseras på branschteknik eller antaganden om fast försäljningsstruktur är av mindre praktisk relevans på grund av den i praktiken låga förekomstsannolikheten. En diskussion om alternativa modeller och omvandlingsprocesser ges i kapitel 11 i Eurostat Manual of Supply, Use and Input-output Tables (2008 års utgåva) (1). |
9.57 |
Valet av bästa antagande för varje fall är inte lätt. Det beror på det nationella näringslivets struktur, t.ex. graden av specialisering, och på homogeniteten på de nationella tekniker som används för att tillverka produkter inom samma produktgrupp och inte minst på basuppgifternas detaljnivå. Enkel tillämpning av antagandet om produktteknik har ofta gett resultat som är oacceptabla, så till vida att de input-outputkoefficienter som genereras ibland är osannolika eller till och med orimliga, som i fallet med negativa koefficienter. Osannolika koefficienter kan bero på mätfel och på produktmixens heterogenitet i den bransch där den överförda produkten är primärprodukt. Detta skulle kunna hanteras genom att man gör justeringar på basis av kompletterande uppgifter eller så långt möjligt nyttjar initierade bedömningar. En annan lösning är att tillämpa det alternativa antagandet om fast produktförsäljningsstruktur. I praktiken är tillämpningen av antaganden om blandad teknik i kombination med kompletterande uppgifter den bästa strategin vid sammanställningen av symmetriska input-outputtabeller. |
9.58 |
Den symmetriska input-outputtabellen kan delas upp i följande två tabeller:
Den senare tabellen bör användas för att beräkna de kumulerade koefficienterna, dvs. Leontief-inversen. Leontief-inversen är inversen av skillnaden mellan identitetsmatris I och matrisen över tekniska inputkoefficienter som fås från matrisen över inhemsk produktion som används som insatsförbrukning. Leontief-inversen kan också härledas för import. Man får då anta att importen producerats på samma sätt som konkurrerande inhemsk produktion. |
9.59 |
Tillgångs- och användningstabellerna och de symmetriska input-outputtabellerna kan användas som instrument för ekonomisk analys. De båda tabelltyperna har olika förtjänster. Symmetriska input-outputtabeller är användbara för att beräkna inte bara direkta utan också indirekta och kumulativa effekter. De kan också vara av god kvalitet när expertkunskaper och olika slag av statistiska uppgifter har använts för att härleda tabellerna utifrån tillgångs- och användningstabellerna. |
9.60 |
Bransch x bransch-tabeller är väl lämpade för branschanalyser, t.ex. skattereformer, konsekvensanalys, finanspolitik och penningpolitik. De befinner sig också närmare de olika statistiska uppgiftskällorna. Produkt x produkt-tabeller är väl lämpade för analyser relaterade till homogena produktionsenheter, t.ex. produktivitet, jämförelse av kostnadsstrukturer, effekter på sysselsättningen, energipolitik och miljöpolitik. |
9.61 |
Det är inga större skillnader mellan de analytiska egenskaperna hos produkt x produkt-tabellerna och bransch x bransch-tabellerna. Skillnaderna mellan produkt x produkt-tabellerna och bransch x bransch-tabellerna beror på förekomsten av en i allmänhet begränsad mängd sekundär produktion. I praktiken görs vid analytisk användning av input-outputtabeller ett underförstått antagande om branschteknik, oavsett hur tabellerna ursprungligen beräknades. I praktiken är varje produkt x produkt-tabell en manipulerad bransch x bransch-tabell, eftersom den fortfarande innehåller alla de institutionella verksamhetsenheternas uppgifter och de företagsuppgifter som finns i tillgångs- och användningstabellerna. |
9.62 |
Generellt finns det många speciella typer av analys som nyttjar tillgångs- och användningstabeller och de symmetriska input-outputtabellerna som t.ex. vid
En makromodell kan också inkludera de kumulerade kostnadsandelar som beräknats från input-outputtabellerna. Därigenom införlivas uppgifterna från input-outputtabellen om direkta och indirekta effekter (t.ex. storleken på arbetskraftskostnader eller import av energi för privat konsumtion eller export) i makromodellen och kan användas vid genomförandet av analyser och prognoser. |
9.63 |
För att tillgodose mer specifika ändamål kan tillgångs- och användningstabellerna och de symmetriska input-outputtabellerna modifieras genom införande av alternativa och kompletterande indelningar. Följande exempel kan särskilt framhållas:
|
(1) Eurostat, Eurostat Manual of Supply, Use and Input-Output Tables (2008 edition), 2008 (finns att tillgå på: http://epp.eurostat.ec.europa.eu).
KAPITEL 10
PRIS- OCH VOLYMMÅTT
10.01 |
Alla flöden och stockar som ingår i ett system av ekonomiska räkenskaper är uttryckta i monetära enheter. En monetär enhet är den enda gemensamma nämnare som kan användas för att värdera alla de ytterst varierade transaktioner som bokförs i räkenskapernas olika konton och som gör det möjligt att där härleda meningsfulla saldon eller balansposter. När man använder en monetär enhet som måttenhet uppstår problemet att denna enhet varken är stabil eller vedertagen som internationell standard. Av stor betydelse i ekonomisk analys är att ekonomisk tillväxt mellan olika perioder mäts i volymmått. Det är då nödvändigt att i de förändringar i ekonomiska värden som har bokförts kunna skilja mellan vad som beror på prisförändringar och vad som avspeglar volymförändringar. Ekonomisk analys behöver också göras i form av jämförelser mellan olika nationella ekonomier. Volymjämförelser mellan produktions- och inkomstnivåerna kommer då i förgrunden, men också rena prisjämförelser är av intresse. Det är därför nödvändigt att dela upp de värdemässiga skillnaderna för givna aggregat mellan två olika länder eller grupper av länder i komponenter, så att den ena avspeglar de volymmässiga skillnaderna och den andra de prismässiga. |
10.02 |
Vid tidsjämförelser av flöden och stockar måste lika stor vikt fästas vid att man noggrant mäter såväl prisförändringar som volymförändringar. På kort sikt är det lika intressant att mäta förändringar i priser som i volymer vad gäller utbud och efterfrågan. När det gäller mer långsiktiga förändringar, måste analysen av ekonomisk tillväxt beakta förändringarna i relativpriserna för olika typer av varor och tjänster. Det främsta syftet är inte bara att ge övergripande mått på pris- och volymförändring för räkenskapssystemets huvudaggregat, utan även att tillhandahålla en hel sammanställning av ömsesidigt beroende mått som gör det möjligt att genomföra en systematisk och detaljerad analys av inflationen och av den ekonomiska tillväxten och dess fluktuationer. |
10.03 |
Den generella regeln vid jämförelser mellan länder är att tillförlitliga mått måste föreligga för både volymkomponenten och priskomponenten i de olika ekonomiska aggregaten. Eftersom spridningen mellan indextalen enligt Laspeyres respektive Paasches formler ofta är betydande vid jämförelser mellan länder är det bara Fishers indexformel som kan godtas i detta sammanhang. |
10.04 |
Nationalräkenskaperna har fördelen att de både ger en bas som är lämplig för att konstruera ett system av pris- och volymindex och möjliggör att motsvarande statistikuppgifter blir inbördes konsistenta. Fördelarna med en kontomässig uppställning kan sammanfattas på följande sätt:
|
10.05 |
Trots fördelarna med ett integrerat system som bygger på att alla transaktioner av varor och tjänster redovisas på ett konsistent sätt, såväl totalt sett som när man går ner på branschnivå, måste det framhållas att de pris- och volymindex man därvid erhåller inte räcker för alla behov eller besvarar alla frågor som rör pris- och volymförändringar. Kontomässiga restriktioner eller val av pris- och volymindexformler, som är nödvändiga för ett integrerat system, kan ibland utgöra hinder. Det kan också finnas behov av pris- och volymindex för kortare perioder, t.ex. månads- eller kvartalsvis. I dessa fall kan det sålunda finnas behov av andra former av pris- och volymindex. |
OMFATTNINGEN AV PRIS- OCH VOLYMINDEX I NATIONALRÄKENSKAPERNA
10.06 |
Bland alla de flödesvariabler som i löpande priser redovisas i nationalräkenskaperna kan man för somliga, det gäller då främst produkterna, dra en skiljelinje mellan pris- respektive volymförändring som motsvarar vad som görs på mikroekonomisk nivå. För många andra flöden som också registreras i nationalräkenskaperna är en sådan skiljelinje inte lika uppenbar. När flödesvariabeln i räkenskapssystemet täcker en transaktionsgrupp av varor och tjänster, där värdet för var och en är identiskt med antalet fysiska enheter multiplicerade med respektive enhetspris, är det tillräckligt att känna till hur flödesvariabeln delas upp i sina komponenter för att fastställa förändringar i pris och volym över tid. När en flödesvariabel omfattar ett antal transaktioner som avser varudistribution eller finansförmedling eller utgör saldoposter, t.ex. förädlingsvärdet, är det svårt eller t.o.m. principiellt omöjligt att dela upp värdet i en pris- och en volymkomponent, varför andra speciella metoder måste tillämpas. Det finns också ett behov av att mäta den reala köpkraften för ett antal aggregat, som ersättningar till anställda, hushållens disponibla inkomst eller nationalinkomst. Mätningen kan t.ex. göras genom att respektive aggregat deflateras med ett prisindex för de varor och tjänster till vilka inkomsterna används. |
10.07 |
Målsättningen och metoden när man mäter den reala köpkraften vid inkomstberäkningar är annorlunda än när man deflaterar varor och tjänster eller saldoposter. För flöden av varor och tjänster kan man sålunda konstruera ett integrerat system av pris- och volymindex, som ger ett sammanhängande ramverk för att mäta ekonomisk tillväxt. Fastprisberäkningen av inkomstflödena görs med ett prisindex som inte nödvändigtvis är kopplat till inkomstflödet. Så valet av pris för inkomstförändring kan variera beroende på syftet med analysen: inget unikt pris har identifierats i det integrerade systemet av pris- och volymindex. |
Det integrerade systemet av pris- och volymindex
10.08 |
Den systematiska uppdelningen av förändringar av nominella värden i de båda komponenterna prisförändring och volymförändring begränsas till de transaktionsposter som redovisas på kontot för varor och tjänster och i tillgångs- och användningstabellerna. Uppdelningen görs både för uppgifter som avser olika branscher och produkter och för uppgifter som täcker hela ekonomin. Flöden som är saldoposter, t.ex. förädlingsvärden, kan inte direkt delas upp i pris- och volymkomponenter. Uppdelningen kan dock göras indirekt, med hjälp av de transaktioner som används när man härleder dessa saldoposter. Användningen av ett kontosystem medför en dubbel restriktion vid beräkningarna enligt följande:
Det finns en tredje restriktion, som inte i sig hänger samman med att man använder sig av ett kontosystem, utan betingas av ett medvetet val, nämligen att varje förändring i ett transaktionsvärde måste kunna hänföras antingen till en prisförändring eller till en volymförändring eller till en kombination därav. När dessa tre krav är uppfyllda, innebär värderingen av kontot för varor och tjänster mätt i volym att man kan erhålla ett integrerat system av pris- och volymindex. |
10.09 |
De transaktionsslag som berörs när man vill konstruera ett integrerat system av pris- och volymindex framgår nedan: Transaktioner med produkter
|
Övriga pris- och volymindex
10.10 |
Utöver de pris- och volymmått som anförts ovan kan även följande aggregat spaltas upp i pris- och volymkomponenter. Syftena med sådana mått är dock olikartade. Lagerstockar i början respektive slutet av varje period kan behöva volymberäknas för att få fram balansräkningsaggregaten. Fast realkapitalstock måste beräknas i volym för att man ska kunna beräkna kapitalkvoter och kapitalförslitning i volymtermer. Ersättningar till anställda kan volymberäknas för att man ska kunna mäta produktivitet och i vissa fall också när produktionen beräknas med hjälp av uppgifter om insatsernas volymutveckling. Kapitalförslitning, övriga produktionsskatter och produktionssubventioner måste också volymberäknas när kostnaderna volymberäknas. |
10.11 |
Ersättningar till anställda är inkomstkomponenter. För att mäta inkomsternas köpkraft kan den reala ersättningen beräknas genom deflatering med ett prisindex som avser de varor och tjänster som köps av löntagare. Även andra inkomstaggregat, t.ex. hushållens disponibla inkomster och nationalinkomsten, kan på motsvarande sätt beräknas i reala termer. |
GENERELLA PRINCIPER FÖR ATT MÄTA PRIS- OCH VOLYMINDEX
Definition av priser och volymer för marknadsprodukter
10.12 |
Pris- och volymindex kan bara härledas för variabler som innehåller pris- och kvantitetsuppgifter. Begreppen pris och kvantitet är nära knutna till begreppet homogena produkter, dvs. produkter för vilka det är möjligt att definiera enheter som alla anses likvärdiga och som därmed kan utbytas mot samma värde i pengar. Det är därmed möjligt att definiera priset på en homogen produkt som det penningbelopp mot vilket var och en av produkterna kan utbytas. För varje homogent produktflöde, t.ex. produktion, är det alltså möjligt att definiera ett pris (p), en kvantitet (q) motsvarande antalet enheter och ett värde (v) definierat av ekvationen:
|
Kvalitet, pris och homogena produkter
10.13 |
Ett annat sätt att definiera en homogen produkt är att säga att den består av enheter av samma kvalitet. Homogena produkter spelar en vikig roll i nationalräkenskaperna. Produktionen värderas till det baspris som avgörs av marknaden vid den tidpunkt den äger rum, dvs. oftast före försäljning. De producerade enheterna ska därför värderas, men inte till det pris till vilket de faktiskt kommer att säljas, utan till det pris till vilket likvärdiga enheter säljs vid tidpunkten för produktionen av de berörda enheterna. Detta är bara möjligt att göra på ett noggrant sätt för homogena produkter. |
10.14 |
I praktiken kan dock två enheter av en produkt med identiska fysiska egenskaper säljas till olika priser av följande två olika orsaker:
En homogen produkt kan således också definieras som en produkt där alla enheter säljs till samma pris när perfekta konkurrensvillkor råder. I avsaknad av perfekt konkurrens definieras priset på den homogena produkten som produktenheternas genomsnittspris. Därför finns det i nationalräkenskaperna för varje homogen produkt bara ett pris, så att det är möjligt att tillämpa allmänna regler för att värdera produkterna. |
10.15 |
Brist på information innebär att köparen inte alltid har fullständig kunskap om föreliggande prisskillnader och därför oavsiktligt accepterar ett högre pris. Detta, eller motsatsen, kan också inträffa vid de tillfällen som säljare och köpare förhandlar om priset. Å andra sidan gäller att skillnaden mellan genomsnittspriset vid speciella försäljningsformer, t.ex. vid torghandel eller i en basar, där sådana diskussioner om priset ofta förs, och priset på samma varuslag i vanlig detaljhandel, t.ex. varuhus, generellt måste betraktas som en kvalitetsskillnad som avspeglar olikheter i försäljningsvillkoren. |
10.16 |
Prisdiskriminering innebär att säljaren har möjlighet att begära olika priser för olika kundkategorier trots att det rör sig om identiska varor och tjänster som säljs under exakt samma förhållanden. I dessa fall finns ingen eller begränsad valfrihet för kunder som tillhör en speciell kategori. Den princip som gäller är att prisskillnader betraktas som prisdiskriminering när olika priser begärs för identiska produktenheter, som säljs under lika betingelser på en klart avgränsad marknad, dvs. när olika priser tas ut för samma homogena produkt. Sådana prisskillnader innebär inte någon volymförändring. Eftersom det för varor alltid finns möjlighet till vidareförsäljning på en given marknad är prisdiskriminering där svår att tillämpa och kan antas förekomma mera sällan. När prisskillnader enligt undantagsregeln existerar för samma varuslag kan de vanligtvis i stället antas bero på bristfällig information eller förekomsten av parallella marknader. I tjänsteproducerande branscher, t.ex. transporter, kan företagen tillämpa lägre priser för köpsvaga grupper, t.ex. pensionärer eller studerande. Om dessa har frihet att resa till reducerat pris oavsett tidpunkt måste detta betraktas som prisdiskriminering. Om det reducerade priset bara gäller vid vissa tillfällen, t.ex. när utnyttjandegraden är som lägst, är det emellertid frågan om resor med lägre kvalitet, eftersom resor förenade med villkor och resor utan villkor kan anses utgöra olika homogena produkter. |
10.17 |
Det finns flera skäl till att parallella marknader kan förekomma. Kunderna kan sålunda vara förhindrade att i önskad omfattning köpa till ett visst pris på grund av att tillgången är begränsad. Detta kan ge upphov till en svart, parallell marknad där de önskade inköpen kan göras, fast till högre priser. Det finns också möjlighet till en parallell marknad där priserna är lägre på grund av att säljaren inte betalar skatt i full utsträckning. |
10.18 |
Om kvalitet definieras av alla de egenskaper som är gemensamma för alla enheter i en homogen produkt speglas skillnader i kvalitet av följande faktorer:
|
Priser och volym
10.19 |
Begreppet volym har införts i nationalräkenskaperna för att man vill eliminera effekterna av prisskillnader vad gäller värdeutvecklingen uttryckt i monetära enheter, och uppträder således som utvidgad användning av begreppet kvantitet för produktgrupper. För en given homogen produkt gör ekvationen det möjligt att dela upp ett värde som förändras över tiden i prisförändring och kvantitetsförändring. I praktiken finns det alltför många homogena produkter för att dessa ska kunna behandlas individuellt, vilket leder till att beräkningsansvariga för nationalräkenskaperna måste jobba på en mer aggregerad nivå. På den aggregerade nivån är dock inte ekvationen längre användbar eftersom det, även om det är möjligt att aggregera värden, inte är någon mening med att aggregera kvantiteter för att härleda priser. |
10.20 |
Det finns dock ett enkelt sätt att dela upp värdeförändringen för en uppsättning homogena produkter mellan två perioder, där den ena betraktas som basperiod och den andra som aktuell period. Prisförändringen kan neutraliseras genom att beräkna vad värdet av produkterna skulle ha varit om ingen prisförändring har skett, dvs. genom att tillämpa basperiodens priser på den aktuella periodens kvantiteter under den innevarande perioden. Detta värde i basperiodens priser motsvarar begreppet volym. Därigenom kan värdet för en uppsättning produkter under den aktuella perioden uttryckas enligt följande:
där exponenten 1 avser den aktuella perioden och index i avser en specifik homogen produkt. Produkternas volym för den aktuella perioden definieras därmed i relation till basperioden genom formeln:
där exponenten 0 avser basperioden. Genom att jämföra produktvolymen för den aktuella perioden med det sammanlagda värdet för basperioden är det möjligt att mäta en utveckling som inte påverkas av någon prisförändring. Ett volymindex kan därmed beräknas genom formeln:
Det volymindex som definierats är Laspeyres kvantitetsindex enligt vilket varje basindex viktas med den andel basprodukter som ingår i det sammanlagda värdet för basperioden. När begreppet volym har definierats är det möjligt att i likhet med ekvationen definiera ett prisindex (men inte ett pris). Detta prisindex definieras genom förhållandet mellan värdet under den innevarande perioden och volymen, dvs. genom formeln:
Detta index är ett Paasche-prisindex enligt vilket varje basprisindex viktas med den andel av basprodukten som ingår i det sammanlagda värdet för den aktuella perioden. Det pris- och volymindex som definierats på detta sätt bevisar ekvationen: Värdeindex = prisindex × volymindex Denna ekvation är en mer allmän version av ekvationen och den gör det möjligt att dela upp varje förändring av värdet av en uppsättning produkter i en volymförändring och en prisförändring. Vid volymberäkningen viktas kvantiteterna med priserna under basperioden, så att resultatet är beroende av prisstrukturen. Med all sannolikhet blir förändringarna i prisstrukturen inte så stora under kortare perioder som under längre perioder. Därför görs volymberäkningen bara för två på varandra följande år, dvs. volymen beräknas i föregående års priser. För jämförelser under längre tidsperioder beräknas Laspeyres volymindex och Paasches prisindex först i förhållande till föregående år och därefter beräknas kedjeindex. |
10.21 |
De största fördelarna med att använda Paasches prisindex och Laspeyres volymindex är att de är enkla att tolka och beräkna och att de innebär additivitet i tillgångs- och användningstabellerna. |
10.22 |
Kedjeindex har nackdelen att de leder till icke-additivitet vad gäller volymer varför dessa inte kan användas vid avstämningen av produkter i tillgångs- och användningstabellerna. |
10.23 |
De volymuppgifter som är icke-additiva som har beräknats med kedjeindex ska offentliggöras utan att justeringar görs. Denna metod är lätt att överblicka och fäster användarnas uppmärksamhet på problemets omfattning. Detta hindrar inte att det kan finnas omständigheter som gör det lämpligt att eliminera diskrepanser så att man kan förbättra uppgifternas övergripande konsistens. När värden för ett referensår extrapoleras med hjälp av kedjad volymutveckling måste man göra klart för användarna varför man då inte längre har additivitet i tabellerna. |
10.24 |
Eftersom det är omöjligt att mäta pris och kvantitet för alla homogena produkter i en ekonomi beräknas i praktiken pris- och volymindex genom urval av representativa homogena produkter, där den bakomliggande idén är att volym eller pris för de produkter som inte ingår i urvalet förändras på samma sätt som urvalsgenomsnittet. Det är därför nödvändigt att använda en produktindelning som är så detaljerad som möjligt så att varje produkt som identifieras har maximal homogenitet, oavsett vilken detaljnivå som används vid redovisning av resultatet. |
10.25 |
När det gäller den ekvation som kopplar samman värde-, pris- och volymindex är det bara två index som behöver beräknas. Vanligtvis fås värdeindexet fram direkt genom att helt enkelt jämföra de sammanlagda värdena för den aktuella perioden med basperioden. Därefter gäller det att välja mellan att beräkna prisindex eller volymindex. I de flesta fall bevisas den parallella förändring som ligger till grund för metoden mer av priset än av volymen på grund av att priserna för de olika produkterna ofta kraftigt påverkas av vissa gemensamma faktorer, som kostnaden för råmaterial och löner. I sådant fall beräknas prisindex genom att man använder ett produkturval som håller konstant kvalitet över tiden, där kvaliteten avgörs inte bara genom produktens fysiska egenskaper utan också av försäljningsvillkoren, enligt vad som anges ovan. På så sätt kommer samtliga förändringar i det totala värdet som förorsakats av strukturförändringar bland de olika produkterna att framstå som förändringar i volym och inte i pris. I vissa fall kan det dock vara lättare att beräkna ett volymindex och att använda det för att härleda ett prisindex. Ibland kan man föredra att beräkna värdeindex utifrån ett prisindex och ett volymindex. |
Nya produkter
10.26 |
Vid metoden för beräkning av pris- och volymindex enligt ovan förutsätts att produkten finns under de båda på varandra följande åren. Många produkter uppträder och försvinner från ett år till nästa vilket man bör komma ihåg i samband med pris- och volymindex. När volymen definieras genom att man använder föregående års priser uppstår inga särskilda svårigheter avseende de produkter som fanns under föregående år, men som inte längre finns under det aktuella året, eftersom de bara är kopplade till en nollsumma för innevarande år. Problemet är mer komplicerat i fallet med nya produkter, eftersom det för föregående år inte är möjligt att mäta priset på en produkt som inte fanns. I ett sådant fall finns det två slags metoder för att beräkna priset föregående år: i den första metoden antas att priset på den nya produkten förändras som priset på liknande produkter, medan den andra direkt försöker beräkna vad priset på den nya produkten skulle ha varit om den hade funnits under basperioden. I den första metoden används ett prisindex som beräknas på grundval av ett urval av homogena produkter som fanns under de båda på varandra följande åren, och i praktiken är det den metod som används för de flesta nya produkterna eftersom nya produkter generellt är alltför mångtaliga för att uttryckligen specificeras, särskilt när definitionen på homogena produkter tillämpas i strikt mening. Med den andra metoden är den metod som oftast används den hedoniska, vilken innebär att bestämma priset på en produkt utifrån dess primära egenskaper och inputmetoden, i vilken man använder kostnaden för en produkt för att beräkna priset. Nya produkter är särskilt viktiga på vissa områden. Många kapitalvaror produceras bara i ett enda exemplar och uppträder därmed som nya produkter. Det är också fallet med många tjänster som aldrig tillhandahålls på exakt samma sätt, t.ex. forsknings- och utvecklingstjänster. |
10.27 |
För tjänstetransaktioner är det ofta svårare att precisera de egenskaper som kännetecknar de olika tjänsterna och det kan uppstå skilda uppfattningar om vilka kriterier som bör användas. Denna svårighet kan gälla viktiga branscher som banker och annan finansförmedling, parti- och detaljhandel, företagstjänster, undervisning, forskning och utveckling, sjukvård och rekreationstjänster. Valet av fysiska enheter för dessa verksamheter presenteras i Handbook on price and volume measures in national accounts (1). |
Principerna för icke-marknadsproducerade tjänster
10.28 |
Genomförandet av ett fullständigt system av pris- och volymindex för all tillgång och användning av varor och tjänster medför speciella problem vid mätning av icke-marknadsproducerade tjänster. Dessa skiljer sig från marknadsproducerade tjänster genom att de inte säljs till marknadspris och deras värde i löpande priser beräknas som summan av kostnaderna. Denna motsvarar summan av insatsförbrukning, ersättningar till anställda, övriga produktionsskatter minus produktionssubventioner och kapitalförslitning. |
10.29 |
I avsaknad av ett marknadspris per enhet kan kostnaden per enhet för en icke-marknadsproducerad tjänst anses vara likvärdig med priset. Priset på en marknadsprodukt motsvarar den utgift som köparen måste lägga ut för att anskaffa den, medan kostnaden per enhet för en icke-marknadsproducerad tjänst motsvarar den utgift som samhället måste betala för att använda den. Där det är möjligt att definiera kvantitativa enheter för icke-marknadsproducerade tjänster är det också möjligt att tillämpa allmänna principer för att beräkna pris- och volymindex enligt vad som anges ovan. Det är generellt möjligt att definiera kvantitativa enheter för icke-marknadsproducerade tjänster som används individuellt, som utbildning och hälso- och sjukvård, vilket innebär att de allmänna principerna rutinmässigt måste tillämpas när det gäller sådana tjänster. Den metod som består av att beräkna volymen genom att tillämpa kostnader per enhet från föregående år på kvantiteterna för innevarande år kallas produktionsmetoden. |
10.30 |
Det är emellertid svårt att definiera kvantitativa enheter eller volymenheter för kollektiva icke-marknadsproducerade tjänster, som t.ex. tjänster i samband med den offentliga förvaltningen, rättvisa eller försvar. I detta fall är det nödvändigt att använda andra metoder analoga med den generella metoden. Denna metod definierar volymen utifrån föregående års priser, dvs. den definierar volym som den utgift som en köpare skulle ha betalat om priserna inte hade förändrats. Sistnämnda definition kan användas när det inte är möjligt att definiera en kvantitetsenhet under förutsättning att den tillämpas, inte på en produktenhet, utan på utgifterna som helhet. Eftersom värdet på en icke-marknadsproducerad tjänst avgörs av de kostnader som ingår är det möjligt att beräkna volymen genom värdet av kostnaderna till basperiodpriser, dvs. värdet till basperiodpris för insatsförbrukning, ersättningar till anställda, övriga skatter minus produktionssubventioner och kapitalförslitning. Denna metod kallas inputmetoden. Beräkningen i volym för ersättningar till anställda, kapitalförslitning, produktionsskatter och produktionssubventioner ingår i punkterna nedan. Även i de mest gynnsamma fall vad gäller icke-marknadsproducerade tjänster som används individuellt, som utbildning och hälso- och sjukvård, är det inte alltid lätt att urskilja homogena produkter. Dessa tjänsters egenskaper definieras sällan tillräckligt noggrant för att det ska vara möjligt att med säkerhet avgöra om två olika tjänsteenheter kan anses vara likvärdiga eller ej, dvs. om de ska anses motsvara en och samma homogena produkt eller två separata produkter. Beräkningsansvariga för nationalräkenskaperna bör använda två likvärdiga kriterier:
Eftersom resultatkriteriet ofta verkar mer relevant har många avhandlingar skrivits för att utveckla metoder som grundar sig på detta kriterium och forskning bedrivits för att kontinuerligt förbättra dem. I praktiken leder dessa metoder ofta till att korrigeringskoefficienter som tillämpas på kvantiteterna införs i volymberäkningen. De kallas då metoder med kvalitetsjustering. Den största svårigheten med dessa metoder är relaterad till definitionen och resultatmåttet. Att mäta resultatet förutsätter att man har fastställda mål, vilket inte är så lätt på området icke-marknadsproducerade tjänster. Vilka är exempelvis målen med offentliga hälso- och sjukvårdstjänster: att förbättra folkhälsan eller förlänga livstiden? Säkerligen båda två, men hur ska avvägningar göras mellan olika mål när de inte är likvärdiga? Vilken är t.ex. den bästa behandlingen, den som gör det möjligt att leva ytterligare ett år med god hälsa eller den som gör det möjligt att leva ytterligare två år med dålig hälsa? Dessutom är resultatmätningarna ofta kontroversiella och därför återkommer kontroverser i många länder vad gäller huruvida elevernas skolprestationer har förbättrats eller försämrats. I Europeiska unionen undantas dessa metoder, mot bakgrund av de begreppsmässiga problemen och avsaknaden av enighet om produktionsmetoder som korrigeras för kvalitetsförändringar (baserade på resultatet), från den centrala ramen för att behålla resultatens jämförbarhet. Dessa metoder reserveras för tilläggstabeller att tas fram på frivillig grund, samtidigt som forskningen fortsätter. På området icke-marknadsproducerad hälso- och sjukvård och utbildning måste beräkningar av produktion och konsumtion i volym beräknas utifrån direkta produktionsmått, som inte korrigerats med hänsyn till kvalitetsförändringar, genom viktning av de producerade kvantiteterna med föregående års kostnader per enhet för dessa tjänster, utan korrigering för kvalitetsförändringar. Dessa metoder ska tillämpas på en tillräckligt detaljerad nivå, där miniminivån definieras i Eurostats Handbook on price and volume measures in national accounts. Även om användning av inputbaserade metoder i allmänhet bör undvikas är det inom hälso- och sjukvårdsområdet möjligt att tillämpa inputmetoden när urvalet av olikartade tjänster är sådant att det är praktiskt omöjligt att definiera homogena produkter. Förklaringar ska åtfölja nationalräkenskaperna som uppmärksammar användarna på mätmetoderna. |
Principer för förädlingsvärdet och BNP
10.31 |
Förädlingsvärdet, som redovisas i produktionskontot, är den enda saldopost som ingår i det integrerade systemet av pris- och volymindex. Denna saldoposts speciella egenskaper måste dock påpekas, liksom den betydelse som därtill knutna pris- och volymindex har. I motsats till de olika flödena av varor och tjänster kan inte förädlingsvärdet anses representera någon bestämd transaktionstyp. Det kan därför inte heller direkt delas upp i en priskomponent och en volymkomponent. |
10.32 |
Definition: Förädlingsvärdet i volymtermer definieras som skillnaden mellan produktion i volymtermer och insatsförbrukning i volymtermer.
där P och Q är priser och kvantiteter för produktionen och p och q är priser och kvantiteter för insatsförbrukningen. Den teoretiskt riktiga metoden för att beräkna förädlingsvärdet i volymtermer är genom dubbeldeflatering, dvs. att man deflaterar både produktion och insatsförbrukning var för sig och beräknar förädlingsvärdet i volymtermer som skillnaden – som saldopost – mellan de båda prisomräknade flödena. |
10.33 |
Det kan i en del fall, när de statistiska uppgifterna är ofullständiga eller inte tillräckligt tillförlitliga, vara nödvändigt att använda sig av en enkel indikator. Om det finns bra uppgifter för förädlingsvärdet i löpande priser, är ett alternativ till dubbeldeflatering att istället deflatera förädlingsvärdet med ett prisindex som avser produktionen. Implicit innebär detta att man antar att prisindex för insatsförbrukningen är densamma som för produktionen. En annan möjlig metod är att extrapolera förädlingsvärdet från basåret med hjälp av ett volymindex som avser produktionen. Denna kan bestämmas antingen med hjälp av kvantitativa indikatorer eller genom att deflatera produktionen i löpande priser med hjälp av lämplig prisindex. Denna metod innebär i praktiken att man antar att volymförändringen är densamma för insatsförbrukningen som för produktionen. För vissa tjänstebranscher, både marknadsproducerade och icke-marknadsproducerade, kan det visa sig omöjligt att erhålla tillförlitliga mått på produktionens pris- eller volymförändringar. Detta gäller t.ex. banker och finansförmedling, affärs- och konsulttjänster samt försvar. I dessa fall kan förädlingsvärdet i fasta priser fastställas med ledning av förändringarna av ersättningar till anställda i förhållande till föregående år samt kapitalförslitning i volymtermer. De som sammanställer uppgifterna kan vara tvungna att acceptera sådana förenklade metoder, trots att det kan saknas skäl att anta att arbetskraftsproduktiviteten är oförändrad på både kort och lång sikt. |
10.34 |
I sakens natur ligger därför att pris- och volymindex för förädlingsvärdet är annorlunda än motsvarande index för de flöden av varor och tjänster som ingår i det integrerade systemet. Motsvarande gäller också för pris- och volymindex för en aggregerad saldopost som BNP. Värdet av denna saldopost motsvarar summan av alla förädlingsvärden i alla branscher plus produktskatter minus produktsubventioner. BNP till marknadspris kan också erhållas som en saldopost mellan total slutlig användning och import. |
SÄRSKILDA PROBLEM VID PRINCIPERNAS TILLÄMPNING
10.35 |
Trots att det integrerade systemet av pris- och volymindex i huvudsak avser transaktioner i varor och tjänster utesluts inte möjligheten att beräkna pris- och volymförändringar också för vissa andra typer av transaktioner. |
Skatter och subventioner på produkter och import
10.36 |
Denna möjlighet föreligger sålunda för skatter och subventioner som är direkt kopplade till de kvantiteter eller värden som avser varor eller tjänster som ingår i vissa transaktioner. I tabellerna över tillgång och användning redovisas värdet av dessa skatter och subventioner explicit. Genom att tillämpa de regler som anges nedan är det möjligt att erhålla pris- och volymmått också för de typer av skatter och subventioner som redovisas på kontot för varor och tjänster, nämligen
|
10.37 |
De enklaste fallen är när skatterna utgör ett fast belopp per kvantitetsenhet av den produkt för vilken transaktionerna redovisas. Värdet av skatteintäkterna beror i dessa fall på
Uppdelningen av skatteintäkternas förändring i en volym- och en priskomponent kan då göras nästan utan problem. Volymförändringen avgörs av förändringen i de beskattade produkternas kvantiteter. Prisförändringen motsvarar förändringen i det beskattade beloppet per enhet, dvs. förändringen i skattesatsen. |
10.38 |
Mer vanligt förekommande är att skatten utgör en viss procent av transaktionsvärdet. Värdet av skatteintäkterna beror i dessa fall på
Skattebeloppet fås då fram genom att skattesatsen appliceras på produktpriset. En ändring i värdet av skatteintäkterna kan också i dessa fall delas upp i en volymkomponent som kan fastställas med ledning av förändringen i de beskattade kvantiteterna och en prisförändring som motsvarar förändringen i skattesatsen (b × c). |
10.39 |
Volymutvecklingen vad gäller produktskatter (exkl. moms) (D.212 och D.214) mäts genom att basårets skattesats appliceras på de kvantiteter som producerats eller importerats, eller genom att basårets skattesats appliceras på transaktionsvärdena, som då omvärderas till basårets priser. Man måste då beakta att skattesatsen varierar mellan olika typer av användning. Detta görs i tillgångs- och användningstabellerna. |
10.40 |
På samma sätt mäter man volymutvecklingen för produktsubventioner (D.31) genom att basårets subventionssats appliceras på de varor som producerats eller importerats, eller genom att basårets subventionssats appliceras på transaktionsvärdena, som då omvärderas till basårets priser. Man måste då beakta att subventionspriset varierar mellan olika typer av användning. |
10.41 |
Mervärdesskatter (skatt av momstyp) (D.211) beräknas, både för ekonomin som helhet och för enskilda branscher eller typ av användning, netto och omfattar enbart moms som inte är avdragsgill. Denna definieras som skillnaden mellan utgående moms, dvs. moms på de produkter man har sålt och ingående moms, dvs. moms på de produkter som har köpts. Som ett alternativ är det möjligt att också definiera moms på produkter som summan av all moms som inte är avdragsgill och som användarna har betalat. Moms som inte är avdragsgill i volymtermer kan beräknas genom att föregående års momssatser tillämpas på de olika flödena omräknade i föregående års priser. Varje förändring som då skett löpande i momssatserna kommer sålunda att speglas i prisindex och inte i volymindex för moms som inte är avdragsgill. Den andel som kan dras av från utgående moms och sålunda påverka den moms som inte är avdragsgill – den ingående momsen – kan ha förändrats
En förändring av den mängd moms som är avdragsgill och som beror på ändrade skattebestämmelser blir med den angivna metoden betraktad som en förändrad skattesats, på samma sätt som vid en ändrad momssats. Å andra sidan blir en förändring av den mängd moms som är avdragsgill till följd av en ändring av fördelningen på användningsområden något som påverkar volymindex för moms som inte är avdragsgill. |
Övriga produktionsskatter och produktionssubventioner
10.42 |
Behandlingen av övriga produktionsskatter (D.29) och övriga produktionssubventioner (D.39) ger upphov till en särskild svårighet i den mån det, per definition, inte är möjligt att fördela dem direkt på de producerade enheterna. I fallet med icke-marknadsproducerade tjänster förvärras denna svårighet genom det faktum att de bara används när det inte är möjligt att definiera volymenheter. Det är i allmänhet möjligt att kringgå denna svårighet genom att definiera övriga produktionsskatter och övriga produktionssubventioner i volymtermer till det belopp de skulle ha höjts till om inte skattebestämmelserna och priserna som helhet hade förändrats i förhållande till föregående år. Fastighetsskatt eller användning av en tillgång kan värderas i volymtermer genom att man på innevarande period tillämpar föregående års regler och pris på tillgångarna. |
Kapitalförslitning
10.43 |
Att volymberäkna kapitalförslitning innebär inga större problem om det finns bra uppgifter om stocken av fasta tillgångar – kapitalstocken – och dennas sammansättning. PI-metoden (Perpetual Inventory Method), som används av flertalet länder för att mäta kapitalförslitning i löpande priser, utgår nämligen från kapitalstocken i volymtermer. För att gå från en värdering av kapitalstocken i anskaffningskostnader till en värdering i återanskaffningspris måste man omvärdera kapitalanskaffningen under ett antal tidigare år till gemensamma priser, dvs. basårets priser. De pris- och volymindex som då fås fram kan användas för att beräkna både kapitalförslitning i volymtermer och därtill hörande prisindex. När man inte använder PI-metoden för att beräkna fasta tillgångar kan kapitalförslitning i volymtermer fås fram genom att deflatera uppgifter i löpande priser med prisindex som härletts från uppgifter om fast bruttoinvestering i olika produkter. Hänsyn måste då tas till ålderssammansättningen för de kapitalvaror som ingår i stocken. |
Ersättningar till anställda
10.44 |
För att mäta arbetskraftsinsatsen från avlönad personal i volymmått kan en arbetstimme av specificerad typ och kvalifikationsnivå betraktas som volymkomponent i ersättningar till anställda. Precis som för varor och tjänster måste hänsyn tas till olika kvalitet på arbetsinsatsen och beräkning göras av kvantitetsrelativer – alltså förändringskvoter från en period till nästa. Det pris som gäller för varje typ av arbetsinsats är timlönen och sociala avgifter och denna varierar givetvis mellan olika typer av arbetsinsatser. Ett volymmått för arbetsinsatsen kan beräknas som ett vägt genomsnitt av kvantitetsrelativerna för olika typer av arbeten, där vikterna är ersättningar till anställda under det föregående året eller under ett fast basår. Alternativt kan man beräkna en lönesatsindex för arbetsinsatsen, som är ett vägt genomsnitt av förändringskvoterna för lönesatser i olika typer av arbetsinsatser, även då med ersättningar till anställda som vikter. Om ett volymindex av Laspeyres-typ indirekt beräknas genom att deflatera förändringar i ersättningar till anställda med ett lönesatsindex, måste detta index vara av Paasche-typ. |
Fasta tillgångar och lagerstockar
10.45 |
Uppgifter i priser från föregående år behövs både för fasta tillgångar och för lagerstockar. För fasta tillgångar behövs uppgifterna vid beräkningen av kapitalkvoter och de kan fås fram genom PI-metoden. I andra fall måste uppgifter om kapitalbeståndets värde samlas in från producenterna och deflatering göras med prisindex som används för fasta bruttoinvesteringar, varvid hänsyn måste tas till de fasta tillgångarnas åldersstruktur. Lagerinvesteringar mäts som skillnaden mellan uppläggning av lager och uttag ur lager, jämte värdet av återkommande lagerförluster under ifrågavarande period. Volymerna till föregående års priser kan härledas genom att deflatera dessa komponenter. I praktiken är det dock sällan man känner till det faktiska värdet på vad som förs in i lagret och ut ur lagret, ofta är värdet på lagerstockarna vid början och vid slutet av perioden de enda uppgifter som finns tillgängliga. I detta fall är det ofta nödvändigt att anta att varor regelbundet förs in och ut ur lagret under den innevarande perioden, så att de genomsnittliga priserna under perioden kan anses relevanta både när varor förs in och ut ur lagret. Under sådana förhållanden blir en beräkning av förändringar i lagerstockarna genom skillnaden mellan värdet när varor förs in och ut ur lagret likvärdig med en beräkning av skillnaden mellan värdena på ingående och utgående lager. Förändringen i lagerstocken i volymtermer kan därefter beräknas genom att deflatera värdena på ingående och utgående lager så att de överensstämmer med det genomsnittliga priset för basperioden. När man känner till de kvantitativa förändringarna i lagerstockarna är det möjligt att, igen genom att anta att varor regelbundet förs in och ut ur lagret, beräkna volymförändringarna i lagerstockarna genom att använda genomsnittspriset för basperioden på de kvantitativa förändringarna i lagerstockarna. |
MÅTT PÅ SAMHÄLLSEKONOMINS REALA INKOMSTER
10.46 |
Generellt är det inte möjligt att dela upp ett inkomstflöde i en pris- och en kvantitetskomponent och av detta skäl kan inte pris- och volymmått definieras på samma sätt som för flödes- och beståndsstorheter för produkter. Inkomstflöden kan mätas i reala termer bara om man väljer ut en bestämd korg av varor och tjänster för vilken inkomsterna normalt används och använder prisindex för dessa varor och tjänster som deflator för de löpande inkomsterna. Detta val är alltid godtyckligt i det avseendet att inkomsterna sällan används för inköp under perioden i fråga. En del kan sparas för att användas senare eller alternativt kan periodens inköp delvis ha finansierats genom sparande från tidigare perioder. |
10.47 |
BNP i föregående års priser mäter den totala produktionen (minus insatsförbrukningen) i volym för den totala ekonomin. Den totala reala inkomsten för invånarna påverkas inte bara av denna produktionsvolym, utan även av det bytesförhållande som gäller när exportinkomster kan användas för att finansiera importutgifter. Om bytesförhållandet ökar, behöver man mindre export för att köpa en given mängd import, och vid en given volym av inhemsk produktion kan då varor och tjänster omallokeras från export till konsumtion eller kapitalbildning. Den reala inhemska bruttoinkomsten kan härledas genom att lägga den s.k. bytesförhållandevinsten till den fastprisberäknade BNP. Bytesförhållandevinsten eller, vilket också kan förekomma, bytesförhållandeförlusten definieras som
vilken är liktydig med bytesbalansöverskottet deflaterat med ett prisindex P minus skillnaden mellan exporten i fasta priser och importen i fasta priser. Valet av deflator P bör göras av de statistiska myndigheterna i varje land, som kan ta hänsyn till de speciella förhållanden som råder. Om det råder osäkerhet om vilket val som bör göras är det troligt att ett genomsnitt mellan import- och exportprisindex kan vara en lämplig deflator. Det går att urskilja och definiera ett antal olika realinkomstaggregat enligt nedan: Bruttonationalprodukten i volymtermer
För att kunna uttrycka de olika inkomstaggregaten i reala termer rekommenderas att mottagna respektive betalade primärinkomster och transfereringar från respektive till utlandet deflateras med ett index för summan av inhemsk konsumtion och bruttoinvesteringar inklusive lagerförändringar. Den reala disponibla nationalinkomsten kan uttryckas netto genom att från bruttovärdet dra kapitalförslitning i volymtermer. |
PRIS- OCH VOLYMINDEX FÖR JÄMFÖRELSER MELLAN LÄNDER
10.48 |
Det faktum att länder har olika prisnivåer och valutor är en utmaning vid jämförelser av pris- och volymindex. Vid sådana jämförelser är nominella växelkurser inte lämpliga omvandlingsfaktorer, eftersom de inte i tillräcklig utsträckning speglar skillnaderna i prisnivåer, och då de inte är tillräckligt stabila över tiden. |
10.49 |
Istället används köpkraftspariteter. En köpkraftsparitet definieras som antalet enheter i land B:s valuta som man behöver i land B för att köpa samma kvantitet varor och tjänster som man får för en enhet i land A:s valuta för att köpa denna kvantitet i land A. En köpkraftsparitet kan således tolkas som växelkursen för en fiktiv valuta som vanligtvis kallas köpkraftsstandard. Om utgifterna i land A och B uttryckta i nationella valutor omvandlas till köpkraftsstandard uttrycks dessa belopp på samma prisnivå och i samma valuta, vilket ger en meningsfull jämförelse av volymerna. |
10.50 |
Köpkraftspariteterna för marknadsproducerade varor och tjänster baseras på internationella prisundersökningar. Dessa prisundersökningar utförs samtidigt i alla de länder som deltar och baseras på ett gemensamt produkturval. Urvalsenheterna är klart specificerade vad gäller deras tekniska egenskaper tillika med andra variabler som antas påverka priset, som installationskostnader och försäljningsvillkor. Även om urvalsenheternas jämförbarhet prioriteras måste denna dock vägas mot hur representativa dessa är på de inhemska marknaderna. Produkturvalet ska så långt som möjligt vara lika representativt i alla de länder som deltar. |
10.51 |
För icke-marknadsproducerade tjänster stöter man vid jämförelser av pris- och volymindex på samma problem som vid intertemporala jämförelser, eftersom det inte finns några marknadspriser i någon av dem. Traditionellt har en inputmetod (eller kostnadsmetod) tillämpats enligt antagandet att produktionen är likvärdig med summan av insatser (input). Genom denna metod, vilken innebär direkta eller indirekta jämförelser av insatser, tas ingen hänsyn till skillnaderna i produktivitet. Av denna orsak, liksom vid intertemporala jämförelser, föredras metoder som endera fokuseras på direkt mätning av produktionen eller på produktionspriser som sedan används för att deflatera utgifterna, åtminstone vad gäller individuella tjänster som utbildning samt hälso- och sjukvård. |
10.52 |
Vid beräkningen av köpkraftspariteter tillämpas samma indexformel som vid beräkningen av temporala index. I ett bilateralt sammanhang som inbegriper två länder, A och B, kan endera landet användas för att ange vikten. Sett ur land A:s perspektiv kan ett Laspeyre-index med vikter från land A beräknas lika väl som ett Paasche-index med vikter från land B. Om det finns strukturella skillnader mellan de två ekonomierna kan spridningen mellan dessa båda index bli ganska stor och slutresultatet kraftigt påverkas av valet av index. Vid binära jämförelser är ett genomsnitt av de två därför att föredra, dvs. ett Fisher-index. |
10.53 |
Vikter uttryckta i siffror finns oftast inte tillgängliga för individuella urvalsenheter. Därför tillämpas en form av implicit viktning som grundar sig på om länder anser en särskild enhet vara representativ för det inhemska konsumtionsmönstret eller inte. Den lägsta aggregeringsnivå för vilken det finns vikter uttryckta i siffror kallas basgruppsnivån. |
10.54 |
Transitivitet innebär att den direkta köpkraftspariteten mellan land A och C är lika med den indirekta köpkraftsparitet som fås genom att multiplicera den direkta köpkraftspariteten mellan land A och B (eller att annat land utanför EU) och den direkta köpkraftspariteten mellan land B och C. Ett paritetstal på basgruppsnivå av Fisher-typ är inte transitivt, men det är möjligt att från dessa härleda ett system av transitiva köpkraftspariteter som liknar det ursprungliga Fischer-indexet. Man gör då justeringarna enligt minsta kvadratmetoden. Genom att använda den så kallade EKS-formeln (Éltetö-Köves-Szulc) kan man minimera avvikelserna mellan det ursprungliga Fisher-indexet och få fram en komplett uppsättning transitiva köpkraftspariteter på basgruppsnivå. |
10.55 |
Den uppsättning transitiva köpkraftspariteter som blir resultatet för alla länder och alla basgrupper aggregeras till nivån för den samlade bruttonationalprodukten genom att utgifter från nationalräkenskaperna används som vikter. De aggregerade köpkraftspariteterna på bruttonationalproduktsnivå eller annan kategori kan tillämpas vid t.ex. beräkningen av reala utgifter och volymindex som används för att göra jämförelser mellan länder. En köpkraftsparitet som divideras med den nominella växelkursen mellan två länder producerar ett prisnivåindex som kan användas vid analyser av ländernas komparativa prisnivåer. |
10.56 |
Europeiska kommissionen (Eurostat) är ansvarig för att beräkna köpkraftspariteterna för medlemsstaterna i enlighet med förordning (EG) nr 1445/2007 (2). I praktiken ingår dessa beräkningar i ett mer omfattande köpkraftsparitetsprogram som Eurostat samordnar gemensamt med OECD. En närmare beskrivning av de metoder som används i programmet finns i Eurostat-OECD Methodological manual on purchasing power parities (3). |
(1) Eurostat, Handbook on price and volume measures in national accounts, 2001 (finns att tillgå på: http://epp.eurostat.ec.europa.eu).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1445/2007 av den 11 december 2007 om fastställande av gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter om köpkraftspariteter och för beräkningen och spridningen av dessa (EUT L 336, 20.12.2007, s. 1).
(3) Eurostat – OECD, Eurostat-OECD Methodological manual on purchasing power Parities, 2006 (finns att tillgå på: http://epp.eurostat.ec.europa.eu).
KAPITEL 11
BEFOLKNING OCH ARBETSKRAFTSINSATS
11.01 |
Jämförelser mellan länder, eller mellan branscher eller sektorer inom samma ekonomi, är mer meningsfulla för vissa ändamål om aggregaten i nationalräkenskaperna (t.ex. BNP, hushållens slutliga konsumtion, förädlingsvärdet i en bransch, ersättningar till anställda) betraktas i relation till antalet invånare och till variabler för arbetskraftsinsats. I sådana fall måste definitionerna av befolkning och arbetskraftsinsats vara förenliga med de begrepp som används i nationalräkenskaperna och motsvara produktionsavgränsningen i nationalräkenskaperna. |
11.02 |
Syftet med detta kapitel är att beskriva ramarna och måtten för befolknings- och sysselsättningsstatistik och att visa hur dessa ramar överensstämmer med nationalräkenskapssystemet. |
11.03 |
Arbetskraftsinsats ska klassificeras på basis av samma statistiska enheter som används för analysen av produktion, nämligen den lokala verksamhetsenheten och den institutionella enheten. |
11.04 |
De aggregat till vilka siffrorna för befolkning och arbetskraftsinsats relateras är ofta årstotaler. I sådana fall ska årsgenomsnitt för befolkning och arbetskraftsinsats användas. Om undersökningar genomförs vid flera tillfällen under året, används medeltalet av de resultat som fås vid dessa olika tidpunkter. När en undersökning görs under en del av året ska den valda perioden vara representativ; senast tillgängliga information om variationerna över året ska användas för att beräkna data för året som helhet. När man t.ex. beräknar genomsnittssysselsättning, ska man ta hänsyn till att vissa personer inte arbetar hela året (tillfälliga arbetstagare och/eller säsongarbetare). |
TOTALBEFOLKNING
11.05 |
Definition: På en given dag består totalbefolkningen i ett land av alla personer, medborgare eller utlänningar, som är permanent bosatta inom landets ekonomiska territorium, även om de tillfälligt är frånvarande därifrån. Ett årsgenomsnitt av antalet personer kan utgöra en lämplig bas för att beräkna nationalräkenskapsvariabler eller för användning som nämnare i jämförelser. |
11.06 |
Totalbefolkningen definieras för nationalräkenskapsändamål enligt det hemvistbegrepp som beskrivs i kapitel 2. En person som stannar, eller avser att stanna, inom landets ekonomiska territorium i minst ett år betraktas som permanent bosatt där. En person betraktas som tillfälligt frånvarande om han eller hon är permanent bosatt i landet men stannar, eller avser att stanna, i utlandet under högst ett år. Alla personer som hör till samma hushåll är hemmahörande där hushållet har sin ekonomiska hemvist, dvs. där hushållet har en eller flera bostäder som hushållsmedlemmarna betraktar och använder som sin huvudsakliga hemvist. En medlem av ett inhemskt hushåll fortsätter att vara hemmahörande även om personen gör täta resor utanför det ekonomiska territoriet, eftersom den huvudsakliga ekonomiska hemvisten förblir i den ekonomi där hushållet har sin hemvist. |
11.07 |
Ett lands totalbefolkning omfattar
Totalbefolkningen omfattar också, oberoende av längden på vistelsen utanför landet,
|
11.08 |
Däremot omfattar totalbefolkningen inte
|
11.09 |
Definitionen av befolkning ovan skiljer sig från närvarande (eller de facto-) befolkning, som består av de personer som ett givet datum faktiskt befinner sig inom ett lands geografiska territorium. Den skiljer sig också från den registrerade befolkningen. |
ARBETSKRAFT
11.10 |
Definition: Arbetskraften består av alla personer som erbjuder eller kan erbjuda arbetskraft för produktiv verksamhet som ligger inom produktionsavgränsningen i nationalräkenskaperna. Den omfattar alla personer som uppfyller kraven för att tillhöra sysselsatta eller arbetslösa enligt senare definition. Relevanta standarder för arbetskraftsstatistik finns hos Internationella arbetsorganisationen (ILO). ILO:s standarder ingår i resolutioner som antas av den internationella konferensen för arbetsmarknadsstatistiker (ICLS). Den mest relevanta resolutionen för insamling och sammanställning av arbetskraftsuppgifter är resolutionen om statistik om arbetskraft, sysselsättning, arbetslöshet och undersysselsättning (1). Resolutionen antogs av den trettonde internationella konferensen i oktober 1982 och ändrades genom resolution av den artonde konferensen i december 2008. I resolutionen definieras arbetskraften som de personer som ägnar sig åt en verksamhet som ingår i produktionsavgränsningen i nationalräkenskaperna. |
SYSSELSÄTTNING
11.11 |
Definition: Sysselsättning omfattar alla personer som är engagerade i någon produktiv verksamhet som faller inom produktionsavgränsningen i nationalräkenskaperna. Sysselsatta personer är antingen anställda eller egenföretagare. Personer som har mer än ett arbete klassificeras som anställda eller egenföretagare beroende på deras huvudsyssla. |
Anställda
11.12 |
Definition: Anställda definieras som alla personer som, enligt överenskommelse, arbetar för en inhemsk institutionell enhet och får ersättning bokförd som ersättningar till anställda. ”Anställda” motsvarar ILO:s definition av betald sysselsättning. En relation mellan arbetsgivare och arbetstagare existerar när det mellan ett företag och en person finns ett, formellt eller informellt avtal som har ingåtts frivilligt av båda parter och varigenom personen arbetar för företaget mot ersättning, kontant eller in natura. Personer som är både anställda och egenföretagare klassificeras som anställda om anställningen är deras huvudsyssla efter inkomst. Om inkomstuppgifter inte finns tillgängliga ska antalet arbetade timmar användas i stället. |
11.13 |
Följande kategorier av anställda omfattas:
|
11.14 |
Personer som tillfälligt inte är i arbete betraktas också som anställda, förutsatt att de har en formell arbetsplatsanknytning. Denna formella anknytning ska fastställas utifrån ett eller flera av följande kriterier:
Detta täcker personer som tillfälligt inte är i arbete på grund av sjukdom eller skada, helgdag eller semester, strejk eller lockout, utbildning, moderskaps- eller föräldraledighet, nedgång i den ekonomiska aktiviteten, tillfällig störning eller inställelse av arbetet beroende på t.ex. dåligt väder, mekaniska eller elektriska stopp eller brist på råvaror eller bränsle. Det täcker även annan tillfällig frånvaro med eller utan ledighet. |
Egenföretagare
11.15 |
Definition: Egenföretagare definieras som personer som är ensamägare eller medägare till personliga företag i vilka de arbetar, exklusive de personliga företag som klassificeras som kvasibolag. Personer som är både anställda och egenföretagare klassificeras i denna kategori om egenföretagandet är deras huvudsyssla efter inkomst. Om inkomstuppgifter inte finns tillgängliga ska antalet arbetade timmar användas i stället. Egenföretagare kan vara tillfälligt icke i arbete under referensperioden. Ersättningen till egenföretagare är sammansatt förvärvsinkomst. |
11.16 |
Egenföretagare omfattar följande kategorier:
Obetalda frivilliga arbetstagare klassas som egenföretagare om deras frivilliga verksamhet resulterar i varor, t.ex. byggandet av en bostad, en kyrka eller annan byggnad. Om deras frivilliga verksamhet resulterar i tjänster, t.ex. omvårdnad eller städning utan betalning, ska de däremot inte räknas in i sysselsättningen, eftersom dessa frivilliga tjänster inte ingår i produktionen. Även om de tjänster som hushållen utför själva som ägare av sina bostäder ingår i produktionsavgränsningen i nationalräkenskaperna, anges ingen arbetskraftsinsats för produktionen av dessa tjänster. Bostadsägare betraktas inte som egenföretagare. |
Sysselsättning och hemvist
11.17 |
Resultaten av producerande enheters verksamhet motsvarar sysselsättningen om den senare omfattar både inhemska och utländska arbetstagare som arbetar för inhemska producerande enheter. Sysselsättning omfattar därför också följande kategorier:
|
11.18 |
Sysselsättning omfattar inte följande:
|
11.19 |
För att möjliggöra övergången till de begrepp som generellt används i arbetsmarknadsstatistik (sysselsättning på nationell nivå) föreskriver ENS särskilt att följande poster ska redovisas separat:
|
ARBETSLÖSHET
11.20 |
Definition: Enligt de riktlinjer som antagits av ILO (vid den trettonde internationella konferensen för arbetsmarknadsstatistiker) och som i EU-sammanhang beskrivs närmare i kommissionens förordning (EG) nr 1897/2000 (2), omfattar begreppet arbetslöshet alla personer som uppnått en viss ålder och som under referensperioden
|
11.21 |
De särskilda åtgärderna kan innefatta att registrera sig vid en offentlig eller privat arbetsförmedling; att söka arbete hos arbetsgivare; att fråga efter arbete vid arbetsplatser, lantbruk, fabriker, marknader eller andra mötesplatser; att sätta in eller svara på tidningsannonser; att söka hjälp av vänner eller släktingar; att söka efter mark, byggnader, maskiner eller utrustning för att starta eget företag; att ansöka om tillstånd och licenser eller finansiella resurser. |
ARBETSTILLFÄLLEN
11.22 |
Definition: Ett arbetstillfälle är ett explicit eller implicit avtal mellan en person och en inhemsk institutionell enhet om att utföra arbete i utbyte mot ersättning under en bestämd period eller tills vidare. Denna definition omfattar följande termer:
Denna definition omfattar arbetstillfällen för både anställda och egenföretagare, dvs. för anställda när personen tillhör en annan institutionell enhet än arbetsgivaren och för egenföretagare när personen tillhör samma institutionella enhet som arbetsgivaren. |
11.23 |
Begreppet arbetstillfällen skiljer sig från begreppet sysselsättning som det definieras ovan:
|
Arbetstillfällen och hemvist
11.24 |
Ett arbetstillfälle inom ett lands ekonomiska territorium är ett explicit eller implicit avtal mellan en person (som kan vara hemmahörande i ett annat ekonomiskt territorium) och en institutionell enhet hemmahörande i landet. Vid mätning av arbetskraftsinsatsen i inhemsk ekonomisk verksamhet är endast den producerande institutionella enhetens hemvist relevant, eftersom endast inhemska producenter bidrar till bruttonationalprodukten. |
11.25 |
Dessutom gäller följande:
|
DEN ICKE OBSERVERADE EKONOMIN
11.26 |
Värdet på icke observerad produktionsverksamhet ingår i princip i produktionsavgränsningen i nationalräkenskaperna. Följande tre typer av verksamhet ingår därför:
I princip ingår dessa arbetstagares löner i ersättningar till anställda eller i sammansatt förvärvsinkomst. Denna anpassning ska beaktas i uppgifterna om sysselsättning och egenföretagande vid beräkning av andelar och annan statistik. Illegal verksamhet där endera parten inte deltar frivilligt (t.ex. stöld) är inte ekonomiska transaktioner och ingår därför inte i produktionsavgränsningen. |
TOTALA ANTALET UTFÖRDA ARBETSTIMMAR
11.27 |
Definition: Totala antalet utförda arbetstimmar motsvarar det sammanlagda antalet faktiskt arbetade timmar som anställd eller egenföretagare under räkenskapsperioden, förutsatt att produktionsresultatet ligger inom produktionsavgränsningen. På grund av den breda definitionen av anställda, vilken innefattar personer som tillfälligt inte är i arbete men har en formell anknytning liksom deltidsarbetande, är det lämpliga måttet för produktivitetsberäkningar inte antalet personer utan det totala antalet utförda arbetstimmar. Totala antalet arbetstimmar är det lämpligaste måttet på arbetskraftsinsats för nationalräkenskaperna. |
Specificering av antalet faktiskt arbetade timmar
11.28 |
Antalet faktiskt arbetade timmar är de arbetstimmar som har bidragit till produktionen och som definieras inom produktionsavgränsningen i nationalräkenskaperna. I ILO:s normer i resolutionen om mätning av arbetstid, som antogs i december 2008 av den artonde internationella konferensen för arbetsmarknadsstatistiker (3), definieras faktiskt arbetade timmar som den tid berörda personer ägnar åt verksamhet som bidrar till produktionen av varor och tjänster under en viss referensperiod. I resolutionen specificeras arbetade timmar på följande sätt:
Dessa kriterier beskrivs närmare i ICLS-resolutionen om mätning av arbetstid från december 2008 (4). |
11.29 |
Totala antalet utförda arbetstimmar är det sammanlagda antalet faktiskt arbetade timmar under räkenskapsperioden som anställd eller egenföretagare inom det ekonomiska territoriet
|
11.30 |
I många företagsundersökningar registreras betalda timmar och inte arbetade timmar. I sådana fall måste arbetade timmar uppskattas för varje grupp av arbetstillfällen med användning av all tillgänglig information om t.ex. betald frånvaro. |
11.31 |
För konjunkturanalys kan det vara lämpligt med dagkorrigering, dvs. att justera totala antalet utförda arbetstimmar med hjälp av ett standardiserat antal arbetsdagar per år. |
ÅRSVERKEN
11.32 |
Definition: Årsverken, som motsvarar antalet arbetstillfällen omräknade till heltid, definieras som totala antalet utförda arbetstimmar dividerat med genomsnittligt antal utförda arbetstimmar per år vid heltidsarbete inom det ekonomiska territoriet. |
11.33 |
Denna definition beskriver inte nödvändigtvis hur begreppet beräknas: eftersom längden hos ett heltidsarbetstillfälle har förändrats över tiden och varierar mellan branscher, används metoder som för varje grupp av arbetstillfällen fastställer genomsnittliga andelen av och genomsnittliga arbetstiden för arbetstillfällen kortare än heltid. En normal heltidsvecka måste först beräknas för varje grupp av arbetstillfällen. En grupp av arbetstillfällen kan definieras inom en bransch efter kön och typ av arbete. Arbetstimmar som fastställts i avtal utgör för anställda det lämpliga kriteriet för att bestämma dessa tal. Årsverken beräknas separat för varje grupp av arbetstillfällen, varefter de summeras. |
11.34 |
Totala antalet utförda arbetstimmar är det bästa måttet på arbetskraftsinsats, men om sådana uppgifter saknas kan årsverken vara det bästa alternativet: de kan beräknas lättare och de underlättar därför internationella jämförelser med länder som endast kan uppskatta årsverken. |
ANSTÄLLDAS ERSÄTTNINGSVÄGDA ARBETSKRAFTSINSATS
11.35 |
Definition: För arbetskraftsinsats av liknande typ och med liknande kvalifikationer under basperioden mäter anställdas ersättningsvägda arbetskraftsinsats den aktuella arbetskraftsinsatsen, värderad till den lönenivå för anställda som gällde under en utvald basperiod. |
11.36 |
Ersättningar till anställda i löpande priser dividerade med anställdas ersättningsvägda arbetskraftsinsats ger ett implicit löneindex jämförbart med det implicita prisindexet för slutlig användning. |
11.37 |
Syftet med begreppet anställdas ersättningsvägda arbetskraftinsats är att visa förändringarna i sammansättningen av arbetskraften, t.ex. från lågavlönade till högavlönade arbetstagare. Analysen ska, för att vara ändamålsenlig, genomföras på branschnivå. |
PRODUKTIVITETSMÅTT
11.38 |
Definition: Produktivitet är ett mått på resultatet av en produktionsprocess per insatsenhet. Arbetskraftsproduktiviteten mäts t.ex. vanligen som produktionen per arbetad timme (som insats). I undersökningar där produktionen grundar sig på nationalräkenskapsmått måste man därför använda mått på arbetskraftsinsatsen som i fråga om begrepp och täckning överensstämmer med nationalräkenskaperna. |
(1) http://www.ilo.org/global/statistics-and-databases/standards-and-guidelines/resolutions-adopted-by-international-conferences-of-labour-statisticians/WCMS_087481/lang–en/index.htm
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1897/2000 av den 7 september 2000 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 577/98 om anordnande av statistiska urvalsundersökningar av arbetskraften i gemenskapen avseende den operationella definitionen av arbetslöshet (EGT L 228, 8.9.2000, s. 18).
(3) http://www.ilo.org/global/statistics-and-databases/standards-and-guidelines/resolutions-adopted-by-international-conferences-of-labour-statisticians/WCMS_112455/lang–en/index.htm
(4) http://www.ilo.org/global/statistics-and-databases/standards-and-guidelines/resolutions-adopted-by-international-conferences-of-labour-statisticians/WCMS_112455/lang–en/index.htm
KAPITEL 12
KVARTALSVISA NATIONALRÄKENSKAPER
INLEDNING
12.01 |
I detta kapitel fastställs huvudprinciperna för kvartalsvisa nationalräkenskaper och deras särdrag. |
12.02 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper är nationalräkenskaper vars referensperiod är ett kvartal. De utgör ett system av integrerade kvartalsindikatorer. Kvartalsvisa nationalräkenskaper erbjuder en utförlig räkenskapsram inom vilken ekonomiska data kan sammanställas och presenteras i ett format som är utformat för att på kvartalsbasis göra ekonomiska analyser, fatta beslut och dra upp politiska riktlinjer. |
12.03 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper upprättas enligt samma principer, definitioner och struktur som årliga nationalräkenskaper. Om inte annat anges i detta kapitel används samma begrepp i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna som i de årliga nationalräkenskaperna. |
12.04 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper omfattar hela kontosystemet och alla balansräkningar. Begränsningar i fråga om tillgång till data, tid och resurser gör att de kvartalsvisa nationalräkenskaperna i praktiken inte är lika fullständiga som de årliga nationalräkenskaperna. Jämfört med de årliga nationalräkenskaperna har de kvartalsvisa nationalräkenskaperna en mer begränsad räckvidd. De är inriktade på mätning av BNP, på mätning av tillgång och användning av varor och tjänster samt på inkomstbildning. Uppgifterna om verksamheten inom olika näringsgrenar och specifika transaktioner är begränsade. Detta beror på en kompromiss mellan uppgifternas aktualitet och deras räckvidd, detaljrikedom och tillförlitlighet. |
12.05 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper sammanställs och offentliggörs oftare än årliga nationalräkenskaper. De ger en tidig bild av den ekonomiska utvecklingen och kan användas för att göra tidiga skattningar av de årliga nationalräkenskaperna. |
12.06 |
Eftersom de tas fram på kvartalsbasis uppvisar de statistiska tidsserierna i kvartalsvisa nationalräkenskaper ett säsongsmönster och påverkas av kalendereffekter. Säsongsmönstret jämnas ut genom säsongrensning och kalenderkorrigering. |
12.07 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper utgår från mer begränsade datakällor än årliga nationalräkenskaper, och sammanställningen av dem kräver i större utsträckning att man använder statistiska och ekonometriska metoder. Kvartalsvisa nationalräkenskaper kan sammanställas på två olika sätt: direkt eller indirekt. |
12.08 |
Den direkta metoden bygger på att liknande datakällor finns tillgängliga på kvartalsbasis som de som används för att sammanställa årliga räkenskaper. Enligt denna metod används liknande sammanställningsmetoder. Den indirekta metoden utgår från statistiska och ekonometriska skattningsmodeller som baseras på uppgifter från årliga räkenskaper och korttidsindikatorer för att interpolera och extrapolera från de årliga skattningarna. Vilken metod som väljs beror på om de uppgifter som används för att sammanställa årliga räkenskaper finns lätt tillgängliga i samma form på kvartalsbasis. |
12.09 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper har ett annat syfte än årliga nationalräkenskaper. Kvartalsvisa nationalräkenskaper är inriktade på de kortsiktiga rörelserna i ekonomin och ger ett enhetligt mått på dessa rörelser inom nationalräkenskapssystemet. Tonvikten ligger på tillväxttakt och vad som utmärker den över tiden, t.ex. ökning, minskning eller teckenändring. I årliga nationalräkenskaper ligger fokus inte bara på tillväxttakt utan även på ekonomins nivåer och struktur. Årliga nationalräkenskaper är inte lika lämpliga att använda för konjunkturcykelanalyser som kvartalsvisa nationalräkenskaper, eftersom årliga data döljer den kortsiktiga konjunkturutvecklingen. |
12.10 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper kan användas i sammanställningen av årliga nationalräkenskaper. De förbättrar de årliga nationalräkenskapernas tillförlitlighet och aktualitet, och i vissa länder upprättas årliga nationalräkenskaper direkt genom aggregering av kvartalsvisa nationalräkenskaper över året. Dessa olika roller återspeglar skillnader i tillgången till data och i sättet att sammanställa räkenskaper. |
12.11 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper sammanställs på grundval av en mängd olika data, däribland konjunkturstatistik över produktion, priser, sysselsättning och utrikeshandel, förtroendeindikatorer för företag och konsumenter samt administrativa data såsom momsintäkter. Jämfört med dessa indikatorer erbjuder de kvartalsvisa nationalräkenskaperna
|
12.12 |
De kvartalsvisa nationalräkenskapernas täckning motsvarar de årliga räkenskapernas och omfattar således hela kontosystemet och motsvarande aggregat samt tillgångs- och användningssystemet. Eftersom tillgången till uppgifter är mer begränsad och räkenskaperna sammanställs varje kvartal brukar de kvartalsvisa nationalräkenskaperna dock få en mer begränsad täckning och räckvidd. De kvartalsvisa räkenskaperna omfattar följande:
Det kan för sammanställningsändamål vara meningsfullt att komplettera dessa delar med ett förenklat tillgångs- och användningssystem. |
SÄRDRAG HOS KVARTALSVISA NATIONALRÄKENSKAPER
12.13 |
Följande frågor som rör sammanställningen är av särskild betydelse för kvartalsvisa nationalräkenskaper är:
|
Bokföringstidpunkt
12.14 |
När det gäller bokföringstidpunkt gäller samma regler för kvartalsvisa nationalräkenskaper som för årliga nationalräkenskaper. Särskilda mätningsproblem beträffande bokföringstidpunkten uppstår dock på grund av den kortare bokföringsperioden. Detta påverkar särskilt måtten på
|
12.15 |
Bokföringen av verksamhet och flöden som är koncentrerade till särskilda perioder under ett år är viktig för kvartalsvisa nationalräkenskaper. Hur omfattande sådan verksamhet, till exempel jordbruksproduktion, byggverksamhet och turism, är under ett visst kvartal beror på externa faktorer såsom väder och allmänna helgdagar. Betalning av löner, skatter, sociala förmåner och utdelningar kan påverkas av tillfälliga kvartalseffekter såsom årsbonusar som betalas ut en viss månad. Fel i mätningen av tidpunkten för och omfattningen av sådana händelser leder till fel i mätningen av kvartalstillväxten. |
Produkter i arbete
12.16 |
Produkter i arbete är oavslutad produktion som ännu inte är färdig för leverans. De uppstår när produktionen sträcker sig över mer än en period. Långa produktionscykler förekommer inom verksamhet såsom jordbruk, byggverksamhet, tillverkning av maskiner, bilar och fartyg samt tjänster såsom programvaruutveckling, arkitekttjänster, filmproduktion och stora idrottsevenemang. När produktionsprocesserna är långa görs ofta delbetalningar, framför allt inom verksamhet såsom skeppsbyggnad, flygplanstillverkning, vintillverkning och reklamkontrakt. För att mäta sådan produktion måste en och samma process delas upp i olika perioder. Detta är svårare att göra i samband med kvartalsvisa nationalräkenskaper än årliga nationalräkenskaper. Mätningen av produkter i arbete görs dock enligt samma principer på kvartals- respektive årsbasis. |
Verksamhet som är koncentrerad till särskilda perioder under ett år
12.17 |
Det normala sättet att hänföra slutlig produktion till perioder enligt periodiseringsprincipen är att hänföra produktionen på grundval av kostnader som uppstår över tiden, men detta kan inte alltid tillämpas fullt ut. Ingen produktion bör hänföras till perioder under vilka ingen löpande produktionsprocess pågår, även om det finns löpande kostnader. Detta gäller kostnader för utnyttjande av kapital, till exempel hyra för användning av maskiner. Denna situation kan förekomma inom jordbruket, där produktionen kan upphöra helt under vissa perioder. Perioder då det inte förekommer någon produktion kan också inträffa inom livsmedelsbearbetningsindustrier som är beroende av produkter från skördar. |
Betalningar som görs sällan
12.18 |
För verksamhet som pågår året runt är betalningar som görs sällan betalningar som görs en gång om året eller med långa mellanrum under året. Exempel på sådana betalningar är utdelningar, räntor, skatter, subventioner och bonusar till anställda, såsom årsbonusar och semesterbonusar. Alla sådana omfördelningstransaktioner redovisas enligt bokföringsmässiga grunder (upplupna, ”accrual basis”), dvs. när anspråket uppstod och inte när det betalades. Frågan om bokföringstidpunkt är även relevant för de årliga nationalräkenskaperna, där betalningar delvis kan avse ett annat räkenskapsår. |
12.19 |
För att hantera sådana tidpunktsfrågor särskiljs två kategorier av betalningar.
|
12.20 |
I sådana fall kan det vara ytterst svårt att periodisera kvartalsdata enligt bokföringsmässiga grunder, och det krävs andra metoder, till exempel justerad kontantmetod eller hänförande av upplupna betalningar till perioder så att förvrängningen av tidsseriernas egenskaper minimeras. |
Snabbstatistik
12.21 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper ger en bild av tillståndet i ekonomin kort efter referenskvartalets slut. Att sådana uppgifter blir tillgängliga snabbt gör det lättare att upptäcka och tolka ekonomiska tendenser. Statistikmyndigheter sammanställer därför allt oftare snabbstatistik över viktiga makroekonomiska aggregat såsom BNP-tillväxt och kvartalsvisa nationalräkenskapsindikatorer. |
12.22 |
Snabbstatistik är en tidig skattning av en ekonomisk variabel för den senaste referensperioden. Snabbstatistik beräknas vanligen utifrån ofullständiga data, men med samma statistiska eller ekonometriska modell som vanliga skattningar. Sammanställningen av snabbstatistik baseras på så många data som möjligt. Snabbstatistik skiljer sig från vanliga skattningar i fråga om följande:
|
Avstämning och årsanpassning (benchmarking) av kvartalsvisa nationalräkenskaper
12.23 |
Kvartalsvisa nationalräkenskaper är en enhetlig uppsättning räkenskaper som sammanställs på kvartalsbasis. De utgör en integrerad del av nationalräkenskapssystemet och är konsistenta med de årliga räkenskaperna. |
12.24 |
De kvartalsvisa räkenskapernas interna konsistens säkerställs genom en avstämning av skattningarna av tillgång och användning på kvartalsbasis. Konsistensen med årliga räkenskaper säkerställs antingen genom att de kvartalsvisa räkenskaperna årsanpassas eller genom att årliga räkenskaper härleds ur kvartalsvisa räkenskaper. |
Avstämning
12.25 |
Avstämnings- eller sammanjämkningsprocessen är en integrerad del av sammanställningen av nationalräkenskaper. Den drar optimal nytta av de olika uppgiftskällor som ligger till grund för olika mått i räkenskaperna. Syftet med avstämning är i stora drag att få de statistiska grunddata som ligger till grund för de olika metoderna att sammanställa BNP och övriga delar av räkenskaperna att passa in i ett tillgångs- och användningssystem och därmed använda alla tillgängliga uppgifter på ett effektivt sätt. |
12.26 |
De principer och förfaranden som tillämpas vid avstämning av årliga räkenskaper tillämpas på kvartalsvisa räkenskaper, och kompletteras med förfaranden som återspeglar att sammanställningen sker på kvartalsbasis. Detta innebär att man måste ta hänsyn till följande:
Ett förenklat kvartalsvist tillgångs- och användningssystem underlättar avstämningen av kvartalsvisa nationalräkenskaper. Om årliga tillgångs- och användningstabeller sammanställs regelbundet kan uppgifterna i de kvartalsvisa tillgångs- och användningstabellerna kopplas till dem som ett led i avstämnings- och årsanpassningsprocessen. |
Konsistens mellan kvartalsvisa och årliga räkenskaper – årsanpassning (benchmarking)
12.27 |
Anpassningen av kvartalsvisa räkenskaper till årliga räkenskaper kan ske på två sätt:
|
12.28 |
Skillnader mellan kvartalsvisa och årliga räkenskaper beror främst på skillnader i fråga om källor och i tillgången till uppgifterna från gemensamma källor. |
12.29 |
Det finns många olika metoder som kan användas för att stämma av kvartalsaggregat mot motsvarande årsaggregat. Den bästa metoden är att identifiera orsakerna till skillnaderna och konstruera nya, avstämda kvartals- och årsaggregat utifrån alla tillgängliga uppgifter. Årsanpassningsmetoder säkerställer konsistens mellan de två uppsättningarna aggregat genom att den ena används som norm och den andra anpassas för att bli konsistent med den första med hjälp av flera olika metoder, från enkla matematiska justeringar till komplicerade statistiska och ekonometriska förfaranden. Syftet med årsanpassning är att säkerställa räkenskapsmässig överensstämmelse mellan de två uppsättningarna aggregat i fråga om bevarande av rörelser eller andra väl definierade kriterier. Årsanpassning är en integrerad del av sammanställningsprocessen och bör i princip göras på den mest detaljerade sammanställningsnivån. Detta kan i praktiken innebära att årsanpassningen av olika serier görs i etapper över en viss tid, genom att data för serier som redan årsanpassats används för att skatta andra serier, varpå en andra eller tredje omgång årsanpassning görs. |
12.30 |
När kvartalsaggregat används som utgångspunkt härleds årsaggregat genom att tillämpliga kvartalssiffror adderas. På detta sätt säkerställs konsistens. |
12.31 |
Sammanjämkningen mellan kvartals- och årsaggregat sker mycket ofta genom en kombination av årsanpassningsmetoderna: preliminära årliga skattningar kan till exempel göras genom aggregering av kvartalssiffror, och när de årliga uppgifterna väl finns tillgängliga och årsaggregatet revideras kan det årliga riktvärdet användas för att revidera motsvarande kvartalssiffror. |
Kedjade mått på pris- och volymförändringar
12.32 |
För årliga nationalräkenskaper mäts pris- och volymförändringar i princip genom ett årligt kedjeindex. Av överensstämmelseskäl anpassas de kvartalsvisa måtten på pris- och volymförändringar till de årliga kedjade måtten. |
12.33 |
Konsistens mellan de kvartalsvisa och de årliga räkenskapernas pris- och volymmått förutsätter antingen att de årliga måtten härleds ur de kvartalsvisa måtten eller att kvartalsdata anpassas till årsdata genom årsanpassning. Detta gäller även om grundkravet att kvartals- och årsmåtten ska baseras på samma sammanställnings- och redovisningsmetoder, till exempel användning av samma indexformel, basår och referensperiod, är uppfyllt. Fullständig konsistens kan inte uppnås eftersom kvartalsindexen normalt inte visar exakt samma tillväxt som motsvarande årsindex på grund av indexens matematiska form. |
12.34 |
Även om kvartalsvisa kedjade volymmått skulle kunna baseras på kedjning på kvartalsbasis ska kedjning i princip göras på årsbasis. Kvartalsvisa volymmått kedjas årsvis. |
12.35 |
Kedjade volymserier i kvartalsvisa nationalräkenskaper är kvartalsvisa volymförändringar som bygger på årsvisa medelpriser för det föregående året. Det finns tre metoder för årlig kedjning av kvartalsvisa volymindex:
Att skapa en tidsserie med hjälp av en av dessa tre kedjningsmetoder brukar leda till strukturella brott i den kedjade serien, vars effekter beror på vilken länkningsmetod som används och på förändringen i prisstrukturen över tiden. |
12.36 |
”Annual overlap”-metoden utgår från årliga genomsnittsvärden för respektive tidigare år i det årets priser. Detta resulterar i årsaggregat av kvartalsvisa volymmått som är identiska med de separat härledda kedjade årliga nationalräkenskapsserierna. Kvartalsförändringstakten inom ett och samma kalenderår, mellan första och fjärde kvartalet, påverkas dessutom inte av några brott. Volymserien påverkas emellertid av brott från ett års fjärde kvartal till det påföljande årets första kvartal, vilka även syns i respektive kvartalsförändringstakt. |
12.37 |
”One quarter overlap”-metoden brukar däremot leda till en oförvanskad kvartalsförändringstakt för årets samtliga kvartal, eftersom kedjningarna utgår från kvantiteterna för respektive föregående års fjärde kvartal värderade till det årets genomsnittliga priser. Till skillnad från ”annual overlap”-metoden leder ”one quarter overlap”-metoden dock till kvartalsvisa kedjade serier som inte är konsistenta med de separat härledda kedjade årliga nationalräkenskapsserierna. |
12.38 |
”Over the year”-kedjning leder till en oförvanskad tillväxttakt jämfört med föregående år för alla kvartal, eftersom kedjningarna utgår från volymerna för samma kvartal respektive föregående år värderade till det årets genomsnittliga priser. Denna metod leder emellertid till resultat som påverkas av strukturella brott varje kvartal, vilket innebär att varje kvartalsförändringstakt påverkas av ett brott. ”Over the year”-metoden har därför störst påverkan på en series utvecklingsmönster inom ett givet år. |
12.39 |
Under förutsättning att substitutionseffekterna (förändringar i volymer som beror på förändringar i prisstruktur) inom ett givet år är små leder de tre metoderna för kvartalsvis kedjning av volymer till mycket likartade resultat. Av praktiska hänsyn såsom kvartalstillväxtens konsistens med den årliga kedjade tillväxten samt beräkningsmetodens enkelhet och tydlighet, är ”annual overlap”-metoden den metod som rekommenderas. |
Säsongrensning och kalenderkorrigering
12.40 |
Säsongsmönster är alla mönster som upprepas regelbundet under samma period varje år. Ett exempel är glassförsäljningen på sommaren. Händelser som upprepas regelbundet jämnas ut över året genom säsongrensning, samtidigt som effekterna av oregelbundna händelser inte påverkas. Vid säsongrensning beaktas att månader och kvartal är olika långa. De säsongrensade resultaten avspeglar ”normala” och upprepade händelser över hela det år under vilket de inträffar. Säsongrensade serier visar tydligare än ej säsongrensade serier bland annat följande:
|
12.41 |
Kalendereffekter är effekter på en tidsserie av följande:
|
12.42 |
Förekomsten av säsongs- och kalendereffekter i tidsserierna i kvartalsvisa nationalräkenskaper gör att det blir svårare att se den trendmässiga tillväxten i de kvartalsvisa nationalräkenskapsaggregaten. Säsongrensning och kalenderkorrigering gör det alltså lättare att dra slutsatser om den trendmässiga utvecklingen utifrån kvartalsvisa nationalräkenskaper. Säsongrensning tydliggör dessutom effekterna av större oregelbundna faktorer och händelser så att det blir lättare att förstå den ekonomiska utvecklingen genom den kvartalsvisa nationalräkenskapsstatistiken. |
12.43 |
Säsongsvariationer brukar vara effekten av variationer i energiförbrukning, turism, väderförhållanden som påverkar utomhusverksamhet såsom byggverksamhet, lönebonusar och effekter av fasta helgdagar samt all slags institutionell eller administrativ praxis. Säsongsvariationer i kvartalsvisa nationalräkenskaper beror även på vilka datakällor och sammanställningsmetoder som har använts. |
12.44 |
För en tillförlitlig skattning av säsongsfaktorer kan det vara nödvändigt att förbehandla tidsserierna. På så sätt förhindras att extremvärden, till exempel enstaka extremvärden, övergående förändringar och nivåskiften, kalendereffekter och nationella helgdagar påverkar kvaliteten på säsongskattningarna. Extremvärden bör emellertid fortfarande vara synliga i säsongrensade data, såvida de inte beror på fel, eftersom de kan vara en följd av särskilda händelser såsom strejker eller naturkatastrofer. Extremvärden bör därför återinföras i tidsserierna efter skattningen av säsongkomponenterna. |
Ordningsföljd i sammanställningen av säsongrensade kedjade volymmått
12.45 |
Sammanställningen av säsongrensade och kalenderkorrigerade kedjade volymmått för kvartalsvisa nationalräkenskaper är resultatet av att de tillgängliga basuppgifterna eller aggregerade uppgifterna blir föremål för en rad åtgärder, bland annat säsongrensning, kalenderkorrigering, kedjning, årsanpassning (benchmarking) och avstämning. |
12.46 |
Ordningsföljden för de olika stegen i sammanställningen av säsongrensade kedjade volymmått för kvartalsvisa nationalräkenskaper beror på produktionsprocessens särdrag och aggregeringsnivån. Säsongrensade kedjade volymserier ska helst tas fram genom säsongrensning av de kedjade serierna, följt av årsanpassning av de rensade kedjade serierna. |
12.47 |
Det finns system för sammanställning av kvartalsvisa nationalräkenskaper i vilka säsongrensade data framställs på mycket detaljerad nivå och till och med på en nivå där ingen kedjning sker, till exempel när kvartalsvisa nationalräkenskaper framställs utifrån kvartalsvisa tillgångs- och användningstabeller. I detta fall vidtas åtgärderna i följande ordning: säsongrensning, avstämning, kedjning och årsanpassning. På disaggregerad nivå kanske skattningarna av säsongkomponenten inte är lika tillförlitliga som på högre nivåer i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna. Det krävs därför särskild noggrannhet vid revideringar av säsongkomponenten. Avstämning och kedjning av säsongrensade data får dessutom inte leda till att det uppstår ett säsongsmönster i serierna. |
12.48 |
Volymmått för kvartalsvisa nationalräkenskaper i föregående års genomsnittspriser kan kedjas med hjälp av ”one quarter overlap”-metoden, ”annual overlap”-metoden eller ”over the year”-metoden. När det gäller säsongrensning av volymmått för kvartalsvisa nationalräkenskaper är ”one quarter overlap”- och ”annual overlap”-metoderna att föredra. ”Over the year”-metoden kan inte rekommenderas eftersom den kan orsaka brott i varje kvartalsförändring i serien. |
12.49 |
Säsongrensade kedjade kvartalsvisa volymmått anpassas till ej säsongrensade kedjade årsdata med hjälp av metoder som minimerar effekterna av kvartalsförändringarna i serierna. Årsanpassning krävs av rent praktiska skäl, t.ex. konsistensen i de årliga genomsnittliga tillväxttalen. Årsanpassning får inte leda till att det uppstår ett säsongsmönster i serierna. Utgångspunkten bör vara de separat härledda kedjade årliga serierna i orensad form för enbart säsongrensade kvartalsvisa nationalräkenskaper. Undantag från den önskvärda konsistensen över tiden kan godtas om säsongsmönstret förändras snabbt. |
12.50 |
Kalendereffekten kan delas in i en säsongsbunden och en icke säsongsbunden komponent. Den förstnämnda motsvarar den genomsnittliga kalendersituation som upprepas varje år under samma säsong. Den sistnämnda motsvarar kalendervariablernas avvikelse, till exempel antal handels- och arbetsdagar, rörliga helgdagar och skottdagar, från det månads- eller kvartalsspecifika genomsnittet. |
12.51 |
Genom kalenderkorrigering tas icke säsongsbundna kalenderkomponenter för vilka det finns statistiska bevis och en ekonomisk förklaring bort från serierna. Kalendereffekter som rensas bort från en serie ska vara identifierbara och tillräckligt stabila över tiden, eller alternativt bör det vara möjligt att upprätta en lämplig modell för deras föränderliga inverkan över tiden. |
KAPITEL 13
REGIONALRÄKENSKAPER
INLEDNING
13.01 |
I detta kapitel beskrivs regionalräkenskaperna i allmänhet, syftet med dem, de viktigaste begreppsmässiga principerna och typiska problem i samband med sammanställningen. |
13.02 |
Definition: Med regionalräkenskaper avses en precisering på regional nivå av motsvarande räkenskaper för den nationella ekonomin. I regionalräkenskaperna görs en regional uppdelning av större aggregat, t.ex. bruttoförädlingsvärde per bransch och hushållsinkomster. |
13.03 |
De begrepp som används i nationalräkenskaperna ska användas också för regionalräkenskaperna, om inte annat anges i detta kapitel. Summorna på nationell nivå döljer regionala skillnader i ekonomiska villkor och resultat. I allmänhet är befolkning och näringsverksamhet ojämnt fördelad mellan regionerna. Tätortsområdena är i allmänhet specialiserade på tjänster, medan jordbruk, gruvdrift och tillverkning oftare återfinns utanför tätorterna. Många stora frågor, t.ex. globalisering, innovation, befolkningens åldrande, beskattning, fattigdom, arbetslöshet och miljö, har ofta en regional ekonomisk aspekt. Regionalräkenskaperna är därför ett viktigt komplement till nationalräkenskaperna. |
13.04 |
Regionalräkenskaperna omfattar samma uppsättning konton som nationalräkenskaperna och synliggör regionernas ekonomiska struktur, utveckling och skillnader. Begreppsmässiga problem och mätproblem gör att regionalräkenskaperna är mindre omfattande och mindre detaljerade än nationalräkenskaperna. Tabellerna för regional produktion per bransch visar följande:
De regionala kontona för hushållens inkomst visar hushållens primärinkomst och disponibla inkomst per region, samt källorna till inkomsten och fördelningen av inkomsten mellan regionerna. |
13.05 |
I flera medlemsstater har regioner på olika nivåer en betydande grad av autonomi. Regionalräkenskaperna för sådana regioner spelar en stor roll i beslutsfattandet på nationell och regional nivå. |
13.06 |
Regionalräkenskaperna fyller också viktiga administrativa syften, t.ex. vid
|
13.07 |
Regionalräkenskaperna kan användas flexibelt på olika aggregeringsnivåer. De motsvarar inte bara geografiska regioner. De geografiska regionerna kan också grupperas efter ekonomisk struktur, geografiskt läge och ekonomiska förbindelser med andra regioner (grannregioner). Detta är särskilt användbart för att analysera ekonomisk struktur och utveckling på nationell och europeisk nivå. |
13.08 |
Regionalräkenskaperna ska sammanställas utifrån regionala uppgifter som samlats in direkt, och från nationella uppgifter som delats upp på region baserat på antaganden. Ju mer uppgifter som kan samlas in direkt, desto mindre behövs antagandena. Bristen på tillräckligt fullständiga, aktuella och tillförlitliga regionala uppgifter leder till att man måste göra antaganden när man sammanställer regionalräkenskaperna. Resultatet blir att vissa skillnader mellan regioner inte alltid avspeglas i regionalräkenskaperna. |
DET REGIONALA TERRITORIET
13.09 |
En regional ekonomi i ett land är en del av det landets totala ekonomi. Den totala ekonomin definieras utifrån institutionella enheter och sektorer. Den består av alla institutionella enheter som har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist inom ett lands ekonomiska territorium (se punkt 2.04). Det ekonomiska territoriet sammanfaller inte helt med det geografiska territoriet (se punkt 2.05). Ett lands ekonomiska territorium indelas i regionala territorier samt utomregionalt territorium. |
13.10 |
Det regionala territoriet består av den del av ett lands ekonomiska territorium som direkt går att knyta till en region, inklusive eventuella frizoner, tullager och fabriker. |
13.11 |
Det utomregionala territoriet består av de delar av ett lands ekonomiska territorium som inte direkt kan knytas till någon av regionerna. Det består av
|
13.12 |
Nuts-nomenklaturen ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. För nationellt bruk kan regionalräkenskaper också sammanställas på en mer detaljerad regional nivå. |
ENHETER OCH REGIONALRÄKENSKAPER
13.13 |
Två typer av enheter används för den nationella ekonomin. För institutionella enheter bokförs flöden som påverkar inkomster, kapital och finansiella transaktioner, andra flöden och balansräkningar. För lokala verksamhetsenheter bokförs flöden som uppkommer i samband med produktionsprocesser och användning av varor och tjänster. |
Institutionella enheter
13.14 |
För regionalräkenskaperna skiljer man på två typer av institutionella enheter, beroende på regional nivå:
|
13.15 |
För de inomregionala enheterna allokeras alla transaktioner till den region där enheterna har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist. För hushållen gäller att deras huvudsakliga ekonomiska hemvist ligger i den region de har sin hemvist, inte där de arbetar. För övriga inomregionala enheter gäller att deras huvudsakliga ekonomiska hemvist är den region där de är belägna. |
13.16 |
Vissa av de multiregionala enheternas transaktioner kan inte allokeras till en bestämd region. Detta gäller flertalet omfördelningstransaktioner och finansiella transaktioner. Saldoposter för multiregionala enheter, t.ex. sparande och finansiellt sparande, bokförs därför inte på regional nivå för multiregionala enheter. |
Lokala verksamhetsenheter och regional produktionsverksamhet per bransch
13.17 |
Företag kan driva produktionsverksamhet på mer än en plats, och för regionalräkenskaperna är det viktigt att allokera verksamheten till en plats. När ett företag är uppdelat geografiskt kallas delarna lokala enheter. |
13.18 |
Institutionella enheter kan indelas efter näringsgren för att beskriva ekonomins produktionsverksamhet branschvis. Det leder till heterogena näringsgrenar, eftersom många företag har omfattande hjälpverksamhet som skiljer sig från deras primära verksamhet. Det leder också till att primärprodukten inom vissa branscher bara utgör en liten del av den sammanlagda produktionen. För att man ska kunna gruppera tillverkare vars verksamhet är mer homogen när det gäller produktion, kostnadsstruktur och tillverkningsteknik delas företagen upp i mindre och mer homogena delar. Dessa kallas verksamhetsenheter. |
13.19 |
En lokal verksamhetsenhet är den del av en verksamhetsenhet som motsvarar en lokal enhet. När en verksamhetsenhet ägnar sig åt tillverkning i flera regioner delar man upp uppgifterna om enheten för att kunna upprätta regionalräkenskaper. För en sådan uppdelning krävs information om ersättningar till anställda, eller annars om sysselsättning, samt om fast bruttoinvestering. För företag som finns på en enda plats och vars primära verksamhet står för den största delen av förädlingsvärdet sammanfaller den lokala verksamhetsenheten med företaget. |
13.20 |
En bransch i en region består av en grupp lokala verksamhetsenheter som ägnar sig åt samma eller liknande verksamhet. |
13.21 |
När man definierar en lokal verksamhetsenhet skiljer man mellan tre fall:
|
13.22 |
Produktionstransaktioner mellan lokala verksamhetsenheter som tillhör samma institutionella enhet och som ligger i olika regioner ska bokföras. Leveranser mellan lokala verksamhetsenheter av hjälpproduktion bokförs dock inte, om de inte är observerbara (se punkt 1.31). Det innebär att endast leveranser mellan lokala verksamhetsenheter av primär- och sekundärproduktion bokförs, om detta görs i nationalräkenskaperna. |
13.23 |
Om en verksamhet som uteslutande bedriver hjälpverksamhet är statistiskt observerbar, dvs. om det finns separata räkenskaper för dess produktionsverksamhet, eller om den geografiskt är belägen någon annanstans än de verksamheter den betjänar, ska denna både i national- och regionalräkenskaperna redovisas som en separat enhet inom den näringsgren som motsvarar dess primära verksamhet. Om det inte finns några lämpliga basdata kan hjälpverksamhetens produktion skattas genom att summera kostnader. |
METODER FÖR REGIONAL FÖRDELNING
13.24 |
Regionalräkenskaperna bygger på transaktioner av enheter som har sin hemvist i ett regionalt territorium. I allmänhet sammanställs regionalräkenskaperna med hjälp av
|
13.25 |
Bottom-up-metoden för att skatta ett regionalt aggregat innebär att man samlar in uppgifter direkt för de inhemska enheterna, och att man sammanställer regionala skattningar genom aggregering. Pseudo-bottom-up-metoden kan användas när det saknas uppgifter för lokala verksamhetsenheter. Uppgifterna kan skattas utifrån uppgifter för företag, verksamhetsenhet eller lokal enhet med hjälp av distributionsmodeller. Skattningarna aggregeras så att man får fram regionala summor på samma sätt som i bottom-up-metoden. I en andra etapp stämmer man av skattningarna mot summorna från nationalräkenskaperna. |
13.26 |
När det bara finns uppgifter om enheter som består av flera lokala verksamhetsenheter som är aktiva inom olika verksamheter och olika regioner används olika indikatorer, t.ex. ersättningar till anställda och sysselsättning per region, för att sammanställa regionala uppdelningar per bransch. |
13.27 |
Med top-down-metoden fördelar man en nationell summa på regionerna, utan att försöka fördela inhemska enheter per region. Den nationella summan fördelas med hjälp av en indikator som är uppdelad på regioner på samma sätt som den variabel som ska skattas. Begreppet inhemska enheter per region behövs för att man ska kunna uppnå regional täckning för den indikator som används för att få fram den regionala uppdelningen av den önskade variabeln. |
13.28 |
Bottom-up-metoder tillämpas sällan i renodlad form, men blandade metoder är också godtagbara. Det kan t.ex. förekomma att det endast går att göra regionala skattningar av en variabel eller ett aggregat av variabler med hjälp av bottom-up-metoden på makroregional nivå. Därefter tillämpar man en top-down-metod för att göra skattningar på en mer detaljerad regional nivå. |
13.29 |
Direkta mått på regionala värden är att föredra framför indirekta mått. Om det finns fullständiga och tillförlitliga mikrodata för de lokala verksamhetsenheterna kan regionala värden som begreppsmässigt motsvarar nationella värden beräknas med bottom-up-metoden. För att uppnå konsistens med summorna i nationalräkenskaperna stämmer man av skattningarna för regionalräkenskaperna med aggregaten i nationalräkenskaperna. |
13.30 |
Vid indirekta mätningar utifrån nationella aggregat och en indikator som samvarierar med den variabel som ska mätas får man räkna med mätfel. Exempelvis kan nationella siffror för bruttoförädlingsvärde per bransch fördelas på regioner med hjälp av regional sysselsättningsstatistik, med antagandet att bruttoförädlingsvärdet per anställd inom varje bransch är detsamma i alla regioner. Om sammanställningen görs på en detaljerad branschnivå blir beräkningarna enligt top-down-metoden bättre. |
13.31 |
Produktionsaggregat allokeras till den region där den enhet som genomför transaktionerna har sin hemvist. Den lokala verksamhetsenhetens hemvist är det primära kriteriet för hur man allokerar aggregaten till en region. Hemvistprincipen är att föredra framför en territoriell metod där produktionsverksamhet allokeras utifrån var verksamheten bedrivs. |
13.32 |
För vissa branscher, t.ex. byggverksamhet, energiproduktion, energidistribution, kommunikationsnätverk, transport och finansiell förmedling, och för vissa transaktioner i hushållsräkenskaperna, t.ex. kapitalinkomst, finns det särskilda problem vid allokering till region. För att regionalräkenskaperna ska vara internationellt jämförbara används samma metoder för att sammanställa dem, eller metoder som ger liknande resultat. |
13.33 |
Fasta bruttoinvesteringar fördelas på regionerna efter ägandeskap. Fasta tillgångar som ägs av en multiregional enhet fördelas på de lokala verksamhetsenheter där de används. Fasta tillgångar som omfattas av operationell leasing redovisas i den region där ägaren av tillgångarna har sin hemvist, och de som omfattas av finansiell leasing redovisas i användarens region. |
AGGREGAT FÖR PRODUKTIONSVERKSAMHET
Bruttoförädlingsvärde per region och bruttoregionprodukt
13.34 |
Bruttoregionprodukten kan skattas på tre olika sätt: man kan utgå från produktion, inkomster eller användning. |
13.35 |
Med produktionsmetoden mäter man bruttoregionprodukten till marknadspris, som summan av bruttoförädlingsvärdet till baspris, plus produktskatter minus produktsubventioner. Bruttoförädlingsvärdet till baspris är skillnaden mellan produktionsvärdet till baspris och insatsförbrukningen till mottagarpris. |
13.36 |
Med inkomstmetoden mäter man bruttoregionprodukten till marknadspris genom att mäta och aggregera olika användningar i den regionala delen av den totala ekonomins inkomstbildningskonto: ersättningar till anställda, driftsöverskott brutto och produktionsskatter minus produktionssubventioner. Ofta finns det uppgifter per bransch om ersättningar till anställda samt sysselsättning att tillgå på regional nivå. Dessa uppgifter används för att skatta bruttoförädlingsvärde per bransch direkt eller med produktionsmetoden. Inkomstmetoden för bruttoregionprodukt sammanfaller delvis med produktionsmetoden. |
13.37 |
Uppgifter om driftsöverskott brutto finns i allmänhet inte att tillgå per bransch och per region. Uppgifter om marknadsproducenternas driftsöverskott brutto kan härledas från företagens affärsredovisning. En uppdelning per institutionell sektor och per region finns ofta inte. Det är ett hinder för att använda inkomstmetoden för att skatta bruttoregionprodukten. |
13.38 |
Produktionsskatter (minus produktionssubventioner) består av produktskatter (minus produktsubventioner) och övriga produktionsskatter (minus övriga produktionssubventioner). Allokering av produktskatter (minus produktsubventioner) diskuteras i punkt 13.43. För övriga produktionsskatter (minus produktionssubventioner) kan det finnas uppgifter per bransch, t.ex. i företagsundersökningar eller genom att man utgår från den särskilda typ av skatt eller subvention som tillämpas inom den aktuella branschen. Detta kan då fungera som indikator för allokeringen av bruttoförädlingsvärdet per region. |
13.39 |
Användningsmetoden används inte för att mäta bruttoregionprodukt eftersom det saknas uppgifter. Exempel på var det saknas uppgifter är direkt information om försäljning och inköp samt en uppdelning av export och import mellan regioner. |
Fördelning av Fisim på användarbransch
13.40 |
Indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim) behandlas i regionalräkenskaperna på samma sätt som i nationalräkenskaperna. Fördelningen av insatsförbrukning av Fisim på användarbransch per region är problematisk, eftersom en skattning av inlånings- och utlåningsstockar vanligen inte finns att tillgå per region. När så är fallet sker fördelningen av Fisim på användarbransch med den näst bästa metoden: regional bruttoproduktion eller regionalt bruttoförädlingsvärde per bransch används som fördelningsindikatorer. |
Sysselsättning
13.41 |
Regionala produktionsmått överensstämmer med skattad sysselsättning i en region när sysselsättningen omfattar både invånare och icke-invånare som arbetar för regionala producerande enheter. Regional sysselsättning definieras i enlighet med principerna för sysselsättning och hemvist för den nationella ekonomin (se punkt 11.17). |
Ersättningar till anställda
13.42 |
För producenter ska ersättningar till anställda allokeras till de lokala verksamhetsenheter där arbetskraften är anställd. Om dessa uppgifter saknas ska man använda näst bästa metod och allokera lönerna och de sociala avgifterna utifrån antal arbetade timmar. Om det saknas uppgifter både om ersättningar till anställda och om antal arbetade timmar ska antalet anställda per lokal verksamhetsenhet användas. Ersättningar till anställda i kontona för hushållssektorn fördelas på regioner efter hemvist. |
Övergång från regionalt bruttoförädlingsvärde till bruttoregionprodukt
13.43 |
För att beräkna bruttoregionprodukten (BRP) till marknadspris fördelas produktskatter och produktsubventioner på regionerna. Enligt praxis fördelas dessa överregionala skatter och subventioner utifrån den relativa storleken på förädlingsvärdet för alla branscher i regionen till baspris. Andra fördelningsmetoder kan användas vid behov för territorier med särskilda skattesystem som leder till att skatter och subventioner kan variera betydligt inom ett och samma land. |
13.44 |
Siffror per invånare kan beräknas för BRP för alla regioner. De beräknas inte för utomregionala mått. |
13.45 |
BRP per invånare kan i stor utsträckning påverkas av pendling mellan regioner. Nettoinpendling till en region ökar produktionen utöver vad den bofasta arbetskraften hade kunnat producera. BRP per invånare verkar relativt hög i regioner med nettoinpendling och relativt låg i regioner med nettoutpendling. |
De regionala bruttoförädlingsvärdenas volymökning
13.46 |
När man mäter förändringar i pris och volym ska de principer som används för den nationella ekonomin också användas för regionerna. Det finns dock vissa problem med de regionala uppgifterna som gör att det är svårt att tillämpa principerna på regionerna. Några exempel på svårigheter:
|
13.47 |
En vanlig metod är därför att deflatera det regionala förädlingsvärdet per bransch utifrån nationella prisförändringar per bransch. Detta görs på den mest detaljerade nivå för vilken det finns ett bruttoförädlingsvärde i löpande priser. Man beaktar skillnader mellan nationella och regionala prisförändringar som beror på skillnader i ekonomisk struktur inom olika branscher. Denna lösning kan dock fungera sämre om det finns stora skillnader mellan nationella och regionala prisförändringar. Några exempel:
|
13.48 |
Det regionala förädlingsvärdet deflateras med hjälp av följande:
|
REGIONALA KONTON FÖR HUSHÅLLENS INKOMSTER
13.49 |
Fördelningen och omfördelningen av inkomsterna resulterar i saldoposter, nämligen primär inkomst och disponibel inkomst. I regionalräkenskaperna används dessa inkomstmått bara för hushåll. |
13.50 |
Regionala konton för hushållssektorn utgör en precisering på regional nivå av motsvarande konton på nationell nivå. För mätningens skull är kontona begränsade till följande:
På dessa konton bokförs primära inkomster och disponibel inkomst för hushåll som har sin hemvist i en region (se tabell 13.1). Tabell 13.1 – Regionala konton för hushållens inkomster
|
13.51 |
De regionala kontona för hushållssektorn är baserade på de hushåll som har sin hemvist i det regionala territoriet. Det antal personer som tillhör hushåll med hemvist i regionen motsvarar regionens totala inhemska befolkning. |
13.52 |
De regler som gäller för att avgöra hemvisten för hushållen på nationell nivå ska också tillämpas på de regionala kontona för hushållssektorn. Undantag görs dock för studenter och långtidspatienter. När värdregionen finns i samma land som den region där de har sin hemvist behandlas de som om de hade sin hemvist i värdregionen om de bor där i mer än ett år. |
13.53 |
Kontona för hushållssektorn kan utvidgas med inkomstanvändningskonton. Detta kräver att man gör en fördelning per region av nationalräkenskapernas statistik om hushållens konsumtionsutgifter och att man justerar för förändringen i hushållens nettokapital i pensionsinstitutens avsättningar. Saldoposten är hushållens regionala sparande. |
13.54 |
En fördelning per region av hushållens konsumtionsutgifter kräver tillförlitliga regionala uppgifter från t.ex. en utvidgad hushållsbudgetundersökning. Ofta saknas dock en sådan regional uppdelning och i nationalräkenskaperna måste ofta hushållens konsumtionsutgifter skattas med hjälp av annan information. Att under sådana omständigheter göra en regional uppdelning är svårare. |
13.55 |
Den offentliga förvaltningen kan spela en viktig roll när det gäller att tillhandahålla utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster till hushållen, genom sociala transfereringar in natura. Vilken roll sådana sociala transfereringar in natura spelar varierar mycket mellan olika länder och kan förändras mycket över tiden. Att fördela sådana sociala transfereringar in natura på regionerna innebär att man kan få fram regionala uppgifter om hushållens faktiska konsumtion och faktiska disponibla inkomst. Med tanke på hur viktiga sociala transfereringar in natura är i vissa medlemsstater kan en jämförelse av hushållens faktiska konsumtion och faktiska disponibla inkomst i de olika medlemsstaterna ge ett annat resultat än en jämförelse som utgår från hushållens konsumtionsutgifter och disponibla inkomst. |
KAPITEL 14
INDIREKT MÄTTA FINANSIELLA FÖRMEDLINGSTJÄNSTER (FISIM)
FISIM SOM BEGREPP OCH EFFEKTERNA PÅ HUVUDAGGREGATEN AV ALLOKERINGEN AV FISIM TILL ANVÄNDARE
14.01 |
Finansiella tjänster har av tradition bland annat haft formen av finansförmedling. Med finansförmedling avses den process som innebär att finansinstitut, t.ex. banker, tar emot inlåning från enheter som vill få ränta på medel och lånar ut medlen till enheter som inte har tillräckliga egna medel för att tillgodose sina behov. Banken erbjuder alltså en mekanism som gör att den första enheten kan låna ut medel till den andra enheten. Den enhet som lånar ut medel godtar en ränta som är lägre än den som betalas av låntagaren. En ”referensränta” är den ränta till vilken både långivaren och låntagaren kan tänka sig att avtala om. Skillnaden mellan referensräntan och den ränta som faktiskt betalas till insättarna respektive den ränta som låntagarna betalar utgör en avgift för indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim). Totalsumman för Fisim är summan av de två implicita avgifter som låntagaren och långivaren betalar. |
14.02 |
Det är dock sällan så att mängden kapital som lånas ut av ett finansinstitut exakt motsvarar mängden insatt kapital hos finansinstitutet. Vissa medel kan ha satts in men ännu inte lånats ut. Vissa lån kan ha finansierats av bankens egna medel och inte av inlånat kapital. Insättarna får emellertid samma ränta och förmedlingstjänst oavsett om deras kapital lånas ut eller inte, och låntagarna betalar samma ränta och får samma förmedlingstjänst oavsett om deras krediter finansieras med förmedlat kapital eller med bankens egna medel. Därför beräknas Fisim för all inlåning och utlåning som erbjuds av ett finansinstitut oavsett varifrån kapitalet kommer. De räntebelopp som bokförs beräknas som referensräntan multiplicerad med den berörda utlånings- eller inlåningsstocken. Skillnaden mellan dessa belopp och de belopp som faktiskt tas emot av eller betalas till finansinstitutet bokförs som de indirekta serviceavgifter som låntagaren eller insättaren betalar till finansinstitutet. De belopp som bokförs som ränta i ENS kallas ”ENS-ränta”, medan de totala belopp som faktiskt betalas till eller av finansinstitutet kallas ”bankränta”. Den totala implicita serviceavgiften motsvarar summan av bankräntan på utlåning minus ENS-räntan på samma utlåning plus ENS-räntan på inlåning minus bankräntan på samma inlåning. |
14.03 |
Fisim gäller endast utlåning från och inlåning hos finansinstitut. Varken finansinstituten eller deras kunder behöver vara inhemska. Import och export av Fisim förekommer. Finansinstitutet behöver inte både ta emot insättningar och ge lån. Ett exempel på finansinstitut som ger lån utan att ta emot insättningar är detaljhandelsföretags finansiella dotterbolag. Utlåningsföretag som har tillräckligt detaljerade räkenskaper för att kunna behandlas som ett bolag eller kvasibolag kan ta emot Fisim. |
14.04 |
För att uppskatta effekterna av allokeringen av Fisim på BNP och nationalinkomst, i förhållande till situationen då Fisim inte skulle allokeras, måste följande fem situationer beaktas:
|
14.05 |
Med utgångspunkt i de fem situationer som beskrivs i punkt 14.04 kan effekterna av allokeringen av Fisim på BNP och nationalinkomst sammanfattas på följande sätt:
|
BERÄKNING AV PRODUKTIONEN AV FISIM FÖR SEKTORERNA S.122 OCH S.125
14.06 |
Fisim produceras av finansförmedlare: centralbanken (S.121), monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) och andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125). Beräkningarna av Fisim koncentreras till delsektorerna S.122 och S.125. Enligt vedertagen praxis beräknas Fisim inte för centralbanken (se del VI). |
Nödvändiga statistiska uppgifter
14.07 |
För var och en av delsektorerna S.122 och S.125 behövs uppgifter i form av en tabell över in- och utlåningsstockar efter användningssektor i ett genomsnitt över fyra kvartal samt motsvarande upplupen ränta. Räntan beräknas efter omfördelning av räntesubventionerna till mottagarna. |
Referensräntor
14.08 |
I balansräkningarna för finansförmedlare som ingår i delsektorerna S.122 och S.125 måste utlåning till och inlåning hos inhemska enheter delas upp för att skilja mellan utlåning och inlåning
In- och utlåning i förhållande till utlandet (S.2) ska vidare delas upp i utlåning till och inlåning hos utländska finansförmedlare samt i utlåning till och inlåning hos övriga utländska enheter. |
Intern referensränta
14.09 |
För att få fram inhemska finansförmedlares produktion av Fisim efter inhemsk institutionell användarsektor beräknas den interna referensräntan som kvoten mellan ränteintäkter på utlåning inom och mellan delsektorerna S.122 och S.125 och utlåningsstockar inom och mellan delsektorerna S.122 och S.125 enligt följande:
Teoretiskt sett är den interna referensräntan densamma om den beräknas på inlåningssidan i stället för på utlåningssidan. På grund av inkonsekventa uppgifter kommer beräkningen på grundval av uppgifter om inlåning att skilja sig från beräkningen på grundval av uppgifter om utlåning. När uppgifterna om inlåning är mer tillförlitliga bör den interna referensräntan beräknas på grundval av bankernas inlåning hos varandra som kvoten av
Om uppgifterna om utlåning och inlåning är lika tillförlitliga bör den interna referensräntan beräknas på grundval av bankernas utlåning till och inlåning hos varandra som kvoten mellan ränteintäkterna på utlåning plus räntekostnaderna för inlåning mellan finansförmedlarna och utlåningsstocken plus inlåningsstocken hos finansförmedlarna för andra finansförmedlares räkning. Om inhemska finansförmedlare i förhållande till sina inhemska kunder ger lån och tar emot inlåning i utländsk valuta ska flera ”interna” referensräntor beräknas för olika valutor eller grupper av valutor, om detta i betydande utsträckning skulle förbättra beräkningarna. Detta skulle kräva att både de ”interna” referensräntorna och inhemska finansförmedlares utlåning till och inlåning från varje inhemsk användarsektor beräknas för olika valutor eller grupper av valutor. |
Externa referensräntor
14.10 |
För att fastställa import och export av Fisim används som referensränta den genomsnittliga interbankräntan viktad med storleken på stockarna i posterna ”utlåning mellan inhemska finansförmedlare å ena sidan och utländska finansförmedlare å andra sidan” och ”inlåning mellan inhemska finansförmedlare å ena sidan och utländska finansförmedlare å andra sidan” som ingår i finansförmedlarnas balansräkningar. Den externa referensräntan beräknas därför som kvoten mellan utlåningsränta plus inlåningsränta mellan inhemska finansförmedlare och utländska finansförmedlare och utlåningsstock plus inlåningsstock mellan inhemska finansförmedlare och utländska finansförmedlare. Flera externa referensräntor ska beräknas för olika valutor eller grupper av valutor, om uppgifter finns tillgängliga för varje valuta/grupp av valutor för följande kategorier och om detta i betydande utsträckning skulle förbättra beräkningarna:
|
Detaljerad uppdelning av Fisim på institutionella sektorer
14.11 |
Fisim mellan banker behöver enligt vedertagen praxis inte beräknas mellan inhemska finansförmedlare eller mellan inhemska finansförmedlare och utländska finansförmedlare. Fisim beräknas endast i förhållande till institutionella användarsektorer som inte är banker. För varje institutionell sektor som inte är finansförmedlare ska uppgifter finnas enligt följande tabell över inhemska finansförmedlares utlåning och inlåning:
Fisim totalt per institutionell sektor beräknas som summan av Fisim på utlåning till den institutionella sektorn och Fisim på inlåning från den institutionella sektorn. Fisim på utlåning till den institutionella sektorn beräknas som ränteintäkter på utlåning minus (utlåningsstock multiplicerad med intern referensränta). Fisim på inlåning från den institutionella sektorn beräknas som (inlåningsstock multiplicerad med intern referensränta) minus räntekostnader för inlåning. En del av produktionen exporteras. På grundval av balansräkningen för finansförmedlare konstateras följande:
Exporten av Fisim beräknas med hjälp av den externa interbank-referensräntan för utlåning till utländska enheter (utom finansförmedlare) som ränteintäkter minus (utlåningsstock multiplicerad med extern referensränta). Exporten av Fisim för inlåning från utländska enheter (utom finansförmedlare) beräknas som (inlåningsstock multiplicerad med extern referensränta) minus räntekostnader. Om flera referensräntor används för olika valutor eller grupper av valutor ska utlåning och inlåning delas upp på både institutionell användarsektor och de valutor (eller grupper av valutor) de är utställda i. |
Uppdelning av Fisim allokerade till hushåll i insatsförbrukning och konsumtion
14.12 |
Fisim som hänför sig till hushållen fördelas på följande kategorier:
Beräkningsmetoden kräver en uppdelning av lånen till hushållen (stockar och ränta) i följande motsvarande kategorier:
Lån till hushållen i egenskap av ägare till personliga företag och bostadslån redovisas vanligen separat i de olika uppdelningarna av utlåning i den finansiella och monetära statistiken. Övriga lån till hushållen beräknas som en restpost genom subtraktion av de två ovannämnda lånekategorierna från totalsumman. Fisim för lån till hushållen ska fördelas bland de tre kategorierna på grundval av uppgifter om stockar och ränta för var och en av de tre grupperna. Bostadslån är inte identiska med hypotekslån, eftersom hypotekslån kan beviljas för andra ändamål. Hushållens inlåning ska delas upp i
I brist på statistik över hushållens inlåning i egenskap av ägare till personliga företag ska inlåningsstockarna beräknas med hjälp av någon av följande metoder:
Fisim på hushållens inlåning måste fördelas mellan Fisim på inlåning från hushållen i egenskap av ägare till personliga företag och Fisim på inlåning från hushållen i egenskap av konsumenter på grundval av den genomsnittliga stocken för dessa två kategorier, för vilka bristen på ytterligare information gör att samma räntesats kan användas. I annat fall, när det saknas mer detaljerade uppgifter om hushållens in- och utlåning, allokeras Fisim till hushållen till insatsförbrukning och konsumtion under antagandet att alla lån hänförs till hushållen i egenskap av producenter eller ägare av bostäder och att all inlåning hänförs till hushållen i egenskap av konsumenter. |
BERÄKNING AV IMPORT AV FISIM
14.13 |
Utländska finansförmedlare beviljar lån till inhemska enheter och tar emot inlåning från inhemska enheter. Uppgifter enligt följande tabell krävs för varje institutionell sektor.
Importen av Fisim för varje institutionell sektor beräknas enligt följande:
Flera externa referensräntor bör användas per valuta eller grupper av valutor (se punkt 14.10). |
FISIM UTTRYCKTA I VOLYM
14.14 |
Fisim-volymen beräknas genom att använda in- och utlåningsstockar deflaterade till basperiodens priser med hjälp av ett allmänt prisindex, t.ex. den implicita prisdeflatorn för den inhemska slutliga efterfrågan. Priset på Fisim består av två komponenter. Den första är skillnaden mellan bankräntan och referensräntan (eller omvänt i fråga om inlåning) som utgör finansförmedlarens marginal. Den andra är det prisindex som används för att deflatera in- och utlåningsstockarna till basperiodens priser. Volymen på Fisim beräknas enligt följande:
Marginalen under basperioden på utlåning motsvarar den effektiva räntan på utlåning minus referensräntan. Marginalen under basperioden på inlåning motsvarar referensräntan minus den effektiva räntan på inlåning. Nominellt motsvarar den faktiska marginalen kvoten mellan Fisim och stockarna. Om den faktiska marginalen ersätts med detta uttryck i de två ovanstående formlerna innebär detta därför följande:
|
BERÄKNING AV FISIM PER NÄRINGSGREN
14.15 |
Allokeringen av Fisim på användande näringsgrenar baseras på in- och utlåningsstockarna för varje näringsgren och, om dessa uppgifter inte är tillförlitliga, på varje näringsgrens produktion. |
CENTRALBANKENS PRODUKTION
14.16 |
Centralbankens produktion mäts enligt vedertagen praxis som summan av kostnader, dvs. dess insatsförbrukning, ersättningar till anställda, kapitalförslitning och övriga produktionsskatter minus övriga produktionssubventioner. Fisim behöver inte beräknas för centralbanken. Provisioner och avgifter för direkt mätta tjänster för vilka centralbanken fakturerar inhemska och utländska enheter ska allokeras till dessa enheter. Bara den del av centralbankens totala produktion (summan av kostnader minus provisioner och avgifter) som inte säljs ska enligt vedertagen praxis allokeras till övriga finansinstituts insatsförbrukning – delsektor S.122 (monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken) och delsektor S.125 (andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut) – i proportion till dessa delsektorers respektive förädlingsvärde. För att balansera kontona för delsektorerna S.122 och S.125 ska värdet på respektive insatsförbrukning av den tjänst som har tillhandahållits av centralbanken uppvägas med en löpande transferering (klassificerad under D.759, andra övriga löpande transfereringar) som mottas från centralbanken avseende samma belopp. |
KAPITEL 15
KONTRAKT, LEASINGAVTAL OCH LICENSER
INLEDNING
15.01 |
Kontrakt är överenskommelser om på vilka villkor varor, tjänster och tillgångar ska tillhandahållas kunden. I kontrakt om direkt försäljning av varor, tjänster eller tillgångar fastställs värdet och tidpunkten för bokföring av transaktionen, som när det gäller varor är förändringen av äganderätten. Skillnaden mellan tidpunkten för betalning och tidpunkten för bokföring avspeglas i poster som bokförs som obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter på kontot för finansiella transaktioner. |
15.02 |
Leasingavtal, licenser och tillstånd är kontrakt som avgör klassifikationen av betalningarna och den ekonomiska äganderätten till tillgångarna. En del kontrakt utgör ett särskilt slag av icke-finansiell tillgång. |
15.03 |
I detta kapitel diskuteras i sju avsnitt bokföringen av olika slags komplexa kontrakt och deras underliggande flöden och stockar:
|
SKILLNADEN MELLAN OPERATIONELL LEASING, RESURSLEASING OCH FINANSIELL LEASING
15.04 |
Man skiljer mellan tre olika typer av leasing av icke-finansiella tillgångar (se tabell 15.1):
Samtliga avser användning av en icke-finansiell tillgång:
|
15.05 |
Alla enheter, t.ex. varor, tjänster, naturresurser, finansiella tillgångar eller skulder, har både en formell och en ekonomisk ägare. Ofta är de ekonomiska och formella ägarna desamma. Om de är olika är det för att den formella ägaren har överlämnat ansvaret för den risk som är förknippad med att använda enheten i en ekonomisk verksamhet samt tillhörande förmåner till den ekonomiska ägaren. I gengäld accepterar den formella ägaren betalningar för en annan uppsättning risker och avkastning från den ekonomiska ägaren. Tabell 15.1 – Bokföring av tre olika typer av leasing
Tabell 15.2 – Bokföring av tre olika typer av leasing efter typ av transaktion
|
15.06 |
Definition: Ekonomisk ägare av sådana enheter som varor och tjänster, naturresurser, finansiella tillgångar eller skulder är den institutionella enhet som har rätt att göra anspråk på avkastningen från förmånerna knutna till användningen av enheten i en ekonomisk verksamhet eftersom den har accepterat de därmed förknippade riskerna. |
15.07 |
Definition: Formell ägare av sådana enheter som varor och tjänster, naturresurser, finansiella tillgångar eller skulder är den institutionella enhet som enligt lag kan göra anspråk på den avkastning som är förknippad med enheterna. |
Operationell leasing
15.08 |
Definition: Operationell leasing innebär att den formella ägaren även är ekonomisk ägare och accepterar de operativa riskerna och får ekonomisk avkastning från tillgången genom att ta betalt för användningen av den i en produktionsverksamhet. |
15.09 |
En indikator på operationell leasing är att den formella ägaren ansvarar för reparationer och underhåll av tillgången. |
15.10 |
Vid operationell leasing står tillgången kvar i leasinggivarens balansräkning. |
15.11 |
De betalningar som görs för producerade tillgångar vid operationell leasing kallas för hyra och bokförs som betalningar för en tjänst (se tabell 15.2). Det är lättast att beskriva operationell leasing som gäller utrustning, eftersom operationell leasing ofta gäller fordon, kranar, borrar m.m. Alla former av icke-finansiella tillgångar kan dock vara föremål för operationell leasing. Den tjänst som leasinggivaren tillhandahåller sträcker sig längre än till att enbart tillhandahålla tillgången. Den inbegriper andra element såsom bekvämlighet och säkerhet. För utrustning håller leasinggivaren, eller ägaren av utrustningen, normalt ett lager av utrustning i gott skick som på begäran kan hyras ut med kort varsel. Leasinggivaren måste normalt vara specialist på driften av utrustningen. Detta är viktigt när det gäller mycket komplicerad utrustning, t.ex. datorer, där leasingtagaren kanske inte har den nödvändiga sakkunskapen eller de nödvändiga hjälpmedlen för att själv stå för servicen av utrustningen. Leasinggivaren kan också åta sig att ersätta utrustningen i händelse av allvarligt fel eller långvarigt driftsavbrott. När det gäller byggnader ansvarar leasinggivaren för byggnadens konstruktion och för utbyte vid skador till följd av exempelvis en naturkatastrof och har vanligen även ansvaret för att hissar samt värme- och ventilationssystem fungerar som de ska. |
15.12 |
Operationell leasing utvecklades ursprungligen för att tillgodose behoven hos användare som endast med regelbundna intervall behöver en viss typ av utrustning. Många avtal om operationell leasing gäller bara under korta perioder, men leasingtagaren kan förlänga leasingen när avtalstiden löper ut, och samma användare kan använda samma utrustning vid flera tillfällen. I takt med utvecklingen av alltmer komplicerade maskiner, särskilt inom elektronik, är den service och reservutrustning som leasinggivaren tillhandahåller viktiga faktorer som kan göra att en användare väljer att leasa i stället för att köpa. Andra faktorer som kan göra att användare väljer att leasa under lång tid i stället för att köpa är konsekvenserna för företagets balansräkning, kassaflöde eller skattskyldighet. |
Finansiell leasing
15.13 |
Definition: Finansiell leasing innebär att leasinggivaren är formell ägare av en tillgång men leasingtagaren är ekonomisk ägare, eftersom denna står för de operativa riskerna och får den ekonomiska avkastningen av att använda tillgången i en produktionsverksamhet. I gengäld accepterar leasinggivaren en annan uppsättning risker och avkastning från leasingtagaren, i form av återbetalningar av ett lån. Trots att leasinggivaren är formell ägare av tillgången är det ofta så att leasinggivaren aldrig tar emot den fysiska leveransen av tillgången utan samtycker till att den levereras direkt till leasingtagaren. En indikator på finansiell leasing är att det är den ekonomiska ägarens ansvar att tillhandahålla alla reparationer och allt underhåll som kan krävas för tillgången. |
15.14 |
Finansiell leasing innebär att den formella ägaren redovisas som givare av ett lån till leasingtagaren, som denna använder till att anskaffa tillgången. Tillgången uppträder därefter i leasingtagarens balansräkning och inte i leasinggivarens. Motsvarande lån visas som en tillgång för leasinggivaren och en skuld för leasingtagaren. Betalningar vid finansiell leasing behandlas inte som hyra utan som betalning av ränta och återbetalning av kapital på det tillräknade lånet. Om leasinggivaren är en finansförmedlare behandlas en del av betalningen även som en serviceavgift (Fisim). |
15.15 |
Mycket ofta skiljer sig den tillgång som är föremål för finansiell leasing klart från de tillgångar som leasinggivaren använder i sin produktionsverksamhet, t.ex. ett trafikflygplan som formellt ägs av en bank men som leasas av ett flygbolag. Det är inte ekonomiskt rimligt att bokföra flygplanet eller dess kapitalförslitning i bankens räkenskaper eller att utelämna dessa uppgifter från flygbolagets räkenskaper. Genom finansiell leasing kan man undvika denna oönskade form av bokföring av ägandet av flygplanet och dess värdeminskning samtidigt som man ser till att båda parters nettoförmögenhet är korrekt under hela leasingtiden. |
15.16 |
Det är vanligt att en finansiell leasingperiod varar under tillgångens hela ekonomiska livslängd. När så är fallet motsvarar värdet på det tillräknade lånet nuvärdet på de betalningar som ska göras enligt leasingavtalet. Detta värde täcker kostnaden för tillgången och brukar också inbegripa en under leasingperioden upplupen avgift som debiteras av leasinggivaren. Betalningar som görs regelbundet till leasinggivaren kan bokföras som fyra poster: räntebetalningar, återbetalningar av kapital på det tillräknade lånet, avgift till leasinggivaren och Fisim (om leasinggivaren är en finansförmedlare). Om det inte i avtalsvillkoren anges hur de tre första posterna ska identifieras, motsvarar återbetalningen av kapital tillgångens värdeminskning (kapitalförslitningen), medan räntebetalningen motsvarar avkastningen på kapitalet för tillgången och serviceavgiften motsvarar skillnaden mellan det totala belopp som ska betalas och dessa båda poster. |
15.17 |
Det kan även förekomma finansiell leasing där leasingperioden är kortare än tillgångens ekonomiska livstid. I så fall täcker även i detta fall värdet på det tillräknade lånet kostnaden för tillgången och den avgift som debiteras av leasinggivaren plus värdet av de serviceavgifter som ska betalas enligt leasingvillkoren. Betalningar som görs regelbundet till leasinggivaren ska bokföras som räntebetalningar och återbetalningar av kapital på det tillräknade lånet samt avgift till leasinggivaren och Fisim (om leasinggivaren är en finansförmedlare). De kan också inbegripa förskottsbetalningar för att finansiera återköp av tillgången vid leasingperiodens utgång. Vid slutet av leasingen kan tillgången överföras till leasingtagarens balansräkning beroende på avtalsvillkoren. Värdet av utestående belopp för lånet kommer att vara lika med tillgångens förväntade marknadsvärde vid slutet av leasingperioden så som detta bestämdes vid leasingens början. Vid denna tidpunkt kan tillgången återlämnas till leasinggivaren, leasingtagaren kan åberopa en möjlighet att formellt förvärva tillgången eller så kan ett nytt leasingavtal ingås. Finansiell leasing kräver att leasingtagaren står för riskerna med och får avkastningen av användningen av tillgången. Därför ska alla kapitalvinster och kapitalförluster på det förväntade värdet i slutet av leasingperioden bäras av leasingtagaren. I detta fall, då tillgången formellt förvärvats av leasingtagaren i slutet av leasingperioden, bokförs kontantbetalningarna som återbetalning av lånet, eftersom tillgången redan finns i leasingtagarens balansräkning. Om tillgången återgår till leasinggivaren bokförs en transaktion för köpet av tillgången till dess aktuella marknadsvärde. Behållningen används för återbetalning av den utestående delen av lånet, och eventuell skillnad mellan dessa belopp bokförs som en kapitaltransferering. I betalningarna under leasingperioden ingår ofta förskottsbetalningar av förvärvet av tillgången så att transaktionen sker utan kontant ersättning, eftersom lånet är helt återbetalat vid denna tidpunkt. Om en ytterligare leasingperiod avtalas måste det nya kontraktet analyseras för att avgöra om det är en fortsättning på en finansiell leasing eller en operationell leasing. |
15.18 |
Även om finansiell leasing brukar pågå under flera år, avgör inte leasingtiden om leasingen ska betraktas som operationell eller finansiell. Ibland leasas en tillgång under en kort period, kanske bara för ett år i taget, men i kontraktet ingår villkoret att leasingtagaren tar allt ansvar för tillgången, inbegripet allt underhåll och täckning för onormala skador. Även om leasingperioden är kort och leasinggivaren inte är ett finansinstitut, registreras leasingen som finansiell och inte operationell leasing om leasingtagaren tar över huvuddelen av riskerna i samband med användning av tillgången i produktionen samt avkastningen. I praktiken är det dock svårt att avvika från bokföringen i affärsredovisningen, som följer internationella standarder för affärsredovisning, där finansiell leasing begränsas till leasingavtal som täcker huvuddelen av tillgångens ekonomiska livstid. |
15.19 |
Bolag som specialiserar sig på finansiell leasing ska, även om de kallas fastighetsbolag eller flygplansleasingföretag, klassificeras som finansförmedlare som erbjuder lån till de enheter som leasar tillgångar från dem. Om leasinggivaren inte är en finansförmedlare ska betalningarna för det tillräknade lånet delas upp i enbart återbetalningar av kapital och ränta. Om leasinggivaren är ett finansiellt bolag ingår en ytterligare komponent som utgör serviceavgiften (Fisim). |
15.20 |
Avbetalningsköp är en typ av finansiell leasing. Definition: Avbetalningsköp innebär att en varaktig vara säljs till en köpare med överenskomna framtida betalningar som motprestation. Köparen tar omedelbart varan i besittning, även om den rättsligt sett förblir leasinggivarens egendom som säkerhet/garanti tills leasingtagaren gjort alla överenskomna betalningar. |
15.21 |
Avbetalningsköp begränsas vanligen till varaktiga konsumtionsvaror, och de flesta köpare finns i hushållssektorn. Finansiärer av avbetalningskontrakt är vanligen fristående institutionella enheter som verkar i nära samarbete med säljare av varaktiga varor. |
15.22 |
När det gäller avbetalningsköp registreras den varaktiga varan som om den förvärvats av köparen den dag då köparen tar tillgången i besittning till det marknadspris som skulle ha realiserats i en motsvarande transaktion. Köparen får ett tillräknat lån till motsvarande värde. Betalningarna från köparen till finansiären bokförs som återbetalningar av kapital och räntebetalningar, med samma metod som vid finansiell leasing. Den produktionsverksamhet som utförs av finansiärer av avbetalningsköp är finansiell förmedling. Eftersom de vanligen inte tar ut en direkt avgift för sina tjänster, utgörs deras hela produktion av Fisim, beräknad som erhållen kapitalinkomst minus förfallen ränta. Liksom i fallet med vanlig finansiell leasing kan den förfallna räntan vara svår att fastställa och måste då uppskattas. |
Resursleasing
15.23 |
Definition: Resursleasing innebär att ägaren av en naturresurs gör denna tillgänglig för en leasingtagare mot en betalning som registreras som arrende. |
15.24 |
Vid resursleasing står resurstillgången kvar i leasinggivarens balansräkning trots att den används av leasingtagaren. Eventuell värdeminskning för en naturresurs bokförs som ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar (under K.21 Uttag av naturresurser). Den bokförs inte som en transaktion som liknar kapitalförslitning, eftersom det inte finns något kapital som kan förslitas. Betalningar som ska göras enligt resursleasingen, och endast dessa betalningar, bokförs som arrende. |
15.25 |
Mark är det klassiska fallet av en tillgång som är föremål för resursleasing. Utnyttjandet av andra naturresurser bokförs dock på motsvarande sätt, t.ex. timmer, fiskbestånd, vatten, mineralresurser och frekvensspektrum. |
Tillstånd att utnyttja en naturresurs
15.26 |
Tillstånd att utnyttja en naturresurs kan utfärdas av den offentliga förvaltningen, men även av privata ägare, t.ex. jordbrukare och företag. |
15.27 |
När tillstånd att utnyttja en naturresurs utfärdas finns följande tre bokföringsalternativ (se tabell 15.3):
Det första alternativet behandlas som resursleasing och bokförs som arrende. Det andra alternativet kan leda till att det utöver bokföringen av arrende också uppkommer en tillgång för användaren som är skild från själva resursen, men där värdet på resurstillgången och på den tillgång som medger utnyttjande av resursen är knutna till varandra. Denna tillgång (kategori AN.222) bokförs bara om dess värde, dvs. avkastningen för innehavaren utöver det värde som tillkommer utfärdaren, kan realiseras genom överlåtelse av tillgången. Tillstånden observeras först genom ekonomisk tillblivelse av tillgångar (kategori K.1, se punkt 6.06 g). Om värdet av tillgången inte realiseras går det mot noll när leasingperioden löper ut. Det tredje alternativet leder till försäljning (eller möjligen expropriation) av själva naturresursen. Tabell 15.3 – Bokföring av tre olika typer av tillstånd att utnyttja naturresurser
|
15.28 |
För att skilja mellan arrende, uppkomst av en ny tillgång och försäljning av naturresursen är huvudkriteriet överlåtelsen av risker och avkastning. Naturresursen är såld om alla risker och all avkastning har överlåtits. En ny tillgång har uppkommit om överlåtelsen av risker och avkastning leder till ett särskilt och överlåtbart tillstånd med ett realiserbart värde. Att använda andra kriterier, såsom förhandsavtal om betalningar, förskottsbetalning, tillståndets längd och behandling i affärsredovisningen, kan vara vilseledande eftersom de inte nödvändigtvis avspeglar överlåtelsen av risker och avkastning. |
15.29 |
Naturresurser, t.ex. mark och mineralresurser, kan förvärvas av utländska enheter. Försäljning av naturresurser ska dock inte bokföras som försäljning till en utländsk enhet. I sådana fall skapas en konstruerad inhemsk statistisk enhet som innehar äganderätten till naturresursen. Den utländska enheten äger den konstruerade inhemska statistiska enhetens kapital. En liknande bokföringsprincip tillämpas om inhemska enheter förvärvar en naturresurs i utlandet. |
15.30 |
Den offentliga förvaltningens inkomster från en viss typ av naturresurser (t.ex. inkomster från olja och naturgas) kan bestå av en mängd olika transaktioner, t.ex.
|
Tillstånd att utöva specifik verksamhet
15.31 |
Förutom licenser för och leasingavtal om användning av en tillgång kan tillstånd beviljas för att utöva en specifik verksamhet, oberoende av de tillgångar som ingår i verksamheten. Tillstånden är inte beroende av några kvalifikationsvillkor (som att ha godkänts i körkortsprov) utan är utformade för att begränsa antalet enskilda enheter som har rätt att utöva verksamheten. Sådana tillstånd kan utfärdas av den offentliga förvaltningen eller av privata institutionella enheter, och de båda fallen behandlas på olika sätt. Tabell 15.4 – Bokföring av användning och förvärv av icke-finansiella tillgångar efter typ av transaktion och flöde
|
15.32 |
Om den offentliga förvaltningen t.ex. begränsar antalet bilar som får användas som taxibilar eller antalet kasinon genom att utfärda tillstånd, uppkommer i praktiken monopolvinster för de godkända näringsidkarna, och den offentliga förvaltningen återtar en del av vinsterna i form av avgift. Dessa avgifter bokförs som övriga skatter. Denna princip tillämpas på alla fall där den offentliga förvaltningen utfärdar tillstånd för att begränsa antalet enheter som är verksamma inom ett visst område där gränsen fastställs godtyckligt och inte enbart är beroende av kvalifikationsvillkor. |
15.33 |
Om tillståndet gäller i flera år ska betalningen i princip bokföras enligt periodiseringsprincipen med en post för obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter för den del av tillståndsavgiften som täcker kommande år. |
15.34 |
Incitamentet att förvärva ett sådant tillstånd är att tillståndsinnehavaren därigenom tror sig kunna förvärva rätten att göra monopolvinster genom att den framtida inkomsten överstiger betalningarna för att förvärva rätten till dem. Avkastningen för innehavaren utöver det värde som tillkommer utfärdaren behandlas som en tillgång om tillståndsinnehavaren kan realisera detta genom att överlåta tillgången. Tillgångar av detta slag beskrivs som tillstånd att utöva specifik verksamhet (AN.223). |
15.35 |
Tillstånd att utöva specifik verksamhet uppträder först som en tillgång på kontot för andra volymförändringar i tillgångarna. Förändringar i värdet, både uppåt och nedåt, bokförs på omvärderingskontot. |
15.36 |
Tillståndets värde som tillgång bestäms av det värde till vilket det kan säljas eller, om ingen sådan uppgift finns tillgänglig, uppskattas till nuvärdet av det framtida flödet av monopolvinster. Om tillståndet säljs vidare får den nya ägaren rätt till ersättning från den offentliga förvaltningen om tillståndet dras in samt rätt att uppbära monopolvinsterna. |
15.37 |
Ett tillstånd att utöva specifik verksamhet som utfärdas av den offentliga förvaltningen behandlas som en tillgång endast om samtliga av följande villkor är uppfyllda:
Om något av villkoren inte är uppfyllt behandlas betalningarna som skatter eller som betalningar för tjänster. |
15.38 |
För andra enheter än den offentliga förvaltningen är det betydligt mer ovanligt att kunna begränsa deltagandet i en viss verksamhet. Ett fall kan vara om det är obligatoriskt eller önskvärt att tillhöra en yrkesorganisation och det finns en strikt gräns för antalet medlemmar. Ett exempel skulle kunna vara om ägaren av en egendom begränsar antalet enheter som är verksamma på egendomen, t.ex. ett hotell som bara tillåter ett enda taxiföretag att hämta gäster. I sådana fall behandlas tillstånden som betalningar för tjänster. Betalningen ska i princip bokföras enligt periodiseringsprincipen under hela den period som tillståndet är giltigt. Det finns i princip ingen anledning till att sådana tillstånd inte skulle kunna behandlas som tillgångar om de är säljbara, även om detta kanske inte hör till det vanliga. |
15.39 |
Ett tillstånd att utöva en specifik verksamhet som utfärdas av någon annan enhet än den offentliga förvaltningen behandlas som en tillgång endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:
Om något av villkoren inte är uppfyllt bokförs betalningarna som betalningar för en tjänst. |
15.40 |
Den offentliga förvaltningen utfärdar utsläppsrätter för att begränsa de totala utsläppen. Sådana tillstånd innebär inget utnyttjande av en naturresurs, eftersom atmosfären inte getts något värde och således inte är en ekonomisk tillgång, och därför klassificeras tillståndsavgifterna som skatter. Tillstånden är omsättningsbara och det kommer att finnas en aktiv marknad för dem. Tillstånden utgör därför tillgångar och ska värderas till det marknadspris som de kan säljas för. |
Offentlig-privata partnerskap
15.41 |
Offentlig-privata partnerskap är långsiktiga kontrakt mellan två enheter varigenom den ena enheten förvärvar eller bygger en tillgång eller en uppsättning tillgångar, driver den under en period och sedan överlämnar tillgången till den andra enheten. Sådana arrangemang görs oftast mellan ett privat företag och den offentliga förvaltningen men även andra kombinationer är möjliga, t.ex. med ett offentligt bolag som endera parten eller en privat icke-vinstdrivande organisation som den andra parten. Den offentliga förvaltningen ingår offentlig-privata partnerskap av många olika skäl, t.ex. att man hoppas att privat ledning ska leda till effektivare produktion och att man ska få tillgång till ett bredare utbud av finansieringskällor samt att man önskar minska den skulden inom den offentliga förvaltningen. Under kontraktstiden är företagaren i det offentlig-privata partnerskapet formell ägare. När kontraktstiden löper ut blir den offentliga förvaltningen både ekonomisk och formell ägare. I kapitel 20 (den för sektorn offentlig förvaltning räkenskaper) finns mer information om offentlig-privata partnerskap. |
Avtal om tjänstekoncessioner
15.42 |
Avtal om tjänstekoncessioner ger ett företag ensamrätt att tillhandahålla vissa tjänster. Ett exempel på en offentlig tjänstekoncession är att ett privat företag ingår avtal med den offentliga förvaltningen om ensamrätt att driva, underhålla och genomföra investeringar i en allmännyttig tjänst (t.ex. ett vattenförsörjningssystem eller en avgiftsbelagd motorväg) under ett visst antal år. Avtal om tjänstekoncessioner ska inte bokföras som tillgångar, eftersom de inte brukar var överlåtbara eller inget värde kan realiseras när de överlåts. |
Överlåtbara operationella leasingkontrakt (AN.221)
15.43 |
Överlåtbara operationella leasingkontrakt är tredje mans äganderättigheter som gäller andra icke-finansiella tillgångar än naturresurser. Leasingkontraktet bör ge innehavaren ekonomisk avkastning utöver de avgifter som ska erläggas, och innehavaren kan realisera denna avkastning genom att överlåta den. Leasingkontraktets värde är innehavarens avkastning utöver det värde som tillkommer utfärdaren. Överlåtbara operationella leasingkontrakt kan inbegripa alla slags hyreskontrakt och avtal om operationell leasing. Till exempel kan en hyresgäst hyra ut en lägenhet i andra hand till tredje man. |
Ensamrätt till framtida varor och tjänster (AN.224)
15.44 |
Avtal om framtida produktion kan också ge upphov till tillgångar i form av tredje mans äganderättigheter. Värdet på sådana avtal är innehavarens avkastning utöver det värde som tillkommer utfärdaren. Här följer några exempel:
|
KAPITEL 16
FÖRSÄKRING
INLEDNING
16.01 |
Försäkring är en verksamhet varigenom institutionella enheter eller grupper av enheter skyddar sig själva mot negativa ekonomiska konsekvenser av vissa händelser som är ovisst om de inträffar eller ej. Två typer av försäkringar kan urskiljas: social försäkring och annan försäkring. |
16.02 |
Social försäkring är ett system som täcker sociala risker och behov. Det organiseras ofta kollektivt för en grupp och det är i regel obligatoriskt att delta i systemet, eller också uppmuntras deltagande av tredje part. Social försäkring består av: sociala trygghetssystem som föreskrivs, styrs och finansieras av den offentliga förvaltningen samt anställningsrelaterade system som arbetsgivare tillhandahåller eller driver för sina anställdas räkning. Social försäkring beskrivs i kapitel 17. |
16.03 |
Annan försäkring än social försäkring täcker händelser som dödsfall, livsfall, brand, naturkatastrofer, översvämningar m.m. Försäkring som gäller dödsfall och livsfall kallas för livförsäkring och försäkringar mot övriga händelser kallas för skadeförsäkring. |
16.04 |
Detta kapitel handlar om livförsäkringar och skadeförsäkringar. Här beskrivs hur försäkringsverksamhet bokförs i räkenskaperna. |
16.05 |
Rättigheter och skyldigheter i fråga om försäkringar fastställs i försäkringsavtal mellan en försäkringsgivare och en annan institutionell enhet kallad försäkringstagare. Enligt avtalet betalar försäkringstagaren en summa kallad premie till försäkringsgivaren, och när en specificerad händelse inträffar betalar försäkringsgivaren en ersättning till försäkringstagaren eller till en angiven person. På så sätt skyddas försäkringstagaren mot vissa former av risker. Genom att slå samman riskerna försöker försäkringsgivaren att få ut mer från de inbetalda premierna än vad den behöver betala ut som ersättningar. |
16.06 |
I försäkringsavtalet definieras även de berörda parternas roller:
I praktiken kan försäkringstagaren, förmånstagaren och den försäkrade vara samma person. Rollerna definieras i avtalet och där anger man också vilken person som har respektive roll. |
16.07 |
Den vanligaste formen av försäkring kallas direktförsäkring, varigenom institutionella enheter försäkrar sig själva hos försäkringsgivare mot de ekonomiska konsekvenserna av specifika risker. Alla direktförsäkringsgivare kan dock i sin tur försäkra sig själva genom att försäkra en del av de direktförsäkrade riskerna hos andra försäkringsgivare. Detta kallas för återförsäkring och tillhandahålls av återförsäkringsgivare. |
Direktförsäkring
16.08 |
Det finns två slags direktförsäkringar: livförsäkringar och skadeförsäkringar. |
16.09 |
Definition: Livförsäkring innebär att en försäkringstagare gör regelbundna betalningar till en försäkringsgivare, som i gengäld garanterar att till förmånstagaren betala ut en överenskommen summa eller en livränta, vid ett visst datum eller tidigare om den försäkrade avlider före detta datum. Ett livförsäkringsavtal kan ge rätt till ersättning som uppkommer från en rad olika risker. Ett avtal om försäkring mot ålderdom kan t.ex. ge förmåner när den försäkrade blir 65 år och, efter den försäkrades bortgång, bevilja förmåner till en efterlevande make eller maka tills han eller hon avlider. |
16.10 |
Livförsäkring täcker också tilläggsförsäkring mot personskada inbegripet arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall till följd av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet på grund av olycksfall eller sjukdom. |
16.11 |
Vissa klasser av livförsäkringar ger ersättning om den försäkrade händelsen inträffar, t.ex. en försäkring som är kopplad till ett inteckningslån och där ett belopp för att lösa ett inteckningslån endast betalas ut om familjeförsörjaren avlider före förfallodagen för motsvarande lån. De flesta av dessa klasser har ett betydande inslag av sparande kombinerat med ett inslag av risktäckning. På grund av det stora inslaget av sparande betraktar man livförsäkring som en form av sparande och de motsvarande transaktionerna bokförs på kontot för finansiella transaktioner. |
16.12 |
Definition: Skadeförsäkring innebär att en försäkringstagare gör regelbundna betalningar till en försäkringsgivare, som i gengäld garanterar att förse förmånstagaren med en överenskommen summa om en annan händelse inträffar än en människas död. Exempel på sådana händelser är olyckor, sjukdom, brand etc. Olycksfallsförsäkring som täcker livsrelaterade risker klassificeras också som skadeförsäkring i de flesta europeiska länder. |
16.13 |
En livförsäkring som ger en ersättning vid dödsfall inom en angiven period men inte under andra omständigheter brukar kallas för temporär dödsfallsförsäkring. I nationalräkenskaperna betraktas detta som en skadeförsäkring eftersom en ersättning utbetalas enbart om en angiven händelse inträffar, men inte annars. I praktiken är det på grund av försäkringsgivarnas bokföringsmetoder inte alltid möjligt att skilja temporär dödsfallsförsäkring från livförsäkring. I så fall kan temporära dödsfallsförsäkringar behandlas som vanliga livförsäkringar. |
16.14 |
Både liv- och skadeförsäkring innebär riskspridning. Försäkringsgivare får i regel små regelbundna premiebetalningar från försäkringstagare och betalar ut större summor till förmånstagare när de händelser som täcks av avtalet inträffar. För skadeförsäkringar sprids riskerna över samtliga som tecknar en försäkring. Försäkringsgivaren bestämmer de premier som debiteras för tillhandahållandet av en försäkringstjänst under ett år, i enlighet med mängden försäkringsersättningar som den förväntar sig att betala under det året. Normalt är det betydligt färre förmånstagare än försäkringstagare. För en enskild försäkringstagare saknas även på lång sikt samband mellan erlagda premier och erhållna försäkringsersättningar, men försäkringsgivaren fastställer varje år ett sådant samband för varje skadeförsäkringsklass. För livförsäkringar är det viktigt för både försäkringstagare och försäkringsgivare att det finns ett samband mellan premier och försäkringsersättningar över tiden. En person som tar ut en livförsäkring förväntar sig att ersättningen blir minst lika stor som de premier som betalats in fram till dess att ersättningen betalas ut och försäkringen är en form av sparande. Försäkringsgivaren måste kombinera denna aspekt av avtalet med de försäkringsmässiga beräkningarna för den försäkrade populationen avseende förväntad livslängd, inklusive risken för dödsolyckor, när den bestämmer sambandet mellan premie- och ersättningsnivåerna. Under tiden mellan mottagandet av premierna och betalningen av ersättningar får försäkringsgivaren dessutom en inkomst av att investera en del av de mottagna premierna. Denna inkomst påverkar även de premie- och ersättningsnivåer som försäkringsgivarna fastställer. |
16.15 |
Det finns betydande skillnader mellan livförsäkring och skadeförsäkring som föranleder olika typer av poster i räkenskaperna. Skadeförsäkring består av en omfördelning under den innevarande perioden mellan alla försäkringstagare och några få förmånstagare. Vid livförsäkring omfördelas främst premier som betalas under den innevarande tidsperioden till ersättningar som betalas ut senare till samma försäkringstagare. |
Återförsäkring
16.16 |
Definition: En försäkringsgivare kan skydda sig själv mot ett oväntat stort antal försäkringsersättningar, eller exceptionellt stora ersättningar, genom att ta ut en återförsäkring hos en återförsäkringsgivare. Återförsäkringsbolag är koncentrerade till ett begränsat antal finanscentrum, och därför är många av återförsäkringsflödena transaktioner med utlandet. Det är också vanligt att återförsäkringsgivare i sin tur tecknar återförsäkringsavtal med andra återförsäkringsgivare för att sprida riskerna ytterligare. Denna utvidgade form av återförsäkring kallas retrocession. |
16.17 |
Riskbegränsning kan även uppnås genom att en grupp av försäkringsgivare, s.k. emissionsgaranter, gemensamt accepterar de risker som är förknippade med ett enda avtal. Varje enskild försäkringsgivare ansvarar enbart för sin egen andel av avtalet och får motsvarande andel av premierna och betalar samma andel i händelse av skadeanspråk eller ersättningar. Avtalet förvaltas av ledarbanken eller försäkringsmäklaren. Lloyds of London är ett exempel på en försäkringsmarknad där direkta och indirekta risker sprids mellan ett stort antal emissionsgaranter. |
16.18 |
Det finns olika alternativ för direktförsäkringsgivaren att organisera indirekt täckning av risker som försäkringsgivaren har accepterat. Följande klasser av återförsäkring kan urskiljas:
|
Berörda enheter
16.19 |
De institutionella enheter som berörs vid direktförsäkring och återförsäkring är främst försäkringsgivare. Det är möjligt för andra typer av företag att bedriva försäkringsverksamhet som en bisyssla, men de rättsliga bestämmelserna om bedrivande av försäkringsverksamhet brukar dock innebära att alla aspekter av försäkringsverksamheten måste bokföras separat. Därmed blir det en separat institutionell enhet, som klassificeras i delsektorerna försäkringsbolag (S.128) och pensionsinstitut (S.129). Den offentliga förvaltningen kan bedriva annan försäkringsverksamhet, men även i detta fall är det troligt att en separat enhet kan identifieras. Efter att ha konstaterat att andra sektorer kan vara berörda antas det i det följande att all försäkringsverksamhet bedrivs av inhemska eller utländska försäkringsgivare. |
16.20 |
Enheter som nära anknyter till försäkring men utan att de själva gör några riskåtaganden kallas för finansiella servicebolag för försäkring. Dessa enheter klassificeras i delsektorn finansiella servicebolag (S.126) och omfattar till exempel
|
PRODUKTION AV FÖRSÄKRINGSTJÄNSTER
16.21 |
Försäkringsbolaget tar emot en premie från en kund och behåller den tills ett skadeanspråk framställs eller till dess att försäkringen löper ut. Under tiden investerar försäkringsbolaget premien och kapitalavkastningen är en extra kapitalkälla från vilken eventuella fordringar kan betalas. Försäkringsbolaget bestämmer premienivån så att summan av premierna plus den intjänade kapitalavkastningen minus förväntade ersättningar ger en marginal som försäkringsbolaget kan behålla. Marginalen utgör försäkringsbolagets produktion. Försäkringsbranschens produktion mäts på ett sätt som avspeglar försäkringsgivarnas policy för fastställande av premier. För detta ändamål behöver fyra separata poster definieras, nämligen
Dessa diskuteras i tur och ordning innan det redogörs för hur man mäter produktionen från direkt skadeförsäkring, direkt livförsäkring respektive återförsäkring. |
Intjänade premier
16.22 |
Definition: Intjänade premier är den andel av de tecknade premierna som har intjänats under räkenskapsperioden. De premier som tecknats täcker den period som kontrakteras i försäkringsavtalet. Skillnaden mellan tecknade premier och intjänade premier är belopp som läggs åt sidan och tas med i avsättningarna för ej intjänade premier. Dessa belopp behandlas som tillgångar för försäkringstagarna. Begreppet intjänade premier i försäkringsredovisningen överensstämmer med bokföring enligt periodiseringsprincipen i nationalräkenskaperna. |
16.23 |
Försäkringspremien är antingen en regelbunden premie som betalas varje månad eller år eller en engångspremie som oftast betalas i början av försäkringsperioden. Engångspremier förekommer i regel för försäkringsrisker i samband med stora händelser, t.ex. uppförandet av stora byggnader eller anläggningar samt varutransporter på väg, järnväg, tills sjöss och i luften. |
16.24 |
Intjänade premier under det innevarande året har följande form: tecknade premier
Eller med andra ord består de av tecknade premier
|
16.25 |
Avsättningar för ej intjänade premier och andra avsättningar ingår i försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring (AF.61) och försäkringstekniska avsättningar för livförsäkring (AF.62). En beskrivning av försäkringstekniska avsättningar ges i punkterna 16.43–16.45. |
16.26 |
Försäkringstagare måste ofta betala en särskild skatt på betalningen av försäkringspremier. Livförsäkringspremier är i många länder undantagna från denna försäkringsskatt. Eftersom försäkringsgivarna måste överföra denna skatt till den offentliga förvaltningen kommer de berörda beloppen inte med i försäkringsgivarnas årsräkenskaper. Endast ett relativt litet belopp – restbeloppet för året som fortfarande återstår att överföra till den offentliga förvaltningen – kan komma med i försäkringsgivarnas balansräkning under handelskrediter. Betalningarna av skatt registreras inte som sådan i försäkringsgivarnas räkenskaper. En sådan skatt betraktas som en produktskatt i nationalräkenskaperna. Försäkringstagare antas betala dessa skattebelopp direkt till skattemyndigheternas konton. |
Premietillskott
16.27 |
Definition: Premietillskott är inkomster från placering av försäkringsgivarnas försäkringstekniska avsättningar, som utgör en skuld till försäkringstagarna. |
16.28 |
Särskilt för livförsäkringar, och även om än i mindre utsträckning för skadeförsäkringar, överstiger ofta summan av ersättningarna under en viss period de intjänade premierna. Premier betalas vanligen regelbundet, ofta i början av en försäkringsperiod, medan skadeanspråk eller ersättningar inträffar senare. I fråga om livförsäkringar förfaller ersättningarna ofta först många år senare. Under tiden mellan inbetalningen av premier och utbetalningen av ersättningar står den berörda summan till försäkringsgivarens förfogande att investera och få inkomst från. Dessa belopp kallas försäkringstekniska avsättningar. Inkomsten från avsättningarna gör att försäkringsgivarna kan debitera lägre premier än vad som annars skulle ha varit fallet. Vid mätningen av den tjänst som tillhandahålls beaktas storleken på denna inkomst samt den relativa storleken på premier och ersättningar. |
16.29 |
För skadeförsäkring intjänas premierna kontinuerligt allteftersom perioden fortlöper, även om en premie kanske ska betalas i början av den täckta perioden. När som helst före utgången av försäkringsperioden håller försäkringsgivaren ett belopp reserverat för försäkringstagaren för tjänster och eventuella åtaganden som ska infrias i framtiden. Detta är en form av kredit som försäkringstagarna tillhandahåller till försäkringsgivaren och som beskrivs som ej intjänade premier. När ersättningar förfaller till betalning för försäkringsgivaren på grund av att den risk som anges i försäkringsavtalet materialiseras, kanske de i själva verket inte betalas förrän vid en senare tidpunkt därför att det pågår förhandlingar om beloppens storlek. Detta är en annan liknande form av kredit som beskrivs som avsättningar för utestående ersättningar. |
16.30 |
Liknande avsättningar finns för livförsäkring, men dessutom finns det två andra slags avsättningar: försäkringsavsättningar för livförsäkring och avsättningar för kapitalförsäkring med återbäring. De utgör belopp som läggs åt sidan för ersättningar i framtiden. Avsättningarna placeras i allmänhet i finansiella tillgångar och inkomsten har formen av en kapitalavkastning. De kan användas för att finansiera näringsverksamhet som fastighetsverksamhet, för att generera ett nettodriftsöverskott, antingen i en separat verksamhetsgren eller som en sekundär aktivitet. |
16.31 |
All kapitalavkastning som tillräknas försäkringstagarna visas som utgifter till försäkringstagarna i kontot för primär inkomstfördelning. För skadeförsäkring återbetalas sedan samma belopp till försäkringsgivaren som premietillskott i den sekundära omfördelningen av inkomstkontot. För livförsäkringar visas premietillskotten på kontot för finansiella transaktioner. |
Justerade skadeersättningar och livförsäkringsersättningar
16.32 |
Definition: Skade- och livförsäkringsersättningar är försäkringsgivarnas finansiella skyldigheter gentemot förmånstagaren vad gäller riskerna om dessa materialiseras under den berörda perioden enligt bestämmelserna i avtalet. |
16.33 |
Begreppen ”skadeersättning” inom skadeförsäkring och ”försäkrings- eller pensionsersättningar” inom livförsäkring överensstämmer med periodiseringsprincipen inom nationalräkenskaperna. |
Justerade skadeersättningar inom skadeförsäkringar
16.34 |
Försäkringsersättningar kan delas upp i betalade ersättningar och ersättningsanspråk. Ersättningsanspråk avser beloppen som ska betalas för försäkrade risker som har materialiserats under året. Om försäkringstagaren har rapporterat motsvarande händelse eller inte är irrelevant. En del av ersättningarna kommer att regleras året efter eller ännu senare. Dessutom regleras ersättningar under det innevarande året som i själva verket är konsekvenser av händelser som inträffat under tidigare år. Den obetalda delen av ersättningarna läggs till avsättningen för oreglerade ersättningar. |
16.35 |
Skadeförsäkringsanspråk som uppkommit under kalenderåret har följande form: betalade ersättningar
Eller presenterat på ett annat sätt: betalade ersättningar
|
16.36 |
Försäkringsgivarens samtliga externa eller interna kostnader i samband med ersättningar ingår inte i skadeanspråken. Dessa kostnader kan bestå av förvärvskostnader, avtalsförvaltning, investeringsförvaltning och handläggning av skadeersättningar. Vissa kostnader kan inte identifieras separat i räkenskaperna. De externa kostnaderna inbegriper utgifter för arbete som försäkringsgivaren beställt från en annan enhet och bokförs således på kontona för insatsförbrukning. De interna kostnaderna består av utgifter för arbete som utförs av försäkringsgivarens egna anställda och bokförs således på kontona för arbetskraftskostnader. |
16.37 |
I händelse av katastrofer ska de uppkomna förlusterna inte påverka värdet av skadeersättningarna. Förluster genom katastrofer ska bokföras som en kapitaltransferering från försäkringsgivaren till försäkringstagaren. Fördelen med att bokföra på detta sätt är att försäkringstagarens disponibla inkomst inte ökar kontraintuitivt såsom skulle vara fallet om skadeersättningarna bokfördes på annat sätt (se punkterna 16.92–16.93). |
16.38 |
Produktionen av försäkringstjänster är en kontinuerlig process och inte bara något som utförs när risken materialiseras. Nivån på försäkringstagarnas skadeersättningar för skadeförsäkringar varierar från år till år och det kan inträffa händelser som gör att nivån blir särskilt hög. Varken volymen av eller priset på försäkringstjänster påverkas direkt av fluktuationerna i skadeersättning. Försäkringsgivarna fastställer premienivån utifrån sin egen uppskattning av sannolikheten för att skadeanspråk ska uppkomma. Därför används i formeln för beräkningen av produktionen justerad skadeersättning, vilket är en uppskattning som korrigerats för fluktuationer i skadeersättningarna. |
16.39 |
Uppskattningen av justerad skadeersättning kan härledas statistiskt med hjälp av en förväntningsmodell som bygger på den erfarenhetsmässiga skadeersättningsnivån. För tidigare betalade skadeersättningar måste man dock ta hänsyn till vilken andel av dessa som tillgodosågs enligt villkoren i direktförsäkringsgivarens återförsäkringsavtal. Om direktförsäkringsgivaren t.ex. har en förluståterförsäkring (s.k. icke-proportionell återförsäkring), fastställer direktförsäkringsgivaren premierna så att de ska täcka förluster upp till den maximala förlust som täcks av dess återförsäkringsavtal plus den återförsäkringspremie som direktförsäkringsgivaren måste betala. I ett proportionellt återförsäkringsavtal fastställer direktförsäkringsgivaren premierna så att de ska täcka den andel av skadeersättningarna som man måste betala plus återförsäkringspremier. |
16.40 |
En alternativ metod för att justera skadeersättning för fluktuationer är att använda bokföringsuppgifter om förändringen i eget kapital och i utjämningsavsättningar. Utjämningsavsättningar är belopp som försäkringsgivarna lägger åt sidan för att infria rättsliga eller administrativa krav att täcka ovanliga eller oförutsett stora skadeersättningar i framtiden. Dessa belopp ingår i de försäkringstekniska avsättningarna för skadeförsäkringar (AF.61). |
Livförsäkringsersättningar
16.41 |
Livförsäkringsersättningar är de belopp som har betalats enligt försäkringsavtal under den berörda räkenskapsperioden. För livförsäkringar behövs det inte någon justering för oväntade fluktuationer. |
16.42 |
Alla ersättningsrelaterade kostnader ska inte tas med som livförsäkringsersättningar utan ska bokföras som insatsförbrukning och arbetskraftskostnader. |
Försäkringstekniska avsättningar
16.43 |
Definition: Försäkringstekniska avsättningar är de belopp som försäkringsgivarna lägger undan. Avsättningarna är tillgångar för försäkringstagarna och skulder för försäkringsgivarna. De tekniska avsättningarna kan delas upp i skadeförsäkring och livförsäkring och livräntor. |
16.44 |
I enlighet med rådets direktiv 91/674/EEG (1) skiljer man mellan sju olika typer av tekniska avsättningar. I samtliga fall tas bruttoåterförsäkringsbeloppet, det belopp som överlåtits till återförsäkringsgivare samt nettobeloppet, upp i balansräkningen. De sju kategorierna är följande:
|
16.45 |
Vid härledning av de förändringar av de försäkringstekniska avsättningarna (F.61 och F.62) som används i beräkningarna av produktionen ingår inte realiserade eller icke-realiserade kapitalvinster och kapitalförluster. |
Fastställa försäkringsproduktionen
16.46 |
Försäkringsgivare tillhandahåller en försäkringstjänst åt sina kunder, men de debiterar inte kunderna uttryckligen för denna tjänst. |
16.47 |
Försäkringsgivaren uppbär premier och betalar ersättning om den försäkrade händelsen inträffar. Syftet är att ersätta mottagaren för de ekonomiska konsekvenserna av den försäkrade händelsen. |
16.48 |
Försäkringstekniska avsättningar är medel som försäkringsgivaren placerar och förtjänar en inkomst på. Dessa medel och motsvarande kapitalavkastning (premietillskott) är en skuld till förmånstagarna. |
16.49 |
I detta avsnitt beskrivs den information som behövs för att beräkna produktionen för direktförsäkrings- och återförsäkringstjänster. |
Skadeförsäkring
16.50 |
Försäkringsgivarens produktion är den tjänst som tillhandahålls till försäkringstagarna. |
16.51 |
Om en förväntningsmodell används ser formeln för beräkningen av produktionen ut på följande sätt: intjänade premier
där justerade skadeanspråk har korrigerats för fluktuationer i skadeanspråken med hjälp av historiska data eller bokföringsuppgifter om förändringar i utjämningsavsättningarna och eget kapital. Premietillskott fluktuerar mindre än skadeanspråken och det är inte nödvändigt att göra någon justering för fluktuationer. Vid beräkningen av justerade skadeanspråk används information uppdelad efter produkt, t.ex. fordonsförsäkring, fastighetsförsäkring osv. Om de nödvändiga bokföringsuppgifterna inte är tillgängliga och historiska data inte är tillräckliga för att tillåta rimliga genomsnittsberäkningar av produktionen, ska skadeförsäkringsproduktionen uppskattas som summan av kostnader (inklusive insatskostnader, kostnader för arbetskraft och kapital) plus en ”normal vinstmarginal”. |
Livförsäkring
16.52 |
Produktionen från direkt livförsäkring beräknas separat enligt följande: intjänade premier
|
16.53 |
Om tillräckliga data inte är tillgängliga för livförsäkringsberäkningen enligt denna formel ska man använda en metod som bygger på summan av kostnaderna och som påminner om den som beskrevs för skadeförsäkringar. Precis som för skadeförsäkringar ingår en normal vinstmarginal. |
16.54 |
Vid beräkningarna av produktionen får inte kapitalvinster och kapitalförluster ingå. |
Återförsäkring
16.55 |
Formeln för att beräkna produktionen från återförsäkringstjänster är likadan som för direktförsäkringar. Eftersom det primära motivet för återförsäkring är att begränsa direktförsäkringsgivarens riskexponering, hanterar en återförsäkringsgivare exceptionellt stora ersättningar som ett normalt led i sin verksamhet. Av denna anledning och eftersom marknaden för återförsäkring är koncentrerad på relativt få stora företag i hela världen är det mindre troligt att återförsäkringsgivaren drabbas av en oväntad stor förlust än att en direktförsäkringsgivare gör det, särskilt när det gäller förluståterförsäkring. |
16.56 |
Produktionen från återförsäkring mäts på samma sätt som produktionen för direkta skadeförsäkringar. Det finns dock vissa betalningar som är speciella för återförsäkringar. Sådana betalningar är provisioner till direktförsäkringsgivaren enligt proportionell återförsäkring samt vinstdelning utöver förluståterförsäkring. När dessa beaktas beräknas produktionen från återförsäkring enligt följande: intjänade premier minus provisionsutgifter
|
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED SKADEFÖRSÄKRING
16.57 |
I detta avsnitt beskrivs de poster som avspeglar konsekvenserna av ett skadeförsäkringsavtal. Försäkringar kan tas ut av företag, av enskilda hushåll och av enheter i utlandet. De poster som krävs för försäkringar som tas ut av hushållsmedlemmar enligt avtal som klassificeras som social försäkring beskrivs i kapitel 17. |
Fördelning av produktionen av försäkringstjänster till användarna
16.58 |
Produktionen från skadeförsäkringsgivare beskrivs i punkt 16.51. Värdet av försäkringsgivarnas produktion bokförs som användning enligt följande:
|
16.59 |
Värdet av produktionen fördelas till användare efter försäkringstyp. |
16.60 |
Alternativt fördelas produktionsvärdet till försäkringstagarna i förhållande till deras faktiska premieutgifter. |
16.61 |
Fördelningen av produktionen till insatsförbrukning delas upp efter bransch. |
Försäkringstjänster till och från utlandet
16.62 |
Inhemska försäkringsgivare kan tillhandahålla försäkring för hushåll och företag i utlandet, och inhemska hushåll och företag kan teckna försäkring hos försäkringsgivare i utlandet. Kapitalavkastning som inhemska försäkringsgivare tillräknar till försäkringstagare inbegriper fördelning till försäkringstagare i utlandet. Dessa utländska försäkringstagare betalar sedan också premietillskott till den inhemska försäkringsgivaren. |
16.63 |
Liknande överväganden gäller även behandlingen av inhemska företag och hushåll som tecknar försäkring hos utländska försäkringsgivare. Utländska försäkringstagare tillräknas kapitalavkastning från utlandet och betalar premier och tillskott till utlandet. Det är svårt att uppskatta storleken på dessa flöden, särskilt om det inte finns någon inhemsk försäkringsgivare som man kan jämföra med. Motpartsdata kan användas för uppskattningen inom den nationella ekonomin. Nivån på inhemska transaktioner måste vara känd och förhållandet mellan premietillskott och faktiska premier i ekonomin som tillhandahåller tjänsten kan användas för uppskattningarna av kapitalavkastningen och för premietillskottet. |
Bokföringsposter
16.64 |
Totalt registreras sex par transaktioner för skadeförsäkringar som inte ingår i sociala försäkringar. Två gäller mätningen av produktion och förbrukning av försäkringstjänster. Tre gäller omfördelning och en gäller kontot för finansiella transaktioner. Under exceptionella omständigheter kan en sjunde transaktion för omfördelning bokföras på kontot för finansiella transaktioner. Värdet av produktionen, den kapitalavkastning som ska tillräknas försäkringstagarna och serviceavgiften beräknas speciellt för skadeförsäkring enligt beskrivningen nedan. |
16.65 |
Produktions- och insatstransaktionerna är följande:
|
16.66 |
Omfördelningstransaktionerna är kapitalavkastning som tillräknas försäkringstagarna för skadeförsäkringar, skadeförsäkringspremier netto och försäkringsersättningar:
|
16.67 |
I tabell 16.1 visas exempel på bokföring av dessa flöden. Tabell 16.1 Skadeförsäkring
|
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED LIVFÖRSÄKRING
16.68 |
I detta avsnitt beskrivs hur bokföringen för livförsäkring skiljer sig från skadeförsäkring. För ett livförsäkringsavtal betraktas förmånerna enligt avtalet som kapitalförändringar, som bokförs på kontot för finansiella transaktioner. För ett avtal som räknas som social försäkring bokförs förmånerna i form av pensioner som en inkomst inom den sekundära omfördelningen av inkomstkontot. Anledningen till denna annorlunda behandling är att ett avtal för annan försäkring än social försäkring ingås helt på försäkringstagarens initiativ. Avtal som räknas som sociala försäkringar avspeglar intervention av en tredje part, oftast den offentliga förvaltningen eller arbetsgivaren, som uppmuntrar eller ålägger försäkringstagaren att reservera inkomst för pensionen. Social försäkring beskrivs i kapitel 17. |
16.69 |
Innehavaren av ett livförsäkringsavtal är en enskild person som klassificeras i hushållssektorn (S.143 eller S.144). Om ett företag tar ut ett livförsäkringsavtal för en anställd behandlas detta som en temporär försäkring och inte som en livförsäkring. Livförsäkringstransaktioner sker därför bara mellan försäkringsgivare (som klassificeras i delsektorn försäkringsbolag S.128) och inhemska enskilda hushåll (S.143 och S.144), såvida försäkringarna inte exporteras till utländska hushåll (klassificeras inom utlandssektorn S.2). Produktionsvärdet för livförsäkring motsvarar värdet av hushållens konsumtionsutgifter och export inom tjänster enligt samma metod som för skadeförsäkringar. Den kapitalavkastning som tillräknas försäkringstagarna behandlas som premietillskott. Premier och ersättningar visas dock inte separat när det gäller livförsäkring och behandlas inte som löpande transfereringar. De utgör i stället beståndsdelar i en nettotransaktion som bokförs på kontot för finansiella transaktioner, den berörda finansiella tillgången är livförsäkrings- och livränteförmåner. |
16.70 |
Fyra transaktionspar bokförs på kontona. Två gäller produktion och förbrukning av försäkringstjänsten, ett transaktionspar visar tillräkningen av kapitalavkastning till försäkringshavarna och ett par visar förändringen av livförsäkringsförmåner- och livränta.
|
16.71 |
Försäkringstekniska avsättningar för livförsäkringsförmåner och livränta avspeglar avtal som ger ett engångsbelopp vid en viss tidpunkt. Engångsbeloppet kan användas för att köpa en livränta som i sig förvandlar ett engångsbelopp till en betalningsström. De enskilda försäkringstagarnas villkorliga rättigheter – det belopp som efter det att avtalet löper ut ska mottas som ett engångsbelopp eller som en livränta – aggregeras inte till värdet av försäkringsgivarens åtaganden. Skillnaden kan härledas ur villkorligheten och nuvärdesberäkningen. Den summa som rapporteras under livförsäkrings- och livränteförmåner definieras enligt försäkringsgivarens redovisningsprinciper. |
16.72 |
Ett exempel på sådana flöden visas i tabell 16.2. Tabell 16.2 Livförsäkring
|
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED ÅTERFÖRSÄKRING
16.73 |
Återförsäkringsgivarnas konton är i stort sett desamma som kontona för direktförsäkringsgivarna. Den enda skillnaden är att direktförsäkringstransaktioner med försäkringstagare som inte själva är försäkringsgivare ersätts av försäkringstransaktioner mellan återförsäkringsgivare och direktförsäkringsgivare. |
16.74 |
Försäkringstransaktioner bokförs inklusive återförsäkring. Premier ska först betalas till direktförsäkringsgivaren som sedan kan betala en del av premien till återförsäkringsgivaren (cession), som i sin tur kan betala ett mindre belopp till en annan återförsäkringsgivare osv. (retrocession). Samma sak gäller för skade- och livförsäkringsersättningar. Bruttobehandlingen överensstämmer med den ursprungliga försäkringstagarens perspektiv. Försäkringstagaren brukar inte vara medveten om belopp som direktförsäkringsgivaren överlåter till en återförsäkringsgivare. Om återförsäkringsgivaren går i konkurs förblir direktförsäkringsgivaren skyldig att betala hela beloppet för ersättningar som avser överlåtna risker. |
16.75 |
Direktförsäkringsproduktionen beräknas inklusive återförsäkring. Alternativet, dvs. att beräkna exklusive återförsäkring, skulle innebära att man bokför den del av direktförsäkringstagarens premie som betalas till direktförsäkringsgivaren och den del som betalas till återförsäkraren, men denna bokföringsmetod, som kallas nettobokföring är inte tillåten. Denna process illustreras i diagram 1 nedan. Diagram 1 — Flöden mellan försäkringstagare, direktförsäkringsgivare och återförsäkringsgivare
|
16.76 |
Diagram 1 visar följande flöden:
|
16.77 |
Alla bruttoflöden mellan försäkringstagaren och direktförsäkringsgivaren inbegriper motsvarande belopp i flödena mellan direktförsäkringsgivaren och återförsäkringsgivaren. Därför är pilarna bredare i diagrammet. |
16.78 |
Precis som för direktförsäkring bokförs en del av återförsäkringsersättningarna som kapitaltransfereringar i stället för som löpande transfereringar, t.ex. efter en katastrof. |
16.79 |
Hela återförsäkringsgivarens produktion utgör insatsförbrukning för den direktförsäkringsgivare som har tecknat återförsäkringsavtalet. Som konstateras ovan ingås många återförsäkringsavtal mellan försäkringsgivare som tillhör olika ekonomier. Produktionsvärdet motsvarar i dessa fall den import som görs av den försäkringsgivare som tecknar återförsäkringsavtalet och den export som görs av återförsäkringsgivaren. |
16.80 |
Bokföringen av flöden förknippade med återförsäkring påminner om bokföringen för skadeförsäkring, utom att försäkringstagaren i ett återförsäkringsavtal alltid är en annan försäkringsgivare. |
16.81 |
Produktions- och konsumtionstransaktionerna är följande:
|
16.82 |
Omfördelningstransaktionerna täcker kapitalavkastning som tillräknas försäkringstagarna i samband med återförsäkring, återförsäkringspremier netto och återförsäkringsersättningar:
|
16.83 |
Kommissioner som återförsäkringsgivare betalar till försäkringsgivaren som är återförsäkringstagare i återförsäkringsavtalet behandlas som minskningar i de premier som betalas till återförsäkringsgivarna. Vinstdelning som återförsäkringsgivaren ska betala till direktförsäkringsgivaren bokförs som en löpande transferering. Även om de bokförs olika minskar både kommissionsutgifter och vinstdelning återförsäkringsgivarens produktion. |
16.84 |
Om direktförsäkringsersättningar behandlas som kapitaltransferering och inte som löpande transfereringar ska återförsäkringsersättningar som gäller samma händelse också behandlas som andra kapitaltransfereringar (D.99). |
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED FINANSIELLA SERVICEFÖRETAG FÖR FÖRSÄKRING
16.85 |
Produktionen från serviceverksamhet åt försäkring värderas med ledning av de avgifter eller kommissioner som debiteras. När det gäller icke-vinstdrivande organisationer som bedrivs som affärssammanslutningar för försäkringsbolag och pensionsinstitut värderas produktionen enligt de medlemsavgifter som erläggs av sammanslutningens medlemmar. Denna produktion används som insatsförbrukning av medlemmarna. |
LIVRÄNTOR
16.86 |
Vid det enklaste fallet av livförsäkringsavtal går det över tiden en betalningsström från försäkringstagaren till försäkringsgivaren i utbyte mot en enda betalning som uppbärs som en ersättning någon gång i framtiden. Vid den enklaste formen av livränta betalar en försäkringstagare, som kallas livräntetagaren, ett enda engångsbelopp till försäkringsgivaren och får i gengäld en ström av betalningar under en angiven tidsperiod eller under resten av sitt liv, eller eventuellt under resten av både livräntetagarens och en annan utsedd persons liv. |
16.87 |
Livräntor organiseras av försäkringsgivare och är ett medel för riskhantering. Livräntetagaren undviker risk genom att godkänna att ta emot en bestämd betalningsström, som är känd i absoluta termer eller som beräknas enligt en formel, t.ex. indexkoppling, mot att avstå från en engångsbetalning. Försäkringsgivaren har möjlighet att få större avkastning genom att placera engångsbeloppet än det belopp som ska betalas till livräntetagaren som en ström av betalningar. Vid fastställandet av betalningsstömmen tas hänsyn till förväntad livslängd. |
16.88 |
När en livränta initieras sker en överföring av medel från hushållet till försäkringsgivaren. I många fall är dock detta helt enkelt en överföring från ett engångsbelopp som ska betalas av försäkringsgivaren eller en annan försäkringsgivare från ett normalt livförsäkringsavtal som löper ut och omedelbart övergår till en livränta. I sådana fall finns det ingen anledning att bokföra betalningen av engångsbeloppet och förvärvet av livräntan. Det sker bara en förändring från livförsäkringsavsättningar till livränteavsättningar hos försäkringsgivaren och delsektorn för pensionsinstitut. Om en livränta köps oberoende av om ett livförsäkringsavtal löper ut bokförs detta som ett par finansiella transaktioner mellan hushållet och försäkringsgivaren. Hushållet gör en betalning till försäkringsgivaren och får i sin tur en tillgång som uppkommer av villkoren för livräntan. Försäkringsgivaren får en finansiell tillgång från hushållet och en skuld till hushållet. |
16.89 |
Livräntor avslutas när livräntetagaren avlider, då eventuella återstående avsättningar för livförsäkringstagaren överförs till försäkringsgivaren. Om man antar att försäkringsgivaren har gjort en korrekt förutsägelse av den förväntade livstiden för hela gruppen av livräntetagare kommer de återstående medlen när livräntetagarna avlider att i genomsnitt vara noll. Om den förväntade livslängden förändras måste avsättningarna ses över. För livräntor som håller på att betalas ut kommer en förlängning av den förväntade livstiden att minska det belopp som är tillgängligt för försäkringsgivaren som serviceavgift, och eventuellt göra det negativt. I så fall måste försäkringsgivaren utnyttja sina egna medel och hoppas kunna bygga upp dem igen i framtiden genom att ta ut högre serviceavgifter för nya livräntor. |
BOKFÖRING AV SKADEFÖRSÄKRINGSFORDRINGAR
Behandling av justerade skadeanspråk
16.90 |
Skadeersättning bokförs oftast när den händelse som ersättningen gäller äger rum. Denna princip tillämpas även om regleringen av omtvistade skadeersättningar kan ske flera år efter händelsen i fråga. Ett undantag görs om möjligheten att begära ersättning erkänns långt efter det att händelsen har inträffat. Ett exempel är det stora antal skadeersättningar som erkändes först när asbestexponering konstaterats vara orsaken till en rad sjukdomsfall och enligt domstolsavgörande gav upphov till skadeersättning enligt försäkringsavtal som gällde under tiden för exponeringen. I sådana fall bokförs skadeersättningen vid den tidpunkt då försäkringsbolaget godtar förpliktelsen. Detta behöver inte vara samtidigt som man kommer överens om storleken på ersättningen eller när det ska betalas. |
16.91 |
Eftersom man i formeln för produktion använder justerade skadeersättningar och inte faktiska ersättningar är det endast då värdena av de faktiska skadeersättningarna råkar vara desamma som de förväntade skadeersättningarna som nettopremier och ersättning överensstämmer under en viss period. De bör dock vara ungefär lika stora utslaget över en period av år, med undantag för ett år då en katastrof inträffar. |
Behandling av förluster genom katastrofer
16.92 |
Skadeersättning bokförs som löpande transfereringar som försäkringsgivaren betalar till försäkringstagaren. Det finns ett fall då skadeersättning bokförs som andra kapitaltransfereringar (D.99) i stället för som löpande transfereringar, och det är efter en stor katastrof. Kriterierna för när effekterna av en katastrof ska behandlas på detta sätt måste bestämmas beroende på de nationella omständigheterna, men de kan inbegripa antalet berörda försäkringstagare och hur stor skadan är. Anledningen till att man bokför skadeersättning som kapitaltransfereringar i detta fall är att många av ersättningarna gäller förstörelse av eller allvarlig skada på tillgångar som bostäder, fastigheter och anläggningar. |
16.93 |
Efter en katastrof bokförs de skadeersättningar som överstiger premierna som kapitaltransferering från försäkringsgivaren till försäkringstagaren. Information om vilken skadeersättningsnivå som ska täckas enligt försäkringsavtalen inhämtas från försäkringsbranschen. Om försäkringsbranschen inte kan tillhandahålla denna information, kan nivån av katastrofrelaterade ersättningar skattas som skillnaden mellan justerade skadeersättningar och faktiska skadeersättningar under katastrofperioden. |
(1) Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374, 31.12.1991, s. 7).
KAPITEL 17
SOCIAL FÖRSÄKRING INKLUSIVE PENSIONER
INLEDNING
17.01 |
Definition: Sociala försäkringssystem är system där arbetstagarna är skyldiga eller uppmuntras av en tredje part att teckna försäkring mot vissa sociala risker eller försäkringsfall som kan få negativa konsekvenser för arbetstagarnas eller deras familjemedlemmars välfärd. I dessa system betalas sociala avgifter av arbetstagare eller andra, eller av arbetsgivaren på arbetstagarnas vägnar, för att säkerställa rätt till sociala försäkringsförmåner för arbetstagarna eller andra avgiftsinbetalare, deras familjemedlemmar eller efterlevande under den aktuella perioden eller därpå följande perioder. Avgifter till sociala försäkringssystem kan också betalas av icke egenföretagare eller förvärvsarbetande eller för deras räkning. |
17.02 |
Det finns två typer av sociala försäkringssystem:
|
17.03 |
De sociala försäkringssystemen varierar i omfattning från land till land och från system till system inom samma land. Exempel på sådana system är följande:
Tabell 17.1 – Sociala försäkringssystem
|
Sociala försäkringssystem, socialt bistånd och individuella försäkringsavtal
17.04 |
Socialt bistånd ingår inte i social försäkring. Socialt bistånd är förmåner som betalas ut oberoende av anslutning till ett socialt försäkringssystem, dvs. utan att rättsgrundande avgifter har betalats till ett socialt försäkringssystem. |
17.05 |
Skillnaden mellan socialt bistånd och social trygghet är att man kan få rätt till socialt bistånd från den offentliga förvaltningen utan att ha valt att omfattas av systemet och betalat in avgifter. Normalt har alla medlemmar i inhemska hushåll rätt att ansöka om socialt bistånd, men bidragsvillkoren är ofta restriktiva. Ofta görs en inkomstprövning där den disponibla inkomsten inklusive sociala försäkringsförmåner ställs i relation till de behov som ett hushåll anses ha. Endast hushåll som faller under en viss gräns kan få rätt till sådant socialt bistånd. |
17.06 |
Individuella försäkringsavtal betraktas som sociala försäkringssystem om de täcker sådana sociala risker och behov som sjukdom och ålderdom. För att en individuell försäkring ska betraktas som en del av ett socialt försäkringssystem måste de risker eller försäkringsfall som personerna är försäkrade mot motsvara riskerna eller behoven i punkt 4.84 och minst ett av följande villkor vara uppfyllda:
|
17.07 |
Försäkringsfordringar grundade på försäkringar som tecknats enbart med syfte att göra ett avdrag ingår inte bland de sociala försäkringarna, även om de följer av ett kollektivavtal. Sådana individuella försäkringar bokförs som livförsäkringar och skadeförsäkringar. Försäkringsfordringar grundade på försäkringar som tecknats enbart på den försäkrades eget initiativ, oberoende av arbetsgivaren eller den offentliga förvaltningen, ingår inte heller bland de sociala försäkringarna. |
Sociala förmåner
17.08 |
Sociala förmåner betalas ut när vissa händelser inträffar, eller vissa villkor föreligger, som kan inverka negativt på de berörda hushållens välfärd genom att tära på deras resurser eller minska deras inkomster. Sociala förmåner kan ges kontant eller in natura. Sociala förmåner kan utges under en rad olika omständigheter:
|
Sociala förmåner som utges av den offentliga förvaltningen
17.09 |
Den offentliga förvaltningen utger sociala förmåner som betalningar från sociala trygghetssystem, som socialt bistånd eller sociala transfereringar in natura. |
17.10 |
Social trygghet avser sociala försäkringssystem som administreras av den offentliga förvaltningen. |
17.11 |
Definitionen av sociala förmåner omfattar även hälso- och sjukvårdstjänster samt utbildningstjänster. Den offentliga förvaltningen ställer ofta sådana tjänster till förfogande för hela befolkningen, utan krav på anslutning till något system eller några andra kvalifikationskrav. Dessa tjänster behandlas som sociala transfereringar in natura och inte som en del av sociala trygghetssystem eller det sociala biståndet. Förutom att den offentliga förvaltningen tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster samt utbildningstjänster kan även hushållens icke-vinstdrivande organisationer tillhandahålla sådana tjänster för enskilda personer. Sådana tjänster betraktas också som sociala transfereringar in natura och inte som en del av de sociala försäkringssystemen. |
Sociala förmåner som utges av andra institutionella enheter
17.12 |
Sociala förmåner kan utges av arbetsgivarna till arbetsgivarnas anställda och deras familjemedlemmar eller av andra enheter, t.ex. fackliga organisationer. Alla sociala förmåner som utges av andra enheter än den offentliga förvaltningen utges genom ett socialt försäkringssystem. |
Pensioner och andra förmåner
17.13 |
Förmåner från sociala försäkringssystem och motsvarande avgifter delas upp i sådana som gäller pensioner och sådana som gäller andra förmåner. Den viktigaste pensionsförmånen i de sociala försäkringssystemen är pensionsinkomsten, men det finns andra exempel. Pension kan till exempel betalas ut till efterlevande make eller till personer som drabbats av en arbetsolycka och inte längre kan arbeta. Om huvudförsörjaren på grund av dödsfall eller funktionsnedsättning inte längre kan förvärvsarbeta, görs utbetalningar som bokförs som pensioner. |
17.14 |
Alla andra förmåner ingår i gruppen icke-pensionsförmåner. Det är viktigt att skilja mellan pensionsförmåner och icke-pensionsförmåner, eftersom skulder bokförs för pensioner oavsett om faktiska tillgångar har avsatts för att täcka pensionsrätterna eller inte, medan avsättningar för icke-pensionsförmåner bara bokförs om sådana faktiskt finns. |
ANDRA FÖRMÅNER FRÅN SOCIALA FÖRSÄKRINGSSYSTEM ÄN PENSIONER
17.15 |
Definition: Andra förmåner från sociala försäkringssystem, eller icke-pensionsförmåner, är förmåner som direkt eller indirekt utges till mottagarna på grundval av särskilda händelser, i regel enligt på förhand fastställda villkor i lag eller avtal. Förutom pensionsinkomst kan även en rad andra risker omfattas, t.ex. förmåner från sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring eller förmåner vid långvarigt vårdbehov. |
17.16 |
Andra förmåner från sociala försäkringssystem utges enligt sociala trygghetssystem och andra anställningsrelaterade system än social trygghet. |
Andra sociala trygghetssystem än pensionssystem
17.17 |
Definition: Andra sociala trygghetssystem än pensionssystem är bindande försäkringssystem där de som omfattas av ett socialt försäkringssystem enligt krav som ställs av den offentliga förvaltningen ska vara försäkrade mot andra risker än ålderdom och åldersrelaterade risker. Andra sociala trygghetsförmåner än pensionsförmåner (icke-pensionsförmåner) utges av den offentliga förvaltningen till de förmånsberättigade. |
17.18 |
Förmånstagarna betalar i regel obligatoriska avgifter till något annat socialt trygghetssystem än pensionssystem inom sociala trygghetsfonder, vilka ofta finansieras löpande enligt ett fördelningssystem. De avgifter som under en period betalas in till ett fördelningssystem används till att finansiera de förmåner som utges under samma period. Det finns inget inslag av sparande, vare sig för den offentliga förvaltningen, för de arbetsgivare som förvaltar systemet eller för förmånstagarna i systemet. Därför uppkommer i allmänhet inte något överskott, och vid resursbrist kan staten ha befogenheter att ändra åtagandena såväl för framtida anställningar som för tidigare anställningsperioder. I vissa länder kan dock andra sociala trygghetssystem än pensionssystemen ackumulera avsättningar (buffertfonder). |
17.19 |
Andra sociala trygghetsförmåner än pensionsrätter, som utestående belopp i ett socialt trygghetssystem, ingår inte i nationalräkenskapssystemets huvudkonton i ENS. Uppskattningar av utestående belopp avseende förmåner i andra sociala trygghetssystem än pensionssystem och i alla andra anställningsrelaterade system än pensionssystem som tillhandahålls av den offentliga förvaltningen ingår inte i huvudräkenskaperna och tas inte upp i tabell 17.5. |
Andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem
17.20 |
Definition: Andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem är lagstadgade försäkringar eller avtalsreglerade försäkringar som arbetstagarna uppmuntras att teckna av en tredje part. I andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem kan arbetsgivarna ställa som villkor för anställning att arbetstagarna (som är förmånstagare) ansluter sig till ett socialt försäkringssystem som arbetsgivaren anger för att försäkra sig mot andra risker än ålderdom och åldersrelaterade risker. Dessa anställningsrelaterade system tillhandahålls förmånstagarna av arbetsgivaren eller av andra enheter på arbetsgivarens vägnar. |
17.21 |
Precis som pensionssystemen betraktas andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem som en del av ersättningspaketet. Förhandlingarna mellan de anställda och arbetsgivarna kan därför avse existerande försäkringsvillkor och ersättningsnivåer. Andra sociala försäkringsförmåner än pensioner utges ofta av privata arbetsgivare genom system som arbetsgivarna styr eller lägger ut på entreprenad till en tredje part, t.ex. ett försäkringsbolag som utger sociala förmåner såsom privat hälso- och sjukvård. |
Bokföring av stockar och flöden efter typ av socialt försäkringssystem utom pensionssystem
Sociala trygghetssystem
17.22 |
Eftersom social trygghet normalt finansieras löpande som fördelningssystem framgår inte intjänade förmåner inom sociala trygghetssystem, t.ex. sociala förmåner inklusive pensioner, av nationalräkenskapernas huvudkonton. |
17.23 |
Pensionsrätter som uppkommer från sociala trygghetssystem ingår i tilläggstabellen för intjänade pensionsrätter inom sociala försäkringssystem, men så är inte fallet för förmåner som uppkommer från andra sociala trygghetssystem än pensionssystem. |
17.24 |
Bokföringen av flödena för andra sociala trygghetssystem än pensioner avser avgifter från arbetsgivare och från anställda och till sociala trygghetsförmåner. |
17.25 |
Avgifter som arbetsgivaren betalar behandlas som en del av ersättningar till anställda. De bokförs som fördelningstransaktioner som är kostnader för arbetsgivaren och inkomster för den anställde. Den anställde betalar sedan ett lika stort belopp som han får från arbetsgivaren samt en eventuell egenavgift till de sociala trygghetssystemen. Detta belopp bokförs som användning för hushållen och som en tillgång för den offentliga förvaltningen. |
17.26 |
Alla avgifter från egenföretagare och icke förvärvsarbetande ingår också i de avgifter som hushållen betalar till den offentliga förvaltningen. |
17.27 |
Sociala trygghetsförmåner bokförs som fördelningstransaktioner från den offentliga förvaltningen till hushållen. |
17.28 |
I tabell 17.2 visas transaktioner som avser ett pensionssystem inom social trygghet. Transaktionerna är desamma för andra sociala trygghetssystem än pensionssystem. |
Andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem utom pensioner
17.29 |
För andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem än pensioner bokförs i regel förmånstagarnas rätter i takt med att de byggs upp. Kapitalavkastning på befintliga avsättningar bokförs som tillräknade förmånstagarna och återinvesterade av dem i systemet. |
17.30 |
De sociala avgifter som arbetsgivaren betalar till ett försäkringssystem för sina anställda behandlas som en del av ersättningar till anställda. |
17.31 |
Kapitalavkastningen på ackumulerade avsättningar bokförs som fördelade till hushållen via systemet. I kapitalavkastningen ingår ränta och utdelningar samt, om den institutionella enheten innehar andelar i sådana, den tillräknade inkomsten från kollektiva investeringssystem. Systemet kan äga egendom och generera nettodriftsöverskott, vilket ingår i den kapitalavkastning som fördelas till förmånstagarna. I så fall ska termen kapitalavkastning anses inbegripa denna inkomstkälla. De kapitalvinster och kapitalförluster som uppkommer genom placeringen av de ackumulerade avsättningarna ingår inte i kapitalavkastningen, utan bokförs som andra förändringar på grund av omvärderingar. |
17.32 |
En del av den avkastning som tillräknas hushållen används för att täcka administrationskostnader för systemet. Denna kostnad visas som systemets produktion och som en konsumtionsutgift för hushållen. Den återstående delen av den tillräknade avkastningen behandlas som kompletterande egenavgifter som hushållen betalar tillbaka till systemet. |
17.33 |
De sociala avgifterna visas som hushållens inbetalningar till systemet. De totala sociala avgifterna består av de faktiska avgifter som betalas av arbetsgivarna som en del av ersättningar till anställda, de faktiska avgifterna från de anställda och enskilda personer som tidigare var anslutna till systemet, egenföretagare och icke förvärvsarbetande och pensionstagare samt av de kompletterande egenavgifter som anges i punkt 17.32. |
17.34 |
Andra personer än anställda som betalar avgifter till ett socialt försäkringssystem kan vara egenföretagare eller icke förvärvsarbetande, som kan vara anslutna i kraft av sitt yrke eller tidigare förvärvsarbete. |
17.35 |
De sociala förmåner som systemets administratör betalar till hushållen redovisas som fördelningstransaktioner under andra sociala försäkringsförmåner. |
17.36 |
Betalningen för den tjänst som systemets administratör tillhandahåller motsvarar värdet på systemets produktion och bokförs som en konsumtionsutgift för hushållen. |
17.37 |
En ökning av förmånsvärdet på grund av att avgiftsinbetalningen varit större än de förmåner som utgetts visas som en betalning från det sociala försäkringssystemet till hushållen. Eftersom ökningen av förmånerna direkt påverkar hushållens nettoförmögenhet bör den ingå i hushållens sparande. |
17.38 |
Justeringen för ändringen i de förmåner som redovisas som betalningar från systemet till hushållen bokförs också som hushållens fordring på systemet. |
17.39 |
I tabell 17.3 visas transaktioner som avser ett anställningsrelaterat pensionssystem. Transaktionerna är desamma för andra sociala försäkringssystem än pensionssystem. |
PENSIONER
17.40 |
Definition: Pensioner från sociala försäkringssystem är förmåner som utges vid pensioneringen, vanligtvis enligt förbestämda villkor i lag eller avtal och oftast i form av en garanterad livränta. Den viktigaste pensionsförmånen i de sociala försäkringssystemen är pensionsinkomsten, men det finns en rad andra exempel. Pension kan till exempel utges till efterlevande make eller till personer som drabbats av en arbetsolycka och inte längre kan arbeta. Alla omständigheter som ger upphov till betalningar eftersom den som uppbär inkomst på grund av dödsfall eller arbetsoförmåga inte längre kan försörja sig själv och sina familjemedlemmar betraktas som pensioner. |
Typer av pensionssystem
17.41 |
Pensioner kan utges i följande former:
Pensioner utges vanligen genom sociala trygghetsfonder, andra offentliga förvaltningsenheter, försäkringsbolag och pensionsinstitut eller institutionella enheter som arbetsgivare. Andra institutioner kan dock vara inblandade, beroende på nationella förhållanden. Användningen av termen sociala trygghetsfonder innebär inte att det alltid har inrättats en faktisk fond av tillgångar inom systemet. Termerna sociala trygghetsfonder och sociala trygghetssystem är synonyma. |
17.42 |
Pensioner från sociala försäkringssystem utges till personer som omfattas av de systemen. Den del som den offentliga förvaltningen står för kallas pensioner från sociala trygghetssystem (inklusive sociala trygghetsfonder) och den del som andra enheter står för kallas anställningsrelaterade pensioner. Uppdelningen mellan pensioner som utges genom sociala trygghetssystem och pensioner som följer av andra anställningsrelaterade system varierar betydligt från land till land, vilket innebär att täckningen och de nationella uppfattningarna om vad termen social trygghet avser också varierar betydligt. |
Pensionssystem inom social trygghet
17.43 |
Definition: Pensionssystem inom social trygghet är i lag stadgade försäkringssystem där de som omfattas av det sociala försäkringssystemet enligt krav som ställs av den offentliga förvaltningen ska vara tryggade mot ålderdom och andra åldersrelaterade risker, t.ex. funktionsnedsättning eller sjukdom. Pensioner från sociala trygghetssystem utges av den offentliga förvaltningen. |
17.44 |
När den offentliga förvaltningen tar över ansvaret för att utge pensioner till stora delar av befolkningen fungerar det sociala trygghetssystemet i själva verket som ett system som omfattar flera arbetsgivare. |
17.45 |
Förmånstagarna betalar i regel obligatoriska avgifter till ett pensionssystem inom social trygghet, som ofta finansieras löpande som ett fördelningssystem. De avgifter som betalas in under en period används till att finansiera de förmåner som utges under samma period. Det finns inget inslag av sparande, vare sig för den offentliga förvaltningen, för de arbetsgivare som förvaltar systemet eller för förmånstagarna i systemet. Därför uppkommer inget överskott, och vid resursbrist kan staten ha befogenheter att ändra åtagandena såväl för framtida anställningar som för tidigare perioder. I vissa länder kan dock pensionssystemen inom social trygghet ackumulera avsättningar (buffertfonder). |
17.46 |
Den mest begränsade formen av pension från sociala trygghetssystem är mycket basal. Nivån kan fastställas oberoende av storleken på avgifterna, dock inte oberoende av om avgifter har betalats för en viss tidsperiod eller enligt andra särskilda villkor. De anställdas rätt till pension i sociala trygghetssystem kan oftast föras över från en arbetsgivare till en annan. |
17.47 |
I vissa länder kan däremot merparten eller hela pensionen komma via det sociala trygghetssystemet. I så fall fungerar den offentliga förvaltningen som mellanhand för arbetsgivarna, på så sätt att den övertar risken att göra den slutliga utbetalningen efter det att den har fått in arbetsgivarens och hushållens avgifter till systemet. Den offentliga förvaltningen befriar arbetsgivarna från risken att kostnaden för pensionerna blir så hög att företaget inte kan bära den och garanterar befolkningen att pensionerna kommer att betalas, dock med ett eventuellt förbehåll att den kan justera pensionsbeloppet, även retroaktivt. |
17.48 |
Pensionsrätter som utestående belopp i ett pensionssystem inom social trygghet ingår inte i nationalräkenskapernas huvudkonton i ENS. Uppskattningar av utestående belopp för rättigheter i pensionssystem inom social trygghet och i alla andra anställningsrelaterade förmånsbestämda pensionssystem som tillhandahålls av den offentliga förvaltningen ingår inte i nationalräkenskapernas huvudkonton, men tas upp i de intjänade pensionsrätter som framgår av tilläggstabell 17.5. |
Andra anställningsrelaterade pensionssystem
17.49 |
Definition: Andra anställningsrelaterade pensionssystem är avtalsreglerade försäkringssystem som antingen är lagstadgade, uppmuntras av den offentliga förvaltningen eller där arbetsgivarna ställer som villkor för anställning att de anställda (som är förmånstagare) ansluter sig till ett socialt försäkringssystem som arbetsgivaren anger för att försäkra sig mot ålderdom och andra åldersrelaterade risker. Dessa anställningsrelaterade pensioner utges antingen av arbetsgivaren eller av andra enheter på arbetsgivarens vägnar. |
17.50 |
Såvida inte arbetsgivarna och förmånstagarna kommer överens om att ändra de belopp som ska betalas, görs i regel inga retroaktiva justeringar i pensionssystem som förvaltas av privata arbetsgivare. Det finns dock en risk att arbetsgivaren inte kan betala efter att ha upphört med sin verksamhet. Det blir dock allt vanligare att de enskilda personernas pensionsrätter skyddas. Den pension som byggts upp hos en arbetsgivare kan dock vara omöjlig att överföra till en ny arbetsgivare. Det blir allt vanligare att arbetsgivarsystem gör avsättningar. Även om avsättningar saknas kan bokföringspraxis kräva att pensionsrätter för nuvarande och tidigare anställda tas upp i redovisningen. |
17.51 |
Andra anställningsrelaterade pensioner ses som en del av ersättningspaketet. Förhandlingarna mellan de anställda och arbetsgivarna kan därför vara inriktade på gällande villkor för försäkringstjänster, ersättningsnivåer och pensionsrätter. Pensioner från privata arbetsgivare utges ofta från system som arbetsgivarna styr eller lägger ut på entreprenad till en tredje part, t.ex. ett försäkringsbolag. Ibland kan en specialiserad enhet avtala om att ta över ansvaret för att utge pensioner för ett antal arbetsgivare mot att den ansvarar för risken att se till att tillräckliga medel är tillgängliga för de pensioner som har utfästs. Ett sådant arrangemang kallas för ett pensionssystem för flera arbetsgivare. |
17.52 |
Både nuvarande och tidigare anställda, som är anslutna till systemet, kan betala avgifter till systemet och antas få kapitalinkomster från det. Denna kapitalinkomst behandlas sedan som kompletterande egenavgifter som de ska betala. |
17.53 |
Pensionssystemen delas in i två huvudtyper: i avgiftsbestämda system och förmånsbestämda system. |
Avgiftsbestämda system
17.54 |
Definition: Ett avgiftsbestämt system är ett pensionssystem där förmånerna enbart bestäms av storleken på de medel som byggts upp från de avgifter som betalats in under den anställdes tid i förvärvslivet och de värdeökningar som är följden av de placeringar av dessa medel som gjorts av den som förvaltar pensionssystemet. |
17.55 |
I ett avgiftsbestämt system bär den anställde hela risken för att systemet kommer att ge en tillräcklig pensionsinkomst. |
17.56 |
Det är relativt okomplicerat att lämna uppgifter om avgiftsbestämda system, eftersom en fullständig redovisning måste finnas och ingen försäkringsteknisk uppskattning förekommer. De flesta av dessa system återfinns i företagssektorerna (kolumn A i tabell 17.5), men i vissa fall kan den offentliga förvaltningen förvalta systemet. Pensionsrätter i alla avgiftsbestämda pensionssystem ingår i nationalräkenskapernas huvudkonton. |
Förmånsbestämda system
17.57 |
Definition: Ett förmånsbestämt system är ett pensionssystem där de förmåner som utges till den anställde vid pensioneringen bestäms enligt en formel, antingen enbart genom denna formel eller i kombination med ett garanterat minimibelopp. |
17.58 |
I ett förmånsbestämt system bär arbetsgivaren eller den enhet som handlar på arbetsgivarens vägnar risken för att systemet kommer att ge en tillräcklig pensionsinkomst. |
Avgiftsbestämda system med fiktiv pensionsbehållning och hybridsystem
17.59 |
Avgiftsbestämda system med fiktiv pensionsbehållning och hybridsystem tillhör gruppen förmånsbestämda system. |
17.60 |
Definition: Avgiftsbestämda system med fiktiv pensionsbehållning liknar ett avgiftsbestämt system men med ett garanterat minimibelopp som betalas ut. |
17.61 |
I ett avgiftsbestämt system med fiktiv pensionsbehållning krediteras avgifterna (både från anställda och från arbetsgivare) och samlas på individuella konton. Dessa individuella konton är fiktiva i den bemärkelsen att avgifterna till systemet används till att betala ut pensionsförmåner till de nuvarande pensionstagarna. Vid pensioneringen omvandlas det samlade saldot till en livränta med hjälp en formel som bland annat bygger på ett mått på förväntad livslängd. Livräntan justeras årligen för att avspegla levnadsstandarden. |
17.62 |
Hybridsystem är system som har inslag från både förmåns- och avgiftsbestämda system. Ett system klassificeras som hybridsystem om det har bestämmelser om både förmåns- och avgiftsbestämning eller om det omfattar ett avgiftsbestämt system med fiktiv pensionsbehållning och samtidigt har en bestämmelse om en bestämd förmån eller bestämd avgift. Det här kan kombineras för en enskild förmånstagare eller differentieras efter grupper av förmånstagare, t.ex. efter typ av avtal eller pension som utges. |
17.63 |
I avgiftsbestämda system med fiktiv pensionsbehållning och i hybridsystem delas risken för att systemet kommer att ge en tillräcklig pensionsinkomst mellan arbetsgivaren och den anställde. |
17.64 |
I vissa fall kan arbetsgivarens risk bäras av ett system med flera arbetsgivare som förvaltar det förmånsbestämda pensionssystemet på arbetsgivarens vägnar. |
Jämförelse mellan förmånsbestämda och avgiftsbestämda system
17.65 |
Den grundläggande skillnaden mellan redovisningen för ett förmånsbestämt pensionssystem och ett avgiftsbestämt pensionssystem är att den anställdes förmåner under den innevarande perioden i ett förmånsbestämt pensionssystem bestäms utifrån arbetsgivarens pensionsutfästelser, medan de i ett avgiftsbestämt pensionssystem bestäms av de avgifter som betalats in till systemet, kapitalavkastningen, vinster och förluster på innehavet samt tidigare avgifter. Det finns i princip fullständig information om förmånerna för dem som omfattas av ett avgiftsbestämt pensionssystem, medan det för dem som omfattas av ett förmånsbestämt pensionssystem görs en försäkringsteknisk uppskattning. |
17.66 |
Det finns fyra källor till förändringar av pensionsrätter i ett förmånsbestämt pensionssystem. Den första källan – ökning av nuvarande försäkringstjänst – är den ökning av rätter som hänger samman med intjänade löner under den innevarande perioden. Den andra källan – ökning av tidigare försäkringstjänst – är ökning av rätternas värde som beror på det faktum att alla som omfattas av systemet befinner sig ett år närmare pensioneringen (och livets slut). Den tredje förändringen i rätterna är en minskning på grund av utbetalning av förmåner till pensionstagarna i systemet. Den fjärde källan till förändring beror på andra faktorer, som avspeglas i andra förändringar av tillgångarna. |
17.67 |
Precis som i ett avgiftsbestämt pensionssystem kan arbetsgivaren och/eller den anställde betala faktiska avgifter till systemet under den innevarande perioden. Men de inbetalningarna kanske inte är tillräckliga för att täcka ökningen av förmånerna i samband med anställning under det innevarande året. En kompletterande avgift från arbetsgivaren tillräknas därför för att återställa balansen mellan de (faktiska och tillräknade) avgifterna och ökningen av rätterna i den löpande försäkringstjänsten. Dessa tillräknade avgifter brukar vara positiva, men kan vara negativa om summan av de inbetalade avgifterna överstiger ökningen av rätterna i den löpande försäkringstjänsten. |
17.68 |
I slutet av räkenskapsperioden kan storleken på pensionsrätterna för tidigare och nuvarande anställda beräknas genom att man uppskattar nuvärdet av de belopp som ska betalas ut som pension med hjälp av försäkringstekniska beräkningar. En faktor i den årliga ökningen av detta belopp är att nuvärdet av befintliga rätter i början av året, som fortfarande är utestående i slutet av året, har ökat eftersom ytterligare ett år har förflutit och därför måste en lägre diskonteringsfaktor användas för beräkningen av nuvärdet. Det är denna förändring av nuvärdet som är orsaken till ökningen av de tidigare intjänade rätterna. |
17.69 |
En annan grundläggande skillnad mellan ett förmånsbestämt pensionssystem och ett avgiftsbestämt pensionssystem gäller betalningen av kostnaden för förvaltningen av pensionssystemet. I ett avgiftsbestämt pensionssystem bärs hela risken av förmånstagarna. Pensionssystemet förvaltas på deras vägnar, och de betalar kostnaden för denna förvaltning. Eftersom systemet kan förvaltas av en annan enhet än arbetsgivaren är det lämpligt att behandla förvaltningskostnaden som en del av den kapitalavkastning som behålls i systemet för att täcka dess kostnader och generera en vinst. På samma sätt som vid redovisning av försäkringar behandlas kapitalavkastningen som om den helt tillräknats förmånstagarna, trots att en del används för att täcka kostnaden och återstoden återinvesteras i systemet. |
17.70 |
I ett förmånsbestämt pensionssystem är situationen annorlunda. Risken att medlen inte räcker till för att täcka pensionsrätterna bärs helt eller delvis av arbetsgivaren, eller en enhet som handlar på dennes vägnar, och inte av förmånstagarna ensamma. Systemet kan styras direkt av arbetsgivaren och ingå i samma institutionella enhet eller kan vara rent fiktivt. Även i detta fall finns kostnader förknippade med förvaltningen av systemet. Dessa kostnader bärs till att börja med av arbetsgivaren, men de bör dock betraktas som en form av inkomst in natura för de anställda och kan därför för enkelhetens skull inbegripas i arbetsgivarens avgifter. Det förutsätter att alla kostnader bärs av nuvarande anställda och inte av pensionstagarna. Det förutsätter också att den tillräkning som måste göras för fiktiva system kan tillämpas under andra omständigheter. |
17.71 |
I ett förmånsbestämt system är det inte sannolikt att egenföretagare och icke förvärvsarbetande fortsätter att betala in avgifter, såvida de inte tidigare var anställda och omfattades ett förmånsbestämt system och har rätt att göra det även i fortsättningen. Tidigare anställda, oavsett om de för närvarande uppbär pension eller inte, får en kapitalinkomst och betalar kompletterande egenavgifter. |
Pensionsadministratör, pensionsförvaltare, pensionsinstitut samt pensionssystem som omfattar flera arbetsgivare
17.72 |
Sociala försäkringssystem kan organiseras av arbetsgivaren eller den offentliga förvaltningen eller av försäkringsbolag för de anställdas räkning. Separata institutionella enheter kan också inrättas för att inneha och förvalta de tillgångar som ska användas för att täcka och betala ut pensionerna. Delsektorn för pensionsinstitut består enbart av sådana pensionsinstitut inom den sociala trygghetsförsäkringen som är separata institutionella enheter från de enheter som inrättade dem. |
17.73 |
En arbetsgivare kan ingå avtal med en annan enhet för att förvalta pensionssystemet och sköta utbetalningen till pensionstagarna. Detta kan ske på olika sätt. |
17.74 |
Den som handhar pensionssystemet, pensionsadministratören, agerar bara som arbetsgivarens ombud och sköter den löpande administrationen av pensionssystemet, medan arbetsgivaren fortfarande ansvarar för eventuella underskott i systemet eller åtnjuter eventuella överskott. |
17.75 |
Pensionsförvaltaren ansvarar även för att bestämma villkoren i ett annat anställningsrelaterat pensionssystem och bär det yttersta ansvaret för pensionsrätterna. Pensionsförvaltaren har också ett betydande ansvar för den långsiktiga strategin för placering av tillgångarna, inklusive placeringsval och administrationsstruktur. Samma enhet kan ofta fungera som både pensionsförvaltare och pensionsadministratör, men i vissa fall ligger ansvarsområdena hos olika enheter. |
17.76 |
Det inte ovanligt att en enda enhet ingår avtal om förvaltning av flera arbetsgivares pensionssystem i form av ett pensionssystem för flera arbetsgivare. Pensionssystemet för flera arbetsgivare tar då ansvaret för eventuella underskott av medel så att pensionsrätterna kan täckas och har i gengäld rätt att behålla eventuella överskottsmedel. Genom riskspridning mellan ett antal arbetsgivare väntar man sig i ett pensionssystem för flera arbetsgivare att kunna balansera över- och underfinansiering och få ett överskott för samtliga system som helhet på ett sätt som liknar riskspridningen på många kunder hos ett försäkringsbolag. I detta fall är det pensionssystemet för flera arbetsgivare som är pensionsförvaltaren. |
17.77 |
När den offentliga förvaltningen ansvarar för att utge förmåner till stora delar av befolkningen fungerar social trygghet som ett system för flera arbetsgivare. Precis som ett försäkringsbolag tar den offentliga förvaltningen då ansvaret för att täcka eventuella underskott om medlen inte täcker pensionsskulderna och kan ha rätt att behålla eventuella överskott. Eftersom social trygghet ofta finansieras löpande som fördelningssystem uppkommer inte något överskott, och om medlen inte räcker till kan staten ha befogenheter att ändra åtaganden såväl för framtida anställningar som för tidigare perioder. |
17.78 |
Pensionsförvaltarens ansvar för underfinansiering respektive åtnjutande av eventuell överfinansiering i ett pensionssystem redovisas som ett förhållande mellan skulder och tillgångar gentemot pensionsadministratören. Förändringen av skulderna mellan pensionsförvaltaren och pensionsadministratören redovisas period för period. Det är inte pensionsrätterna i systemet som bokförs som pensionsförvaltarens skulder utan skillnaden mellan pensionsrätterna och systemets tillgångar. Om systemets tillgångar överstiger pensionsrätterna, vilket kallas överfinansiering, redovisas detta som ett förhållande mellan skulder och tillgångar för pensionsförvaltaren om det är säkert att överfinansieringen kommer att tillfalla pensionsförvaltaren om systemet likvideras. |
17.79 |
Alla vinster och förluster avseende de tillgångar som förvaltas av pensionsadministratören tillräknas pensionsförvaltaren så att pensionsinstitutets nettoförmögenhet alltid förblir exakt noll. |
Bokföring av stockar och flöden efter typ av pensionssystem inom social försäkring
Transaktioner för pensionssystem inom social trygghet
17.80 |
Eftersom social trygghet normalt finansieras löpande framgår inte ökningar av pensionsrätterna inom sociala trygghetssystem av nationalräkenskapernas huvudkonton. Om alla länder utgav likartade förmåner inom de sociala trygghetssystemen och sociala försäkringssystemen skulle det vara enkelt att göra internationella jämförelser. Så är dock inte fallet, och de nationella uppfattningarna om vad som ingår i social trygghet varierar betydligt. |
17.81 |
Pensionsrätterna från sociala trygghetssystem ingår inte i nationalräkenskapernas huvudkonton. Dessa system och arbetsgivarnas system varierar betydligt mellan medlemsstaterna. Pensionsrätter från de sociala trygghetssystemen tas upp i de intjänade pensionsrätter som framgår av tilläggstabellen (tabell 17.5) för att underlätta jämförelsen av uppgifter från olika länder. |
17.82 |
Bokföringen av flödena för pensionssystem inom social trygghet avser arbetsgivarnas och de anställdas avgifter samt de sociala trygghetsförmånerna. |
17.83 |
En avgift som arbetsgivaren betalar behandlas som en del av ersättningar till anställda. Den bokförs som en fördelningstransaktion från arbetsgivaren till den anställde. Den anställde betalar sedan arbetsgivarens avgift samt en eventuell egenavgift till de sociala trygghetssystemen. Detta belopp bokförs som betalning till den offentliga förvaltningen från hushållen. |
17.84 |
Alla avgifter från egenföretagare och icke förvärvsarbetande ingår också i de avgifter som hushållen betalar till den offentliga förvaltningen. |
17.85 |
Sociala trygghetsförmåner bokförs som fördelningstransaktioner från den offentliga förvaltningen till hushållen. |
17.86 |
I tabell 17.2 visas transaktioner som avser ett pensionssystem inom social trygghet. Tabell 17.2 – Konton för sociala avgifter och pensionsförmåner som betalas via sociala trygghetssystem
|
Transaktioner för andra anställningsrelaterade pensionssystem
17.87 |
För andra anställningsrelaterade system bokförs i regel förmånstagarnas pensionsrätter i takt med att de byggs upp. Kapitalavkastningen från befintliga pensionsrätter bokförs som fördelad till förmånstagarna och återinvesterad av dem i pensionssystemet. |
17.88 |
Bokföringen av transaktioner för ett avgiftsbestämt system är mindre komplicerad än för ett förmånsbestämt system. |
17.89 |
För båda typerna av system antas att det finns en pensionsfond. För ett avgiftsbestämt pensionssystem måste det finnas en verklig fond. För ett förmånsbestämt pensionssystem kan fonden vara verklig eller fiktiv. Om fonden existerar kan den ingå i samma institutionella enhet som arbetsgivaren, utgöra en separat institutionell enhet med ett självständigt pensionssystem eller ingå i en annan finansiell institution, antingen ett försäkringsbolag eller ett pensionssystem för flera arbetsgivare. |
Transaktioner för avgiftsbestämda pensionssystem
17.90 |
De avgifter som arbetsgivaren betalar till ett avgiftsbestämt pensionssystem för sina anställda behandlas som ersättningar till anställda. |
17.91 |
Kapitalavkastningen från ackumulerade pensionsrätter bokförs också som fördelade till hushållen från pensionsinstitutet. I kapitalavkastningen ingår ränta och utdelningar samt den omfördelade inkomsten från kollektiva fonder, om pensionsinstitutet innehar andelar i sådana. Pensionsinstitutet kan äga egendom och generera ett nettodriftsöverskott, vilket ingår i den kapitalavkastning som fördelas till pensionstagarna. I så fall omfattar termen kapitalavkastning denna inkomstkälla, om den finns. De kapitalvinster och kapitalförluster som uppkommer genom placeringen av de ackumulerade pensionsrätterna ingår inte i kapitalavkastningen, utan bokförs som andra förändringar på grund av omvärderingar. |
17.92 |
En del av den avkastning som fördelas till hushållen används för att täcka kostnader för pensionsinstitutets administration. Denna kostnad bokförs som pensionsinstitutets produktion och som en konsumtionsutgift för hushållen. Den återstående delen av den omfördelade inkomsten behandlas som kompletterande pensionsavgifter som hushållen betalar tillbaka till pensionsinstitutet. |
17.93 |
De sociala avgifterna bokförs som betalningar från hushållen till pensionsinstitutet. De totala sociala avgifterna består av de faktiska avgifter som betalas av arbetsgivarna som en del av ersättningar till anställda, de faktiska avgifterna från de anställda och eventuella andra enskilda personer, t.ex. personer som tidigare var anslutna till systemet, egenföretagare och icke förvärvsarbetande och pensionstagare samt av de kompletterande avgifter som anges i punkt 17.92. För tydlighetens skull och för en bättre jämförelse med förmånsbestämda system bokförs de kompletterande avgifterna till fullt värde. Hushållens totala avgifter till pensionsinstitutet är netto på samma sätt som försäkringspremier är netto, dvs. de är summan av alla inbetalade avgifter minus administrationsavgiften. |
17.94 |
Andra personer än anställda som betalar avgifter till ett avgiftsbestämt pensionssystem kan vara egenföretagare som är anslutna till ett avgiftsbestämt pensionssystem eller icke förvärvsarbetande som är anslutna till ett avgiftsbestämt pensionssystem i kraft av sitt yrke eller tidigare anställning. |
17.95 |
Pensionsförmåner som pensionsinstituten utger till hushållen bokförs som fördelningstransaktioner under andra pensionsförmåner från sociala försäkringssystem (D.6221). |
17.96 |
Det finns också en transaktion för den tjänst som tillhandahållits av pensionsinstitutet (som motsvarar värdet på pensionsinstitutets produktion) och som bokförs som en konsumtionsutgift för hushållen. |
17.97 |
Den ökning av pensionsrätterna som sker på grund av att avgiftsinbetalningen varit större än de förmåner som utgetts bokförs som en betalning från pensionsinstitutet till hushållen. På samma sätt bokförs en minskning av pensionsrätter på grund av underskott av avgiftsinbetalningar som en betalning från hushållen till pensionsinstitutet. Förändringen i pensionsrätter påverkar direkt hushållens nettoförmögenhet och därmed hushållens sparande. Eftersom ökningen av förmånstagarnas pensionsrätter i ett avgiftsbestämt pensionssystem, och därmed finansieringen av förmånerna, till stor del härrör från kapitalvinster som inte ingår i förmånstagarnas kompletterande avgifter i avgiftsbestämda pensionssystem kommer justeringen för förändringen i pensionsrätter för de enskilda personerna ofta att bli negativ. |
17.98 |
Justeringen för ändringen av de pensionsrätter som pensionsinstitutet betalar till hushållen bokförs som hushållens fordring på pensionsinstitutet. |
17.99 |
I tabell 17.3 visas de poster som krävs för att bokföra transaktioner som rör ett avgiftsbestämt system. Den är enklare än motsvarande tabell för ett förmånsbestämt system, eftersom inga tillräknade transaktioner ingår. Tabell 17.3 – Konton för pensionsförmåner som utbetalas enligt ett avgiftsbestämt system
|
Övriga flöden som rör avgiftsbestämda pensionssystem
17.100 |
De andra faktorer som påverkar förändringen av balansräkningens post för förändring i pensionsrätter visas i övriga förändringarna av konton över tillgångar. Rätterna för dem som är anslutna till systemet uppvisar kapitalvinster eller kapitalförluster i omvärderingskontot som exakt motsvarar kontona för pensionsinstitutets tillgångar för att täcka dessa utfästelser. |
17.101 |
Placeringen av medlen i avgiftsbestämda pensionssystem leder till kapitalvinster eller kapitalförluster. Sådana vinster eller förluster uppstår genom värdeförändringar i pensionsinstitutets tillgångar, och ett belopp som exakt motsvarar kapitalvinsterna och kapitalförlusterna tillskrivs som en ökning av förmånstagarnas pensionsrätter. Detta bokförs på omvärderingskontot. |
Transaktioner för förmånsbestämda pensionssystem
17.102 |
I förmånsbestämda pensionssystem behåller arbetsgivaren ansvaret för att täcka pensionsutbetalningarna. Alternativen är att använda ett system för flera arbetsgivare eller ett system där den offentliga förvaltningen tar ansvaret på arbetsgivarens vägnar enligt definitionerna i punkterna 17.76 och 17.77. |
17.103 |
En arbetsgivares totala avgifter för en anställd till ett förmånsbestämt pensionssystem måste tillsammans med den anställdes faktiska avgifter, exklusive kostnader för driften av systemet, räcka till för att täcka ökningen av rätterna i den anställdes löpande försäkringstjänst. Arbetsgivarens avgift delas upp i en faktisk och en tillräknad del, där den senare beräknas så att man får en exakt överensstämmelse mellan alla avgifter till fonden som ökar den anställdes rättigheter och den löpande administrationskostnaden för dessa rätter. |
17.104 |
Arbetsgivarens avgift beräknas i förhållande till den intjänade pensionsrätten under perioden oberoende av eventuell investeringsinkomst i systemet under samma period eller eventuell överfinansiering av systemet. Rätten för den innevarande perioden ingår i ersättningar till anställda. Om man inte tar upp arbetsgivarens avgift till det fulla värdet skulle det medföra en underskattning av ersättningar till anställda och därmed en överskattning av arbetsgivarens driftsöverskott. Det är viktigt att avgifterna bokförs även under perioder då arbetsgivaren inte gör några faktiska avgiftsinbetalningar, eftersom nedsättningen av arbetsgivarens avgift betraktas som en skuldförändring mellan pensionsinstitutet och arbetsgivaren. Bådas nettoförmögenhet förblir därför densamma som när avgifter inte bokförs under en period då avgifter inte betalas, utan att man artificiellt behöver minska ersättningarna till anställda. |
17.105 |
I förmånsbestämda system kan det finnas en kvalifikationstid innan en anställd får rätt att ta ut ålderspension. Trots denna kvalifikationstid ska både avgifter och rätter bokföras från och med den första anställningsdagen, justerade med en faktor för sannolikheten att den anställde faktiskt kommer att fullgöra kvalifikationstiden. |
17.106 |
Summan av arbetsgivarens faktiska och tillräknade pensionsavgifter behandlas som ersättningar till anställda. Den bokförs som användning för arbetsgivaren på kontot för inkomstbildning och som en tillgång för den anställde på kontot för allokering av primära inkomster. |
17.107 |
Ökningen av nuvärdet av rätterna för fortsatt anställda och för dem som inte längre betalar avgifter men har kvar rätten till pension i framtiden utgör kapitalavkastning fördelad på de anställda. Inget avdrag görs för belopp som kan ha fonderats från kapitalvinster eller belopp som inte motsvaras av befintliga medel. Kapitalavkastningen motsvarar det belopp som den anställde alltid har rätt till enligt gällande avtal. De medel genom vilka arbetsgivaren till sist kan fullgöra sin utfästelse är inte relevant för bokföringen av detta som kapitalavkastning, lika lite som de medel genom vilka ränta eller utdelningar faktiskt finansieras påverkar bokföringen som kapitalavkastning. Kapitalavkastningen bokförs som användning för pensionsinstitutet och som en tillgång för hushållen. Den återinvesteras omedelbart av hushållen i pensionsinstitutet och ingår i hushållens kompletterande pensionsavgifter. |
17.108 |
På kontot för sekundär inkomstfördelning visas de sociala avgifterna som användning för hushållen och som en tillgång för pensionsinstitutet. Det totala beloppet på de sociala avgifter som ska betalas består av arbetsgivarnas faktiska och tillräknade avgifter, som ingår i ersättningar till anställda (exklusive driftskostnaderna för pensionssystemet), de anställdas faktiska avgifter samt de kompletterande avgifter som anges i punkt 17.107. Så som förklarades i punkterna 17.54-17.56 beträffande avgiftsbestämda system visar kontona det fulla värdet av avgifterna och de kompletterande avgifterna med en balanspost för administrationskostnaden. Det belopp som faktiskt betalats är ett nettobelopp. |
17.109 |
Pensionsförmånerna till hushållen från pensionssystemet bokförs på kontot för sekundär inkomstfördelning. När förmånerna utges i form av livränta visas betalningarna här, inte det engångsbelopp som utbetalas vid tidpunkten för pensioneringen. |
17.110 |
På kontot för användning av inkomst finns det en post för betalning av pensionsinstitutets tjänst, motsvarande värdet av institutets produktion plus produktionen för det bolag som administrerar de livräntor som köps med pensionsrätterna. Det visas som en användning för hushållen och en tillgång för pensionsinstitutet. |
17.111 |
På kontot för användning av inkomst finns det också en post som visar ökningen av pensionsrätterna med anledning av att arbetsgivaren beviljar ytterligare pensionsrätter, minus minskningen från de förmåner som kan uppbäras. Detta belopp visas som en tillgång för hushållen och som en användning för pensionsinstitutet. Beloppet bör ingå i hushållens sparande, eftersom denna förändring av pensionsrätterna direkt påverkar hushållens nettoförmögenhet. |
17.112 |
Det belopp på kontot för användning av inkomst som pensionsinstitutet betalar till hushållen visas på kontot för finansiella transaktioner som en förändring av hushållens tillgångar i pensionsinstitutet. |
17.113 |
Andra organisationer, t.ex. en facklig organisation, kan driva ett förmånsbestämt pensionssystem för sina medlemmar som på alla sätt är jämförbart med en arbetsgivares förmånsbestämda pensionssystem. Exakt samma bokföring följs, med undantag av att hänvisningarna till arbetsgivaren ska betraktas som hänvisningar till pensionsförvaltaren och hänvisningarna till de anställda som hänvisningar till de personer som är anslutna till systemet. |
17.114 |
För att illustrera bokföringen av transaktioner kopplade till ett förmånsbestämt pensionssystem visas ett räkneexempel i tabell 17.4. Tillräknade belopp visas med fet stil, medan belopp som följer av omförningar är kursiverade. Tabell 17.4 – Konton för pensionsförmåner som utbetalas enligt ett förmånsbestämt system
|
17.115 |
Försäkringstekniska beräkningar visar att ökningen av pensionsrätterna från den löpande försäkringstjänsten, dvs. nettobeloppet på de ytterligare pensionsrätter som intjänats under det aktuella året, uppgår till 15. Hushållens (försäkringstagare/anställda) bidrar med 1,5. Arbetsgivaren måste därför bidra med 13,5. Dessutom uppskattas driftskostnaden för systemet till 0,6. Arbetsgivaren måste därför bidra med sammanlagt 14,1. De faktiska avgifterna från arbetsgivaren är 10, och de återstående 4,1 är således tillräknade avgifter. Produktionen 0,6 visas på kontot över produktion. Konsumtionen av denna tjänst bokförs på kontot för användning av inkomst. Arbetsgivarens avgifter visas som en användning för arbetsgivaren på kontot för inkomstbildning och som en tillgång för hushållen på kontot för allokering av primära inkomster. |
17.116 |
På kontona för allokering av primära inkomster visas också kapitalinkomst. Den ökning av pensionsrätterna som härrör från tidigare försäkringstjänst på grund av nedräkning av diskonteringsfaktorn därför att pensioneringen är ett år närmare uppgår till 4. Detta visas som ett tillräknat flöde av kapitalinkomst från pensionsinstitutet till hushållen. Samtidigt tjänar pensionsinstitutet 2,2 från kapitalavkastningen från de förvaltade fonderna. Därför uppkommer här ett underskott på 1,8 i pensionsinstitutets tillgångar, vilket dock inte framgår av de löpande kontona. |
17.117 |
Hushållens betalningar till pensionsinstitutet visas på kontot för sekundär inkomstfördelning. Detta kan ses på två olika sätt. Summan av hushållens avgifter ska vara lika med ökningen av rätter från den löpande försäkringstjänsten (15) plus ökningen från inkomst av tidigare rätter (4) eller 19 sammanlagt. De belopp som faktiskt betalats är 10, mottagna som arbetsgivarnas faktiska avgifter, 4,1 som tillräknade avgifter, 1,5 är hushållens egna avgifter, kompletterande avgifter på 4 minus administrationsavgiften på 0,6, varav summan återigen blir 19. |
17.118 |
På kontot för användning av inkomst, samt för inköp av administrationsavgiften som en del av hushållens konsumtionsutgifter, visas förändringarna av pensionsrätterna som en användning för pensionsinstitutet och som en tillgång för hushållen. I detta exempel balanseras hushållens avgifter på 19 mot pensionsförmånerna på 16. Det finns således en ökning av pensionsrätter på 3 som hushållen har att fordra. |
17.119 |
Hushållens sparande uppgår till 17,5, varav 3 motsvarar ökningen av deras pensionsrätter. Detta innebär att de har förvärvat andra finansiella tillgångar (eller minskat sina skulder) med 14,5. Denna siffra är skillnaden mellan mottagna förmåner (16) och hushållens faktiska avgifter på 1,5. |
17.120 |
På pensionsinstitutets konto för finansiella transaktioner visas 4,1, som var den tillräknade avgiften, som pensionsadministratörens fordran på arbetsgivaren. Hushållen har en fordran på pensionsinstitutet för förändringen av pensionsrätter på 3. Dessutom minskar pensionsinstitutet sina tillgångar eller ökar sina skulder med 2,3, vilket motsvarar den disponibla inkomsten exklusive den tillräknade avgiften från arbetsgivaren. |
TILLÄGGSTABELL FÖR INTJÄNADE PENSIONSRÄTTER INOM SOCIAL FÖRSÄKRING
Utformning av tilläggstabellen
17.121 |
Tilläggstabellen (tabell 17.5) för intjänade pensionsrätter inom social försäkring ger en ram för sammanställning och redovisning av jämförbara uppgifter om balansräkningar, transaktioner och andra flöden för alla typer av pensionsrätter ur gäldenärens (pensionsförvaltarens) och borgenärens (hushållens) synvinkel. Tabellen visar också stock- och flödesuppgifter som inte fullt ut bokförs på nationalräkenskapernas huvudkonton för vissa pensionssystem, t.ex. den offentliga förvaltningens ofonderade förmånsbestämda system där den offentliga förvaltningen är pensionsförvaltare samt pensionssystemen inom social trygghet. |
17.122 |
Tilläggstabellen omfattar bara ålderspensioner inom de sociala försäkringssystemen, inklusive sådana pensioner som utbetalas före den normala pensionsåldern. Socialt bistånd, sjukvårdsförsäkring och omvårdnadsförsäkring, separat sjuk- och invaliditetsförsäkring ingår inte i tabellen. Individuella försäkringsavtal ingår inte heller. I praktiken kanske det inte är möjligt eller tillräckligt viktigt med en fullständigt separat redovisning av de delar av de sociala försäkringssystemen som inte avser pensioner. Vissa delar av det sociala biståndet i pensionssystemen som normalt ingår i de sociala försäkringssystemen kanske inte går att särskilja. De tas därför upp i tilläggstabellen. |
17.123 |
Rätter för efterlevande (t.ex. makar utan egen förvärvsinkomst, barn och barn som har mist en eller båda föräldrarna) samt invaliditetsförmåner tas upp i tilläggstabellen om de utgör en integrerad del av pensionssystemet. |
17.124 |
Alla poster i tilläggstabellen bokförs utan avdrag för skatter, kompletterande sociala avgifter eller administrationskostnader för pensionssystemet. Tabell 17.5 – Tilläggstabell om hittills intjänade pensionsrätter inom social försäkring
|
Kolumner i tabellen
17.125 |
Kolumnerna i tabellen avser följande tre olika grupper av pensionssystem:
|
17.126 |
Pensionssystemens förmånstagare brukar huvudsakligen vara inhemska hushåll. I vissa länder kan antalet utländska hushåll som uppbär pensionsförmåner vara betydande. I så fall läggs kolumn J till för att visa totalsumman för utländska hushåll. |
17.127 |
Beslutet att bokföra pensionsrätter i ett ofonderat anställningsrelaterat förmånsbestämt pensionssystem där den offentliga förvaltningen är pensionsförvaltare i nationalräkenskapernas huvudkonton eller enbart i tilläggstabellen beror på det förmånsbestämda systemets karaktär. Den vägledande principen för bokföring i nationalräkenskaperna är systemets nära anknytning till det nationella pensionssystemet inom social trygghet. |
17.128 |
Det finns många olika system i EU. Om alla system skulle inbegripas skulle detta leda till en inkonsekvent bokföring. Rätter i ofonderade anställningsrelaterade förmånsbestämda system där sektorn offentlig förvaltning är pensionsförvaltare tas därför bara upp i tilläggstabellen. Detta påverkar beräkningsmetoden i nationalräkenskapernas huvudkonton för arbetsgivarnas tillräknade sociala avgifter till dessa system. |
17.129 |
Pensionssystem klassificeras vidare efter pensionsförvaltare inom sektorn offentlig förvaltning och pensionsförvaltare utanför sektorn offentlig förvaltning. Definitionen av pensionsförvaltare finns i punkt 17.75. |
17.130 |
Vissa pensionssystem som sköts av arbetsgivare omfattar blandade grupper och kan t.ex. inbegripa både offentligt anställda och anställda i offentliga bolag, och i många pensionssystem fryses medlemskapet för dem som byter arbetsgivare. Även om ett system har en liten andel offentligt anställda hindrar det inte att det beskrivs som ett system med en pensionsförvaltare inom sektorn offentlig förvaltning. |
17.131 |
Fonderade förmånsbestämda system för anställda inom sektorn offentlig förvaltning visas i kolumnerna E och F. I kolumn E visas system som förvaltas av pensionsinstitut eller försäkringsbolag och i kolumn F system som den offentliga förvaltningen själv förvaltar. System för egna anställda inom den offentliga förvaltningen där pensionsrätterna inte tas upp i nationalräkenskapernas huvudkonton visas i kolumn G. Summan av kolumnerna E, F och G visar därför den offentliga förvaltningens hela ansvar för sina egna anställdas pensionsrätter. |
17.132 |
Pensionssystem klassificeras efter typ i avgiftsbestämda system (kolumnerna A och D) och i förmånsbestämda system (kolumnerna B, E, F och G). Kolumn H avser pensionssystem inom social trygghet. |
Rader i tabellen
17.133 |
Raderna i tabellen motsvarar positioner i balansräkningen, transaktioner och övriga flöden som avser pensionsrätter i de system som ingår i tilläggstabellen. De visas separat i tabell 17.6. Det råder överensstämmelse mellan den ingående stocken av pensionsrätter för dessa system i början av perioden och den utgående stocken av pensionsrätter i slutet av perioden, med beaktande av alla transaktioner och övriga flöden under den perioden. För de system som tas upp i kolumnerna G och H bokförs inte stockarna av pensionsrätter på nationalräkenskapernas huvudkonton, däremot många av transaktionerna. Tabell 17.6 – Rader i tilläggstabellen för intjänade pensionsrätter inom social försäkring
|
Ingående och utgående balansräkningar
17.134 |
Rad 1 visar den ingående stocken av pensionsrätter, som exakt motsvarar den utgående stocken från föregående räkenskapsperiod. Rad 10 visar motsvarande utgående stock av pensionsrätter i slutet av räkenskapsperioden. |
Förändringar i pensionsrätter p.g.a. transaktioner
17.135 |
Arbetsgivarnas och de anställdas faktiska sociala avgifter och egenavgifter bokförs på raderna 2.1 och 2.3, precis som i nationalräkenskapernas huvudkonton. För vissa pensionssystem, särskilt pensionssystem inom social trygghet, måste faktiska sociala avgifter som avser pensioner särskiljas från sociala avgifter som gäller andra risker, t.ex. arbetslöshet. |
17.136 |
För förmånsbestämda pensionssystem mäts i regel arbetsgivarnas tillräknade sociala avgifter som saldoposten – eventuella förändringar i pensionsrätterna under året som inte tas upp på andra rader i tabellen bokförs på rad 2.2. Denna rad inbegriper s.k. erfarenhetseffekter, där det konstaterade resultatet av antagandena i pensionsmodellen (löneutveckling, inflation och diskonteringssats) avviker från de antagna nivåerna. För avgiftsbestämda system förs nollor in på denna rad. |
17.137 |
Rad 2.4 visar intjänad eller tillräknad kapitalinkomst i systemen, som går via hushållssektorn eller utlandssektorn. Det bör noteras att denna kapitalinkomst motsvarar nedräkningen av diskonteringssatsen för alla förmånsbestämda system, inklusive social trygghet, oavsett om de är fonderade eller inte. Värdet är därför lika med diskonteringssatsen multiplicerad med pensionsrätterna i början av räkenskapsperioden. |
17.138 |
Vissa av posterna på raderna i kolumnerna G och H, särskilt arbetsgivarnas och de anställdas faktiska avgifter, tas upp i nationalräkenskapernas huvudkonton även om rätterna och förändringen av dessa inte tas upp. Övriga poster i kolumnerna G och H i tilläggstabellen är skuggade i tabellen och förklaras nedan. |
17.139 |
Arbetsgivarnas tillräknade avgifter för de system inom den offentliga förvaltningen där rätterna tas upp i kolumn G men inte i nationalräkenskapernas huvudkonton kräver särskilda överväganden. För nationalräkenskapernas huvudkonton ska de tillräknade avgifterna uppskattas på grundval av försäkringsmässiga beräkningar. Endast när de försäkringsmässiga beräkningarna inte är tillräckligt tillförlitliga kan två andra metoder användas för att uppskatta arbetsgivarnas tillräknade pensionsavgifter för system inom den offentliga förvaltningen, antingen
Poster för hushållens kompletterande egenavgifter och övriga förändringar i rätterna visas enligt samma principer som för privata system. |
17.140 |
En post beräknad enligt samma försäkringsmässiga princip för social trygghet visas på rad 3 som ”Övriga (försäkringsmässigt beräknade) ökningar av pensionsrätter i pensionssystem inom social trygghet”. Den åtskiljs således från arbetsgivarnas tillräknade sociala avgifter. |
17.141 |
Eftersom tilläggstabellen ger en fullständig genomgång av förändringarna i pensionsrätter under räkenskapsperioden måste en särskild rad införas för det fall då de faktiska sociala avgifterna till pensionssystemet inom social trygghet inte är försäkringsmässigt beräknade och som således är en tillräknad avgift (som inte är någon arbetsgivares ansvar). Dessa tillräknade transaktioner för pensionssystem inom social trygghet visas på rad 3 som annan försäkringsmässig ökning av pensionsrätterna i pensionssystem inom social trygghet. Posterna på denna rad kan vara positiva eller negativa. De är negativa i ett pensionssystem inom social trygghet när diskonteringssatsen är högre än systemets interna avkastning. Pensionssystemets interna avkastning är den diskonteringssats som likställer nuvärdet för de faktiskt betalda avgifterna och det diskonterade värdet för de pensionsrätter som intjänats genom dessa avgifter. Negativa poster uppstår exempelvis då avgifterna har höjts över den försäkringsmässiga nivå som krävs för att finansiera ett kortsiktigt underskott. |
17.142 |
Rad 3 visar inga kontanta transfereringar från skatteinkomster, och skulle tagits upp på huvudkontona som löpande transfereringar mellan offentliga förvaltningsenheter om de inte haft någon inverkan på pensionsrätterna. I vissa medlemsstater gör staten transfereringar till pensionssystem som ökar pensionsrätterna (t.ex. om transfereringar görs till vissa samhällsgrupper som inte kan betala avgifter direkt), vilket tyder på att beloppen torde ingå implicit i värdet på denna rad som beräknas som skillnaden. |
17.143 |
Skillnaderna i räkenskapsperioden mellan den antagna och den faktiska löneutvecklingen (dvs. löneutvecklingsdelen av de s.k. erfarenhetseffekterna eller de försäkringsmässiga effekterna i modellen) måste avspeglas i transaktionerna (arbetsgivarnas tillräknade sociala avgifter) tillsammans med alla andra erfarenhetseffekter. |
17.144 |
Rad 3 omfattar alla erfarenhetseffekter som konstaterats för pensionssystem inom social trygghet, där det konstaterade resultatet av antagandena i pensionsmodellen (löneutveckling, inflation och diskonteringssats) för ett år avviker från de antagna nivåerna. |
17.145 |
Rad 4 visar pensionsförmåner som betalats ut under räkenskapsperioden. Effekten av utbetalningar av pensionsförmåner är att en del av de pensionsrätter som ingår i den ingående stocken på rad 1 betalas av. |
17.146 |
Rad 5 visar förändringarna i pensionsrätter p.g.a. avgifter och förmåner. Det är rad 2 plus rad 3 minus rad 4. Denna saldopost som mäts från kontona för icke-finansiella transaktioner motsvarar posten från kontona för finansiella transaktioner. |
17.147 |
En aspekt av de förändringar som sker på pensionsområdet är de ökade möjligheterna till s.k. flyttbara pensioner, så att en person som byter arbete kan överföra sina pensionsrätter hos den tidigare arbetsgivaren till den nya arbetsgivaren. Detta påverkar inte det berörda hushållets pensionsrätter, men det sker en transaktion mellan de två pensionssystemen när det nya systemet tar över skulden från det tidigare systemet. Det sker dessutom en motsvarande transaktion för vissa tillgångar som motsvarar dessa skulder. |
17.148 |
Om den offentliga förvaltningen tar över ansvaret för att utge pensioner till anställda i en enhet som inte tillhör den offentliga förvaltningen genom en explicit transaktion måste alla betalningar från den externa enheten bokföras som förutbetalda sociala avgifter (F.89). Liknande typer av modeller diskuteras närmare i punkterna 20.272–20.275. |
17.149 |
Om en enhet tar över en annan enhets ansvar för pensionsrätter bokförs två transaktioner på rad 6. Den första är överföringen av pensionsrätter från det ursprungliga pensionssystemet till det nya pensionssystemet. Den andra kan vara en transferering av kontanter eller andra finansiella tillgångar som ersättning till det nya pensionssystemet. Värdet på transfereringen av finansiella tillgångar behöver inte exakt motsvara värdet av de överförda pensionsrätterna. I så fall behövs det en tredje post i transaktionerna för kapitaltransfereringar för att korrekt avspegla förändringen av de två berörda enheternas nettoförmögenhet. |
17.150 |
Det blir allt vanligare att arbetsgivare reformerar de pensionssystem som de förvaltar till följd av demografiska och andra faktorer. Reformerna kan gälla ändring av modellen för förmånen, pensionsåldern eller andra bestämmelser för systemet. |
17.151 |
Det är bara genomförda pensionsreformer som tas upp i nationalräkenskaperna i uppskattningen av pensionsrätterna för det år då reformen genomförs och i de därpå följande konstaterade flödena. Att en arbetsgivare tillkännager sin avsikt att genomföra en pensionsreform är inte tillräcklig grund för att ta upp effekterna av reformen i nationalräkenskaperna. |
17.152 |
I vissa fall väljer arbetsgivaren att vid reformen lämna befintliga medlemmars intjänade pensionsrätter orörda och endast tillämpa reformen på framtida förvärv av rätter. I så fall blir det ingen omedelbar effekt på de löpande pensionsförmånerna. Effekten kan ses i framtida mätningar av pensionsförmåner på samma sätt som med metoden för intjänade förmåner. |
17.153 |
I vissa fall bestämmer sig dock arbetsgivaren för att genomföra reformer som påverkar redan intjänade rätter för befintliga medlemmar, t.ex. en allmän höjning av pensionsåldern för alla medlemmar. Sådana reformer förändrar stocken av pensionsrätter under det år reformen genomförs. Denna effekt måste redovisas som ett flöde. Det kan vara mycket stort, eftersom det påverkar nuvarande och framtida pensionsrätter. |
17.154 |
Förändringar i pensionsrätter bokförs som transaktioner på följande sätt:
|
17.155 |
Förändringar i pensionsrätter som görs utan förhandlingar ska bokföras som andra volymförändringar i tillgångar. |
17.156 |
Förändringar i intjänade rätter som följer av tidigare försäkringstjänst ska bokföras som kapitaltransferering. |
17.157 |
Rad 7 visar effekten av reformer av pensionssystemets uppbyggnad på rätter som gäller tidigare försäkringstjänst. |
Förändringar i pensionsrätter p.g.a. övriga ekonomiska flöden
17.158 |
På raderna 8 och 9 redovisas övriga flöden, t.ex. omvärderingar och andra volymförändringar, som rör pensionssystemen inom de sociala trygghetsförsäkringssystemen. I tabell 17.7 illustreras andra flödena uppdelade på omvärderingar och andra volymförändringar. |
17.159 |
Omvärderingar beror på förändringar av viktiga modellantaganden i de försäkringsmässiga beräkningarna. Dessa antaganden gäller diskonteringssats, löneutveckling och inflation. Erfarenhetseffekterna ingår inte här, såvida de inte kan identifieras separat. Andra förändringar i de försäkringsmässiga uppskattningarna bokförs sannolikt i större utsträckning än andra volymförändringar i tillgångar. Effekterna av prisförändringar p.g.a. placeringar av rätterna bokförs som omvärderingar på omvärderingskontot. |
17.160 |
När de demografiska antagandena i de försäkringsmässiga beräkningarna förändras bokförs de som andra volymförändringar i tillgångar. Tabell 17.7 – Andra flöden som omvärderingar och andra volymförändringar i tillgångar Omvärderingar Förändringar i antagen diskonteringssats Förändringar i antagen löneutveckling Förändringar i antagen prisutveckling Andra volymförändringar i tillgångar Förändringar i demografiska antaganden Andra förändringar |
Tillhörande indikatorer
17.161 |
Finansiella tjänster som produceras av alla pensionssystem bokförs som betalade av systemets medlemmar. Kostnaderna för pensionssystemen bokförs därför inte som insatsförbrukning för den arbetsgivare som sköter systemet. I diagram 17.1 redovisas därför finansiella tjänster åtskilda från sociala avgifter. När finansiella tjänster redovisas på detta sätt kommer siffrorna för avgifter som de anställda fått från sina arbetsgivare att vara exakt desamma som den del av avgifterna som de anställda betalar till pensionssystemet. Vidare är det inte nödvändigt att visa vilka delar av de sociala avgifterna som täcker administrationskostnaden. I ett avgiftsbestämt system är det hushållens kompletterande egenavgifter som täcker administrationskostnaden och i ett förmånsbestämt system är det antingen arbetsgivarnas eller hushållens avgifter. Eftersom produktion bokförs för alla arbetsgivares pensionssystem (som systemets medlemmar förbrukar) visas på rad 11 produktionen efter typ av system. Diagram 17.1 – Pensionsrätter och deras förändringar
Detta diagram redovisas bara som illustration och de olika rutornas storlek har ingen särskild innebörd. |
Försäkringsmässiga antaganden
Intjänade rätter
17.162 |
I nationalräkenskaperna avser pensionsrätterna ett bruttobegrepp. Inga tillgångar eller ackumulerade sociala avgifter beaktas därför i sammanställningen av nettorätterna. Endast pensionsrätter för faktiska och framtida pensionsförmåner omfattas. |
17.163 |
Den upplupna skulden är ett lämpligt begrepp att använda för nationalräkenskapernas ändamål. Den inbegriper pensionsrätternas nuvärde som uppkommer av redan intjänade pensionsrätter. Den omfattar t.ex. pensionsrätter som intjänats av nuvarande anställda, inklusive uppskjutna pensionsrätter, och de nuvarande pensionstagarnas återstående pensionsrätter. |
17.164 |
Precis som för alla uppgifter i nationalräkenskaperna mäts uppgifterna i efterhand, eftersom de inbegriper enbart nuvärdet av rätter som uppkommer av intjänade pensionsrätter den dag då balansräkningen upprättas. Metoden bygger på observerbara tidigare händelser och transaktioner, exempelvis anslutning till pensionssystem och inbetalade avgifter. Dessa efterhandsmått bygger dock även på ett antal antaganden under modellutformningen. Uppskattningar görs i fråga om sannolikheten att de nuvarande avgiftsbetalarna avlider eller drabbas av funktionsnedsättning innan de når pensionsåldern. Åtgärderna avspeglar också framtida förändringar av betalningsströmmen på grund av eventuell lagstiftning som trätt i kraft före det år för vilket pensionsrätterna beräknas. Slutligen kräver metoden vissa viktiga antaganden om den framtida utvecklingen, särskilt i fråga om diskonteringssatsen för framtida pensionsutbetalningar. |
Diskonteringssats
17.165 |
Den diskonteringssats som tillämpas för uppskattningarna av framtida pensionsförmåner på grundval av intjänade rätter är ett av de viktigaste antagandena i utformningen av pensionssystem, eftersom dess ackumulerade effekt över många decennier kan bli mycket stor. Diskonteringssatsen för en vald metod kan förändras över tiden, vilket leder till omvärderingar i räkenskaperna. |
17.166 |
Diskonteringssatsen kan ses som motsvarigheten till den förväntade riskfria avkastningsgraden på tillgångarna i ett pensionssystem. När det gäller pensionsrätter som ska betalas ut i framtiden kan diskonteringssatsen också ses som kapitalkostnaden i den bemärkelsen att de framtida betalningarna måste finansieras av den offentliga förvaltningen via de vanliga källorna:
En diskonteringssats kan härledas från denna finansieringskostnad. |
17.167 |
Diskonteringssatsen bör vara en riskfri sats. Vissa kriterier för att fastställa lämpliga satser ges nedan. Diskonteringssatsen för förstklassiga stats- och företagsobligationer, t.ex. AAA-kreditbetyg, är ett lämpligt referensvärde. Avkastningen på förstklassiga företagsobligationer ska endast användas om marknaden är tillräckligt bred. Obligationerna måste ha en återstående löptid i samma storleksordning som pensionsrätterna. En diskonteringssats grundad på en lång löptid på minst tio år rekommenderas. Diskonteringssatsens genomsnitt över flera år, kopplad till konjunkturcykelns längd, kan tillämpas för att jämna ut tidsserien för diskonteringssatsen. Antagandet för diskonteringssatsen och den framtida löneutvecklingen bör vara konsekvent. Medlemsstaterna är skyldiga att lämna uppgifter som visar relevansen för den diskonteringssats som används för pensionsrätter mot bakgrund av de olika kriterier som angetts ovan. |
17.168 |
Samma diskonteringssats måste användas för samtliga pensionssystem där sektorn offentlig förvaltning är pensionsförvaltare (inklusive pensionssystem inom social trygghet) oavsett nivån i den offentliga förvaltningen, eftersom resultatet ska vara en uppskattning av riskfria avkastningar. |
Löneutveckling
17.169 |
I förmånsbestämda pensionssystem tillämpas ofta en formel på medlemmarnas lön – antingen slutlön, genomsnittslön under ett antal år eller livstidsinkomst – för att bestämma pensionsnivån. Den slutliga pension som betalas ut påverkas av medlemmarnas genomsnittliga löneutveckling, särskilt genom befordran och karriärutveckling. |
17.170 |
Det är därför lämpligt att överväga vilka antaganden som görs om den framtida löneutvecklingen. Den förmodade långsiktiga löneutvecklingen bör motsvara den observerade diskonteringssatsen. Båda variablerna är dock beroende av varandra på lång sikt. |
17.171 |
Inom redovisningen används två försäkringsmässiga metoder för att mäta löneökningarnas inverkan. Enligt ABO-metoden (accrued benefit obligation) bokförs bara de förmåner som är faktiskt intjänade. Det utgör det belopp som den anställde skulle kunna ta med sig om han lämnade företaget i morgon och kan t.ex. ligga till grund för bedömningen av en persons nettoförmögenhet vid skilsmässouppgörelser. |
17.172 |
PBO-metoden (projected benefit obligation) utgör ett mer försiktigt mått på vad de slutliga rätterna kan komma att uppgå till. För en enskild person gör man med PBO antaganden om hur många gånger personen kan komma att befordras och beräknar slutlönen utifrån detta antagande. Om personen bara har arbetat 20 av de förväntade 40 åren halveras slutlönen, och pensionsrätterna beräknas som om detta vore hans eller hennes nuvarande lön. Medan en persons ABO successivt ökar i takt med befordringarna ökar PBO stadigt över tiden. För den enskilda personen är PBO alltid högre än ABO fram till pensioneringen, då ABO kommer ikapp PBO. |
17.173 |
Löneökningarnas inverkan måste avspeglas i transaktionerna, eftersom beviljandet av en löneökning är ett medvetet ekonomiskt beslut av arbetsgivaren. I princip leder ABO- och PBO-metoderna till att samma transaktioner bokförs på lång sikt, även om tidpunkterna för transaktionerna skiljer sig åt beroende på systemets demografiska faktorer. |
17.174 |
Förändringar i antagandena om framtida löneförändringar, som i allmänhet bör göras med ett par års mellanrum i samband med en allmän översyn av antagandena i pensionsmodellen eller på grund av en större omstrukturering av arbetskraften, bokförs som andra flöden (omvärderingar). |
17.175 |
Ett antal möjliga varianter i tillämpningen av ABO- och PBO-metoderna har observerats i praktiken beroende på hur pris- och löneeffekterna behandlas. |
17.176 |
En viktig faktor är behandlingen av indexreglerade pensioner, där den pension som ska utbetalas kommer att öka i takt med den nominella löneutvecklingen från och med pensioneringen. |
17.177 |
Med hänsyn till löneeffekternas betydelse rekommenderas att valet av en ABO- eller PBO-metod görs med hänsyn till den bakomliggande utformningen av förmånen i pensionssystemet. Om utformningen inbegriper en implicit eller explicit faktor för löneökningar (före eller efter pensioneringen) väljs en PBO-metod. Om en sådan faktor saknas används en ABO-metod. |
Demografiska antaganden
17.178 |
Framtida pensionsutbetalningar påverkas av sådana demografiska faktorer som medlemmarnas ålder/könsfördelning och livslängd. Demografiska tabeller används i stor utsträckning vid utformningen av pensions- och livförsäkringssystem. |
17.179 |
I anställningsrelaterade pensionssystem är personkretsen väl definierad och uppgifter bör därför finnas tillgängliga. I system inom social trygghet används allmänna befolkningsuppgifter när specifika uppgifter om personkretsen i systemen saknas. |
17.180 |
Vid användningen av livslängdstabeller (mortalitetstabeller) bör helst könsuppdelade tabeller och tabeller med fördelning efter grupper av arbetstagare användas. Den grupp av personer som uppbär invaliditetspension bör om möjligt modelleras med olika antaganden om livslängd. |
17.181 |
I livslängdsantaganden bör en ökad livslängd över tiden inbegripas. |
17.182 |
Utformningen av pensionssystemen kan innebära användning av andra demografiska antaganden än livslängd, t.ex. framtida fruktsamhetstal, förvärvsfrekvens eller migrationstal i de fall då pensionsförmånen eller metoden för indexreglering grundas på en försörjningskvot eller liknande metod. |
17.183 |
Om förtida pensionering inom ett system är försäkringsmässigt neutralt påverkar detta inte modellen. Förtida pensionering som inte är försäkringsmässigt neutral har en inverkan, vilket är det vanliga med hänsyn till hur olika räntesatser brukar tillämpas på förtida pensionering. Därför är en lämplig modellering av mönstret för förtida pensionering viktig, särskilt om den framtida pensionsåldern höjs genom en reform. |
(1) Sådana andra ej avgiftsbestämda system, ofta kallade hybridsystem, har inslag av både förmåns- och avgiftsbestämning.
(2) System som organiseras av sektorn offentlig förvaltning för dess nuvarande och tidigare anställda.
(3) Dessa är icke-självständiga förmånsbestämda system vars pensionsrätter bokförs i nationalräkenskapernas huvudkonton.
(4) Motsvarande uppgifter för utländska hushåll visas endast separat om pensionsförbindelserna med utlandet är betydande.
(5) Dessa tillägg utgör avkastningen på medlemmarnas fordringar på pensionssystemen, både genom investeringsinkomsten på tillgångarna i avgiftsbestämda system och genom nedräkningen av den tillämpade diskonteringssatsen i förmånsbestämda system.
(6) En mer detaljerad uppdelning av dessa positioner ska ges i kolumnerna G och H på grundval av de modellberäkningar som görs för dessa system. Cellerna som visas som █ är inte tillämpliga. Cellerna i ▒ kommer att innehålla olika uppgifter från nationalräkenskapernas huvudkonton.
(7) Dessa tillägg utgör avkastningen på medlemmarnas fordringar på pensionssystemen, både genom kapitalavkastning på tillgångarna i avgiftsbestämda system och genom nedräkningen av den tillämpade diskonteringsfaktorn i förmånsbestämda system.
(8) En mer detaljerad uppdelning av dessa positioner ska ges i kolumnerna G och H på grundval av de modellberäkningar som görs för dessa system (se punkterna 17.158–17.160).
KAPITEL 18
UTLANDSKONTON
INLEDNING
18.01 |
Räkenskaperna för de inhemska institutionella sektorerna visar ekonomisk verksamhet – produktion, inkomstbildning, fördelning och omfördelning av inkomst, konsumtion samt kapitalbildning. Dessa räkenskaper omfattar transaktioner mellan inhemska enheter och inhemska enheters transaktioner med de utländska enheter som utgör utlandet. |
18.02 |
ENS är ett slutet system på så sätt att varje transaktion redovisas som en användning och som en resurs. För inhemska enheter innebär detta att det går att upprätta en sammanhängande uppsättning konton och att all ekonomisk verksamhet inom varje institutionell enhet kommer med i kontosystemet. Detta gäller inte för enheter i utlandet. Utländska enheter kan endast observeras genom mätning av deras samspel med inhemska enheter i ekonomin, varför endast deras transaktioner med inhemska enheter kan registreras. För detta inrättas en sektor som kallas utlandet och ett särskilt bokföringsunderlag sammanställs, med begränsade poster som för enheter i utlandet endast visar transaktionerna med inhemska enheter. |
18.03 |
Kontosystemet för utlandet är uppbyggt på följande sätt:
Systemet visas i sin helhet i kapitel 8 och kontonumren inom parentes ovan hänvisar till kontonumren i det kapitlet. |
18.04 |
Eftersom räkenskaperna är upprättade sett ur utlandets synvinkel, behandlas import till den inhemska ekonomin som en resurs och export från den inhemska ekonomin behandlas som en användning av utrikeskontot för varor och tjänster. En liknande reversering sker i samtliga utlandskonton. Om ett saldo är positivt betyder detta ett överskott för utlandet och ett underskott för den totala inhemska ekonomin. Om ett saldo är negativt betyder detta ett underskott för utlandet och ett överskott för den totala inhemska ekonomin. En finansiell tillgång som innehas av utlandet är en skuld för den inhemska ekonomin och en skuld som innehas av utlandet är en tillgång för den inhemska ekonomin. |
18.05 |
Standardutformningen av statistik över transaktioner och ställningar mellan en ekonomi och utlandet anges i handboken Balance of Payments and International Investment Position Manual 2008 (sjätte utgåvan) (BPM6) (1). Den handboken är harmoniserad med nationalräkenskapssystemet (System of National Accounts, SNA 2008), men beskriver samspelet mellan den inhemska ekonomin och utlandet i ett kontosystem och i balansräkningar som visar informationen på ett annorlunda sätt. I det här kapitlet beskrivs utlandskontona i ENS 2010 och hur de förhåller sig till utlandskontona konton enligt BPM6. |
EKONOMISKT TERRITORIUM
18.06 |
Begreppet ekonomiskt territorium används oftast för att beskriva det område som står under en enda regerings faktiska ekonomiska kontroll. Men det går också att använda valutaunioner eller ekonomiska unioner, regioner eller hela världen, eftersom de också kan vara föremål för makroekonomisk politik eller analys. Den fullständiga definitionen anges i kapitel 2 (punkterna 2.04–2.06). |
18.07 |
Processen för att avgöra huruvida en enhet är inhemsk i ett visst ekonomiskt territorium har två steg:
|
Hemvist
18.08 |
Varje institutionell enhet har sin hemvist i det ekonomiska territorium som den har starkast band till, uttryckt som dess huvudsakliga ekonomiska hemvist. Begreppen är identiska i ENS, SNA 2008 och BPM6. Införandet av begreppet ”huvudsaklig ekonomisk hemvist” betyder inte att enheter med betydande verksamhet i två eller flera territorier inte längre behöver delas upp (se punkt 18.12) eller att det går att bortse från institutionella enheter utan betydande fysisk närvaro (se punkterna 18.10 och 18.15). Begreppet hemvist i allmänhet och för hushåll, företag och andra enheter i synnerhet, beskrivs utförligt i kapitel 2. |
INSTITUTIONELLA ENHETER
18.09 |
Begreppet ”institutionell enhet” är detsamma i ENS, SNA 2008 och BPM6. Den allmänna definitionen anges i kapitel 2, punkterna 2.12–2.16). Eftersom fokus ligger på den nationella ekonomin måste enheter i gränsöverskridande situationer behandlas på ett särskilt sätt. I vissa fall slås juridiska personer ihop till en enda institutionell enhet om de har sin hemvist inom samma ekonomi, men slås inte ihop om de har sin hemvist i olika ekonomier. På motsvarande sätt kan en enda juridisk person delas upp om den har betydande verksamhet i två eller flera ekonomier. Resultatet blir att de enheter som bildas genom denna behandling får en tydligare hemvist och begreppet ekonomiskt territorium förstärks. |
18.10 |
Bolags och den offentliga förvaltningens användning av specialföretag (Special Purpose Entities, SPEs) sker vanligtvis för att skaffa finansiering. När specialföretaget har sin hemvist i samma ekonomi som moderbolaget är behandlingen relativt okomplicerad. Specialföretaget brukar oftast inte ha någon av de egenskaper som innebär att det ska behandlas som en separat enhet skild från moderbolaget, utan specialföretagets tillgångar och skulder visas i moderbolags räkenskaper. Om specialföretaget är utländskt, krävs det enligt hemvistkriterierna för utlandet att en separat enhet erkänns. I detta fall visas specialföretagets tillgångar och skulder i sektorn utlandet och inte i en sektor i den inhemska ekonomin. Behandlingen av utländska specialföretag som tillhör den offentliga förvaltningen beskrivs i punkt 2.14. |
18.11 |
Alla medlemmar i ett hushåll måste ha sin hemvist i samma ekonomi. Om en person är bosatt i en annan ekonomi än de andra medlemmarna i ett hushåll, betraktas den personen inte som en medlem av det hushållet, även om de har gemensamma inkomster och utgifter eller äger tillgångar tillsammans. |
BEHANDLING AV FILIALER I BETALNINGSBALANSEN
18.12 |
En filial är ett bolag utan rättssubjektivitet som tillhör en utländsk enhet, det s.k. moderbolaget. Filialen behandlas som en inhemsk enhet och som ett kvasibolag i det territorium där den ligger. För att en filial ska identifieras som en separat institutionell enhet krävs indikationer på omfattande verksamhet som kan separeras från resten av enheten. En filial erkänns i följande fall:
Dessutom brukar en eller flera av följande faktorer förekomma:
|
18.13 |
Identifieringen av filialer påverkar den statistiska rapporteringen för både moderbolaget och filialen. Filialens verksamhet är utesluten ur huvudkontorets institutionella enhet och avgränsningen mellan moderbolag och filial ska göras konsekvent i båda de berörda ekonomierna. En filial kan identifieras för byggnadsprojekt eller för mobila verksamheter som transport, fiske eller konsultverksamhet. Om verksamheterna inte är tillräckligt omfattande för att en filial ska identifieras, ska de dock behandlas som export av varor eller tjänster från huvudkontoret. |
18.14 |
I vissa fall är preliminär verksamhet i samband med ett kommande direktinvesteringsprojekt före bolagsbildning tillräckliga bevis för att fastställa hemvist för att anse att ett kvasibolag har bildats. Till exempel redovisas licenser och juridiska kostnader för ett projekt som om ett kvasibolag ådragit sig dessa kostnader och ingår i den enhetens direktinvesteringsflöden i stället för att bokföras som huvudkontorets licensförsäljning till utlandet eller som export av tjänster. |
KONSTRUERADE INHEMSKA STATISTISKA ENHETER
18.15 |
När mark i ett territorium ägs av en utländsk enhet skapas en konstruerad inhemsk statistisk enhet som behandlas som en inhemsk enhet och som används som markens ägare för statistiska ändamål. Denna konstruerade inhemska statistiska enhet är ett kvasibolag. Behandlingen som konstruerad inhemsk statistisk enhet används också för byggnader, konstruktioner och andra förbättringar på marken, långfristiga arrenden av mark och äganderätt till andra naturresurser än mark. Denna behandling innebär att den utländska enheten räknas som ägare av den konstruerade inhemska statistiska enheten i stället för av marken direkt. Det finns alltså en kapitalskuld till den utländska enheten, men marken och de övriga naturresurserna är alltid tillgångar i den ekonomi som de ligger i. Den konstruerade inhemska statistiska enheten brukar tillhandahålla tjänster till sin ägare, t.ex. inkvartering när det handlar om semesterbostäder. |
18.16 |
Om en utländsk enhet har ett långtidskontrakt för en fast egendom, t.ex. en byggnad, hänger detta i allmänhet ihop med att enheten inleder produktion i den ekonomi där den är lokaliserad. Om det av någon anledning inte förekommer någon produktionsverksamhet i samband med kontraktet, skapas en konstruerad inhemsk statistisk enhet även för att täcka det kontraktet. Därför behandlas den utländska enheten som ägare till den konstruerade inhemska statistiska enheten och inte till byggnaden, som tillhör den ekonomi som den är lokaliserad i. |
FÖRETAG SOM OMFATTAR FLERA TERRITORIER (MULTI-TERRITORY ENTERPRISES)
18.17 |
Ett fåtal företag fungerar som en helgjuten verksamhet som omfattar mer än ett ekonomiskt territorium. Detta är typiskt för gränsöverskridande verksamhet, som flygbolag, färjelinjer, vattenkraftsprojekt vid gränsfloder, pipelines, broar, tunnlar och undervattenskablar. Separata filialer måste identifieras, såvida inte enheten drivs som en enda enhet utan separata räkenskaper eller separat beslutsprocess för varje territorium som företaget är verksamt inom. Eftersom syftet är att ta fram uppgifter för varje nationell ekonomi måste man i sådana fall dela upp verksamheterna mellan ekonomierna. Verksamheterna fördelas sedan proportionellt enligt en lämplig, företagsspecifik indikator för verksamheternas omfattning i varje territorium. Fördelningen kan också göras för företag i områden som förvaltas gemensamt av två eller flera regeringar. |
GEOGRAFISK FÖRDELNING
18.18 |
Vid sammanställningen av EU:s räkenskaper delas sektorn utlandet (S.2) upp på följande sätt:
|
18.19 |
När räkenskaperna för euroområdet ska sammanställas, grupperas ovannämnda delsektorer på följande sätt:
En beskrivning av de europeiska räkenskaperna finns i kapitel 19. |
BETALNINGSBALANSENS KONTON
18.20 |
Nationalräkenskaperna skiljer sig från betalningsbalansens konton enligt BPM6. I betalningsbalansen enligt BPM6 visas utlandstransaktioner mellan en inhemsk ekonomi och utländska ekonomier sett ur den inhemska ekonomins synvinkel. Import visas alltså som en användning (debet) och export visas som en resurs (kredit). En sammanfattning av hur betalningsbalansens konton visas i BPM6 finns i tabell 18.1. |
18.21 |
Den andra stora skillnaden mellan betalningsbalansens konton och utlandskontona i ENS är att man använder funktionella kategorier i betalningsbalansens konton i stället för instrument, som används i klassificeringen av finansiella transaktioner i ENS. Denna fråga diskuteras mer ingående i punkterna 18.57 och 18.58. |
SALDOPOSTER I BYTESBALANSENS LÖPANDE KONTON
18.22 |
Saldoposternas struktur i betalningsbalansen skiljer sig något från strukturen i nationalräkenskaperna på så sätt att varje konto i utlandskontona har en egen saldopost och dessutom ytterligare en som förs över till nästa konto. Kontot för primära inkomster har t.ex. sin egen saldopost (primärinkomstsaldot) och ett kumulativt saldo (saldot för varor, tjänster och primära inkomster). Utrikessaldot för primära inkomster motsvarar primärinkomstsaldot och är den post som förs in i BNI. Bytesbalansen motsvarar utlandets sparande i förhållande till den inhemska ekonomin. Saldoposterna i kontostrukturen i BPM6 framgår av tabell 18.1. Tabell 18.1 Betalningsbalansens delposter
|
UTLANDSKONTONA OCH DERAS FÖRHÅLLANDE TILL BETALNINGSBALANSENS KONTON
Utrikeskontot för varor och tjänster
18.23 |
Kontot för varor och tjänster omfattar endast import och export av varor och tjänster eftersom de är de enda transaktioner som har en gränsöverskridande dimension. Varor och tjänster registreras när den ekonomiska äganderätten flyttas från en enhet i en ekonomi till en enhet i ett annat land. Även om det ofta sker en fysisk förflyttning av varor när det sker en förändring i äganderätten, är så inte alltid fallet. Vid merchanting kan äganderätten till varorna ändras utan att varorna förflyttas, tills de säljs på nytt till en tredje part. I tabellerna 18.2 och 18.3 visas hur primär och sekundär inkomst bokförs i ENS och i BPM6. Tabell 18.2 Utrikeskontot för varor och tjänster (ENS V.1)
Tabell 18.3 Kontot för varor och tjänster BPM6
|
18.24 |
Varor som flyttas från en ekonomi till en annan, men för vilka den ekonomiska äganderätten inte ändras, visas inte i import och export. Varor som skickas utomlands för bearbetning, eller som skickas tillbaka efter bearbetning, visas alltså inte som import och export av varor. Det är bara den överenskomna bearbetningsavgiften som visas som en tjänst. |
18.25 |
I betalningsbalansen betonas skillnaden mellan varor och tjänster. Denna skillnad avspeglar politiska intressen, eftersom det finns separata internationella avtal för varor och tjänster. Den avspeglar även problemen med uppgifterna, eftersom uppgifter om varor oftast kommer från tullkällor, medan uppgifter om tjänster oftast kommer från betalningsregister eller undersökningar. |
18.26 |
Internationell handelsstatistik är den viktigaste uppgiftskällan för varor. Internationella normer anges i FN:s International Merchandise Trade Statistics: Concepts and Definitions Rev. 2 (2) (IMTS). I BPM6 anges vissa möjliga källor till differenser mellan värdet av de varor som registrerats i handelsstatistiken och värdet i betalningsbalansen. I BPM6 rekommenderas också en standardiserad avstämningstabell för att hjälpa användarna att förstå dessa skillnader. En viktig orsak till skillnaderna är att i normerna för IMTS görs en cif-värdering (cost, insurance and freight, kostnad, försäkring och frakt) av importen, medan man i betalningsbalansen använder en enhetlig fob-värdering (värdet vid det exporterande landets tullgräns, dvs. fritt ombord) för både export och import. Därför måste frakt- och försäkringskostnader som har uppstått mellan det exporterande landets tullgräns och det importerande landets tullgräns uteslutas. På grund av variationer mellan fob-värderingen och faktiska kontraktsmässiga arrangemang, behöver vissa frakt- och försäkringskostnader fördelas om. Värderingsprinciperna är desamma i ENS och i betalningsbalansen. Fob-värderingen ska därför följas vid bokföringen av export och import av varor (se punkt 18.32). |
18.27 |
I betalningsbalansen utgår man från förändringen av äganderätten, vilket innebär att rapporteringstidpunkten för varuinförsel överensstämmer med motsvarande finansiella flöden. I BPM6 finns det inte längre några undantag från principen om ändrad äganderätt. I IMTS däremot, utgår man från tullbehandlingstidpunkten. Även om denna tidpunkt ofta är en godtagbar approximering kan det i vissa fall krävas justeringar, till exempel för varor som skickas i konsignation. När det gäller varor som skickas utomlands för behandling utan att äganderätten ändras, ingår värdena för varuförflyttningar i IMTS, men i betalningsbalansen är det främst förändringar i äganderätten som presenteras, varför denna endast kommer att visa avgifter i samband med ”tillverkningstjänster för fysiska insatsvaror som ägs av andra”. (Värdena för varuförflyttningar rekommenderas som kompletterande poster för att man ska förstå hur dessa arrangemang fungerar.) En mer ingående beskrivning av hur dessa bearbetningsarrangemang ska bokföras följer senare i detta kapitel. IMTS kan behöva justeras på andra sätt för att beräkningarna ska vara förenliga med ändringen av ekonomisk äganderätt till varor, antingen generellt eller med hänsyn till varje lands specifika täckning. Det kan till exempel gälla trepartshandel, handel med icke-monetärt guld, varor som förs in i eller ut ur landet olagligt, och varor som anskaffas i hamnar av transportörer. |
18.28 |
Återexport är utländska varor (varor som har producerats i andra ekonomier och som tidigare har importerats, med en förändring av den ekonomiska äganderätten) som exporteras utan att ha genomgått någon väsentlig förändring i förhållande till det skick de importerades i. Eftersom återexporterade varor inte produceras i den berörda ekonomin har de en svagare koppling till ekonomin än annan export. Ekonomier som är viktiga omlastningspunkter och där grossister är lokaliserade har ofta höga återexportvärden. Återexport höjer såväl import- som exportsiffrorna och när återexporten är betydande ökar även importens och exportens andel av de ekonomiska aggregaten. Därför kan det vara bra att visa återexport separat. Varor som har importerats och väntar på att återexporteras bokförs i den inhemska ekonomiska ägarens lager. Transithandel innebär att varor korsar ett land på väg till sin slutliga destination och det land som varorna förs igenom brukar i allmänhet uteslutas ur utrikeshandelsstatistiken, balansräkningsstatistiken och nationalräkenskaperna. Kvasitransit är varor som importeras i ett land, tullklareras för fri omsättning inom EU och sedan sänds till ett tredje land inom EU. Den enhet som används för tullklareringen är vanligtvis inte en institutionell enhet enligt definitionen i kapitel 2 och förvärvar alltså inte äganderätten till varorna. I detta fall visas importen i nationalräkenskaperna som en direktimport till den slutliga destinationen, precis som i fallet med enkel transithandel. Det värde som ska registreras är det som bokförs när varorna förs in i det slutliga destinationslandet. |
18.29 |
Varor presenteras på aggregerad nivå i betalningsbalansen. En mer detaljerad uppdelning av varor kan hämtas ur IMTS-data. |
18.30 |
I betalningsbalansen anges uppgifter för följande standardkomponenter i tjänster:
|
18.31 |
Tre av betalningsbalansens standardkomponenter ovan är aktörsbaserade poster, det vill säga de hänger ihop med förvärvaren eller tillhandahållaren, snarare än med själva produkten. Dessa poster sorteras under kategorierna resor, byggnadstjänster och offentliga varor och tjänster e.a.a.
Bortsett från dessa tre aktörsbaserade poster är de återstående komponenterna produktbaserade och bygger på de mer detaljerade klasserna i CPA ver. 2. Ytterligare standarder för tjänstehandel visas i handboken för statistik över internationell handel med tjänster, Manual on Statistics of International Trade in Services (3) (MSITS), som är harmoniserad med betalningsbalansens konton. |
Värdering
18.32 |
Värderingsprinciperna är desamma i ENS och i betalningsbalansens konton. I båda fallen används marknadsvärden, medan nominella värden används för vissa positioner i instrument där det inte går att fastställa marknadspriser. I betalningsbalansen är värderingen av export och import av varor ett specialfall där man använder en enhetlig värderingspunkt, nämligen värdet vid det exporterande landets tullgräns, dvs. fob-värdering (fritt ombord). Denna behandling ger en konsekvent värdering mellan exportör och importör och ger en konsekvent utgångspunkt för mätning under förhållanden där parterna kan ha en rad olika slags kontraktsmässiga överenskommelser, från ”fritt fabrik” i ena änden (där importören har ansvar för att ordna alla transporter och försäkringar) till ”levererat förtullat” i den andra (där exportören har ansvar för att ordna alla transporter, försäkringar och eventuella importtullar). |
Varor för bearbetning
18.33 |
Mellan ENS 95 och ENS 2010 har det skett en grundläggande förändring i behandlingen av varor som skickas utomlands för bearbetning utan att äganderätten ändras. I ENS 95 visades sådana varor som export när de skickades utomlands och sedan registrerades de som import till ett högre värde på grund av bearbetningen vid återkomsten. Detta kallas bruttoredovisningsmetoden och innebär i praktiken att en förändring av äganderätten redovisas och att de internationella handelssiffrorna representerar en uppskattning av värdet på de varor som handlas. I SNA 2008, BPM6 och ENS 2010 bokförs inte någon förändrad äganderätt, utan en enda införsel – en import av bearbetningstjänsten. Detta blir en export av tjänsten för det land där bearbetningen äger rum. Denna bokföring är mer förenlig med den institutionella bokföringen och de finansiella transaktionerna i samband med den. Den skapar dock en inkonsekvens i förhållande till IMTS. IMTS kommer att fortsätta att visa bruttovärdet av exporten för bearbetning och återvändande importerade bearbetade varor. |
18.34 |
För att undvika denna inkonsekvens i nationalräkenskaperna kan värdet för de exporterade varorna bokföras tillsammans med de importerade varorna som kompletterande poster, till samma värden som bokförs i IMTS. På så sätt kommer det att gå att härleda nettobearbetningstjänsten som värdet av de exporterade bearbetade varorna minus värdet av de obearbetade varor som importeras. Det är denna tjänst som bokförs i nationalräkenskaperna. För det land som låter varorna bearbetas utomlands kommer exporten alltså att noteras tillsammans med de importerade bearbetade varorna, som kompletterande poster i utlandskontot för varor och tjänster. Därmed kommer IMTS-posterna att stämma överens med siffran över nettoimport som avspeglar bearbetningskostnaderna. |
18.35 |
Ändringen kan illustreras med ett exempel på hur varor för bearbetning ska behandlas i tillgångs- och användningstabellerna. En livsmedelstillverkare skördar och bearbetar grönsaker och lägger därefter ut konserveringen av grönsakerna på entreprenad till ett helägt dotterföretag utomlands, för att sedan ta tillbaka de konserverade grönsakerna och sälja dem vidare. |
18.36 |
I tabell 18.4 bör enligt ENS 95 siffrorna för import och export motsvara posterna i den internationella handelsstatistiken (International Merchandise Trade Statistics, IMTS). Exporten av varor till det utländska dotterföretaget för konservering är 50 och sedan skickas de konserverade grönsakerna tillbaka som import på 90. Tabell 18.4 Behandling av bearbetningsvaror som internationell handel enligt ENS 1995
Tabell 18.5 Behandling av bearbetningsvaror som internationell handel enligt ENS 2010
|
18.37 |
I tabell 18.5 visas behandlingen av bearbetningsvaror på nettobasis enligt ENS 2010. Endast handeln i tjänster visas och det blir ingen matchning med den varuförflyttning som registreras i IMTS. Nettopositionen för export minus import visas i betalningsbalansens konton och i motsvarande utlandskonton. I BPM6 rekommenderas att när det är känt att import och export i IMTS avspeglar en situation där äganderätten inte förändras, ska de båda bokföras sida vid sida i betalningsbalansen, så att tjänsteelementet kan beräknas direkt. För livsmedelsindustrin skulle de grönsaker som skickas utomlands för konservering alltså visas som en export på 50 och de återimporterade konserverade grönsakerna skulle visas som en import på 90. Dessa siffror kan placeras bredvid varandra i statistiken för betalningsbalansens konton som kompletterande poster, där exporten bokförs som negativ import, så att det går att härleda en nettoimport av konserveringstjänster på 40. Bokföringen av detta exempel i BPM6 visas i tabell 18.6. Tabell 18.6 Bokföring av bearbetning i BPM6
|
Trepartshandel (merchanting)
Förmedling av varor
18.38 |
Trepartshandel sker när en inhemsk aktör (i den sammanställande ekonomin) köper varor från en utländsk aktör och därefter säljer samma varor vidare till en annan utländsk aktör utan att varorna finns i den sammanställande ekonomin. Trepartshandel uppstår för transaktioner som omfattar varor där ägaren inte behöver inneha varorna fysiskt för att processen ska genomföras. Dessa och följande förtydliganden i fråga om trepartshandel följer motsvarande punkter i BPM6 (punkterna 10.41–10.48). |
18.39 |
Trepartshandelsarrangemang används för grossist- och detaljhandelsförsäljning. De kan också användas i handel med råvaror och för förvaltning och finansiering av globala tillverkningsprocesser. Ett företag kan till exempel lägga ut monteringen av en vara på en eller flera uppdragstagare på ett sådant sätt att varorna förvärvas av detta företag och vidaresäljs utan att passera ägarens territorium. Om varornas fysiska form förändras under den tid som varorna ägs till följd av tillverkningstjänster som utförs av andra enheter bokförs varutransaktionerna under allmänna handelsvaror i stället för under trepartshandel. I övriga fall, där varornas form inte ändras, räknas de in under trepartshandel och försäljningspriset avspeglar såväl mindre bearbetningskostnader som grossistmarginaler. I de fall där handlaren organiserar en global tillverkningsprocess kan försäljningspriset också omfatta andra delar, som tillhandahållande av planering, förvaltning, patent och annan kunskap och erfarenhet, marknadsföring och finansiering. Särskilt när det gäller högteknologiska varor kan dessa icke-fysiska bidrag vara stora i förhållande till värdet på material och montering. |
18.40 |
Förmedlade varor bokförs i ägarens räkenskaper på samma sätt som alla andra varor som denne äger. Varorna specificeras dock särskilt i statistiken för betalningsbalansens konton i handlarens ekonomi eftersom de är av intresse i sig och eftersom de inte omfattas av tullsystemet i den ekonomin. Trepartshandel behandlas på följande sätt:
|
18.41 |
Trepartshandelsposter visas endast som export i räkenskaperna för ekonomin i handlarens territorium. I motsvarande exporterande och importerande ekonomier ska exportförsäljning till handlare och importinköp från handlare ingå under allmänna handelsvaror. |
18.42 |
Grossistförsäljning, detaljhandelsförsäljning, handel med råvaror och förvaltning av tillverkning kan också utföras inom ramen för arrangemang där varor är närvarande i ägarens ekonomi. I så fall ska de redovisas som allmänna handelsvaror, inte som trepartshandel. I de fall där varor inte passerar genom ägarens ekonomi, men varornas fysiska form ändras på grund av att de bearbetas i en annan ekonomi, ska utlandstransaktioner redovisas under allmänna handelsvaror i stället för trepartshandel. (Bearbetningsavgiften redovisas som en tillverkningstjänst som betalas av ägaren.) |
18.43 |
När en handlare säljer varor vidare till en inhemsk aktör i samma ekonomi som handlaren, uppfyller detta inte definitionen av trepartshandel. Därför visas inköpet av varorna som import av allmänna handelsvaror till ekonomin i det fallet. Om den enhet som köpte varorna från en handlare i samma ekonomi därefter säljer dem vidare till en aktör i en annan ekonomi ska den försäljningen redovisas som export av allmänna handelsvaror från handlarens ekonomi, oavsett om varorna förs in i handlarens ekonomi. Även om ett sådant fall är mycket likt trepartshandel motsvarar det inte definitionen i punkt 18.38. Dessutom är det opraktiskt för den första handlaren att redovisa inköpen som trepartshandel eftersom handlaren kanske inte känner till om den andra handlaren kommer att föra in varorna i ekonomin eller ej. |
Import och export av Fisim
18.44 |
Mottagen och betald faktisk ränta på lån omfattar både en inkomstdel och en avgift för en tjänst. Kreditinstitut bedriver sin verksamhet genom att erbjuda lägre räntor till sina insättare än vad de tar ut från sina låntagare. De finansiella företagen använder dessa räntemarginaler för att täcka sina utgifter och skapa ett driftsöverskott. Räntemarginaler är ett alternativ till att ta ut direkta avgifter från kunderna för finansiella tjänster. Enligt ENS ska en serviceavgift kalkyleras för Fisim. Fisim-begreppet och riktlinjerna för att beräkna Fisim-värdena beskrivs i kapitel 14. |
18.45 |
Varken de finansinstitut som underförstått tar ut Fisim eller dessa instituts kunder behöver vara inhemska. Därför kan den här typen av finansiella tjänster importeras och exporteras. Riktlinjer för att sammanställa Fisim-import och Fisim-export anges i punkt 14.10. |
Utrikeskontot för primära och sekundära inkomster
I tabellerna 18.7 och 18.8 visas ett exempel på bokföring av primär och sekundär inkomst enligt ENS och enligt BPM6.
Tabell 18.7 Utrikeskontot för primära och sekundära inkomster (ENS V.II)
Användning |
Resurser |
||||
|
|
|
B.11 |
Utrikessaldo för varor och tjänster |
–41 |
D.1 |
Ersättningar till anställda |
6 |
D.1 |
Ersättningar till anställda |
2 |
D.2 |
Skatter på produktion och import |
0 |
D.2 |
Skatter på produktion och import |
0 |
D.3 |
Subventioner |
0 |
D.3 |
Subventioner |
0 |
D.4 |
Kapitalinkomst |
63 |
D.4 |
Kapitalinkomst |
38 |
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter |
1 |
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter |
0 |
D.6 |
Sociala avgifter och förmåner |
0 |
D.6 |
Sociala avgifter och förmåner |
0 |
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
16 |
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
55 |
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
0 |
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
0 |
B.12 |
Bytesbalans |
–32 |
|
|
|
Tabell 18.8 Kontot för primära och sekundära inkomster i BPM6
|
ENS-kod |
Kredit |
Debet |
Saldo |
Från varor och tjänster |
|
|
|
41 |
Kontot för primära inkomster |
||||
Ersättningar till anställda |
D.1 |
6 |
2 |
|
Ränta |
D.4 |
13 |
21 |
|
Inkomst från bolag |
36 |
17 |
|
|
Återinvesterade vinstmedel |
14 |
0 |
|
|
Skatter på produktion och import |
D.2 |
0 |
0 |
|
Subventioner |
D.3 |
0 |
0 |
|
Primära inkomster |
|
69 |
40 |
29 |
Varor, tjänster och primära inkomster |
|
609 |
539 |
70 |
Kontot för sekundära inkomster |
||||
Inkomst- och förmögenhetsskatter |
D.5 |
1 |
0 |
|
Skadeförsäkringspremier, netto |
D.6, D.7, D.8 |
2 |
11 |
|
Skadeförsäkringsersättningar |
12 |
3 |
|
|
Löpande internationella transfereringar |
1 |
31 |
|
|
Övriga löpande transfereringar |
1 |
10 |
|
|
Sekundära inkomster |
|
17 |
55 |
–38 |
Bytesbalans |
|
|
|
32 |
Kontot för primära inkomster
18.46 |
I betalningsbalansen omfattar posterna i kontot för primära inkomster ersättningar till anställda och kapitalinkomst, precis som i kontot för fördelning av primära inkomster i ENS. Skatter på produktion som betalas av inhemska enheter och subventioner som inhemska enheter tar emot från den inhemska offentliga förvaltningen registreras i inkomstbildningskontot, vilket är ett konto som inte ingår i betalningsbalansen. Skatter på produktion som en inhemsk enhet betalar till en annan stat och eventuella subventioner som en inhemsk enhet tar emot från en annan stat ska redovisas i kontot för primära inkomster i betalningsbalansen. Motsvarande poster för den inhemska offentliga förvaltningen visas i kontot för fördelning av primära inkomster och i kolumnen för offentlig förvaltning i utlandet i det kontot samt i kontot för primära inkomster i betalningsbalansen. |
18.47 |
Arrende kan uppstå i gränsöverskridande situationer, men det är ovanligt, eftersom all mark behandlas som om den ägs av inhemska enheter. Vid behov skapas konstruerade inhemska statistiska enheter som ägare. Om dessa konstruerade inhemska statistiska enheter ägs av utländska enheter ska eventuell inkomst för de enheterna klassificeras som direkt investeringsinkomst och inte som arrende. Ett exempel där hyra redovisas i betalningsbalansens konton är kortfristiga fiskerättigheter i territoriella vatten för utländska fiskeflottor. Det är vanligt i betalningsbalansens konton att begreppet kapitalavkastning används i betydelsen kapitalinkomst exklusive arrende. Kapitalavkastning avspeglar inkomst från äganderätten till finansiella tillgångar och uppdelningen av kapitalavkastningen motsvarar uppdelningen för finansiella tillgångar och skulder, så att det går att beräkna avkastningsnivån. |
Inkomst från direktinvesteringar
18.48 |
Direktinvesteringar är särskilt viktiga och deras betydelse avspeglas i flöden och positioner i betalningsbalansens konton. När det gäller en direktinvestering antas en andel av företagets kvarhållna vinstmedel delas ut till direktinvesteraren som en form av kapitalavkastning. Andelen motsvarar direktinvesterarens ägande i företaget. |
18.49 |
Kvarhållna vinstmedel är lika med företagets driftsöverskott netto plus alla kapitalinkomster minus betalad kapitalinkomst (före beräkning av återinvesterade vinstmedel) plus mottagna löpande transfereringar minus betalade löpande transfereringar och minus posten för justering för förändring i pensionsrätter. Återinvesterade vinstmedel från eventuella direkta dotterbolag ingår i mottagna kapitalinkomster för direktinvesteringsföretaget. |
18.50 |
Återinvesterade vinstmedel kan vara negativa, t.ex. när ett företag går med förlust eller utdelning görs från kapitalvinster, eller under ett kvartal när en årlig utdelning betalas ut. Precis som positiva återinvesterade vinstmedel behandlas som ett tillskott av kapital till direktinvesteringsföretaget från direktinvesteraren, behandlas negativa återinvesterade vinstmedel som ett uttag av kapital. För ett direktinvesteringsföretag som ägs till hundra procent av en utländsk enhet är återinvesterade vinstmedel lika med kvarhållen vinst och saldot för företagets primära inkomster är exakt noll. |
Kontot för sekundära inkomster (löpande transfereringar) i BPM6
18.51 |
I kontot för sekundära inkomster visas löpande transfereringar mellan inhemska och utländska enheter. Omfattningen av poster för löpande transfereringar motsvarar exakt dem som finns i kontot för fördelning av sekundära inkomster. Flera av dem är särskilt viktiga i utlandskontona, särskilt löpande internationellt samarbete och penningförsändelser till hemländerna från personer som arbetar utomlands. |
18.52 |
Gränsöverskridande personliga transfereringar är transfereringar mellan hushåll och är av intresse eftersom de är en viktig källa till internationell finansiering för vissa länder som skickar ett stort antal långtidsarbetare utomlands. Personliga transfereringar omfattar penningförsändelser från långtidsarbetare, det vill säga sådana som byter ekonomisk hemvist. |
18.53 |
Andra arbetstagare, som gräns- och säsongsarbetare, byter inte ekonomisk hemvist. I stället för transfereringar omfattar dessa arbetstagares internationella transaktioner ersättningar till anställda, skatter och resekostnader. I betalningsbalansen samlas personliga transfereringar med dessa relaterade poster genom en kompletterande presentation av personliga penningförsändelser. Personliga penningförsändelser omfattar personliga transfereringar, ersättningar till anställda minus skatter och resekostnader samt kapitaltransfereringar mellan hushåll. |
18.54 |
Försäkringsflöden, särskilt flöden i samband med återförsäkring, kan vara viktiga internationellt. Transaktionerna mellan direktförsäkraren och återförsäkraren redovisas som en helt separat uppsättning transaktioner och det görs ingen konsolidering mellan direktförsäkrarens transaktioner som försäkringsgivare till sina klienter å ena sidan och som försäkringstagare hos återförsäkraren å andra sidan. |
Utrikeskapitalkontot
18.55 |
De delar i kapitalkontot som omfattas av utlandstransaktioner är mer begränsade än de som ingår i de inhemska sektorerna. Posterna i kapitalkontot omfattar endast anskaffning och avyttringar av icke-finansiella icke-producerade tillgångar och kapitaltransfereringar. Inga transaktioner redovisas som kapitalbildning av producerade tillgångar eftersom den slutliga användningen av exporten och importen av varor inte är känd vid bokföringstidpunkten. Inte heller ingår förvärv och avyttring av mark. |
18.56 |
Finansiellt sparande är balansposten för summan av de löpande kontona och kapitalkontot samt för kontot för finansiella transaktioner. Det finansiella kontot täcker samtliga instrument som används för att tillhandahålla eller förvärva finansiering, inte enbart utlåning och upplåning. Konceptuellt har posten finansiellt sparande i BPM6 samma värde som den motsvarande posten i nationalräkenskaperna för den totala ekonomin, och samma värde som nationalräkenskapernas post för utlandet, men med omvänt tecken. I tabellerna 18.9, 18.10 och 18.11 visas bokföringen av delarna i de löpande kontona och i kapitalkontot och dess saldo i både ENS och BPM6. Tabell 18.9 Förändringar i nettoförmögenhet som beror på bytesbalans och kapitaltransfereringar (ENS V.III.1.1) (4)
Tabell 18.10 Anskaffning av icke-finansiella tillgångar (ENS V.III.1.2)
Tabell 18.11 Kapitalkonto i BPM6
|
Utrikeskontot för finansiella transaktioner och finansiell utlandsställning
18.57 |
Kontot för finansiella transaktioner i betalningsbalansen och i den finansiella utlandsställningen är särskilt viktigt eftersom det ger en bild av den internationella finansieringen och även av den internationella likviditeten och sårbarheten. Jämfört med den klassifikation av finansiella instrument som används i ENS bygger klassifikationen av finansiella instrument i betalningsbalansen på funktionella kategorier (se punkt 18.21) med ytterligare uppgifter om instrument och institutionella sektorer. I tabellerna 18.12 och 18.13 visas kontot för finansiella transaktioner i ENS respektive i BPM6. Tabell 18.12 Kontot för finansiella transaktioner (ENS V.III.2)
Tabell 18.13 Kontot för finansiella transaktioner i BPM6
|
18.58 |
De funktionella kategorierna i BPM6 ger information om parternas drivkrafter och inbördes relation, vilket är särskilt intressant för internationella ekonomiska analyser. Uppgifter per funktionell kategori delas upp ytterligare efter instrument och institutionell sektor, vilket gör det möjligt att koppla dem till motsvarande ENS-poster och finansiella statistikposter. Institutionella sektorer klassificeras på samma sätt i BPM6 som i ENS, men brukar oftast förkortas (till fem sektorer i standardkomponenterna). Dessutom används en kompletterande delsektor för monetära myndigheter, vilket är en funktionell delsektor knuten till valutareserver. Den omfattar centralbanken och eventuella delar av den offentliga förvaltningen eller finansiella företag som innehar valutareserver och är därför relevant för länder där en del av eller hela valutareserven innehas utanför centralbanken. |
18.59 |
De viktigaste kopplingarna mellan kategorierna för finansiella instrument i nationalräkenskaperna och de funktionella kategorierna i utlandskontona visas i tabell 18.14. De funktionella kategorierna används både på tillgångssidan och på skuldsidan i kontot för finansiella transaktioner i BPM6. Förhållandevis ovanliga kopplingar visas inte. Tabell 18.14 Kopplingar mellan de funktionella kategorierna i BPM6 och kategorierna för finansiella instrument i ENS
|
BALANSRÄKNINGAR FÖR SEKTORN UTLANDET
18.60 |
Den del av balansräkningen som tas upp i utlandskontona kallas den finansiella utlandsställningen. Terminologin lyfter fram de särskilda komponenter i den nationella balansräkningen som ingår. Den finansiella utlandsställningen omfattar endast finansiella tillgångar och skulder. Om en utländsk enhet har direkt äganderätt till en fastighet i ett land, betraktas en konstruerad inhemsk statistisk enhet som ägare till fastigheten och den enheten ägs i sin tur av den utländska enheten som en finansiell tillgång (se även punkt 18.16). När det gäller finansiella fordringar uppstår en gränsöverskridande del när det är fråga om en inhemsk och en utländsk part. Dessutom räknas omyntat guld in i den finansiella utlandsställningen om det innehas som valutareserv, på grund av dess roll i internationella betalningar, trots att det är en tillgång som inte har någon motsvarande skuld. Icke-finansiella tillgångar ingår dock inte, eftersom de inte har någon motsvarande skuld eller någon annan internationell aspekt. |
18.61 |
Balansposten för den finansiella utlandsställningen är den finansiella nettoutlandsställningen. Den finansiella nettoutlandsställningen plus icke-finansiella tillgångar i den nationella balansräkningen är lika med den nationella nettoförmögenheten, eftersom finansiella fordringar mellan inhemska enheter netto blir noll i den nationella balansräkningen. I tabell 18.15 visas ett exempel på balansräkning för sektorn utlandet och i tabell 18.16 ges ett exempel på den finansiella utlandsställningen. |
18.62 |
Samma breda kategorier används för kapitalavkastning och finansiell utlandsställning. Det betyder att det går att beräkna genomsnittliga avkastningsnivåer. Avkastningsnivåer går att jämföra över tid och för olika instrument och löptider. Det går till exempel att analysera trender i avkastning på direktinvesteringar, eller jämföra avkastningen med andra instrument. Tabell 18.15 Balansräkningar för sektorn utlandet (ENS)
Tabell 18.16 Integrerad finansiell utlandsställning i BPM6
|
(1) International Monetary Fund, Balance of Payments and International Investment Position Manual, Sixth Edition (BPM6), 2009, ISBN 978-1-58906-812-4 (available on http://www.imf.org).
(2) United Nations, International Merchandise Trade Statistics: Concepts and definitions, 1998, ISBN 92-1-161410-4 (finns att tillgå på: http://unstats.un.org).
(3) United Nations, Eurostat, OECD, IMF, WTO et al, Manual on Statistics of International Trade in Services, 2011 (finns att tillgå på: http://unstats.un.org).
(4) För utlandet hänför sig denna post till förändringar i nettoförmögenhet som beror på bytesbalans och kapitaltransfereringar.
KAPITEL 19
EUROPEISKA RÄKENSKAPER
INLEDNING
19.01 |
Den europeiska integrationsprocessen har gjort det nödvändigt att sammanställa en fullständig uppsättning konton som avspeglar EU:s ekonomi i dess helhet och som möjliggör bättre analyser och bättre beslutsfattande på europeisk nivå. De europeiska räkenskaperna omfattar samma uppsättning konton och bygger på samma begrepp som medlemsstaternas nationalräkenskaper. |
19.02 |
I detta kapitel beskrivs de drag som utmärker de europeiska räkenskaperna, dvs. räkenskaperna för EU och euroområdet. I de europeiska räkenskaperna måste man vara särskilt uppmärksam på definitionen av inhemska enheter, utlandskontona samt nettobokföringen av inomeuropeiska ekonomiska transaktioner (flöden) och finansiella balansräkningar (stockar). |
19.03 |
Europeiska unionens ekonomiska territorium består av
|
19.04 |
Euroområdets ekonomiska territorium består av
|
FRÅN NATIONALRÄKENSKAPER TILL EUROPEISKA RÄKENSKAPER
19.05 |
De europeiska räkenskaperna skiljer sig begreppsmässigt från summan av medlemsstaternas nationalräkenskaper omräknade till en gemensam valuta. Räkenskaperna för EU-institutioner med hemvist inom EU måste läggas till. Hemvistbegreppets räckvidd förändras när man går från medlemsstaternas nationalräkenskaper till de europeiska räkenskaperna. Hur man behandlar återinvesterade vinstmedel från företag som är föremål för utländska direktinvesteringar eller specialföretag är goda exempel på detta. I medlemsstaternas nationalräkenskaper kan ett företag som är föremål för utländska direktinvesteringar ha investerare som har sin hemvist i en annan medlemsstat i EU/euroområdet. Motsvarande återinvesterade vinstmedel bokförs inte som sådana i de europeiska räkenskaperna. Vidare kan specialföretag behöva omklassificeras i samma institutionella sektor som sina moderföretag om dessa har sin hemvist i en annan medlemsstat. Slutligen kan gränsöverskridande ekonomiska flöden och finansiella stockar mellan EU-länder behöva omklassificeras. Dessa skillnader redovisas i diagrammen 19.1 och 19.2. För enkelhetens skull utgår man där från ett europeiskt område med bara två medlemsstater, A och B. Flöden och stockar som omfattar inhemska och utländska enheter visas schematiskt med pilar. Diagram 19.1 – Aggregering av medlemsstaternas nationalräkenskaper När nationalräkenskaperna för land A och B aggregeras bokförs interna flöden mellan A och B samt flöden med övriga länder och EU-institutionerna på de aggregerade utlandskontona.
Diagram 19.2 – Europeiska räkenskaper EU/euroområdet betraktas som en enhet. Kontona för EU-institutionerna respektive ECB ingår och endast transaktioner mellan inhemska enheter och tredjeländer bokförs på utlandskontona.
|
Omräkning av uppgifter i olika valutor
19.06 |
I de europeiska räkenskaperna måste de ekonomiska flödena och stockarna av tillgångar och skulder uttryckas i en och samma valuta. Uppgifter som bokförts i olika nationella valutor räknas därför om till euro på något av följande sätt:
Med metod a uppdateras medlemsstaternas vikt i de europeiska aggregaten i förhållande till pariteten mellan deras respektive valutor. Nivåerna i de europeiska aggregaten är därför uppdaterade vid varje enskilt tillfälle, men deras rörelser kan påverkas av växelkursfluktuationer. När det gäller kvoter kan växelkursfluktuationernas påverkan på täljare och nämnare i stor utsträckning ta ut varandra. Med metod b uppdateras inte medlemsstaternas vikt, vilket hindrar att rörelserna i de europeiska aggregaten påverkas av växelkursfluktuationerna. Nivåerna i de europeiska aggregaten kan dock påverkas av valet av de (fasta) växelkurser som återspeglar pariteten mellan medlemsstaternas valutor vid en viss tidpunkt. Med metod c undviker man att rörelserna i de europeiska aggregaten påverkas av växelkursfluktuationerna, samtidigt som nivåerna i de europeiska aggregaten i stor utsträckning avspeglar de pariteter som gäller under varje period. Det sker på bekostnad av additiviteten och andra räkenskapsmässiga restriktioner. Om dessa krävs måste de återställas som ett sista steg. |
19.07 |
De europeiska räkenskaperna kan också beräknas genom att man räknar om uppgifter som bokförts i de olika nationella valutorna till köpkraftsstandarder (PPS). Metoderna a, b och c i punkt 19.06 kan användas i detta syfte om man ersätter växelkurserna med motsvarande köpkraftspariteter (PPP). |
EU-institutionerna
19.08 |
I ENS utgörs EU-institutionerna följande enheter:
Observera att i kategori b omfattar EU-byråer inte sådana regleringsorgan för jordbruksmarknaden vars huvudsakliga verksamhet är att köpa och sälja jordbruksprodukter för att stabilisera priserna. Denna typ av byråer anses ha sin hemvist i de medlemsstater där de genomför sin verksamhet. |
19.09 |
Icke-finansiella EU-institutioner och EU-organ som omfattas av EU:s allmänna budget utgör en institutionell enhet som huvudsakligen tillhandahåller EU offentliga icke-marknadstjänster. Den hör därför till delsektorn EU:s institutioner och organ (S.1315) (1) inom offentlig förvaltning (S.13). |
19.10 |
Eftersom Europeiska utvecklingsfondens budget inte antas som en del av EU:s allmänna budget utgör den en separat institutionell enhet som hör till delsektorn EU:s institutioner och organ (S.1315) inom offentlig förvaltning (S.13). |
19.11 |
ECB är en institutionell enhet som hör till delsektorn centralbanken (S.121) inom sektorn finansiella bolag (S.12). |
19.12 |
EIB och EIF är separata institutionella enheter som hör till delsektorn övriga finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125) inom sektorn finansiella bolag (S.12). |
19.13 |
EU-institutionernas ekonomiska territorium omfattar territoriella enklaver i EU:s medlemsstater och i tredjeländer, t.ex. representationer, delegationer och byråer. |
19.14 |
EU-institutionernas huvudtransaktioner bokförs i tillgångar och användningar enligt bilagan. |
Utlandskontot
19.15 |
I de europeiska räkenskaperna bokför man ekonomiska flöden och stockar av finansiella tillgångar och skulder mellan inhemska enheter i EU/euroområdet och utländska enheter på utlandskontot. De europeiska utlandskontona omfattar därför inte transaktioner inom EU/euroområdet. Flöden inom EU/euroområdet kallas ”interna flöden” och de finansiella ställningarna mellan inhemska enheter i EU/euroområdet kallas ”interna stockar”. |
19.16 |
Import och export av varor omfattar kvasitransitering, dvs.
Export av varor ska värderas fob vid EU:s/euroområdets gräns. För varor i kvasitransitering som ska exporteras ska transport- och distributionskostnader inom EU/euroområdet betraktas som produktion av transporttjänster om transportören har sin hemvist i EU/euroområdet och som import av transporttjänster om transportören inte har sin hemvist där. |
19.17 |
I de europeiska räkenskaperna omfattar trepartshandel (merchanting) bara inhemska enheters (inom EU/euroområdet) köp av varor från utländska enheter, där varorna sedan säljs vidare till utländska enheter utan att varorna passerar EU/euroområdet. Trepartshandel bokförs först som negativ export av varor och sedan som positiv export av varor, och eventuella skillnader i tid mellan inköp och försäljning bokförs som lagerinvestering (se punkterna 18.41 och 18.60). När en handlare med hemvist i EU/euroområdet köper varor från en utländsk enhet och sedan säljer dem till en enhet med hemvist i en annan medlemsstat bokförs köpet som negativ export i nationalräkenskaperna i handlarens medlemsstat men som import i de europeiska räkenskaperna. |
19.18 |
Ett företag som är föremål för utländska direktinvesteringar är en enhet med hemvist i EU/euroområdet där en utländsk investerare äger minst 10 % av stamaktierna eller röstetalet (för bolag) eller motsvarande (för bolagsliknande företag). I medlemsstaternas nationalräkenskaper kan ett företag som är föremål för utländska direktinvesteringar ha investerare som har sin hemvist i en annan medlemsstat i EU/euroområdet. Motsvarande återinvesterade vinstmedel bokförs inte som sådana i de europeiska räkenskaperna. |
Avstämning av transaktioner
19.19 |
En metod för att sammanställa de europeiska utlandskontona är att dra ifrån inomeuropeiska flöden, både när det gäller tillgångar och användningar, från medlemsstaternas utlandskonton. Även om dessa spegelvända flöden i teorin borde uppväga varandra, gör de oftast inte det i praktiken eftersom samma transaktion bokförts asymmetriskt i nationalräkenskaperna hos motparterna. |
19.20 |
Asymmetrierna gör att det i de europeiska räkenskaperna brister i överensstämmelse mellan den totala ekonomin och utlandskontona. Vid sammanställningen av de europeiska räkenskaperna måste man därför göra en avstämning av kontona. Detta görs med olika metoder, t.ex. minsta kvadratmetoden eller proportionell fördelning. När det gäller varor kan statistik för handeln inom EU, IntraStat (intra-Union trade statistics) användas för att fördela asymmetrier per utgiftskategori. |
19.21 |
När man undanröjer asymmetrier och därefter gör en avstämning av kontona uppstår ytterligare skillnader mellan de europeiska aggregaten och summan av medlemsstaternas nationalräkenskaper. |
Pris- och volymmått
19.22 |
Europeiska icke-finansiella räkenskaper till föregående års priser kan sammanställas för varu- och tjänstetransaktioner med samma metod som för de europeiska räkenskaperna till löpande priser. Först aggregeras kontona för medlemsstaterna och EU-institutionerna/ECB, som sammanställts till föregående års priser. Sedan elimineras gränsöverskridande transaktioner mellan medlemsstaterna, värderade till föregående års priser, från utlandskontona. Sist elimineras de skillnader som uppstår mellan tillgångar och användningar med den metod som valts för att stämma av de europeiska transaktionerna till löpande priser. |
19.23 |
De europeiska räkenskaperna till föregående års priser gör det möjligt att beräkna volymindex mellan innevarande period och föregående år. När en referensperiod valts ut kan volymindexen kedjas och sedan tillämpas på de europeiska räkenskaperna till löpande priser för referensperioden. På så sätt får man fram europeiska räkenskaper uttryckta i volym för en valfri observationsperiod. De serier som erhålls på detta sätt är inte additiva. Om det krävs additivitet och andra räkenskapsmässiga restriktioner för volymmått för speciella ändamål måste de återskapas som ett sista steg för att erhålla additiva justerade serier. |
Balansräkningar
19.24 |
I de europeiska räkenskaperna kan de finansiella balansräkningarna sammanställas på ett sätt som liknar det för transaktioner:
|
19.25 |
I de europeiska räkenskaperna kan icke-finansiella balansräkningar sammanställas genom att man lägger ihop de icke-finansiella balansräkningarna för medlemsstaterna i EU/euroområdet. |
Transaktionsmatriser
19.26 |
Transaktionsmatriser innehåller uppgifter om de ekonomiska transaktionerna (respektive innehav av finansiella tillgångar) mellan institutionella sektorer. I medlemsstaternas nationalräkenskaper innehåller matriserna alla detaljer om transaktioner/finansiella tillgångar mellan ursprungssektor/borgenär och mottagande sektor/gäldenär, samt mellan inhemska sektorer och utlandet. |
19.27 |
I de europeiska räkenskaperna kan transaktionsmatriser sammanställas genom att man aggregerar nationella matriser och omklassificerar inomeuropeiska flöden och stockar som inhemska flöden och stockar. Därför måste man i dessa nationella matriser skilja mellan transaktioner och innehav av finansiella tillgångar i förhållande till enheter med hemvist i EU/euroområdet och utländska enheter på utlandskontot. Dessutom måste flöden och stockar i förhållande till enheter med hemvist i EU/euroområdet skiljas efter motpartssektor. |
BILAGA 19.1
KONTON FÖR EU-INSTITUTIONERNA
Tillgång
19.28 |
Finansieringskällorna för de icke-finansiella EU-institutionerna och EU-organen omfattar
|
19.29 |
På kontona för EU-institutionerna bokförs dessa flöden som tillgång för delsektorn EU:s institutioner och organ (S.1315) och som användning för utlandet (S.211). |
19.30 |
Tullar och jordbruksavgifter tas ut vid EU:s yttre gränser enligt den gemensamma tulltaxan. De klassificeras som skatter och tullar på import, exklusive moms (D.212) och omfattar kostnader för uppbörd. |
19.31 |
Produktionsavgifter tas ut på producenters kvoter för socker, isoglukos och inulinsirap. De klassificeras som produktskatter, exklusive moms och importskatter (D.214) och omfattar kostnader för uppbörd. |
19.32 |
En fast andel av de belopp som samlas in enligt a och b i punkt 19.A1.01 behålls av medlemsstaterna för att täcka kostnaderna för uppbörd. År 2009 uppgick andelen till 25 %. På kontona för EU-institutionerna bokförs dessa uppbördskostnader på användningssidan som insatsförbrukning (P.2) för delsektorn EU:s institutioner och organ (S.1315). På tillgångssidan bokförs de som import av tjänster (P.72) på utlandskontona (S.211). |
19.33 |
Mervärdesskattemedlen beräknas genom att man tillämpar en fast procentsats (den fasta uttagssatsen för mervärdesskatt) på varje medlemsstats harmoniserade beräkningsunderlag för mervärdesskatt. Det finns ett tak för momsunderlaget i förhållande till BNI. Taket för momsunderlaget innebär att om momsunderlaget för en medlemsstat överstiger en viss procentandel av medlemsstatens beräkningsunderlag för BNI tillämpar man inte den fasta uttagssatsen för mervärdesskatt på momsunderlaget utan på denna procentandel av beräkningsunderlaget för BNI. Mervärdesskattemedlen omfattar betalningar för innevarande år liksom saldon från tidigare år, motsvarande revideringar av tidigare mervärdesskatteunderlag, när de förfaller till betalning. Mervärdesskattemedlen klassificeras som EU:s moms- och BNI-baserade egna medel (D.76). |
19.34 |
BNI-medlen är ett restbidrag till EU-institutionernas budget som beräknas utifrån varje medlemsstats BNI. Det klassificeras som EU:s moms- och BNI-baserade egna medel (D.76) och omfattar både återbetalningar och slutbetalningar för tidigare år. Korrigeringar av budgetobalanser som betalas av övriga medlemsstater till berörda länder bokförs också under D.76 som tillgång och som användning för utlandet (S.211). |
19.35 |
Medlemsstaternas bidrag till Europeiska utvecklingsfonden klassificeras som löpande internationellt samarbete (D.74). |
19.36 |
Medlemsstaternas tecknade och inbetalda kapital i EIB, EIF och ECB bokförs som andra ägarandelar (F.519) på de finansiella kontona. De bokförs som förändringar i tillgångar för utlandet (S.211) och förändringar i skulder i delsektorerna andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125)/centralbanken (S.121). |
19.37 |
Räntekostnader för lån från EIB, efter avdrag av indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim), klassificeras som ränta (D.41). På kontona för EU-institutionerna bokförs de som användning i utlandet (S.2) och tillgång i andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125). |
19.38 |
Räntekostnader för lån från ECB klassificeras som ränta (D.41). På kontona för EU-institutionerna bokförs de som användning i utlandet (S.211) och tillgång i delsektorn centralbanken (S.121). |
Användning
19.39 |
Utbetalningar från de icke-finansiella EU-institutionerna och EU-organen omfattar följande:
|
19.40 |
På kontona för EU-institutionerna bokförs betalningar av icke-finansiella EU-institutioner och EU-organ som användning i delsektorn EU:s institutioner och organ (S.1315) och tillgång för utlandet (S.211 eller S.22). |
19.41 |
Betalningar från icke-finansiella EU-institutioner och EU-organ bokförs i allmänhet utifrån medlemsstaternas utgiftsberäkningar. Förskotts- och efterskottsbetalningar bokförs på EU-institutionernas finansiella konton som övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott (F.89). |
19.42 |
Utbetalningar från finansiella EU-institutioner och EU-organ omfattar följande:
Eftersom medlemsstaternas tecknade och inbetalda andelar till EIB:s kapital inte betraktas som utländsk direktinvestering finns det inga tillräknade flöden av återinvesterade vinstmedel (D.43) att bokföra på bankens konton. |
19.43 |
På kontona för EU-institutionerna bokförs betalningar gjorda av finansiella EU-institutioner och EU-organ som användning för delsektorn övriga finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125) och tillgång för utlandet (S.211 eller S.22). |
Konsolidering
19.44 |
I de europeiska räkenskaperna konsolideras vanligtvis inte flöden mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna som tillgång och användning inom sektorn offentlig förvaltning (S.13). När det gäller löpande internationellt samarbete (D.74) ska dock medlemsstaternas betalningar till EU-institutionerna för att finansiera t.ex. Europeiska utvecklingsfonden konsolideras och bokföras i de europeiska räkenskaperna som användning av staten (utom sociala trygghetsfonder) (S.1311) och tillgång för utlandet (S.22). |
(1) Denna kod är specifik för de europeiska räkenskaperna. Den finns inte med i kapitel 23, Klassifikationer, eftersom det kapitlet innehåller de koder som medlemsstaterna ska använda i nationalräkenskaperna, medan EU-institutionerna bokförs i sektorn Utlandet (S.2).
KAPITEL 20
RÄKENSKAPER FÖR SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING
INLEDNING
20.01 |
Verksamheter inom sektorn offentlig förvaltning redovisas skilt från resten av ekonomin eftersom den offentliga förvaltningens befogenheter, drivkraft och funktion skiljer sig från de övriga sektorernas. I detta kapitel presenteras ENS-kontona för sektorn offentlig förvaltning och statistiken över den offentliga förvaltningens finanser som visar en integrerad bild av den offentliga förvaltningens verksamhet: inkomster, utgifter, underskott eller överskott, finansiering, andra ekonomiska flöden och balansräkning. |
20.02 |
Den offentliga förvaltningen har behörighet att fatta beslut om att höja skatterna och andra obligatoriska avgifter samt att anta lagar som påverkar andra ekonomiska enheters beteende. Den har följande huvudfunktioner när det gäller ekonomi:
|
20.03 |
I uppställningen av statistiken över den offentliga förvaltningens finanser ordnar man om det vanliga kontosystemet i ENS så att det passar bättre för analys och beslut som gäller den offentliga förvaltningens finanser. I denna uppställning aggregeras och balanseras poster enligt ENS-systemets begrepp, definitioner, klassificeringar och bokföringsregler så att de kan mätas i överensstämmelse med andra makroekonomiska variabler och motsvarande mått i andra länder. En del poster, t.ex. sparande och finansiellt sparande, är redan tillgängliga i kontosystemet. Andra poster, såsom totala inkomster, totala utgifter, skattetryck och total skuld, visas inte uttryckligen. |
20.04 |
I avsnittet ”Frågor vid bokföring för sektorn offentlig förvaltning” behandlas ytterligare regler för vissa mer komplicerade klassificerings- och mätningsfrågor för sektorn offentlig förvaltning. |
AVGRÄNSNING AV SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING
20.05 |
Sektorn offentlig förvaltning (S.13) består av alla enheter inom den offentliga förvaltningen och alla icke-marknadsproducerande icke-vinstdrivande organisationer som kontrolleras av offentliga förvaltningsenheter. Ingår gör även andra icke-marknadsproducenter som anges i punkterna 20.18–20.39. |
20.06 |
Offentliga förvaltningsenheter är juridiska enheter som inrättats genom politiska processer och har lagstiftande, rättsliga eller verkställande befogenheter över andra institutionella enheter inom ett visst område. Deras huvudfunktion är att tillhandahålla icke-marknadsproducerade varor och tjänster till samhället och hushållen och att omfördela inkomster och förmögenhet. |
20.07 |
En offentlig förvaltningsenhet brukar ha behörighet att uppbära medel genom obligatoriska transfereringar från andra institutionella enheter. För att uppfylla grundkraven för en institutionell enhet måste den ha egna medel som den antingen får i form av inkomst från andra enheter eller transfereringar från andra offentliga förvaltningsenheter, och den måste ha behörighet att utbetala medel för att verkställa sina politiska mål. Den måste också kunna låna pengar för egen räkning. |
Identifiering av enheter inom sektorn offentlig förvaltning
Offentliga förvaltningsenheter
20.08 |
I alla länder finns det en central enhet, oftast inom staten, som utövar den nationella verkställande, lagstiftande och dömande makten. Dess inkomster och utgifter bestäms och styrs direkt av finansministeriet, eller motsvarande funktion, genom en allmän budget som godkänns av den lagstiftande makten. Trots sin storlek och mångsidighet är den i allmänhet en enda institutionell enhet. Ministerier, verk, nämnder, styrelser, utredningar, rättsliga myndigheter och lagstiftande organ ingår således i denna centrala statliga enhet. De enskilda ministerierna betraktas inte som separata institutionella enheter eftersom de inte har behörighet att äga tillgångar, skuldsätta sig eller inleda transaktioner för egen räkning. |
20.09 |
Delsektorer i den offentliga förvaltningen, t.ex. delstater och kommuner, kan innefatta sådana primära enheter som beskrivs i punkt 20.08, som var och en är knuten till en viss nivå av den offentliga förvaltningen och ett geografiskt område. |
20.10 |
Förutom denna primära enhet finns det enheter inom den offentliga förvaltningen som är separata juridiska personer och har väsentlig autonomi, bland annat beslutsautonomi i fråga om volymen och sammansättningen av sina utgifter och en direkt inkomstkälla, t.ex. öronmärkta skattemedel. Sådana enheter inrättas ofta för att sköta särskilda funktioner, t.ex. vägbyggande eller icke-marknadsproduktion av hälso- och sjukvårdstjänster, utbildning eller forskning. De anses vara separata offentliga förvaltningsenheter om de har fullständig bokföring, kan äga varor eller tillgångar, bedriva icke-marknadsstyrda verksamheter som de är ansvariga för enligt lag, skuldsätta sig och ingå avtal. Sådana enheter (liksom offentligt styrda icke-vinstdrivande organisationer) kallas ofta ”enheter utanför budgeten”, eftersom de har separat budget, får betydande transfereringar från huvudbudgeten och deras primära finansieringskällor kompletteras med egna inkomster utanför huvudbudgeten. Dessa enheter utanför budgeten klassificeras som tillhörande den offentliga förvaltningen såvida de inte till övervägande del är marknadsproducenter och styrs av någon annan offentlig förvaltningsenhet. |
20.11 |
Den allmänna budgeten på olika nivåer av den offentliga förvaltningen kan inbegripa bolagsliknande företag som är marknadsproducenter och kvasibolag. Om de uppfyller kriterierna för att vara institutionella enheter klassificeras sådana bolag inte inom den offentliga förvaltningen utan i sektorn icke-finansiella bolag eller sektorn finansiella bolag. |
20.12 |
Sociala trygghetsfonder är offentliga förvaltningsenheter som administrerar socialförsäkringssystem. Socialförsäkringssystemen omfattar hela eller stora delar av samhället och har införts och styrs av den offentliga förvaltningen. En social trygghetsfond är en institutionell enhet om den är organiserad skilt från andra verksamheter som bedrivs av offentliga förvaltningsenheter, håller sina tillgångar och skulder åtskilda samt utför finansiella transaktioner för egen räkning. |
Icke-vinstdrivande organisationer som klassificeras som tillhörande sektorn offentlig förvaltning
20.13 |
Icke-vinstdrivande organisationer som är icke-marknadsproducenter och kontrolleras av offentliga förvaltningsenheter tillhör sektorn offentlig förvaltning. |
20.14 |
Den offentliga förvaltningen kan välja att använda vissa icke-vinstdrivande organisationer i stället för offentliga institutioner för genomförandet av offentlig politik eftersom de icke-vinstdrivande organisationerna uppfattas som mer fristående, mer objektiva och mindre utsatta för politiska påtryckningar. Icke-vinstdrivande organisationer kan t.ex. vara mer effektiva än offentliga institutioner inom områden som forskning och utveckling (FoU) samt fastställande och upprätthållande av standarder inom hälso- och sjukvård, säkerhet, miljö och utbildning. |
20.15 |
Med kontroll eller bestämmande inflytande över en icke-vinstdrivande organisation avses möjligheten att bestämma den allmänna inriktningen för denna organisation. Offentlig intervention i form av allmänna föreskrifter som gäller för alla enheter som bedriver en viss verksamhet är inte relevant när det gäller att avgöra huruvida den offentliga förvaltningen har bestämmande inflytande över en enskild enhet eller ej. För att avgöra om den offentliga förvaltningen har bestämmande inflytande över en icke-vinstdrivande organisation eller inte används följande fem indikatorer:
En enda indikator kan räcka för att fastställa vem som har bestämmande inflytande. Om en icke-vinstdrivande organisation som huvudsakligen finansieras av den offentliga förvaltningen fortfarande kan bestämma policy eller strategisk inriktning i betydande utsträckning enligt övriga indikatorer anses den emellertid inte vara offentligt kontrollerad. I de flesta fall är det en rad separata indikatorer som tillsammans pekar på att en enhet står under bestämmande inflytande. Ett beslut som bygger på dessa indikatorer är till sin natur en subjektiv bedömning. |
20.16 |
En icke-vinstdrivande organisations icke-marknadsmässiga karaktär fastställs på samma sätt som för andra enheter i den offentliga förvaltningen. |
Andra enheter i sektorn offentlig förvaltning
20.17 |
Det kan vara svårt att klassificera varu- och tjänsteproducenter som kontrolleras av offentliga förvaltningsenheter. De kan antingen klassificeras i den offentliga förvaltningen eller – om de räknas som institutionella enheter – som offentliga bolag. För att avgöra vart de hör kan följande beslutsträd användas. Diagram 20.1 – Beslutsträd
|
Offentlig kontroll
20.18 |
Med kontroll eller bestämmande inflytande över en enhet avses möjligheten att bestämma den allmänna inriktningen för denna enhet. För att avgöra om den offentliga förvaltningen har bestämmande inflytande används samma kriterier som för bolag som kan räknas som offentliga bolag, vilka anges i punkt 2.32. |
Gränsdragningen mellan marknad och icke-marknad
Begreppet ekonomiskt signifikanta priser
20.19 |
Icke-marknadsproducenter tillhandahåller hela eller merparten av sin produktion till andra kostnadsfritt eller till priser som inte är ekonomiskt signifikanta. Ekonomiskt signifikanta priser är priser som har ett väsentligt inflytande på mängden produkter som producenterna är villiga att erbjuda och mängden produkter som köparna vill förvärva. Det är det kriterium som används för att klassificera produktion och producenter som marknadsinriktade eller icke-marknadsinriktade, dvs. för att avgöra om en institutionell enhet som den offentliga förvaltningen har bestämmande inflytande över ska anses som icke-marknadsproducent – och därmed klassificeras i sektorn offentlig förvaltning – eller som marknadsproducent – och betraktas som offentligt bolag. |
20.20 |
Bedömningen av om ett pris är ekonomiskt signifikant görs för varje enskild produktion, men det kriterium som används för att avgöra huruvida enheten är en marknads- eller icke-marknadsproducent tillämpas på enhetsnivå. |
20.21 |
Om producenterna är privata bolag kan man förmoda att priserna är ekonomiskt signifikanta. Om de däremot är offentligt kontrollerade kan deras priser fastställas eller modifieras av samhällspolitiska skäl, vilket kan göra det svårt att bestämma om priserna är ekonomiskt signifikanta. Offentliga bolag inrättas ofta av den offentliga förvaltningen för att tillhandahålla varor och tjänster som marknaden inte skulle producera i de mängder eller till de priser som motsvarar målen för den offentliga politiken. För sådana offentliga enheter som åtnjuter offentligt stöd från den offentliga förvaltningen kan försäljningen täcka en stor del av kostnaderna, men de reagerar annorlunda på marknadskrafterna än vad privata bolag gör. |
20.22 |
För att analysera skillnaden mellan en marknadsproducent och en icke-marknadsproducent när det gäller förändringar av marknadsvillkoren är det till nytta att fastställa vilka enheter som är konsumenter av varorna och tjänsterna i fråga och om producenten faktiskt konkurrerar på marknaden eller är den enda leverantören. |
Kriterier för köpare av produktion från en offentlig producent
Produktionen säljs främst till bolag och hushåll.
20.23 |
Ekonomiskt signifikanta priser brukar bli följden om två huvudvillkor är uppfyllda:
|
Produktionen säljs enbart till den offentliga förvaltningen.
20.24 |
Vissa tjänster brukar behövas som hjälptjänster. Detta gäller bland annat verksamheter som transporter, finansiering och investeringar, inköp, försäljning, marknadsföring, datortjänster, kommunikation, städning och underhåll. En enhet som tillhandahåller denna typ av tjänster enbart för sin överordnade enhet eller för andra enheter i samma grupp av enheter är en hjälpenhet. Den är inte en separat institutionell enhet och klassificeras tillsammans med sin överordnade enhet. Hjälpenheter tillhandahåller all sin produktion till sina ägare, som använder den som insatsförbrukning eller fast bruttoinvestering. |
20.25 |
Om en offentlig producent säljer enbart till den offentliga förvaltningen och är den enda leverantören av sina tjänster antas den vara en icke-marknadsproducent, förutsatt att den inte konkurrerar med en privat producent. Ett typiskt exempel är anbudsgivning för offentliga kontrakt på affärsmässiga villkor och därför gäller den offentliga förvaltningens betalningar enbart levererade tjänster. |
20.26 |
Om en offentlig producent är en av flera leverantörer till den offentliga förvaltningen anses den vara en marknadsproducent om den konkurrerar med andra producenter på marknaden och dess priser uppfyller de allmänna kriterierna för att vara ekonomiskt signifikanta priser enligt punkterna 20.19–20.22. |
Produktionen säljs till den offentliga förvaltningen och till andra.
20.27 |
Om en offentlig producent är den enda leverantören av sina tjänster antas den vara en marknadsproducent om dess försäljning till icke-offentliga förvaltningsenheter uppgår till mer än hälften av dess produktion eller försäljningen till den offentliga förvaltningen uppfyller upphandlingsvillkoren i punkt 20.25. |
20.28 |
Om det finns flera leverantörer är en offentlig producent en marknadsproducent om den konkurrerar med andra producenter via anbudsgivning för ett kontrakt med den offentliga förvaltningen. |
Testet av marknad/icke-marknad
20.29 |
Sektorklassificeringen av centrala offentliga förvaltningsenheter som tillhandahåller varor och tjänster som inte är producerade för marknaden och/eller ägnar sig åt omfördelning av inkomster och förmögenhet, är okomplicerad. För andra producenter vars verksamhet är kontrollerad av den offentliga förvaltningen behöver man göra en bedömning av deras verksamhet och resurser. För att avgöra om de är marknadsproducenter och begär ekonomiskt signifikanta priser ska kriterierna i punkterna 20.19–20.28 användas. I grova drag rör det sig om följande kriterier:
Förmågan att bedriva marknadsverksamhet kommer främst att bedömas med hjälp av det vanliga kvantitativa kriteriet (det s.k. 50 %-kriteriet), där försäljningen ställs i relation till produktionskostnaderna (enligt definitionen i punkterna 20.30 och 20.31). För att betraktas som marknadsproducent ska den offentliga enheten under flera år i rad täcka minst 50 % av sina kostnader med försäljningen. |
20.30 |
För testet marknad/icke-marknad motsvaras försäljningen av varor och tjänster (omsättningen) av försäljningsintäkterna, dvs. marknadsproduktionen (P.11) plus betalningar för eventuell icke-marknadsproduktion (P.131). Produktion för egen räkning räknas inte som en del av försäljningen i detta sammanhang. I försäljningen undantas även alla betalningar från den offentliga förvaltningen om de inte görs till andra producenter som utför samma verksamhet. |
20.31 |
Produktionskostnaderna är summan av insatsförbrukning, ersättningar till anställda, kapitalförslitning och övriga produktionsskatter. För testet marknad/icke-marknad ökas produktionskostnaderna med nettoräntebetalningen och minskas med värdet av all tillräknad produktion, särskilt produktion för egen räkning. Produktionssubventioner dras inte av. |
Finansiell förmedling och avgränsningen av sektorn offentlig förvaltning
20.32 |
Enheter som bedriver finansiell verksamhet kräver särskilda överväganden. Finansiell förmedling är verksamhet där enheter förvärvar finansiella tillgångar och samtidigt ådrar sig skulder för egen räkning genom att inleda finansiella transaktioner. |
20.33 |
En finansförmedlare tar själv risker genom att ådra sig egna skulder. Om en offentlig finansiell enhet förvaltar tillgångar men inte själv tar risker genom att ådra sig skulder för egen räkning är den inte en finansförmedlare, och enheten klassificeras i sektorn offentlig förvaltning och inte i sektorn finansiella bolag. |
20.34 |
Att tillämpa det kvantitativa kriteriet i testet marknad/icke-marknad på offentliga bolag som ägnar sig åt finansiell förmedling eller förvaltning av tillgångar är i allmänhet inte relevant eftersom deras inkomster uppkommer från både inkomster av kapital och kapitalvinster. |
Gränsfall
Offentliga huvudkontor
20.35 |
Offentliga huvudkontor är enheter vars huvudfunktion är att styra och leda en grupp dotterbolag som står under bestämmande inflytande av en offentlig förvaltningsenhet. Två fall kan urskiljas:
|
20.36 |
Begreppet offentligt huvudkontor som används här innefattar enheter som också benämns offentliga holdingbolag. |
20.37 |
Dotterbolag som ingår i koncernen och som bedriver produktion och har fullständig bokföring betraktas som institutionella enheter även om de delvis har gett upp en del av sin beslutsautonomi till det centrala organet (se punkt 2.13). Testet marknad/icke-marknad ska tillämpas på enskilda enheter. Det kan då hända att ett dotterbolag, men inte de övriga, anses vara en icke-marknadsproducerande enhet och klassificeras i sektorn offentlig förvaltning. |
Pensionsinstitut
20.38 |
De anställdas pensionssystem inrättas för att ge pensionsförmåner till deltagarna och de bygger på ett avtalsförhållande mellan arbetsgivare och anställd. Systemen kan vara fonderade, ofonderade eller delvis fonderade. |
20.39 |
Ett fonderat avgiftsbestämt system som inrättats av en offentlig förvaltningsenhet behandlas inte som ett socialt trygghetssystem om det inte finns någon garanti från den offentliga förvaltningen om pensionsnivåerna och pensionsnivåerna är obestämda eftersom de beror på utvecklingen av tillgångarna. Därför betraktas enheten som identifierats som förvaltare av systemet – och även av själva fonden om den är en separat institutionell enhet – som ett finansiellt bolag, som klassificeras i delsektorn försäkringsbolag och pensionsinstitut. |
Kvasibolag
20.40 |
Kvasibolag är enskilda firmor som fungerar som om de vore bolag. Kvasibolag behandlas som om de vore bolag: dvs. som separata institutionella enheter skilda från de enheter som de tillhör på grund av sitt separata ekonomiska och finansiella beteende. Marknadsproducerande inrättningar som styrs av offentliga förvaltningsenheter och betraktas som offentliga kvasibolag grupperas därför med bolag inom sektorerna icke-finansiella eller finansiella bolag. |
20.41 |
Ett arbetsställe eller en grupp av arbetsställen inom den offentliga förvaltningen som bedriver samma slags produktion under gemensam ledning behandlas som ett offentligt kvasibolag om
|
20.42 |
Hur stor inkomst som tas ut från ett kvasibolag under en räkenskapsperiod bestäms av ägaren. Ett sådant uttag motsvarar ett bolags utdelning till sin aktieägare. Kvasibolagets vinstmedel som behålls inom kvasibolaget bestäms med hänsyn till storleken på den avkastning som tagits ut. Ägaren kan tillföra mer kapital till bolaget eller ta ut kapital från det genom att avyttra en del av dess tillgångar, och sådana kapitalflöden ska också identifieras i kontona när de inträffar. Investerings- och kapitalinkomstflöden i kvasibolaget bokförs på samma sätt som liknande flöden i bolag. Bland annat ska investeringsbidrag bokföras som kapitaltransfereringar. |
20.43 |
Produktionsenheter som inte behandlas som kvasibolag fortsätter att vara integrerade i de offentliga förvaltningsenheter som äger dem. Även om offentliga förvaltningsenheter huvudsakligen består av icke-marknadsproducenter kan marknadsproduktion förekomma inom en offentlig förvaltningsenhet. Dessa marknadsarbetsställens försäljning sker utöver eventuell tillfällig försäljning i form av en sekundär produktion som säljs av icke-marknadsproducenter till ekonomiskt signifikanta priser. Därför kan en offentlig förvaltningsenhet ha ett driftsöverskott som genererats av marknadsproducerande arbetsställen inom enheten. |
Omstruktureringsorgan
20.44 |
Vissa offentliga förvaltningsenheter medverkar vid omstrukturering av bolag. Dessa bolag kan i vissa fall stå under bestämmande inflytande av den offentliga förvaltningen. Dessa omstruktureringsorgan kan vara offentliga förvaltningsenheter som funnits sedan länge eller organ som inrättas särskilt för ändamålet. Den offentliga förvaltningen finansierar omstrukturering på olika sätt, antingen direkt, via kapitaltillskott såsom kapitaltransferering, lån eller förvärv av aktier, eller indirekt via beviljande av garantier. Huvudkriteriet för sektorklassificeringen av omstruktureringsorgan är om enheterna är finansförmedlare, vilken marknadskaraktär huvudverksamheten har samt vilken risk som det offentliga organet tar på sig. I många fall tar omstruktureringsorganet låg risk eftersom det agerar med offentligt finansiellt stöd på den offentliga förvaltningens vägnar. Omstruktureringsorgan kan sköta privatisering eller skuldavveckling. |
Privatiseringsorgan
20.45 |
Den första typen av omstruktureringsorgan sköter privatisering av offentliga förvaltningsenheter. Följande två fall kan urskiljas:
|
Avvecklingsorgan
20.46 |
Den andra typen av omstruktureringsorgan handhar tillgångar som minskat i värde och kan inrättas vid bankkriser eller andra finansiella kriser. Dessa avvecklingsorgan kallas för ”bad banks”. Ett sådant avvecklingsorgan klassificeras utifrån vilken risk det ådrar sig med beaktande av det finansiella stödet från den offentliga förvaltningen. I de flesta fall köper avvecklingsorganet tillgångar till priser över marknadspriserna med direkt eller indirekt finansiellt stöd från den offentliga förvaltningen. Dess verksamhet medför en omfördelning av nationalinkomst och nationalförmögenhet. Om avvecklingsorganet inte självt tar några risker ska det klassificeras i sektorn offentlig förvaltning. |
Specialföretag
20.47 |
Specialföretag (special purpose entities, SPE, eller special purpose vehicles, SPV) kan inrättas för finansiella ändamål av den offentliga förvaltningen eller privata enheter. SPE kan medverka i offentliga transaktioner, inbegripet värdepapperisering av tillgångar, ta upp lån på den offentliga förvaltningens vägnar etc. Om specialföretagen är inhemska är de inte separata institutionella enheter. De ska klassificeras enligt ägarens huvudverksamhet. Specialföretag som utför fiskala transaktioner klassificeras i sektorn offentlig förvaltning. |
20.48 |
Utländska specialföretag betraktas alltid som separata institutionella enheter. Alla flöden och stockvärden mellan den offentliga förvaltningen och utländska specialföretag bokförs på den offentliga förvaltningens och specialföretagens konton. När sådana utländska specialföretag genomför offentlig upplåning eller ådrar sig utgifter utomlands för den offentliga förvaltningens räkning ska dessa transaktioner imputeras både på den offentliga förvaltningens konton och på den utländska enhetens konton för att avspegla den offentliga förvaltningens transaktioner, även om det inte finns några bokförda flöden mellan den offentliga förvaltningen och specialföretaget för dessa transaktioner. Om ett utländskt specialföretag genomför en värdepapperiseringsåtgärd utan att avyttra tillgångar anses åtgärden vara en upplåningstransaktion av den offentliga förvaltningen. Det ekonomiska innehållet bakom transaktionen redovisas genom att den offentliga förvaltningens upplåning från det utländska specialföretaget imputeras för samma värde samtidigt som specialföretaget ådrar sig en skuld till den utländska långivaren. |
Samriskföretag (joint ventures)
20.49 |
Många offentliga enheter ingår avtal med privata enheter eller andra offentliga enheter för att genomföra en rad olika verksamheter tillsammans. Verksamheterna kan leda till en marknadsproduktion eller en icke-marknadsproduktion. Gemensamma verksamheter kan grovt uppdelas i tre olika typer: gemensamt kontrollerade enheter, som här kallas samriskföretag, gemensamt kontrollerade verksamheter samt gemensamma tillgångar. |
20.50 |
För ett samriskföretag krävs att ett bolag, partnerskap eller annan institutionell enhet inrättas och att parterna gemensamt har bestämmande inflytande över enhetens verksamheter. Som institutionell enhet kan samriskföretaget ingå avtal i eget namn och ordna finansiering för sina egna ändamål. Ett samriskföretag har egen bokföring. |
20.51 |
Vanligtvis räcker ägarandelen för att avgöra vem som utövar kontroll. Om varje ägare äger lika stor andel av samriskföretaget måste andra indikatorer på kontroll beaktas. |
20.52 |
Offentliga enheter kan också ingå avtal om gemensamma verksamheter som inte drivs av separata institutionella enheter. I så fall finns det inga enheter som behöver klassificeras, men man måste vara noga med att fastställa att tillgångarna bokförs hos rätt ägare och att inkomster och utgifter delas upp i enlighet med bestämmelserna i det tillämpliga avtalet. Exempelvis kan två enheter avtala om att ansvara för olika faser i en gemensam produktionsprocess eller så kan en enhet äga en tillgång eller en rad relaterade tillgångar men de båda enheterna kommer överens om att dela inkomster och utgifter. |
Marknadsregleringsorgan
20.53 |
Offentliga organ på jordbruksområdet kan ägna sig åt två slags verksamheter, nämligen att
I det första fallet klassificeras den institutionella enheten i sektorn icke-finansiella bolag (S.11) om den agerar som marknadsproducent. I det andra fallet klassificeras den institutionella enheten i sektorn offentlig förvaltning (S.13). |
20.54 |
I det fall då marknadsregleringsorganet utför båda de verksamheter som beskrivs i punkt 20.53 delas organet upp i två institutionella enheter efter den primära verksamheten. Den ena enheten klassificeras i sektorn icke-finansiella bolag (S.11), och den andra i sektorn offentlig förvaltning (S.13). Om det är svårt att dela upp organet på detta sätt är det praxis att anpassa det vanliga testet för sektorklassificering enligt kriteriet primär verksamhet på grundval av kostnaderna. Om enhetens kostnader mycket tydligt är kopplade till marknadsförvaltning klassificeras enheten i sektorn icke-finansiella bolag. En tröskel på 80 % av kostnads–försäljningskvoten rekommenderas. Om kostnads–försäljningskvoten för förvaltningsverksamheten är lägre än denna tröskel klassificeras enheten i sektorn offentlig förvaltning (S.13). |
Överstatliga organisationer
20.55 |
En del länder är part i ett institutionellt avtal varigenom länderna ingår i en överstatlig organisation. Normalt innebär ett sådant avtal monetära transfereringar från medlemsländerna till den överstatliga organisationen och tvärtom. Den överstatliga organisationen bedriver också icke-marknadsproduktion. I medlemsländernas nationalräkenskaper är överstatliga organisationer utländska institutionella enheter som klassificeras i en särskild delsektor för utlandet. |
Delsektorer i sektorn offentlig förvaltning
20.56 |
Beroende på den administrativa och rättsliga ordningen finns det i regel flera nivåer i ett lands offentliga förvaltning. I kapitel 2 anges tre nivåer: stat, delstat (eller region) samt kommuner med en delsektor på varje nivå. Förutom dessa nivåer av den offentliga förvaltningen medför de sociala trygghetssystemens storlek och roll i finanspolitiken att statistik för alla sociala trygghetsfonder måste sammanställas som en separat fjärde delsektor inom den offentliga förvaltningen. Alla länder har inte samtliga nivåer – en del kanske bara har en statlig nivå eller en statlig nivå plus en lägre nivå. I länder som har fler än tre nivåer ska alla enheterna klassificeras på någon av de ovannämnda nivåerna. |
Staten
20.57 |
Delsektorn staten (utom sociala trygghetsfonder) (S.1311) består av alla offentliga förvaltningsenheter som har nationell behörighet med undantag av sociala trygghetsfonder. Ett lands centralregering (staten) har politisk makt över hela landets territorium. Staten kan beskatta alla inhemska institutionella enheter och utländska enheter som bedriver ekonomisk verksamhet inom landet. Staten brukar ansvara för tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter för hela samhället, t.ex. nationellt försvar, förbindelserna med andra länder, allmän ordning och säkerhet samt lagar och föreskrifter för landets sociala och ekonomiska system. Dessutom kan staten ådra sig utgifter för tillhandahållandet av tjänster, t.ex. för utbildning eller hälso- och sjukvård, främst till förmån för enskilda hushåll, och staten kan göra transfereringar till andra institutionella enheter, däribland andra nivåer av den offentliga förvaltningen. |
20.58 |
Statistiksammanställningen för staten är viktig på grund av dess betydelse i analysen av den ekonomiska politiken. Det är främst genom staten som finanspolitiken påverkar inflations- eller deflationstrycket inom ekonomin. Det är i regel på statlig nivå som ett beslutsfattande organ utformar och genomför politik som är inriktad på nationella ekonomiska mål. |
20.59 |
Delsektorn staten är i de flesta länder en stor och komplex delsektor. Den brukar bestå av en central grupp departement eller ministerier som bildar en enda institutionell enhet plus olika organ som verkar under den centrala regeringens styrning med en separat juridisk identitet och tillräcklig självständighet för att utgöra ytterligare statliga enheter. |
20.60 |
Den viktigaste centrala gruppen eller den primära centralregeringen kallas ibland central budgetmyndighet för att betona att budgeten är en viktig del av dess redovisning. Detta innebär att budgeten utgör en implicit avgränsning av den underliggande institutionella enheten ”staten”, vilket dock inte bör förväxlas med begreppet delstat, exempelvis provinser, länder, kantoner, republiker, prefekturer eller administrativa regioner i ett federalt statsskick. När hela kontosystemet för den centrala budgetmyndigheten utformas är det ofta lämpligt att ta med verksamheter som finansieras utanför budgeten, om dessa inte är institutionella enheter, och i allmänhet alla transaktioner för statskassan som inte redovisas i budgeten. |
20.61 |
Den andra delen av staten består av övriga statliga organ, som också kallas för enheter utanför budgeten och består av organ och enheter utanför budgeten som uppfyller kriterierna för institutionella enheter, icke-marknadsproducerande offentliga bolag med status som juridisk person och icke-marknadsproducerande, offentligt styrda icke-vinstdrivande organisationer. |
20.62 |
Staten kan således delas upp i två delar: centrala budgetmyndigheten samt övriga statliga organ. Uppdelningen är en bedömningsfråga och kan styras av praktiska hänsynstaganden. Ett viktigt kriterium är om den institutionella enheten omfattas av budgeten. Den exakta sammansättningen ska dock vara noga känd och överenskommen mellan statistiksammanställarna på nationell nivå för att se till att källdata är konsekventa. Möjligheten att ställa upp ett komplett kontosystem för dessa båda delsektorer av staten är viktig för utvärderingen av datakvaliteten. |
Delstater
20.63 |
Delstater (utom sociala trygghetsfonder) (S.1312) består av alla offentliga förvaltningsenheter i ett federalt styrelseskick som har delstatlig eller regional behörighet med eventuellt undantag av sociala trygghetsfonder. En delstat är den största geografiska enhet som landet som helhet politiskt eller administrativt kan indelas i. Områdena kan kallas för något annat, t.ex. provinser, länder, kantoner, republiker eller administrativa regioner. De har alla de befogenheter som krävs i ett federalt styrelseskick. Delstatens lagstiftande, dömande och verkställande makt sträcker sig över hela den enskilda delstaten, som ofta består av flera kommuner, men omfattar inte andra delstater. Många länder har inte ett statsskick med delstater. I federala länder kan betydande befogenheter och ansvar ha tilldelats delstaterna och i sådana fall är det lämpligt att sammanställa statistik för delstaten som delsektor. |
20.64 |
En delstat har vanligen behörighet att beskatta institutionella enheter som har säte i eller bedriver ekonomisk verksamhet inom dess behörighetsområde. För att betraktas som en offentlig förvaltningsenhet måste enheten kunna äga egna tillgångar, skaffa finansiering och skuldsätta sig för egen räkning och måste också ha befogenhet att förbruka eller fördela åtminstone en del av de skatter eller annan inkomst som den får enligt sina egna politiska prioriteringar. Enheten kan dock få transfereringar från staten som är öronmärkta för särskilda ändamål. En delstat kan utnämna tjänstemän oberoende av extern administrativ styrning. Om en offentlig förvaltningsenhet som verkar i en delstat är helt beroende av medel från staten och om staten också bestämmer hur dessa medel ska förbrukas är den enheten ett (centralt) statligt organ. |
Kommuner
20.65 |
Delsektorn kommuner (utom sociala trygghetsfonder) (S.1313) består av offentliga förvaltningsenheter som har lokal behörighet (med eventuellt undantag av socialförsäkringsenheter). Kommuner brukar tillhandahålla en lång rad tjänster till kommuninnevånarna, varav en del finansieras med bidrag från högre nivåer av den offentliga förvaltningen. Statistik för kommunerna täcker en mångfald olika offentliga förvaltningsenheter, t.ex. landsting, storkommuner, kommuner, städer, stadsdelar, skoldistrikt samt vatten- och avloppssammanslutningar. Ofta har lokala offentliga förvaltningsenheter som ansvarar för olika funktioner behörighet över samma geografiska område. Separata offentliga förvaltningsenheter som företräder en stad, en storkommun och ett skoldistrikt kan t.ex. ha behörighet över samma område. Dessutom kan två eller flera angränsande kommuner organisera en offentlig förvaltningsenhet med regional behörighet som rapporterar till kommunerna. Sådana enheter klassificeras i delsektorn kommuner. |
20.66 |
De kommunala enheternas lagstiftande, rättsliga och verkställande makt är begränsad till de minsta geografiska områden som urskiljs för administrativa och politiska ändamål. Kommunens behörighet har i allmänhet betydligt mindre räckvidd än statens eller delstatens behörighet. Kommunerna kan eventuellt ha rätt att beskatta institutionella enheter eller ekonomisk verksamhet som bedrivs inom deras område. De är ofta beroende av bidrag från högre nivå av den offentliga förvaltningen och de fungerar i viss mån som ombud för staten eller delstaten. För att betraktas som institutionella enheter måste de dock ha rätt att ha egna tillgångar, skaffa finansiering och skuldsätta sig genom att ta lån för egen räkning. De måste också ha rätt att besluta hur dessa medel ska förbrukas och de ska kunna utse sina egna tjänstemän oberoende av extern administrativ styrning. |
Sociala trygghetsfonder
20.67 |
Delsektorn sociala trygghetsfonder (S.1314) består av alla socialförsäkringsenheter oberoende av vilken nivå av den offentliga förvaltningen som driver eller förvaltar dem. Om ett socialförsäkringssystem inte uppfyller kraven för att vara en institutionell enhet, ska det klassificeras tillsammans med sin överordnade enhet i en av de andra delsektorerna av sektorn offentlig förvaltning. Om offentliga sjukhus tillhandahåller en tjänst som inte är marknadsproduktion till hela samhället och om de kontrolleras av socialförsäkringssystem klassificeras de i delsektorn sociala trygghetsfonder. |
UPPSTÄLLNING AV STATISTIKEN ÖVER DEN OFFENTLIGA FÖRVALTNINGENS FINANSER
Ramverk
20.68 |
Erfarenheten har visat att för vissa analysbehov är en alternativ uppställning av kontosystemet i ENS lämpligare för den offentliga förvaltningen. Alternativet brukar kallas statistiken över den offentliga förvaltningens finanser (GFS). Det ger en annan men fortfarande integrerad bild av den offentliga förvaltningens konton med följande mått på den sektorns ekonomiska verksamhet: inkomster, utgifter, underskott/överskott, finansiering, andra ekonomiska flöden och balansräkning. |
20.69 |
Den ENS-baserade statistiken över den offentliga förvaltningens finanser består av transaktioner som bokförts på de olika löpande kontona, kapitalkontot och kontot för finansiella transaktioner i ENS och som för icke-finansiella transaktioner arrangerats om i en uppställning i ett enda konto som passar bättre för finanspolitisk analys. |
20.70 |
Inom statistiken över den offentliga förvaltningens finanser definieras inkomst som ett aggregat av alla transaktioner som bokförts under positiva tillgångar i ENS-systemet plus mottagna subventioner på de löpande kontona samt inkomster i form av kapitaltransfereringar som bokförts på kapitalkontot. Utgifter är ett aggregat av alla transaktioner som bokförts under positiv användning och subventioner som betalas på löpande konton samt kapitalutgifter – bruttoinvestering plus kapitaltransfereringar som ska betalas – som bokförts på kapitalkontot. Dessa mått på inkomster och utgifter är specifika för statistiken över den offentliga förvaltningens finanser men de underliggande transaktionerna är de som finns i ENS. |
20.71 |
Skillnaden mellan inkomster och utgifter, motsvarande överskottet/underskottet, är det finansiella sparandet (B.9). Finansieringen av överskottet/underskottet visas på kontot för finansiella transaktioner, där nettoförvärvet av finansiella tillgångar och nettoökningen av skulderna redovisas. Utgifts- och inkomstposterna har en motpost i kontot för finansiella transaktioner. Finansiella transaktioner kan också leda till två poster i kontot för finansiella transaktioner. Detta avspeglar principen om dubbel bokföring, där varje transaktion har en motsvarande transaktion på kontot för finansiella transaktioner. I princip kan det finansiella sparandet även härledas från transaktioner för finansiella tillgångar och skulder. |
20.72 |
Uppställningen av statistiken över den offentliga förvaltningens finanser visas nedan:
|
20.73 |
Ytterligare konton i statistiken över den offentliga förvaltningens finanser används för andra ekonomiska flöden och balansräkningar i överensstämmelse med kontosystemet i ENS. Dessa konton medger en fullständig avstämning av förändringen av balansräkningen och flödena under räkenskapsperioden. För varje tillgång eller skuld gäller följande samband:
|
20.74 |
Balansräkningen visar totala tillgångar – icke-finansiella och finansiella – samt utestående skuldstockar, vilket gör det möjligt att härleda följande: nettoförmögenhet som totala tillgångar minus totala skulder och finansiell nettoförmögenhet som totala finansiella tillgångar minus totala skulder. |
20.75 |
I statistiken över den offentliga förvaltningens finanser presenteras det finansiella utfallet för den offentliga förvaltningen och dess delsektorer, eller valfri gruppering av offentliga förvaltningsenheter och även för en enskild institutionell enhet såsom den centrala budgetmyndigheten. |
Inkomster
20.76 |
En inkomsttransaktion är en transaktion som ökar nettoförmögenheten och som har positiv inverkan på det finansiella sparandet. Den offentliga förvaltningens inkomst domineras vanligen av obligatoriska avgifter som tas ut i form av skatter och sociala avgifter. För vissa nivåer inom den offentliga förvaltningen är transfereringar från andra offentliga förvaltningsenheter och bidrag från internationella organisationer huvudkällan till inkomster. Andra allmänna kategorier av inkomster är kapitalinkomster, försäljning av varor och tjänster samt diverse andra transfereringar än bidrag. Den offentliga förvaltningens totala inkomster under en räkenskapsperiod beräknas genom att man summerar transaktioner som är inkomster enligt följande:
|
Skatter och sociala avgifter
20.77 |
De totala skatterna består av skatter på produktion och import (D.2), löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. (D.5) samt kapitalskatter (D.91). Summa sociala avgifter består av faktiska sociala avgifter (D.611) och tillräknade sociala avgifter (D.612). |
20.78 |
Det kan vara svårt att beräkna skatter och sociala avgifter. Problemen och rekommenderade lösningar beskrivs i avsnittet ”Frågor vid bokföring för sektorn offentlig förvaltning” av detta kapitel. Medan skatter bokförs på flera konton i ENS:s huvudsystem, presenteras alla skatter i statistiken över den offentliga förvaltningens finanser som en inkomstkategori med underindelningar enligt den bas som skatten tas ut från. Kapitalskatter visas som inkomstskatter i statistiken över de offentliga finanserna. |
20.79 |
Uppgifter om inkomster från skatt och sociala avgifter (1) används för att beräkna den totala skattesatsen eller skattetrycket, exempelvis den totala skatten i förhållande till BNP-nivån som används vid internationella jämförelser. I detta sammanhang ska obligatoriska sociala avgifter presenteras tillsammans med skattestatistik och räknas in i mätningen av skattetrycket eller av obligatoriska avgifter. |
Försäljning
20.80 |
Summan av försäljning av varor och tjänster består av marknadsproduktionen (P.11) och betalningar för icke-marknadsproduktion (P.131). Den innefattar även produktion för egen slutlig användning (P.12), utom när den används för testet av marknad/icke-marknad (se punkt 20.30). Större delen av den offentliga förvaltningens produktion består av varor och tjänster som inte säljs eller som säljs till priser som inte är ekonomiskt signifikanta. Fördelningen av icke-marknadsproduktion överensstämmer inte med inkomstbegreppet. Endast faktisk försäljning och viss tillräknad försäljning av varor och tjänster ingår i inkomsten. |
20.81 |
Den offentliga förvaltningens marknadsproduktion (P.11) består av följande:
|
20.82 |
Den ovannämnda tillfälliga försäljningen skiljer sig från symboliska entréavgifter till museer som besökarna betalar, som vanligen är partiella betalningar för icke-marknadsproduktion (P.131). Andra betydande partiella betalningar är bland annat betalningar till sjukhus eller skolor, om dessa är icke-marknadsproducerande enheter. |
20.83 |
Värdet av investering i egen regi betraktas som inkomst i den ENS-baserade statistiken över den offentliga förvaltningens finanser och bokförs under försäljning. Försäljning inbegriper också värdet av varor och tjänster som produceras och tillhandahålls som ersättningar till anställda in natura eller som annan betalning in natura. |
20.84 |
I den ENS-baserade statistiken över den offentliga förvaltningens finanser ses försäljningsinkomster i ett produktionsperspektiv: de skiljer sig inte från produktion, även om faktisk försäljning till kunder skiljer sig genom lagerförändringar. Sådana lagerförändringar brukar vara små för offentliga förvaltningsenheter och andra icke-marknadsproducenter som huvudsakligen ägnar sig åt produktion av tjänster och inte av varor. Försäljning värderas till baspris. Ruta 20.1 – Från huvudsystemet i ENS till transaktioner och aggregat i statistiken över den offentliga förvaltningens finanser
I ENS-kontosystemet är finansiellt sparande (B.9) saldoposten för kapitalkontot. Saldoposten för den offentliga förvaltningen i ENS-systemets uppställning av statistiken över den offentliga förvaltningens finanser är exakt samma som posten för finansiellt sparande (B.9). Nedan förklaras logiken bakom detta. Huvudsystemet i ENS Det första kontot är produktionskontot, och därför är den första resursen för en institutionell sektor i ENS dess produktion. Eftersom de flesta tjänster som tillhandahålls av den offentliga förvaltningen inte säljs till ekonomiskt signifikanta priser och således är icke-marknadsproduktion, är det praxis att mäta den offentliga förvaltningens produktion som summan av produktionskostnaderna. Kollektiv konsumtion, som består av tjänster som den offentliga förvaltningen tillhandahåller samhället, såsom allmännyttiga tjänster, försvar, säkerhet och allmän ordning, brukar på motsvarande sätt mätas som summan av produktionskostnaderna. Kollektiva konsumtionsutgifter (P.32) är också enligt praxis lika med den offentliga förvaltningens faktiska konsumtionsutgifter (P.4). Den del av hushållens individuella konsumtionsutgifter som tillhandahålls direkt av den offentliga förvaltningen på icke-marknadsmässig grund mäts också genom sina produktionskostnader. Följden blir två typer av flöden som tillräknas i ENS-kontona för den offentliga förvaltningen:
Varje tillräknat flöde är lika med summan av faktiska flöden: produktionskostnaderna. De båda slagen av tillräknade flöden, på tillgångs- respektive användningssidan, balanserar varandra i ENS-kontosystemet. ENS-statistiken över den offentliga förvaltningens finanser Samma grundläggande transaktionskategorier används i uppställningen av statistiken över den offentliga förvaltningens finanser i ENS, men huvudsakligen på grundval av faktiska monetära flöden för att få fram den offentliga förvaltningens samlade inkomster och samlade utgifter. Endast ett urval av de tillräknade flödena beaktas: tillräknade sociala avgifter och kapitaltransfereringar in natura. Om man från tillgångssidan eliminerar icke-marknadsproduktion (P.132) för att få fram den totala inkomsten, och från användningssidan eliminerar den faktiska konsumtionen (P.4 = P.32) och sociala naturaförmåner – icke-marknadsproduktion (D.631) för att få fram de totala utgifterna blir resultatet samma saldopost: finansiellt sparande (B.9). De enda sociala naturaförmåner som räknas med i de aggregerade totala utgifterna för den offentliga förvaltningen i statistiken över den offentliga förvaltningens finanser är sociala naturaförmåner till hushållen via marknadsproducenter (D.632), eftersom de är föremål för verkliga betalningar från offentliga förvaltningsenheter. Dessa transaktioner är också de som läggs till summan av produktionskostnaderna (lika med övrig icke-marknadsproduktion, P.132) för att få fram den offentliga förvaltningens konsumtionsutgifter. P.3 = P.132 + D.632 |
Övriga inkomster
20.85 |
Övriga löpande inkomster består av kapitalinkomst (D.4), övriga produktionssubventioner (D.39) och andra löpande transfereringar (D.7). |
20.86 |
Kapitalinkomst består av räntor (D.41), inkomst från bolag (utdelningar och ägaruttag från kvasibolag) (D.42) och, mer marginellt, återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar (D.43), övrig kapitalavkastning (D.44) och arrenden (D.45). |
20.87 |
Andra löpande transfereringar (D.7) inbegriper huvudsakligen transfereringar inom den offentliga förvaltningen. Dessa ska konsolideras när kontona upprättas för sektorn som helhet. |
20.88 |
Andra kapitalinkomster består av investeringsbidrag (D.92) och andra kapitaltransfereringar (D.99) från andra enheter, främst från andra offentliga förvaltningsenheter (den konsolidering som utförs när statistiken presenteras kan dock minska deras skenbara storlek) och EU-institutioner, men även från diverse andra enheter som avspeglar transaktioner, t.ex. gäldenärs återbetalning efter utnyttjandet av en garanti. |
20.89 |
Bidrag, som i andra statistiksystem ibland definieras som andra transfereringar till en offentlig förvaltningsenhet från en annan offentlig förvaltningsenhet eller en internationell organisation, är inte en ENS-kategori. Beloppen för dem ska vara lika med summan av följande transfereringsinkomster: D.73 + D.74 + D.92, tillsammans med D.75 + D.99 i vissa fall. |
20.90 |
Subventioner som offentliga förvaltningsenheter tar emot består enbart av övriga produktionssubventioner. När produktsubventioner tas emot av produktionsenheter som tillhör den offentliga förvaltningen räknas de in i produktionsvärderingen och försäljningen till baspris. |
Utgifter
20.91 |
En utgiftstransaktion är en transaktion som har en negativ inverkan på det finansiella sparandet. De totala utgifterna består av löpande utgifter och kapitalutgifter. De löpande utgifterna inbegriper produktionsrelaterade utgifter (ersättningar till anställda samt insatsförbrukning), kapitalinkomst som ska betalas (främst ränta) och olika typer av transfereringsbetalningar (t.ex. sociala förmåner, löpande bidrag till andra offentliga förvaltningsenheter samt diverse andra löpande transfereringar). |
20.92 |
Den offentliga förvaltningens totala utgifter under en räkenskapsperiod beräknas enligt följande ekvation som summerar transaktioner för utgifter:
|
Ersättningar till anställda samt insatsförbrukning
20.93 |
Ersättningar till anställda samt insatsförbrukning är produktionskostnader för den offentliga förvaltningens enheter. |
20.94 |
Ersättningar till anställda (D.1) inbegriper utbetalad egentlig lön (D.11) samt arbetsgivarens sociala avgifter (D.12), inklusive tillräknade sociala avgifter, som i ENS betraktas som användning för hushållen och som tillgångar för den offentliga förvaltningen och därmed inte ska konsolideras. Ersättningar till anställda bokförs enligt periodiseringsprincipen vid den tidpunkt då arbetet utförs och inte då lönen ska betalas eller faktiskt betalas. Löner inbegriper utbetald bonus och andra engångsbelopp (på grund av efterskottsbetalningar eller avtalsförlängning) och den relevanta tidpunkten för bokföringen kan vara svår att avgöra: vid långa anställningsperioder är det ofta tidpunkten då bonusen beviljas och inte den tidsperiod som bonusen nominellt är avsedd att täcka. |
20.95 |
Insatsförbrukning (P.2) består av varor och tjänster som förbrukas i produktionsprocessen under räkenskapsperioden. Begreppet är inte detsamma som inköp och andra tänkbara slag av anskaffningar: alla anskaffningar tas in i lager innan de tas ut för att förbrukas. Varor och tjänster kan anskaffas av både marknads- och icke-marknadsproducerande enheter inom den offentliga förvaltningen. |
20.96 |
Teoretiskt sett är tidpunkten för bokföring av insatsförbrukning given, nämligen då produkten förbrukas i produktionsprocessen. Tidpunkten för bokföring av inköp och andra anskaffningar är i teorin vid leveransen, även om det ibland kan vara svårt att bestämma leveranstidpunkten. |
Utgifter för sociala förmåner
20.97 |
Utgifter för sociala förmåner består av sociala förmåner, andra än in natura (D.62), som huvudsakligen består av kontantbetalningar, och sociala naturaförmåner till hushållen – köpt marknadsproduktion (D.632). Sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion, dvs. via marknadsproducenter, är den offentliga förvaltningens utgifter för finansiering av varor och tjänster som marknadsproducenter tillhandahåller hushållen. Typiska exempel är hälso- och sjukvård samt varor och tjänster som tillhandahålls av läkare och apotek och som finansieras av offentliga förvaltningsenheter genom sociala trygghetssystem eller program för socialt bistånd. |
20.98 |
I utgifterna för sociala förmåner ingår inte sociala naturaförmåner till hushållen från icke-marknadsproducenter i den offentliga förvaltningen. Den offentliga förvaltningen producerar tjänster och varor och fördelar dem kostnadsfritt eller till priser som inte är ekonomiskt signifikanta. För att undvika dubblering i statistiken över den offentliga förvaltningens finanser redovisas de relevanta kostnaderna för produktionen av dessa varor och tjänster endast en gång som utgifter – insatsförbrukning, ersättningar till anställda, andra produktionsskatter – och som inkomst – andra produktionssubventioner. I ENS-kontosystemet avstäms dessa kostnader mot en tillgång under icke-marknadsproduktion och bokförs igen som användning under konsumtionsutgift (P.3) för att omfördelas som sociala naturaförmåner. För analysändamål kan det vara relevant att beräkna ett bredare aggregat av sociala transfereringar för att inbegripa det sistnämnda: sociala förmåner, andra än in natura (D.62) plus sociala naturaförmåner (D.63). |
20.99 |
Även när pensionsförmåner till anställda inom offentlig förvaltning betraktas som avbetalning på en offentlig skuld (se avsnittet ”Frågor vid bokföring för sektorn offentlig förvaltning”) bokförs de också som betalning av löpande utgifter i ENS och de relaterade avgifterna bokförs som inkomst. När systemet är fonderat betraktas dessa avgifter och förmåner som finansiering, och en justering för förändring i pensionsrätter (D.8) läggs till utgifterna: den är lika med sociala avgifter som tas emot som pensioner eller andra pensionsförmåner minus sociala förmåner som betalas för pensioner eller andra pensionsförmåner för de system vars förpliktelser betraktas som skulder. |
Ränta
20.100 |
I ränteutgifter ingår de utgifter som hänger samman med kostnaden för skulder, såsom för lån, växlar, skuldsedlar och obligationer, men även inlåningsskulder eller andra instrument som är skulder för den offentliga förvaltningen. Ränta bokförs periodiserat (se avsnittet ”Frågor vid bokföring för sektorn offentlig förvaltning”). |
20.101 |
Ränteutgifter justeras för Fisim i den ENS-baserade statistiken över den offentliga förvaltningens finanser. Räntor som betalas till finansinstitut för lån och inlåning ska således delas upp på en tjänstekomponent, som bokförs som insatsförbrukning, och en kapitalinkomstkomponent som bokförs som betald ränta. Samma justering görs för den offentliga förvaltningens ränteinkomster som finansinstitut betalar på inlåning eller lån. |
Andra löpande utgifter
20.102 |
Andra löpande utgifter innefattar övriga produktionsskatter (D.29), andra kapitalinkomster än ränta (D.4–D.41), löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. (D.5), andra löpande transfereringar (D.7) samt justering för förändringen i pensionsrätter (D.8). |
20.103 |
Medan övriga produktionsskatter som betalas av offentliga förvaltningsenheter bokförs som utgifter för offentlig förvaltning redovisas produktskatter inte separat som offentliga utgifter. Det beror dels på att sådana skatter inte är en tillgång för offentliga marknadsproducenter, vars produktion värderas till baspris, och de därför inte redovisas under deras användning, dels på att produktskatter i den offentliga insatsförbrukningen ingår i dess värdering till mottagarpris. |
Kapitalutgifter
20.104 |
Kapitalutgifter består av kapitaltransfereringar i form av investeringsbidrag (D.92) och andra kapitaltransfereringar (D.99) samt investeringsutgifter: bruttoinvestering (P.5, som består av fasta bruttoinvesteringar – P.51g, plus lagerinvesteringar – P.52, och anskaffning minus avyttring av värdeföremål – P.53) samt anskaffning minus avyttring av icke-producerade icke-finansiella tillgångar (NP). Avyttringar av icke-finansiella tillgångar, t.ex. fastigheter, bokförs inte som inkomst utan som negativa kapitalutgifter, vilket gör det finansiella sparandet (B.9) mer positivt. |
Koppling till den offentliga förvaltningens konsumtionsutgifter (P.3)
20.105 |
Kopplingen mellan de totala utgifterna för offentlig förvaltning samt deras komponenter och den offentliga förvaltningens konsumtionsutgifterna (P.3) är viktig för dem som använder statistik över den offentliga förvaltningens finanser och annan makroekonomisk statistik. |
20.106 |
Den offentliga förvaltningens konsumtionsutgifter är lika med summan av dess produktion (P.1), plus utgifter för produkter som tillhandahålls till hushållen via marknadsproducenter (dvs. sociala naturaförmåner – D.632), minus försäljning av varor och tjänster (P.11 + P.12 + P.131). |
20.107 |
Den offentliga förvaltningens produktion – marknadsproduktion, investeringar i egen regi samt icke-marknadsproduktion – är lika med kostnaderna för produktionen (ersättningar till anställda, insatsförbrukning, kapitalförslitning och betalade produktionsskatter netto mottagna produktionssubventioner), plus driftsöverskott netto (B.2n) som genereras av den offentliga förvaltningens marknadsproducerande inrättningar. |
20.108 |
Följande beräkning ger konsumtionsutgifterna med hjälp av valda poster i den offentliga förvaltningens utgifter och inkomster samt driftsöverskott netto (B.2n):
och:
|
Ändamålsklassificering av den offentliga förvaltningens utgifter (Cofog)
20.109 |
I statistiken över den offentliga förvaltningens finanser fördelas utgiftstransaktionerna enligt ändamålsklassificeringen av den offentliga förvaltningens utgifter (Classification of Functions of Government, Cofog). Ändamålsklassificeringen är ett viktigt instrument för analys av offentliga utgifter, särskilt för internationella jämförelser. Av denna klassificering framgår ändamålet med de gjorda utgiftstransaktionerna. Ändamålen varierar beroende på den offentliga förvaltningens administrativa organisation. En administrativ enhet som ansvarar för hälso- och sjukvårdstjänster kan t.ex. genomföra vissa verksamheter som har ett utbildningsändamål, som att utbilda sjukvårdspersonal. En korspresentation av den offentliga förvaltningens transaktioner både efter dess ekonomiska karaktär (den vanliga ENS-klassificeringen) och efter ändamål är önskvärd. |
20.110 |
I Cofog-klassificeringen delas den offentliga förvaltningens utgifter upp på tio huvudändamål som beskrivs nedan och på två ytterligare nivåer med ökad detaljeringsgrad, som inte behandlas här. Den andra nivån är t.ex. nödvändig för att ge information om FoU-utgifter samt information om utgifterna för offentlig förvaltning när det gäller risker och samhälleliga behov inom socialt skydd. |
20.111 |
Cofog-klassificeringen överensstämmer med uppdelningen mellan icke-marknadsproduktion av kollektiva tjänster och icke-marknadsproduktion av individuella tjänster som tillhandahålls av den offentliga förvaltningen. De sex första ändamålen motsvarar kollektiva tjänster samt vissa begränsade delar av de övriga. Det gör det möjligt att beräkna den offentliga förvaltningens utgifter för kollektiv konsumtion. De totala utgiftsaggregaten och utgiftstransaktionerna som delas upp efter ändamål överensstämmer helt med ENS-statistiken över den offentliga förvaltningens finanser. Därför ingår inte sociala naturaförmåner som inte är marknadsproduktion (D.631), och som redan har redovisats som produktionskostnader för den offentliga förvaltningen. Tabell 20.1 – Cofog: Den offentliga förvaltningens tio ändamål
|
Saldoposter
Finansiellt sparande (B.9)
20.112 |
Den offentliga förvaltningens finansiella sparande (nettoutlåning [+]/nettoupplåning [–]) (B.9) är skillnaden mellan de sammanlagda inkomsterna och de sammanlagda utgifterna. Posten är lika med saldoposten för kapitalkontot (B.9N) i ENS-kontosystemet. Den representerar det belopp som den offentliga förvaltningen har tillgängligt för utlåning eller måste låna för att finansiera sina icke-finansiella transaktioner. |
20.113 |
Det finansiella sparandet är också saldopost för kontot för finansiella transaktioner (B.9F i huvudsystemet). Teoretiskt är det samma som saldoposten för kapitalkontot, men i praktiken kan en statistisk avvikelse förekomma. |
20.114 |
Begreppet finansiellt sparande är en slags terminologisk förkortning. När variabeln är positiv (dvs. visar en finansieringskapacitet), skulle den kunna kallas nettoutlåning (+). När den är negativ (dvs. visar ett upplåningsbehov), skulle den kunna kallas nettoupplåning (–). |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (B.101)
20.115 |
Skillnaden mellan alla transaktioner som påverkar nettoförmögenheten under räkenskapsperioden är saldoposten: förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (B.101). |
20.116 |
Förändringarna i nettoförmögenhet på grund av sparande och kapitaltransfereringar är ett användbart mått på den offentliga förvaltningens räkenskaper och politik eftersom de representerar de tillgångar som förvärvats eller förbrukats i den offentliga förvaltningens verksamhet under räkenskapsåret. |
20.117 |
Förändringarna i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar är lika med det finansiella sparandet plus nettoförvärvet av icke-finansiella tillgångar (P.5 + NP) minus kapitalförslitning (P.51c1).
|
Finansiering
20.118 |
På den offentliga förvaltningens finansiella konto i statistiken över den offentliga förvaltningens finanser bokförs transaktioner för sektorns finansiella tillgångar och skulder såsom beskrivs i kapitel 5. |
Transaktioner i tillgångar
20.119 |
Sedlar, mynt och inlåning (F.2) visar huvudsakligen förändringar i den offentliga förvaltningens bankinnehav, särskilt i centralbanker, som kan fluktuera påtagligt från en period till en annan, i synnerhet på grund av finansiella transaktioner som rör statskassan. Andra offentliga förvaltningsenheter, t.ex. kommuner och sociala trygghetsfonder, kan också ha betydande bankinnehav. |
20.120 |
Skuldebrev (F.3) avspeglar huvudsakligen nettoköp av växlar, skuldsedlar eller obligationer utfärdade av banker, icke-finansiella bolag eller utlandet, inklusive utländskoffentlig förvaltning, köp som företrädesvis görs av sociala trygghetsfonder eller andra reservfonder med stora tillgångar. Offentliga köp av obligationer utfärdade av inhemska offentliga förvaltningsenheter redovisas under denna post men utesluts från posten i en konsoliderad redovisning och rapporteras då som skuldinlösen. |
20.121 |
Lån (F.4) innefattar förutom lån till andra offentliga förvaltningsenheter utlåning till utländska offentliga förvaltningsenheter, till bolag eller till studerande. Skuldavskrivningar avspeglas också här med en motpost under kapitaltransfereringsutgifter. Lån som beviljas av den offentliga förvaltningen men som sannolikt inte kommer att återbetalas bokförs i ENS som kapitaltransfereringar och redovisas inte här. |
20.122 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (F.5) avspeglar offentliga förvaltningsenheters anskaffning minus avyttring av ägarandelar i bolag. Dessa kan vara kapitaltillskott till offentliga bolag eller portföljinvesteringar, privatiseringsintäkter eller extraordinära utdelningar. De består av följande:
|
20.123 |
Transaktioner på konton för obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (F.8) avspeglar konsekvenserna av den periodiseringsprincip som tillämpas i ENS, som innebär att transaktioner bokförs när betalningsskyldigheten uppkommer, och inte när betalningen faktiskt sker, trots att offentliga räkenskaper eller budgetredovisning sedan länge varit baserade på kontantprincipen i de flesta länder. Konsekvensen av den offentliga förvaltningens finansieringsbehov uppkommer inte direkt av underskottet, eftersom offentlig inkomst kan inkasseras, eller offentliga utgifter kan betalas, under andra räkenskapsperioder än den ekonomiska transaktionen. Andra fordringar inbegriper skatter och sociala avgifter samt belopp som gäller EU-transaktioner (belopp som betalas av den offentliga förvaltningen på EU:s vägnar men som ännu inte har ersatts av EU), handelskrediter eller förskott för utgifter, t.ex. militär utrustning eller i sällsynta fall löner eller förmåner som betalas ut en månad i förskott. Teoretiskt sett är dessa tillgångar av tillfällig beskaffenhet och de försvinner av nödvändighet med tiden. Det flöde som rapporteras för en sektor, t.ex. den offentliga förvaltningen, brukar dock i genomsnitt ligga över noll under en tidsperiod, eftersom fordringarna tenderar att öka med tiden i takt med den övriga ekonomin. |
20.124 |
I de flesta länder förvaltas monetärt guld och särskilda dragningsrätter av centralbanken. Om de förvaltas av den offentliga förvaltningen bokförs de på tillgångssidan på den offentliga förvaltningens finansiella konto. |
20.125 |
Finansiella transaktioner bokförs till transaktionsvärde, dvs. värdet i nationell valuta på berörda finansiella tillgångar och/eller skulder när de på rent affärsmässiga grunder upprättas, avvecklas, byts eller överlåts mellan institutionella enheter. |
20.126 |
Transaktionsvärdet hänför sig till en specifik finansiell transaktion och dess motpartstransaktion. Begreppsmässigt kan transaktionsvärdet vara skilt från ett värde som baseras på ett pris noterat på marknaden, ett lämpligt marknadspris eller ett pris som är avsett att uttrycka den allmänna prisnivån för en grupp av liknande eller till och med identiska finansiella tillgångar och/eller skulder. Det värde som bokförs på de finansiella kontona för ett lån som sålts på sekundärmarknaden är det värde till vilket lånet har sålts, inte det nominella värdet, och avstämningen av saldot redovisas som övriga förändringar i tillgångskontona. |
20.127 |
Om mottransaktionen till en finansiell transaktion t.ex. är en transferering och den finansiella transaktionen företas på andra än rent affärsmässiga grunder, är transaktionsvärdet emellertid lika med det gällande marknadsvärdet på de berörda finansiella tillgångarna och/eller skulderna. Ett lån som köpts av den offentliga förvaltningen till dess nominella värde, i stället för till dess verkliga eller nedskrivna värde, ska således delas upp mellan en bokföring som lån på de finansiella kontona till det verkliga värdet och en kapitaltransferering som anger att det är en förmögenhetstransferering från den offentliga förvaltningen. |
20.128 |
Transaktionsvärdet omfattar inte avgifter, arvoden, provisioner, courtage och liknande betalningar för tjänster som erfordras för att transaktionerna ska kunna genomföras. Sådana poster bokförs i stället som betalningar för tjänster. Skatter på finansiella transaktioner ska heller inte redovisas, utan behandlas som skatter på tjänster inom ramen för skatter på produkter. När en finansiell transaktion innebär en nyemission av skulder är transaktionsvärdet lika med summan av den uppkomna skulden exklusive förutbetalda räntor. När en skuld upplöses gäller på samma sätt att transaktionsvärdet hos både långivare och låntagare måste vara lika med minskningen av skulden. |
Skuldtransaktioner
20.129 |
Skuldtransaktioner bokförs till det värde som fordringarna utfärdades eller löstes in till. Värdet måste inte vara det nominella värdet. En skuldtransaktion innefattar effekten av den upplupna räntan. |
20.130 |
Om en enhet återköper sin skuld bokförs detta som att skulden löses in, inte som ett förvärv av tillgångar. Samma sak gäller på delsektors- eller sektorsnivå: om en offentlig förvaltningsenhet köper ett lån som emitterats av en annan enhet i samma delsektor redovisas detta i den konsoliderade presentationen som att den delsektorn löser in en skuld. |
20.131 |
Avtal om finansiell leasing och om partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn (PPP) där tillgången finns på den offentliga förvaltningens balansräkning innebär erkännande av en skuld för leasingtagaren eller leasinggivaren. Hela beloppet som betalas för sådana leasing- eller partnerskapsavtal är inte utgifter utan skuldbetalning: inlösen av ett lån och ränteutgifter. |
20.132 |
Finansiering som presenteras som långsiktiga handelskrediter eller obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter ska klassificeras som lån, eftersom de innebär tillhandahållande av långsiktig finansiering till den lånande parten av ett annat slag än de skuldväxlar som säljare vanligen använder för att ge köparna kortfristiga krediter. Genom att betydligt förlänga förfallotiden för betalningsskyldigheten tar leverantören på sig en finansiärsroll som är skild från leverantörens andra verksamhet som producent. |
20.133 |
Engångssummor som utväxlas vid starten av swapavtal utanför marknaden klassificeras som lån (AF.4) om engångsbeloppet tas emot av den offentliga förvaltningen. I balansräkningen ska swapavtal utanför marknaden delas upp i en lånekomponent och en vanlig swapkomponent (pari). |
20.134 |
I likhet med kontot för obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter speglar kontot för obetalda/förutbetalda utgifter tidskonsekvensen av periodiseringsprincipen, men på skuldsidan: då utgiften uppkom men ännu inte betalats eller om betalningen gjordes före bokföringen av inkomsten. Förutom kortsiktiga handelskrediter kan obetalda skulder inbegripa belopp som erhålls från EU men som den offentliga förvaltningen ännu inte betalat ut till de slutliga mottagarna, förskottsbetalningar av skatt eller skatteåterbäringar som ännu inte har utbetalats. |
Andra ekonomiska flöden
20.135 |
Kontot för andra volymförändringar i tillgångarna och omvärderingskontot i ENS-statistiken över den offentliga förvaltningens finanser är samma som de som beskrivs i kapitel 6. Alla förändringar av tillgångar och skulder som uppkommer av andra orsaker än transaktioner bokförs på något av dessa konton. |
Omvärderingskonto
20.136 |
Omvärderingarna är desamma som de som beskrivs i kapitel 6. Ytterligare relevant information, t.ex. memorandumposter och omvärderingar av de andelar i offentliga bolag som innehas av offentliga förvaltningsenheter, tenderar att vara särskilt viktig och samtidigt svår att mäta eftersom det inte brukar finnas några marknadspriser. |
20.137 |
Balansräkningar som i ENS idealiskt sett upprättas till marknadsvärde (utom för några enstaka instrument) och förändringar av räntesatser som återspeglas i börsindex leder till påtagliga förändringar av värdet på de institutionella enheternas stock och nettoförmögenhet. Sådana förändringar är inte inkomst i ENS, och de är inte inkomster eller utgifter för den offentliga förvaltningen och påverkar inte sektorns underskott eller överskott. I stället tas de upp på omvärderingskontot, vilket leder till förändringar i nettoförmögenheten genom nominella kapitalvinster eller kapitalförluster (B.103). Förändringarna i den offentliga förvaltningens nettoförmögenhet under en räkenskapsperiod påverkas av omvärderingar. Förutom växelkurseffekterna för tillgångar och skulder utställda i utländsk valuta är den främsta källan till omvärderingar som påverkar nettoförmögenheten följande:
|
20.138 |
När ett kapitaltillskott från den offentliga förvaltningen till ett offentligt bolag anses vara en kapitaltransferering ökar i allmänhet värdet på den offentliga förvaltningens andel i det bolaget, vilket bokförs på omvärderingskontot och inte på det finansiella kontot. |
20.139 |
När ett befintligt lån eller en handelskredit säljs till en annan institutionell enhet redovisas skillnaden mellan inlösenpriset och transaktionspriset på säljarens och köparens omvärderingskonto vid tidpunkten för transaktionen. |
Konto för andra volymförändringar i tillgångarna
20.140 |
Kontot för andra volymförändringar i tillgångarna omfattar bland annat flöden som varken är ekonomiska transaktioner eller omvärderingar. Det gäller till exempel konsekvenserna av en förändrad sektorklassificering av enheter. |
20.141 |
Lån som skrivs av utan att det är fråga om skuldavskrivning med en explicit eller implicit bilateral överenskommelse om skuldavskrivning är inte en transaktion och bokförs på kontot för andra volymförändringar utan att påverka finansiellt sparande. |
Balansräkningar
20.142 |
Den definition av tillgångar som finns i kapitel 7 används även för den offentliga förvaltningens konton i statistiken över den offentliga förvaltningens finanser. Klassificeringen och värdet av tillgångar och skulder är identiska i ENS och den ENS-baserade statistiken över den offentliga förvaltningens finanser. |
20.143 |
Summan av skulderna kan anses vara en skuldstock. Definitionen av den offentliga förvaltningens skuld i samband med budgetövervakning avviker dock från den totala skuldstocken i ENS och i statistiken över den offentliga förvaltningens finanser, både vad gäller omfattningen av de skulder som redovisas och värderingen av dem. |
20.144 |
Vissa tillgångar är mer specifika för den offentliga förvaltningen: kulturarvstillgångar som historiska monument, infrastrukturtillgångar som vägar och kommunikationsanläggningar, och ägarandelar i offentliga bolag som saknar privata motsvarigheter. |
20.145 |
På skuldsidan bokförs ägarandelar (AF.5) normalt inte för offentliga förvaltningsenheter. På en mer aggregerad nivå av den offentliga förvaltningens delsektorer kan ägarandelar förekomma om vissa enheter har klassificerats inom sektorn offentlig förvaltning till följd av testet av om det är en marknadsproducerande enhet eller inte. |
20.146 |
Nettoförmögenheten är saldoposten (B.90) på balansräkningen:
|
20.147 |
Eget kapital är summan av nettoförmögenheten (B.90) och andra ägarandelar (AF.5). I ENS definieras således eget kapital som tillgångar minus skulder, exklusive ägarandelar. Nettoförmögenheten definieras som tillgångar minus skulder, inklusive ägarandelar. ENS-begreppet nettoförmögenhet är inte detsamma som eget kapital eller substansvärde i affärsredovisning. Substansvärde inom affärsredovisningen ligger faktiskt närmare ENS-begreppet eget kapital. |
20.148 |
Om nettoförmögenheten (B.90) inte kan beräknas för den offentliga förvaltningen – på grund av att det saknas information för uppskattningen av stocken av icke-finansiella tillgångar – används finansiell nettoförmögenhet (BF.90), som visar skillnaden mellan totala finansiella tillgångar och totala skulder. |
20.149 |
I ENS värderas balansräkningen till marknadsvärde, med undantag av tre särskilda instrument: sedlar, mynt och inlåning (AF.2), lån (AF.4) samt obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8). De värden som ska tas med i balansräkningarna hos både långivare och låntagare för dessa tre instrument är de kapitalbelopp som låntagarna avtalsenligt ska återbetala till långivarna, även i sådana fall där lånet omsattes i handeln med ett avdrag eller tillägg, inklusive upplupen ränta. |
20.150 |
Värdepappersskulder värderas till marknadsvärdet. Även om låntagaren endast är förpliktad att betala lånebeloppet är marknadsvärdet signifikant eftersom låntagaren är skyldig att betala ett framtida penningflöde, vars nuvärde varierar beroende på marknadsavkastningen, och marknadsvärdet avspeglar det pris som den offentliga förvaltningen skulle ha behövt betala om den hade löst in instrumentet genom att köpa tillbaka det på marknaden. |
20.151 |
Noterade ägarandelar värderas enligt det senaste noterade priset när balansräkningen upprättas. Onoterade ägarandelar kan värderas genom att jämföra kvoter, t.ex. eget kapital till bokfört värde/ägarandelens marknadsvärde, i liknande klasser av börsnoterade bolag. Andra metoder kan användas för värdering av onoterade ägarandelar, exempelvis att använda bolagets eget kapital, vilket innebär att nettoförmögenheten blir noll. Den metoden kan användas för offentliga bolag som har unika verksamheter, exempelvis den offentliga förvaltningens ägarandelar i centralbanker. Det rekommenderas dock inte att använda eget kapital till bokfört värde utan justeringar, och inte heller att använda de emitterade ägarandelarnas nominella värde. |
Konsolidering
20.152 |
Konsolidering är en metod för att presentera konton för en grupp enheter som om de vore en och samma (enhet, sektor eller delsektor). Konsolidering handlar om att eliminera transaktioner och ömsesidiga ställningsvärden samt andra tillhörande ekonomiska flöden mellan de enheter som konsolideras. |
20.153 |
Konsolideringen är viktig för sektorn offentlig förvaltning och dess delsektorer. Utvärderingen av de totala konsekvenserna av den offentliga förvaltningens åtgärder på hela ekonomin eller hållbarheten hos dessa åtgärder blir mer effektiv om måttet på den offentliga förvaltningens åtgärder är konsoliderade statistiska uppgifter. För att relatera aggregat för den offentliga förvaltningen till hela ekonomin, exempelvis förhållandet mellan inkomster eller utgifter och BNP, är det bättre att eliminera den interna cirkulationen av medel och endast ta med de transaktioner som överskrider gränserna till andra inhemska sektorer och till utlandet. Detta är särskilt relevant för följande transaktioner:
|
20.154 |
Konsolideringen påverkar inte saldoposter eftersom de konsoliderade posterna återges symmetriskt inom varje konto. Exempel: Ett bidrag från staten till en kommun konsolideras genom att man eliminerar statens utgifter och kommunens inkomst, och därigenom förblir den offentliga förvaltningens finansiella sparande oförändrat. |
20.155 |
I teorin innebär konsolidering att man eliminerar alla flöden mellan de konsoliderade enheterna, men den måste vara praktiskt användbar. I teorin bör inte eller kan inte transaktioner på produktionskontot, t.ex. försäljning och inköp av varor och tjänster, konsolideras. Beslutet om vilken detaljnivå som ska användas i konsolideringen bör grundas på nyttan av de konsoliderade uppgifterna och den relativa betydelsen av olika typer av transaktioner eller stockar. |
20.156 |
När konsoliderade konton upprättas ska enligt ENS-föreskrifterna följande huvudtransaktioner (ordnade efter vikt) konsolideras:
|
20.157 |
Inköp/försäljning av varor och tjänster mellan offentliga förvaltningsenheter konsolideras inte i ENS. Anledningen till detta är att i räkenskaperna redovisas försäljning baserat på produktion, inte på avyttring, vilket gör det svårt att bestämma vem som är motparten i transaktionen för denna produktion. Dessutom tillämpas olika värderingsregler för insatsförbrukning och produktion, nämligen baspriser respektive mottagarpriser, vilket ger upphov till ytterligare svårigheter. |
20.158 |
Skatter eller subventioner som en offentlig förvaltningsenhet betalar till en annan offentlig förvaltningsenhet ska inte konsolideras. Skatter eller subventioner på produkter kan dock inte konsolideras i systemet eftersom det inte finns någon motpartssektor för dessa transaktioner i ENS: de berörda beloppen betraktas inte separat som utgifter respektive inkomster och inbegrips därför i, eller utesluts från, värdet av insatsförbrukningen eller försäljningen. |
20.159 |
Anskaffningar/avyttringar av icke-finansiella tillgångar, inklusive transaktioner inom den offentliga förvaltningen som rör mark, fastigheter och utrustning, konsolideras inte eftersom de redan bokförts netto som anskaffningar minus avyttringar. Ej konsoliderade och konsoliderade konton visar alltid samma belopp för dessa poster. |
20.160 |
Vissa typer av transaktioner som förefaller äga rum mellan offentliga förvaltningsenheter konsolideras aldrig eftersom de omförs till andra enheter i systemet. Exempel: Arbetsgivares sociala avgifter, oavsett om de betalas till sociala trygghetssystem eller till pensionsfonder inom den offentliga förvaltningen, behandlas som om de betalats till de anställda som en del av deras ersättning och sedan av de anställda betalats till fonden. Skatter som de offentliga förvaltningsenheterna drar av vid utbetalningen av de anställdas löner, exempelvis källskatter, och betalar in till andra delsektorer inom den offentliga förvaltningen behandlas som om de betalats direkt av de anställda. Den offentliga arbetsgivaren är i detta fall helt enkelt ombud för den andra offentliga enheten. |
20.161 |
Praktiska svårigheter uppkommer vid konsolideringen. Exempelvis när en transaktion som ska konsolideras identifieras i en enhets bokföring, förväntar man sig att motsvarande transaktion ska finnas i motpartens bokföring, men den kanske inte visas där eller har bokförts under en annan period, den kan ha ett annat värde eller vara klassificerad som en annan typ av transaktion på grund av skillnader i bokföringspraxisen. Dessa svårigheter är ofrånkomliga i den fyrdubbla bokföring som används i ENS, men de kan vara mer påtagliga för transaktioner inom den offentliga förvaltningen. |
FRÅGOR VID BOKFÖRING FÖR SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING
20.162 |
Nationalräkenskapernas principer är tillämpliga på den offentliga förvaltningen på samma sätt som för de övriga sektorerna av ekonomin. På grund av karaktären hos de offentliga sektorernas verksamheter eller av praktiska skäl behandlas ytterligare regler i detta avsnitt. |
20.163 |
Nationalräkenskapernas principer är vidare tillämpliga på samma sätt på mätningen av den offentliga förvaltningens inkomster och utgifter. Dessa principer, och inte minst periodiseringsprincipen, tillämpas med beaktande av att restriktionerna för den offentliga förvaltningens kreditvärdighet och dess likviditetsbegränsningar är helt annorlunda än andra mått. Om utgifterna bokförs på den offentliga förvaltningens konton när de uppkommer i respektive offentliga förvaltningsenhet, oberoende av hur långa betalningstiderna är, ska inkomster endast bokföras om det är mycket sannolikt att kassaflödena verkligen kommer att ske. |
20.164 |
När en transaktion klassificeras är man i nationalräkenskaperna inte heller bunden av hur transaktionen benämns i den offentliga förvaltningsenhetens eller det offentliga bolagets bokföring. Exempel: En stor betalning till en offentlig förvaltningsenhet som görs från bolagets reserver eller från försäljning av tillgångar kallas utdelning i de offentliga räkenskaperna, men ska klassificeras som en extraordinär utdelning och bokföras som en finansiell transaktion i nationalräkenskaperna – det är ett ägaruttag. Att redovisa den ekonomiska verkligheten om den skiljer sig från den juridiska formen är en grundläggande bokföringsprincip för att ge överensstämmelse och se till att transaktioner av samma slag ger samma effekter på de makroekonomiska kontona, oberoende av deras juridiska konstruktioner. Detta är särskilt viktigt för transaktioner som gäller den offentliga förvaltningen. |
Skatteinkomster
Skatteinkomstens karaktär
20.165 |
Skatter är obligatoriska betalningar utan motprestation som institutionella enheter gör kontant eller in natura till den offentliga förvaltningen eller till överstatliga organ som utövar sin suveränitet eller andra befogenheter. De brukar utgöra huvuddelen av den offentliga förvaltningens inkomster. Skatter betraktas som transaktioner i systemet, eftersom de anses vara interaktioner mellan enheter som utförs enligt en ömsesidig överenskommelse. Skatter beskrivs som ensidiga, eftersom den offentliga förvaltningen inte ger något proportionellt i gengäld till den enskilda enhet som gör betalningen. |
20.166 |
Det finns dock fall då den offentliga förvaltningen tillhandahåller något i gengäld till den enskilda enhet som gör betalningen i form av ett direkt beviljande av ett tillstånd eller ett godkännande. I detta fall är betalningen en del av en obligatorisk process som garanterar erkännandet av rätt ägare och att verksamheter utförs enligt lag. Klassificering av sådana betalningar som skatt eller som att en offentlig förvaltningsenhet säljer en tjänst eller en tillgång kräver ytterligare regler. Dessa regler återfinns i kapitel 4. |
Skattekrediter
20.167 |
Skattelättnader kan ha formen av en skattnedsättning, en skattebefrielse eller skattereduktion – som dras av från beskattningsunderlaget – eller en skattekredit – som dras av direkt från den skatteskuld som hushållet eller bolaget annars skulle ha varit skyldigt att betala. Skattekrediter kan förfalla till betalning i den bemärkelsen att en eventuell del av krediten som överskrider skatteskulden betalas till mottagaren. Vissa skattekrediter ska dock inte betalas och kan beskrivas som ej återvinningsbara. De begränsas i storlek till skatteskulden. |
20.168 |
I nationalräkenskaperna bokförs en skattelättnad som ingår i skattesystemet som en minskning av skatteskulden och därför en minskning av den offentliga förvaltningens skatteinkomster. Så är fallet för skattenedsättningar, skattebefrielser och skattereduktioner eftersom de beaktas redan vid beräkningen av skatteskulden. Detta gäller också för skattekrediter som inte ska betalas eftersom deras värde för skattebetalarna är begränsat till storleken på deras skatteskuld. Så är det däremot inte för skattekrediter som ska betalas, vilka per definition kan gälla både skattebetalare och icke-skattebetalare. Eftersom de ska betalas ska skattekrediter av detta slag betraktas som utgifter och bokförs som sådana till hela sitt värde. Den offentliga förvaltningens skatteinkomster är därför skatteskulden utan avdrag för skattekrediter som ska betalas, och den offentliga förvaltningens utgifter inbegriper alla beviljade skattekrediter som ska betalas. Detta påverkar inte den offentliga förvaltningens finansiella sparande, men påverkar både skattebördan, den offentliga förvaltningens utgifter och motsvarande BNP-kvoter. Statistikpresentationen ska göra det möjligt att härleda skattekrediter netto. |
Belopp som ska bokföras
20.169 |
För mätningen av den offentliga förvaltningens verksamheter och prestationer är det viktigt att skatteinkomsterna bokförs på rätt sätt. De belopp som bokförs ska motsvara de belopp som troligen kommer att inkasseras av den offentliga förvaltningen. Belopp som deklarerats men som betraktas som ej indrivningsbara ska således inte bokföras som inkomst. |
Belopp som sannolikt inte kommer att inkasseras
20.170 |
Under alla omständigheter ska man endast bokföra belopp som den offentliga förvaltningen realistiskt förväntar sig kommer att inkasseras. Skatter som inte är indrivningsbara ska inte tas med i den offentliga förvaltningens finansiella sparande och i regel inte heller i den totala inkomsten. Följaktligen ska inverkan av skatter och sociala avgifter på den offentliga förvaltningens finansiella sparande som bokförs i systemet enligt periodiseringsprincipen under en rimlig tidsrymd motsvara de belopp som faktiskt erhålls. Reglerna för bokföring av skatter och sociala avgifter förklaras i kapitel 4. |
Bokföringstidpunkt
Redovisning enligt periodiseringsprincipen
20.171 |
Vid periodiserad redovisning bokförs flöden vid den tidpunkt då det ekonomiska värdet uppkommer, omvandlas, utväxlas, överförs eller upphör. Detta skiljer sig från redovisning enligt kontantprincipen och i princip från redovisning enligt förfalloprincipen, som definieras som den senaste tidpunkt då betalningar kan göras utan straffavgifter eller extra avgifter. Den eventuella tidsrymden mellan den tidpunkt då betalningstiden löper ut och den tidpunkt då betalningen faktiskt görs redovisas genom bokföring av en fordran eller en skuld på de finansiella kontona. I ENS tillämpas bokföring enligt periodiseringsprincipen. För vissa transaktioner, som utdelningar och en del transfereringar, kan dock tidpunkten då beloppet förfaller till betalning användas. |
Periodiserad redovisning av skatter
20.172 |
För sektorn offentlig förvaltning är det särskilt svårt att bokföra inkomster och krav när den underliggande händelsen inträffar, eftersom den offentliga förvaltningens redovisning ofta sker enligt kontantprincipen, t.ex. för skatter. När upplupna skatter beräknas utifrån taxerade skatter som ska betalas, finns det risk för att man bokför en för stor skatteinkomst, och skatteinkomsten är ett mycket viktigt finansiellt aggregat för den offentliga förvaltningen. |
20.173 |
Tidsrymden mellan den tidpunkt då man på icke-finansiella konton bokför att en transaktion förfaller till betalning och den tidpunkt då betalningen faktiskt görs överbryggas genom att man bokför en fordran på det finansiella kontot för den ena parten och en skuld på den andra partens konton. Om en förskottsbetalning som täcker två eller flera räkenskapsperioder görs till den offentliga förvaltningen – en form av lån – bokförs detta på den offentliga förvaltningens finansiella konto för belopp som förfaller till betalning under kommande perioder. Skulden upplöses när de upplupna beloppen för transaktionen bokförs under kommande perioder. En sådan skuld bokförs dock enbart om den offentliga förvaltningen har en rättslig eller informell skyldighet att återbetala de förutbetalda beloppen till betalaren om den beskattningsbara händelsen inte inträffar. |
20.174 |
I enlighet med principen för periodiserad redovisning ska skatter bokföras när de verksamheter, transaktioner eller andra händelser inträffar som skapar skyldigheten att betala skatt – med andra ord när den beskattningsbara händelsen inträffar – och inte när betalningarna ska göras eller faktiskt görs. Denna tidpunkt är vanligen när inkomsten är intjänad eller när en transaktion (t.ex. inköp av varor och tjänster) ger upphov till att en skuld inträffar om skatteskulden tillförlitligt kan mätas. De varierande institutionella ordningarna för beskattning (med eller utan taxeringsförfaranden) kan i praktiken leda till olika bokföringsmetoder, beroende på vilket slags skatt det är. I synnerhet när det inte finns några tillförlitliga uppskattningar tillgängliga eller när de belopp som sannolikt inte kommer att betalas knappast kan uppskattas tillförlitligt, anses därför den tidsjusterade kontantmetoden vara en acceptabel approximering av periodiserad redovisning. |
20.175 |
I praktiken tillåts viss flexibilitet i fråga om tidpunkten för bokföringen när skatter baseras på taxeringar och mätningen inte kan göras på ett tillförlitligt sätt före taxeringen. Särskilt för inkomstskatt kan vissa beskattningssystem kräva någon form av taxering innan man säkert vet vilket skattebelopp som ska betalas, med beaktande av förändringar i skattesatser och slutliga betalningar. Denna tidpunkt, som kan vara när hushållens ekonomiska beteende påverkas, är en godtagbar tidpunkt för bokföringen. Det är inte nödvändigtvis den räkenskapsperiod då betalningen tas emot. |
Ränta
20.176 |
Ränta är en utgift som låntagaren har för att få använda en annan enhets medel. Under de villkor som gäller för ett finansobjekt är ränta (D.41) det belopp som låntagaren är skyldig att betala långivaren för en bestämd tidsperiod utan att kapitalskulden reduceras. |
20.177 |
Ränta klassificeras som kapitalinkomst (D.4). Till skillnad från utdelningar (D.421) ger ränta (D.41) kapitalägaren/utlånaren en fast och förbestämd inkomst (eller om en rörlig räntesats används, i enlighet med en överenskommen referens). Ränta brukar vara en stor utgiftspost inom den offentliga förvaltningen eftersom den senare ofta är institutionell låntagare på marknaden. |
20.178 |
I systemet bokförs räntan enligt periodiseringsprincipen, vilket innebär att räntan på det utestående beloppet tillskrivs långivaren kontinuerligt över tiden. |
20.179 |
Det finns två sätt att bestämma värdet på ett diskonterat värdepapper under dess löptid om det rådande ränteläget skiljer sig från ränteläget när värdepapperet initierades. Gäldenärsprincipen utgår från den emitterande enhetens perspektiv och borgenärsprincipen utgår från värdepappersinnehavarens perspektiv. Enligt gäldenärsprincipen används den räntesats som avtalades vid initieringen under hela värdepapperets löptid. Enligt borgenärsprincipen används den rådande räntesatsen vid värdering av räntan mellan två tidpunkter under värdepapperets löptid. |
20.180 |
Periodiserad ränta bokförs enligt gäldenärsprincipen: baserat på den ränta eller avkastning som råder vid tidpunkten då det finansiella instrumentet skapas. Ränteutgifter som bokförs till fast räntesats för skuldebrev varierar således inte över tiden i takt med marknadsfluktuationerna, trots att marknadsvärdet för värdepapperen fluktuerar och att således alternativkostnaden för lånet varierar. På så sätt undviker man att ränteutgiften varierar, såsom skulle ha varit fallet om borgenärsprincipen tillämpats. Återköp av värdepapper på marknaden till en över- eller underkurs i förhållande till det utestående lånebeloppet leder inte till att någon post bokförs på inkomst- eller utgiftskontot vid tiden för köpet eller senare. I stället avspeglas eventuell över- eller underkurs vid återköpet i den reglering av skulden som bokförs på de finansiella kontona i form av en kapitalvinst eller kapitalförlust som uppkommit i det förflutna och då bokförts på omvärderingskontona. |
20.181 |
Följden av att periodisera räntan för exempelvis ett värdepapper är att man börjar bokföra räntedebiteringen från den tidpunkt då värdepapperet emitterades och att man således inte väntar till den första kupongbetalningen (vilket brukar ske året efter för värdepapper med en årlig kupongbetalning). Detta innebär också att periodiserad ränta på värdepapper börjar visas som en skuld så snart som räntan återinvesteras under den finansiella tillgång som den avser. Stocken av utestående periodiserad ränta adderas därför alltid till lånekapitalet för det underliggande instrumentet och följaktligen minskar räntebetalningarna låntagarens skuld. Grundprincipen gäller för alla räntebärande finansiella instrument. |
20.182 |
I många länder emitteras statsobligationer eller statliga skuldsedlar i fungibla trancher, under flera år, med samma villkor vad gäller nominell räntesats. Eftersom marknadsavkastningen vid tidpunkten för fortsatt försäljning av trancherna varierar, säljs varje tranch i praktiken till en över- eller underkurs. Den överenskomna räntesatsen vid emissionen av obligationen används för beräkningen av räntan, som kommer att variera för varje tranch. Detta avspeglar varierande avskrivning av över- eller underkurser på liknande sätt som för avskrivningen av underkurser på nollkupongare. |
20.183 |
Emissionspriset för obligationer och skuldsedlar som emitteras i fungibla trancher och är försedda med kuponger inbegriper ett belopp för hittills upplupna kuponger, som kan sägas ha ”sålts” vid emissionstillfället. Dessa sålda kuponger är inte statsinkomster vid tidpunkten för försäljningen och behandlas inte heller som överkurser. De betraktas i stället som finansiella förskott. |
Diskonteringsobligationer och nollkupongare
20.184 |
Nollkupongare är instrument där låntagaren inte har någon skyldighet att göra betalningar till långivaren förrän obligationen löses in. Lånebeloppet är lägre än det värde på obligationen som låntagaren ska betala tillbaka. Låntagarens skuld regleras genom en enda betalning när lånet förfaller, vilken täcker både lånebeloppet och den upplupna räntan under instrumentets giltighetstid. Skillnaden mellan det belopp som återbetalas vid kontraktets utgång och det belopp som ursprungligen lånades är ränta och fördelas över räkenskapsperioderna mellan kontraktets start och slut. Den periodiserade räntan för varje period behandlas som om den betalats av låntagaren och sedan återinvesterats som ett tillkommande belopp för samma skuld. Ränteutgifter och ökningen av skulden bokförs sedan samtidigt för respektive period. |
20.185 |
Den gradvisa ökning av en obligations marknadsvärde som kan hänföras till periodiserad, återinvesterad ränta avspeglar en tillväxt av det utestående lånebeloppet, dvs. i tillgångens storlek. |
20.186 |
Samma princip gäller för diskonteringsobligationer och obligationer som emitteras till överkurs. Den ränteutgift som ska bokföras i detta fall är den periodiserade kupongräntan enligt kontraktet plus det belopp som tillkommer för varje period på grund av skillnaden mellan inlösenpriset och emissionspriset. |
Indexerade värdepapper
20.187 |
Indexerade värdepapper är finansiella instrument, oftast långfristiga obligationer, vars periodiska betalningar och/eller kapitalbelopp är kopplade till ett prisindex eller något annat index. Eventuella tillkommande betalningar till långivarna på grund av indexförändringar betraktas som ränta, inklusive eventuell höjning av kapitalbeloppet, och ska bokföras periodiserat. Om kapitalbeloppets värde är indexerat behandlas skillnaden mellan det slutliga inlösenpriset och emissionspriset som periodiserad ränta upplupen under hela tillgångens löptid, förutom eventuell ränta som förfaller till betalning under perioden. |
Finansiella derivat
20.188 |
Betalningar av swaptransaktioner betraktas inte som kapitalinkomst i ENS. Betalningar som gäller finansiella derivat är finansiella transaktioner som ska bokföras vid tidpunkten för den verkliga utväxlingen av det finansiella instrumentet. |
Domstolsbeslut
20.189 |
Om en domstol beslutar att en ersättning ska betalas eller att en transaktion ska upphävas, som är följden av eller relaterad till tidigare händelser, ska utgiften eller inkomsten bokföras vid den tidpunkt då man i det enskilda fallet kan fastställa att käranden har en automatisk eller obestridlig rätt till ett visst belopp och då det är osannolikt att kärandens betalningsbegäran inte skulle bifallas. Om en domstol enbart fastställer en ersättningsprincip, eller om en administrativ myndighet måste fastställa kravens legitimitet och storlek, bokförs utgiften eller inkomsten så snart som värdet av skyldigheten fastställts på ett tillförlitligt sätt. |
Militära utgifter
20.190 |
Militära vapensystem, bestående av fordon och annan utrustning, såsom örlogsfartyg, ubåtar, militära luftfartyg, stridsvagnar, missilbärare och missilraketer etc., används fortlöpande i produktionen av försvarstjänster. De är fasta tillgångar, precis som de som används fortlöpande, längre än ett år, för civil produktion. Anskaffningen av dem bokförs som fast bruttoinvestering, dvs. som kapitalutgifter. Engångsartiklar, t.ex. ammunition, missiler, raketer och bomber, behandlas som militära lager. Vissa typer av ballistiska missiler anses dock tillhandahålla en fortlöpande avskräckningstjänst och uppfyller därmed de allmänna kriterierna för att klassificeras som fasta tillgångar. |
20.191 |
Bokföringstidpunkten för förvärv av tillgångar är tidpunkten för överlåtelsen av äganderätten till tillgången. För långsiktiga kontrakt avseende komplexa system ska bokföringstidpunkten för överlåtelsen av tillgången vara vid den faktiska tidpunkten för leveransen av tillgångarna, inte tidpunkten för kontantbetalningarna. För långsiktiga kontrakt som även inbegriper tillhandahållande av tjänster, ska den offentliga förvaltningens utgifter bokföras vid tidpunkten för tillhandahållandet av tjänsterna och redovisas skilt från tillhandahållandet av tillgångarna. |
20.192 |
Om militär utrustning leasas, bokförs transaktionen alltid som finansiell leasing, inte som operationell. Detta innebär att bokföringen av anskaffningen av en militär tillgång ska matchas av uppkomsten av ett tillräknat lån för leasingtagaren inom den offentliga förvaltningen. Statens betalningar bokförs därför som löpande kostnader för skulderna, varav en del som återbetalning av lånet och en annan del som ränta. |
Den offentliga förvaltningens förhållande till offentliga bolag
Placering i eget kapital i offentliga bolag och fördelning av inkomsterna
20.193 |
Offentliga förvaltningsenheter har en nära förbindelse med offentligt kontrollerade bolag och kvasibolag som de äger. Trots den nära förbindelsen behandlas flödena mellan en offentlig förvaltningsenhet och det bolag eller kvasibolag som den har ett bestämmande inflytande över via sin investering i eget kapital på samma sätt som flöden mellan vilket bolag som helst och dess ägare: Kapitalinvesteringar från investeraren i det ägda bolaget samt omfördelning av det ägda bolagets vinst till investeraren. |
Investeringar i eget kapital
20.194 |
En investering i eget kapital inträffar när ekonomiska aktörer ställer medel till förfogande för bolag, i utbyte mot ett löfte om framtida utdelningar eller avkastning av annat slag. Det investerade beloppet – det egna kapitalet – ingår i bolagets egna medel och bolaget har stor frihet i hur det använder medlen. I gengäld får ägarna aktier eller någon annan form av ägarandel. Dessa representerar äganderätter i bolag och kvasibolag och ger innehavarna rätt till
Andelarna är således finansiella tillgångar. |
20.195 |
Det är viktigt att skilja mellan uttag av kapital från bolaget till dess ägare och avkastning på investering i eget kapital, särskilt inkomst i form av utdelningar. Endast regelbundna utskiftningar från företagarinkomster bokförs som utdelningar från bolag eller uttag av inkomst från kvasibolag. Stora och oregelbundna betalningar till ägare bokförs som uttag av eget kapital. |
20.196 |
Det är nödvändigt att bestämma när den offentliga förvaltningens betalningar till offentligt kontrollerade bolag ska räknas som en utgift för den offentliga förvaltningen eller som anskaffning av en tillgång, dvs. en finansiell transaktion, och omvänt när utskiftning till den offentliga förvaltningen från offentliga bolag är inkomster till den offentliga förvaltningen eller en finansiell transaktion. |
Kapitaltillskott
Subventioner och kapitaltillskott
20.197 |
Subventioner är löpande transfereringar som ofta sker regelbundet från den offentliga förvaltningen, eller ibland från utlandet, till producenter i syfte att påverka deras produktionsnivåer, de priser som produktionen säljs till eller ersättningen till produktionsfaktorerna. |
20.198 |
Oregelbundna och stora betalningar till offentliga bolag kallas ofta kapitaltillskott och är inte subventioner. De är händelser vars syfte är att ge det mottagande bolaget kapital eller nytt kapital som detta bolag får disponera långsiktigt. Enligt kapitaltillskottstestet är sådana kapitaltillskott antingen kapitaltransfereringar eller förvärv av ägarandelar eller bådadera. De båda fallen är följande:
|
20.199 |
I många fall är avsikten med de betalningar som offentliga förvaltningsenheter gör till offentliga bolag att kompensera tidigare eller framtida förluster. Offentliga betalningar behandlas som ett förvärv av ägarandel endast om det finns tillräckliga bevis för bolagets framtida lönsamhet och dess förmåga att betala utdelningar. |
20.200 |
Eftersom kapitaltillskott ökar det egna kapitalet för den enhet där investeringen görs leder det sannolikt också till en ökning av investerarens ägarandelar i den enheten. Detta är automatiskt fallet för helägda offentliga bolag vars ägarandelar är lika med värdet av dess egna kapital. En sådan ökning av ägarandelarna används inte som ett kriterium för att bedöma kapitaltillskottets karaktär: i stället leder det till en post på omvärderingskontot om tillskottet bokförs som kapitaltransferering och till en post i kontona för finansiella transaktioner om tillskottet bokförs som en ökning av ägarandelarna. |
Regler som är tillämpliga under särskilda omständigheter
20.201 |
Kapitaltillskott som görs i samband med privatisering, om privatiseringen förväntas genomföras inom mindre än ett år, bokförs som en transaktion i ägarandelar till ett belopp som inte överstiger behållningen av privatiseringen; kapitaltillskottstestet är tillämpligt på resterande del. Behållningen av privatiseringen anses därefter vara en återbetalning av kapitaltillskottet. |
20.202 |
Kapitaltillskott kan genomföras genom en skuldavskrivning eller ett skuldövertagande. De bokföringsregler som är tillämpliga på sådana händelser leder till att betalningen är en kapitaltransferering, utom i fråga om en privatisering när den är förvärv av ägarandelar, vars värde ligger inom gränserna för behållningen av privatiseringen. |
20.203 |
Kapitaltillskott in natura genom tillhandahållande av icke-finansiella tillgångar påverkar inte det finansiella sparandet. Om tillskottet förväntas ge tillräcklig avkastning behandlas det som en strukturförändring (K.61). Den tillhandahållna tillgången redovisas i bolagets balansräkning via kontona för andra volymförändringar i tillgångarna. Om tillskottet inte förväntas ge tillräcklig avkastning bokförs en kapitaltransferering (investeringsbidrag, D.92) tillsammans med en motsvarande post i kontot för avyttring av icke-finansiella tillgångar (P.5 eller NP). |
Fiskala transaktioner
20.204 |
Fiskala transaktioner genomförs av den offentliga förvaltningen och finansieras via budgeten enligt de ordinarie budgetförfarandena. Vissa transaktioner som har sitt ursprung i offentliga förvaltningsenheter kan innebära intervention av enheter som inte styrs av regelverket för den offentliga förvaltningen, t.ex. offentliga bolag. Även om de inte rapporteras i budgeten och kan undslippa de vanliga kontrollförfarandena är det lämpligt att bokföra dem som inkomster och utgifter för den offentliga förvaltningen. Anledningen till detta är att man i ENS beaktar att den offentliga förvaltningen är huvudparten i en transaktion och att det offentliga bolaget agerar som ombud. |
Utskiftningar från offentliga bolag
Jämförelse mellan utdelningar och uttag av eget kapital
20.205 |
Inkomsterna från investeringar i eget kapital i offentliga bolag kan bokföras som en omfördelningstransaktion, vanligen utdelningar, eller som en finansiell transaktion. Utdelningar är kapitalinkomst. De medel som är tillgängliga för utdelning är företagarinkomster från bolaget. I de medel som utdelningarna betalas från ingår därför inte behållningen av försäljning av tillgångar eller omfördelningar av omvärderingsvinster. Utdelningar som finansieras från eller baseras på sådana källor bokförs som uttag av eget kapital. Samma grundprinciper tillämpas på uttag från inkomster i kvasibolag. |
20.206 |
Stora och oregelbundna betalningar eller betalningar som överstiger årets företagarinkomst kallas extraordinära utdelningar. De finansieras från ackumulerade reserver eller försäljning av tillgångar och bokförs som ett ägaruttag lika med skillnaden mellan betalningen och företagarinkomsten för den berörda räkenskapsperioden. Rörelseresultatet i affärsredovisningen används som ett närmevärde om det inte finns något mått på företagarinkomsten. |
20.207 |
Interimsutdelningar bokförs som kapitalinkomst (D.42) om de kan relateras till bolagets upplupna inkomst. Två villkor måste vara uppfyllda:
Om dessa villkor inte är uppfyllda bokförs interimsbetalningen som ett finansiellt förskott, som klassificeras under obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (F.8) till dess att årsresultatet har fastslagits, eftersom testet för extraordinära utdelningar behöver utföras genom att interimsutdelningen jämförs med årets företagarinkomst. |
Jämförelse mellan skatter och ägaruttag
20.208 |
Skatter har en rättslig grund och styrs av ett lagstiftningsförfarande. Dessa transaktioner sker enligt en ömsesidig överenskommelse och utgör den offentliga förvaltningens främsta inkomstkälla. |
20.209 |
Undantagsvis kan det dock hända att en transaktion som rättsligt beskrivs som en skatt inte bokförs som en skatt i ENS. Ett exempel är indirekt privatisering. Om ett offentligkontrollerat holdingbolag säljer sina ägarandelar i ett annat offentligt kontrollerat bolag och överlämnar en del av behållningen till den offentliga förvaltningen i form av en skatt eller blir skattskyldig till följd av privatiseringen och därigenom uppkomna realiserade vinster, t.ex. beskattning av kapitalvinster, bokförs betalningen som en finansiell transaktion. |
Privatisering och nationalisering
Privatisering
20.210 |
Privatisering innebär att den offentliga förvaltningen säljer aktier eller andra ägarandelar i ett offentligt bolag. Privatiseringsbehållningen är inte inkomst till den offentliga förvaltningen, utan en finansiell transaktion som bokförs på det finansiella kontot utan att det inverkar på den offentliga förvaltningens underskott/överskott, eftersom den är nettoförmögenhetsneutral och är en omklassificering av tillgångar (AF.5 mot AF.2) på den offentliga förvaltningens balansräkning. En direktförsäljning av icke-finansiella tillgångar, t.ex. fastigheter och mark i stället för ett helt bolag, bokförs på kapitalkontot som avyttringar av fasta tillgångar eller icke-producerande icke-finansiella tillgångar, såvida den inte utförs inom ramen för en företagsomstrukturering. |
20.211 |
Alla köp av tjänster för att utföra denna process ska dock bokföras som insatsförbrukning i offentlig förvaltning och ska inte nettas bort från privatiseringsbehållningen. Privatiseringsbehållningen ska således bokföras brutto på de finansiella kontona. |
Indirekta privatiseringar
20.212 |
Privatisering kan ske i mer komplicerade institutionella förhållanden. Ett offentligkontrollerat bolags tillgångar kan t.ex. säljas av ett offentligägt holdingbolag, eller av ett annat offentligt bolag som är offentligt kontrollerat, och hela eller en del av behållningen överlämnas till den offentliga förvaltningen. Under alla omständigheter ska betalningen till den offentliga förvaltningen av behållningen av försäljningen av tillgångarna bokföras som en finansiell transaktion oberoende av hur den redovisas i den offentliga förvaltningen eller dess dotterbolags redovisning med en samtidig minskning av aktierna och andra andelar motsvarande den partiella likvideringen av holdingbolagets tillgångar. All privatiseringsbehållning som behålls av holdingbolaget är privatiseringsinkomster tillhörande den offentliga förvaltningen som plöjs tillbaka som ett kapitaltillskott, vilket måste genomgå kapitaltillskottstestet för att avgöra betalningens beskaffenhet. |
20.213 |
Det kan också hända att det offentligägda holdingbolaget eller något annat offentligägt bolag agerar som ”omstruktureringsorgan”. I ett sådant sammanhang kanske behållningen av försäljningen inte betalas tillbaka till den offentliga förvaltningen utan behålls av omstruktureringsorganet för att användas som kapitaltillskott i andra bolag. När omstruktureringsenheten, oavsett dess rättsliga ställning, handlar som direkt ombud för den offentliga förvaltningen är dess huvudfunktion omstrukturering och förändring av ägandet av offentligt kontrollerade bolag och att kanalisera medel från den ena enheten till den andra. Normalt klassificeras enheten som tillhörande den offentliga förvaltningen. Om omstruktureringsenheten är ett holdingbolag som har bestämmande inflytande över en grupp dotterbolag och endast en mindre del av dess verksamhet är ägnad åt att kanalisera medel på det sätt som beskrivs ovan, för den offentliga förvaltningen och för samhällspolitiska ändamål, klassificeras det offentligägda holdingbolaget i någon av bolagssektorerna efter dess huvudverksamhet och transaktionerna för den offentliga förvaltningens räkning omförs via den offentliga förvaltningen. |
Nationalisering
20.214 |
Nationalisering innebär att den offentliga förvaltningen tar över kontrollen över vissa tillgångar eller över ett helt bolag, vanligtvis genom att förvärva majoritetsintresset i eller hela bolaget. |
20.215 |
Nationalisering sker vanligen genom köp av aktier: den offentliga förvaltningen köper alla eller en del av aktierna i ett bolag till marknadspris – eller till ett pris som är tillräckligt nära, med beaktande av sedvanlig marknadspraxis i fråga om värdering av bolag inom samma verksamhetsområde. Transaktionen görs genom ömsesidig överenskommelse, även om den tidigare ägaren har begränsad valfrihet i fråga om accepterandet av anbudet eller att förhandla om priset. Köpet av aktierna är en finansiell transaktion som ska bokföras på kontot för finansiella transaktioner. |
20.216 |
Undantagsvis kan den offentliga förvaltningen förvärva äganderätten till ett bolag via beslag eller indragning; förändringen av ägandet av tillgångarna är inte följden av en transaktion genom ömsesidig överenskommelse. Det sker ingen betalning till ägarna eller så avspeglar betalningen inte tillgångarnas verkliga värde. Skillnaden mellan de förvärvade tillgångarnas marknadsvärde och eventuell ersättning bokförs som ett beslag utan ersättning på kontot för andra volymförändringar i tillgångarna. |
Transaktioner med centralbanken
20.217 |
Två slags betalningar från centralbanken till den offentliga förvaltningen förekommer i praktiken:
Betalningar från staten till centralbanken ska bokföras på liknande sätt som för andra offentligkontrollerade bolag. För stora betalningar görs kapitaltillskottstestet för att avgöra betalningarnas natur. |
Omstruktureringar, sammanslagningar och omklassificeringar
20.218 |
När ett offentligt kontrollerat bolag omstruktureras kan det uppkomma eller försvinna tillgångar och skulder som avspeglar nya finansiella förhållanden. Dessa förändringar bokförs som förändringar i sektorklassificering och struktur på kontot för andra volymförändringar i tillgångarna. Ett exempel på en sådan omstrukturering är när ett bolag delas upp i två eller flera institutionella enheter och nya finansiella tillgångar och skulder uppkommer. |
20.219 |
Köp av aktier och andra ägarandelar i ett bolag som ett led i en sammanslagning ska däremot bokföras som en finansiell transaktion mellan det köpande bolaget och den tidigare ägaren. |
20.220 |
Alla förändringar av klassificeringen av tillgångar och skulder som inte är relaterade till omstrukturering eller förändringar av sektorklassificeringen, t.ex. monetarisering eller demonetarisering av guld, bokförs som en förändring av klassificeringen av tillgångar eller skulder på kontot för andra volymförändringar i tillgångarna. |
Skuldtransaktioner
20.221 |
Skuldtransaktioner kan vara särskilt viktiga för den offentliga förvaltningen eftersom de ofta fungerar som medel för att tillhandahålla ekonomiskt stöd till andra enheter. Bokföringen av dessa operationer behandlas i kapitel 5. Den allmänna principen för en enhets avskrivning eller övertagande av en annan enhets skulder genom ömsesidig överenskommelse är att erkänna att det är en frivillig transferering av förmögenhet mellan de båda enheterna. Detta innebär att motpartstransaktionen av den övertagna eller efterskänkta skulden är en kapitaltransferering. Eftersom inget kontantflöde brukar förekomma kan transaktionen betraktas som en kapitaltransferering in natura. |
Skuldövertaganden, skuldavskrivningar och skuldnedskrivningar
Skuldövertagande och skuldavskrivning
20.222 |
Ett skuldövertagande inträffar när en enhet övertar ansvaret för en annan enhets utestående skuld till en fordringsägare. Detta sker ofta när staten gått i borgen för en annan enhets skuld och den borgensförbindelsen aktiveras. |
20.223 |
När den offentliga förvaltningen övertar en skuld är motpartstransaktionen för den nya offentliga skulden en kapitaltransferering till den felande låntagaren. Det fall då en finansiell tillgång bokförs som motpartstransaktion måste granskas noga. Det finns två olika varianter:
|
20.224 |
Skuldbetalningar på andras vägnar liknar skuldövertagande, men den enhet som gör betalningen tar inte på sig hela skulden. De transaktioner som bokförs är likartade. |
20.225 |
Skuldeftergift (eller annullering av skuld) innebär avskrivning eller nedskrivning av ett krav genom ett avtal mellan långivare och låntagare. Långivaren bokför en utgående kapitaltransferering motsvarande det belopp som efterskänks och den andra enheten bokför en mottagen kapitaltransferering. En ömsesidig överenskommelse förutsätts ofta även om den inte formellt har fastställts, som när den offentliga förvaltningen avskriver krav, t.ex. för studielån eller jordbrukslån. |
20.226 |
Skuldövertagande eller skuldavskrivning till förmån för en enhet som står under bestämmande inflytande leder till en ökning av värdet av eget kapital i den enhet som investeras i, vilket avspeglas på omvärderingskontona. Om en offentlig förvaltningsenhets skuld övertas av en annan offentlig förvaltningsenhet bokförs detta som en kapitaltransfereringsinkomst och/eller en ny skuld till den offentliga enhet som tar över skulden. |
20.227 |
Skuldövertaganden och skuldavskrivningar i samband med privatisering bokförs som transaktioner i ägarandelar för det belopp som inte överskrider behållningen av privatiseringen, resterande del är en kapitaltransferering, för att garantera bokföringsmässig neutralitet i fråga om hur privatiseringen genomförs. Privatiseringen ska genomföras inom ett år. |
20.228 |
När skuldsatta offentliga förvaltningsenheter erbjuder sig att betala tillbaka skulden i förväg till ett värde under kapitalvärdet, inklusive dröjsmålsräntor, leder detta till en notering i kapitalkontot som påverkar den offentliga förvaltningens finansiella sparande, eftersom man antar att det är långivarens avsikt att bevilja en förmån. När en förtida inlösen leder till betalning av en avgift eller en straffavgift till långivaren enligt avtalet bokförs beloppet som inkomst hos långivaren. När det gäller värdepapper leder ett återköp på marknaden till en notering i omvärderingskontot, såvida inte innehavaren av värdepapperen påtvingas en förtida inlösen. |
20.229 |
Skillnaden i värde vid försäljning av den offentliga förvaltningens fordringar mot andra offentliga förvaltningsenheter till tredje part noteras som kapitaltransferering på kapitalkontona, vilket påverkar det offentliga underskottet eftersom fordringens beskaffenhet låter förstå att avsikten är att bevilja en förmån och att försäljningen är ett sätt att genomföra skuldsanering. |
20.230 |
Den offentliga förvaltningens kapitaltransfereringsutgifter är följaktligen en inkomst för låntagaren, som är den verkliga mottagaren i transaktionen, och en post bokförd på utlandskontot som motsvarar utgiften för långivaren inom den offentliga förvaltningen. För säljaren är transaktionsvärdet av det reglerade kravet dess kapitalvärde. Det nedskrivna värdet på kravet bokförs på både den nya långivarens och låntagarens konton, dvs. på balansräkningen respektive på utlandskontona, för den internationella investeringspositionen. |
20.231 |
I sällsynta fall avspeglar den nedskrivning som framförhandlats med tredje part eller med en låntagare som erbjuder sig att köpa tillbaka sin skuld endast förändringar av nivån på marknadsräntan, och inte någon förändring av kreditvärdigheten. Då kan långivaren inom den offentliga förvaltningen förmodas agera som en vanlig investerare. Skillnaden, exklusive eventuell avgift eller straffavgift, bokförs på omvärderingskontona. Ett test är huruvida det återbetalade beloppet skulle ha överskridit det ursprungliga kapitalvärdet. |
Skuldövertagande med transferering av icke-finansiella tillgångar
20.232 |
Om den offentliga förvaltningen vill lätta ett offentligt bolags skuldbörda kan den offentliga förvaltningen förutom en skuld ta över icke-finansiella tillgångar, t.ex. infrastruktur för kollektivtrafik. Ett sådant skuldövertagande innebärande en transferering av icke-finansiella tillgångar till den offentliga förvaltningsenheten ska anses vara gjort enligt ömsesidig överenskommelse med exakt samma verkan som ett skuldövertagande på den offentliga förvaltningens finansiella sparande: den kapitaltransferering som bokförs gentemot bolaget ska vara lika med det övertagna skuldbeloppet. En anskaffning av icke-finansiella tillgångar har en negativ effekt på det finansiella sparandet. |
Skuldavskrivningar eller skuldnedskrivningar
20.233 |
Med skuldavskrivningar menas att en långivare i sin balansräkning minskar sin fordran, vanligtvis när långivaren kommit fram till att en skuldförbindelse har litet eller inget värde eftersom skulden inte kommer att betalas: låntagaren har gått i konkurs, försvunnit eller så är indrivning inte realistiskt genomförbart med hänsyn till omkostnaderna. Med skuldnedskrivningar menas att en långivare minskar det bokförda värdet av en tillgång i sin balansräkning. |
20.234 |
Avskrivningar och nedskrivningar är interna bokföringsåtgärder från långivaren och betraktas ofta inte som transaktioner eftersom de inte genomförs genom en ömsesidig överenskommelse. Det händer emellertid att skuldnedskrivningar och skuldavskrivningar inte leder till att kravet mot låntagaren annulleras och följaktligen kan det ofta förekomma återföringar av nedskrivningar eller – vilket är mindre vanligt – avskrivningar. |
20.235 |
Skuldnedskrivningar leder inte i sig till noteringar i långivarens balansräkning eftersom det bokförda värdet av skulden redan avspeglar marknadsvärdet för instrumentet eller är till nominellt värde som i fråga om lån, såvida inte marknadsvärdet approximeras av det nedskrivna bokföringsvärdet (i de fall då nedskrivningen bokförs på omvärderingskonton). Däremot leder skuldavskrivningar till att tillgången försvinner från långivarens balansräkning genom övrig volymförändring motsvarande det utgående beloppet, t.ex. kapitalvärde för lån, marknadsvärde för värdepapper, om inte avskrivningen avspeglar en skuldavskrivning. Till skillnad från vid skuldövertagande eller skuldeftergift (annullering av skuld) påverkas inte den offentliga förvaltningens finansiella sparande av skuldavskrivningar eller skuldnedskrivningar. |
Annan skuldsanering
20.236 |
Skuldsanering är ett avtal om att ändra villkoren för att betala tillbaka ett befintligt lån, vanligen enligt mer förmånliga villkor för låntagaren. Den skuldförbindelse som saneras anses ha upphört och ersätts av en ny skuldförbindelse med nya villkor. Om det finns någon skillnad i värde mellan en skuldförbindelse som upphört och den nya skuldförbindelsen är det en typ av skuldavskrivning, och en kapitaltransferering är nödvändig för att bokföra skillnaden. |
20.237 |
Ett utbyte av skuld mot aktieinnehav sker om långivaren samtycker till att ersätta en fordran med en ägarandel. Den offentliga förvaltningen kan avtala med ett offentligt bolag som det äger att byta ett befintligt lån mot en ökning av den offentliga förvaltningens andel i offentliga bolag. I så fall ska händelsen bli föremål för kapitaltillskottstestet. Eventuell skillnad i värdet på den låneförbindelse som upphör och den ägarandel som tillerkänns är en kapitaltransferering som ska bokföras på omvärderingskontot. |
20.238 |
Förfallna skulder uppstår när en låntagare inte betalar ränta eller inte amorterar ett lån i avtalad tid. Låneförbindelsen ändras normalt inte, men det kan vara viktigt att känna till storleken på de förfallna skulderna. |
Köp av skulder över marknadsvärdet
20.239 |
Förvärv av skulder till ett värde över marknadsvärdet vid avtalets ingående kallas subventionerade lån, och om det sker senare kallas det skuldsäkring. Båda görs i avsikt att bevilja en förmån och följaktligen ska en utgift bokföras, exempelvis som en kapitaltransferering. |
20.240 |
Skuldsäkring innebär att en låntagare balanserar låneförbindelser med finansiella tillgångar som har samma eller större skuldbetalningsinflöden. Även om de skuldsäkrade instrumenten har överförts till en separat enhet ska bruttopositionen fortfarande bokföras genom att den nya enheten behandlas som en hjälpenhet som konsolideras med skuldsäkringsenheten. Om hjälpenheten är utländsk behandlas den som ett specialföretag (SPE/SPV), och den offentliga förvaltningens transaktioner med denna enhet ska behandlas enligt beskrivningen i avsnittet ”Uppställning av statistiken över den offentliga förvaltningens finanser”. |
20.241 |
Lån till subventionerade villkor. Det finns ingen exakt definition av subventionerade lån men det är allmänt accepterat att de uppstår när enheter inom sektorn offentlig förvaltning lånar ut till andra enheter på ett sådant sätt att den avtalade räntan med avsikt ligger under den marknadsränta som annars skulle ha tillämpats. Subventioneringsgraden kan förstärkas med amorteringsfria perioder, betalningsfrekvensen samt en för låntagaren förmånlig löptid. Eftersom villkoren för subventionerade lån är förmånligare för låntagaren än marknadsvillkoren innebär subventionerade lån i praktiken en transferering från långivaren till låntagaren. |
20.242 |
Subventionerade lån bokförs till sitt nominella värde precis som andra lån, men en kapitaltransferering bokförs som en memorandumpost vid lånets ursprung lika med skillnaden mellan lånets kontraktsvärde och dess nuvärde, varvid ett relevant marknadsdiskonto ska tillämpas. Det finns ingen enskild marknadsränta som kan användas som mått på kapitaltransfereringen. OECD:s marknadsreferensränta kan vara tillämplig när lån utfärdas av dess medlemsstater. |
Skuldsäkringar och räddningsaktioner (bailouts)
20.243 |
Bailout innebär att någon som är i finansiellt nödläge undsätts. Ofta används termen om situationer då en offentlig förvaltningsenhet ger kortsiktigt finansiellt bistånd till ett bolag för att hjälpa det att överleva under en period av finansiella svårigheter eller ger ett mer permanent kapitaltillskott för att ge bolaget nytt kapital. Räddningsaktioner för finansinstitut kallas ofta för finansiell skuldsäkring. Räddningsaktionerna är ofta mycket massmedialt uppmärksammade engångsföreteelser som rör transaktioner till stora värden, som således är lätta att identifiera. |
20.244 |
Den offentliga förvaltningens intervention kan ta sig olika uttryck. Nedan följer några exempel:
|
20.245 |
Den offentliga förvaltningens garantier under en räddningsaktion behandlas som engångsgarantier till enheter i finansiellt nödläge. Ett exempel är när enheten inte kan eller har stora svårigheter att uppfylla sina förpliktelser därför att dess förmåga att generera kassaflöde är begränsad eller därför att dess möjligheter att sälja sina tillgångar är kraftigt kringskurna på grund av exceptionella omständigheter. Detta leder normalt till att en kapitaltransferering bokförs när garantin ställs, som om garantin utlöstes, för hela det garanterade beloppet eller, om en tillförlitlig uppskattning är tillgänglig, för den del av garantin som förväntas utlösas, vilket är den förväntade förlusten för den offentliga förvaltningen. Se även punkt 20.256. |
20.246 |
Om den offentliga förvaltningen köper tillgångar från det nödställda bolaget brukar köpeskillingen vara högre än tillgångarnas verkliga marknadspris. Köpet bokförs till det verkliga marknadspriset och skillnaden mellan marknadspriset och hela köpeskillingen bokförs som en kapitaltransferering. |
20.247 |
Under en räddningsaktion köper den offentliga förvaltningen ofta lån från finansinstitut till nominellt värde i stället för till marknadsvärde. Även om lån bokförs till nominellt värde delas transaktionen upp: den ena delen bokförs som en kapitaltransferering och den andra delen bokförs på omvärderingskontot. Om det finns tillförlitlig information om att vissa lån inte är indrivningsbara, till hela eller till nästan hela värdet, eller om det saknas tillförlitlig information om den förväntade förlusten, bokförs lånen till nollvärde och en kapitaltransferering bokförs för deras tidigare nominella värde. |
20.248 |
Om en offentlig institutionell enhet inrättas enkom för förvaltningen av en räddningsaktion ska den enheten klassificeras i sektorn offentlig förvaltning. Om den nya enheten är tänkt att bestå och räddningsaktionen bara är en tillfällig uppgift avgörs dess klassificering som offentlig förvaltningsenhet eller offentligt bolag enligt de regler som beskrivs i avsnittet om omstruktureringsorgan ovan. Enheter som köper finansiella tillgångar från nödlidande finansiella bolag i syfte att sälja dem under ordnade former kan inte betraktas som finansförmedlare eftersom de inte löper någon risk. De klassificeras i den offentliga förvaltningen. |
Lånegarantier
20.249 |
En lånegaranti är ett avtal genom vilket en borgensman förpliktar sig att betala långivaren om låntagaren inte gör det. Genom att ställa garantier kan den offentliga förvaltningen stödja ekonomiska verksamheter utan att omedelbart behöva göra kontanta utlägg. Garantier har även betydande inverkan på ekonomiska aktörers beteende genom att de förändrar utlånings- och inlåningsvillkoren på de finansiella marknaderna. |
20.250 |
För varje garanti finns det tre berörda parter: långivaren, låntagaren och borgensmannen. Initialt bokförs stockar och flöden för kreditförbindelsen mellan långivaren och låntagaren. Om borgensåtagandet utlöses bokförs stockar och flöden som gäller borgensförbindelsen mellan långivaren och borgensmannen. Infriandet av garantiförbindelserna medför således att flöden och förändringar bokförs i balansräkningarna för långivaren, låntagaren och borgensmannen. |
20.251 |
Det finns tre huvudtyper av garantier:
|
Derivatliknande garantier
20.252 |
Garantier som motsvarar definitionen av derivatinstrument är sådana som omsätts på de finansiella marknaderna, t.ex. kreditswappar. Derivat bygger på kreditrisken för ett referensinstrument och är i allmänhet inte kopplade till enskilda lån eller obligationer. |
20.253 |
När en sådan garanti initieras gör köparen en betalning till ett finansinstitut som upprättar derivatet. Detta bokförs som en transaktion i finansiella derivat. Förändringar av derivatets värde bokförs som omvärdering. Om referensinstrumentet leder till förlust betalar borgensmannen köparen för dennes teoretiska förlust på referensobligationen. Detta bokförs också som en transaktion i finansiella derivat. |
Standardiserade garantier
20.254 |
Standardiserade garantier täcker likartade kreditrisker i ett stort antal fall. För ett visst lån är det inte möjligt att exakt uppskatta kreditrisken, men för ett stort antal lån är det möjligt att göra en sådan uppskattning. Behandlingen av standardiserade garantier förklaras närmare i kapitel 5. |
Engångsgarantier
20.255 |
Engångsgarantier förekommer när omständigheterna för ett lån eller värdepapper är så speciella att det inte går att säkert beräkna risken för lånet. Beviljandet av en engångsgaranti betraktas i regel som en oförutsedd händelse och bokförs inte som en finansiell tillgång/skuld på borgensmannens balansräkning. |
20.256 |
Ett undantagsfall är när vissa engångsgarantier från den offentliga förvaltningen till bolag i vissa väldefinierade finansiella nödlägen (t.ex. då ett bolag har negativa egna medel) medför en mycket hög sannolikhet för att säkerheten kommer att utlösas. De behandlas då som om garantierna utlöstes redan från början (se även punkt 20.245). |
20.257 |
Infriandet av en engångsgaranti behandlas på samma sätt som ett skuldövertagande. Den ursprungliga skulden likvideras och en ny skuld uppkommer mellan borgensmannen och långivaren. Skuldövertagandet bokförs som en kapitaltransferering till förmån för den försumliga låntagaren. Kapitaltransfereringen uppvägs av en finansiell transaktion som består i att den finansiella skulden överförs från bolaget till den offentliga förvaltningen. |
20.258 |
Huruvida infriandet av en garanti medför att skulden omedelbart betalas eller inte varierar. Enligt periodiseringsprincipen ska hela det övertagna skuldbeloppet bokföras vid den tidpunkt då garantin infrias och skulden övertas. Borgensmannen är den nya låntagaren och amorterar kapitalbeloppet och den upplupna räntan på det övertagna lånet, vilket bokförs när dessa flöden inträffar. När utlösta garantier enbart innebär reglering av förfallna avbetalningar på lånet under räkenskapsperioden vid kontant utlösning av säkerheten bokförs de reglerade beloppen som en kapitaltransferering. Vid partiell utlösning av garantier, t.ex. tre gånger i rad, och när mönstret förväntas fortsätta bokförs dock ett skuldövertagande. |
20.259 |
Om den ursprungliga låntagaren ersätter borgensmannen när en utgift har bokförts för tidigare infriande av garantin, bokförs detta som en inkomst för borgensmannen. Denna inkomst ska dock genomgå testet för extraordinära utdelningar om låntagaren kontrolleras av borgensmannen: om återbetalningen överskrider företagarinkomsten bokförs betalningen som ett ägaruttag. |
Värdepapperisering
Definition
20.260 |
Värdepapperisering består av emission av värdepapper som grundas på kassaflöden som man förväntar sig kommer att genereras från tillgångar eller andra inkomstströmmar. Värdepapper som är beroende av kassaflöden från tillgångar kallas säkerställda värdepapper (ABS). |
20.261 |
Värdepapperisering innebär att upphovsmannen överlåter äganderätten till tillgångar eller rätten att få vissa framtida flöden till en värdepapperiseringsenhet, som i gengäld betalar ett belopp till upphovsmannen från sina egna finansieringskällor. Värdepapperiseringsenheten kallas ofta specialföretag (SPE/SPV). Värdepapperiseringsenheten skaffar fram sin egen finansiering genom att emittera värdepapper med de tillgångar eller rättigheter till framtida flöden som upphovsmannen överlåtit som säkerhet. Den avgörande frågan för bokföringen av värdepapperiseringsenhetens betalning till upphovsmannen är huruvida transfereringen av tillgången är en försäljning av en befintlig tillgång till värdepapperiseringsenheten eller ett sätt att låna med framtida inkomstflöden som säkerhet. |
Kriterier för försäljningsklassificering
20.262 |
För att värdepapperiseringen ska kunna behandlas som försäljning måste det redan finnas en säljbar tillgång i balansräkningen för den offentliga förvaltningen och värdepapperiseringsenheten måste till fullo ha övertagit ägandet, vilket ska framgå av att risker och avkastning från tillgången har överlåtits. |
20.263 |
Värdepapperisering av framtida inkomstflöden som inte betraktas som ekonomiska tillgångar, exempelvis framtida avkastning från oljeroyalties, är lån från upphovsmannen. |
20.264 |
När en värdepapperisering berör flöden som är förknippade med en finansiell eller icke-finansiell tillgång, måste risker och avkastningar från ägandet av tillgångarna ha överlåtits för att en försäljning ska kunna bokföras. |
20.265 |
Om den offentliga förvaltningen har kvar ett ägarintresse i värdepapperiseringen genom uppskjutet inköpspris, vilket är en rätt till flöden utöver det ursprungliga värdepapperiseringsvärdet, eller äganderätt till den sista andelen (som utfärdas av värdepapperiseringsenheten), eller på annat sätt, har inte en försäljning ägt rum och händelsen betraktas som att upphovsmannen tar upp ett lån. |
20.266 |
Om den offentliga förvaltningen som upphovsman garanterar återbetalning av eventuell skuld som värdepapperiseringsenheten har ådragit sig i samband med tillgången, har riskerna förknippade med tillgången inte överlåtits. Ingen försäljning har skett och händelsen är att betrakta som att upphovsmannen tar upp ett lån. Garantier kan ställas i olika former, t.ex. försäkringsavtal, derivat eller avtalsvillkor om ersättning av tillgångar. |
20.267 |
Om det fastställts att värdepapperiseringsavtalet innebär en verklig försäljning av en säljbar tillgång måste sektorklassificeringen av värdepapperiseringsenheten prövas. I avsnittet ”Avgränsning av sektorn offentlig förvaltning” beskrivs kriterierna för att fastställa om värdepapperiseringsenheten är en institutionell enhet och om den fungerar som finansförmedlare. Om värdepapperiseringsenheten klassificeras i sektorn offentlig förvaltning är värdepapperiseringen ett offentligt lån. Om värdepapperiseringsenheten klassificeras som annan finansförmedlare (S.125), bokförs värdepapperiseringen som försäljning av tillgångar: utan direkt inverkan på den offentliga skulden, och med inverkan på det offentliga underskottet om de värdepapperiserade flödena gäller en icke-finansiell tillgång. |
20.268 |
Om den offentliga förvaltningen i efterhand ger viss ersättning kontant eller på annat sätt, t.ex. som garantier, och därmed tar bort risköverföringen, måste all värdepapperisering som ursprungligen betraktades som försäljning från det ögonblicket klassificeras som upptagande av lån med följande transaktioner: upptagande av skuld och förvärv av tillgångar med en kapitaltransfereringsutgift om värdet av skulden överstiger värdet av tillgången. |
Bokföring av flöden
20.269 |
Om en värdepapperisering bokförs som lån, bokförs kassaflödena till värdepapperiseringsenheten först på den offentliga förvaltningens konton och samtidigt som återbetalning av skuld, både ränta och kapital. |
20.270 |
Om kassaflödena upphör innan skulden har amorterats, tas resterande skuld bort från den offentliga förvaltningens balansräkning genom en övrig volymförändring. |
20.271 |
När hela lånet slutreglerats överförs eventuella kvarvarande kassaflöden till värdepapperiseringsenheten i enlighet med värdepapperiseringsavtalet och bokförs som upphovsmannens utgifter. |
Övrigt
Pensionsförpliktelser
20.272 |
Behandlingen av pensionssystem beskrivs i kapitel 17, där det också finns en tilläggstabell till huvudräkenskaperna i ENS där alla förpliktelser enligt pensionssystemen, inklusive pensionsförpliktelser som uppkommer från sociala trygghetssystem, ska redovisas. Pensionsavsättningar finansierade av den offentliga förvaltningen, för ofonderade anställningsrelaterade förmånsbestämda system, bokförs enbart på dessa tilläggskonton. |
Betalningar av engångsbelopp
20.273 |
Ibland händer det att enheter betalar en engångssumma till den offentliga förvaltningen i utbyte mot att denna sektor tar över en del av enhetens pensionsförpliktelser. Sådana storskaliga engångstransaktioner sker mellan en offentlig myndighet och en annan enhet, vanligen ett offentligt bolag, och är ofta förknippade med att bolagets ställning förändras eller att bolaget privatiseras. Den offentliga förvaltningen övertar förpliktelserna mot en kontant betalning som ska täcka det förväntade underskottet från övertagandet. |
20.274 |
Eftersom transaktionen i princip innebär en utväxling av kontanter mot en lika stor förpliktelse, dvs. en skuld, ska den inte påverka måttet på nettoförmögenheten och den finansiella nettoförmögenheten och inte heller påverka den offentliga förvaltningens finansiella sparande. Det kan dock hända att pensionsförpliktelsen inte redovisas som en skuld på balansräkningen för någondera av de enheter som överför och övertar förpliktelserna. När pensionsförpliktelser överförs till den offentliga förvaltningen kan de slås samman med ett socialt trygghetssystem för vilket ingen skuld redovisas. |
20.275 |
I ett sådant fall ska betalningen av en engångssumma betraktas som en förskottsbetalning av sociala avgifter. Med hänsyn till de många olika system som förekommer i praktiken och för att undvika snedvridningar vid beräkningen av vissa aggregat, t.ex. arbetskraftskostnader och obligatoriska avgifter, bokförs engångssumman som ett finansiellt förskott (F.8), dvs. en förskottsbetalning av diverse löpande transfereringar (D.75), som kommer att bokföras i framtiden i proportion till de relaterade pensionsbetalningarna. Betalningen av engångssumman påverkar därför inte den offentliga förvaltningens finansiella sparande under det år som förpliktelserna överförs. |
Partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn (PPP)
Omfattningen av partnerskapet
20.276 |
Partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn är komplexa, långsiktiga kontrakt mellan två enheter, varav den ena brukar vara ett bolag (eller en grupp av privata eller offentliga bolag) – den s.k. operatören eller partnern – och den andra en offentlig förvaltningsenhet. Inom ramen för partnerskapet investerar bolaget ett betydande kapital för att skapa fasta tillgångar eller förnya redan befintliga fasta tillgångar, och bolaget driver och förvaltar sedan tillgångarna för att producera och leverera tjänster till den offentliga förvaltningsenheten eller till allmänheten på den offentliga enhetens vägnar. |
20.277 |
När kontraktet löper ut brukar den offentliga partnern överta det formella ägandet av de fasta tillgångarna. De fasta tillgångarna är oftast sådana som är typiska för vissa centrala offentliga funktioner, t.ex. skolor eller universitet, sjukhus och fängelser. De kan även vara infrastrukturtillgångar eftersom många av de stora projekt som genomförs genom partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn gäller tillhandahållande av transport, kommunikationer, allmännyttiga tjänster m.m. vilka brukar kallas infrastrukturtjänster. |
20.278 |
Följande allmänna beskrivning täcker de vanligaste bokföringsproblemen: Ett bolag åtar sig att förvärva en uppsättning fasta tillgångar och sedan använda dessa tillgångar tillsammans med andra insatsvaror till att producera tjänster. Tjänsterna kan levereras till den offentliga förvaltningen, för användning som insatsvaror för dess egen produktion, t.ex. motorfordonsunderhåll, eller för att omfördelas till allmänheten utan betalning, t.ex. utbildningstjänster, varvid den offentliga förvaltningen gör regelbundna betalningar under kontraktstiden och bolaget förväntar sig att betalningarna ska täcka dess kostnader och ge en tillräcklig avkastning på investeringen. |
20.279 |
Kontrakt om partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn innebär enligt denna definition att den offentliga partnern betalar operatören avgifter för tillgång eller efterfrågan, och att det därför rör sig om ett slags upphandlingsavtal. Till skillnad från andra långsiktiga tjänsteavtal skapas en särskild tillgång. Ett PPP-kontrakt innebär således att den offentliga förvaltningen köper en tjänst som en partner producerat genom att skapa en tillgång. Det kan finnas många varianter av PPP-kontrakt när det gäller förfogandet över tillgångarna vid kontraktets slut, nödvändig drift och underhåll av tillgångarna under kontraktstiden, de producerade tjänsternas pris, kvalitet och volym osv. |
20.280 |
När bolaget säljer tjänster direkt till allmänheten, t.ex. en avgiftsbelagd väg, betraktas kontraktet som en koncession och inte som ett PPP-kontrakt. Priset brukar bestämmas av den offentliga förvaltningen och fastställas på en nivå som bolaget förväntar ska ge det kostnadstäckning och tillräcklig avkastning på investeringen. Vid kontraktstidens utgång kan den offentliga förvaltningen överta det formella ägandet och den operativa ledningen över tillgångarna, eventuellt utan betalning. |
20.281 |
I ett PPP-kontrakt förvärvar bolaget de fasta tillgångarna och är formell ägare till tillgångarna under kontraktstiden, även om förvärvet i vissa fall subventioneras av den offentliga förvaltningen. I kontraktet krävs ofta att tillgångarna ska motsvara den utformning, kvalitet och kapacitet som bestämts av den offentliga förvaltningen, att de används på det sätt som den offentliga förvaltningen bestämt till att producera de tjänster som krävs enligt kontraktet och att de underhålls enligt de normer som den offentliga förvaltningen anger. |
20.282 |
Vidare brukar tillgångarna ha längre brukstid än kontraktstiden så att den offentliga förvaltningen kan komma att bestämma över tillgångarna, bära riskerna och få avkastningen under huvuddelen av tillgångarnas brukstid. Därför är det ofta svårt att bestämma om det är bolaget eller den offentliga förvaltningen som bär huvuddelen av riskerna och tillgodogör sig huvuddelen av avkastningen. |
Ekonomiskt ägande och redovisning av tillgången
20.283 |
Precis som i fråga om leasing bestäms den ekonomiska ägaren av tillgångar som är relaterade till partnerskapet mellan den offentliga och den privata sektorn genom en bedömning av vilken enhet som bär huvuddelen av risken och vilken enhet som förväntas få huvuddelen av avkastningen från tillgångarna. Tillgången, och följaktligen den fasta bruttoinvesteringen, redovisas i denna enhet. De risk- och avkastningsfaktorer som i första hand bör analyseras är följande:
|
20.284 |
Riskerna och avkastningen ligger hos operatören om konstruktionsrisken och efterfrågerisken eller risken för bristande fullgörelse verkligen har överförts. Huvudfinansiering, garantier som täcker huvuddelen av finansieringen eller uppsägningsbestämmelser om återbetalning av huvuddelen till finansiären om avtalet sägs upp av operatören, medför att ingen av dessa risker har överförts. |
20.285 |
PPP-kontrakten har särskilda egenskaper eftersom de omfattar komplexa tillgångar. Om utvärderingen av risker och avkastning inte ger ett entydigt svar är det därför relevant att ställa frågan om vilken enhet som har det bestämmande inflytandet över tillgångens beskaffenhet och hur villkoren för de tjänster som produceras med den bestäms:
|
20.286 |
Bestämmelserna i varje PPP-kontrakt ska utvärderas för att kunna avgöra vilken enhet som är den ekonomiska ägaren. På grund av komplexiteten och mångfalden av PPP-kontrakt bör alla fakta och omständigheter i det enskilda fallet beaktas. Därefter bör den kontobehandling väljas som bäst åskådliggör de underliggande ekonomiska relationerna. |
Bokföring
20.287 |
Om bolaget bedöms vara den ekonomiska ägaren och om – vilket är vanligt – den offentliga förvaltningen övertar det formella och ekonomiska ägandet när kontraktet löper ut utan någon uttrycklig betalning, bokförs en transaktion för den offentliga förvaltningens förvärv av tillgångarna. En ansats är att man låter den offentliga förvaltningen gradvis bygga upp ett finansiellt krav och att bolaget gradvis ådrar sig motsvarande skuld så att värdet för båda kommer att motsvara tillgångarnas förväntade restvärde vid kontraktstidens slut. En sådan ansats kräver att det redan finns monetära transaktioner som kan arrangeras om eller att nya transaktioner konstrueras utifrån antaganden om tillgångarnas förväntade värden och om räntesatser. Detta innebär att när PPP-tillgången inte finns på den offentliga förvaltningens balansräkning delar man upp PPP-betalningarna så att en del representerar förvärvet av en finansiell tillgång. |
20.288 |
En alternativ metod är att bokföra förändringen av det formella och ekonomiska ägandet som en kapitaltransferering in natura på slutet. Kapitaltransfereringsmetoden avspeglar inte den underliggande ekonomiska verkligheten lika bra. Databegränsningar, osäkerhet om tillgångarnas förväntade restvärde samt kontraktsbestämmelser som ger parterna valmöjligheter kan dock göra att det är klokt att använda denna metod. |
20.289 |
Ett annat betydande problem uppkommer om den offentliga förvaltningen bedöms vara den ekonomiska ägaren av tillgångarna, men inte gör någon uttrycklig betalning när kontraktet ingås. En transaktion måste då konstrueras för förvärvet. Det vanligaste alternativet är att förvärvet åstadkoms genom en tillräknad finansiell leasing på grund av likheterna med verkliga finansiella leasingavtal. Huruvida detta är genomförbart eller inte beror på kontraktsbestämmelserna i det enskilda fallet, hur bestämmelserna tolkas samt eventuellt även andra faktorer. Ett lån skulle kunna tillräknas och om det finns faktiska betalningar från den offentliga förvaltningen till bolaget kan dessa omföras så att en del av varje betalning representerar återbetalning av lånet. Om det inte finns några faktiska betalningar från den offentliga förvaltningen kan icke-monetära betalningar konstrueras för lånebetalningarna. Andra sätt för den offentliga förvaltningen att betala tillgången kan vara genom förskottsbetalning av en operationell leasing, om en operationell leasing tillräknas eller är en immateriell tillgång i form av bolagets rätt att använda tillgångarna för produktion av tjänster. |
20.290 |
Ett annat viktigt problem gäller mätningen av produktionen. Oavsett vilket beslut som har fattats om vilken enhet som är den ekonomiska ägaren av tillgångarna under kontraktstiden och om hur den offentliga förvaltningen till sist förvärvar dem, bör man vara noga med att mäta produktionen på rätt sätt. Återigen finns det olika alternativ och vilket som är lämpligt varierar beroende på situationen och tillgången på uppgifter. Svårigheten uppkommer när den offentliga förvaltningen bedöms vara den ekonomiska ägaren av tillgångarna men tillgångarna används av bolaget för produktion av tjänster. Det är önskvärt att visa värdet av kapitaltjänsterna som en produktionskostnad för bolaget. Detta kan dock kräva tillräkning av en operationell leasing, vilket i sin tur kräver omföringar av verkliga transaktioner eller konstruktion av icke-monetära transaktioner som identifierar leasingbetalningarna. Ett alternativt sätt är att visa kostnaden för kapitaltjänsterna på den offentliga förvaltningens produktionskonto men att klassificera den offentliga förvaltningens produktion på samma sätt som man klassificerar bolagets produktion, vilket innebär att den totala produktionen i ekonomin klassificeras korrekt. |
Transaktioner med internationella och överstatliga organisationer
20.291 |
Transaktioner som sker mellan inhemska enheter och internationella eller överstatliga organisationer klassificeras i sektorn utlandet. |
20.292 |
Ett exempel på sådana transaktioner är mellan inhemska enheter som inte tillhör den offentliga förvaltningen och EU-institutionerna, där dessa betraktas som huvudparterna i transaktionen även om offentliga förvaltningsenheter spelar en roll som förmedlande ombud som kanaliserar medlen. Huvudtransaktionerna sker mellan de båda parterna och bokföringen påverkar inte den offentliga förvaltningen. Den offentliga förvaltningens funktion bokförs som en finansiell transaktion (F.89). |
20.293 |
Bokföringen av specifika transaktioner mellan inhemska enheter och EU-institutionerna beskrivs nedan för olika kategorier:
|
20.294 |
EU-institutionerna gör löpande transfereringar och kapitaltransfereringar av betydande storlek via strukturfonderna, t.ex. Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden. Slutmottagarna för dessa transfereringar kan vara enheter inom eller utanför den offentliga förvaltningen. |
20.295 |
Bidrag från strukturfonderna innebär ofta samfinansiering, där EU bidrar till en investering som den offentliga förvaltningen gör. Det kan förekomma en blandning av förskottsbetalningar, löpande betalningar och slutbetalningar, vilka kanaliseras via minst en offentlig förvaltningsenhet. Inhemska offentliga förvaltningsenheter kan också göra förskottsbetalningar för inkomster som förväntas från EU. |
20.296 |
Om mottagarna är icke-offentliga förvaltningsenheter bokförs alla betalningar som den offentliga förvaltningen gör som EU-förskott som finansiella transaktioner under obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter. Motparten till den finansiella transaktionen är EU om beloppet för den icke-finansiella transaktionen förfallit till betalning, i annat fall är det mottagaren. Ställningsvärdena på obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter räknas ned när den kontanta betalningen görs. |
20.297 |
Samfinansierade utgiftstransfereringar för den offentliga förvaltningen bokförs då EU-godkännandet ges. |
20.298 |
Det kan finnas omständigheter då förskott från den offentliga förvaltningen överskrider det tillåtna beloppet när detta väl har bestämts under godkännandeprocessen. Om mottagaren klarar att betala tillbaka det överskjutande beloppet regleras den skuld som bokförts som obetald offentlig inkomst. Om mottagaren inte kan betala bokförs en kapitaltransferering från den offentliga förvaltningen som annullerar posten för den obetalda inkomsten. |
20.299 |
Om offentliga förvaltningsenheter är mottagare flyttas den offentliga inkomsten framåt för att motsvara tidpunkten för utgiften. Detta är ett avsteg från den allmänna regeln om tidpunkten för bokföring av sådana transfereringar. Om det är en lång tidsfördröjning mellan den utgiften och den kontanta inkomsten, kan inkomsten bokföras när kravet ställs till EU. Detta är endast tillämpligt i följande fall: Det finns ingen tillförlitlig information om tidpunkten för utgiften, beloppen är stora eller tidsförskjutningen mellan utgift och framställandet av kravet är liten. |
20.300 |
Alla förskottsbetalningar från EU till offentliga förvaltningsenheter som slutmottagare i början av fleråriga program ska bokföras som finansiella förskott. |
Utvecklingsbistånd
20.301 |
Den offentliga förvaltningen bistår andra länder genom att bevilja lån till en ränta som avsiktligen är lägre än marknadsräntan för lån med jämförbar risk (subventionerade lån, se beskrivningen i avsnittet ”Frågor vid bokföring för sektorn offentlig förvaltning” – ”Skuldtransaktioner”) eller kontanta bidrag eller bidrag in natura. |
20.302 |
Det är ofta svårt att bokföra internationellt bistånd in natura, t.ex. leveranser av livsmedelslager. Priserna i mottagarlandet på varor eller tjänster som levereras in natura, som livsmedelslager, kan vara mycket annorlunda än priserna i givarlandet. Som allmän princip ska värdet på gåvan till mottagaren anses vara lika med kostnaden för att tillhandahålla biståndet till mottagaren. Följaktligen ska priserna i givarlandet användas som grund för beräkningen av gåvans värde. Utöver själva varorna eller tjänsterna ska alla identifierbara tillkommande kostnader för leveransen av varor eller tjänster tas med, t.ex. transporten till mottagarlandet, leveransen inom det landet, ersättning till anställda inom offentlig förvaltning i givarlandet som förbereder eller övervakar leveranser, försäkringar osv. |
OFFENTLIG SEKTOR
20.303 |
I ENS utgörs den offentliga sektorn av sektorn offentlig förvaltning och offentliga bolag. Den offentliga förvaltningens beståndsdelar ingår redan i systemets sektorstruktur och kan arrangeras om för att sammanställa räkenskaper för dessa. Detta görs genom att delsektorerna inom sektorn offentlig förvaltning sammanförs med de offentligt kontrollerade delsektorerna inom icke-finansiella och finansiella bolag.
|
20.304 |
Offentligt kontrollerade finansiella bolag kan indelas ytterligare i centralbanken och andra offentligt kontrollerade finansiella bolag, som i sin tur kan delas upp i ytterligare delsektorer vid behov. Tabell 20.2 – Den offentliga sektorn och dess delsektorer
|
20.305 |
Den offentliga sektorns räkenskaper kan byggas upp enligt ENS ram och kontosystem, och i princip är både den konsoliderade och den icke-konsoliderade versionen användbar för analysen. Alternativa uppställningar, t.ex. konsoliderade och icke-konsoliderade motsvarigheter till statistiken över den offentliga förvaltningens finanser som beskrevs tidigare i kapitlet, är också användbara. |
20.306 |
Alla institutionella enheter i den offentliga sektorn är inhemska enheter som direkt eller indirekt kontrolleras av offentliga enheter. Med kontroll över en enhet avses möjligheten att bestämma enhetens allmänna inriktning eller policy. Detta beskrivs mer utförligt nedan. |
20.307 |
Avgörandet av huruvida en offentligt kontrollerad enhet tillhör sektorn offentlig förvaltning eller är ett offentligägt bolag görs med hjälp av testet av marknad/icke-marknad, såsom beskrivs i kapitel 3 och ovan. Icke-marknadsproducerande offentliga enheter klassificeras till sektorn offentlig förvaltning och marknadsproducerande offentliga förvaltningsenheter klassificeras som offentliga bolag. Det enda undantaget från denna allmänna regel är vissa finansinstitut som utövar tillsyn över eller betjänar finanssektorn, som klassificeras som offentliga finansiella bolag oavsett om de är marknadsproducerande eller inte. |
20.308 |
Ett organs juridiska form ger ingen vägledning om dess sektortillhörighet. Vissa offentliga enheter som juridiskt sett är bolag kan vara icke-marknadsproducerande enheter och ska därför klassificeras i sektorn offentlig förvaltning och inte som offentliga bolag. |
Kontroll över den offentliga sektorn
20.309 |
Med kontroll över en inhemsk offentlig enhet avses möjligheten att bestämma allmän inriktning eller policy för denna enhet. Detta kan ske genom en enda offentlig enhets direkta rättigheter eller genom många offentliga enheters kollektiva rättigheter. Följande indikatorer på kontroll ska beaktas:
|
20.310 |
Varje klassificeringsfall måste bedömas individuellt och samtliga dessa indikatorer kanske inte är relevanta i varje enskilt fall. Vissa indikatorer, såsom a, c och d i punkt 20.309, är tillräckliga i sig själva för att fastställa kontroll. För de övriga kan en rad separata indikatorer tillsammans ange att kontroll förekommer. |
Centralbanken
20.311 |
Centralbanker anses i allmänhet vara offentliga finansiella bolag även i de fall då andra än den offentliga förvaltningen är den formella helägaren eller majoritetsägaren. De betraktas som offentliga bolag därför att den offentliga förvaltningen är ekonomisk ägare eller utövar kontroll med andra medel. |
20.312 |
En centralbank är en finansförmedlare, vars verksamhet regleras av särskilda lagbestämmelser, och som är satt under allmän kontroll av den offentliga förvaltningen som representerar det nationella intresset, även om centralbanken har en hög grad av beslutsautonomi eller oberoende i fråga om utövandet av sin huvudverksamhet (framför allt penningpolitiken). Här är huvudfrågan erkännandet av centralbankens huvudfunktion och huvudverksamhet – att förvalta valutareserven, emittera den nationella valutan och bedriva penningpolitiken – snarare än dess juridiska ställning. Den offentliga förvaltningen har ofta en formell rätt till intäkter vid likvidation. |
20.313 |
På grund av sådana ägarintressen eller den offentliga förvaltningens roll betraktas dess ägarinnehav i centralbanken – eller åtminstone i fråga om de reservtillgångar som centralbanken förvaltar – i nationalräkenskaperna som ett ekonomiskt ägande även i de fall då den offentliga förvaltningen inte är formell ägare. |
Offentliga kvasibolag
20.314 |
Offentliga kvasibolag har inte de rättsliga egenskaper som kännetecknar självständiga bolag men fungerar annorlunda än sina ägare och mer som enheter inom sektorerna icke-finansiella eller finansiella bolag, och kan därför betraktas som institutionella enheter. |
20.315 |
Kvasibolagens verksamheter måste vara väl avgränsade, med tillräcklig information så att en fullständig bokföring kan upprättas (se led f i punkt 2.13), och de måste vara marknadsproducerande enheter. |
Specialföretag (SPE/SPV) och utländska enheter
20.316 |
Självständiga offentliga enheter kan inrätta eller använda specialföretag (s.k. SPE eller SPV). Sådana enheter har ofta inga anställda eller har icke-finansiella tillgångar och deras fysiska närvaro är ofta begränsad till en brevlåda på den plats där de är registrerade, vilket kan vara utomlands. |
20.317 |
Om specialföretag har inrättats av den offentliga sektorn måste det utredas om de har befogenhet att agera oberoende, om det finns begränsningar av deras verksamheter och om de bär risken och avkastningen från sina tillgångar och skulder. Om de inte uppfyller dessa kriterier är de inte separata institutionella enheter, och om de är inhemska ska de konsolideras i den offentliga enhet som inrättade dem. Om de är utländska enheter betraktas de som en del av utlandet och alla transaktioner som de genomför omförs via den offentliga enhet som inrättade dem. |
20.318 |
Utländska internationella samriskföretag mellan olika nationella offentliga förvaltningar, där ingen av parterna har bestämmande inflytande över enheten, fördelas mellan de offentliga sektorerna som konstruerade inhemska statistiska enheter. |
Samriskföretag
20.319 |
Offentliga och privata enheter kan bilda ett konsortium varigenom en institutionell enhet inrättas. Enheten kan ingå avtal i eget namn och ordna finansiering för egna ändamål. Enheten hänförs till den offentliga eller privata sektorn beroende på vilken part som har bestämmande inflytande över den. |
20.320 |
I praktiken förekommer gemensamt bestämmande inflytande i de flesta samriskföretag. Om enheten klassificeras som icke-marknadsproducerande brukar den klassificeras till sektorn offentlig förvaltning eftersom den fungerar som en offentlig förvaltningsenhet. Om enheten klassificeras som marknadsproducent och det bestämmande inflytandet är jämnt fördelat, delas enheten upp i två halvor och en halva hänförs till den offentliga sektorn och den andra till den privata sektorn. |
(1) I ENS överensstämmer mätningen av den totala inkomsten från skatt och sociala avgifter med OECD:s inkomststatistik, med undantag av bokföringen av utgifter för skattekrediter som ska betalas och tillräknade sociala avgifter. Redovisningen av skatter och sociala avgifter i ENS är också harmoniserad med IMF:s statistik över den offentliga förvaltningens finanser, dock med vissa skillnader i uppdelningen.
KAPITEL 21
KOPPLINGAR MELLAN AFFÄRSREDOVISNING OCH NATIONALRÄKENSKAPER SAMT MÄTNING AV FÖRETAGSVERKSAMHET
21.01 |
Affärsredovisningen är tillsammans med företagsundersökningar en viktig informationskälla för företagsverksamhet i nationalräkenskaperna. Nationalräkenskaperna har vissa gemensamma drag med affärsredovisningen, t.ex.
Nationalräkenskaperna är dock annorlunda på ett flertal punkter eftersom de har ett annat mål: Syftet med nationalräkenskaperna är att beskriva alla verksamheter i ett land på ett enhetligt sätt, inte bara ett företags eller en koncerns verksamhet. Strävan efter att ge en enhetlig bild av alla enheter i en ekonomi och deras förbindelser med utlandet medför begränsningar som inte förekommer inom affärsredovisningen. |
21.02 |
För nationalräkenskaperna gäller internationella standarder som är gemensamma för alla världens länder. Utvecklingen och användningen av affärsredovisning skiljer sig från ett land till ett annat. Affärsredovisningen är dock på väg mot gemensamma internationella standarder. Harmoniseringen på global nivå inleddes den 29 juni 1973, då International Accounting Standards Committee (IASC) inrättades. IASC:s uppdrag var att utarbeta grundläggande redovisningsstandarder – de internationella redovisningsstandarderna IAS (International Accounting Standards) och därefter IFRS-standarderna (International Financial Reporting Standards) – som skulle kunna tillämpas i hela världen. I Europeiska unionen utarbetas koncernredovisning för börsnoterade företag i EU enligt IFRS-referensramen sedan 2005. |
21.03 |
Detaljerade riktlinjer för vad affärsredovisningen ska innehålla och hur den ska kopplas till nationalräkenskaperna finns i särskilda manualer. I det här kapitlet besvaras de vanligaste frågor som uppstår när nationalräkenskaper sammanställs utifrån affärsredovisning och vissa specifika frågor när det gäller mätningen av företagsverksamhet. |
NÅGRA SÄRSKILDA REGLER OCH METODER FÖR AFFÄRSREDOVISNING
21.04 |
För att man ska kunna få ut den information som behövs ur affärsredovisningen är det viktigt att de som arbetar med nationalräkenskaperna förstår de internationella redovisningsstandarder som gäller för privata bolag och för offentliga förvaltningsorgan. Standarderna för privata bolag utarbetas och hålls uppdaterade av International Accounting Standards Board (IASB), och de för offentliga förvaltningsorgan av International Public Sector Accounting Standards Board (IPSASB). I följande punkter beskrivs de allmänna principerna för affärsredovisningen. |
Bokföringstidpunkt
21.05 |
I affärsredovisningen bokför man transaktioner när de äger rum, vilket ger upphov till fordringar och förpliktelser, oavsett när betalningen sker. Till skillnad från kontantmetoden utgår denna metod (faktureringsmetoden) från periodiseringsprincipen. I nationalräkenskaperna används också periodisering. |
Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring
21.06 |
I affärsredovisningen bokförs varje transaktion i företaget på minst två olika konton, ett på debetsidan och ett på kreditsidan, till samma belopp. Denna dubbla bokföring gör det möjligt att kontrollera samstämmigheten mellan kontona. I nationalräkenskaperna kan också fyrdubbel bokföring användas för de flesta transaktioner. En transaktion redovisas två gånger av varje berörd institutionell enhet, t.ex. en gång som en icke-finansiell transaktion på produktions-, inkomst- och kapitalkontona, och en gång som en finansiell transaktion som är knuten till förändringen i finansiell tillgång och skuld. |
Värdering
21.07 |
I affärsredovisningen och i nationalräkenskaperna bokförs transaktioner till det pris som aktörerna har kommit överens om. Tillgångar och skulder värderas i allmänhet till sin ursprungliga eller historiska kostnad i företagens finansiella rapporter, eventuellt i kombination med andra priser, t.ex. marknadspriser för lager. Finansiella instrument bör värderas till verkligt värde, som avspeglar de priser som observeras på marknaderna, om nödvändigt beräknade med hjälp av särskilda värderingstekniker. I nationalräkenskaperna bokförs tillgångar och skulder till de aktuella värdena vid den tidpunkt som balansräkningen avser, inte till sin ursprungliga värdering. |
Resultaträkning och balansräkning
21.08 |
För affärsredovisningen upprättas två finansiella rapporter – resultaträkningen och balansräkningen. I resultaträkningen redovisas transaktioner som motsvarar inkomster och utgifter, och i balansräkningen stockar av tillgångar och skulder. Dessa finansiella rapporter är uppställda i form av konton och visar kontonas saldon samt transaktioner på en aggregerad nivå. Resultaträkningen och balansräkningen är nära knutna till varandra. Saldot i resultaträkningen är företagets resultat (vinst eller förlust). Denna vinst eller förlust ingår också i balansräkningen. |
21.09 |
De transaktionskonton vars saldo ingår i resultaträkningen är flödeskonton. Syftet är att visa summan av inkomster och utgifter under räkenskapsåret. |
21.10 |
Balansräkningar är konton som visar stockarna, dvs. värdet av tillgångar och skulder vid räkenskapsårets utgång. |
NATIONALRÄKENSKAPER OCH AFFÄRSREDOVISNING – PRAKTISKA FRÅGOR
21.11 |
För att de som arbetar med nationalräkenskaperna ska kunna använda affärsredovisningen i stor skala, och inte bara i enskilda fall, måste ett antal villkor vara uppfyllda. Det första är tillgång till företagens räkenskaper. I regel är det obligatoriskt för stora företag att offentliggöra sina räkenskaper. Det finns databaser över dessa räkenskaper som privata eller offentliga organ upprättat, och det är viktigt att de som arbetar med nationalräkenskaperna får tillgång till dem. För stora företag går det i allmänhet att få räkenskaperna direkt från företagen. Det andra villkoret är ett minimum av standardisering i de redovisningshandlingar som företagen offentliggör, eftersom detta är nödvändigt för datorbehandling. En hög grad av standardisering hänger ofta ihop med att det finns ett organ som samlar in räkenskaper från företagen i sådan standardiserad form. Insamlingen kan organiseras på frivillig basis, till exempel av ett organ som driver ett redovisningscenter och som gör analyser för sina medlemmars räkning. Den kan också vara obligatorisk enligt lag, till exempel när det är skattemyndigheten som samlar in uppgifterna. I båda fallen måste de som arbetar med nationalräkenskaperna begära tillgång till databaserna och respektera den sekretesspolicy som gäller. |
21.12 |
Affärsredovisning kan användas när räkenskaperna inte sammanställs i standardiserad form. I många länder finns det sektorer inom ekonomin som domineras av ett fåtal stora företag, och då kan dessa stora företags räkenskaper användas för nationalräkenskaperna. Det finns också användbar information i noterna till räkenskaperna, t.ex. närmare upplysningar eller vägledning om hur bokföringsposterna ska tolkas. |
21.13 |
Företagsundersökningar är den andra viktiga källan till data om företagsverksamhet för nationalräkenskaperna. Sådana undersökningar ger tillfredsställande resultat om frågorna är förenliga med posterna i affärsredovisningen och de begrepp som används där. Ett företag kommer inte att kunna ge tillförlitlig information om den inte finns att hämta i företagets eget interna informationssystem. Även i bästa fall, när de som arbetar med nationalräkenskaperna har tillgång till redovisningsdatabaserna, är det dock i allmänhet nödvändigt att göra företagsundersökningar, eftersom informationen i databaserna sällan är tillräckligt detaljerad för att tillgodose alla databehov hos dem som arbetar med nationalräkenskaperna. |
21.14 |
Globaliseringen försvårar användningen av affärsredovisning när nationalräkenskaperna utarbetas. Affärsredovisningen måste upprättas på nationell basis för att vara användbar, och så är inte fallet när företagen har dotterbolag utomlands. När företagets verksamhet sträcker sig utanför landets gränser måste man göra justeringar för att få en nationell bild utifrån företagets affärsredovisning. Till affärsredovisningsdatabasen måste företagen lämna antingen räkenskaper som har upprättats på nationell basis eller de justeringar som krävs för att göra företagets räkenskaper nationella. När skattemyndigheter samlar in räkenskaper från företagen brukar de i allmänhet kräva att uppgifterna lämnas på nationell basis för att det ska gå att beräkna skatten på vinsten, vilket är det mest fördelaktiga när uppgifterna ska användas i nationalräkenskaperna. |
21.15 |
En annan praktisk fråga är att räkenskapsåret bör motsvara nationalräkenskapernas referensperiod. För årsräkenskaper är detta i allmänhet kalenderåret, så för att affärsredovisningen ska kunna användas på bästa sätt är det önskvärt att majoriteten av dessa företag inleder sina räkenskapsår den 1 januari. Företag kan dock även ha andra startdatum för sina räkenskapsår. För händelser som motsvarar flöden i nationalräkenskaperna går det ofta bra att återskapa räkenskaper på kalenderårsbasis genom att kombinera delar av två på varandra följande räkenskapsår, men för balansräkningar ger denna metod mindre tillfredsställande resultat, särskilt för poster som brukar fluktuera kraftigt under året. Kvartalsvisa räkenskaper sammanställs ofta av stora företag, men de samlas sällan in systematiskt. |
ÖVERGÅNGEN FRÅN AFFÄRSREDOVISNING TILL NATIONALRÄKENSKAPER: EXEMPLET MED ICKE-FINANSIELLA FÖRETAG
21.16 |
För att uppgifter från icke-finansiella företags affärsredovisning ska kunna användas i nationalräkenskaperna krävs flera justeringar. Dessa justeringar kan delas in i tre kategorier: begreppsmässiga justeringar, justeringar för att skapa samstämmighet med räkenskaperna från andra sektorer och kompletterande justeringar. |
Begreppsmässiga justeringar
21.17 |
Begreppsmässiga justeringar krävs eftersom affärsredovisningen inte bygger på exakt samma begrepp som nationalräkenskaperna, och även i de fall begreppen ligger nära varandra så kan värderingsmetoderna skilja sig åt. Nedan följer några exempel på begreppsmässiga justeringar för att beräkna produktion:
|
Justeringar för att skapa samstämmighet med räkenskaperna från andra sektorer
21.18 |
För att kunna användas i nationalräkenskaperna måste företagens räkenskaper stämma överens med räkenskaperna för andra företag och enheter i övriga institutionella sektorer. Skatter och subventioner som värderas på grundval av företagens räkenskaper måste alltså överensstämma med dem som tas emot eller betalas av den offentliga förvaltningen. Så är inte fallet i praktiken, och det behövs en regel för att uppnå överensstämmelse. Information från den offentliga förvaltningen brukar vara mer tillförlitlig än informationen från företagen, och uppgifterna från affärsredovisningen justeras därför. |
Exempel på kompletterande justeringar
21.19 |
Exempel på orsaker till att företagens räkenskapsuppgifter kan behöva justeras för att få täckning är avsaknad av statistiska register, befrielse från deklaration av skatt och sociala avgifter samt skatteundandragande. Nedan följer några exempel på specifika justeringar som kan behöva göras:
|
SÄRSKILDA FRÅGOR
Kapitalvinster och kapitalförluster
21.20 |
Kapitalvinster och kapitalförluster utgör en av de största svårigheterna vid övergången från affärsredovisning till nationalräkenskaper, framför allt beroende på den typ av information som finns i affärsredovisningen. Insatsförbrukning av råvaror behöver t.ex. inte vara ett direkt köp, utan kan vara ett lageruttag. I nationalräkenskaperna värderas lageruttaget till gällande marknadspris, medan det i affärsredovisningen värderas till sin historiska kostnad, dvs. varans pris vid tidpunkten för inköpet. Skillnaden mellan de båda priserna är en kapitalvinst eller kapitalförlust i nationalräkenskaperna. |
21.21 |
Det är inte så lätt att eliminera kapitalvinster eller kapitalförluster på lager eftersom man då måste samla in en mängd kompletterande redovisningsinformation och göra en mängd antaganden. Den information som samlas in måste handla om både egenskaperna hos de lagerhållna produkterna och prisförändringarna under året. Eftersom den information som finns tillgänglig om produkternas egenskaper för det mesta avser försäljning och inköp och inte själva lagret, måste beräkningarna grundas på modeller vars relevans är mycket svår att kontrollera. Trots bristen på exakthet är denna behandling dock nödvändig för att man ska kunna använda uppgifterna från affärsredovisningen. |
21.22 |
Värdering av tillgångar till verkligt värde ger en bättre bild av balansräkningen än värdering till historiska kostnader, men skapar också fler uppgifter om kapitalvinster och kapitalförluster. |
Globalisering
21.23 |
Globaliseringen gör det ännu svårare att använda affärsredovisning när företag även är etablerade utomlands. Den del av verksamheten som bedrivs utanför landets gränser måste uteslutas ur redovisningen för att den ska kunna användas i nationalräkenskaperna. Detta är svårhanterligt såvitt inte skattebestämmelserna innebär att företag måste offentliggöra räkenskaper för den verksamhet som uteslutande bedrivs inom det nationella territoriet. Förekomsten av multinationella koncerner skapar också problem med värderingen eftersom utbytet mellan dotterbolag kan göras på grundval av priser som inte observerats på den öppna marknaden utan fastställts för att minimera den totala skattebördan. De som arbetar med nationalräkenskaperna gör justeringar för att priserna i koncerninterna transaktioner ska stämma överens med marknadspriserna. I praktiken är detta oerhört svårt på grund av bristen på information och bristen på jämförbara öppna marknader för vissa starkt specialiserade produkter. Justeringar kan endast göras i undantagsfall utifrån en analys som sakkunniga inom det berörda området godtar. |
21.24 |
Globaliseringen har bidragit till att man återinfört bokföring av import och export när varorna byter ägare, snarare än när de förflyttas fysiskt. Detta gör att affärsredovisningen lämpar sig bättre för nationalräkenskaperna, eftersom affärsredovisningen också utgår från när varorna byter ägare och inte när de förflyttas fysiskt. När ett företag lägger ut bearbetning på ett företag utanför det nationella ekonomiska territoriet utgör affärsredovisningen det rätta underlaget för att fungera som uppgiftskälla för nationalräkenskaperna. Även om detta är till hjälp finns det fortfarande många frågetecken kring hur värderingen av multinationella företag ska mätas i nationalräkenskaperna. |
Fusioner och förvärv
21.25 |
Omstruktureringar av bolag medför att finansiella tillgångar och skulder uppstår och försvinner. När ett bolag försvinner som självständig juridisk enhet på grund av att det övertas av ett eller flera bolag, ska samtliga finansiella tillgångar och skulder, inklusive aktier och andra ägarandelar som fanns mellan det bolaget och de övertagande bolagen, avlägsnas från nationalräkenskapssystemet. Detta ska bokföras som förändringar i sektorklassificering och struktur i kontona för andra volymförändringar i tillgångarna. |
21.26 |
Köp av aktier och andra ägarandelar i ett bolag i samband med en fusion ska dock betraktas som en finansiell transaktion mellan det köpande bolaget och den tidigare ägaren. När befintliga aktier byts ut mot aktier i det övertagande eller nya bolaget ska detta bokföras som inlösen av aktier åtföljd av emittering av nya aktier. Finansiella tillgångar/skulder mellan det övertagna bolaget och tredje parter förblir oförändrade och övergår till det eller de övertagande bolagen. |
21.27 |
Nya finansiella tillgångar och skulder (tillblivelse av finansiella tillgångar) som uppstår när ett bolag delas upp juridiskt i två eller flera institutionella enheter ska bokföras som förändringar i sektorklassificering och struktur. |
KAPITEL 22
SATELLITRÄKENSKAPER
INLEDNING
22.01 |
Detta kapitel innehåller en övergripande presentation av satelliträkenskaperna. Här beskrivs och diskuteras hur huvudsystemet kan användas som ett system av byggstenar för att uppfylla många viktiga specifika uppgiftsbehov. |
22.02 |
I satelliträkenskaperna utvecklas eller modifieras tabellerna och räkenskaperna i huvudsystemet för att tillgodose specifika uppgiftsbehov. |
22.03 |
Huvudsystemet utgörs av
Dessa räkenskaper och tabeller kan vara årliga eller kvartalsbaserade, och nationella eller regionala. |
22.04 |
Med satelliträkenskaper kan man uppfylla specifika uppgiftsbehov i form av mer detaljerad information genom att organisera om begrepp från huvudsystemet eller genom att ta fram kompletterande information, t.ex. om icke-monetära flöden eller stockar. Satelliträkenskaper kan också frångå vissa centrala begrepp. Att ändra begreppen kan förbättra kopplingen till ekonomiska teoretiska begrepp som välfärd eller transaktionskostnader, administrativa begrepp som beskattningsbar inkomst eller överskott i affärsredovisning eller politiska begrepp som strategiska branscher, kunskapsekonomin och affärsinvesteringar, som används i ekonomisk politik på nationell nivå eller EU-nivå. I sådana fall innehåller satelliträkenskaperna också tabeller över kopplingarna mellan de viktigaste aggregaten i satelliträkenskaperna och i huvudsystemet. |
22.05 |
Satelliträkenskaper kan vara allt från enkla tabeller till omfattande räkenskaper. De kan sammanställas och offentliggöras varje år eller varje kvartal. För vissa satelliträkenskaper kan det vara mer lämpligt att göra sammanställningarna mer sällan, t.ex. en gång vart femte år. |
22.06 |
Satelliträkenskaper kan ha olika särdrag, t.ex. följande:
En viss uppsättning satelliträkenskaper kan ha ett eller flera av de särdrag som omnämns i leden a–h. Detta illustreras i tabell 22.1. Tabell 22.1 – Översikt över satelliträkenskaperna och deras särdrag
|
22.07 |
I detta kapitel kommer satelliträkenskapernas särdrag att behandlas och följande nio uppsättningar av satelliträkenskaper kommer att beskrivas kortfattat:
I andra kapitel redogörs det för andra satelliträkenskaper, t.ex. betalningsbalans, statistik över den offentliga förvaltningens finanser, monetär och finansiell statistik och tilläggstabellen för pensioner. SNA 2008 innehåller ingående beskrivningar av flera satelliträkenskaper som endast behandlas i begränsad utsträckning i ENS 2010. Det gäller t.ex.
För internationella jämförelser av skattenivå och skattesammansättning lämnas nationell statistik över skatteintäkter till OECD, IMF och Eurostat. Begreppen och uppgifterna är helt och hållet kopplade till begreppen och uppgifterna i nationalräkenskaperna. Statistik över skatteintäkter är ett exempel på satelliträkenskaper för nationalräkenskaperna. Dessa är exempel på väletablerade satelliträkenskaper, eftersom de omfattas av internationella riktlinjer eller redan ingår i ett internationellt dataleveransprogram. Att satelliträkenskaperna är betydelsefulla och användbara illustreras av de satelliträkenskaper som har utvecklats i olika länder, och några exempel på detta är:
|
22.08 |
En stor grupp satelliträkenskaper är fördelade efter ändamål. De olika ändamålsindelningarna behandlas i detta kapitel. |
22.09 |
Den stora mängden satelliträkenskaper visar att nationalräkenskaperna fungerar som referensram för en rad olika sorters statistik. De belyser också huvudsystemets starka sidor och begränsningar. De begrepp, klassificeringar och presentationer, t.ex. tillgångs- och användningstabellerna, som används i huvudsystemet går att tillämpa på en rad olika ämnen, vilket visar satelliträkenskapernas flexibilitet och relevans för dessa ämnen. Samtidigt belyser de tillägg, omorganisationer och begreppsmässiga modifieringar som görs, de begränsningar som finns i huvudsystemet i fråga om dessa ämnen. Miljöräkenskaperna utvidgar t.ex. huvudsystemet till att omfatta externa miljöförhållanden, och i räkenskaperna över hushållens produktion utvidgas produktionsavgränsningen till att omfatta oavlönade hushållstjänster. På så sätt belyser de att huvudsystemets begrepp produkt, inkomst och konsumtion inte är några kompletta mått på välfärden. |
22.10 |
Satelliträkenskaperna har bl.a. följande avsevärda fördelar:
|
Ändamålsklassificering
22.11 |
I ändamålsklassificeringen klassificeras utgifterna efter sektor och efter syftet med utgifterna. Den tydliggör beteendena hos konsumenter, offentlig förvaltning, icke-vinstdrivande organisationer och producenter. |
22.12 |
De fyra olika ändamålsklassificeringarna i ENS är
|
22.13 |
I Coicop urskiljs följande 14 huvudkategorier:
De första tolv kategorierna utgör hushållens totala individuella konsumtionsutgifter. De sista två är hushållens icke-vinstdrivande organisationers och den offentliga förvaltningens individuella konsumtionsutgifter, dvs. deras sociala transfereringar in natura. Sammanlagt representerar de fjorton posterna hushållens faktiska konsumtion. |
22.14 |
Hushållens icke-vinstdrivande organisationers och den offentliga förvaltningens individuella konsumtionsutgifter delas upp i fem gemensamma underkategorier som avspeglar viktiga politiska frågor: bostäder, hälso- och sjukvård, rekreation och kultur, utbildning och socialt skydd. Dessa är också Coicop-ändamål för hushållens individuella konsumtionsutgifter. Socialt skydd är en underkategori till 12 – Diverse varor och tjänster. Detta innebär att Coicop även för var och en av dessa fem gemensamma underkategorier visar de privata hushållens, den offentliga förvaltningens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers betydelse. Det kan t.ex. visa den offentliga förvaltningens roll när det gäller att tillhandahålla bostäder, hälso- och sjukvård och utbildning. |
22.15 |
Coicop har också andra viktiga användningsområden, som att låta underkategorierna visa hushållens utgifter för kapitalvaror. I hushållsbudgetundersökningar används ofta ett klassificeringssystem som baseras på Coicop för att samla in information om hushållens utgifter. Informationen kan sedan överföras till produkter i en tillgångs- och användningstabell. |
22.16 |
Ändamålsklassificeringen av den offentliga förvaltningens utgifter (Cofog) är ett viktigt verktyg för att beskriva och analysera den offentliga förvaltningens finanser. De tio huvudkategorierna är följande:
Indelningen kan användas för att klassificera individuella och kollektiva konsumtionsutgifter för offentlig förvaltning. Men den kan också användas för att illustrera andra utgiftstypers roll, t.ex. subventioner, investeringsstöd och kontant socialt bistånd, för att uppnå politiska ändamål. |
22.17 |
Copni används för att beskriva och analysera hushållens icke-vinstdrivande organisationers utgifter. De nio huvudkategorierna är följande:
|
22.18 |
Copp kan användas för att beskriva och analysera producenters beteende. Följande sex kategorier kan särskiljas:
I kombination med information per transaktion kan Copp ge information om utläggningen av affärstjänster på entreprenad (outsourcing), dvs. att hjälpverksamhet ersätts med inköp av motsvarande tjänster från andra producenter, såsom städning, catering, transport och forskning. |
22.19 |
I Cofog och Copp visas den offentliga förvaltningens och producenters utgifter för miljöskydd. Denna information används för att beskriva och analysera samspelet mellan ekonomisk tillväxt och miljö. |
22.20 |
Vissa utgifter, som konsumtionsutgifter och insatsförbrukning, kan klassificeras efter ändamål och efter produktgrupp. Produktklassificeringen visar vilka produkter som är inblandade och ger en beskrivning av de olika produktionsprocesserna och deras kopplingar till tillgång på och användning av produkter. Detta står i kontrast till ändamålsklassificeringen på följande sätt:
|
SATELLITRÄKENSKAPERNAS VIKTIGASTE EGENSKAPER
Satelliträkenskaper efter ändamål
22.21 |
Satelliträkenskaper efter ändamål är inriktade på att beskriva och analysera ekonomin för ett visst ändamål, som miljö, hälso- och sjukvård och FoU. Syftet är att ge en systematisk räkenskapsram för varje ändamål. De är inte avsedda att ge en översikt över den nationella ekonomin, utan inriktas på det som är relevant för det specifika ändamålet. Därför kan man med hjälp av satelliträkenskaperna visa detaljer som inte är synliga i det aggregerade huvudsystemet, omorganisera information, lägga till information om icke-monetära flöden och stockar, bortse från allt som är irrelevant för det valda ändamålet och ta fram specifika ändamålsindelade aggregat som nyckelbegrepp. |
22.22 |
Huvudsystemet är framför allt institutionellt. I satelliträkenskaper fördelade på ändamål går det att kombinera en ändamålsinriktad strategi med en verksamhets- och produktanalys. En sådan kombinerad strategi är användbar för många områden, som kultur, idrott, utbildning, hälso- och sjukvård, socialt skydd, turism, miljöskydd, forskning och utveckling (FoU), utvecklingsbistånd, transport, säkerhet och bostäder. De flesta av dessa områden avser tjänster, omfattar i allmänhet ett flertal verksamheter och de motsvarar i många fall ämnen som hänger samman med frågor om ekonomisk tillväxt eller samhällsfrågor. |
22.23 |
Ett nyckelbegrepp inom satelliträkenskaper efter ändamål är nationella utgifter efter ändamål (se tabell 22.2). Detta nyckelbegrepp är också användbart för att definiera de ändamålsinriktade satelliträkenskapernas omfattning. |
22.24 |
För att analysera den användning som hör till ett ändamål behöver man ställa frågor som ”Hur mycket resurser läggs på utbildning, transport, turism, miljöskydd och uppgiftsbehandling?”. För att kunna besvara sådana frågor måste man besluta
Tabell 22.2 – Nationella utgifter för särskilda ändamål eller produkter
Tabell 22.3 – Tillgång på karakteristiska och besläktade produkter
Tabell 22.4 – Användning av karakteristiska och besläktade produkter
|
22.25 |
Beroende på område kommer tonvikten i satelliträkenskapernas utformning att ligga på följande:
|
22.26 |
Det går att urskilja två typer av produkter: karakteristiska produkter och besläktade produkter. Den första kategorin omfattar produkter som är typiska för det område som ska studeras. För sådana produkter kan satelliträkenskaperna visa hur de produceras, vilka slags producenter som är berörda, vilken typ av arbetskraft och anläggningstillgångar som används samt effektiviteten i produktionsprocessen. När det till exempel gäller hälsa är de karakteristiska produkterna sjukvård, offentliga förvaltningstjänster, utbildning och FoU-tjänster på hälsoområdet. |
22.27 |
Besläktade produkter är relevanta för ett specifikt ändamål utan att vara typiska, antingen till sin karaktär eller för att de är klassificerade i bredare produktkategorier. På hälsoområdet är t.ex. patienttransporter en besläktad tjänst. Andra exempel på besläktade produkter är läkemedel och andra medicinska hjälpmedel, som glasögon. För dessa produkter visar satelliträkenskaperna inte produktionsvillkoren. Den exakta gränsdragningen mellan karakteristiska och besläktade produkter beror på den ekonomiska organisationen i ett land och syftet med satelliträkenskaperna. |
22.28 |
Vissa tjänster kan förekomma i två eller flera satelliträkenskaper. Forskning om hälso- och sjukvårdstjänster vid högre utbildningsanstalter är t.ex. en produkt som är relevant för satelliträkenskaper om såväl FoU som utbildning och hälsa. Detta innebär också att nationella utgifter för olika ändamål kan överlappa varandra och en enkel aggregering av dessa utgifter för att få fram den totala andelen av BNP kan leda till dubbelräkning. |
22.29 |
Begreppen i satelliträkenskaperna kan skilja sig från begreppen i huvudsystemet. Frivilligarbete kan t.ex. ingå i satelliträkenskaper för utbildning och hälsa. För satelliträkenskaper om transport kan hjälpverksamhet i form av transporttjänster visas separat. För satelliträkenskaper om utvecklingsbistånd redovisas lån till förmånliga villkor. Fördelar eller kostnader till följd av räntor som är lägre än marknadsräntorna bokförs som implicita transfereringar. |
22.30 |
För satelliträkenskaper om socialt skydd och utvecklingsbistånd är specifika transfereringar de främsta komponenterna i de nationella utgifterna. Inom andra områden, som utbildning och hälsa, utgörs huvuddelen av transfereringarna, varav de flesta in natura, av medel för att finansiera användarnas förvärv. Det betyder att de redan ingår i konsumtionsutgifterna, insatsförbrukning och kapitalbildning och inte bör bokföras en andra gång. Detta gäller dock inte alla transfereringar. Studiebidrag kan t.ex. användas för att finansiera olika utgifter utöver skolavgifter eller skolböcker, och denna återstående del bör i så fall registreras som en transferering i satelliträkenskaperna. |
22.31 |
De ändamålsindelade satelliträkenskaperna kan ge en översikt över användare eller förmånstagare. Klassificeringen av användare och förmånstagare kan bygga på klassificeringen av institutionella sektorer och typer av producenter, t.ex. marknadsproducenter, icke-marknadsproducenter, offentlig förvaltning som kollektiv konsument, hushållen som konsument och utlandet. Det går att urskilja olika underkategorier, t.ex. efter bransch och/eller efter institutionell delsektor. |
22.32 |
I många satelliträkenskaper är hushåll eller individer den viktigaste typen av användare och förmånstagare. För att dessa satelliträkenskaper ska kunna användas i socialpolitik och analyser måste hushållen delas upp ytterligare. Det går att använda olika kriterier beroende på ändamål, t.ex. inkomst, ålder, kön, lokalisering osv. För beslutsfattande och analys är det nödvändigt att känna till hur många människor som ingår i varje kategori för att kunna beräkna genomsnittlig konsumtion eller transferering, eller hur många som inte kommer att dra nytta av en åtgärd. |
Särskilda sektorräkenskaper
22.33 |
Särskilda sektorräkenskaper ger en översikt som är inriktad på en bransch eller produkt, en omgruppering av olika branscher eller produkter, en delsektor eller en omgruppering av olika delsektorer. Följande tre typer av särskilda sektorräkenskaper kan urskiljas:
Exempel på särskilda sektorräkenskaper som är kopplade till branscher eller produkter är jordbruksräkenskaper, skogsbruks- och fiskeriräkenskaper, turismräkenskaper, IKT-räkenskaper, energiräkenskaper, transporträkenskaper, bostadsräkenskaper och räkenskaper för den kreativa sektorn. Exempel på särskilda sektorräkenskaper kopplade till institutionella sektorer är statistik över den offentliga förvaltningens finanser, monetär och finansiell statistik, betalningsbalans, räkenskaper för den offentliga förvaltningen, räkenskaper för icke-vinstdrivande organisationer, hushållens räkenskaper och räkenskaper över företagsverksamhet. Statistiken över skatteintäkter kan betraktas som tilläggstabeller till statistiken över den offentliga förvaltningens finanser. |
22.34 |
De särskilda sektorräkenskaperna kan också vara inriktade på en integrerad analys av ekonomisk verksamhet inom en eller flera institutionella sektorer. Man kan t.ex. upprätta räkenskaper för delsektorer till icke-finansiella bolag genom att gruppera dem efter deras primära ekonomiska verksamhet. Analysen kan täcka hela den ekonomiska processen, från produktion till ackumulering. Detta går att göra systematiskt på en förhållandevis aggregerad nivå av den standardiserade branschklassificeringen. Det går också att göra för utvalda branscher av särskilt intresse för ett land. Liknande analyser kan göras för hushållens produktionsverksamhet, åtminstone upp till den punkt där företagarinkomster beräknas. Det kan också vara användbart att lyfta fram verksamheter som har en dominerande roll i ekonomins utlandstransaktioner. Dessa nyckelverksamheter kan omfatta oljesektorn, bankverksamhet, gruvdrift, verksamhet i samband med särskilda grödor, livsmedel och drycker, som kaffe, blommor, vin och whisky, samt turism. De kan spela en avgörande roll i den nationella ekonomin genom att stå för en stor andel av exporten, sysselsättningen, valutatillgångarna och den offentliga förvaltningens resurser. Nyckelsektorerna kan också omfatta sektorer som behöver uppmärksammas särskilt ur samhällsekonomisk synvinkel. Ett exempel på detta är jordbruksverksamhet som får subventioner och andra transfereringar från stat, kommuner eller EU eller som skyddas genom betydande importtullar. |
22.35 |
Det första steget för att upprätta särskilda sektorräkenskaper är att definiera nyckelverksamheter och motsvarande produkter. För att göra detta kan poster i den internationella näringsgrensindelningen ISIC eller motsvarande nationella klassificering behöva grupperas tillsammans. Nyckelsektorns omfattning beror på de ekonomiska omständigheterna och vad som krävs för att göra en politisk analys. |
22.36 |
Räkenskaper för varor och tjänster upprättas, där tillgången på och användningen av produkterna visas. Ett produktionskonto och ett inkomstbildningskonto för nyckelbranscherna ställs upp. För nyckelbranscherna och nyckelprodukterna används detaljerade klassificeringar för att ge en fullständig bild av den ekonomiska processen och värderingsförfarandena inom detta område. Det finns i allmänhet en kombination av marknadspriser och reglerade priser, ett komplext system av skatter och subventioner osv. |
22.37 |
Nyckelprodukterna och nyckelbranscherna kan analyseras inom ramen för en tillgångs- och användningstabell, vilket framgår av tabellerna 22.5 och 22.6. Nyckelbranscher visas i detalj i kolumner och andra branscher kan vara aggregerade. I raderna visas nyckelprodukterna i detalj, medan andra produkter aggregeras. Längst ned i användningstabellen visar raderna arbetsinsats, fasta bruttoinvesteringar och kapitalstockar. När nyckelverksamheten bedrivs av väldigt olika producenttyper, som småjordbrukare och stora plantager som ägs och drivs av bolag, skiljer man på de båda producentgrupperna eftersom de har helt olika kostnadsstrukturer och beter sig olika. |
22.38 |
En redovisning sammanställs för nyckelsektorn. För att kunna göra detta måste nyckelsektorn avgränsas. När det gäller olje- och gruvdriftsverksamheter består nyckelsektorn i allmänhet av ett begränsat antal stora bolag. Alla transaktioner i dessa bolag omfattas, även när de berör sekundär verksamhet. Att göra åtskillnad mellan offentliga, utländska och privata bolag kan också vara avgörande när man arbetar med en nyckelsektor. Man måste även granska själva affärsredovisningen ingående för varje stort bolag som omfattas för att kunna göra en integrerad analys. Delar av gruvdriften kan utföras av små bolag eller rentav personliga företag. Dessa enheter måste räknas med i nyckelsektorn även om man måste förlita sig på ofullständig information från statistiska undersökningar eller administrativa uppgifter. |
22.39 |
I många fall spelar den offentliga förvaltningen en viktig roll i samband med nyckelverksamheter, antingen via skatter eller kapitalinkomster eller via regleringsverksamhet och/eller subventioner. En detaljerad undersökning av transaktionerna mellan nyckelsektorn och den offentliga förvaltningen är alltså viktig. Klassificeringen av transaktioner kan utvidgas för att identifiera flöden som är knutna till nyckelverksamheten, inklusive relevanta produktskatter. Dessa flöden tas vid sidan av den allmänna budgeten emot av olika offentliga organ, t.ex. specialiserade ministerier, universitet, fonder och särskilda konton. För analysen kan det vara mycket användbart att ange hur den offentliga förvaltningen använder dessa medel. Då behövs en analys efter ändamål av denna del av den offentliga förvaltningens utgifter. Tabell 22.5 – En tillgångstabell för nyckelbranscher och -produkter
Tabell 22.6 – En användningstabell för nyckelbranscher och -produkter
|
22.40 |
När nyckelverksamheterna bygger på icke-förnybara naturresurser, som utvinningsbara mineraltillgångar, bokförs förändringar i dessa resurser (nya upptäckter och uttömda tillgångar) på nyckelsektorns konto för övriga volymförändringar av tillgångar, och kapitalvinster och kapitalförluster för dem bokförs på omvärderingskontot. Dessa uppgifter är avgörande för att det ska gå att göra en bedömning av ekonomins ekonomiska resultat. Mer övergripande kan räkenskaperna för nyckelsektorn utvidgas till att omfatta miljöräkenskaper. |
22.41 |
Räkenskaperna för nyckelsektorer kan presenteras inom ramen för integrerade räkenskaper. En kolumn eller grupp av kolumner införs för en eller flera nyckelsektorer och vissa andra kolumner får vid behov byta namn till ”övriga icke-finansiella bolag” eller ”övriga hushåll” eller liknande. På så sätt går det att se nyckelsektorns och övriga sektorers relativa andelar av transaktioner och saldoposter. Exakt hur sådana tabeller ska utformas beror på vilka syften man har. Ytterligare ett steg kan vara att man visar från-vem-till-vem-förhållandet mellan nyckelsektorn och övriga sektorer, inklusive utlandet, i andra tabeller. |
Införande av icke-monetära uppgifter
22.42 |
En viktig egenskap hos många satelliträkenskaper är att icke-monetära uppgifter tas med, som data om koldioxidutsläpp per bransch i miljöräkenskaperna eller antal behandlingar per typ av sjukvård i hälsoräkenskaperna. Kopplingen av sådana icke-monetära uppgifter till monetära uppgifter kan ge nyckelkvoter, t.ex. koldioxidutsläpp per miljarder euro förädlingsvärde eller kostnad per behandling. I tabell 22.7 ges en rad olika exempel på detta. |
Extra detaljuppgifter och kompletterande begrepp
22.43 |
Två andra viktiga egenskaper hos satelliträkenskaperna är att de innehåller ytterligare detaljuppgifter och kompletterande begrepp. En rad olika exempel ges i tabellerna 22.8 och 22.9. Tabell 22.7 – Exempel på icke-monetära uppgifter i satelliträkenskaper
Tabell 22.8 Exempel på extra detaljuppgifter i olika satelliträkenskaper
Tabell 22.9 Exempel på kompletterande begrepp i olika satelliträkenskaper
|
Ändrade grundläggande begrepp
22.44 |
Det är ovanligt att man ändrar de grundläggande begreppen i satelliträkenskaperna. En förhållandevis liten skillnad är att vissa tjänster i en del satelliträkenskaper inte ska behandlas som hjälptjänster. I transporträkenskaperna bör t.ex. transporttjänster inte behandlas som hjälptjänster. För vissa satelliträkenskaper kan det dock behövas stora förändringar i de grundläggande begreppen. I miljöräkenskaperna kan bruttonationalprodukten justeras för uttömning av naturresurser. Några exempel finns i tabell 22.10. |
Användning av modeller och inbegripande av försöksresultat
22.45 |
Vissa satelliträkenskaper kan utmärkas av att försöksresultat tas med eller att man använder modeller. I så fall är satelliträkenskapernas siffror mindre tillförlitliga än siffrorna i huvudräkenskaperna. Vid sammanställningen av huvudräkenskaperna används dock också ekonometriska eller matematiska modeller och försöksresultat. Detta är alltså inte någon grundläggande skillnad mellan huvudräkenskaperna och satelliträkenskaperna. Dessa frågor illustreras med exemplen i tabell 22.11. Tabell 22.10 – Exempel på annorlunda grundläggande begrepp i satelliträkenskaper
Tabell 22.11 – Exempel på användning av ekonometriska eller matematiska modeller vid sammanställningen av huvudräkenskaperna och av satelliträkenskaperna
|
Utformning och sammanställning av satelliträkenskaper
22.46 |
Utformningen och sammanställningen av satelliträkenskaper görs i följande fyra steg:
|
22.47 |
När satelliträkenskaper utformas och sammanställs för första gången får man ofta överraskande resultat i de fyra stegen. Att ta fram satelliträkenskaper är alltså ett arbete som kräver ständiga förbättringar. Det är bara med hjälp av erfarenheter av att sammanställa och använda satelliträkenskaperna och genom att göra de modifieringar som behövs som räkenskaperna kan ta steget från en experimentell uppsättning tabeller till en mogen statistikprodukt. |
22.48 |
Vid urvalet av vad som är relevant i nationalräkenskaperna kan man urskilja tre aspekter: de internationella nationalräkenskapsbegreppen, de operativa begrepp som används i ett lands nationalräkenskapsstatistik samt tillförlitligheten i nationalräkenskapsstatistiken. |
22.49 |
När begreppen i huvudsystemet tillämpas för ett visst ändamål i samband med utformningen och sammanställningen av satelliträkenskaperna blir nya aspekter framträdande. För ändamålet kan detta vara såväl till hjälp som skapa oförutsedda nackdelar. När FoU-räkenskaper utformas och sammanställs för första gången kan exempelvis problem som överlappning med FoU för programvara och hälso- och sjukvård, eller multinationella företags roll i import och export av FoU, uppenbara sig. |
22.50 |
Detsamma gäller mer eller mindre för de operativa begrepp som används när nationalräkenskapsstatistik sammanställs. Det kan visa sig att avgörande detaljer saknas på grund av att räkenskaperna sammanställs eller offentliggörs på alltför aggregerad nivå eller att de universella begreppen inte har tillämpats strikt. Vissa multinationella företags FoU-verksamhet kanske är inräknad i branschen för deras huvudverksamhet och inte i branschen FoU-tjänster. |
22.51 |
Tillförlitligheten i vissa delar av nationalräkenskaperna kan vara ett problem, eftersom nationalräkenskapsstatistiken ju sammanställts och offentliggjorts utan hänsyn till ändamålet med satelliträkenskaperna. Om man bara väljer relevanta siffror ur de officiella nationalräkenskaperna står det ofta klart att storlek, sammansättning eller utveckling över tid inte är trovärdiga med tanke på ändamålet. Därför måste de aktuella datakällorna och sammanställningsmetoderna kontrolleras och förbättras med hjälp av ytterligare datakällor eller bättre metoder. |
22.52 |
Om man väljer relevant information från andra källor än nationalräkenskaperna, såsom annan officiell statistik eller administrativa uppgiftskällor, kommer liknande problem att uppstå i fråga om begrepp och siffror: de begrepp som används officiellt kan visa sig ha oväntade brister med tanke på det särskilda ändamålet för satelliträkenskaperna, de faktiska begrepp som används kan skilja sig från de officiella begreppen och tillförlitlighet, detaljeringsgrad, tidpunkt och frekvens kan skapa problem. Alla dessa problem bör åtgärdas, antingen genom ytterligare beräkningar för att hantera skillnader i begrepp, genom klassificering av flöden i icke-monetära termer efter bransch eller sektor eller genom justering av de begrepp som används i satelliträkenskaperna. |
22.53 |
För att slå ihop informationen i nationalräkenskaperna med den andra informationen till en enda uppsättning tabeller eller räkenskaper krävs ytterligare arbete: utelämnade uppgifter, överlappningar och bristande överensstämmelse mellan siffror bör hanteras och resultatens trovärdighet bedömas. Helst ska det resultera i en helt balanserad uppsättning tabeller. Det kan dock vara nödvändigt att visa differenser mellan olika uppgiftskällor eller olika metoder. |
22.54 |
För att omvandla konsistenta satelliträkenskaper till en produkt för dataanvändare kan det krävas några ytterligare steg. En översiktstabell med nyckelindikatorer för ett antal år kan tas fram. Dessa nyckelindikatorer bör inriktas på att beskriva storlek, komponenter och utveckling för den aktuella frågan, eller visa kopplingarna till den nationella ekonomin och dess viktigaste komponenter. Ytterligare detaljuppgifter eller klassificeringar som är relevanta för politiska ändamål eller analysändamål kan läggas till. Detaljuppgifter som ger litet mervärde eller som sammanställs till relativt höga kostnader kan tas bort. Man kan även sträva efter att minska tabellernas komplexitet, göra dem enklare och tydligare för dataanvändarna och ta med standardiserade bokföringsuppdelningar i en separat tabell. |
NIO SPECIFIKA SATELLITRÄKENSKAPER
22.55 |
I resten av detta kapitel kommer följande satelliträkenskaper att beskrivas i korta drag:
|
Jordbruksräkenskaper
22.56 |
Ett exempel på en uppsättning jordbruksräkenskaper är räkenskaperna för jordbruket i EU (1). Syftet med dem är att beskriva jordbruksproduktionen och utvecklingen av jordbruksinkomsterna. Denna information används för att analysera den ekonomiska situationen för en medlemsstats jordbruk och för att övervaka och utvärdera den gemensamma jordbrukspolitiken i unionen. |
22.57 |
Räkenskaperna för jordbruket i EU består av ett produktionskonto, ett konto för inkomstbildning, ett konto för företagsinkomst samt ett kapitalkonto för jordbruksproduktion. Produktionskontot innehåller en utförlig fördelning som visar produktionen av en rad jordbruksprodukter och sekundär verksamhet. Insatsförbrukning och kapitalbildning redovisas också i detalj. Uppgifter för produktionskontot och om fasta bruttoinvesteringar ska lämnas i både löpande priser och i volymtermer. Dessutom ingår följande tre indikatorer för jordbrukets inkomster:
Indexen och förändringarna i värdena i reala tal för inkomstindikatorerna beräknas genom deflatering av motsvarande nominella uppgifter med BNP-deflatorn. |
22.58 |
Jordbruksbranschen i räkenskaperna för jordbruket i EU är mycket lik jordbruksbranschen i huvudsystemet. Det finns dock vissa skillnader. Enheter som arbetar med utsädesproduktion för forskning eller certifiering eller enheter för vilka jordbruksverksamheten endast är en fritidssysselsättning är till exempel utelämnade. Merparten av de jordbruksverksamheter i enheter vars primära verksamhet inte är jordbruk omfattas emellertid av jordbruksbranschen. |
22.59 |
I räkenskaperna för jordbruket i gemenskapen ligger fokus på produktionsprocessen och inkomsterna från den. I princip behöver dock satelliträkenskaper för jordbruk inte överensstämma helt och hållet med räkenskaperna för jordbruket i EU. Jordbruksräkenskaper kan också omfatta en tillgångs- och användningstabell som ger en systematisk bild av tillgången på och användningen av jordbruksprodukter. Detta skulle ge information om t.ex. importens, inklusive importtullars, betydelse, och om utvecklingen i efterfrågan på jordbruksprodukter, såsom export och hushållens konsumtion samt betydelsen av skatter och subventioner inom området. Dessutom kan jordbruksräkenskaperna utökas med sekundära verksamheter som inte är jordbruk, t.ex. fritidsaktiviteter. Detta kan lyfta fram viktiga tendenser och ersättningsmekanismer. Samspelet med den offentliga förvaltningen kan tydliggöras genom en extra tabell som visar alla inkomster och kapitaltransfereringar från staten, kommuner och EU till jordbruksbranschen, eller som visar särskild behandling i skattesystemet. Jordbruksräkenskaperna kan också utformas som särskilda sektorräkenskaper och innehålla ett fullständigt kontosystem inklusive balansräkningar och konton för finansiella transaktioner för jordbrukare och bolag som är verksamma inom jordbruket. |
Miljöräkenskaper
22.60 |
I de internationella riktlinjerna för miljöräkenskaper (System of Environmental and Economic Accounting, SEEA, 2003) (2) finns ett utförligt underlag för att beskriva och analysera miljön och dess samspel med ekonomin. Miljöräkenskaperna är satelliträkenskaper till nationalräkenskaperna. Det betyder att samma klassificeringar och begrepp används och att man gör ändringar bara när det behövs för ändamålet med miljöräkenskaperna. |
22.61 |
Med det integrerade kontosystemet för ekonomisk information och miljöinformation går det att göra en analys av miljöns bidrag till ekonomin och ekonomins inverkan på miljön. Det tillgodoser beslutsfattarnas behov genom att tillhandahålla indikatorer och beskrivande statistik för att övervaka samspelet mellan miljön och ekonomin. Det kan också fungera som ett verktyg för strategisk planering och politisk analys för att identifiera mer hållbara utvecklingsmöjligheter. Beslutsfattare som styr utvecklingen för branscher som använder miljöresurser i hög grad, antingen som insatsvaror eller som sänkor, måste t.ex. vara medvetna om de långsiktiga miljöeffekterna. Beslutsfattare som fastställer miljönormer behöver också känna till de sannolika konsekvenserna för ekonomin, t.ex. vilka branscher som troligen kommer att drabbas och vilka följderna blir för sysselsättningen och köpkraften. Alternativa miljöstrategier kan jämföras med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna. |
22.62 |
I huvudsystemet har olika aspekter på miljöräkenskaperna beaktats. Framför allt redovisas många kostnads- och kapitalposter i bokföringen av naturresurser separat i klassificeringar och konton som gäller stockar och andra volymförändringar i tillgångarna. I klassificeringen av icke-producerade tillgångar visas t.ex. separata poster för mineraltillgångar som oljetillgångar, icke-odlade biologiska resurser och vattenresurser. Detta gör det lättare att använda huvudsystemet som utgångspunkt för miljöräkenskaperna. Flera delar i huvudsystemet, särskilt i kontot för andra volymförändringar, delas upp ytterligare och omklassificeras i satelliträkenskaperna, och andra delar läggs till. |
22.63 |
Från miljösynpunkt finns det två stora nackdelar med huvudsystemet och dess nyckelaggregat som BNP, kapitalbildning och sparande. För det första omfattas utarmning och brist på naturtillgångar endast i begränsad utsträckning, och dessa faktorer kan hota hållbarheten i produktiviteten i ekonomin. För det andra omfattar huvudsystemet inte miljöförstöringen och konsekvenserna för människors hälsa och välfärd. |
22.64 |
I huvudsystemet är det endast producerade tillgångar som tas med i beräkningen av nettoförädlingsvärdet. Kostnaden för att använda dem avspeglas i insatsförbrukning och kapitalförslitning. Icke-producerade naturtillgångar – som mark, mineraltillgångar och skogar – ingår i tillgångarna i den mån som de står under institutionella enheters faktiska kontroll. Men kostnaden för att använda dem redovisas inte i produktionskostnaden. Detta innebär antingen att priset på produkterna inte avspeglar dessa kostnader, eller – i fråga om vissa utarmningskostnader – att dessa kostnader ingår i andra oidentifierade delar i residualhärledningen av driftsöverskottet. I miljöräkenskaperna går det att uttryckligen ta upp och beräkna dessa kostnader. |
22.65 |
Miljöräkenskapssystemet SEEA 2003 omfattar följande fem kategorier:
|
22.66 |
I de fysiska flödena och hybridflödena registreras följande fyra flöden:
|
22.67 |
Fysiska flöden mäts i mängdenheter som avspeglar de fysiska egenskaperna hos materialet, energin eller restprodukten i fråga. Ett fysiskt flöde kan mätas i alternativa enheter beroende på vilka fysiska egenskaper som beaktas. Om en viss enhet är ändamålsenlig eller ej beror på vad syftet och den avsedda användningen är för flödeskontot. I fysiska flödesräkenskaper är vikt och volym de fysiska egenskaper som används oftast. När det gäller energiflöden är joule eller ton oljeekvivalenter den vanligaste enheten. Mängdenheterna i de fysiska flödeskontona skiljer sig från de volymer som används i huvudsystemet. I huvudsystemet är t.ex. en dators volym inte dess vikt utan den viktade blandningen av de olika egenskaper som användaren vill ha, t.ex. hur snabbt den kan göra beräkningar. |
22.68 |
Fysiska flödeskonton kan visas som tillgångs- och användningstabeller. Detta illustreras i tabellerna 22.12 och 22.13. |
22.69 |
Hybridflödeskonton är en enkel matrispresentation som innehåller både nationalräkenskaper i monetära termer och fysiska flödeskonton. En viktig typ av hybridkonton är hybridtabeller över tillgång och användning. De kombinerar information från tabellerna över fysisk tillgång och användning med tillgångs- och användningstabellerna i monetära termer. |
22.70 |
Information i hybridflödeskontona kan kopplas till särskilda miljöfrågor, som växthuseffekten, förtunningen av ozonskiktet eller försurning. För att göra detta krävs omvandlingsfaktorer för att översätta siffrorna för specifika substanser till aggregerade indikatorer för miljöfrågor. Detta kan sedan utmynna i en översiktstabell som visar hur förbrukning och produktion i olika branscher bidrar till olika miljöfrågor och till BNP, vilket framgår av tabell 22.14. Tabell 22.12 – Fysisk tillgångs- och användningstabell Fysisk tillgångstabell
Tabell 22.13 – Fysisk tillgångs- och användningstabell (forts.) Fysisk användningstabell
Tabell 22.14 – Konsumtionens och produktionens nettobidrag till BNP och till sex miljöfrågor i Nederländerna, 1993 Andel i procent
|
22.71 |
Räkenskaperna för miljötransaktioner består av miljöskyddskonton och konton för övriga miljörelaterade transaktioner, som skatter, subventioner, investeringsstöd, kapitalinkomst och förvärv av utsläpps- och äganderätter. |
22.72 |
För att beskriva miljöskydd är en ändamålsinriktad strategi i kombination med en analys av verksamhetsenheter och produkter mycket användbar. Miljöskydd täcker en rad olika ekonomiska verksamheter och produkter. Några exempel är investeringar i miljövänlig teknik, återställande av miljön efter att den har förorenats, återvinning, produktion av miljövaror och miljötjänster samt bevarande och förvaltning av naturtillgångar och naturresurser. Ett nationellt aggregat av miljöskyddsutgifter kan definieras så att det omfattar hjälpverksamhet och besläktade produkter. |
22.73 |
I räkenskaperna för miljötillgångar urskiljs tre olika typer av miljötillgångar: naturresurser, mark och ytvatten samt ekosystem. Flera av dessa miljötillgångar redovisas inte i huvudsystemet. Detta gäller miljötillgångar för vilka det inte går att fastställa någon äganderätt. Här återfinns miljöelement som luft, stora vattendrag och ekosystem som är så omfattande eller okontrollerbara att det inte går att genomdriva ägande i praktiken. Inte heller resurser vars förekomst inte klart har bekräftats genom prospektering och utveckling, såsom hypotetiska oljefyndigheter, eller som för närvarande är otillgängliga, som avlägset belägna skogar, betraktas som tillgångar i huvudsystemet. Detsamma gäller för resurser som har fastställts geologiskt och som är fullt tillgängliga, men som i dagsläget inte medför någon ekonomisk fördel eftersom de ännu inte går att exploatera med lönsamhet. |
22.74 |
Räkenskaper för miljötillgångar i fysiska och monetära termer beskriver stockarna av de olika miljötillgångarna och deras förändringar. För vissa av tillgångarna är det möjligt att upprätta sådana räkenskaper i monetära termer, men för andra är det endast möjligt med fysiska räkenskaper. För ekosystemtillgångar är det osannolikt att det finns tillräckligt med information för att kunna notera stockar eller förändringar under ett år på exakt samma sätt som för de övriga miljötillgångarna. För dessa tillgångar är det mer användbart att koncentrera sig på att mäta förändringar i kvalitet. De flesta av dessa kommer att handla om försämringar, som försurning av mark och vatten och blad-/barrförlust för skogar. |
22.75 |
Aggregaten i huvudsystemet kan modifieras för att beskriva miljöfrågorna bättre. Man brukar rekommendera tre typer av justeringar: för utarmning, för den offentliga förvaltningens skyddsutgifter samt för försämring. |
22.76 |
Ur miljömässig synvinkel bör det göras en justering för utarmning eftersom bruttonationalprodukten och dess tillväxttakt inte tar hänsyn till utarmningen av olika miljötillgångar, som olja, vildfisk och skog. Det är inte helt enkelt att redovisa utarmning, och det finns många olika alternativ. Den ena ytterligheten är att betrakta hela användningen av dessa icke-producerade naturtillgångar som utarmning och därmed inte som inkomst från produktion. Den andra ytterligheten är att betrakta alla intäkter från försäljning av dessa tillgångar som inkomster som bidrar till nationalinkomsten. I alternativen däremellan delas användningen av dessa tillgångar upp i en komponent för utarmning och en komponent för inkomst. Olika principer och olika antaganden om exempelvis livslängd och diskonton leder till olika siffror för justeringen för utarmning. |
22.77 |
Utgifterna för att bevara miljön består inte enbart av miljöskyddsutgifter. De handlar också om den förvaltning som krävs för att fastställa och övervaka fiskekvoter eller hälsoutgifter på grund av luftföroreningar eller en kärnkraftskatastrof. En justering för den offentliga förvaltningens skyddsutgifter rekommenderas för att man ska undvika att dessa höjer BNP: de är avsedda att dämpa eller undanröja negativa miljöexternaliteter av produktion eller konsumtion som inte alls redovisas i BNP. När det gäller nettonationalprodukten kan en lösning vara att bokföra den offentliga förvaltningens alla skyddsutgifter som kapitalbildning och samtidigt som kapitalförbrukning. För BNP, som används oftare, gör detta dock inte någon skillnad. |
22.78 |
Nationalprodukt, sparande och andra nyckelaggregat kan justeras för försämring, såsom effekterna av luft- och vattenföroreningar. Det är dock svårare, mindre tillförlitligt och mer kontroversiellt att införliva försämringseffekter än att justera räkenskaperna för utarmning eller skyddsutgifter. Hur ska man t.ex. redovisa skador på människors hälsa, eller för att växter eller djur växer långsammare, reproducerar sig mindre och dör tidigare på grund av miljöförstöring? Bör katastrofer registreras som ett resultat av mänsklig ekonomisk verksamhet och därmed dras av från BNP? |
Hälsoräkenskaper
22.79 |
Hälsoräkenskaperna (se OECD, 2000, A System of Health Accounts) är ett internationellt system för hälsouppgifter som ska underlätta analys och beslutsfattande på nationell nivå såväl som på EU-nivå och internationell nivå. Ramen är utformad för länder vars nationella hälsosystem är organiserade efter en rad olika modeller. Systemet är ett viktigt verktyg för att övervaka de snabbt föränderliga och alltmer komplexa hälso- och sjukvårdssystemen. Det mäter och kartlägger strukturella förändringar, som övergångar från slutenvård till öppenvård och framväxten av leverantörer med flera funktioner. |
22.80 |
Hälsoräkenskaperna besvarar följande tre grundläggande frågor:
|
22.81 |
Varor och tjänster inom hälso- och sjukvården delas upp efter ändamål. Tre kategorier kan urskiljas: individuella hälso- och sjukvårdstjänster och varor, kollektiva hälso- och sjukvårdstjänster samt hälsorelaterade ändamål. |
22.82 |
De viktigaste typerna av individuella hälso- och sjukvårdstjänster och varor är följande: behandling, rehabilitering, långtidsvård, tilläggstjänster inom sjukvård samt medicinska produkter för öppenvårdspatienter. Dessa individuella tjänster kan med fördel delas upp ytterligare efter produktionsmetod: slutenvård, dagvård, öppenvård och hemvård. Det finns också många andra dimensioner som är viktiga för att klassificera individuell hälso- och sjukvård, som ålder, kön och inkomstnivå för stora vårdkategorier eller stora sjukdomsgrupper, vilket är till nytta om man vill undersöka sjukdomskostnader. |
22.83 |
Jämfört med huvudsystemet har produktionsavgränsningen utvidgats i följande två avseenden:
|
22.84 |
Man skiljer mellan följande två typer av kollektiva hälso- och sjukvårdstjänster:
|
22.85 |
Man skiljer mellan sju typer av hälsorelaterade ändamål:
|
22.86 |
En detaljerad klassificering för hälso- och sjukvårdsproducenter har utvecklats genom förfining och modifiering av FN:s näringsgrensstandard. |
22.87 |
Finansieringen av hälso- och sjukvården kan i princip redovisas ur två olika perspektiv. Enligt det första perspektivet delas hälso- och sjukvårdsutgifterna upp på dels de många olika ordningar där tredje man står för betalningen, dels direktbetalningar från hushållen eller andra direkta finansiärer, t.ex. offentlig sjukvård. I det andra perspektivet tittar man på den slutliga finansieringsbördan per finansieringskälla. Det betyder att mellanliggande finansieringskällor spåras tillbaka till sitt ursprung. Ytterligare transfereringar, t.ex. inom offentlig förvaltning, skattelättnader, subventioner till producenter och finansiering från utlandet tas med för att göra bilden fullständig. |
22.88 |
Enkla översiktstabeller som visar hälso- och sjukvårdens betydelse i den nationella ekonomin kan härledas ur hälsoräkenskaperna, vilket framgår av tabell 22.15. Tabell 22.15 – Nyckelstatistik om hälsa
|
Räkenskaper över hushållsproduktion
22.89 |
I huvudsystemet bokförs hushållens verksamhet såsom boendetjänster i ägarbebodda bostäder, jordbruksproduktion för egen konsumtion och bostadsbyggande för egen räkning som produktion. Två viktiga typer av hushållsverksamhet, nämligen oavlönade tjänster som produceras av hushållsmedlemmar och konsumeras inom samma hushåll samt frivilligtjänster, bokförs dock inte som produktion. Även i satelliträkenskaperna skapar oavlönade och frivilliga hushållstjänster mycket svåra begreppsmässiga problem och mätproblem. Forskning pågår på området. Syftet med satelliträkenskaper för hushållsproduktion (3) är därför att ge en fullständig bild av hushållsproduktionen – effekten på inkomsten, konsumtionen och sparandet hos olika typer av hushåll och samspelet med den övriga ekonomin. Viktiga frågor som behandlas är följande:
|
22.90 |
Räkenskaper för hushållsproduktion kan vara särskilt intressanta för analysen av långsiktig ekonomisk utveckling och för internationella jämförelser av produktion, inkomst och konsumtion. De viktigaste uppgiftskällor som används för att sammanställa räkenskaperna för hushållsproduktionen är hushållsbudgetundersökningar och tidsanvändningsstudier, och årsaggregaten från dessa källor är snedvridna på grund av urvalsfel, vilket gör att det inte går att få fram korrekt årlig tillväxttakt. Därför sammanställs räkenskaper över hushållsproduktionen regelbundet, men inte på årsbasis, utan t.ex. med fem års intervall, och kopplas till en omfattande tidsanvändningsstudie. |
22.91 |
Hushållsproduktion omfattar endast tjänster som kan delegeras till någon annan än den person som drar fördel av den, den så kallade tredjepartsprincipen. Därför utesluts personlig egenvård, studier, sömn och fritidsaktiviteter. |
22.92 |
För hushållsproduktion går det att urskilja olika huvudändamål: boende, mat, kläder, omvårdnad av barn, vuxna och husdjur samt frivilligarbete, som per definition konsumeras i ett annat hushåll. För vart och ett av dessa huvudändamål går det att definiera huvudverksamheter eller karakteristiska verksamheter. På så sätt går det att fördela utgifter eller tid som ägnas åt dessa verksamheter på dessa huvudändamål. Vissa verksamheter, som att handla, resa och sköta hushållet, berör dock flera ändamål. Därför ska utgifter eller tid som ägnas åt dessa verksamheter delas upp på dessa ändamål. |
22.93 |
I huvudsystemet ingår utgifter för konsumentkapitalvaror i konsumtionsutgifterna. I räkenskaperna över hushållsproduktion ska dock utgifter för t.ex. bilar, kylskåp och utrustning för byggarbeten och reparation bokföras som investeringar. Kapitaltjänsterna från dessa tillgångar ska betraktas som insatser i hushållsproduktionen. |
22.94 |
Produktionen och förädlingsvärdet av hushållsproduktion kan värderas med hjälp av en insats- eller en produktionsmetod. Produktionsmetoden innebär att hushållsproduktionen värderas till marknadspris, dvs. observerat pris för liknande tjänster som säljs på marknaden. För insatsmetoden är det avgörande vilken värderingsmetod som väljs för arbetsinsatser när man värderar produktionen som summan av kostnaderna. Man kan t.ex. värdera löner inklusive eller exklusive sociala avgifter, och olika referensgrupper kan väljas – genomsnittliga löner för alla arbetstagare, löner för specialiserade arbetstagare eller löner för hushållsföreståndare. |
22.95 |
En viktig fråga i samband med räkenskaperna för hushållsproduktion är hushållsproduktionens storlek och sammansättningen och dess kopplingar till huvudsystemet. Detta visas i form av en användningstabell (se tabell 22.16). Tabell 22.16 – En användningstabell för hushållsproduktion
|
Arbetskraftsräkenskaper och socialräkenskapsmatriser (SRM)
22.96 |
I många länder samlas en mängd olika arbetskraftsuppgifter in. Befolknings- och företagsräkningar, hushålls- och företagsundersökningar om arbetskraft, arbetstid, inkomster och arbetskostnader, samt register över befolkning, skatter och social trygghet tillhandahåller data för regelbunden övervakning och analys av utvecklingen på arbetsmarknaden. Trots att det finns en stor mängd statistiska uppgifter ger de inte någon fullständig och tillförlitlig bild av arbetsmarknaden. De viktigaste mätproblemen är följande:
I ett system med arbetskraftsräkenskaper kan man lösa dessa problem genom att slå ihop all information om arbetsmarknaden och visa kopplingarna till de viktigaste begreppen och klassificeringarna på arbetsmarknaden i nationalräkenskaperna, såsom begreppen ersättningar till anställda eller klassificering efter bransch. En stark koppling till nationalräkenskaperna underlättar sammanställningen av både nationalräkenskaperna och arbetskraftsräkenskaperna och hjälper till att beskriva förhållandet mellan arbetsmarknaden och resten av ekonomin. |
22.97 |
Ett enkelt system för arbetskraftsräkenskaper visas i tabell 22.17. I det används enkla räkenskapsekvationer mellan ersättningar till anställda, arbetade timmar, antalet arbetstillfällen, anställda och aktiv och potentiell arbetskraft. Detta är ett enkelt system i det att det innehåller en begränsad uppdelning efter socioekonomiska egenskaper, t.ex. kön men inte ålder eller utbildningsnivå, och en enkel uppdelning på tre branscher, men utan gränsarbetare. |
22.98 |
En socialräkenskapsmatris (SRM) är en matrisuppställning som visar kopplingarna mellan tillgångs- och användningstabellerna och de institutionella sektorräkenskaperna. En SRM innehåller ofta ytterligare information om sysselsättningens nivå och sammansättning genom en uppdelning av ersättningar till anställda och sammansatta förvärvsinkomster efter typ av anställd. Denna uppdelning tillämpas både på användningen av arbetskraft per bransch, vilket visas i användningstabellerna, och på arbetskraftsförsörjningen per socioekonomisk undergrupp, vilket visas i kontot för allokering av primära inkomster för delsektorer av hushållssektorn. Därmed kan tillgången på och användningen av betald arbetskraft visas systematiskt. En SRM kan betraktas som ett utvidgat system för arbetskraftsräkenskaper i ett matrisformat. I likhet med arbetskraftsräkenskaperna och nationalräkenskaperna visar SRM aggregat och medger analyser endast i termer av aggregat och genomsnitt. Därför föredrar man för många socioekonomiska analyser modeller med en utökad mikrodatabas med information om socioekonomiska egenskaper per person och hushåll. Tabell 22.17 Et t enkelt system för arbetskraft sräkenskaper
|
Produktivitets- och tillväxträkenskaper
22.99 |
Nationalräkenskaper är viktiga för att beskriva, övervaka och analysera produktivitetstillväxten (för en mer utförlig beskrivning av produktivitetsanalys, se OECD, 2001, OECD Manual Measuring productivity: Measurement of Aggregate and Industry-level Productivity Growth). Man mäter och analyserar produktivitetstillväxten för att förstå de stora strukturförändringarna i olika branscher och höjningen av levnadsstandarden under de senaste hundra åren i många länder. Produktivitetstillväxten mäts och analyseras också för att man ska kunna utforma politiska strategier som stimulerar produktivitetstillväxten och ökar välståndet, med hänsyn tagen även till andra politiska frågor, som jämställdhet och miljöfrågor. |
22.100 |
Ekonomisk tillväxt i nationalräkenskaperna är BNP:s volymökning, och den kan delas upp i komponenter som förändringar i arbetskraftens produktivitet, produktivitet per arbetsenhet och förändringar i arbetskraft. Samma uppdelning kan göras för volymförändringar av förädlingsvärdet per bransch. Denna enkla metod ger ett system för att övervaka och analysera den ekonomiska tillväxten per bransch. Mer homogena siffror över arbetskraftsinsats som man får fram inte bara genom att använda antal sysselsatta utan även heltidsekvivalenter eller arbetade timmar och åtskillnad mellan olika typer av arbetskraft, kommer att ge mer exakta siffror över arbetskraftens produktivitet. |
22.101 |
I den här enkla metoden bortser man från betydelsen av andra insatser, som kapitaltjänster och mellanprodukter. Det kan bli väldigt missvisande. Arbetskraftens produktivitet kan t.ex. av allt att döma öka kraftigt på grund av mycket högre kapitalintensitet, men kan också minska på grund av effektivitetsvinster samtidigt som samma mängd kapital används. Genom att även ta hänsyn till andra insatser kan man mäta multifaktorproduktiviteten och det blir lättare att förstå källorna till produktivitetstillväxten. För att mäta multifaktorproduktiviteten måste man dela upp volymförändringen i produktionen i förändringar av de olika insatsvolymerna plus en residual: multifaktorproduktivitetstillväxt. Multifaktorproduktivitetstillväxt avspeglar allt som inte förklaras av de olika insatserna, dvs. övriga insatsers betydelse. Men den kan också avspegla mätfel i produktion eller insats. |
22.102 |
Volymen av kapitaltillskott från bruttoinvesteringar går att mäta på olika sätt och beror i stort sett på följande tre avgörande val:
|
22.103 |
Mätningen av multifaktorproduktiviteten gör det lättare att fastställa vilket direkt bidrag till tillväxten som kommer från arbetskraft, kapital, insatsvaror och förändring i multifaktorproduktiviteten. Den används för att undersöka gamla tillväxtmönster och för att bedöma utsikterna till ekonomisk tillväxt i framtiden. Vid analys och politikutveckling måste följande emellertid beaktas vid tolkningen av multifaktorproduktivitetsmätningarna:
|
22.104 |
För att förbättra mätning, analys och övervakning av tillväxt och produktivitet har Klems produktivitets- och tillväxträkenskaper utvecklats världen över. En huvudmålsättning är att gå in under aggregerad ekonominivå och granska produktiviteten i enskilda branscher och deras bidrag till den ekonomiska tillväxten. För att visa de enorma olikheterna i branschernas produktion och produktivitetstillväxt urskiljs många olika branscher – 72 stycken i unionen enligt EU-Klems. Räkenskaperna omfattar kvantiteter av och priser på insatser av kapital (K), arbetskraft (L), energi (E), material (M) och tjänster (S) på branschnivå. Produktions- och produktivitetsmått anges i termer av tillväxttakt och (relativa) nivåer. Ytterligare mått för skapande av kunskap – som FoU, patent, inkorporerad teknisk förändring, övrig innovationsverksamhet och samarbete – håller på att tas fram. Dessa mått utvecklas för enskilda medlemsstater och kommer att kopplas till Klems-databaser i resten av världen. |
22.105 |
Räkenskaperna består av tre moduler som är beroende av varandra: en analytisk och två statistiska moduler. |
22.106 |
Den analytiska modulen tillhandahåller en forskningsdatabas som kan användas i den akademiska världen och av beslutsfattare. I modulen används bästa metoder för tillväxträkenskaper, med inriktning på internationell jämförbarhet och fullständig täckning i fråga om antal länder, branscher och variabler. Dessutom kan modulen användas för alternativa eller banbrytande antaganden i fråga om statistiska konventioner, t.ex. i fråga om hur IKT-varor och icke-marknadstjänster ska behandlas och hur kapitaltjänster ska mätas. |
22.107 |
Databasens statistikmoduler utvecklas parallellt med den analytiska modulen. De inbegriper data som i stor utsträckning överensstämmer med dem som offentliggörs av nationella statistikbyråer. Metoderna motsvarar dem som används i huvudsystemet för nationalräkenskaperna – man använder t.ex. tillgångs- och användningstabeller som samordningsram för produktivitetsanalys och tillämpar kedjeindex. Statistikmodulen omfattar inte bara uppgifter ur nationalräkenskaperna utan innehåller även kompletterande information av olika slag, som sysselsättningsstatistik över kvantitet (personer och arbetstimmar) och kvalitet (kvantitetsfördelning efter ålder, kön och utbildningsnivå) för arbetskraftsinsatser per bransch. |
FoU-räkenskaper
22.108 |
I huvudsystemet behandlas FoU-utgifter som insatsförbrukning, dvs. som löpande utgifter som endast kommer produktionen under den innevarande perioden till del. Detta står i strid med vad FoU står för, eftersom den syftar till att förbättra produktionen i framtiden. För att lösa de begreppsmässiga och praktiska problemen med att bokföra FoU som investeringar kommer satelliträkenskaper för FoU, där FoU betraktas som kapitalbildning att sammanställas av medlemsstaterna. På så sätt kommer medlemsstaterna att kunna utveckla stabila och jämförbara metoder och beräkningar. I ett andra skede, när man har skapat tillräckligt stor tillförlitlighet och jämförbarhet, kommer FoU att kapitaliseras i medlemsstaternas huvudräkenskaper. |
22.109 |
Utöver denna tilläggstabell som upprättas på försök kan man upprätta FoU-räkenskaper i syfte att visa FoU:s roll i den nationella ekonomin. Här besvaras följande typer av frågor:
En tillgångs- och användningstabell ger en översikt över vem som producerar och använder FoU, och detta visas i tabellerna 22.18 och 22.19. Tabell 22.18 FoU-tillgång
Tabell 22.19 FoU-användning
|
Räkenskaper för socialt skydd
22.110 |
Socialt skydd och dess samspel med frågor som åldrande, hälso- och sjukvård och social utestängning är en viktig fråga för den ekonomiska och sociala politiken på nationell nivå och EU-nivå. För att övervaka, göra prognoser, analysera och diskutera socialskyddsfrågor krävs det utförlig, jämförbar och aktuell information om hur medlemsstaternas och andra länders sociala skydd är organiserat, hur det ser ut i dagsläget och hur det utvecklas. |
22.111 |
Förmåner inom socialt skydd är transfereringar till hushåll eller individer i kontanter eller in natura för att hjälpa dem att hantera ett visst antal risker eller behov. Sådana risker eller behov kan vara funktionshinder, sjukdom/sjukvård, ålderdom, efterlevande, familj/barn, arbetslöshet, bostad och övriga former av social utestängning. I princip räknas utbildning inte som en risk eller ett behov om den inte ges som stöd till behövande barnfamiljer. |
22.112 |
Förmåner inom socialt skydd ges inom ramen för sociala trygghetssystem. De förvaltas eller organiseras av offentliga eller privata organ som sociala trygghetsfonder, offentliga myndigheter, försäkringsbolag, offentliga eller privata arbetsgivare och privata välfärdsorganisationer och institutioner för socialt bistånd. Systemen måste inte avse särskilda institutioner, förordningar eller lagar, även om de gör det i många fall. System som enbart baseras på individuella arrangemang eller motprestationer betraktas inte som socialt skydd. |
22.113 |
Om det inte samtidigt förekommer någon motprestation från den anställdes sida klassificeras utgiften som socialt skydd. Detta gäller ålders- och efterlevandepension som betalas av en arbetsgivare och gratis bostad för pensionerade arbetstagare. Fortsatt utbetalning av löner när en anställd inte kan arbeta på grund av sjukdom, föräldraledighet, funktionshinder, uppsägning och så vidare betraktas som sociala skyddsförmåner som tillhandahålls av arbetsgivaren. |
22.114 |
Med offentligt styrda system avses system där den offentliga förvaltningen fattar alla viktiga beslut om ersättningsnivåer, villkor för utbetalning och hur systemet ska finansieras. Offentligt styrt socialt skydd är oftast lagstadgat eller reglerat. Det omfattar system som ger offentliganställda socialt skydd enligt samma principer som gäller för det sociala skydd som allmänheten får genom offentligt styrda system. Däremot ingår inte system som den offentliga förvaltningen kan inrätta i egenskap av arbetsgivare och som saknar offentligt styrda motsvarigheter i den privata sektorn. |
22.115 |
Följande är exempel på offentligt styrda system:
|
22.116 |
Följande är exempel på system som inte styrs av offentlig förvaltning:
|
22.117 |
Räkenskaperna för socialt skydd bygger på information om särskilda enskilda system och ger sedan en flerdimensionell översikt över det sociala skyddet (se det europeiska systemet för integrerad statistik över socialt skydd, Esspros, Eurostat, 2008). I räkenskaperna beskrivs förmånernas storlek och sammansättning, hur de finansieras och vilka de administrativa kostnaderna är. Förmåner inom socialt skydd klassificeras efter ändamål (t.ex. sjukdom och ålderdom), efter typ (t.ex. i kontanter och in natura) och efter huruvida de är inkomstprövade. De underliggande systemen klassificeras efter huruvida de är offentligt styrda eller ej, och huruvida de är grundläggande eller kompletterande system. |
22.118 |
För varje enskilt socialskyddssystem ges information om intäkter och utgifter och en mängd kvalitativ information, om t.ex. omfattning, finansiering, historik och större förändringar över tid. |
22.119 |
Standardinformationen om de olika enskilda socialskyddssystemen utgör kärnan i de sociala skyddssystemen och kompletteras med olika moduler. Potentiella moduler är
|
22.120 |
Begreppen och klassificeringarna i socialskyddsräkenskaperna hänger nära samman med dem som används i huvudsystemet. Den största skillnaden mellan förmåner inom socialt skydd och sociala förmåner i huvudsystemet är att de senare även omfattar utbildningsutgifter. En annan skillnad är att förmånerna inom socialt skydd kan omfatta kapitaltransfereringar med ett socialt syfte. En enkel översiktstabell (se tabell 22.20) visar dessa kopplingar och ger samtidigt en översikt över de sociala (skydds)förmånernas storlek och sammansättning i ett land. Tabell 22.20 Översikt över sociala (skydds)förmåner efter social risk/socialt behov och transaktion
|
22.121 |
Nära kopplingar mellan den standardiserade nationalräkenskapsstatistiken och socialskyddsstatistiken skapar möjligheter för båda typerna av statistik. Sett ur socialskyddsstatistikens synvinkel kan möjligheterna handla om den officiella statistiken över den nationella ekonomin, t.ex. om ekonomisk tillväxt och offentliga finanser. När nationalräkenskapsstatistiken delas upp efter socialskyddssystem kan detta också fungera som en kontroll av att socialskyddsstatistiken är fullständig och tillförlitlig. Sammanställningsprocesserna för de båda formerna av statistik kan också knytas samman, vilket minskar sammanställningskostnaderna, ökar tillförlitligheten och ger nya möjligheter, t.ex. genom att socialskyddsstatistiken kan göras lika aktuell som nationalräkenskapsstatistiken (4). Liknande fördelar gäller för nationalräkenskaperna. Socialskyddsräkenskaperna är förhållandevis lätta att härleda ur sektorräkenskaperna och tabellen över den offentliga förvaltningens utgifter enligt Cofog-ändamål och används som underlag för den ekonomiska och sociala politiken. Dessutom fungerar de som en kontroll av att de standardiserade nationalräkenskaperna är tillförlitliga och kompletta, t.ex. i fråga om sociala förmåner och bidrag. |
22.122 |
OECD offentliggör också uppgifter om sociala utgifter per enskilt system i Social Expenditure Database, SOCX. Där samlas uppgifter för länder utanför EU, medan Eurostat ger OECD uppgifterna om medlemsstaternas socialskyddsutgifter. OECD:s arbete med sociala utgifter utmärker sig särskilt genom sin inriktning på internationella jämförelser av sociala nettoutgifter, inbegripet justeringar för effekterna på hushållens konsumtion av skillnader i skatter på produktion och import. |
Turismsatelliträkenskaper
22.123 |
Turismsatelliträkenskaperna (5) ger en översikt över tillgång på och användning av varor och tjänster för de olika typerna av turism och deras betydelse för inhemsk sysselsättning, betalningsbalans, offentliga finanser och privat- och företagsinkomster. |
22.124 |
Med turism avses när människor reser till och stannar på platser utanför sin normala miljö under mindre än ett år och med ett annat huvudsyfte än som anställda av en inhemsk enhet på den besökta platsen. Det omfattar allt som besökare gör inför en resa eller under resan. Turism begränsas inte till typiska turistaktiviteter som sightseeing, sol och bad eller besök på olika platser. Affärsresor och resor i utbildningssyfte kan också ingå i turism. |
22.125 |
Den efterfrågan som turismen skapar omfattar en mängd olika varor och tjänster, där transport, boende och livsmedelstjänster är framträdande. För att skapa internationell jämförbarhet definieras turismkarakteristiska produkter som produkter som i avsaknad av besökare i de flesta länder sannolikt inte skulle existera i någon meningsfull omfattning eller för vilka konsumtionsnivån skulle minska avsevärt och för vilka det förefaller möjligt att samla in statistisk information. Turismbesläktade produkter är en restkategori som omfattar produkter som har identifierats som turismspecifika i ett visst land, men för vilka detta attribut inte har erkänts på global basis. |
22.126 |
Vissa tjänster för turismändamål, som fritidsboende eller transport i enskilda motorfordon, kan produceras för egen räkning i betydande omfattning. Transporttjänster som produceras inom hushåll för egen räkning betraktas dock inte som produktion i huvudsystemet. Det rekommenderas att man följer denna konvention även i turismsatelliträkenskaperna. För länder där transporttjänster för egen räkning är betydande, kan dessa emellertid visas separat i turismsatelliträkenskaperna. |
22.127 |
Nyckelmåttet för att beskriva efterfrågan på turism är besökskonsumtion per hushåll, offentlig förvaltning, hushållens icke-vinstdrivande organisationer och företag. Det består av följande komponenter:
|
22.128 |
Tillgång på och användning av varor och tjänster för turismändamål, samt förädlingsvärde och sysselsättning som genereras av turism, kan visas genom en tillgångs- och användningstabell som urskiljer dess karakteristiska produkter och branscher samt turismbesläktade produkter. |
22.129 |
Dessutom kan länderna göra ytterligare uppdelningar i sina turismsatelliträkenskaper och karakterisera sina marknader utifrån besökens längd och syfte, eller besökarnas egenskaper, t.ex. om de är internationella eller inhemska besökare. |
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 138/2004 av den 5 december 2003 om räkenskaper för jordbruket i gemenskapen (EUT L 33, 5.2.2004, s. 1).
(2) Handboken har offentliggjorts gemensamt av FN, Europeiska kommissionen, Internationella valutafonden, OECD och Världsbanken.
(3) Se t.ex. Eurostat, 2003, Household production and consumption; proposal for a methodology of household satellite accounts. J. Varjonen och K. Aalto, 2006, Household production and consumption in Finland, household satellite account, Statistikcentralen Finland och Konsumentforskningscentralen Finland. S. Holloway, S. Short, S. Tamplin, 2002, Household Satellite account, ONS London. S.J. Landefeld och S.H. McCulla, 2000, Accounting for nonmarket household production within a national accounts framework, Review of Income and Wealth.
(4) Utgivningsplanen för Esspros fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 458/2007 av den 25 april 2007 om det europeiska systemet för integrerad statistik över socialt skydd (Esspros) (EUT L 113, 30.4.2007, s. 3).
(5) Se Tourism satellite account: recommended methodological framework, 2008, offentliggjord gemensamt av Europeiska kommissionen (Eurostat), OECD, Världsturistorganisationen och FN:s statistikavdelning).
KAPITEL 23
KLASSIFIKATIONER
INLEDNING
23.01 |
Klassifikationerna i ENS 2010 ligger helt i linje med de nya koderna i systemet för nationalräkenskaper (SNA) 2008, Nace rev. 2, CPA 2008 (på den aggregeringsnivå som används i leveransprogrammet), Cofog, Coicop, Copni och Copp. Endast ett mycket begränsat antal ytterligare koder har införts. |
23.02 |
Kontona är uppbyggda kring ett fåtal begreppsmässiga beståndsdelar, särskilt sektorer, transaktioner och indelningar av de poster som är föremål för transaktioner och andra flöden, framför allt tillgångar och skulder. För varje beståndsdel finns en hierarkisk klassificering. Räkenskaperna kan sammanställas mer eller mindre detaljerat med hjälp av högre eller lägre indelningsnivåer. |
23.03 |
Posterna delas in i olika typer som anges med en eller två bokstäver enligt följande:
|
23.04 |
I samband med beräkning av BNP från produktionssidan samt tabeller efter bransch och input-outputräkenskaper används även två europeiska klassifikationer: Nace rev. 2 för näringsgrenar och CPA 2008 för produkter efter näringsgren. Nace rev. 2 är den europeiska versionen av ISIC rev. 4. Vid beräkning av BNP från användningssidan används också CPA 2008, Cofog (ändamålsklassificering av den offentliga förvaltningens utgifter) och Coicop (ändamålsklassificering av individuell konsumtion). De två sistnämnda har fastställts av FN. |
23.05 |
Utöver Cofog och Coicop finns även Copni (ändamålsklassificering av hushållens icke-vinstdrivande organisationer) och Copp (ändamålsklassificering av producenternas utgifter). De används för att analysera utgifterna hos bolagen, den offentliga förvaltningen, hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer efter ändamål samt för satelliträkenskaper efter ändamål. |
KLASSIFICERING AV INSTITUTIONELLA SEKTORER (S)
S.1 |
Totala ekonomin (1) |
S.11 |
Icke-finansiella bolag |
S.11001 |
Offentliga icke-finansiella bolag |
S.11002 |
Nationella privata icke-finansiella bolag |
S.11003 |
Utlandskontrollerade icke-finansiella bolag |
S.12 |
Finansiella servicebolag |
S.121 |
Centralbanken (2) (offentlig) |
S.122 |
Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (2) |
S.12201 |
Offentliga |
S.12202 |
Nationella privata |
S.12203 |
Utlandskontrollerade |
S.123 |
Penningmarknadsfonder |
S.12301 |
Offentliga |
S.12302 |
Nationella privata |
S.12303 |
Utlandskontrollerade |
S.124 |
Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder |
S.12401 |
Offentliga |
S.12402 |
Nationella privata |
S.12403 |
Utlandskontrollerade |
S.125 |
Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut |
S.12501 |
Offentliga |
S.12502 |
Nationella privata |
S.12503 |
Utlandskontrollerade |
S.126 |
Finansiella serviceföretag |
S.12601 |
Offentliga |
S.12602 |
Nationella privata |
S.12603 |
Utlandskontrollerade |
S.127 |
Koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag |
S.12701 |
Offentliga |
S.12702 |
Nationella privata |
S.12703 |
Utlandskontrollerade |
S.128 |
Försäkringsbolag (3) |
S.12801 |
Offentliga |
S.12802 |
Nationella privata |
S.12803 |
Utlandskontrollerade |
S.129 |
Pensionsinstitut (3) |
S.12901 |
Offentliga |
S.12902 |
Nationella privata |
S.12903 |
Utlandskontrollerade |
S.121 + S.122 + S.123 |
Monetära finansinstitut |
S.13 |
Offentlig förvaltning |
S.1311 |
Statlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) |
S.1312 |
Delstatlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) |
S.1313 |
Kommunal förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) |
S.1314 |
Sociala trygghetsfonder |
S.14 |
Hushåll |
S.141 |
Företagarhushåll med anställda |
S.142 |
Företagarhushåll utan anställda |
S.143 |
Löntagarhushåll |
S.144 |
Mottagare av kapital- och transfereringsinkomster |
S.1441 |
Mottagare av kapitalinkomster |
S.1442 |
Mottagare av pensioner |
S.1443 |
Mottagare av andra transfereringsinkomster |
S.15 |
Hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
S.15002 |
Nationella privata |
S.15003 |
Utlandskontrollerade |
S.2 |
Utlandet |
S.21 |
Europeiska unionens medlemsstater, institutioner och organ |
S.211 |
Europeiska unionens medlemsstater |
S.2111 |
Medlemsstater inom euroområdet |
S.2112 |
Medlemsstater utanför euroområdet |
S.212 |
Europeiska unionens institutioner och organ |
S.2121 |
Europeiska centralbanken (ECB) |
S.2122 |
Europeiska unionens institutioner och organ, utom ECB |
S.22 |
Länder utanför EU och internationella organisationer med säte utanför Europeiska unionen |
KLASSIFICERING AV TRANSAKTIONER OCH ANDRA FLÖDEN
Produkttransaktioner (P)
P.1 |
Produktion |
P.11 |
Marknadsproduktion |
P.119 |
Indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim) |
P.12 |
Produktion för egen slutlig användning |
P.13 |
Icke-marknadsproduktion |
P.2 |
Insatsförbrukning |
P.3 |
Konsumtionsutgift |
P.31 |
Individuell konsumtionsutgift |
P.32 |
Kollektiv konsumtionsutgift |
P.4 |
Faktisk konsumtion |
P.41 |
Faktisk individuell konsumtion |
P.42 |
Faktisk kollektiv konsumtion |
P.5 |
Bruttoinvestering/P.5n Nettoinvestering |
P.51g |
Fast bruttoinvestering |
P.511 |
Anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar |
P.5111 |
Anskaffning av nya fasta tillgångar |
P.5112 |
Anskaffning av befintliga fasta tillgångar |
P.5113 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar |
P.512 |
Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar |
P.51c |
Kapitalförslitning (-) |
P.51c1 |
Kapitalförslitning i driftsöverskott brutto (-) |
P.51c2 |
Kapitalförslitning i sammansatt förvärvsinkomst brutto (-) |
P.51n |
Fast nettoinvestering |
P.52 |
Lagerinvestering |
P.53 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål |
P.6 |
Export av varor och tjänster |
P.61 |
Export av varor |
P.62 |
Export av tjänster |
P.7 |
Import av varor och tjänster |
P.71 |
Import av varor |
P.72 |
Import av tjänster |
Transaktioner i icke-producerade icke-finansiella tillgångar (NP-koder)
De koder som används för transaktioner i icke-producerade icke-finansiella tillgångar kan vid behov delas upp ytterligare genom att man tillfogar klassificeringen av icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2).
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
NP.1 |
Anskaffning minus avyttring av naturresurser |
NP.2 |
Anskaffning minus avyttring av kontrakt, leasingavtal och licenser |
NP.3 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
Omfördelningstransaktioner (D)
D.1 |
Ersättningar till anställda |
D.11 |
Egentlig lön |
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
D.1211 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
D.1212 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
D.1221 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
D.1222 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
D.2 |
Skatter på produktion och import |
D.21 |
Produktskatter |
D.211 |
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) |
D.212 |
Skatter och tullar på import, exklusive moms |
D.2121 |
Importtullar |
D.2122 |
Skatter på import, exklusive moms och importtullar |
D.214 |
Produktskatter, exklusive moms och importskatter |
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
D.3 |
Subventioner |
D.31 |
Produktsubventioner |
D.311 |
Importsubventioner |
D.319 |
Övriga produktsubventioner |
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
D.4 |
Kapitalinkomst |
D.41 |
Ränta |
D.42 |
Inkomst från bolag |
D.421 |
Utdelning från bolag |
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
D.4431 |
Utdelning från bolag tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
D.4432 |
Kvarhållen utdelning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
D.45 |
Arrenden |
Löpande transfereringar, i kontanter och in natura (D.5–D.8)
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
D.51 |
Inkomstskatter |
D.59 |
Övriga löpande skatter |
D.6 |
Sociala avgifter och förmåner |
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter |
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter |
D.614 |
Hushållens kompletterande egenavgifter |
D.6141 |
Hushållens kompletterande pensionsavgifter |
D.6142 |
Hushållens kompletterande egenavgifter, utom pensionsavgifter |
D.61SC |
Sociala försäkringssystemens administrationsavgifter (-) (4) |
D.62 |
Sociala förmåner, andra än in natura |
D.621 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner |
D.6211 |
Kontanta pensionsförmåner från sociala trygghetssystem |
D.6212 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner, utom pensionsförmåner |
D.622 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem |
D.6221 |
Pensionsförmåner från andra sociala försäkringssystem |
D.6222 |
Övriga förmåner från andra sociala försäkringssystem, utom pensionsförmåner |
D.623 |
Kontant socialt bistånd |
D.63 |
Sociala naturaförmåner |
D.631 |
Sociala naturaförmåner – icke-marknadsproduktion |
D.632 |
Sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion |
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
D.712 |
Premier för skadeåterförsäkring, netto |
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
D.722 |
Ersättningar från skadeåterförsäkring |
D.73 |
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen |
D.74 |
Löpande internationellt samarbete |
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
D.752 |
Löpande transfereringar mellan hushåll |
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
D.76 |
EU:s moms- och BNI-baserade egna medel |
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
D.9 |
Kapitaltransfereringar |
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
D.91r |
Kapitalskatter, att erhålla |
D.92r |
Investeringsbidrag, att erhålla |
D.99r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
D.9p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
D.91p |
Kapitalskatter, att betala |
D.92p |
Investeringsbidrag, att betala |
D.99p |
Andra kapitaltransfereringar, att betala |
Transaktioner i finansiella tillgångar och skulder (F)
(Nettoförvärv av finansiella tillgångar/nettoökning av skulder)
F.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
F.11 |
Monetärt guld |
F.12 |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
F.21 |
Sedlar och mynt |
F.22 |
Överförbar inlåning |
F.221 |
Interbankpositioner |
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
F.29 |
Övrig inlåning |
F.3 |
Skuldebrev |
F.31 |
Kortfristiga |
F.32 |
Långfristiga |
F.4 |
Lån (5) |
F.41 |
Kortfristiga |
F.42 |
Långfristiga |
F.5 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
F.51 |
Ägarandelar |
F.511 |
Noterade aktier |
F.512 |
Onoterade aktier |
F.519 |
Andra ägarandelar |
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
F.6 |
Försäkring, pension och standardiserade garantier |
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
F.63 |
Pensionsrätter |
F.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
F.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
F.71 |
Finansiella derivat |
F.711 |
Optioner |
F.712 |
Terminer |
F.72 |
Personaloptioner |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
Andra flöden (K)
K.1–5 |
Totala volymförändringar |
K.1 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar |
K.2 |
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
K.21 |
Uttag av naturresurser |
K.22 |
Övrigt ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
K.3 |
Förlust genom katastrofer |
K.4 |
Konfiskation utan ersättning |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
K.6 |
Förändringar i klassificering |
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
K.7 |
Nominella kapitalvinster/-förluster |
K.71 |
Neutrala kapitalvinster/-förluster |
K.72 |
Reala kapitalvinster/-förluster |
KLASSIFICERING AV SALDOPOSTER OCH NETTOFÖRMÖGENHET (B) (6)
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto/bruttonationalprodukt |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
B.3g |
Sammansatt förvärvsinkomst, brutto |
B.4g |
Företagarinkomst, brutto |
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto/bruttonationalinkomst |
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
B.8g |
Sparande, brutto |
B.9 |
Finansiellt sparande |
B.9N |
Finansiellt sparande enligt de icke-finansiella kontona |
B.9F |
Finansiellt sparande enligt de finansiella kontona |
B.10 |
Förändringar i nettoförmögenhet |
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (7) (8) |
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster |
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster och kapitalförluster |
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster och kapitalförluster |
B.11 |
Utrikessaldo för varor och tjänster |
B.12 |
Bytesbalans |
B.90 |
Nettoförmögenhet |
BF.90 |
Finansiell nettoförmögenhet |
KLASSIFICERING av balansräkningsposter (L)
Liksom för det finansiella kontot krävs för en balansräkning enbart de koder som används för uppdelning av tillgångar efter typ (AN- och AF-koder). Det kan dock upprättas ett konto som anger stocknivåerna i början (LS) och slutet (LE) av en period samt de totala förändringarna mellan dem (LX). Av alla tre koder måste typen av tillgång framgå. LX-posterna är summan av posterna med koderna P.5, NP, F och K för de berörda tillgångarna under den aktuella perioden.
Utifrån posterna i den ingående balansräkningen kan man beräkna ett värde för nettoförmögenheten (B.90). Skillnaden mellan detta värde och värdet på B.90 i den utgående balansräkningen ska vara lika med saldot av alla LX-koder, som även ska vara lika med värdet på B.10.
LS |
Ingående balansräkning |
LX |
Förändringar i balansräkningen |
LE |
Utgående balansräkning |
KLASSIFICERING AV TILLGÅNGAR (A)
Icke-finansiella tillgångar (AN)
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
AN.11 |
Fasta tillgångar efter typ av tillgång |
AN.111 |
Bostäder |
AN.112 |
Övriga byggnader och anläggningar |
AN.1121 |
Andra byggnader än bostäder |
AN.1122 |
Anläggningar |
AN.1123 |
Markförbättringar |
AN.113 |
Maskiner och inventarier |
AN.1131 |
Transportmedel |
AN.1132 |
IKT-utrustning |
AN.1139 |
Övriga maskiner och inventarier |
AN.114 |
Vapensystem |
AN.115 |
Odlade biologiska tillgångar |
AN.1151 |
Djur som ger återkommande produkter |
AN.1152 |
Träd och andra växter som ger återkommande skörd |
(AN.116) |
(Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar) (9) |
AN.117 |
Produkter som skyddas av immateriell äganderätt |
AN.1171 |
Forskning och utveckling |
AN.1172 |
Mineralprospektering och -utvärdering |
AN.1173 |
Datorprogram och databaser |
AN.11731 |
Datorprogram |
AN.11732 |
Databaser |
AN.1174 |
Litterära, musikaliska och andra konstnärliga originalverk |
AN.1179 |
Övriga produkter som skyddas av immateriell äganderätt |
AN.12 |
Lagerstockar efter typ av lagerstock |
AN.121 |
Insatsvaror |
AN.122 |
Produkter i arbete |
AN.1221 |
Växande skog, växande skörd, slaktdjur etc. |
AN.1222 |
Övriga produkter i arbete |
AN.123 |
Färdigvaror |
AN.124 |
Försvarets lager av militära varor |
AN.125 |
Handelsvaror |
AN.13 |
Värdeföremål |
AN.131 |
Ädla metaller och ädelstenar |
AN.132 |
Antikviteter och andra konstföremål |
AN.133 |
Övriga värdeföremål |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
AN.21 |
Naturresurser |
AN.211 |
Mark |
AN.2111 |
Tomt- och anläggningsmark |
AN.2112 |
Odlad mark |
AN.2113 |
Rekreationsmark med anslutande ytvatten |
AN.2119 |
Övrig mark med anslutande ytvatten |
AN.212 |
Mineral- och energitillgångar |
AN.213 |
Icke-odlade biologiska resurser |
AN.214 |
Vattenresurser |
AN.215 |
Övriga naturresurser |
AN.2151 |
Radiofrekvensspektrum |
AN.2159 |
Övrigt |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
AN.221 |
Överlåtbara operationella leasingavtal |
AN.222 |
Tillstånd att utnyttja naturresurser |
AN.223 |
Tillstånd att utöva specifik verksamhet |
AN.224 |
Ensamrätt till framtida varor och tjänster |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
Finansiella tillgångar (AF)
I teorin finns det en fullständig överensstämmelse mellan koderna för transaktioner i finansiella tillgångar och skulder (F-koder) och koderna för stocknivåer eller positioner (AF-koder) för samma tillgångar och skulder. I praktiken kan dock uppgifterna i balansräkningen vara mindre detaljerade och enbart finnas på den första uppdelningsnivån enligt nedan. Vid behov kan AF-koderna delas upp i enlighet med uppdelningen för F-koderna enligt följande:
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
AF.11 |
Monetärt guld |
AF.12 |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
AF.21 |
Sedlar och mynt |
AF.22 |
Överförbar inlåning |
AF.221 |
Interbankpositioner |
AF.229 |
Övrig överförbar inlåning |
AF.29 |
Övrig inlåning |
AF.3 |
Skuldebrev |
AF.31 |
Kortfristiga |
AF.32 |
Långfristiga |
AF.4 |
Lån (10) |
AF.41 |
Kortfristiga |
AF.42 |
Långfristiga |
AF.5 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
AF.51 |
Ägarandelar |
AF.511 |
Noterade aktier |
AF.512 |
Onoterade aktier |
AF.519 |
Andra ägarandelar |
AF.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
AF.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
AF.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
AF.6 |
Försäkring, pension och standardiserade garantier |
AF.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
AF.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
AF.63 |
Pensionsrätter |
AF.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
AF.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
AF.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
AF.71 |
Finansiella derivat |
F.711 |
Optioner |
F.712 |
Terminer |
AF.72 |
Personaloptioner |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
AF.81 |
Handelskrediter och förskott |
AF.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
KLASSIFICERING AV KOMPLETTERANDE POSTER
Allmän praxis är att en kompletterade kod börjar med X och kopplas till koden för en standardpost genom att bygga på koden för den posten.
Nödlidande lån
Följande koder gäller för stockar och flöden av nödlidande lån. Eftersom lån har koderna AF.4 och F.4, börjar de kompletterade koderna med XAF4 för stockar och XF4 för flöden.
Koder för stockar:
XAF4_NNP |
Lån: nominellt värde, nödlidande |
XAF4_MNP |
Lån: marknadsvärde, nödlidande |
Koder för tillhörande flöden:
XF4_NNP |
Lån: nominellt värde, nödlidande |
XF4_MNP |
Lån: marknadsvärde, nödlidande |
I båda uppsättningarna av koder är understrecket en platshållare för de detaljerade koderna för lån i förekommande fall, t.ex. i balansräkningen.
XAF41NNP |
Kortfristiga lån: nominellt värde, nödlidande |
XAF42MNP |
Långfristiga lån: marknadsvärde, nödlidande |
Nyttjandevärdet av kapital
Följande koder gäller för nyttjandevärdet av kapital:
XCS |
Nyttjandevärdet av kapital |
XCSC |
Nyttjandevärdet av kapital – bolag |
P.51c1 |
Kapitalförslitning i driftsöverskott brutto |
XRC |
Avkastning på kapital – bolag |
XOC |
Övriga kapitalkostnader – bolag |
XCSU |
Nyttjandevärdet av kapital – personliga företag |
P.51c2 |
Kapitalförslitning i sammansatt förvärvsinkomst brutto |
XRU |
Avkastning på kapital – personliga företag |
XOU |
Övriga kapitalkostnader – personliga företag |
Pensionstabell
Följande koder gäller för den kompletterande tabell som beskrivs i kapitlet om pensioner. Olika koder föreslås för tabellens kolumner och rader.
Kolumner
I kolumnbeskrivningen står bokstaven W för ”icke-tillhörande den offentliga förvaltningen” och siffrorna i koderna avser motsvarande institutionella sektorer.
a) Skulder som är bokförda i huvudkontosystemet
System där den offentliga förvaltningen inte ansvarar för utformning och genomförande
XPC1W |
Avgiftsbestämda system |
XPB1W |
Förmånsbestämda system |
XPCB1W |
Totalt |
System där den offentliga förvaltningen ansvarar för utformning och genomförande
XPCG |
Avgiftsbestämda system |
Förmånsbestämda system för anställda inom offentlig förvaltning
XPBG12 |
I sektorn finansiella bolag |
XPBG13 |
I sektorn offentlig förvaltning |
b) Skulder som inte är bokförda i huvudkontosystemet
XPBOUT13 |
I sektorn offentlig förvaltning |
XP1314 |
Pensionssystem inom sociala trygghetsfonder |
XPTOT |
Pensionssystem totalt |
XPTOTNRH |
Varav utländska hushåll |
Rader
a) Ingående balansräkning
XAF63LS |
Pensionsåtaganden |
b) Transaktioner
XD61p |
Särskilda avgifter till pensionssystem |
XD6111 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
XD6121 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
XD6131 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
XD6141 |
Hushållens kompletterande egenavgifter |
XD619 |
Övriga (försäkringsmässigt beräknade) ökningar av pensionsrätter i sociala trygghetsfonder |
XD62p |
Pensionsförmåner |
XD8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
XD81 |
Förändring i pensionsrätter genom överföring av rätter |
XD82 |
Förändring i pensionsrätter genom överenskomna förändringar i systemstrukturen |
c) Övriga ekonomiska flöden
XK7 |
Omvärderingar |
XK5 |
Andra volymförändringar |
d) Utgående balansräkning
XAF63LE |
Pensionsåtaganden |
e) Tillhörande indikatorer
XP1 |
Produktion |
XAFN |
Pensionssystemens tillgångar vid årets slut |
Varaktiga konsumtionsvaror
Koderna för varaktiga konsumtionsvaror inleds med X följt av DHHCE (hushållens utgifter för varaktiga konsumtionsvaror) och avslutas med ett ensiffrigt tal för undergrupperna och ett tvåsiffrigt tal för posterna. Även motsvarande Coicop-koder anges.
Coicop |
SNA-koder |
|
|
XDHHCE1 |
Möbler och hushållsutrustning |
05.1.1 |
XDHHCE11 |
Möbler och inventarier |
05.1.2 |
XDHHCE12 |
Mattor och andra golvbeläggningar |
05.3.1 |
XDHHCE13 |
Större hushållsutrustning, både elektrisk och övrig |
05.5.1 |
XDHHCE14 |
Större verktyg och redskap för hus och trädgård |
|
XDHHCE2 |
Persontransportmedel |
07.1.1 |
XDHHCE21 |
Bilar |
07.1.2 |
XDHHCE22 |
Motorcyklar |
07.1.3 |
XDHHCE23 |
Cyklar |
07.1.4 |
XDHHCE24 |
Fordon som dras av djur |
|
XDHHCE3 |
Rekreations- och underhållningsvaror |
08.2.0 |
XDHHCE31 |
Telefon- och telefaxutrustning |
09.1.1 |
XDHHCE32 |
Utrustning för mottagning, inspelning och återgivning av ljud och bild |
09.1.2 |
XDHHCE33 |
Fotografisk och filmfotografisk utrustning samt optisk utrustning |
09.1.3 |
XDHHCE34 |
Informationsbehandlingsutrustning |
09.2.1 |
XDHHCE35 |
Större varaktiga varor för rekreation utomhus |
09.2.2 |
XDHHCE36 |
Musikinstrument och större varaktiga varor för rekreation inomhus |
|
XDHHCE4 |
Andra varaktiga varor |
12.3.1 |
XDHHCE41 |
Smycken och ur |
06.1.3 |
XDHHCE42 |
Terapeutiska apparater och anordningar |
Utländska direktinvesteringar
Koderna för kompletterande poster för utländska direktinvesteringar (FDI) kan inledas med X följt av F- eller AF-koder och avslutas med FDI, t.ex. följande:
XF42FDI |
Utländska direktinvesteringstransaktioner i form av långfristiga lån |
Villkorade positioner
De kompletterade koderna för villkorade positioner inleds med X följt av AF-koden och avslutas med CP, t.ex.
XAF11CP |
När belåning av monetariserat guld kan påverka dess användbarhet som reservtillgång |
Sedlar, mynt och inlåning
Koderna för kompletterande poster för klassificeringen av sedlar, mynt och inlåning i nationell och utländsk valuta inleds med X följt av F- eller AF-koden och avslutas med NC för sedlar, mynt och inlåning i nationell valuta eller med FC för sedlar, mynt och inlåning i utländsk valuta, t.ex. följande:
Transaktioner
XF21NC |
Sedlar och mynt i nationell valuta |
XF22FC |
Inlåning i utländsk valuta |
Stockar
XAF21NC |
Sedlar och mynt i nationell valuta |
XAF22FC |
Inlåning i utländsk valuta |
Klassificering av skuldebrev efter förfallodag
Skuldebrev bör klassificeras efter förfallodag. En sådan kod kan inledas med X följt av AF-koden och avslutas med en angivelse av förfallodagen, t.ex. följande:
XAF32Y20 |
Skuldebrev som förfaller under 2020 |
Noterade och onoterade skuldebrev
Koderna för kompletterande poster för skuldebrev inleds med X följt av F- eller AF-koden och avslutas med 1 för noterade och 2 för onoterade, t.ex. följande:
Transaktioner
XF321 |
Transaktioner i noterade långfristiga skuldebrev |
XF322 |
Transaktioner i onoterade långfristiga skuldebrev |
Stockar
XAF321 |
Stockar av noterade långfristiga skuldebrev |
XAF322 |
Stockar av onoterade långfristiga skuldebrev |
Långfristiga lån som förfaller inom mindre än ett år och långfristiga lån med inteckning som säkerhet
Koderna för långfristiga lån som förfaller inom mindre än ett år och långfristiga lån med inteckning som säkerhet inleds med X följt av F- eller AF-koden och avslutas med L1 för långfristiga lån som förfaller inom mindre än ett år och med LM för långfristiga lån med inteckning som säkerhet, t.ex. följande:
Transaktioner
XF42L1 |
Långfristiga lån som förfaller inom mindre än ett år |
XF42LM |
Långfristiga lån med inteckning som säkerhet |
Stockar
XAF42L1 |
Långfristiga lån som förfaller inom mindre än ett år |
XAF42LM |
Långfristiga lån med inteckning som säkerhet |
Noterade och onoterade andelar i investeringsfonder
Koderna för noterade och onoterade andelar i investeringsfonder inleds med X följt av F- eller AF-koden och avslutas med 1 för noterade och 2 för onoterade, t.ex. följande:
Transaktioner
XF5221 |
Transaktioner i noterade andelar i investeringsfonder utom penningmarknads-fonder |
XF5222 |
Transaktioner i onoterade andelar i investeringsfonder utom penningmarknads-fonder |
Stockar
XAF5221 |
Stockar av noterade andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
XAF5222 |
Stockar av onoterade andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
Förfallna räntor och återbetalningar
Koderna för förfallna räntor och återbetalningar inleds med X följt av AF-koden och avslutas med IA för förfallna räntor och med PA för förfallna återbetalningar, t.ex. följande:
XAF42IA |
Förfallna räntor på långfristiga lån |
XAF42PA |
Förfallna återbetalningar på långfristiga lån |
Personliga och totala remitteringar
Koderna för personliga och totala remitteringar mellan inhemska och utländska hushåll inleds med X följt av koden för den löpande transfereringen och avslutas med PR för personliga remitteringar och TR för totala remitteringar, enligt följande:
XD5452PR |
Personliga remitteringar mellan inhemska och utländska hushåll |
XD5452TR |
Totala remitteringar mellan inhemska och utländska hushåll |
OMGRUPPERING OCH KODNING AV NÄRINGSGRENAR (A) OCH PRODUKTER (P)
De näringsgrens- och produktindelningar som ska användas är Nace rev. 2 och CPA 2008. Genom en kommissionsförordning antas motsvarande aggregeringar för ENS-leveransprogrammet: A*3, A*10, A*21, A*38 och A*64 för näringsgrenar samt P*3, P*10, P*21, P*38 och P*64 för produkter. Även om de inte används i ENS-leveransprogrammet, anges också nivåerna A*88 (Nace rev. 2) och P*88 (CPA) i detta kapitel.
Nedan anges de nya aggregeringarna.
A*3
Löpnr |
Avdelningar i Nace rev. 2 |
Benämning |
1 |
A |
Jordbruk, skogsbruk och fiske |
2 |
B, C, D, E och F |
Utvinning av mineral; tillverkning; försörjning av el, gas, värme och kyla; vattenförsörjning; avloppsrening, avfallshantering och sanering; byggverksamhet |
3 |
G, H, I, J, K, L, M, N, O, P, Q, R, S, T och U |
Tjänster |
A*10
Löpnr |
Avdelningar i Nace rev. 2 |
Benämning |
1 |
A |
Jordbruk, skogsbruk och fiske |
2 |
B, C, D och E |
Utvinning av mineral; tillverkning; försörjning av el, gas, värme och kyla; vattenförsörjning; avloppsrening, avfallshantering och sanering |
2a |
C |
Varav tillverkning |
3 |
F |
Byggverksamhet |
4 |
G, H och I |
Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar; transport och magasinering; hotell- och restaurangverksamhet |
5 |
J |
Informations- och kommunikationsverksamhet |
6 |
K |
Finans- och försäkringsverksamhet |
7 |
L |
Fastighetsverksamhet |
8 |
M och N |
Verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik; uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster |
9 |
O, P och Q |
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring; utbildning; vård och omsorg; sociala tjänster |
10 |
R, S, T och U |
Kultur, nöje och fritid; annan serviceverksamhet; förvärvsarbete i hushåll; hushållens produktion av diverse varor och tjänster för eget bruk; verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d. |
A*21
Löpnr |
Avdelning i Nace rev. 2 |
Huvudgrupp i Nace rev. 2 |
Benämning |
1 |
A |
01–03 |
Jordbruk, skogsbruk och fiske |
2 |
B |
05–09 |
Utvinning av mineral |
3 |
C |
10–33 |
Tillverkning |
4 |
D |
35 |
Försörjning av el, gas, värme och kyla |
5 |
E |
36–39 |
Vattenförsörjning; avloppsrening, avfallshantering och sanering |
6 |
F |
41–43 |
Byggverksamhet |
7 |
G |
45–47 |
Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar |
8 |
H |
49–53 |
Transport och magasinering |
9 |
I |
55–56 |
Hotell- och restaurangverksamhet |
10 |
J |
58–63 |
Informations- och kommunikationsverksamhet |
11 |
K |
64–66 |
Finans- och försäkringsverksamhet |
12 |
L |
68 |
Fastighetsverksamhet |
13 |
M |
69–75 |
Verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik |
14 |
N |
77–82 |
Uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster |
15 |
O |
84 |
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring |
16 |
P |
85 |
Utbildning |
17 |
Q |
86–88 |
Vård och omsorg; sociala tjänster |
18 |
R |
90–93 |
Kultur, nöje och fritid |
19 |
S |
94–96 |
Annan serviceverksamhet |
20 |
T |
97–98 |
Förvärvsarbete i hushåll; hushållens produktion av diverse varor och tjänster för eget bruk |
21 |
U |
99 |
Verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d. |
A*38
Löpnr |
Huvudgrupper i Nace rev. 2 |
Benämning |
1 |
01–03 |
Jordbruk, skogsbruk och fiske |
2 |
05–09 |
Utvinning av mineral |
3 |
10–12 |
Framställning av livsmedel, drycker och tobaksvaror |
4 |
13–15 |
Tillverkning av textilvaror, kläder samt läder- och skinnvaror |
5 |
16–18 |
Tillverkning av trä- och pappersvaror samt grafisk produktion |
6 |
19 |
Tillverkning av stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter |
7 |
20 |
Tillverkning av kemikalier och kemiska produkter |
8 |
21 |
Tillverkning av farmaceutiska basprodukter och läkemedel |
9 |
22–23 |
Tillverkning av gummi- och plastvaror samt andra icke-metalliska mineraliska produkter |
10 |
24–25 |
Stål- och metallframställning samt tillverkning av metallvaror utom maskiner och apparater |
11 |
26 |
Tillverkning av datorer, elektronikvaror och optik |
12 |
27 |
Tillverkning av elapparatur |
13 |
28 |
Tillverkning av övriga maskiner |
14 |
29–30 |
Tillverkning av transportmedel |
15 |
31–33 |
Tillverkning av möbler; annan tillverkning; reparation och installation av maskiner och apparater |
16 |
35 |
Försörjning av el, gas, värme och kyla |
17 |
36–39 |
Vattenförsörjning; avloppsrening, avfallshantering och sanering |
18 |
41–43 |
Byggverksamhet |
19 |
45–47 |
Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar |
20 |
49–53 |
Transport och magasinering |
21 |
55–56 |
Hotell- och restaurangverksamhet |
22 |
58–60 |
Förlagsverksamhet, audiovisuell verksamhet och sändningsverksamhet |
23 |
61 |
Telekommunikation |
24 |
62–63 |
Dataprogrammering, datakonsultverksamhet o.d.; informationstjänster |
25 |
64–66 |
Finans- och försäkringsverksamhet |
26 |
68 |
Fastighetsverksamhet |
26a |
|
Varav imputerade hyror för ägarbebodda bostäder |
27 |
69–71 |
Juridisk och ekonomisk konsultverksamhet; verksamheter som utövas av huvudkontor; konsulttjänster till företag; arkitekt- och teknisk konsultverksamhet; teknisk provning och analys |
28 |
72 |
Vetenskaplig forskning och utveckling |
29 |
73–75 |
Reklam och marknadsundersökning; annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik; veterinärverksamhet |
30 |
77–82 |
Uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster |
31 |
84 |
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring |
32 |
85 |
Utbildning |
33 |
86 |
Hälso- och sjukvård |
34 |
87–88 |
Sociala tjänster |
35 |
90–93 |
Kultur, nöje och fritid |
36 |
94–96 |
Annan serviceverksamhet |
37 |
97–98 |
Förvärvsarbete i hushåll; hushållens produktion av diverse varor och tjänster för eget bruk |
38 |
99 |
Verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d. |
A*64
Löpnr |
Huvudgrupper i Nace rev. 2 |
Benämning |
1 |
01 |
Jordbruk och jakt samt service i anslutning härtill |
2 |
02 |
Skogsbruk |
3 |
03 |
Fiske och vattenbruk |
4 |
05–09 |
Utvinning av mineral |
5 |
10–12 |
Framställning av livsmedel, drycker och tobaksvaror |
6 |
13–15 |
Tillverkning av textilvaror, kläder samt läder- och skinnvaror |
7 |
16 |
Tillverkning av trä och varor av trä, kork, rotting o.d. utom möbler; tillverkning av varor av halm och flätningsmaterial |
8 |
17 |
Pappers- och pappersvarutillverkning |
9 |
18 |
Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar |
10 |
19 |
Tillverkning av stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter |
11 |
20 |
Tillverkning av kemikalier och kemiska produkter |
12 |
21 |
Tillverkning av farmaceutiska basprodukter och läkemedel |
13 |
22 |
Tillverkning av gummi- och plastvaror |
14 |
23 |
Tillverkning av andra icke-metalliska mineraliska produkter |
15 |
24 |
Stål- och metallframställning |
16 |
25 |
Tillverkning av metallvaror utom maskiner och apparater |
17 |
26 |
Tillverkning av datorer, elektronikvaror och optik |
18 |
27 |
Tillverkning av elapparatur |
19 |
28 |
Tillverkning av övriga maskiner |
20 |
29 |
Tillverkning av motorfordon, släpfordon och påhängsvagnar |
21 |
30 |
Tillverkning av andra transportmedel |
22 |
31–32 |
Tillverkning av möbler; annan tillverkning |
23 |
33 |
Reparation och installation av maskiner och apparater |
24 |
35 |
Försörjning av el, gas, värme och kyla |
25 |
36 |
Vattenförsörjning |
26 |
37–39 |
Avloppsrening; avfallshantering; återvinning; sanering, efterbehandling av jord och vatten samt annan verksamhet för föroreningsbekämpning |
27 |
41–43 |
Byggverksamhet |
28 |
45 |
Handel samt reparation av motorfordon och motorcyklar |
29 |
46 |
Parti- och provisionshandel utom med motorfordon |
30 |
47 |
Detaljhandel utom med motorfordon och motorcyklar |
31 |
49 |
Landtransport; transport i rörsystem |
32 |
50 |
Sjötransport |
33 |
51 |
Lufttransport |
34 |
52 |
Magasinering och stödtjänster till transport |
35 |
53 |
Post- och kurirverksamhet |
36 |
55–56 |
Hotell- och logiverksamhet; restaurang-, catering- och barverksamhet |
37 |
58 |
Förlagsverksamhet |
38 |
59–60 |
Film-, video- och tv-programverksamhet, ljudinspelningar och fonogramutgivning; planering och sändning av program |
39 |
61 |
Telekommunikation |
40 |
62–63 |
Dataprogrammering, datakonsultverksamhet o.d.; informationstjänster |
41 |
64 |
Finansiella tjänster utom försäkring och pensionsfondsverksamhet |
42 |
65 |
Försäkring, återförsäkring och pensionsfondsverksamhet utom obligatorisk socialförsäkring |
43 |
66 |
Stödtjänster till finansiella tjänster och försäkring |
44 |
68 |
Fastighetsverksamhet |
44a |
|
Varav imputerade hyror för ägarbebodda bostäder |
45 |
69–70 |
Juridisk och ekonomisk konsultverksamhet; verksamheter som utövas av huvudkontor; konsulttjänster till företag |
46 |
71 |
Arkitekt- och teknisk konsultverksamhet; teknisk provning och analys |
47 |
72 |
Vetenskaplig forskning och utveckling |
48 |
73 |
Reklam och marknadsundersökning |
49 |
74–75 |
Annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik; veterinärverksamhet |
50 |
77 |
Uthyrning och leasing |
51 |
78 |
Arbetsförmedling, bemanning och andra personalrelaterade tjänster |
52 |
79 |
Resebyrå- och researrangörsverksamhet och andra resetjänster och relaterade tjänster |
53 |
80–82 |
Säkerhets- och bevakningsverksamhet; fastighetsservice samt skötsel och underhåll av grönytor; kontorstjänster och andra företagstjänster |
54 |
84 |
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring |
55 |
85 |
Utbildning |
56 |
86 |
Hälso- och sjukvård |
57 |
87–88 |
Sociala tjänster |
58 |
90–92 |
Konstnärlig och kulturell verksamhet samt nöjesverksamhet; biblioteks-, arkiv- och museiverksamhet m.m.; spel- och vadhållningsverksamhet |
59 |
93 |
Sport-, fritids- och nöjesverksamhet |
60 |
94 |
Intressebevakning; religiös verksamhet |
61 |
95 |
Reparation av datorer, hushållsartiklar och personliga artiklar |
62 |
96 |
Andra konsumenttjänster |
63 |
97–98 |
Förvärvsarbete i hushåll; hushållens produktion av diverse varor och tjänster för eget bruk |
64 |
99 |
Verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d. |
A*88
Löpnr |
Huvudgrupper i Nace rev. 2 |
Benämning |
1 |
01 |
Jordbruk och jakt samt service i anslutning härtill |
2 |
02 |
Skogsbruk |
3 |
03 |
Fiske och vattenbruk |
4 |
05 |
Kolutvinning |
5 |
06 |
Utvinning av råpetroleum och naturgas |
6 |
07 |
Utvinning av metallmalmer |
7 |
08 |
Annan utvinning av mineral |
8 |
09 |
Service till utvinning |
9 |
10 |
Livsmedelsframställning |
10 |
11 |
Framställning av drycker |
11 |
12 |
Tobaksvarutillverkning |
12 |
13 |
Textilvarutillverkning |
13 |
14 |
Tillverkning av kläder |
14 |
15 |
Tillverkning av läder, läder- och skinnvaror m.m. |
15 |
16 |
Tillverkning av trä och varor av trä, kork, rotting o.d. utom möbler; tillverkning av varor av halm och flätningsmaterial |
16 |
17 |
Pappers- och pappersvarutillverkning |
17 |
18 |
Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar |
18 |
19 |
Tillverkning av stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter |
19 |
20 |
Tillverkning av kemikalier och kemiska produkter |
20 |
21 |
Tillverkning av farmaceutiska basprodukter och läkemedel |
21 |
22 |
Tillverkning av gummi- och plastvaror |
22 |
23 |
Tillverkning av andra icke-metalliska mineraliska produkter |
23 |
24 |
Stål- och metallframställning |
24 |
25 |
Tillverkning av metallvaror utom maskiner och apparater |
25 |
26 |
Tillverkning av datorer, elektronikvaror och optik |
26 |
27 |
Tillverkning av elapparatur |
27 |
28 |
Tillverkning av övriga maskiner |
28 |
29 |
Tillverkning av motorfordon, släpfordon och påhängsvagnar |
29 |
30 |
Tillverkning av andra transportmedel |
30 |
31 |
Tillverkning av möbler |
31 |
32 |
Annan tillverkning |
32 |
33 |
Reparation och installation av maskiner och apparater |
33 |
35 |
Försörjning av el, gas, värme och kyla |
34 |
36 |
Vattenförsörjning |
35 |
37 |
Avloppsrening |
36 |
38 |
Avfallshantering; återvinning |
37 |
39 |
Sanering, efterbehandling av jord och vatten samt annan verksamhet för föroreningsbekämpning |
38 |
41 |
Byggande av hus |
39 |
42 |
Anläggningsarbeten |
40 |
43 |
Specialiserad bygg- och anläggningsverksamhet |
41 |
45 |
Handel samt reparation av motorfordon och motorcyklar |
42 |
46 |
Parti- och provisionshandel utom med motorfordon |
43 |
47 |
Detaljhandel utom med motorfordon och motorcyklar |
44 |
49 |
Landtransport; transport i rörsystem |
45 |
50 |
Sjötransport |
46 |
51 |
Lufttransport |
47 |
52 |
Magasinering och stödtjänster till transport |
48 |
53 |
Post- och kurirverksamhet |
49 |
55 |
Hotell- och logiverksamhet |
50 |
56 |
Restaurang-, catering- och barverksamhet |
51 |
58 |
Förlagsverksamhet |
52 |
59 |
Film-, video- och tv-programverksamhet, ljudinspelningar och fonogramutgivning |
53 |
60 |
Planering och sändning av program |
54 |
61 |
Telekommunikation |
55 |
62 |
Dataprogrammering, datakonsultverksamhet o.d. |
56 |
63 |
Informationstjänster |
57 |
64 |
Finansiella tjänster utom försäkring och pensionsfondsverksamhet |
58 |
65 |
Försäkring, återförsäkring och pensionsfondsverksamhet utom obligatorisk socialförsäkring |
59 |
66 |
Stödtjänster till finansiella tjänster och försäkring |
60 |
68 |
Fastighetsverksamhet |
60a |
|
Varav imputerade hyror för ägarbebodda bostäder |
61 |
69 |
Juridisk och ekonomisk konsultverksamhet |
62 |
70 |
Verksamheter som utövas av huvudkontor; konsulttjänster till företag |
63 |
71 |
Arkitekt- och teknisk konsultverksamhet; teknisk provning och analys |
64 |
72 |
Vetenskaplig forskning och utveckling |
65 |
73 |
Reklam och marknadsundersökning |
66 |
74 |
Annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik |
67 |
75 |
Veterinärverksamhet |
68 |
77 |
Uthyrning och leasing |
69 |
78 |
Arbetsförmedling, bemanning och andra personalrelaterade tjänster |
70 |
79 |
Resebyrå- och researrangörsverksamhet och andra resetjänster och relaterade tjänster |
71 |
80 |
Säkerhets- och bevakningsverksamhet |
72 |
81 |
Fastighetsservice samt skötsel och underhåll av grönytor |
73 |
82 |
Kontorstjänster och andra företagstjänster |
74 |
84 |
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring |
75 |
85 |
Utbildning |
76 |
86 |
Hälso- och sjukvård |
77 |
87 |
Vård och omsorg med boende |
78 |
88 |
Öppna sociala insatser |
79 |
90 |
Konstnärlig och kulturell verksamhet samt nöjesverksamhet |
80 |
91 |
Biblioteks-, arkiv- och museiverksamhet m.m. |
81 |
92 |
Spel- och vadhållningsverksamhet |
82 |
93 |
Sport-, fritids- och nöjesverksamhet |
83 |
94 |
Intressebevakning; religiös verksamhet |
84 |
95 |
Reparation av datorer, hushållsartiklar och personliga artiklar |
85 |
96 |
Andra konsumenttjänster |
86 |
97 |
Förvärvsarbete i hushåll |
87 |
98 |
Hushållens produktion av diverse varor och tjänster för eget bruk |
88 |
99 |
Verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d. |
P*3
Löpnr |
Avdelningar i CPA 2008 |
Benämning |
1 |
A |
Produkter från jordbruk, skogsbruk och fiske |
2 |
B, C, D, E och F |
Produkter från utvinning av mineral; tillverkade varor; el, gas, vatten och avfallshantering; byggnader och byggnadsarbeten |
3 |
G, H, I, J, K, L, M, N, O, P, Q, R, S, T och U |
Tjänster |
P*10
Löpnr |
Avdelningar i CPA 2008 |
Benämning |
1 |
A |
Produkter från jordbruk, skogsbruk och fiske |
2 |
B, C, D och E |
Produkter från utvinning av mineral; tillverkade varor; el, gas, vatten och avfallshantering |
2a |
C |
Varav tillverkade varor |
3 |
F |
Byggnader och byggnadsarbeten |
4 |
G, H och I |
Handel; reparation av motorfordon; transport- och magasineringstjänster; hotell- och restaurangtjänster |
5 |
J |
Informations- och kommunikationstjänster |
6 |
K |
Finans- och försäkringstjänster |
7 |
L |
Fastighetstjänster |
8 |
M och N |
Tjänster inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik; uthyrnings-, fastighetsservice-, resetjänster och andra stödtjänster |
9 |
O, P och Q |
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring; utbildning; vård och omsorg; sociala tjänster |
10 |
R, S, T och U |
Tjänster avseende kultur, nöje och fritid, reparation av hushållsartiklar och andra tjänster |
P*21
Löpnr |
Avdelning i CPA 2008 |
Huvudgrupp i CPA 2008 |
Benämning |
1 |
A |
01–03 |
Produkter från jordbruk, skogsbruk och fiske |
2 |
B |
05–09 |
Produkter från utvinning av mineral |
3 |
C |
10–33 |
Tillverkade varor |
4 |
D |
35 |
El, gas, värme och kyla |
5 |
E |
36–39 |
Vattenförsörjningstjänster; avloppsrenings-, avfallshanterings- och saneringstjänster |
6 |
F |
41–43 |
Byggnader och byggnadsarbeten |
7 |
G |
45–47 |
Handel; reparation av motorfordon |
8 |
H |
49–53 |
Transport och magasineringstjänster |
9 |
I |
55–56 |
Hotell- och restaurangtjänster |
10 |
J |
58–63 |
Informations- och kommunikationstjänster |
11 |
K |
64–66 |
Finans- och försäkringstjänster |
12 |
L |
68 |
Fastighetstjänster |
13 |
M |
69–75 |
Tjänster inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik |
14 |
N |
77–82 |
Uthyrnings-, fastighetsservice-, resetjänster och andra stödtjänster |
15 |
O |
84 |
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring |
16 |
P |
85 |
Tjänster avseende utbildning |
17 |
Q |
86–88 |
Vård och omsorg; sociala tjänster |
18 |
R |
90–93 |
Tjänster avseende kultur, nöje och fritid |
19 |
S |
94–96 |
Andra tjänster |
20 |
T |
97–98 |
Tjänster avseende förvärvsarbete i hushåll; hushållens produktion av diverse varor och tjänster för eget bruk |
21 |
U |
99 |
Internationella organisationers, utländska ambassaders o.d. tjänster |
P*38
Löpnr |
Huvudgrupper i CPA 2008 |
Benämning |
1 |
01–03 |
Produkter från jordbruk, skogsbruk och fiske |
2 |
05–09 |
Produkter från utvinning av mineral |
3 |
10–12 |
Livsmedel, drycker och tobaksvaror |
4 |
13–15 |
Textilvaror, kläder samt läder- och skinnvaror |
5 |
16–18 |
Trä- och pappersvaror samt grafiska tjänster |
6 |
19 |
Stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter |
7 |
20 |
Kemikalier och kemiska produkter |
8 |
21 |
Farmaceutiska basprodukter och läkemedel |
9 |
22–23 |
Gummi- och plastvaror samt andra icke-metalliska mineraliska produkter |
10 |
24–25 |
Metaller och metallvaror, utom maskiner och apparater |
11 |
26 |
Datorer, elektronikvaror och optik |
12 |
27 |
Elapparatur |
13 |
28 |
Maskiner som ej ingår i annan underavdelning |
14 |
29–30 |
Transportmedel |
15 |
31–33 |
Möbler; andra tillverkade varor; tjänster avseende reparation och installation av maskiner och apparater |
16 |
35 |
El, gas, värme och kyla |
17 |
36–39 |
Vattenförsörjningstjänster; avloppsrenings-, avfallshanterings- och saneringstjänster |
18 |
41–43 |
Byggnader och byggnadsarbeten |
19 |
45–47 |
Handel; reparation av motorfordon |
20 |
49–53 |
Transport och magasineringstjänster |
21 |
55–56 |
Hotell- och restaurangtjänster |
22 |
58–60 |
Förlagstjänster, audiovisuella tjänster och sändningstjänster |
23 |
61 |
Telekommunikation |
24 |
62–63 |
Dataprogrammerings-, datakonsulttjänster o.d.; informationstjänster |
25 |
64–66 |
Finans- och försäkringstjänster |
26 |
68 |
Fastighetstjänster |
26a |
|
Varav imputerade hyror för ägarbebodda bostäder |
27 |
69–71 |
Juridiska och ekonomiska konsulttjänster; tjänster som tillhandahålls av huvudkontor; företagsrådgivningstjänster; arkitekt- och tekniska konsulttjänster; teknisk provning och analys |
28 |
72 |
Tjänster avseende vetenskaplig forskning och utveckling |
29 |
73–75 |
Reklam och marknadsundersökningstjänster; tjänster från annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik; veterinärtjänster |
30 |
77–82 |
Uthyrnings-, fastighetsservice-, resetjänster och andra stödtjänster |
31 |
84 |
Tjänster avseende offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring |
32 |
85 |
Tjänster avseende utbildning |
33 |
86 |
Tjänster avseende hälso- och sjukvård |
34 |
87–88 |
Sociala tjänster |
35 |
90–93 |
Tjänster avseende kultur, nöje och fritid |
36 |
94–96 |
Andra tjänster |
37 |
97–98 |
Tjänster avseende förvärvsarbete i hushåll; hushållens produktion av diverse varor och tjänster för eget bruk |
38 |
99 |
Internationella organisationers, utländska ambassaders o.d. tjänster |
P*64
Löpnr |
Huvudgrupper i CPA 2008 |
Benämning |
1 |
01 |
Jordbruks- och jaktprodukter och tjänster i anslutning härtill |
2 |
02 |
Skogsbruksprodukter och tjänster i anslutning till skogsbruk |
3 |
03 |
Fisk och andra fiskeriprodukter; vattenbruksprodukter; stödtjänster till fiske |
4 |
05–09 |
Produkter från utvinning av mineral |
5 |
10–12 |
Livsmedel; drycker; tobaksvaror |
6 |
13–15 |
Textilvaror; kläder; läder, läder- och skinnvaror m.m. |
7 |
16 |
Trä och varor av trä och kork (utom möbler); varor av halm, rotting o.d. |
8 |
17 |
Papper och pappersvaror |
9 |
18 |
Grafiska tjänster och tjänster avseende reproduktion av inspelningar |
10 |
19 |
Stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter |
11 |
20 |
Kemikalier och kemiska produkter |
12 |
21 |
Farmaceutiska basprodukter och läkemedel |
13 |
22 |
Gummi- och plastvaror |
14 |
23 |
Andra icke-metalliska mineraliska produkter |
15 |
24 |
Metaller |
16 |
25 |
Metallvaror, utom maskiner och apparater |
17 |
26 |
Datorer, elektronikvaror och optik |
18 |
27 |
Elapparatur |
19 |
28 |
Maskiner som ej ingår i annan underavdelning |
20 |
29 |
Motorfordon, släpfordon och påhängsvagnar |
21 |
30 |
Andra transportmedel |
22 |
31–32 |
Möbler; andra tillverkade varor |
23 |
33 |
Tjänster avseende reparation och installation av maskiner och apparater |
24 |
35 |
El, gas, värme och kyla |
25 |
36 |
Naturligt vatten; vattenförsörjningstjänster |
26 |
37–39 |
Avloppsreningstjänster; avloppsslam; avfallshanteringstjänster; återvinningstjänster; sanerings-, efterbehandlings- och andra tjänster för avfallshantering |
27 |
41–43 |
Byggnader och byggnadsarbeten |
28 |
45 |
Handel samt reparation av motorfordon |
29 |
46 |
Parti- och provisionshandel utom med motorfordon |
30 |
47 |
Detaljhandel utom med motorfordon |
31 |
49 |
Tjänster avseende landtransport; transport i rörsystem |
32 |
50 |
Tjänster avseende sjötransport |
33 |
51 |
Tjänster avseende lufttransport |
34 |
52 |
Tjänster avseende magasinering och stödtjänster till transport |
35 |
53 |
Postbefordran och kurirtjänster |
36 |
55–56 |
Hotell- och restaurangtjänster |
37 |
58 |
Förlagstjänster |
38 |
59–60 |
Tjänster avseende film-, video- och tv-produktion, ljudinspelningar och fonogramutgivning; tjänster avseende planering och sändning av program |
39 |
61 |
Telekommunikation |
40 |
62–63 |
Dataprogrammerings-, datakonsulttjänster o.d.; informationstjänster |
41 |
64 |
Finansiella tjänster utom försäkring och pensionsfondstjänster |
42 |
65 |
Tjänster avseende försäkring, återförsäkring och pensionsfonder utom obligatorisk socialförsäkring |
43 |
66 |
Stödtjänster till finansiella tjänster och försäkringstjänster |
44 |
68 |
Fastighetstjänster |
44a |
|
Varav imputerade hyror för ägarbebodda bostäder |
45 |
69–70 |
Juridiska och ekonomiska konsulttjänster; tjänster som tillhandahålls av huvudkontor; företagsrådgivningstjänster |
46 |
71 |
Arkitekt- och tekniska konsulttjänster; teknisk provning och analys |
47 |
72 |
Tjänster avseende vetenskaplig forskning och utveckling |
48 |
73 |
Reklam och marknadsundersökningstjänster |
49 |
74–75 |
Tjänster från annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik; veterinärtjänster |
50 |
77 |
Tjänster avseende uthyrning och leasing |
51 |
78 |
Arbetsförmedlings-, bemannings- och andra personalrelaterade tjänster |
52 |
79 |
Resetjänster och relaterade tjänster |
53 |
80–82 |
Säkerhets- och bevakningstjänster; fastighetsservice till byggnader samt skötsel och underhåll av grönytor; kontorstjänster och andra företagstjänster |
54 |
84 |
Tjänster avseende offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring |
55 |
85 |
Tjänster avseende utbildning |
56 |
86 |
Tjänster avseende hälso- och sjukvård |
57 |
87–88 |
Tjänster avseende vård och omsorg med boende; tjänster avseende öppna sociala insatser |
58 |
90–92 |
Konstnärliga och kulturella tjänster samt underhållningstjänster; biblioteks-, arkiv- och museitjänster m.m.; spel- och vadhållningstjänster |
59 |
93 |
Idrotts-, fritids- och nöjestjänster |
60 |
94 |
Tjänster som tillhandahålls av intresseorganisationer |
61 |
95 |
Tjänster avseende reparation av datorer, hushållsartiklar och personliga artiklar |
62 |
96 |
Andra konsumenttjänster |
63 |
97–98 |
Tjänster avseende förvärvsarbete i hushåll; hushållens produktion av diverse varor och tjänster för eget bruk |
64 |
99 |
Internationella organisationers, utländska ambassaders o.d. tjänster |
P*88
Löpnr |
Huvudgrupper i CPA 2008 |
Benämning |
1 |
01 |
Jordbruks- och jaktprodukter och tjänster i anslutning härtill |
2 |
02 |
Skogsbruksprodukter och tjänster i anslutning till skogsbruk |
3 |
03 |
Fisk och andra fiskeriprodukter; vattenbruksprodukter; stödtjänster till fiske |
4 |
05 |
Stenkol och brunkol |
5 |
06 |
Råpetroleum och naturgas |
6 |
07 |
Metallmalmer |
7 |
08 |
Andra produkter från utvinning av mineral |
8 |
09 |
Stödtjänster till utvinning |
9 |
10 |
Livsmedel |
10 |
11 |
Drycker |
11 |
12 |
Tobaksvaror |
12 |
13 |
Textilvaror |
13 |
14 |
Kläder |
14 |
15 |
Läder, läder- och skinnvaror m.m. |
15 |
16 |
Trä och varor av trä och kork (utom möbler); varor av halm, rotting o.d. |
16 |
17 |
Papper och pappersvaror |
17 |
18 |
Grafiska tjänster och tjänster avseende reproduktion av inspelningar |
18 |
19 |
Stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter |
19 |
20 |
Kemikalier och kemiska produkter |
20 |
21 |
Farmaceutiska basprodukter och läkemedel |
21 |
22 |
Gummi- och plastvaror |
22 |
23 |
Andra icke-metalliska mineraliska produkter |
23 |
24 |
Metaller |
24 |
25 |
Metallvaror, utom maskiner och apparater |
25 |
26 |
Datorer, elektronikvaror och optik |
26 |
27 |
Elapparatur |
27 |
28 |
Maskiner som ej ingår i annan underavdelning |
28 |
29 |
Motorfordon, släpfordon och påhängsvagnar |
29 |
30 |
Andra transportmedel |
30 |
31 |
Möbler |
31 |
32 |
Andra tillverkade varor |
32 |
33 |
Tjänster avseende reparation och installation av maskiner och apparater |
33 |
35 |
El, gas, värme och kyla |
34 |
36 |
Naturligt vatten; vattenförsörjningstjänster |
35 |
37 |
Avloppsreningstjänster; avloppsslam |
36 |
38 |
Avfallshanteringstjänster; återvinningstjänster |
37 |
39 |
Sanerings-, efterbehandlings- och andra tjänster för avfallshantering |
38 |
41 |
Byggnader och byggnadsarbeten |
39 |
42 |
Anläggningsarbeten |
40 |
43 |
Specialiserade bygg- och anläggningsarbeten |
41 |
45 |
Handel samt reparation av motorfordon |
42 |
46 |
Parti- och provisionshandel utom med motorfordon |
43 |
47 |
Detaljhandel utom med motorfordon |
44 |
49 |
Tjänster avseende landtransport; transport i rörsystem |
45 |
50 |
Tjänster avseende sjötransport |
46 |
51 |
Tjänster avseende lufttransport |
47 |
52 |
Tjänster avseende magasinering och stödtjänster till transport |
48 |
53 |
Postbefordran och kurirtjänster |
49 |
55 |
Hotell- och logitjänster |
50 |
56 |
Bar- och restaurangtjänster |
51 |
58 |
Förlagstjänster |
52 |
59 |
Tjänster avseende film-, video- och tv-produktion, ljudinspelningar och fonogramutgivning |
53 |
60 |
Tjänster avseende planering och sändning av program |
54 |
61 |
Telekommunikation |
55 |
62 |
Dataprogrammerings-, datakonsulttjänster o.d. |
56 |
63 |
Informationstjänster |
57 |
64 |
Finansiella tjänster utom försäkring och pensionsfondstjänster |
58 |
65 |
Tjänster avseende försäkring, återförsäkring och pensionsfonder utom obligatorisk socialförsäkring |
59 |
66 |
Stödtjänster till finansiella tjänster och försäkringstjänster |
60 |
68 |
Fastighetstjänster |
60a |
|
Varav imputerade hyror för ägarbebodda bostäder |
61 |
69 |
Juridiska och ekonomiska konsulttjänster |
62 |
70 |
Tjänster som tillhandahålls av huvudkontor; företagsrådgivningstjänster |
63 |
71 |
Arkitekt- och tekniska konsulttjänster; teknisk provning och analys |
64 |
72 |
Tjänster avseende vetenskaplig forskning och utveckling |
65 |
73 |
Reklam och marknadsundersökningstjänster |
66 |
74 |
Tjänster från annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik |
67 |
75 |
Veterinärtjänster |
68 |
77 |
Tjänster avseende uthyrning och leasing |
69 |
78 |
Arbetsförmedlings-, bemannings- och andra personalrelaterade tjänster |
70 |
79 |
Resetjänster och relaterade tjänster |
71 |
80 |
Säkerhets- och bevakningstjänster |
72 |
81 |
Fastighetstjänster till byggnader samt skötsel och underhåll av grönytor |
73 |
82 |
Kontorstjänster och andra företagstjänster |
74 |
84 |
Tjänster avseende offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring |
75 |
85 |
Tjänster avseende utbildning |
76 |
86 |
Tjänster avseende hälso- och sjukvård |
77 |
87 |
Tjänster avseende vård och omsorg med boende |
78 |
88 |
Tjänster avseende öppna sociala insatser |
79 |
90 |
Konstnärliga och kulturella tjänster samt underhållningstjänster |
80 |
91 |
Biblioteks-, arkiv- och museitjänster m.m. |
81 |
92 |
Spel- och vadhållningstjänster |
82 |
93 |
Idrotts-, fritids- och nöjestjänster |
83 |
94 |
Tjänster som tillhandahålls av intresseorganisationer |
84 |
95 |
Tjänster avseende reparation av datorer, hushållsartiklar och personliga artiklar |
85 |
96 |
Andra konsumenttjänster |
86 |
97 |
Tjänster avseende förvärvsarbete i hushåll |
87 |
98 |
Tjänster avseende hushållens produktion av diverse varor och tjänster för eget bruk |
88 |
99 |
Internationella organisationers, utländska ambassaders o.d. tjänster |
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV DEN OFFENTLIGA FÖRVALTNINGENS UTGIFTER (COFOG)
01 |
Allmän offentlig förvaltning |
01.1 |
Verkställande och lagstiftande organ, ekonomi- och skatteförvaltning, utrikesförvaltning |
01.2 |
Internationellt ekonomiskt bistånd |
01.3 |
Allmänna förvaltningstjänster |
01.4 |
Grundforskning |
01.5 |
FoU Allmän offentlig förvaltning |
01.6 |
Övrig allmän offentlig förvaltning |
01.7 |
Skuldtransaktioner avseende sektorn offentlig förvaltning |
01.8 |
Allmänna transfereringar mellan olika delsektorer inom den sektorn offentlig förvaltning |
02 |
Försvar |
02.1 |
Militärt försvar |
02.2 |
Civilt försvar |
02.3 |
Internationellt militärt bistånd |
02.4 |
FoU Försvar |
02.5 |
Övrigt försvar |
03 |
Samhällsskydd och rättsskipning |
03.1 |
Polisverksamhet |
03.2 |
Brand- och räddningsverksamhet |
03.3 |
Rättsskipning |
03.4 |
Kriminalvård |
03.5 |
FoU Samhällsskydd och rättsskipning |
03.6 |
Övrigt samhällsskydd och rättsskipning |
04 |
Näringslivsfrågor |
04.1 |
Övergripande handels-, näringslivs- och arbetsmarknadsfrågor |
04.2 |
Jordbruk, skogsbruk, fiske och jakt |
04.3 |
Bränsle och energi |
04.4 |
Utvinning av mineral samt tillverkning och byggverksamhet |
04.5 |
Transporter |
04.6 |
Kommunikationer |
04.7 |
Andra näringsgrenar |
04.8 |
FoU Näringslivsfrågor |
04.9 |
Övriga ekonomiska frågor |
05 |
Miljöskydd |
05.1 |
Avfallshantering |
05.2 |
Hantering av avloppsvatten |
05.3 |
Föroreningsbekämpning |
05.4 |
Skydd av biologisk mångfald och landskap |
05.5 |
FoU Miljöskydd |
05.6 |
Övrigt miljöskydd |
06 |
Bostadsförsörjning och samhällsutveckling |
06.1 |
Bostadsförsörjning |
06.2 |
Samhällsutveckling |
06.3 |
Vattenförsörjning |
06.4 |
Gatubelysning |
06.5 |
FoU Bostadsförsörjning och samhällsutveckling |
06.6 |
Övrigt, bostadsförsörjning och samhällsutveckling |
07 |
Hälso- och sjukvård |
07.1 |
Medicinska produkter, apparater och anordningar |
07.2 |
Öppen sjukvård |
07.3 |
Sjukhusvård |
07.4 |
Folkhälsovård |
07.5 |
FoU Hälso- och sjukvård |
07.6 |
Övrig hälso- och sjukvård |
08 |
Fritidsverksamhet, kultur och religion |
08.1 |
Fritids- och idrottsverksamhet |
08.2 |
Kulturell verksamhet |
08.3 |
Radio-, tv- och förlagsverksamhet |
08.4 |
Religiös verksamhet och annan samhällsverksamhet |
08.5 |
FoU Fritidsverksamhet, kultur och religion |
08.6 |
Övrig fritidsverksamhet, kultur och religion |
09 |
Utbildning |
09.1 |
Förskoleutbildning och grundskoleutbildning årskurs 1–6 |
09.2 |
Grundskoleutbildning årskurs 7–9 och gymnasieutbildning |
09.3 |
Eftergymnasial utbildning utom högskoleutbildning |
09.4 |
Högskoleutbildning |
09.5 |
Ej nivåbestämd utbildning |
09.6 |
Stödtjänster till utbildning |
09.7 |
FoU Utbildning |
09.8 |
Övrig utbildning |
10 |
Socialt skydd |
10.1 |
Sjukdom och funktionshinder |
10.2 |
Ålderdom |
10.3 |
Efterlevande |
10.4 |
Familj och barn |
10.5 |
Arbetslöshet |
10.6 |
Boende |
10.7 |
Övrig social utsatthet |
10.8 |
FoU Socialt skydd |
10.9 |
Övrigt socialt skydd |
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV INDIVIDUELL KONSUMTION (Coicop)
01–12 Hushållens individuella konsumtionsutgifter
01 |
Livsmedel och alkoholfria drycker |
01.1 |
Livsmedel |
01.2 |
Alkoholfria drycker |
02 |
Alkoholhaltiga drycker, tobak och narkotika |
02.1 |
Alkoholhaltiga drycker |
02.2 |
Tobak |
02.3 |
Narkotika |
03 |
Kläder och skodon |
03.1 |
Kläder |
03.2 |
Skodon |
04 |
Bostäder, vatten, elektricitet, gas och andra bränslen |
04.1 |
Faktiskt betalda hyror för bostäder |
04.2 |
Imputerade hyror för bostäder |
04.3 |
Underhåll och reparation av bostaden |
04.4 |
Vattenförsörjning och diverse andra bostadstjänster |
04.5 |
Elektricitet, gas och andra bränslen |
05 |
Möbler, hushållsutrustning och rutinunderhåll av bostaden |
05.1 |
Möbler och inventarier, mattor och andra golvbeläggningar |
05.2 |
Hushållstextilier |
05.3 |
Hushållsutrustning |
05.4 |
Glas, porslin och bestick samt övrigt husgeråd |
05.5 |
Verktyg och redskap för hus och trädgård |
05.6 |
Varor och tjänster för rutinmässigt hushållsunderhåll |
06 |
Hälso- och sjukvård |
06.1 |
Medicinska produkter, apparater och anordningar |
06.2 |
Öppen sjukvård |
06.3 |
Sjukhusvård |
07 |
Transporter |
07.1 |
Inköp av fordon |
07.2 |
Driftskostnader för personliga transportmedel |
07.3 |
Transporttjänster |
08 |
Kommunikationer |
08.1 |
Posttjänster |
08.2 |
Telefon- och telefaxutrustning |
08.3 |
Telefon- och telefaxtjänster |
09 |
Rekreation och kultur |
09.1 |
Audiovisuell och fotografisk utrustning samt informationsbehandlingsutrustning |
09.2 |
Övriga större varaktiga varor för rekreation och kultur |
09.3 |
Övriga varor och utrustning för rekreation, trädgårdar och husdjur |
09.4 |
Fritidstjänster och kulturella tjänster |
09.5 |
Tidningar, böcker och skrivmaterial |
09.6 |
Paketresor |
10 |
Utbildning |
10.1 |
Förskoleutbildning och grundskoleutbildning årskurs 1–6 |
10.2 |
Grundskoleutbildning årskurs 7–9 och gymnasieutbildning |
10.3 |
Eftergymnasial utbildning utom högskoleutbildning |
10.4 |
Högskoleutbildning |
10.5 |
Ej nivåbestämd utbildning |
11 |
Restauranger och hotell |
11.1 |
Restaurangtjänster |
11.2 |
Inkvarteringstjänster |
12 |
Diverse varor och tjänster |
12.1 |
Personlig vård |
12.2 |
Prostitution |
12.3 |
Personliga tillhörigheter, ej tidigare nämnda |
12.4 |
Socialt skydd |
12.5 |
Försäkringar |
12.6 |
Finansiella tjänster, ej tidigare nämnda |
12.7 |
Övriga tjänster, ej tidigare nämnda |
13 |
Individuella konsumtionsutgifter för hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
13.1 |
Bostäder |
13.2 |
Hälso- och sjukvård |
13.3 |
Rekreation och kultur |
13.4 |
Utbildning |
13.5 |
Socialt skydd |
13.6 |
Övriga tjänster |
14 |
Offentliga myndigheters individuella konsumtionsutgifter |
14.1 |
Bostäder |
14.2 |
Hälso- och sjukvård |
14.3 |
Rekreation och kultur |
14.4 |
Utbildning |
14.5 |
Socialt skydd |
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV HUSHÅLLENS ICKE-VINSTDRIVANDE ORGANISATIONER (COPNI)
01 |
Bostäder |
02 |
Hälso- och sjukvård |
02.1 |
Medicinska produkter, apparater och anordningar |
02.2 |
Öppen sjukvård |
02.3 |
Sjukhusvård |
02.4 |
Folkhälsovård |
02.5 |
FoU Hälso- och sjukvård |
02.6 |
Andra hälso- och sjukvårdstjänster |
03 |
Fritid och kultur |
03.1 |
Fritids- och idrottstjänster |
03.2 |
Kulturella tjänster |
04 |
Utbildning |
04.1 |
Förskoleutbildning och grundskoleutbildning årskurs 1–6 |
04.2 |
Grundskoleutbildning årskurs 7–9 och gymnasieutbildning |
04.3 |
Eftergymnasial utbildning utom högskoleutbildning |
04.4 |
Högskoleutbildning |
04.5 |
Ej nivåbestämd utbildning |
04.6 |
FoU Utbildning |
04.7 |
Andra utbildningstjänster |
05 |
Socialt skydd |
05.1 |
Tjänster för socialt skydd |
05.2 |
FoU Socialt skydd |
06 |
Religion |
07 |
Politiska partier, arbetstagar- och branschorganisationer |
07.1 |
Tjänster från politiska partier |
07.2 |
Tjänster från arbetstagarorganisationer |
07.3 |
Tjänster från branschorganisationer |
08 |
Miljöskydd |
08.1 |
Miljöskyddstjänster |
08.2 |
FoU Miljöskydd |
09 |
Tjänster, ej tidigare nämnda |
09.1 |
Tjänster, ej tidigare nämnda (utom FoU) |
09.2 |
Tjänster inom FoU, ej tidigare nämnda |
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV PRODUCENTERNAS UTGIFTER (COPP)
01 |
Utgifter för infrastruktur |
01.1 |
Utgifter för väg- och anläggningsarbeten samt underhåll |
01.2 |
Utgifter för ingenjörsarbete och liknande tekniskt arbete |
01.3 |
Utgifter för informationsstyrning |
02 |
Utgifter för forskning och utveckling |
02.1 |
Utgifter för forskning och experimentell utveckling inom natur- och ingenjörsvetenskap |
02.2 |
Utgifter för forskning och experimentell utveckling inom samhällsvetenskap och humaniora |
03 |
Utgifter för miljöskydd |
03.1 |
Utgifter för skydd av atmosfären och klimatet |
03.2 |
Utgifter för hantering av avloppsvatten |
03.3 |
Utgifter för avfallshantering |
03.4 |
Utgifter för mark- och grundvattenskydd |
03.5 |
Utgifter för buller- och vibrationsbekämpning |
03.6 |
Utgifter för skydd av den biologiska mångfalden och landskapet |
03.7 |
Utgifter för övrigt miljöskydd |
04 |
Utgifter för marknadsföring |
04.1 |
Utgifter för direkta säljfrämjande åtgärder |
04.2 |
Utgifter för reklam |
04.3 |
Utgifter för övrig marknadsföring |
05 |
Utgifter för personalutveckling |
05.1 |
Utgifter för utbildning och undervisning |
05.2 |
Utgifter för hälsovård |
05.3 |
Utgifter för sociala tjänster |
06 |
Utgifter för löpande produktionsprogram, ledning och administration |
06.1 |
Utgifter för löpande produktionsprogram |
06.2 |
Utgifter för extern transport |
06.3 |
Utgifter för säkerhet |
06.4 |
Utgifter för ledning och administration |
(1) I alla koder i sektorerna S.11 och S.12 står den femte siffran (1, 2 eller 3) för offentliga, nationella privata respektive utlandskontrollerade.
(2) Centralbanken (S.121) plus Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) utgör S.12B.
(3) Försäkringsbolag (S.128) plus Pensionsinstitut (S.129) utgör S.12I.
(4) Arbetsgivarnas avgifter anges på både kontot för inkomstbildning och kontot för allokering av primära inkomster som belopp som betalas av arbetsgivarna och mottas av arbetstagarna. På kontot för sekundär inkomstfördelning anges det att dessa belopp betalas av hushållen och mottas av de enheter som förvaltar de sociala försäkringssystemen. För att exakt samma värde ska anges i samtliga fall redovisas avdraget för den avgift som utgör en del av systemens produktion och de mottagande hushållens konsumtion också på kontot för sekundär inkomstfördelning som en separat post. Sociala försäkringssystemens administrationsavgifter (D.61SC) är således endast en justeringspost och inte en omfördelningstransaktion som sådan.
(5) Memorandumpost: utländska direktinvesteringar (ange kod FDI).
(6) Alla saldoposter kan beräknas brutto eller netto med avseende på kapitalförslitningen. Koden för bruttosaldoposter består av postens kod plus bokstaven g (gross). På motsvarande sätt anges nettovärde med bokstaven n (net) i förbindelse med en kod.
(7) Denna post är inte en saldopost i räkenskapssystemet. Den är summan av högra sidan av kapitalkontot. Då den emellertid är en viktig komponent i förändringar i nettoförmögenhet, kodas den tillsammans med de andra komponenterna i detta aggregat.
(8) För utlandet hänför sig denna post till förändringar i nettoförmögenhet som beror på bytesbalans och kapitaltransfereringar.
(9) Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar (AN.116) behandlas som en del av fasta investeringar, dvs. som anskaffning av fasta tillgångar. När stocknivåerna specificeras hänförs värdet av dessa kostnader vid ägarbyte till de icke-producerade tillgångar som de avser och anges således inte separat som en del av AN.11. Kostnaderna vid ägarbyte av mark ska ingå i markförbättringar (AN.1123). AN.116 ingår i den fullständiga förteckningen enbart i presentationssyfte.
(10) Memorandumpost: utländska direktinvesteringar (ange kod FDI).
KAPITEL 24
KONTONA
Tabell 24.1 – Konto 0: varu- och tjänstekonto
Tillgångar |
Användning |
||||
P.1 |
Produktion |
3 604 |
P.2 |
Insatsförbrukning |
1 883 |
P.11 |
Marknadsproduktion |
3 077 |
P.3 |
Konsumtionsutgift |
1 399 |
P.12 |
Produktion för egen slutlig användning |
147 |
P.31 |
Individuell konsumtionsutgift |
1 230 |
P.13 |
Icke-marknadsproduktion |
380 |
P.32 |
Kollektiv konsumtionsutgift |
169 |
D.21 |
Produktskatter |
141 |
P.5g |
Bruttoinvestering |
414 |
|
P.511 |
Anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar |
359 |
||
D.31 |
Produktsubventioner |
–8 |
P.5111 |
Anskaffning av nya fasta tillgångar |
358 |
|
P.5112 |
Anskaffning av befintliga fasta tillgångar |
9 |
||
P.7 |
Import av varor och tjänster |
499 |
P.5113 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar |
–8 |
P.71 |
Import av varor |
392 |
P.512 |
Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar |
17 |
P.72 |
Import av tjänster |
107 |
|
||
|
P.52 |
Lagerinvestering |
28 |
||
P.53 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål |
10 |
|||
P.6 |
Export av varor och tjänster |
540 |
|||
P.61 |
Export av varor |
462 |
|||
P.62 |
Export av tjänster |
78 |
Tabell 24.2 – Kontosystem för den totala ekonomin
I: |
Produktionskonto |
Användning |
Tillgångar |
||||
P.2 |
Insatsförbrukning |
1 883 |
P.1 |
Produktion |
3 604 |
|
P.11 |
Marknadsproduktion |
3 077 |
||
P.12 |
Produktion för egen slutlig användning |
147 |
|||
P.13 |
Icke-marknadsproduktion |
380 |
|||
D.21–D.31 |
Produktskatter minus produktsubventioner |
133 |
|||
B.1*g |
Bruttonationalprodukt |
1 854 |
|
||
P.51c |
Kapitalförslitning |
222 |
|||
B.1*n |
Nettonationalprodukt |
1 632 |
II: |
Konton för fördelning och användning av inkomster |
II.1: |
Konto för primär inkomstfördelning |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
1 150 |
B.1*g |
Bruttonationalprodukt |
1 854 |
D.11 |
Egentlig lön |
950 |
B.1*n |
Nettonationalprodukt |
1 632 |
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
200 |
|
||
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
181 |
|||
D.1211 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
168 |
|||
D.1212 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
13 |
|||
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
19 |
|||
D.1221 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
18 |
|||
D.1222 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
|||
D.2 |
Skatter på produktion och import |
235 |
|||
D.21 |
Produktskatter |
141 |
|||
D.211 |
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) |
121 |
|||
D.212 |
Skatter och tullar på import, exklusive moms |
17 |
|||
D.2121 |
Importtullar |
17 |
|||
D.2122 |
Skatter på import, exklusive moms och importtullar |
0 |
|||
D.214 |
Produktskatter, exklusive moms och importskatter |
3 |
|||
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
94 |
|||
D.3 |
Subventioner |
–44 |
|||
D.31 |
Produktsubventioner |
–8 |
|||
D.311 |
Importsubventioner |
0 |
|||
D.319 |
Övriga produktsubventioner |
–8 |
|||
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
–36 |
|||
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
452 |
|||
B.3g |
Sammansatt förvärvsinkomst, brutto |
61 |
|||
P.51c1 |
Kapitalförslitning i driftsöverskott brutto |
214 |
|||
P.51c2 |
Kapitalförslitning i sammansatt förvärvsinkomst brutto |
8 |
|||
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
238 |
|||
B.3n |
Sammansatt förvärvsinkomst, netto |
53 |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
391 |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
452 |
D.41 |
Ränta |
217 |
B.3g |
Sammansatt förvärvsinkomst, brutto |
61 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
62 |
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
238 |
D.421 |
Utdelning från bolag |
54 |
B.3n |
Sammansatt förvärvsinkomst, netto |
53 |
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
8 |
|
||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
0 |
D.1 |
Ersättningar till anställda |
1 154 |
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
47 |
D.11 |
Egentlig lön |
954 |
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
|
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
200 |
|
|
25 |
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
181 |
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
|
D.1211 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
168 |
|
|
8 |
D.1212 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
13 |
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
19 |
|
|
14 |
D.1221 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
18 |
D.4431 |
Utdelning från bolag tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
D.1222 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
|
|
6 |
|
||
D.4432 |
Kvarhållen utdelning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
D.2 |
Skatter på produktion och import |
235 |
|
|
8 |
D.21 |
Produktskatter |
141 |
D.45 |
Arrenden |
65 |
D.211 |
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) |
121 |
|
D.212 |
Skatter och tullar på import, exklusive moms |
17 |
||
D.2121 |
Importtullar |
17 |
|||
D.2122 |
Skatter på import, exklusive moms och importtullar |
0 |
|||
D.214 |
Produktskatter, exklusive moms och importskatter |
3 |
|||
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
94 |
|||
D.3 |
Subventioner |
–44 |
|||
D.31 |
Produktsubventioner |
–8 |
|||
D.311 |
Importsubventioner |
0 |
|||
D.319 |
Övriga produktsubventioner |
–8 |
|||
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
–36 |
|||
D.4 |
Kapitalinkomst |
397 |
|||
D.41 |
Ränta |
209 |
|||
D.42 |
Inkomst från bolag |
62 |
|||
D.421 |
Utdelning från bolag |
53 |
|||
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
9 |
|||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
14 |
|||
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
47 |
|||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
25 |
|||
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
8 |
|||
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
14 |
|||
D.4431 |
Utdelning från bolag tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
6 |
|||
D.4432 |
Kvarhållen utdelning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
8 |
|||
D.45 |
Arrenden |
65 |
|||
B.5*g |
Bruttonationalinkomst |
1 864 |
|
||
B.5*n |
Nettonationalinkomst |
1 642 |
II.1.2.1: |
Konto för företagarinkomster |
Användning |
Tillgångar |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
240 |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
452 |
D.41 |
Ränta |
162 |
B.3g |
Sammansatt förvärvsinkomst, brutto |
61 |
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
47 |
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
238 |
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
25 |
B.3n |
Sammansatt förvärvsinkomst, netto |
53 |
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
|
|
||
|
|
8 |
D.4 |
Kapitalinkomst |
245 |
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
D.41 |
Ränta |
139 |
|
|
14 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
35 |
D.45 |
Arrenden |
31 |
D.421 |
Utdelning från bolag |
35 |
|
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
0 |
||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
11 |
|||
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
16 |
|||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
5 |
|||
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
0 |
|||
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
11 |
|||
D.45 |
Arrenden |
44 |
|||
B.4g |
Företagarinkomst, brutto |
343 |
|
||
B.4n |
Företagarinkomst, netto |
174 |
II.1.2.2: |
Konto för allokering av övriga primära inkomster |
Användning |
Tillgångar |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
151 |
B.4g |
Företagarinkomst, brutto |
343 |
D.41 |
Ränta |
55 |
B.4n |
Företagarinkomst, netto |
174 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
62 |
|
||
D.421 |
Utdelning från bolag |
54 |
D.1 |
Ersättningar till anställda |
1 154 |
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
8 |
D.11 |
Egentlig lön |
954 |
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
0 |
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
200 |
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
|
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
181 |
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
|
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
19 |
|
|
|
|
||
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
|
D.2 |
Skatter på produktion och import |
235 |
|
|
|
D.21 |
Produktskatter |
141 |
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
D.211 |
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) |
121 |
|
|
|
D.212 |
Skatter och tullar på import, exklusive moms |
17 |
D.45 |
Arrenden |
34 |
D.2121 |
Importtullar |
17 |
|
D.2122 |
Skatter på import, exklusive moms och importtullar |
0 |
||
D.214 |
Produktskatter, exklusive moms och importskatter |
3 |
|||
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
94 |
|||
D.3 |
Subventioner |
–44 |
|||
D.31 |
Produktsubventioner |
–8 |
|||
D.311 |
Importsubventioner |
0 |
|||
D.319 |
Övriga produktsubventioner |
–8 |
|||
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
–36 |
|||
D.4 |
Kapitalinkomst |
152 |
|||
D.41 |
Ränta |
70 |
|||
D.42 |
Inkomst från bolag |
27 |
|||
D.421 |
Utdelning från bolag |
18 |
|||
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
9 |
|||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
3 |
|||
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
31 |
|||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
20 |
|||
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
8 |
|||
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
3 |
|||
D.45 |
Arrenden |
21 |
|||
B.5*g |
Bruttonationalinkomst |
1 864 |
|
||
B.5*n |
Nettonationalinkomst |
1 642 |
II.2: |
Konto för sekundär inkomstfördelning |
Användning |
Tillgångar |
||||
|
Löpande transfereringar |
1 212 |
B.5*g |
Bruttonationalinkomst |
1 864 |
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
212 |
B.5*n |
Nettonationalinkomst |
1 642 |
D.51 |
Inkomstskatter |
203 |
|
||
D.59 |
Övriga löpande skatter |
9 |
Löpande transfereringar |
1 174 |
|
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
333 |
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
213 |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
181 |
D.51 |
Inkomstskatter |
204 |
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
168 |
D.59 |
Övriga löpande skatter |
9 |
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
13 |
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
333 |
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
19 |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
181 |
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
18 |
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
168 |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
13 |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
129 |
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
19 |
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter |
115 |
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
18 |
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter |
14 |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
D.614 |
Hushållens kompletterande egenavgifter |
10 |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
129 |
D.6141 |
Hushållens kompletterande pensionsavgifter |
8 |
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter |
115 |
D.6142 |
Hushållens kompletterande egenavgifter, utom pensionsavgifter |
2 |
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter |
14 |
D.61SC |
Sociala försäkringssystemens administrationsavgifter |
–6 |
D.614 |
Hushållens kompletterande egenavgifter |
10 |
|
D.6141 |
Hushållens kompletterande pensionsavgifter |
8 |
||
D.62 |
Sociala förmåner, andra än in natura |
384 |
D.6142 |
Hushållens kompletterande egenavgifter, utom pensionsavgifter |
2 |
D.621 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner |
53 |
D.61SC |
Sociala försäkringssystemens administrationsavgifter |
6 |
D.6211 |
Kontanta pensionsförmåner från sociala trygghetssystem |
45 |
|
||
D.6212 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner, utom pensionsförmåner |
8 |
D.62 |
Sociala förmåner, andra än in natura |
384 |
D.622 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem |
279 |
D.621 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner |
53 |
D.6221 |
Pensionsförmåner från andra sociala försäkringssystem |
250 |
D.6211 |
Kontanta pensionsförmåner från sociala trygghetssystem |
45 |
D.6222 |
Övriga förmåner från andra sociala försäkringssystem, utom pensionsförmåner |
29 |
D.6212 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner, utom pensionsförmåner |
8 |
D.623 |
Kontant socialt bistånd |
52 |
D.622 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem |
279 |
|
D.6221 |
Pensionsförmåner från andra sociala försäkringssystem |
250 |
||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
283 |
D.6222 |
Övriga förmåner från andra sociala försäkringssystem, utom pensionsförmåner |
29 |
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
56 |
D.623 |
Kontant socialt bistånd |
52 |
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
43 |
|
||
D.712 |
Premier för skadeåterförsäkring, netto |
13 |
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
244 |
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
48 |
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
47 |
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
45 |
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
44 |
D.722 |
Ersättningar från skadeåterförsäkring |
3 |
D.712 |
Premier för skadeåterförsäkring, netto |
3 |
D.73 |
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen |
96 |
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
57 |
D.74 |
Löpande internationellt samarbete |
22 |
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
42 |
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
52 |
D.722 |
Ersättningar från skadeåterförsäkring |
15 |
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
36 |
D.73 |
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen |
96 |
D.752 |
Löpande transfereringar mellan hushåll |
7 |
D.74 |
Löpande internationellt samarbete |
1 |
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
9 |
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
43 |
D.76 |
EU:s moms- och BNI-baserade egna medel |
9 |
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
36 |
|
D.752 |
Löpande transfereringar mellan hushåll |
1 |
||
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
6 |
|||
B.6*g |
Disponibel nationalinkomst, brutto |
1 826 |
|
||
B.6*n |
Disponibel nationalinkomst, netto |
1 604 |
II.3: |
Konto för omfördelning av inkomster in natura |
Användning |
Tillgångar |
||||
D.63 |
Sociala naturaförmåner |
215 |
B.6*g |
Disponibel nationalinkomst, brutto |
1 826 |
D.631 |
Sociala naturaförmåner – icke-marknadsproduktion |
211 |
B.6*n |
Disponibel nationalinkomst, netto |
1 604 |
D.632 |
Sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion |
4 |
|
||
|
D.63 |
Sociala naturaförmåner |
215 |
||
D.631 |
Sociala naturaförmåner – icke-marknadsproduktion |
211 |
|||
D.632 |
Sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion |
4 |
|||
B.7*g |
Justerad disponibel nationalinkomst, brutto |
1 826 |
|
||
B.7*n |
Justerad disponibel nationalinkomst, netto |
1 604 |
II.4: |
Inkomstanvändningskonto |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
|
B.6*g |
Nationell disponibel inkomst, brutto |
1 826 |
||
P.3 |
Konsumtionsutgift |
1 399 |
B.6*n |
Nationell disponibel inkomst, netto |
1 604 |
P.31 |
Individuell konsumtionsutgift |
1 230 |
|
||
P.32 |
Kollektiv konsumtionsutgift |
169 |
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
11 |
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
11 |
|
||
B.8*g |
Nationellt sparande, brutto |
427 |
|||
B.8*n |
Nationellt sparande, netto |
205 |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
|
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
1 826 |
||
P.4 |
Faktisk konsumtion |
1 399 |
B.7n |
Justerad disponibel inkomst, netto |
1 604 |
P.41 |
Faktisk individuell konsumtion |
1 230 |
|
||
P.42 |
Faktisk kollektiv konsumtion |
169 |
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
11 |
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
11 |
|
||
B.8g |
Sparande, brutto |
427 |
|||
B.8n |
Sparande, netto |
205 |
III: |
Kapitalbildningskonton |
III.1: |
Kapitalkonto |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
202 |
B.8*n |
Nationellt sparande, netto |
205 |
|
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
62 |
||
D.91r |
Kapitalskatter, att erhålla |
2 |
|||
D.92r |
Investeringsbidrag, att erhålla |
23 |
|||
D.99r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
37 |
|||
D.9p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–65 |
|||
D.91p |
Kapitalskatter, att betala |
–2 |
|||
D.92p |
Investeringsbidrag, att betala |
–27 |
|||
D.99p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–36 |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
P.5g |
Bruttoinvestering |
414 |
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
202 |
P.5n |
Nettoinvestering |
192 |
|
||
P.51g |
Fast bruttoinvestering |
376 |
|||
P.511 |
Anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar |
359 |
|||
P.5111 |
Anskaffning av nya fasta tillgångar |
358 |
|||
P.5112 |
Anskaffning av befintliga fasta tillgångar |
9 |
|||
P.5113 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar |
–8 |
|||
P.512 |
Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar |
17 |
|||
P.51c |
Kapitalförslitning |
– 222 |
|||
P.52 |
Lagerinvestering |
28 |
|||
P.53 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål |
10 |
|||
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
0 |
|||
NP.1 |
Anskaffning minus avyttring av naturresurser |
0 |
|||
NP.2 |
Anskaffning minus avyttring av kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
|||
NP.3 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
|||
B.9 |
Finansiellt sparande |
10 |
III.2: |
Konto för finansiella transaktioner |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
B.9 |
Finansiellt sparande |
10 |
||
F |
Nettoförvärv av finansiella tillgångar |
436 |
F |
Nettoökning av skulder |
426 |
F.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
–1 |
F.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
F.11 |
Monetärt guld |
–1 |
F.11 |
Monetärt guld |
|
F.12 |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
F.12 |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
89 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
102 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
33 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
35 |
F.22 |
Överförbar inlåning |
26 |
F.22 |
Överförbar inlåning |
28 |
F.221 |
Interbankpositioner |
–5 |
F.221 |
Interbankpositioner |
–5 |
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
31 |
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
33 |
F.29 |
Övrig inlåning |
30 |
F.29 |
Övrig inlåning |
39 |
F.3 |
Skuldebrev |
86 |
F.3 |
Skuldebrev |
74 |
F.31 |
Kortfristiga |
27 |
F.31 |
Kortfristiga |
24 |
F.32 |
Långfristiga |
59 |
F.32 |
Långfristiga |
50 |
F.4 |
Lån |
78 |
F.4 |
Lån |
47 |
F.41 |
Kortfristiga |
22 |
F.41 |
Kortfristiga |
11 |
F.42 |
Långfristiga |
56 |
F.42 |
Långfristiga |
36 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
107 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
105 |
F.51 |
Ägarandelar |
91 |
F.51 |
Ägarandelar |
94 |
F.511 |
Noterade aktier |
77 |
F.511 |
Noterade aktier |
84 |
F.512 |
Onoterade aktier |
7 |
F.512 |
Onoterade aktier |
7 |
F.519 |
Andra ägarandelar |
7 |
F.519 |
Andra ägarandelar |
3 |
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
16 |
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
11 |
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
7 |
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
5 |
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
9 |
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
6 |
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
48 |
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
48 |
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
7 |
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
7 |
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
22 |
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
22 |
F.63 |
Pensionsrätter |
11 |
F.63 |
Pensionsrätter |
11 |
F.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
3 |
F.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
3 |
F.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
2 |
F.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
2 |
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
3 |
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
3 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
14 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
11 |
F.71 |
Finansiella derivat |
12 |
F.71 |
Finansiella derivat |
9 |
F.711 |
Optioner |
5 |
F.711 |
Optioner |
4 |
F.712 |
Terminer |
7 |
F.712 |
Terminer |
5 |
F.72 |
Personaloptioner |
2 |
F.72 |
Personaloptioner |
2 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
15 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
39 |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
7 |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
16 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
8 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
23 |
III.3: |
Konto för andra förändringar i tillgångarna |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.1 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar |
33 |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
1 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
3 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
30 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.21 |
Naturresurser |
26 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
1 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
4 |
K.6 |
Förändringar i klassificering |
2 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
2 |
K.2 |
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
–11 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
K.21 |
Uttag av naturresurser |
–8 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.21 |
Naturresurser |
–8 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
2 |
K.22 |
Övrigt ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
–3 |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
–1 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
–2 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.3 |
Förlust genom katastrofer |
–11 |
Andra volymförändringar, totalt |
3 |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–9 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
–2 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
|
K.4 |
Konfiskation utan ersättning |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
|
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
|
K.5 |
Övriga volymförändringar |
2 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
1 |
AF |
Finansiella tillgångar |
3 |
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
0 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
1 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
K.6 |
Förändringar i klassificering |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
|
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
2 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 |
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
0 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
2 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
|
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
–2 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–2 |
|
||
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
|||
Andra volymförändringar, totalt |
13 |
||||
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–7 |
|||
AN.11 |
Fasta tillgångar |
–2 |
|||
AN.12 |
Lagerstockar |
–3 |
|||
AN.13 |
Värdeföremål |
–2 |
|||
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
17 |
|||
AN.21 |
Naturresurser |
9 |
|||
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
6 |
|||
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar |
3 |
|||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
|||
AF.4 |
Lån |
|
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
10 |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.7 |
Nominella kapitalvinster (+)/-förluster (–) |
|
K.7 |
Nominella kapitalvinster (–)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
280 |
AF |
Skulder |
76 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
126 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
111 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
7 |
AF.3 |
Skuldebrev |
42 |
AN.13 |
Värdeföremål |
8 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
154 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
34 |
AN.21 |
Naturresurser |
152 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
2 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
84 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
12 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
40 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
32 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster/-förluster |
288 |
III.3.2.1: |
Konto för neutrala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (+)/-förluster (–) |
|
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (–)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
198 |
AF |
Skulder |
126 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
121 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
111 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
30 |
AN.12 |
Lagerstockar |
4 |
AF.3 |
Skuldebrev |
26 |
AN.13 |
Värdeföremål |
6 |
AF.4 |
Lån |
29 |
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
77 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
28 |
AN.21 |
Naturresurser |
76 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
7 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
1 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
6 |
AF |
Finansiella tillgångar |
136 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
16 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
30 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
25 |
|||
AF.4 |
Lån |
28 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
26 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
7 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
4 |
|||
|
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster/-förluster |
208 |
III.3.2.2: |
Konto för reala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.72 |
Reala kapitalvinster (+)/-förluster (–) |
|
K.72 |
Reala kapitalvinster (–)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
82 |
AF |
Skulder |
–50 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
5 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–30 |
AN.12 |
Lagerstockar |
3 |
AF.3 |
Skuldebrev |
16 |
AN.13 |
Värdeföremål |
2 |
AF.4 |
Lån |
–29 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
77 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
6 |
AN.21 |
Naturresurser |
76 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
–7 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
1 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
–6 |
AF |
Finansiella tillgångar |
–52 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
–4 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–30 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
15 |
|||
AF.4 |
Lån |
–28 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
6 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
–7 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
–4 |
|||
|
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster/-förluster |
80 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.1: |
Ingående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
4 621 |
AF |
Skulder |
7 762 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
2 818 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
2 579 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
1 471 |
AN.12 |
Lagerstockar |
114 |
AF.3 |
Skuldebrev |
1 311 |
AN.13 |
Värdeföremål |
125 |
AF.4 |
Lån |
1 437 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
1 803 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 756 |
AN.21 |
Naturresurser |
1 781 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
471 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
22 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
14 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
302 |
AF |
Finansiella tillgångar |
8 231 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
770 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
1 482 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
1 263 |
|||
AF.4 |
Lån |
1 384 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 614 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
470 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
21 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
227 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
5 090 |
IV.2: |
Förändringar i balansräkningen |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
Totala förändringar i tillgångar |
Totala förändringar i skulder |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
482 |
AF |
Skulder |
505 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
294 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
246 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
102 |
AN.12 |
Lagerstockar |
32 |
AF.3 |
Skuldebrev |
116 |
AN.13 |
Värdeföremål |
16 |
AF.4 |
Lån |
47 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
186 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
141 |
AN.21 |
Naturresurser |
178 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
49 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
8 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
11 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
39 |
AF |
Finansiella tillgångar |
523 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
11 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
89 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
126 |
|||
AF.4 |
Lån |
78 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
141 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
49 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
14 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
15 |
|||
|
B.10 |
Förändringar i nettoförmögenhet |
500 |
||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
202 |
|||
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
10 |
|||
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster |
288 |
|||
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster och kapitalförluster |
208 |
|||
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster och kapitalförluster |
80 |
IV.3: |
Utgående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
5 101 |
AF |
Skulder |
8 267 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
3 112 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
2 825 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
1 573 |
AN.12 |
Lagerstockar |
146 |
AF.3 |
Skuldebrev |
1 427 |
AN.13 |
Värdeföremål |
141 |
AF.4 |
Lån |
1 484 |
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
1 989 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 897 |
AN.21 |
Naturresurser |
1 959 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
520 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
30 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
25 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
341 |
AF |
Finansiella tillgångar |
8 754 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
781 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
1 571 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
1 389 |
|||
AF.4 |
Lån |
1 462 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 755 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
519 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
35 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
242 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
5 590 |
Tabell 24.3 – Kontosystem för icke-finansiella bolag
I: |
Produktionskonto |
Användning |
Tillgångar |
||||
P.2 |
Insatsförbrukning |
1 477 |
P.1 |
Produktion |
2 808 |
|
P.11 |
Marknadsproduktion |
2 808 |
||
P.12 |
Produktion för egen slutlig användning |
0 |
|||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
1 331 |
|
||
P.51c |
Kapitalförslitning |
157 |
|||
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
1 174 |
II: |
Konton för fördelning och användning av inkomster |
II.1: |
Konto för primär inkomstfördelning |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
986 |
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
1 331 |
D.11 |
Egentlig lön |
841 |
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
1 174 |
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
145 |
|
||
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
132 |
|||
D.1211 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
122 |
|||
D.1212 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
10 |
|||
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
13 |
|||
D.1221 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
12 |
|||
D.1222 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
|||
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
88 |
|||
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
–35 |
|||
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
292 |
|||
P.51c1 |
Kapitalförslitning i driftsöverskott brutto |
157 |
|||
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
135 |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
134 |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
292 |
D.41 |
Ränta |
56 |
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
135 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
47 |
|
||
D.421 |
Utdelning från bolag |
39 |
D.4 |
Kapitalinkomst |
96 |
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
8 |
D.41 |
Ränta |
33 |
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
0 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
10 |
D.45 |
Arrenden |
31 |
D.421 |
Utdelning från bolag |
10 |
|
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
|
||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
4 |
|||
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
8 |
|||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
5 |
|||
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
|
|||
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
3 |
|||
D.4431 |
Utdelning från bolag tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
1 |
|||
D.4432 |
Kvarhållen utdelning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
2 |
|||
D.45 |
Arrenden |
41 |
|||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
254 |
|
||
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
97 |
II.1.2.1: |
Konto för företagarinkomster |
Användning |
Tillgångar |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
87 |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
292 |
D.41 |
Ränta |
56 |
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
135 |
D.45 |
Arrenden |
31 |
|
||
|
D.4 |
Kapitalinkomst |
96 |
||
D.41 |
Ränta |
33 |
|||
D.42 |
Inkomst från bolag |
10 |
|||
D.421 |
Utdelning från bolag |
10 |
|||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
4 |
|||
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
8 |
|||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
5 |
|||
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
3 |
|||
D.45 |
Arrenden |
41 |
|||
B.4g |
Företagarinkomst, brutto |
301 |
|
||
B.4n |
Företagarinkomst, netto |
144 |
II.1.2.2: |
Konto för allokering av övriga primära inkomster |
Användning |
Tillgångar |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
47 |
B.4g |
Företagarinkomst, brutto |
301 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
47 |
B.4n |
Företagarinkomst, netto |
144 |
D.421 |
Utdelning från bolag |
39 |
|
||
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
8 |
|||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
0 |
|||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
254 |
|||
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
97 |
II.2: |
Konto för sekundär inkomstfördelning |
Användning |
Tillgångar |
||||
Löpande transfereringar |
98 |
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
254 |
|
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
24 |
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
97 |
D.51 |
Inkomstskatter |
20 |
|
||
D.59 |
Övriga löpande skatter |
4 |
Löpande transfereringar |
72 |
|
|
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
66 |
||
D.62 |
Sociala förmåner, andra än in natura |
62 |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
31 |
D.622 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem |
62 |
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
27 |
D.6221 |
Pensionsförmåner från andra sociala försäkringssystem |
49 |
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
4 |
D.6222 |
Övriga förmåner från andra sociala försäkringssystem, utom pensionsförmåner |
13 |
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
12 |
|
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
12 |
||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
12 |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
8 |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
25 |
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
8 |
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter |
19 |
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
4 |
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter |
6 |
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
1 |
D.61SC |
Sociala försäkringssystemens administrationsavgifter |
2 |
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
3 |
|
||
|
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
6 |
||
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
6 |
|||
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
6 |
|||
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
0 |
|||
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
228 |
|
||
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
71 |
II.4: |
Inkomstanvändningskonto |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
|
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
228 |
||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
0 |
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
71 |
B.8g |
Sparande, brutto |
228 |
|
||
B.8n |
Sparande, netto |
71 |
III: |
Kapitalbildningskonton |
III.1: |
Kapitalkonto |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
88 |
B.8n |
Sparande, netto |
71 |
|
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
33 |
||
D.92r |
Investeringsbidrag, att erhålla |
23 |
|||
D.99r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
10 |
|||
D.9p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–16 |
|||
D.91p |
Kapitalskatter, att betala |
0 |
|||
D.99p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–16 |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
P.5g |
Bruttoinvestering |
308 |
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
88 |
P.5n |
Nettoinvestering |
151 |
|
||
P.51g |
Fast bruttoinvestering |
280 |
|||
P.511 |
Anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar |
263 |
|||
P.5111 |
Anskaffning av nya fasta tillgångar |
262 |
|||
P.5112 |
Anskaffning av befintliga fasta tillgångar |
5 |
|||
P.5113 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar |
–4 |
|||
P.512 |
Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar |
17 |
|||
P.51c |
Kapitalförslitning |
– 157 |
|||
P.52 |
Lagerinvestering |
26 |
|||
P.53 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål |
2 |
|||
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
–7 |
|||
NP.1 |
Anskaffning minus avyttring av naturresurser |
–6 |
|||
NP.2 |
Anskaffning minus avyttring av kontrakt, leasingavtal och licenser |
–1 |
|||
NP.3 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
|||
B.9 |
Finansiellt sparande |
–56 |
III.2: |
Konto för finansiella transaktioner |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
B.9 |
Finansiellt sparande |
–56 |
||
F |
Nettoförvärv av finansiella tillgångar |
83 |
F |
Nettoökning av skulder |
139 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
39 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
F.21 |
Sedlar och mynt |
5 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
|
F.22 |
Överförbar inlåning |
30 |
F.22 |
Överförbar inlåning |
|
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
30 |
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
|
F.29 |
Övrig inlåning |
4 |
F.29 |
Övrig inlåning |
|
F.3 |
Skuldebrev |
7 |
F.3 |
Skuldebrev |
6 |
F.31 |
Kortfristiga |
10 |
F.31 |
Kortfristiga |
2 |
F.32 |
Långfristiga |
–3 |
F.32 |
Långfristiga |
4 |
F.4 |
Lån |
19 |
F.4 |
Lån |
21 |
F.41 |
Kortfristiga |
14 |
F.41 |
Kortfristiga |
4 |
F.42 |
Långfristiga |
5 |
F.42 |
Långfristiga |
17 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
10 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
83 |
F.51 |
Ägarandelar |
10 |
F.51 |
Ägarandelar |
83 |
F.511 |
Noterade aktier |
5 |
F.511 |
Noterade aktier |
77 |
F.512 |
Onoterade aktier |
3 |
F.512 |
Onoterade aktier |
3 |
F.519 |
Andra ägarandelar |
2 |
F.519 |
Andra ägarandelar |
3 |
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
0 |
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
|
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
0 |
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
|
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
0 |
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
|
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
1 |
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
|
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
0 |
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
|
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
0 |
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
|
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
3 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
3 |
F.71 |
Finansiella derivat |
3 |
F.71 |
Finansiella derivat |
2 |
F.711 |
Optioner |
1 |
F.711 |
Optioner |
2 |
F.712 |
Terminer |
2 |
F.712 |
Terminer |
0 |
F.72 |
Personaloptioner |
0 |
F.72 |
Personaloptioner |
1 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
4 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
26 |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
3 |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
6 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
1 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
20 |
III.3: |
Konto för andra förändringar i tillgångarna |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.1 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar |
26 |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
26 |
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
|
AN.21 |
Naturresurser |
22 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
4 |
K.6 |
Förändringar i klassificering |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
0 |
K.2 |
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
–9 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
K.21 |
Uttag av naturresurser |
–6 |
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
|
AN.21 |
Naturresurser |
–6 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.22 |
Övrigt ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
–3 |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
–1 |
AN.2 |
Icke-producerade ickefinansiella tillgångar |
|
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
–2 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.3 |
Förlust genom katastrofer |
–5 |
Andra volymförändringar, totalt |
0 |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–5 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
|
K.4 |
Konfiskation utan ersättning |
–5 |
AN.13 |
Värdeföremål |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–1 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
–4 |
AN.21 |
Naturresurser |
|
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
|
K.5 |
Övriga volymförändringar |
1 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
1 |
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
K.6 |
Förändringar i klassificering |
6 |
AF.3 |
Skuldebrev |
|
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
6 |
AF.4 |
Lån |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
3 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
1 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
2 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
|
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|
||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
|||
Andra volymförändringar, totalt |
14 |
||||
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–2 |
|||
AN.11 |
Fasta tillgångar |
1 |
|||
AN.12 |
Lagerstockar |
–3 |
|||
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
|||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
14 |
|||
AN.21 |
Naturresurser |
10 |
|||
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
4 |
|||
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar |
2 |
|||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
14 |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.7 |
Nominella kapitalvinster (+)/-förluster (–) |
|
K.7 |
Nominella kapitalvinster (–)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
144 |
AF |
Skulder |
18 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
63 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
58 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
AN.12 |
Lagerstockar |
4 |
AF.3 |
Skuldebrev |
1 |
AN.13 |
Värdeföremål |
1 |
AF.4 |
Lån |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
81 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
17 |
AN.21 |
Naturresurser |
80 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
1 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
8 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
3 |
|||
AF.4 |
Lån |
|
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
5 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster/-förluster |
134 |
III.3.2.1: |
Konto för neutrala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (+)/-förluster (–) |
|
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (–)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
101 |
AF |
Skulder |
37 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
60 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
58 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
1 |
AN.12 |
Lagerstockar |
1 |
AF.3 |
Skuldebrev |
1 |
AN.13 |
Värdeföremål |
1 |
AF.4 |
Lån |
18 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
41 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
14 |
AN.21 |
Naturresurser |
40 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
1 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
3 |
AF |
Finansiella tillgångar |
18 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
8 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
2 |
|||
AF.4 |
Lån |
1 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
3 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
3 |
|||
|
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster/-förluster |
82 |
III.3.2.2: |
Konto för reala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.72 |
Reala kapitalvinster (+)/-förluster (–) |
|
K.72 |
Reala kapitalvinster (–)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
43 |
AF |
Skulder |
–19 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
3 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–1 |
AN.12 |
Lagerstockar |
3 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AF.4 |
Lån |
–18 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
40 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
3 |
AN.21 |
Naturresurser |
40 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
–3 |
AF |
Finansiella tillgångar |
–10 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–8 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
1 |
|||
AF.4 |
Lån |
–1 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
–1 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
–3 |
|||
|
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster/-förluster |
52 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.1: |
Ingående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
2 151 |
AF |
Skulder |
3 221 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
1 274 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
1 226 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
40 |
AN.12 |
Lagerstockar |
43 |
AF.3 |
Skuldebrev |
44 |
AN.13 |
Värdeföremål |
5 |
AF.4 |
Lån |
897 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
877 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
1 987 |
AN.21 |
Naturresurser |
864 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
12 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
13 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
4 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
237 |
AF |
Finansiella tillgångar |
982 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
382 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
90 |
|||
AF.4 |
Lån |
50 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
280 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
25 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
5 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
150 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
–88 |
IV.2: |
Förändringar i balansräkningen |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
Totala förändringar i tillgångar |
Totala förändringar i skulder |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
301 |
AF |
Skulder |
157 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
195 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
165 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
27 |
AF.3 |
Skuldebrev |
7 |
AN.13 |
Värdeföremål |
3 |
AF.4 |
Lån |
21 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
106 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
100 |
AN.21 |
Naturresurser |
101 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
5 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
3 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
26 |
AF |
Finansiella tillgångar |
93 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
39 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
10 |
|||
AF.4 |
Lån |
19 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
17 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
3 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
4 |
|||
|
B.10 |
Förändringar i nettoförmögenhet |
237 |
||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
88 |
|||
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
14 |
|||
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster |
134 |
|||
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster och kapitalförluster |
82 |
|||
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster och kapitalförluster |
52 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.3: |
Utgående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
2 452 |
AF |
Skulder |
3 378 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
1 469 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
1 391 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
40 |
AN.12 |
Lagerstockar |
70 |
AF.3 |
Skuldebrev |
51 |
AN.13 |
Värdeföremål |
8 |
AF.4 |
Lån |
918 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
983 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 087 |
AN.21 |
Naturresurser |
965 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
12 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
18 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
7 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
263 |
AF |
Finansiella tillgångar |
1 075 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
421 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
100 |
|||
AF.4 |
Lån |
69 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
297 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
26 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
8 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
154 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
149 |
Tabell 24.4 – Kontosystem för finansiella bolag
I: |
Produktionskonto |
Användning |
Tillgångar |
||||
P.2 |
Insatsförbrukning |
52 |
P.1 |
Produktion |
146 |
|
P.11 |
Marknadsproduktion |
146 |
||
P.12 |
Produktion för egen slutlig användning |
0 |
|||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
94 |
|
||
P.51c |
Kapitalförslitning |
12 |
|||
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
82 |
II: |
Konton för fördelning och användning av inkomster |
II.1: |
Konto för primär inkomstfördelning |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
44 |
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
94 |
D.11 |
Egentlig lön |
29 |
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
82 |
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
5 |
|
||
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
4 |
|||
D.1211 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
4 |
|||
D.1212 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
|||
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
1 |
|||
D.1221 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
1 |
|||
D.1222 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
|||
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
4 |
|||
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
0 |
|||
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
46 |
|||
P.51c1 |
Kapitalförslitning i driftsöverskott brutto |
12 |
|||
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
34 |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
168 |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
46 |
D.41 |
Ränta |
106 |
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
34 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
15 |
|
||
D.421 |
Utdelning från bolag |
15 |
D.4 |
Kapitalinkomst |
149 |
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
0 |
D.41 |
Ränta |
106 |
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
0 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
25 |
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
47 |
D.421 |
Utdelning från bolag |
25 |
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
|
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
0 |
|
|
25 |
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
7 |
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
|
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
8 |
|
|
8 |
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
|
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
|
|
0 |
|
|
14 |
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
D.4431 |
Utdelning från bolag tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
|
|
8 |
|
|
6 |
D.4431 |
Utdelning från bolag tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
D.4432 |
Kvarhållen utdelning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
|
|
3 |
|
|
8 |
D.4432 |
Kvarhållen utdelning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
D.45 |
Arrenden |
0 |
|
|
5 |
|
D.45 |
Arrenden |
3 |
||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
27 |
|
||
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
15 |
II.1.2.1: |
Konto för företagarinkomster |
Användning |
Tillgångar |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
153 |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
46 |
D.41 |
Ränta |
106 |
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
34 |
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
47 |
|
||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
25 |
D.4 |
Kapitalinkomst |
149 |
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
|
D.41 |
Ränta |
106 |
|
|
8 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
25 |
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
|
D.421 |
Utdelning från bolag |
25 |
|
|
14 |
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
0 |
D.45 |
Arrenden |
0 |
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
7 |
|
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
8 |
||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
0 |
|||
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
|
|||
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
8 |
|||
D.45 |
Arrenden |
3 |
|||
B.4g |
Företagarinkomst, brutto |
42 |
|
||
B.4n |
Företagarinkomst, netto |
30 |
II.1.2.2: |
Konto för allokering av övriga primära inkomster |
Användning |
Tillgångar |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
15 |
B.4g |
Företagarinkomst, brutto |
42 |
D.42 |
Inkomst från bolag |
15 |
B.4n |
Företagarinkomst, netto |
30 |
D.421 |
Utdelning från bolag |
15 |
|
||
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
0 |
|||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
0 |
|||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
27 |
|||
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
15 |
II.2: |
Konto för sekundär inkomstfördelning |
Användning |
Tillgångar |
||||
Löpande transfereringar |
277 |
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
27 |
|
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
10 |
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
15 |
D.51 |
Inkomstskatter |
7 |
|
||
D.59 |
Övriga löpande skatter |
3 |
Löpande transfereringar |
275 |
|
|
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
212 |
||
D.62 |
Sociala förmåner, andra än in natura |
205 |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
109 |
D.622 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem |
205 |
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
104 |
D.6221 |
Pensionsförmåner från andra sociala försäkringssystem |
193 |
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
5 |
D.6222 |
Övriga förmåner från andra sociala försäkringssystem, utom pensionsförmåner |
12 |
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
2 |
|
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
1 |
||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
62 |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
13 |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
94 |
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
0 |
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter |
90 |
D.712 |
Premier för skadeåterförsäkring, netto |
13 |
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter |
4 |
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
48 |
D.614 |
Hushållens kompletterande egenavgifter |
10 |
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
45 |
D.6141 |
Hushållens kompletterande pensionsavgifter |
8 |
D.722 |
Ersättningar från skadeåterförsäkring |
3 |
D.6142 |
Hushållens kompletterande egenavgifter, utom pensionsavgifter |
2 |
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
1 |
D.61SC |
Sociala försäkringssystemens administrationsavgifter |
3 |
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
1 |
|
||
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
0 |
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
62 |
|
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
47 |
||
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
44 |
|||
D.712 |
Premier för skadeåterförsäkring, netto |
3 |
|||
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
15 |
|||
D.722 |
Ersättningar från skadeåterförsäkring |
15 |
|||
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
0 |
|||
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
25 |
|
||
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
13 |
II.4: |
Inkomstanvändningskonto |
|
Användning |
Tillgångar |
||||
|
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
25 |
||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
11 |
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
13 |
B.8g |
Sparande, brutto |
14 |
|
||
B.8n |
Sparande, netto |
2 |
III: |
Kapitalbildningskonton |
III.1: |
Kapitalkonto |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
–5 |
B.8n |
Sparande, netto |
2 |
|
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
0 |
||
D.92r |
Investeringsbidrag, att erhålla |
0 |
|||
D.99r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
|
|||
D.9p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–7 |
|||
D.91p |
Kapitalskatter, att betala |
0 |
|||
D.99p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–7 |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
P.5g |
Bruttoinvestering |
8 |
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
–5 |
P.5n |
Nettoinvestering |
–4 |
|
||
P.51g |
Fast bruttoinvestering |
8 |
|||
P.511 |
Anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar |
8 |
|||
P.5111 |
Anskaffning av nya fasta tillgångar |
8 |
|||
P.5112 |
Anskaffning av befintliga fasta tillgångar |
0 |
|||
P.5113 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar |
0 |
|||
P.512 |
Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar |
0 |
|||
P.51c |
Kapitalförslitning |
–12 |
|||
P.52 |
Lagerinvestering |
0 |
|||
P.53 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål |
0 |
|||
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
0 |
|||
NP.1 |
Anskaffning minus avyttring av naturresurser |
0 |
|||
NP.2 |
Anskaffning minus avyttring av kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
|||
NP.3 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
|||
B.9 |
Finansiellt sparande |
–1 |
III.2: |
Konto för finansiella transaktioner |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
B.9 |
Finansiellt sparande |
–1 |
||
F |
Nettoförvärv av finansiella tillgångar |
172 |
F |
Nettoökning av skulder |
173 |
F.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
–1 |
F.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
F.11 |
Monetärt guld |
–1 |
F.11 |
Monetärt guld |
0 |
F.12 |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
F.12 |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
10 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
65 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
15 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
|
F.22 |
Överförbar inlåning |
–5 |
F.22 |
Överförbar inlåning |
26 |
F.221 |
Interbankpositioner |
–5 |
F.221 |
Interbankpositioner |
–5 |
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
0 |
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
31 |
F.29 |
Övrig inlåning |
0 |
F.29 |
Övrig inlåning |
39 |
F.3 |
Skuldebrev |
66 |
F.3 |
Skuldebrev |
30 |
F.31 |
Kortfristiga |
13 |
F.31 |
Kortfristiga |
18 |
F.32 |
Långfristiga |
53 |
F.32 |
Långfristiga |
12 |
F.4 |
Lån |
53 |
F.4 |
Lån |
0 |
F.41 |
Kortfristiga |
4 |
F.41 |
Kortfristiga |
0 |
F.42 |
Långfristiga |
49 |
F.42 |
Långfristiga |
0 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
28 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
22 |
F.51 |
Ägarandelar |
25 |
F.51 |
Ägarandelar |
11 |
F.511 |
Noterade aktier |
23 |
F.511 |
Noterade aktier |
7 |
F.512 |
Onoterade aktier |
1 |
F.512 |
Onoterade aktier |
4 |
F.519 |
Andra ägarandelar |
1 |
F.519 |
Andra ägarandelar |
0 |
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
3 |
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
11 |
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
2 |
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
5 |
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
1 |
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
6 |
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
7 |
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
48 |
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
2 |
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
7 |
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
0 |
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
22 |
F.63 |
Pensionsrätter |
|
F.63 |
Pensionsrätter |
11 |
F.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
3 |
F.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
3 |
F.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
|
F.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
2 |
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
2 |
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
3 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
8 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
8 |
F.71 |
Finansiella derivat |
8 |
F.71 |
Finansiella derivat |
7 |
F.711 |
Optioner |
3 |
F.711 |
Optioner |
2 |
F.712 |
Terminer |
5 |
F.712 |
Terminer |
5 |
F.72 |
Personaloptioner |
0 |
F.72 |
Personaloptioner |
1 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
1 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
|
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
0 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
1 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
0 |
III.3: |
Konto för andra förändringar i tillgångarna |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.1 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar |
0 |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
K.6 |
Förändringar i klassificering |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
0 |
K.2 |
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
K.21 |
Uttag av naturresurser |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.22 |
Övrigt ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
0 |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.3 |
Förlust genom katastrofer |
0 |
Andra volymförändringar, totalt |
0 |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
|
K.4 |
Konfiskation utan ersättning |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
|
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
|
K.5 |
Övriga volymförändringar |
1 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
1 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
K.6 |
Förändringar i klassificering |
–2 |
AF.3 |
Skuldebrev |
|
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
0 |
AF.4 |
Lån |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
|
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
–2 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–2 |
|
||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
|||
Andra volymförändringar, totalt |
–1 |
||||
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–2 |
|||
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
|||
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
|||
AN.13 |
Värdeföremål |
–2 |
|||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AN.21 |
Naturresurser |
–2 |
|||
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
|||
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar |
1 |
|||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
–1 |
|
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.7 |
Nominella kapitalvinster (+)/-förluster (–) |
|
K.7 |
Nominella kapitalvinster (–)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
4 |
AF |
Skulder |
51 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
2 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
2 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
34 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AF.4 |
Lån |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
2 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
17 |
AN.21 |
Naturresurser |
1 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
1 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
57 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
11 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
30 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
16 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster/-förluster |
10 |
III.3.2.1: |
Konto för neutrala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (+)/-förluster (–) |
|
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (–)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
3 |
AF |
Skulder |
68 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
2 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
2 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
26 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
21 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
1 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
14 |
AN.21 |
Naturresurser |
1 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
7 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
71 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
14 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
18 |
|||
AF.4 |
Lån |
24 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
14 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster/-förluster |
6 |
III.3.2.2: |
Konto för reala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.72 |
Reala kapitalvinster (+)/-förluster (–) |
|
K.72 |
Reala kapitalvinster (–)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
1 |
AF |
Skulder |
–17 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–26 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
13 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
1 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
3 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
–7 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
1 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
–14 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
–3 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
12 |
|||
AF.4 |
Lån |
–24 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
–1 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster/-förluster |
4 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.1: |
Ingående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
93 |
AF |
Skulder |
3 544 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
67 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
52 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
1 281 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
1 053 |
AN.13 |
Värdeföremål |
15 |
AF.4 |
Lån |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
26 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
765 |
AN.21 |
Naturresurser |
23 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
435 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
3 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
10 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
3 421 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
690 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
950 |
|||
AF.4 |
Lån |
1 187 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
551 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
30 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
13 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
–30 |
IV.2: |
Förändringar i balansräkningen |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
Totala förändringar i tillgångar |
|
Totala förändringar i skulder |
||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
–4 |
AF |
Skulder |
224 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–4 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
–2 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
65 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
64 |
AN.13 |
Värdeföremål |
–2 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
39 |
AN.21 |
Naturresurser |
–1 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
48 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
1 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
8 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
230 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
10 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
10 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
96 |
|||
AF.4 |
Lån |
53 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
44 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
8 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
8 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
1 |
|||
|
B.10 |
Förändringar i nettoförmögenhet |
2 |
||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
–5 |
|||
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
–1 |
|||
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster |
10 |
|||
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster och kapitalförluster |
6 |
|||
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster och kapitalförluster |
4 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.3: |
Utgående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
89 |
AF |
Skulder |
3 768 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
63 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
50 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
1 346 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
1 117 |
AN.13 |
Värdeföremål |
13 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
26 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
804 |
AN.21 |
Naturresurser |
22 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
483 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
4 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
18 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
3 651 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
700 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
10 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
1 046 |
|||
AF.4 |
Lån |
1 240 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
595 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
38 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
21 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
1 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
–28 |
Tabell 24.5 – Kontosystem för sektorn offentlig förvaltning
I: |
Produktionskonto |
Användning |
Tillgång |
||||
P.2 |
Insatsförbrukning |
222 |
P.1 |
Produktion |
348 |
|
P.11 |
Marknadsproduktion |
0 |
||
P.12 |
Produktion för egen slutlig användning |
0 |
|||
P.13 |
Icke-marknadsproduktion |
348 |
|||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
126 |
|
||
P.51c |
Kapitalförslitning |
27 |
|||
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
99 |
II: |
Konton för fördelning och användning av inkomster |
II.1: |
Konto för primär inkomstfördelning |
II.1.1: |
Användning |
Tillgång |
||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
98 |
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
126 |
D.11 |
Egentlig lön |
63 |
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
99 |
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
55 |
|
||
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
51 |
|||
D.1211 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
48 |
|||
D.1212 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
3 |
|||
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
4 |
|||
D.1221 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
4 |
|||
D.1222 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
|||
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
1 |
|||
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
0 |
|||
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
27 |
|||
P.51c1 |
Kapitalförslitning i driftsöverskott brutto |
27 |
|||
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
0 |
II.1.2: |
Användning |
Tillgång |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
42 |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
27 |
D.41 |
Ränta |
35 |
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
0 |
D.45 |
Arrenden |
7 |
|
||
|
D.2 |
Skatter på produktion och import |
235 |
||
D.21 |
Produktskatter |
141 |
|||
D.211 |
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) |
121 |
|||
D.212 |
Skatter och tullar på import, exklusive moms |
17 |
|||
D.2121 |
Importtullar |
17 |
|||
D.2122 |
Skatter på import, exklusive moms och importtullar |
0 |
|||
D.214 |
Produktskatter, exklusive moms och importskatter |
3 |
|||
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
94 |
|||
D.3 |
Subventioner |
–44 |
|||
D.31 |
Produktsubventioner |
–8 |
|||
D.311 |
Importsubventioner |
0 |
|||
D.319 |
Övriga produktsubventioner |
–8 |
|||
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
–36 |
|||
D.4 |
Kapitalinkomst |
22 |
|||
D.41 |
Ränta |
14 |
|||
D.42 |
Inkomst från bolag |
7 |
|||
D.421 |
Utdelning från bolag |
5 |
|||
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
2 |
|||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
0 |
|||
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
1 |
|||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
0 |
|||
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
|
|||
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
1 |
|||
D.4431 |
Utdelning från bolag tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
0 |
|||
D.4432 |
Kvarhållen utdelning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
1 |
|||
D.45 |
Arrenden |
0 |
|||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
198 |
|
||
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
171 |
II.2: |
Konto för sekundär inkomstfördelning |
Användning |
Tillgång |
||||
Löpande transfereringar |
248 |
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
198 |
|
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
0 |
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
171 |
D.51 |
Inkomstskatter |
0 |
|
||
D.59 |
Övriga löpande skatter |
0 |
Löpande transfereringar |
367 |
|
|
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
213 |
||
D.62 |
Sociala förmåner, andra än in natura |
112 |
D.51 |
Inkomstskatter |
204 |
D.621 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner |
53 |
D.59 |
Övriga löpande skatter |
9 |
D.6211 |
Kontanta pensionsförmåner från sociala trygghetssystem |
45 |
|
||
D.6212 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner, utom pensionsförmåner |
8 |
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
50 |
D.622 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem |
7 |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
38 |
D.6221 |
Pensionsförmåner från andra sociala försäkringssystem |
5 |
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
35 |
D.6222 |
Övriga förmåner från andra sociala försäkringssystem, utom pensionsförmåner |
2 |
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
3 |
D.623 |
Kontant socialt bistånd |
52 |
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
4 |
|
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
4 |
||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
136 |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
4 |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
9 |
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
4 |
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter |
6 |
D.712 |
Premier för skadeåterförsäkring, netto |
|
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter |
3 |
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
|
|
||
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
|
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
104 |
D.722 |
Ersättningar från skadeåterförsäkring |
|
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
|
D.73 |
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen |
96 |
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
|
D.74 |
Löpande internationellt samarbete |
22 |
D.712 |
Premier för skadeåterförsäkring, netto |
|
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
5 |
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
1 |
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
5 |
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
1 |
D.752 |
Löpande transfereringar mellan hushåll |
|
D.722 |
Ersättningar från skadeåterförsäkring |
|
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
0 |
D.73 |
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen |
96 |
D.76 |
EU:s moms- och BNI-baserade egna medel |
9 |
D.74 |
Löpande internationellt samarbete |
1 |
|
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
6 |
||
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
|
|||
D.752 |
Löpande transfereringar mellan hushåll |
|
|||
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
6 |
|||
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
317 |
|
||
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
290 |
II.3: |
Konto för omfördelning av inkomster in natura |
Användning |
Tillgång |
||||
D.63 |
Sociala naturaförmåner |
184 |
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
317 |
D.631 |
Sociala naturaförmåner – icke-marknadsproduktion |
180 |
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
290 |
D.632 |
Sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion |
4 |
|
||
|
|||||
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
133 |
|||
B.7n |
Justerad disponibel inkomst, netto |
106 |
II.4: |
Inkomstanvändningskonto |
II.4.1: |
Användning |
Tillgång |
||||
|
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
317 |
||
P.3 |
Konsumtionsutgift |
352 |
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
290 |
P.31 |
Individuell konsumtionsutgift |
184 |
|
||
P.32 |
Kollektiv konsumtionsutgift |
168 |
|||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
0 |
|||
B.8g |
Sparande, brutto |
–35 |
|||
B.8n |
Sparande, netto |
–62 |
II.4.2: |
Användning |
Tillgång |
||||
|
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
133 |
||
P.4 |
Faktisk konsumtion |
168 |
B.7n |
Justerad disponibel inkomst, netto |
106 |
P.41 |
Faktisk individuell konsumtion |
|
|
||
P.42 |
Faktisk kollektiv konsumtion |
168 |
|||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
0 |
|||
B.8g |
Sparande, brutto |
–35 |
|||
B.8n |
Sparande, netto |
–62 |
III: |
Kapitalbildningskonton |
III.1: |
Kapitalkonto |
III.1.1: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
–90 |
B.8n |
Sparande, netto |
–62 |
|
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
6 |
||
D.91r |
Kapitalskatter, att erhålla |
2 |
|||
D.92r |
Investeringsbidrag, att erhålla |
0 |
|||
D.99r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
4 |
|||
D.9p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–34 |
|||
D.91p |
Kapitalskatter, att betala |
0 |
|||
D.92p |
Investeringsbidrag, att betala |
–27 |
|||
D.99p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–7 |
III.1.2: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
P.5g |
Bruttoinvestering |
38 |
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
–90 |
P.5n |
Nettoinvestering |
11 |
|
||
P.51g |
Fast bruttoinvestering |
35 |
|||
P.511 |
Anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar |
35 |
|||
P.5111 |
Anskaffning av nya fasta tillgångar |
38 |
|||
P.5112 |
Anskaffning av befintliga fasta tillgångar |
0 |
|||
P.5113 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar |
–3 |
|||
P.512 |
Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar |
|
|||
P.51c |
Kapitalförslitning |
–27 |
|||
P.52 |
Lagerinvestering |
0 |
|||
P.53 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål |
3 |
|||
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
2 |
|||
NP.1 |
Anskaffning minus avyttring av naturresurser |
2 |
|||
NP.2 |
Anskaffning minus avyttring av kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
|||
NP.3 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
|||
B.9 |
Finansiellt sparande |
– 103 |
III.2: |
Konto för finansiella transaktioner |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
B.9 |
Finansiellt sparande |
– 103 |
||
F |
Nettoförvärv av finansiella tillgångar |
–10 |
F |
Nettoökning av skulder |
93 |
F.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
F.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
F.11 |
Monetärt guld |
|
F.11 |
Monetärt guld |
|
F.12 |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
F.12 |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–26 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
37 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
2 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
35 |
F.22 |
Överförbar inlåning |
–27 |
F.22 |
Överförbar inlåning |
2 |
F.221 |
Interbankpositioner |
|
F.221 |
Interbankpositioner |
|
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
–27 |
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
2 |
F.29 |
Övrig inlåning |
–1 |
F.29 |
Övrig inlåning |
0 |
F.3 |
Skuldebrev |
4 |
F.3 |
Skuldebrev |
38 |
F.31 |
Kortfristiga |
1 |
F.31 |
Kortfristiga |
4 |
F.32 |
Långfristiga |
3 |
F.32 |
Långfristiga |
34 |
F.4 |
Lån |
3 |
F.4 |
Lån |
9 |
F.41 |
Kortfristiga |
1 |
F.41 |
Kortfristiga |
3 |
F.42 |
Långfristiga |
2 |
F.42 |
Långfristiga |
6 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
3 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
|
F.51 |
Ägarandelar |
3 |
F.51 |
Ägarandelar |
|
F.511 |
Noterade aktier |
1 |
F.511 |
Noterade aktier |
|
F.512 |
Onoterade aktier |
1 |
F.512 |
Onoterade aktier |
|
F.519 |
Andra ägarandelar |
1 |
F.519 |
Andra ägarandelar |
|
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
0 |
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
|
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
0 |
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
|
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
0 |
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
|
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
0 |
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
|
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
0 |
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
|
F.63 |
Pensionsrätter |
|
F.63 |
Pensionsrätter |
|
F.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
|
F.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
|
F.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
|
F.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
|
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
1 |
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
0 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
F.71 |
Finansiella derivat |
0 |
F.71 |
Finansiella derivat |
0 |
F.711 |
Optioner |
0 |
F.711 |
Optioner |
0 |
F.712 |
Terminer |
0 |
F.712 |
Terminer |
0 |
F.72 |
Personaloptioner |
0 |
F.72 |
Personaloptioner |
0 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
5 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
9 |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
1 |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
6 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
4 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
3 |
III.3: |
Konto för andra förändringar i tillgångarna |
III.3.1: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.1 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar |
7 |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
3 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
4 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.21 |
Naturresurser |
4 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
K.6 |
Förändringar i klassificering |
2 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
2 |
K.2 |
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
–2 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
K.21 |
Uttag av naturresurser |
–2 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
–2 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
2 |
K.22 |
Övrigt ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
0 |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.3 |
Förlust genom katastrofer |
–6 |
Andra volymförändringar, totalt |
2 |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–4 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
–2 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
|
K.4 |
Konfiskation utan ersättning |
5 |
AN.13 |
Värdeföremål |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
1 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
4 |
AN.21 |
Naturresurser |
|
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
|
K.5 |
Övriga volymförändringar |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
2 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
K.6 |
Förändringar i klassificering |
–4 |
AF.3 |
Skuldebrev |
|
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
–4 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–3 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
–1 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
|
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|
||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
|||
Andra volymförändringar, totalt |
0 |
||||
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
–3 |
|||
AN.11 |
Fasta tillgångar |
–3 |
|||
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
|||
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
|||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
3 |
|||
AN.21 |
Naturresurser |
1 |
|||
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
2 |
|||
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
|||
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
|||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
|
|||
AF.4 |
Lån |
|
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
|
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
–2 |
III.3.2: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.7 |
Nominella kapitalvinster (+)/-förluster (-) |
|
K.7 |
Nominella kapitalvinster (-)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
44 |
AF |
Skulder |
7 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
21 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
18 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
1 |
AF.3 |
Skuldebrev |
7 |
AN.13 |
Värdeföremål |
2 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
23 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
23 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
1 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
1 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster/-förluster |
38 |
III.3.2.1: |
Konto för neutrala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (+)/-förluster (-) |
|
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (-)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
32 |
AF |
Skulder |
13 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
20 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
18 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
2 |
AN.12 |
Lagerstockar |
1 |
AF.3 |
Skuldebrev |
4 |
AN.13 |
Värdeföremål |
1 |
AF.4 |
Lån |
7 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
12 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
12 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
8 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
2 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
3 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
|||
AF.4 |
Lån |
3 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster/-förluster |
27 |
III.3.2.2: |
Konto för reala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.72 |
Reala kapitalvinster (+)/-förluster (-) |
|
K.72 |
Reala kapitalvinster (-)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
12 |
AF |
Skulder |
–6 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
1 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–2 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
3 |
AN.13 |
Värdeföremål |
1 |
AF.4 |
Lån |
–7 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
11 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
11 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
–7 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
–1 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–3 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
|||
AF.4 |
Lån |
–3 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster/-förluster |
11 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.1: |
Ingående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
789 |
AF |
Skulder |
687 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
497 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
467 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
102 |
AN.12 |
Lagerstockar |
22 |
AF.3 |
Skuldebrev |
212 |
AN.13 |
Värdeföremål |
8 |
AF.4 |
Lån |
328 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
292 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
4 |
AN.21 |
Naturresurser |
286 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
19 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
6 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
22 |
AF |
Finansiella tillgångar |
396 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
80 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
150 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
|||
AF.4 |
Lån |
115 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
12 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
20 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
19 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
498 |
IV.2: |
Förändringar i balansräkningen |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
Totala förändringar i tillgångar |
|
Totala förändringar i skulder |
||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
57 |
AF |
Skulder |
102 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
29 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
23 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
37 |
AN.12 |
Lagerstockar |
1 |
AF.3 |
Skuldebrev |
45 |
AN.13 |
Värdeföremål |
5 |
AF.4 |
Lån |
9 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
28 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
2 |
AN.21 |
Naturresurser |
26 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
2 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
9 |
AF |
Finansiella tillgångar |
–9 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
1 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–26 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
4 |
|||
AF.4 |
Lån |
3 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
3 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
5 |
|||
|
B.10 |
Förändringar i nettoförmögenhet |
–54 |
||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
90 |
|||
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
–2 |
|||
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster |
38 |
|||
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster och kapitalförluster |
27 |
|||
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster och kapitalförluster |
11 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.3: |
Utgående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
846 |
AF |
Skulder |
789 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
526 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
490 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
139 |
AN.12 |
Lagerstockar |
23 |
AF.3 |
Skuldebrev |
257 |
AN.13 |
Värdeföremål |
13 |
AF.4 |
Lån |
337 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
320 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
6 |
AN.21 |
Naturresurser |
312 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
19 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
8 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
31 |
AF |
Finansiella tillgångar |
387 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
81 |
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
124 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
4 |
|||
AF.4 |
Lån |
118 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
15 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
21 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
24 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
444 |
Tabell 24.6 – Kontosystem för hushållen
I: |
Produktionskonto |
Användning |
Tillgång |
||||
P.2 |
Insatsförbrukning |
115 |
P.1 |
Produktion |
270 |
|
P.11 |
Marknadsproduktion |
123 |
||
P.12 |
Produktion för egen slutlig användning |
147 |
|||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
155 |
|
||
P.51c |
Kapitalförslitning |
23 |
|||
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
132 |
II: |
Konton för fördelning och användning av inkomster |
II.1: |
Konto för primär inkomstfördelning |
II.1.1: |
Användning |
Tillgång |
||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
11 |
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
155 |
D.11 |
Egentlig lön |
11 |
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
132 |
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
0 |
|
||
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
0 |
|||
D.1211 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
0 |
|||
D.1212 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
|||
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
0 |
|||
D.1221 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
0 |
|||
D.1222 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
|||
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
0 |
|||
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
–1 |
|||
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
84 |
|||
B.3g |
Sammansatt förvärvsinkomst, brutto |
61 |
|||
P.51c1 |
Kapitalförslitning i driftsöverskott brutto |
15 |
|||
P.51c2 |
Kapitalförslitning i sammansatt förvärvsinkomst brutto |
8 |
|||
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
69 |
|||
B.3n |
Sammansatt förvärvsinkomst, netto |
53 |
II.1.2: |
Användning |
Tillgång |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
41 |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
84 |
D.41 |
Ränta |
14 |
B.3g |
Sammansatt förvärvsinkomst, brutto |
61 |
D.45 |
Arrenden |
27 |
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
69 |
|
B.3n |
Sammansatt förvärvsinkomst, netto |
53 |
||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
1 154 |
|||
D.11 |
Egentlig lön |
954 |
|||
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
200 |
|||
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
181 |
|||
D.1211 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
168 |
|||
D.1212 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
13 |
|||
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
19 |
|||
D.1221 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
18 |
|||
D.1222 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
|||
D.4 |
Kapitalinkomst |
123 |
|||
D.41 |
Ränta |
49 |
|||
D.42 |
Inkomst från bolag |
20 |
|||
D.421 |
Utdelning från bolag |
13 |
|||
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
7 |
|||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
3 |
|||
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
30 |
|||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
20 |
|||
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
8 |
|||
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
2 |
|||
D.4431 |
Utdelning från bolag tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
2 |
|||
D.4432 |
Kvarhållen utdelning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
0 |
|||
D.45 |
Arrenden |
21 |
|||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
1 381 |
|
||
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
1 358 |
II.2: |
Konto för sekundär inkomstfördelning |
Användning |
Tillgång |
||||
Löpande transfereringar |
582 |
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
1 381 |
|
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
178 |
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
1 358 |
D.51 |
Inkomstskatter |
176 |
|
||
D.59 |
Övriga löpande skatter |
2 |
Löpande transfereringar |
420 |
|
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
333 |
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
0 |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
181 |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
0 |
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
168 |
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
0 |
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
13 |
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
19 |
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
0 |
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
18 |
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
0 |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
129 |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
0 |
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter |
115 |
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter |
0 |
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter |
14 |
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
D.614 |
Hushållens kompletterande egenavgifter |
10 |
D.614 |
Hushållens kompletterande egenavgifter |
0 |
D.6141 |
Hushållens kompletterande pensionsavgifter |
8 |
D.6141 |
Hushållens kompletterande pensionsavgifter |
0 |
D.6142 |
Hushållens kompletterande egenavgifter, utom pensionsavgifter |
2 |
D.6142 |
Hushållens kompletterande egenavgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
D.61SC |
Sociala försäkringssystemens administrationsavgifter |
–6 |
D.61SC |
Sociala försäkringssystemens administrationsavgifter |
1 |
D.62 |
Sociala förmåner, andra än in natura |
0 |
D.62 |
Sociala förmåner, andra än in natura |
384 |
D.622 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem |
0 |
D.621 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner |
53 |
D.6221 |
Pensionsförmåner från andra sociala försäkringssystem |
0 |
D.6211 |
Kontanta pensionsförmåner från sociala trygghetssystem |
45 |
D.6222 |
Övriga förmåner från andra sociala försäkringssystem, utom pensionsförmåner |
0 |
D.6212 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner, utom pensionsförmåner |
8 |
|
D.622 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem |
279 |
||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
71 |
D.6221 |
Pensionsförmåner från andra sociala försäkringssystem |
250 |
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
31 |
D.6222 |
Övriga förmåner från andra sociala försäkringssystem, utom pensionsförmåner |
29 |
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
31 |
D.623 |
Kontant socialt bistånd |
52 |
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
40 |
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
36 |
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
29 |
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
35 |
D.752 |
Löpande transfereringar mellan hushåll |
7 |
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
35 |
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
4 |
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
1 |
|
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
0 |
||
D.752 |
Löpande transfereringar mellan hushåll |
1 |
|||
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
0 |
|||
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
1 219 |
|
||
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
1 196 |
II.3: |
Konto för omfördelning av inkomster in natura |
Användning |
Tillgång |
||||
|
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
1 219 |
||
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
1 196 |
|||
D.63 |
Sociala naturaförmåner |
215 |
|||
D.631 |
Sociala naturaförmåner – icke-marknadsproduktion |
211 |
|||
D.632 |
Sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion |
4 |
|||
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
1 434 |
|
||
B.7n |
Justerad disponibel inkomst, netto |
1 411 |
II.4: |
Inkomstanvändningskonto |
II.4.1: |
Användning |
Tillgång |
||||
|
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
1 219 |
||
P.3 |
Konsumtionsutgift |
1 015 |
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
1 196 |
P.31 |
Individuell konsumtionsutgift |
1 015 |
|
||
|
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
11 |
||
B.8g |
Sparande, brutto |
215 |
|
||
B.8n |
Sparande, netto |
192 |
II.4.2: |
Användning |
Tillgång |
||||
|
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
1 434 |
||
P.4 |
Faktisk konsumtion |
1 230 |
B.7n |
Justerad disponibel inkomst, netto |
1 411 |
P.41 |
Faktisk individuell konsumtion |
1 230 |
|
||
|
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
11 |
||
B.8g |
Sparande, brutto |
215 |
|
||
B.8n |
Sparande, netto |
192 |
III: |
Kapitalbildningskonton |
III.1: |
Kapitalkonto |
III.1.1: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
210 |
B.8n |
Sparande, netto |
192 |
|
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
23 |
||
D.92r |
Investeringsbidrag, att erhålla |
0 |
|||
D.99r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
23 |
|||
D.9p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–5 |
|||
D.91p |
Kapitalskatter, att betala |
–2 |
|||
D.92p |
Investeringsbidrag, att betala |
|
|||
D.99p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–3 |
III.1.2: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
P.5g |
Bruttoinvestering |
55 |
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
210 |
P.5n |
Nettoinvestering |
32 |
|
||
P.51g |
Fast bruttoinvestering |
48 |
|||
P.511 |
Anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar |
48 |
|||
P.5111 |
Anskaffning av nya fasta tillgångar |
45 |
|||
P.5112 |
Anskaffning av befintliga fasta tillgångar |
3 |
|||
P.5113 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar |
0 |
|||
P.512 |
Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar |
0 |
|||
P.51c |
Kapitalförslitning |
–23 |
|||
P.52 |
Lagerinvestering |
2 |
|||
P.53 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål |
5 |
|||
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
4 |
|||
NP.1 |
Anskaffning minus avyttring av naturresurser |
3 |
|||
NP.2 |
Anskaffning minus avyttring av kontrakt, leasingavtal och licenser |
1 |
|||
NP.3 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
|||
B.9 |
Finansiellt sparande |
174 |
III.2: |
Konto för finansiella transaktioner |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
B.9 |
Finansiellt sparande |
174 |
||
F |
Nettoförvärv av finansiella tillgångar |
189 |
F |
Nettoökning av skulder |
15 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
64 |
F.3 |
Skuldebrev |
0 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
10 |
F.31 |
Kortfristiga |
0 |
F.22 |
Överförbar inlåning |
27 |
F.32 |
Långfristiga |
0 |
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
27 |
|
||
F.29 |
Övrig inlåning |
27 |
F.4 |
Lån |
11 |
|
F.41 |
Kortfristiga |
2 |
||
F.3 |
Skuldebrev |
10 |
F.42 |
Långfristiga |
9 |
F.31 |
Kortfristiga |
3 |
|
||
F.32 |
Långfristiga |
7 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|
F.71 |
Finansiella derivat |
0 |
||
F.4 |
Lån |
3 |
F.711 |
Optioner |
0 |
F.41 |
Kortfristiga |
3 |
F.712 |
Terminer |
0 |
F.42 |
Långfristiga |
0 |
F.72 |
Personaloptioner |
0 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
66 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
4 |
F.51 |
Ägarandelar |
53 |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
4 |
F.511 |
Noterade aktier |
48 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
0 |
F.512 |
Onoterade aktier |
2 |
|
||
F.519 |
Andra ägarandelar |
3 |
|||
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
13 |
|||
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
5 |
|||
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
8 |
|||
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
39 |
|||
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
4 |
|||
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
22 |
|||
F.63 |
Pensionsrätter |
11 |
|||
F.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
|
|||
F.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
2 |
|||
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
0 |
|||
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
3 |
|||
F.71 |
Finansiella derivat |
1 |
|||
F.711 |
Optioner |
1 |
|||
F.712 |
Terminer |
0 |
|||
F.72 |
Personaloptioner |
2 |
|||
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
4 |
|||
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
3 |
|||
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
1 |
III.3: |
Konto för andra förändringar i tillgångarna |
III.3.1: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.1 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar |
0 |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
1 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
1 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
K.6 |
Förändringar i klassificering |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
0 |
K.2 |
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
K.21 |
Uttag av naturresurser |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.22 |
Övrigt ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
0 |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.3 |
Förlust genom katastrofer |
0 |
Andra volymförändringar, totalt |
1 |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
K.4 |
Konfiskation utan ersättning |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
1 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
K.6 |
Förändringar i klassificering |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
|
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
0 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|
||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
|||
Andra volymförändringar, totalt |
0 |
||||
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
|||
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
|||
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
|||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
|||
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
|||
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
|||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
|
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
–1 |
III.3.2: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.7 |
Nominella kapitalvinster (+)/-förluster (-) |
|
K.7 |
Nominella kapitalvinster (-)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
80 |
AF |
Skulder |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
35 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
28 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
2 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
5 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
45 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
45 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
16 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
6 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
10 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster/-förluster |
96 |
III.3.2.1: |
Konto för neutrala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (+)/-förluster (-) |
|
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (-)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
56 |
AF |
Skulder |
5 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
34 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
28 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
2 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
4 |
AF.4 |
Lån |
3 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
22 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
22 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
2 |
AF |
Finansiella tillgångar |
36 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
17 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
4 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
9 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
5 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
1 |
|||
|
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster/-förluster |
87 |
III.3.2.2: |
Konto för reala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.72 |
Reala kapitalvinster (+)/-förluster (-) |
|
K.72 |
Reala kapitalvinster (-)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
24 |
AF |
Skulder |
–5 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
1 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
1 |
AF.4 |
Lån |
–3 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
23 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
23 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
–2 |
AF |
Finansiella tillgångar |
–20 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–17 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
2 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
1 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
–5 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
–1 |
|||
|
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster/-förluster |
9 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.1: |
Ingående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
1 429 |
AF |
Skulder |
189 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
856 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
713 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
10 |
AN.12 |
Lagerstockar |
48 |
AF.3 |
Skuldebrev |
2 |
AN.13 |
Värdeföremål |
95 |
AF.4 |
Lån |
169 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
573 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
|
AN.21 |
Naturresurser |
573 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
8 |
AF |
Finansiella tillgångar |
3 260 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
840 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
198 |
|||
AF.4 |
Lån |
24 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
1 749 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
391 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
3 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
55 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
4 500 |
IV.2: |
Förändringar i balansräkningen |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
Totala förändringar i tillgångar |
|
Totala förändringar i skulder |
||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
115 |
AF |
Skulder |
16 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
67 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
53 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
4 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
10 |
AF.4 |
Lån |
11 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
48 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
48 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
4 |
AF |
Finansiella tillgångar |
205 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
64 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
16 |
|||
AF.4 |
Lån |
3 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
76 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
39 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
3 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
4 |
|||
|
B.10 |
Förändringar i nettoförmögenhet |
304 |
||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
210 |
|||
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
–1 |
|||
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster |
96 |
|||
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster och kapitalförluster |
87 |
|||
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster och kapitalförluster |
9 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.3: |
Utgående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
1 544 |
AF |
Skulder |
205 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
923 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
766 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
10 |
AN.12 |
Lagerstockar |
52 |
AF.3 |
Skuldebrev |
2 |
AN.13 |
Värdeföremål |
105 |
AF.4 |
Lån |
180 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
621 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
621 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
1 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
12 |
AF |
Finansiella tillgångar |
3 465 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
904 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
214 |
|||
AF.4 |
Lån |
27 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
1 825 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
430 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
6 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
59 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
4 804 |
Tabell 24.7 – Kontosystem för hushållens icke-vinstdrivande organisationer
I: |
Produktionskonto |
Användning |
Tillgång |
||||
P.2 |
Insatsförbrukning |
17 |
P.1 |
Produktion |
32 |
|
P.11 |
Marknadsproduktion |
0 |
||
P.12 |
Produktion för egen slutlig användning |
0 |
|||
P.13 |
Icke-marknadsproduktion |
32 |
|||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
15 |
|
||
P.51c |
Kapitalförslitning |
3 |
|||
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
12 |
II: |
Konton för fördelning och användning av inkomster |
II.1: |
Konto för primär inkomstfördelning |
II.1.1: |
Användning |
Tillgång |
||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
11 |
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
15 |
D.11 |
Egentlig lön |
6 |
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
12 |
D.12 |
Arbetsgivares sociala avgifter |
5 |
|
||
D.121 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
4 |
|||
D.1211 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
4 |
|||
D.1212 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
|||
D.122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
1 |
|||
D.1221 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
1 |
|||
D.1222 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
|||
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
1 |
|||
D.39 |
Övriga produktionssubventioner |
0 |
|||
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
3 |
|||
P.51c1 |
Kapitalförslitning i driftsöverskott brutto |
3 |
|||
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
0 |
II.1.2: |
Användning |
Tillgång |
||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
6 |
B.2g |
Driftsöverskott, brutto |
3 |
D.41 |
Ränta |
6 |
B.3g |
Sammansatt förvärvsinkomst, brutto |
|
D.45 |
Arrenden |
0 |
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
0 |
|
B.3n |
Sammansatt förvärvsinkomst, netto |
|
||
D.4 |
Kapitalinkomst |
7 |
|||
D.41 |
Ränta |
7 |
|||
D.42 |
Inkomst från bolag |
0 |
|||
D.421 |
Utdelning från bolag |
0 |
|||
D.422 |
Ägaruttag från kvasibolag |
|
|||
D.43 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar |
0 |
|||
D.44 |
Övrig kapitalavkastning |
0 |
|||
D.441 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare |
0 |
|||
D.442 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter |
|
|||
D.443 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
0 |
|||
D.4431 |
Utdelning från bolag tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
0 |
|||
D.4432 |
Kvarhållen utdelning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder |
0 |
|||
D.45 |
Arrenden |
0 |
|||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
4 |
|
||
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
1 |
II.2: |
Konto för sekundär inkomstfördelning |
Användning |
Tillgång |
||||
Löpande transfereringar |
7 |
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto |
4 |
|
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
0 |
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
1 |
D.51 |
Inkomstskatter |
0 |
|
||
D.59 |
Övriga löpande skatter |
0 |
Löpande transfereringar |
40 |
|
|
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
5 |
||
D.62 |
Sociala förmåner, andra än in natura |
5 |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
3 |
D.621 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner |
|
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter |
2 |
D.6211 |
Kontanta pensionsförmåner från sociala trygghetssystem |
|
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
D.6212 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner, utom pensionsförmåner |
|
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
1 |
D.622 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem |
5 |
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter |
1 |
D.6221 |
Pensionsförmåner från andra sociala försäkringssystem |
3 |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter |
0 |
D.6222 |
Övriga förmåner från andra sociala försäkringssystem, utom pensionsförmåner |
2 |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
1 |
D.623 |
Kontant socialt bistånd |
|
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter |
0 |
|
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter |
1 |
||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
2 |
|
||
D.71 |
Skadeförsäkringspremier, netto |
0 |
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
36 |
D.711 |
Premier för direkt skadeförsäkring, netto |
0 |
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
0 |
D.712 |
Premier för skadeåterförsäkring, netto |
|
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
0 |
D.72 |
Skadeförsäkringsersättningar |
|
D.722 |
Ersättningar från skadeåterförsäkring |
|
D.721 |
Ersättningar från direkt skadeförsäkring |
|
D.73 |
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen |
|
D.722 |
Ersättningar från skadeåterförsäkring |
|
D.74 |
Löpande internationellt samarbete |
|
D.73 |
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen |
|
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
36 |
D.74 |
Löpande internationellt samarbete |
|
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
36 |
D.75 |
Övriga löpande transfereringar |
2 |
D.752 |
Löpande transfereringar mellan hushåll |
|
D.751 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
0 |
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
0 |
D.752 |
Löpande transfereringar mellan hushåll |
|
|
||
D.759 |
Andra övriga löpande transfereringar |
2 |
|||
|
|||||
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
37 |
|
||
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
34 |
II.3: |
Konto för omfördelning av inkomster in natura |
Användning |
Tillgång |
||||
D.63 |
Sociala naturaförmåner |
31 |
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
37 |
D.631 |
Sociala naturaförmåner – icke-marknadsproduktion |
31 |
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
34 |
D.632 |
Sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion |
0 |
|
||
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
6 |
|||
B.7n |
Justerad disponibel inkomst, netto |
3 |
II.4: |
Inkomstanvändningskonto |
II.4.1: |
Användning |
Tillgång |
||||
|
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
37 |
||
P.3 |
Konsumtionsutgift |
32 |
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
34 |
P.31 |
Individuell konsumtionsutgift |
31 |
|
||
P.32 |
Kollektiv konsumtionsutgift |
1 |
|||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
0 |
|||
B.8g |
Sparande, brutto |
5 |
|||
B.8n |
Sparande, netto |
2 |
II.4.2: |
Användning |
Tillgång |
||||
|
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
6 |
||
P.4 |
Faktisk konsumtion |
1 |
B.7n |
Justerad disponibel inkomst, netto |
3 |
P.41 |
Faktisk individuell konsumtion |
|
|
||
P.42 |
Faktisk kollektiv konsumtion |
1 |
|||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
0 |
|||
B.8g |
Sparande, brutto |
5 |
|||
B.8n |
Sparande, netto |
2 |
III: |
Kapitalbildningskonton |
III.1: |
Kapitalkonto |
III.1.1: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
–1 |
B.8n |
Sparande, netto |
2 |
|
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
0 |
||
D.92r |
Investeringsbidrag, att erhålla |
0 |
|||
D.99r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
0 |
|||
D.9p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–3 |
|||
D.91p |
Kapitalskatter, att betala |
0 |
|||
D.92p |
Investeringsbidrag, att betala |
|
|||
D.99p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
–3 |
III.1.2: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
P.5g |
Bruttoinvestering |
5 |
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
–1 |
P.5n |
Nettoinvestering |
2 |
|
||
P.51g |
Fast bruttoinvestering |
5 |
|||
P.511 |
Anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar |
5 |
|||
P.5111 |
Anskaffning av nya fasta tillgångar |
5 |
|||
P.5112 |
Anskaffning av befintliga fasta tillgångar |
1 |
|||
P.5113 |
Avyttring av befintliga fasta tillgångar |
–1 |
|||
P.512 |
Kostnader vid ägarbyte av icke-producerade tillgångar |
0 |
|||
P.51c |
Kapitalförslitning |
–3 |
|||
P.52 |
Lagerinvestering |
0 |
|||
P.53 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål |
0 |
|||
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
1 |
|||
NP.1 |
Anskaffning minus avyttring av naturresurser |
1 |
|||
NP.2 |
Anskaffning minus avyttring av kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
|||
NP.3 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
|
|||
B.9 |
Finansiellt sparande |
–4 |
III.2: |
Konto för finansiella transaktioner |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
B.9 |
Finansiellt sparande |
–4 |
||
F |
Nettoförvärv av finansiella tillgångar |
2 |
F |
Nettoökning av skulder |
6 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
2 |
F.3 |
Skuldebrev |
0 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
1 |
F.31 |
Kortfristiga |
0 |
F.22 |
Överförbar inlåning |
1 |
F.32 |
Långfristiga |
0 |
F.229 |
Övrig överförbar inlåning |
1 |
|
||
F.29 |
Övrig inlåning |
0 |
F.4 |
Lån |
6 |
|
F.41 |
Kortfristiga |
2 |
||
F.3 |
Skuldebrev |
–1 |
F.42 |
Långfristiga |
4 |
F.31 |
Kortfristiga |
0 |
|
||
F.32 |
Långfristiga |
–1 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|
F.71 |
Finansiella derivat |
0 |
||
F.4 |
Lån |
0 |
F.711 |
Optioner |
0 |
F.41 |
Kortfristiga |
0 |
F.712 |
Terminer |
0 |
F.42 |
Långfristiga |
0 |
F.72 |
Personaloptioner |
0 |
F.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
F.51 |
Ägarandelar |
0 |
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
0 |
F.511 |
Noterade aktier |
0 |
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
0 |
F.512 |
Onoterade aktier |
0 |
|
||
F.519 |
Andra ägarandelar |
0 |
|||
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
0 |
|||
F.521 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder |
0 |
|||
F.522 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder |
0 |
|||
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
|||
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
0 |
|||
F.62 |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
0 |
|||
F.63 |
Pensionsrätter |
|
|||
F.64 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare |
|
|||
F.65 |
Övriga livförsäkringsförmåner |
|
|||
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
0 |
|||
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
F.71 |
Finansiella derivat |
0 |
|||
F.711 |
Optioner |
0 |
|||
F.712 |
Terminer |
0 |
|||
F.72 |
Personaloptioner |
0 |
|||
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
1 |
|||
F.81 |
Handelskrediter och förskott |
|
|||
F.89 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
1 |
III.3: |
Konto för andra förändringar i tillgångarna |
III.3.1: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.1 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar |
0 |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
K.6 |
Förändringar i klassificering |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
0 |
K.2 |
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
K.21 |
Uttag av naturresurser |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.22 |
Övrigt ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar |
0 |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
K.3 |
Förlust genom katastrofer |
0 |
Andra volymförändringar, totalt |
0 |
|
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
K.4 |
Konfiskation utan ersättning |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
K.5 |
Övriga volymförändringar |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
K.6 |
Förändringar i klassificering |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
|
K.61 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur |
0 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
|
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
K.62 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|
||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar/skulder |
0 |
|||
Andra volymförändringar, totalt |
0 |
||||
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
|||
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
|||
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
|||
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
|||
AN.21 |
Naturresurser |
0 |
|||
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
|||
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
|||
AF |
Finansiella tillgångar |
0 |
|||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
|
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
–1 |
III.3.2: |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.7 |
Nominella kapitalvinster (+)/-förluster (-) |
|
K.7 |
Nominella kapitalvinster (-)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
8 |
AF |
Skulder |
0 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
5 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
5 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AF.4 |
Lån |
0 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
3 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
3 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
2 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
|
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
1 |
|||
AF.4 |
Lån |
|
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
1 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster/-förluster |
10 |
III.3.2.1: |
Konto för neutrala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (+)/-förluster (-) |
|
K.71 |
Neutrala kapitalvinster (-)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
6 |
AF |
Skulder |
3 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
5 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
5 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
1 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AF.4 |
Lån |
1 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
1 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
1 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
1 |
AF |
Finansiella tillgångar |
3 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
2 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
1 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster/-förluster |
6 |
III.3.2.2: |
Konto för reala kapitalvinster/-förluster |
Förändringar i tillgångar |
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||
K.72 |
Reala kapitalvinster (+)/-förluster (-) |
|
K.72 |
Reala kapitalvinster (-)/-förluster (+) |
|
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
2 |
AF |
Skulder |
–3 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
0 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
0 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–1 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AF.4 |
Lån |
–1 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
2 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
2 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
|
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
–1 |
AF |
Finansiella tillgångar |
–1 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
–2 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
1 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
|||
|
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster/-förluster |
4 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.1: |
Ingående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
159 |
AF |
Skulder |
121 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
124 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
121 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
38 |
AN.12 |
Lagerstockar |
1 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
2 |
AF.4 |
Lån |
43 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
35 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
|
AN.21 |
Naturresurser |
35 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
5 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
35 |
AF |
Finansiella tillgångar |
172 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
110 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
25 |
|||
AF.4 |
Lån |
8 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
22 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
4 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
3 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
210 |
IV.2: |
Förändringar i balansräkningen |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
|
Totala förändringar i tillgångar |
|
Totala förändringar i skulder |
||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
11 |
AF |
Skulder |
6 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
7 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
7 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
0 |
AN.12 |
Lagerstockar |
0 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
0 |
AF.4 |
Lån |
6 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
4 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
4 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
0 |
AF |
Finansiella tillgångar |
4 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
2 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
|||
AF.4 |
Lån |
0 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
1 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
0 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
1 |
|||
|
B.10 |
Förändringar i nettoförmögenhet |
9 |
||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
–1 |
|||
B.102 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom andra volymförändringar i tillgångar |
0 |
|||
B.103 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom nominella kapitalvinster och kapitalförluster |
10 |
|||
B.1031 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom neutrala kapitalvinster och kapitalförluster |
6 |
|||
B.1032 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom reala kapitalvinster och kapitalförluster |
4 |
IV: |
Balansräkningar |
IV.3: |
Utgående balansräkning |
Tillgångar |
Skulder och nettoförmögenhet |
||||
AN |
Icke-finansiella tillgångar |
170 |
AF |
Skulder |
127 |
AN.1 |
Producerade icke-finansiella tillgångar |
131 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
AN.11 |
Fasta tillgångar |
128 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
38 |
AN.12 |
Lagerstockar |
1 |
AF.3 |
Skuldebrev |
0 |
AN.13 |
Värdeföremål |
2 |
AF.4 |
Lån |
49 |
AN.2 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar |
39 |
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
0 |
AN.21 |
Naturresurser |
39 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
5 |
AN.22 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser |
0 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
AN.23 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar |
0 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
35 |
AF |
Finansiella tillgångar |
176 |
|
||
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
|
|||
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
112 |
|||
AF.3 |
Skuldebrev |
25 |
|||
AF.4 |
Lån |
8 |
|||
AF.5 |
Ägarandelar och andelar i investeringsfonder |
23 |
|||
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
4 |
|||
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
0 |
|||
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
4 |
|||
|
B.90 |
Nettoförmögenhet |
219 |
BILAGA B
Tabellöversikt
Tabell nr |
Tabellinnehåll |
Tidsfrist t + månader (dagar när så anges) (1) |
Period (2) |
1 |
Huvudaggregat – på kvartalsbasis |
2 |
fr.o.m. 1995kv1 |
1 |
Huvudaggregat – på årsbasis |
2/9 |
fr.o.m. 1995 |
2 |
Huvudaggregat för sektorn offentlig förvaltning – på årsbasis |
3/9 |
fr.o.m. 1995 |
3 |
Tabeller efter bransch – på årsbasis |
9/21 |
fr.o.m. 1995 |
5 |
Hushållens konsumtionsutgifter efter ändamål – på årsbasis |
9 |
fr.o.m. 1995 |
6 |
Finansiella konton efter sektor (transaktioner) – på årsbasis |
9 |
fr.o.m. 1995 |
7 |
Balansräkningar över finansiella tillgångar och skulder – på årsbasis |
9 |
fr.o.m. 1995 |
8 |
Icke-finansiella konton efter sektor – på årsbasis |
9 |
fr.o.m. 1995 |
801 |
Icke-finansiella konton efter sektor – på kvartalsbasis |
fr.o.m. 1999kv1 |
|
9 |
Detaljredovisning av skatteintäkter och inbetalda sociala avgifter efter typ av skatt eller social avgift och mottagande delsektor med förteckningen över skatter och sociala avgifter enligt den nationella indelningen – på årsbasis |
9 |
fr.o.m. 1995 |
10 |
Tabeller efter bransch och region, Nuts nivå 2 – på årsbasis |
12 (3)/24 |
fr.o.m. 2000 |
11 |
Den offentliga sektorns utgifter efter ändamål – på årsbasis |
12 |
fr.o.m. 1995 |
12 |
Tabeller efter bransch och region, Nuts nivå 3 – på årsbasis |
24 |
fr.o.m. 2000 |
13 |
Hushållsräkenskaper efter region, Nuts nivå 2 – på årsbasis |
24 |
fr.o.m. 2000 |
15 |
Tillgångstabell till baspris, med omräkning till mottagarpris – på årsbasis |
36 |
fr.o.m. 2010 |
16 |
Användningstabell till mottagarpris – på årsbasis |
36 |
fr.o.m. 2010 |
17 |
Symmetrisk input-outputtabell till baspris – på femårsbasis |
36 |
fr.o.m. 2010 |
20 |
Korsklassificering av fasta tillgångar efter bransch och tillgång – på årsbasis |
24 |
fr.o.m. 2000 |
22 |
Korsklassificering av fast bruttoinvestering efter bransch och tillgång – på årsbasis |
24 |
fr.o.m. 1995 |
26 |
Balansräkningar över icke-finansiella tillgångar – på årsbasis |
24 |
fr.o.m. 1995 |
27 |
Den offentliga sektorns finansiella konton – på kvartalsbasis |
fr.o.m. 1999kv1 |
|
28 |
Den offentliga sektorns skuld (enligt Maastricht-kriterierna) – på kvartalsbasis |
3 |
fr.o.m. 2000kv1 |
29 |
Intjänade pensionsrätter inom social försäkring – på treårsbasis |
24 |
fr.o.m. 2012 |
t = referensperiod (år eller kvartal). |
Tabell 1 – Huvudaggregat – på kvartalsbasis (7) och årsbasis
Kod |
Variabler |
Uppdelning (8) |
Löpande priser |
Föregående års priser och kedjade volymer (17) |
||
Bruttoförädlingsvärde och bruttonationalprodukt |
||||||
B.1g |
|
A*10 |
x |
x |
||
D.21 |
|
|
x |
x |
||
D.31 |
|
|
x |
x |
||
B.1*g |
|
|
x |
x |
||
Bruttonationalprodukt från användningssidan |
||||||
P.3 |
|
|
x |
x |
||
P.3 |
|
Varaktighet (10) |
x |
x |
||
P.3 |
|
|
x |
x |
||
P.3 |
|
|
x |
x |
||
P.3 |
|
|
x |
x |
||
P.31 |
|
|
x |
x |
||
P.32 |
|
|
x |
x |
||
P.4 |
|
|
x |
x |
||
P.41 |
|
|
x |
x |
||
P.5 |
|
|
x |
x |
||
P.51g |
|
AN_F6 (11) |
x |
x |
||
P.52 |
|
|
x |
x (13) |
||
P.53 |
|
|
x |
x (13) |
||
P.6 |
|
|
x |
x |
||
P.61 |
|
|
x |
x |
||
P.62 |
|
|
x |
x |
||
|
Export av varor (fob) och tjänster till S.2I Medlemsstater som har euron som valuta, Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet (14) |
|
x |
x |
||
|
S.xx (S.21 - S.2I) Medlemsstater som inte har euron som valuta och Europeiska unionens institutioner och organ (exklusive Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet) (14) |
|
x |
x |
||
|
Export av varor (fob) och tjänster till S.22 Länder utanför EU och internationella organisationer med säte utanför Europeiska unionen (14) |
|
x |
x |
||
P.7 |
|
|
x |
x |
||
P.71 |
|
|
x |
x |
||
P.72 |
|
|
x |
x |
||
|
Import av varor (fob) och tjänster från S.2I Medlemsstater som har euron som valuta, Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet (14) |
|
x |
x |
||
|
Import av varor (fob) och tjänster från S.xx (S.21 - S.2I) Medlemsstater som inte har euron som valuta och Europeiska unionens institutioner och organ (exklusive Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet) (14) |
|
x |
x |
||
|
Import av varor (fob) och tjänster från S.22 Länder utanför EU och internationella organisationer med säte utanför Europeiska unionen (14) |
|
x |
x |
||
B.11 |
|
|
x |
x (13) |
||
Driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto, skatter på produktion och import, subventioner |
||||||
B.2g+B.3g |
|
|
x |
|
||
D.2 |
|
|
x |
|
||
D.3 |
|
|
x |
|
||
Befolkning, sysselsättning, ersättningar till anställda |
||||||
|
|
|
|
|
||
POP |
|
|
|
|
||
EMP |
|
A*10 (16) |
|
|
||
ESE |
|
A*10 (16) |
|
|
||
EEM |
|
A*10 (16) |
|
|
||
D.1 |
|
A*10 |
x |
|
||
D.11 |
|
A*10 |
x |
|
||
D.12 |
|
A*10 |
x |
|
Tabell 2 – Huvudaggregat sektorn offentlig förvaltning
Kod |
Transaktion |
|||
P.1 |
Produktion |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.11+P.12 |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.13 |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.131 |
Betalningar för icke-marknadsproduktion |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.132 |
Övrig icke-marknadsproduktion |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.11+P.12+P.131 |
Marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och betalningar för icke-marknadsproduktion |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.2 |
Insatsförbrukning |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.51c |
Kapitalförslitning |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
B.1n |
Förädlingsvärde, netto |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.1p |
Ersättningar till anställda, att betala |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.29p |
Övriga produktionsskatter, att betala |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.39r |
Övriga produktionssubventioner, att erhålla |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
B.2n |
Driftsöverskott, netto |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.2r |
Skatter på produktion och import, att erhålla |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.21r |
Produktskatter, att erhålla |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.211r |
Moms, att erhålla |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.29r |
Övriga produktionsskatter, att erhålla |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.4r |
Kapitalinkomst, att erhålla (19) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.41r |
Ränta, att erhålla (19) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.42r+D.43r+D.44r+D.45r |
Övrig kapitalinkomst, att erhålla (19) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.3p |
Subventioner, att betala |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.31p |
Produktsubventioner, att betala |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.39p |
Övriga produktionssubventioner, att betala |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.4p |
Kapitalinkomst, att betala (19) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.4p_S.1311 |
S.1312, S.1313, S.1314 |
|||
D.4p_S.1312 |
S.1311, S.1313, S.1314 |
|||
D.4p_S.1313 |
S.1311, S.1312, S.1314 |
|||
D.4p_S.1314 |
varav till delsektorn sociala trygghetsfonder (S.1314) (19) (22) |
S.1311, S.1312, S.1313 |
||
D. 41 p |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.42p+D.43p+D.44p+D.45p |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
B.5n |
Primärinkomstsaldo, netto |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.5r |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc., att erhålla |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.61r |
Sociala avgifter, netto, att erhålla |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.611r |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.613r |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.7r |
Andra löpande transfereringar, att erhålla (19) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.5p |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc., att betala |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.62p |
Sociala förmåner andra än in natura, att betala |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.632p |
Sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion, att betala |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.62p+D.632p |
Sociala förmåner andra än in natura och sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion, att betala |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.7p |
Andra löpande transfereringar, att betala (19) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.7p_S.1311 |
S.1312, S.1313, S.1314 |
|||
D.7p_S.1312 |
S.1311, S.1313, S.1314 |
|||
D.7p_S.1313 |
S.1311, S.1312, S.1314 |
|||
D.7p_S.1314 |
varav till delsektorn sociala trygghetsfonder (S.1314) (19) (22) |
S.1311, S.1312, S.1313 |
||
B.6n |
Disponibel inkomst, netto |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.3 |
Konsumtionsutgifter |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.31 |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.32 |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
B.8g |
Sparande, brutto |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
B.8n |
Sparande, netto |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla (19) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.91r |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.92r+D.99r |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.9p |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
|||
D.9p_S.1311 |
S.1312, S.1313, S.1314 |
|||
D.9p_S.1312 |
S.1311, S.1313, S.1314 |
|||
D.9p_S.1313 |
S.1311, S.1312, S.1314 |
|||
D.9p_S.1314 |
varav till delsektorn sociala trygghetsfonder (S.1314) (19) (20) (22) |
S.1311, S.1312, S.1313 |
||
D.92p |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.5 |
Bruttoinvestering |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.51g |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
P.52+P.53 |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-finansiella icke-producerade tillgångar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
OP5ANP |
Bruttoinvestering samt anskaffning minus avyttring av icke-finansiella icke-producerade tillgångar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
B.9 |
Finansiellt sparande |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
TE |
Utgifter totalt |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
TR |
Inkomster totalt |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
D.995 |
Kapitaltransfereringar från den offentliga sektorn till berörda sektorer av skatter och sociala avgifter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (19) (20) (21) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
||
PTC |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
|||
TC |
|
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
Tabell 3 – Tabeller efter bransch
Kod |
Variabler |
Löpande priser |
Föregående års priser och kedjade volymer (29) |
|||||||||||||||||
Produktion |
||||||||||||||||||||
P.1 |
|
A*21/A*64 |
x |
|
||||||||||||||||
P.2 |
|
A*21/A*64 |
x |
|
||||||||||||||||
B.1g |
|
A*21/A*64 |
x |
x |
||||||||||||||||
P.51c |
|
A*21/ A*64 |
x |
x |
||||||||||||||||
B.2n+B.3n |
|
A*21/ A*64 |
x |
|
||||||||||||||||
D.29-D.39 |
|
A*21/ A*64 |
x |
|
||||||||||||||||
Investering |
||||||||||||||||||||
P.5 |
|
|
x |
x |
||||||||||||||||
P.51g |
|
x |
x |
|||||||||||||||||
|
Uppdelning efter fasta tillgångar AN_F6 |
x |
x |
|||||||||||||||||
P.52 |
|
x |
x (33) |
|||||||||||||||||
P.53 |
|
|
x |
x (33) |
||||||||||||||||
Sysselsättning samt ersättningar till anställda |
||||||||||||||||||||
EMP |
|
A*21/ A*64 |
|
|
||||||||||||||||
ESE |
|
A*21/ A*64 |
|
|
||||||||||||||||
EEM |
|
A*21/ A*64 |
|
|
||||||||||||||||
D.1 |
|
A*21/ A*64 |
x |
|
||||||||||||||||
D.11 |
|
A*21/ A*64 |
x |
|
||||||||||||||||
AN_F6: Uppdelning av fasta tillgångar:
|
Tabell 5 – Hushållens konsumtionsutgifter
Kod |
Variabler |
Uppdelning |
Löpande priser |
Föregående års priser och kedjade volymer (35) |
||
P.3 |
|
COICOP-grupper (34) |
x |
x |
||
P.3 |
|
|
x |
x |
||
P.33 |
|
|
x |
x |
||
P.34 |
|
|
x |
x |
||
P.3 |
|
|
x |
x |
Tabell 6 – Finansiella konton efter sektor
(Transaktioner, konto för andra volymförändringar och omvärderingskonto – konsoliderade och icke-konsoliderade – och uppgifter om motpart (36) )
|
Totala ekonomin |
Icke-finansiella bolag inkl. delsektorer (38) |
Finansiella bolag inkl. delsektorer (39) |
Offentliga sektorn inkl. delsektorer (40) |
Hushåll och hushållens icke-vinst-drivande organisationer (41) |
Utlandet inkl. delsektorer (42) |
|
Transaktioner/andra volymförändringar (37) / omvärdering av finansiella instrument (37) |
ENS |
S.1 |
S.11 |
S.12 |
S.13 |
S.14+S.15 |
S.2 |
Finansiella tillgångar |
F.A |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
F.1 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Monetärt guld |
F.11 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
F.12 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Sedlar, mynt och inlåning |
F.2 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Sedlar och mynt |
F.21 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Överförbar inlåning |
F.22 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övrig inlåning |
F.29 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Skuldebrev |
F.3 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Kortfristiga |
F.31 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Långfristiga |
F.32 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Lån |
F.4 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Kortfristiga |
F.41 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Långfristiga |
F.42 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
F.5 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Ägarandelar |
F.51 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Noterade aktier |
F.511 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Onoterade aktier |
F.512 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Andra ägarandelar |
F.519 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
F.52 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder (43) |
F.521 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (43) |
F.522 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
F.6 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
F.61 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
F.62 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsrätter, pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare och övriga livförsäkringsförmåner |
F.63+ F.64+ F.65 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsrätter (43) |
F.63 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare (43) |
F.64 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övriga livförsäkrings-förmåner (43) |
F.65 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
F.66 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella derivat och personaloptioner |
F.7 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella derivat (43) |
F.71 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Personaloptioner (43) |
F.72 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
F.8 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Handelskrediter och förskott |
F.81 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övriga obetalda/förut-betalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
F.89 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Skulder |
F.L |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
F.1 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Monetärt guld |
F.11 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
F.12 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Sedlar, mynt och inlåning |
F.2 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Sedlar och mynt |
F.21 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Överförbar inlåning |
F.22 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övrig inlåning |
F.29 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Skuldebrev |
F.3 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Kortfristiga |
F.31 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Långfristiga |
F.32 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Lån |
F.4 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Kortfristiga |
F.41 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Långfristiga |
F.42 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
F.5 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Ägarandelar |
F.51 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Noterade aktier |
F.511 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Onoterade aktier |
F.512 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Andra ägarandelar |
F.519 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
F.52 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder (43) |
F.521 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (43) |
F.522 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
F.6 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
F.61 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
F.62 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsrätter, pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare och övriga livförsäkringsförmåner |
F.63+ F.64+ F.65 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsrätter (43) |
F.63 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsför-valtare (43) |
F.64 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övriga livförsäkringsförmåner (43) |
F.65 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
F.66 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella derivat och personaloptioner |
F.7 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella derivat (43) |
F.71 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Personaloptioner (43) |
F.72 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Obetalda/förutbetalda utgifter och inkomster |
F.8 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Handelskrediter och förskott |
F.81 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övriga obetalda/förut-betalda utgifter och inkomster, exklusive handelskrediter och förskott |
F.89 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Nettoförvärv av finansiella tillgångar (44) |
F.A |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Nettoökning av skulder (44) |
F.L |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella transaktioner netto (44) |
|
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Tabell 7 – Balansräkningar över finansiella tillgångar och skulder (Stockar av finansiella instrument – konsoliderade och icke-konsoliderade – och uppgifter om motpart (45) )
|
Totala ekonomin |
Icke-finansiella bolag inkl. delsektorer (46) |
Finans-iella bolag inkl. delsektorer (47) |
Offent-liga sektorn inkl. delsektorer (48) |
Hushåll och hushåll-ens icke-vinst-drivande organisationer (49) |
Utlandet inkl. delsektorer (50) |
|
Stockar av finansiella tillgångar och skulder |
ENS |
S.1 |
S.11 |
S.12 |
S.13 |
S.14+S.15 |
S.2 |
Finansiella tillgångar |
AF.A |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
AF.1 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Monetärt guld |
AF.11 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
AF.12 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Sedlar, mynt och inlåning |
AF.2 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Sedlar och mynt |
AF.21 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Överförbar inlåning |
AF.22 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övrig inlåning |
AF.29 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Skuldebrev |
AF.3 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Kortfristiga |
AF.31 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Långfristiga |
AF.32 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Lån |
AF.4 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Kortfristiga |
AF.41 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Långfristiga |
AF.42 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
AF.5 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Ägarandelar |
AF.51 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Noterade aktier |
AF.511 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Onoterade aktier |
AF.512 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Andra ägarandelar |
AF.519 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
AF.52 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder (51) |
AF.521 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (51) |
AF.522 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
AF.6 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
AF.61 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
AF.62 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsrätter, pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare och övriga livförsäkringsförmåner |
AF.63+ AF.64+ AF.65 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsrätter (51) |
AF.63 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare (51) |
AF.64 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övriga livförsäkringsförmåner (51) |
AF.65 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
AF.66 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella derivat och personaloptioner |
AF.7 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella derivat (51) |
AF.71 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Personaloptioner (51) |
AF.72 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
AF.8 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Handelskrediter och förskott |
AF.81 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter, exklusive handelskrediter och förskott |
AF.89 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Skulder |
AF.L |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
AF.1 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Monetärt guld |
AF.11 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Särskilda dragningsrätter (SDR) |
AF.12 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Sedlar, mynt och inlåning |
AF.2 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Sedlar och mynt |
AF.21 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Överförbar inlåning |
AF.22 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övrig inlåning |
AF.29 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Skuldebrev |
AF.3 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Kortfristiga |
AF.31 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Långfristiga |
AF.32 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Lån |
AF.4 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Kortfristiga |
AF.41 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Långfristiga |
AF.42 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
AF.5 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Ägarandelar |
AF.51 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Noterade aktier |
AF.511 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Onoterade aktier |
AF.512 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Andra ägarandelar |
AF.519 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
AF.52 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder (51) |
AF.521 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (51) |
AF.522 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
AF.6 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
AF.61 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Livförsäkringsförmåner och livränta |
AF.62 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsrätter, pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare och övriga livförsäkringsförmåner |
AF.63 + AF.64 + AF.65 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsrätter (51) |
AF.63 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare (51) |
AF.64 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övriga livförsäkrings-förmåner (51) |
AF.65 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
AF.66 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella derivat och personaloptioner |
AF.7 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella derivat (51) |
AF.71 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Personaloptioner (51) |
AF.72 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
AF.8 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Handelskrediter och förskott |
AF.81 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Övriga obetalda/förutbetalda utgifter och inkomster, exklusive handelskrediter och förskott |
AF.89 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiella tillgångar (52) |
AF.A |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Skulder (52) |
AF.L |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Finansiell nettoförmögenhet (52) |
BF.90 |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
Tabell 8 – Icke-finansiella konton efter sektor – på årsbasis
|
Transaktioner och saldoposter |
Sektorer |
||||||||||||||||||
|
S.1 |
S.11 |
S.11001 |
|
S.12 |
S.12001 |
|
S.13 |
S.14 +S.15 |
S.14 (53) |
S.15 (53) |
S.1N |
S.2 |
|||||||
|
Totala ekonomin |
Icke-finansiella bolag |
Offentliga icke-finansiella bolag |
|
Finansiella bolag |
Offentliga finansiella bolag |
|
Sektorn offentlig förvaltning |
Hushåll + hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
Hushåll |
Hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
Ej sektorindelat |
Utlandet |
|||||||
P.1 |
Produktion |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
(P.11+P.12 +P.131) |
Marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och betalningar för övrig icke-marknadsproduktion |
|
x |
|
||||||||||||||||
P.11 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
P.12 |
|
x |
x |
o |
x |
o |
x |
x |
x |
x |
||||||||||
P.13 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
P.7 |
Import av varor och tjänster |
|
x |
|||||||||||||||||
P.71 |
|
|
x |
|||||||||||||||||
P.72 |
|
|
x |
|||||||||||||||||
P.72F |
|
|
o |
|||||||||||||||||
(D.21 – D.31) |
Produktskatter minus produktsubventioner |
x |
|
x |
|
|||||||||||||||
Användning |
2 |
|||||||||||||||||||
P.2 |
Insatsförbrukning |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
P.6 |
|
|
x |
|||||||||||||||||
P.61 |
|
|
x |
|||||||||||||||||
P.62 |
|
|
x |
|||||||||||||||||
P.62F |
|
|
o |
|||||||||||||||||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto/bruttonationalprodukt |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
B.11 |
Utrikessaldo för varor och tjänster |
|
x |
|||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||
P.51c |
Kapitalförslitning |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.1n |
Förädlingsvärde, netto/nettonationalprodukt |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
|
|
Sektorer |
||||||||||||||||||
|
|
S.1 |
S.11 |
S.11001 |
|
S.12 |
S.12001 |
|
S.13 |
S.14+S.15 |
S.14 (53) |
S.15 (53) |
S.1N |
S.2 |
||||||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto/bruttonationalprodukt |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
D.3 |
Subventioner |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
D.31 |
|
x |
|
x |
|
|||||||||||||||
D.39 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
Användning |
|
|||||||||||||||||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.11 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|||||||
D.12 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|||||||
D.2 |
Skatter på produktion och import |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
D.21 |
|
x |
|
x |
|
|||||||||||||||
D.29 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
(B.2g+ B.3g) |
Driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.2g |
|
x |
|
x |
x |
|
||||||||||||||
B.3g |
|
x |
|
x |
x |
|
||||||||||||||
|
|
Tillgång |
||||||||||||||||||
S.1 |
S.11 |
S.11001 |
|
S.12 |
S.12001 |
|
S.13 |
S.14 +S.15 |
S.14 (53) |
S.15 (53) |
S.1N |
S.2 |
||||||||
(B.2g+ B.3g) |
Driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.2g |
|
x |
|
x |
x |
|
||||||||||||||
B.3g |
|
x |
|
x |
x |
|
||||||||||||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.11 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.12 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.2 |
Skatter på produktion och import |
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.21 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.211 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.212 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.214 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.29 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.41 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.42 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.421 |
|
o |
o |
o |
|
o |
o |
|
o |
o |
o |
o |
|
o |
||||||
D.422 |
|
o |
o |
o |
|
o |
o |
|
o |
o |
o |
o |
|
o |
||||||
D.43 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.43S2I |
|
|
x |
o |
|
x |
o |
|
||||||||||||
D.43S2X |
|
|
x |
o |
|
x |
o |
|
||||||||||||
D.43S21 |
|
|
x |
o |
|
x |
o |
|
||||||||||||
D.43S22 |
|
|
x |
o |
|
x |
o |
|
||||||||||||
D.44 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.441 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.442 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.443 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.45 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.4g |
Företagarinkomst, brutto |
o |
x |
o |
|
x |
o |
|
o |
o |
o |
o |
|
|||||||
|
|
|||||||||||||||||||
D.41g |
Total ränta före fördelning av Fisim (54) |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
Användning |
|
|||||||||||||||||||
D.3 |
Subventioner |
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.31 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.39 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.41 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.42 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
|||||||||||
D.421 |
|
o |
o |
o |
|
o |
o |
|
o |
|||||||||||
D.422 |
|
o |
o |
o |
|
o |
o |
|
o |
|||||||||||
D.43 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
|
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.43S2I |
|
|
x |
o |
|
x |
o |
|
||||||||||||
D.43S2X |
|
|
x |
o |
|
x |
o |
|
||||||||||||
D.43S21 |
|
|
x |
o |
|
x |
o |
|
||||||||||||
D.43S22 |
|
|
x |
o |
|
x |
o |
|
||||||||||||
D.44 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.441 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.442 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.443 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.45 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto / Nationalinkomst, brutto |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
|
|
|||||||||||||||||||
D.41g |
Total ränta före fördelning av Fisim (54) |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
|
|
Sektorer |
||||||||||||||||||
S.1 |
S.11 |
S.11001 |
|
S.12 |
S.12001 |
|
S.13 |
S.14 +S.15 |
S.14 (53) |
S.15 (53) |
S.1N |
S.2 |
||||||||
|
Tillgång |
|
||||||||||||||||||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto / Nationalinkomst, brutto |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.51 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.59 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.6 |
Sociala avgifter och förmåner |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.61 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.611 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.612 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.613 |
|
X |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.614 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.61SC |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.62 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.63 |
|
x |
|
x |
x |
|
||||||||||||||
D.631 |
|
o |
|
|
|
|
|
|
|
o |
o |
|
|
|
||||||
D.632 |
|
o |
|
|
|
|
|
|
|
o |
o |
|
|
|
||||||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.71 |
|
x |
|
x |
o |
|
x |
|
x |
|||||||||||
D.72 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.74 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D. 74A |
|
|
x |
|||||||||||||||||
D.75 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.76 |
|
|
x |
|||||||||||||||||
Användning |
|
|||||||||||||||||||
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.51 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
|
x |
|||||||
D.59 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.6 |
Sociala avgifter och förmåner |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.61 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.611 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.612 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.613 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.614 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.61SC |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
D.62 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.63 |
|
x |
|
x |
x |
|
x |
|
||||||||||||
D.631 |
|
o |
|
x |
o |
|
o |
|
||||||||||||
D.632 |
|
o |
|
x |
o |
|
o |
|
||||||||||||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.71 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.72 |
|
x |
|
x |
o |
|
x |
|
x |
|||||||||||
D.74 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.74A |
|
x |
|
x |
|
|||||||||||||||
D.75 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.76 |
|
x |
|
x |
|
|||||||||||||||
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
x |
|
x |
x |
x |
x |
|
||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
|
|
Tillgång |
||||||||||||||||||
S.1 |
S.11 |
S.11001 |
|
S.12 |
S.12001 |
|
S.13 |
S.14 +S.15 |
S.14 (53) |
S.15 (53) |
S.1N |
S.2 |
||||||||
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
x |
|
x |
x |
|
x |
|||||||||||||
Användning |
|
|||||||||||||||||||
P.3 |
Konsumtionsutgifter |
x |
|
x |
x |
x |
x |
|
||||||||||||
P.31 |
|
x |
|
x |
x |
x |
x |
|
||||||||||||
P.32 |
|
x |
|
x |
|
|||||||||||||||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
B.8g |
Sparande, brutto |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.12 |
Bytesbalans |
|
x |
|||||||||||||||||
|
|
|
||||||||||||||||||
B.8g |
Sparande, brutto |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.12 |
Bytesbalans |
|
x |
|||||||||||||||||
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.91r |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.92r |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.99r |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
|
|
|||||||||||||||||||
Förändringar i tillgångar |
|
|||||||||||||||||||
D.9p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.91p |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
|
x |
|||||||
D.92p |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||||||||
D.99p |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
P.51c |
Kapitalförslitning |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.10.1 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
|
|
Förändringar i skulder och nettoförmögenhet |
||||||||||||||||||
S.1 |
S.11 |
S.11001 |
|
S.12 |
S.12001 |
|
S.13 |
S.14 +S.15 |
S.14 (53) |
S.15 (53) |
S.1N |
S.2 |
||||||||
B.10.1 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
Förändringar i tillgångar |
|
|||||||||||||||||||
P.5g |
Bruttoinvestering |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
P.51g |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
P.51c |
Kapitalförslitning |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
P.52 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
P.53 |
|
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
B.9 |
Finansiellt sparande |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
|
|
|||||||||||||||||||
DB.9 |
Avvikelse från finansiellt sparande i finansiella konton |
x |
x |
o |
|
x |
o |
|
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
Kompletterande uppgifter |
|
|||||||||||||||||||
EMP |
Sysselsättning (i antal personer och antal arbetade timmar) |
o |
o |
o |
|
o |
o |
|
x |
o |
o |
o |
|
|||||||
OTE |
Summa offentliga utgifter |
|
x |
|
||||||||||||||||
OTR |
Summa offentliga inkomster |
|
x |
|
||||||||||||||||
|
Tabell 801 – Icke-finansiella konton efter sektor – på kvartalsbasis
Kod |
Transaktioner och saldoposter |
Sektorer |
||||||||||||
|
S.1 |
S.11 (57) |
S.12 (57) |
S.13 |
S.14+ S.15 (57) |
S.1N (57) |
S.2 |
|||||||
|
Totala ekonomin |
Icke-finansiella bolag |
Finansiella bolag |
Sektorn offentlig förvaltning |
Hushåll + hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
Ej sektorindelat |
Utlandet |
|||||||
P.1 |
Produktion |
o |
o |
o |
o |
o |
|
|||||||
(P.11+P12+P131) |
varav marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och betalningar för övrig icke-marknadsproduktion |
|
x |
|
||||||||||
P.7 |
Import av varor och tjänster |
|
x |
|||||||||||
P.71 |
|
|
x |
|||||||||||
P.72 |
|
|
x |
|||||||||||
P.72F |
|
|
o |
|||||||||||
D.21 – D.31 |
Produktskatter minus produktsubventioner |
x |
|
x |
|
|||||||||
Användning |
|
|||||||||||||
P.2 |
Insatsförbrukning |
o |
o |
o |
o |
o |
|
|||||||
P.6 |
Export av varor och tjänster |
|
x |
|||||||||||
P.61 |
|
|
x |
|||||||||||
P.62 |
|
|
x |
|||||||||||
P.62F |
|
|
o |
|||||||||||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto/bruttonationalprodukt |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
B.11 |
Utrikessaldo för varor och tjänster |
|
x |
|||||||||||
P51c |
Kapitalförslitning |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.1n |
Förädlingsvärde, netto/nettonationalprodukt |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
|
|
Sektorer |
||||||||||||
S.1 |
S.11 (57) |
S.12 (57) |
S.13 |
S.14 + S.15 (57) |
S.1N (57) |
S.2 |
||||||||
B.1g |
Förädlingsvärde, brutto/bruttonationalprodukt |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
D.3 |
Subventioner |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
D.31 |
|
x |
|
x |
|
|||||||||
D.39 |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
Användning |
|
|||||||||||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
x |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.2 |
Skatter på produktion och import |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
D.21 |
|
x |
|
x |
||||||||||
D.29 |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.2g+B.3g |
Driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
B.3g |
|
x |
|
x |
|
|||||||||
|
|
Tillgång |
||||||||||||
S.1 |
S.11 (57) |
S.12 (57) |
S.13 |
S.14 + S.15 (57) |
S.1N (57) |
S.2 |
||||||||
B.2g+B.3g |
Driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto |
x |
x |
x |
x |
x |
x |
|
||||||
B.3g |
|
x |
|
x |
|
|||||||||
D.1 |
Ersättningar till anställda |
x |
|
x |
|
x |
||||||||
D.2 |
Skatter på produktion och import |
x |
|
x |
|
x |
||||||||
D.21 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||
D.211 |
|
|
x |
|
||||||||||
D.29 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.41 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
(D.42+D.43+D.44+D.45) |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.42 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.43 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.43S2I |
|
|
o |
o |
|
|||||||||
D.43S2X |
|
|
o |
o |
|
|||||||||
D.43S21 |
|
|
o |
o |
|
|||||||||
D.43S22 |
|
|
o |
o |
|
|||||||||
D.44 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.45 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.4g |
Företagarinkomst, brutto |
o |
x |
x |
o |
o |
|
|||||||
D.41g |
Total ränta före fördelning av Fisim (58) |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
Användning |
|
|||||||||||||
D.3 |
Subventioner |
x |
|
x |
|
x |
x |
|||||||
D.31 |
|
x |
|
x |
|
x |
x |
|||||||
D.39 |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||
D.4 |
Kapitalinkomst |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.41 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
(D.42+D.43+D.44+D.45) |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.42 |
|
x (57) |
x |
x |
|
x |
||||||||
D.43 |
|
x (57) |
x |
x |
|
x |
||||||||
D.43S2I |
|
|
o |
o |
|
|||||||||
D.43S2X |
|
|
o |
o |
|
|||||||||
D.43S21 |
|
|
o |
o |
|
|||||||||
D.43S22 |
|
|
o |
o |
|
|||||||||
D.44 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
|
x |
|||||||
D.45 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto/bruttonationalinkomst |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
D.41g |
Total ränta före fördelning av Fisim (58) |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
|
|
Tillgång |
||||||||||||
S.1 |
S.11 (57) |
S.12 (57) |
S.13 |
S.14 + S.15 (57) |
S.1N (57) |
S.2 |
||||||||
B.5g |
Primärinkomstsaldo, brutto/bruttonationalinkomst |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
x |
|
x |
|
x |
||||||||
D.6 |
Sociala avgifter och förmåner |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.61 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.62 |
|
x (57) |
|
x |
|
x |
||||||||
D.63 |
|
x (57) |
|
x |
|
|||||||||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.71 |
|
x (57) |
|
x |
x |
|
x |
|||||||
D.72 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
(D.74+D.75+D.76) |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.74 |
|
o |
|
o |
|
o |
||||||||
D.74A |
|
|
x |
|||||||||||
D.75 |
|
o |
o |
o |
o |
o |
|
o |
||||||
D.76 |
|
|
o |
|||||||||||
Användning |
|
|||||||||||||
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.6 |
Sociala avgifter och förmåner |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.61 |
|
x (57) |
|
x |
|
x |
||||||||
D.62 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.63 |
|
x (57) |
|
x |
x |
|
||||||||
D.631 |
|
x |
|
x |
|
|||||||||
D.632 |
|
x |
|
x |
|
|||||||||
D.7 |
Andra löpande transfereringar |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.71 |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.72 |
|
x (57) |
|
x |
x |
|
x |
|||||||
(D.74+D.75+D.76) |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.74 |
|
o |
|
o |
|
o |
||||||||
D.74A |
|
x |
|
x |
|
|||||||||
D.75 |
|
o |
o |
o |
o |
o |
|
o |
||||||
D.76 |
|
o |
|
o |
|
|||||||||
B.7g |
Justerad disponibel inkomst, brutto |
|
x |
x |
|
|||||||||
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
|
|
Tillgång |
||||||||||||
S.1 |
S.11 (57) |
S.12 (57) |
S.13 |
S.14 + S.15 (57) |
S.1N (57) |
S.2 |
||||||||
B.6g |
Disponibel inkomst, brutto |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
x |
|
x |
|
x |
||||||||
Användning |
|
|||||||||||||
P.3 |
Konsumtionsutgifter |
x |
|
x |
x |
|
||||||||
P.31 |
|
x |
|
x |
x |
|
||||||||
P.32 |
|
x |
|
x |
|
|||||||||
D.8 |
Justering för förändring i pensionsrätter |
x |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
B.8g |
Sparande, brutto |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.12 |
Bytesbalans |
|
x |
|||||||||||
|
|
|
||||||||||||
B.8g |
Sparande, brutto |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.12 |
Bytesbalans |
|
x |
|||||||||||
D.9r |
Kapitaltransfereringar, att erhålla |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.91r |
|
x |
|
x |
|
x |
||||||||
D.92r+D.99r |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.92r |
|
o |
o |
o |
o |
o |
|
o |
||||||
D.99r |
|
o |
o |
o |
o |
o |
|
o |
||||||
Förändringar i tillgångar |
|
|||||||||||||
D.9p |
Kapitaltransfereringar, att betala |
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.91p |
|
x (57) |
x |
x |
|
x |
|
x |
||||||
D.92p+D.99p |
|
x (57) |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
D.92p |
|
o |
|
o |
|
o |
||||||||
D.99p |
|
o |
o |
o |
o |
o |
|
o |
||||||
P.51c |
Kapitalförslitning |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
x |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
|
|
Sektorer |
||||||||||||
|
Förändring i skulder och nettoförmögenhet |
S.1 |
S.11 (57) |
S.12 (57) |
S.13 |
S.14 + S.15 (57) |
S.1N (57) |
S.2 |
||||||
B.101 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar |
x |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
|
Förändringar i tillgångar |
|
||||||||||||
P.5g |
Bruttoinvestering |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
P.51g |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
P.51c |
Kapitalförslitning |
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
P.52+P.53 |
|
x |
x |
x |
x |
x |
|
|||||||
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-producerade tillgångar |
x |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
B.9 |
Finansiellt sparande |
x |
x |
x |
x |
x |
|
x |
||||||
DB.9 |
Avvikelse från finansiellt sparande enligt finansiella konton |
o |
o |
o |
o |
o |
|
o |
||||||
|
Kompletterande uppgifter |
|
||||||||||||
EMP |
Sysselsättning (i antal personer och antal arbetade timmar) |
o |
o |
o |
o |
o |
|
o |
||||||
OTE |
Summa offentliga utgifter |
|
x |
|
||||||||||
OTR |
Summa offentliga inkomster |
|
x |
|
||||||||||
AN.111 |
Bostäder |
|
o |
|
||||||||||
AN.211 |
Mark |
|
o |
|
||||||||||
|
SÄSONGSRENSNING
— |
Säsongsrensning (inbegripet kalenderkorrigering, i tillämpliga fall) från och med referensåret 2014 är obligatorisk för följande:
|
— |
Säsongsrensning (inbegripet kalenderkorrigering, i tillämpliga fall) från och med referensåret 2017 är obligatorisk för följande:
|
— |
Säsongsrensning (inbegripet kalenderkorrigering, i tillämpliga fall) är frivillig för följande:
|
VOLYMUPPGIFTER
Data i kedjade volymer, efter säsongsrensning (inbegripet kalenderkorrigering, i tillämpliga fall) är frivilliga för följande:
S.11/B1g, S.11/P.51g, S.14+S.15/P.31, S.14+S.15/P.51g.
Tidsfrist för inrapportering: tre arbetsdagar efter tidsfristen för ej säsongsrensade data.
KÄLLOR OCH METODER
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om mer omfattande metodiska eller andra förändringar som kan påverka överförda uppgifter senast tre månader efter det att sådana förändringar trätt i kraft.
Tabell 9 – Detaljredovisning av skatteintäkter och inbetalda sociala avgifter efter typ av skatt eller social avgift och mottagande delsektor med förteckningen över skatter och sociala avgifter enligt den nationella indelningen (60)
Kod (61) |
Transaktion |
D.2 |
Skatter på produktion och import |
D.21 |
Produktskatter |
D.211 |
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) |
D.212 |
Skatter och tullar på import, exklusive moms |
D.2121 |
Importtullar |
D.2122 |
Skatter på import, exklusive moms och importtullar |
D.2122a |
Avgifter på importerade jordbruksprodukter |
D.2122b |
Monetära utjämningsbelopp som påförs import |
D.2122c |
Punktskatter |
D.2122d |
Allmänna omsättningsskatter |
D.2122e |
Skatter på specifika tjänster |
D.2122f |
Importmonopolens vinster |
D.214 |
Produktskatter, exklusive moms och importskatter |
D.214a |
Punktskatter och konsumtionsskatter |
D.214b |
Stämpelskatter |
D.214c |
Skatter på finansiella transaktioner och kapitaltransaktioner |
D.214d |
Bilregistreringsavgifter |
D.214e |
Skatter på nöjen |
D.214f |
Skatter på lotterier, spel och vadhållning |
D.214g |
Skatter på försäkringspremier |
D.214h |
Andra skatter på specifika tjänster |
D.214i |
Allmänna omsättningsskatter |
D.214j |
Fiskala monopols vinster |
D.214k |
Exportavgifter och monetära utjämningsbelopp som påförs export |
D.214l |
Övriga produktskatter |
D.29 |
Övriga produktionsskatter |
D.29a |
Skatter på mark, byggnader eller andra anläggningar |
D.29b |
Skatter på användning av fasta tillgångar |
D.29c |
Skatter på den totala lönesumman samt andra löneskatter |
D.29d |
Skatter på internationella transaktioner |
D.29e |
Affärs- och yrkeslicenser |
D.29f |
Skatter på föroreningar |
D.29g |
Underkompensation av moms (enhetstaxesystem) |
D.29h |
Övriga produktionsskatter, ej tidigare nämnda |
D.5 |
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. |
D.51 |
Inkomstskatter |
D.51a+D.51c1 |
Skatter på individuella inkomster och hushållsinkomster inklusive kapitalvinster |
D.51a |
Skatter på individuella inkomster och hushållsinkomster exklusive kapitalvinster (62) |
D.51c1 |
Skatter på individuella eller hushållens kapitalvinster (62) |
D.51b+D51c2 |
Skatter på bolags inkomster eller vinster, inklusive kapitalvinster |
D.51b |
Skatter på bolags inkomster eller vinster, exklusive kapitalvinster (62) |
D.51c2 |
Skatter på bolags kapitalvinster (62) |
D.51c3 |
Andra skatter på kapitalvinster (62) |
D.51c |
Skatter på kapitalvinster |
D.51d |
Skatter på lotteri- eller spelvinster |
D.51e |
Övriga inkomstskatter |
D.59 |
Övriga löpande skatter |
D.59a |
Löpande skatter på kapital |
D.59b |
Per capita-skatter |
D.59c |
Utgiftsskatter |
D.59d |
Hushållens betalningar för licenser |
D.59e |
Skatter på internationella transaktioner |
D.59f |
Övriga löpande skatter, ej tidigare nämnda |
D.91 |
Kapitalskatter |
D.91a |
Skatter på kapitaltransfereringar |
D.91b |
Kapitalavgifter |
D.91c |
Övriga kapitalskatter |
ODA |
Skatteintäkter totalt |
D.61 |
Sociala avgifter, netto |
D.611 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
D.611C |
Arbetsgivares obligatoriska faktiska sociala avgifter |
D.611V |
Arbetsgivares frivilliga faktiska sociala avgifter |
D.61SC |
De sociala försäkringssystemens administrationsavgifter (64) |
D.6111 |
Arbetsgivares faktiska pensionsavgifter (62) |
D.6112 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter, utom pensionsavgifter (62) |
D.6121 |
Arbetsgivares tillräknade pensionsavgifter (62) |
D.6122 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter, utom pensionsavgifter (62) |
D.6131 |
Hushållens faktiska pensionsavgifter (62) |
D.6132 |
Hushållens faktiska egenavgifter, utom pensionsavgifter (62) |
D.6141 |
Hushållens kompletterande pensionsavgifter (62) |
D.6142 |
Hushållens kompletterande egenavgifter, utom pensionsavgifter (62) |
D.612 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
D.613 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
D.613c |
Hushållens obligatoriska faktiska egenavgifter |
D.613ce |
Anställdas obligatoriska faktiska egenavgifter |
D.613cs |
Egenföretagares obligatoriska faktiska egenavgifter (62) |
D.613cn |
Icke sysselsattas obligatoriska faktiska egenavgifter (62) |
D.613v |
Hushållens frivilliga faktiska egenavgifter |
D.614 |
Hushållens kompletterande egenavgifter (64) |
D.995 |
Kapitaltransfereringar från den offentliga sektorn till berörda sektorer av skatter och sociala avgifter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (63) |
D.995a |
Produktskatter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (63) |
D.995b |
Övriga produktionsskatter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (63) |
D.995c |
Inkomstskatter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (63) |
D.995d |
Övriga löpande skatter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (63) |
D.995e |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (63) |
D.995f |
Hushållens faktiska egenavgifter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (63) |
D.995fe |
Anställdas faktiska egenavgifter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (63) |
D.995fs |
Egenföretagares faktiska egenavgifter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (62) |
D.995fn |
Icke sysselsattas faktiska egenavgifter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (62) |
D.995g |
Kapitalskatter som taxerats men inte förväntas bli inbetalda (63) |
ODB |
Intäkter totalt av skatter och sociala avgifter efter avdrag av belopp som taxerats men inte förväntas bli inbetalda |
ODC |
Intäkter totalt av skatter och sociala avgifter netto (inklusive tillräknade sociala avgifter) efter avdrag av belopp som taxerats men inte förväntas bli inbetalda |
ODD |
Skattetrycket = intäkter totalt av skatter och obligatoriska sociala avgifter efter avdrag av belopp som taxerats men inte förväntas bli inbetalda |
Tabell 10 – Tabeller efter bransch och region (Nuts nivå 2)
Kod |
Variabler |
Uppdelning |
||
B.1g |
|
|
||
B.1g |
|
A*10 |
||
D.1 |
|
A*10 |
||
P.51g |
|
A*10 |
||
|
|
|
||
ETO |
|
A*10 |
||
EEM |
|
A*10 |
||
POP |
|
|
Tabell 11 – Den offentliga sektorns utgifter efter ändamål
Kod |
Variabler |
Ändamål |
Uppdelning på delsektorer (69) |
OP5ANP |
Bruttoinvestering + anskaffning minus avyttring av icke-finansiella icke-producerade tillgångar |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
P.5 |
Bruttoinvestering |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
P.51g |
varav fasta bruttoinvesteringar |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.13 |
NP |
Anskaffning minus avyttring av icke-finansiella icke-producerade tillgångar |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
D.1 |
Ersättningar till anställda |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
D.3 |
Subventioner |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
D.4 |
Kapitalinkomst (70) |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
D.4p_S.1311 |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1312, S.1313, S.1314 |
|
D.4p_S.1312 |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1311, S.1313, S.1314 |
|
D.4p_S.1313 |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1311, S.1312, S.1314 |
|
D.4p_S.1314 |
varav till delsektorn sociala trygghetsfonder (S.1314) (70) (74) |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1311, S.1312, S.1313 |
D.62+D.632 |
Sociala förmåner andra än in natura och sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
D.62 |
Sociala förmåner andra än in natura (76) |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
D.632 |
Sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion (76) |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
P.2+D.29+D.5+D.8 |
Insatsförbrukning + övriga produktionsskatter + löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. + justering för förändringen i pensionsrätter |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
P.2 |
Insatsförbrukning |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
D.29+D.5+D.8 |
Övriga produktionsskatter + löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. + justering för förändringen i pensionsrätter |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
D.7 |
Andra löpande transfereringar (70) |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
D.7p_S.1311 |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1312, S.1313, S.1314 |
|
D.7p_S.1312 |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1311, S.1313, S.1314 |
|
D.7p_S.1313 |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1311, S.1312, S.1314 |
|
D.7p_S.1314 |
varav till delsektorn sociala trygghetsfonder (S.1314) (70) (74) |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1311, S.1312, S.1313 |
D.9 |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
|
D.92p |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.13 |
|
D.9p_S.1311 |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1312, S.1313, S.1314 |
|
D.9p_S.1312 |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1311, S.1313, S.1314 |
|
D.9p_S.1313 |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1311, S.1312, S.1314 |
|
D.9p_S.1314 |
varav till delsektorn sociala trygghetsfonder (S.1314) (70) (74) |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.1311, S.1312, S.1313 |
TE |
Utgifter totalt |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
P.3 |
Konsumtionsutgift |
Cofog-avdelningar |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
P.31 |
Individuell konsumtionsutgift (72) |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
P.32 |
Kollektiv konsumtionsutgift (72) |
Cofog-avdelningar Cofog-grupper (75) |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
Tabell 12 – Tabeller efter bransch och region (Nuts nivå 3)
Kod |
Variabler |
Uppdelning (77) |
||
B1.g |
|
A*10 |
||
|
|
|
||
ETO |
|
A*10 |
||
EEM |
|
A*10 |
||
POP |
|
|
Tabell 13 – Hushållsräkenskaper efter region (Nuts nivå 2)
Konto för allokering av primära inkomster, hushåll (S.14) |
|||||||
Kod |
Användning |
Kod |
Tillgång |
||||
D.4 |
|
B.2n/B.3n |
|
||||
B.5n |
|
D.1 |
|
||||
|
|
D.4 |
|
||||
Konto för sekundär inkomstfördelning, hushåll (S.14) |
|||||||
Kod |
Användning |
Kod |
Tillgång |
||||
D.5 |
|
B.5 |
|
||||
D.61 |
|
D.62 |
|
||||
D.7 |
|
D.7 |
|
||||
B.6n |
|
|
|
||||
Hushållens konsumtionsutgift (S.14) |
|||||||
P.3 |
|
Tabell 15 – Tillgångstabell till baspris, med omräkning till mottagarpris (löpande priser och föregående års priser (80) )
n=64, m=64
|
Branscher (Nace A*64) 1 2 3 4 …… n |
Σ (1) |
Import cif (82) |
Tillgång till baspriser totalt |
Handels- och transportmarginaler |
Produktskatter minus produktsubventioner |
Tillgång till mottagarpris totalt |
|||||||||||
(1) |
(2) |
(3) |
(4) |
(5) |
(6) |
(7) |
||||||||||||
1 2 3 4 . . . Produkter (CPA) . . . m |
(1) |
Produktion efter produkt och bransch till baspris |
|
|
|
|
|
|
||||||||||
Σ (1) |
|
Total produktion efter bransch |
|
|
|
|
|
|
||||||||||
Justeringsposter: |
(2) |
|
|
|
|
|
|
|
||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||
(1) + (2) |
|
|
|
|
|
|
|
|
||||||||||
Totalt, varav |
(3) |
|
|
|
|
|
|
|
||||||||||
|
|
|
|
|
||||||||||||||
|
— |
— |
— |
— |
||||||||||||||
|
— |
— |
— |
— |
Tabell 16 – Användningstabell till mottagarpris (83) (löpande priser och föregående års priser (84) )
n=64, m=64
|
Branscher (Nace A*64) 1 2 3 …… n |
Σ (1) |
Slutlig användning a) b) c) d) e) f) g) h) i) j) k) l) |
Σ (3) |
Σ (1) + Σ (3) |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(1) |
(2) |
(3) |
(4) |
(5) |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
1 2 3 . . . Produkter (CPA) . m |
(1) |
Insatsförbrukning till mottagarpris efter produkt och bransch |
|
Slutlig användning till mottagarpris: (88)
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Σ (1) |
(2) |
Total insatsförbrukning efter bransch |
|
Total slutlig användning efter typ |
|
Total användning |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Justeringsposter: |
(3) |
|
|
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
endast export |
endast export |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
endast hushållens konsumtionsutgifter |
endast hushållens konsumtionsutgifter |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
endast hushållens konsumtionsutgifter och export |
endast hushållens konsumtionsutgifter och export |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Σ (2) + Σ (3) |
(4) |
|
|
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(5) |
|
|
— |
— |
— |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Bruttoförädlingsvärde till baspris |
(6) |
|
|
— |
— |
— |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Total produktion till baspris |
(7) |
|
|
— |
— |
— |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Kompletterande frivilliga uppgifter: |
(8) (2) |
|
|
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
Tabell 17 – Symmetrisk input-outputtabell till baspris (90) (produkt/produkt (89) )
(löpande priser (95))
n=64
|
Produkter 1 2 3 …..n |
Σ (1) |
Slutlig användning a) b) c) d) e) f) g) h) i) j) k) l) |
Σ (3) |
Σ (1) + Σ (3) |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(1) |
(2) |
(3) |
(4) |
(5) |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
Produkter 1 2 3 . . . n |
(1) |
Insatsförbrukning till baspris (produkt/produkt) |
|
Slutlig användning till baspris: (94)
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Σ (1) |
(2) |
Total insatsförbrukning till baspris efter produkt |
|
Slutlig användning efter typ till baspris |
|
Total användning till baspris |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Användning av importprodukter (91) |
|
Total insatsförbrukning av importprodukter efter produkt, cif |
|
Slutlig användning av importprodukter, cif |
|
Total import |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Produktskatter minus produktsubventioner |
(3) |
Produktskatter minus produktsubventioner efter produkt |
|
Produktskatter minus produktsubventioner efter typ av slutlig användning |
|
Totala produktskatter minus produktsubventioner |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Σ (1) + (3) |
(4) |
Total insatsförbrukning till mottagarpris efter produkt |
|
Total slutlig användning efter typ till mottagarpris |
|
Total användning till mottagarpris |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(5) |
|
|
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Bruttoförädlingsvärde till baspris |
(6) |
|
|
— |
— |
— |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Total produktion till baspris |
(7) |
|
|
— |
— |
— |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Import inom EU cif (93) |
(8) |
|
|
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Import från länder utanför EU cif (93) |
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Σ (8) |
(9) |
Import cif efter produkt |
|
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Tillgång till baspris totalt |
(10) |
Tillgång till baspris efter produkt |
|
|
|
|
Tabell 20 – Korsklassificering av fasta tillgångar efter bransch och tillgång (stockar)
Kod |
Variabler |
Uppdelning Branscher (96) |
Löpande återanskaff-ningskostnader |
Föregående års återanskaff-ningskostnader |
||
AN.11g |
|
|
x |
x |
||
AN.111g |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.112g |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.113g+AN.114g |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.1131g |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.1132g |
|
|
x |
x |
||
AN.11321g |
|
|
x |
x |
||
AN.11322g |
|
|
x |
x |
||
AN.1139g+AN.114g |
|
|
x |
x |
||
AN.115g |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.117g |
|
|
x |
x |
||
AN.1173g |
|
|
x |
x |
||
AN.11n |
|
|
x |
x |
||
AN.111n |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.112n |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.113n+AN.114n |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.1131n |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.1132n |
|
|
x |
x |
||
AN.11321n |
|
|
x |
x |
||
AN.11322n |
|
|
x |
x |
||
AN.1139n+AN.114n |
|
|
x |
x |
||
AN.115n |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
AN.117n |
|
|
x |
x |
||
AN.1173n |
|
|
x |
x |
Tabell 22 – Korsklassificering av fast bruttoinvestering efter bransch och tillgång (transaktioner)
Kod |
Variabler |
Uppdelning Branscher (97) |
Löpande priser |
Föregående års priser och kedjade volymer (99) |
||
P.51g_AN.11 |
|
|
x |
x |
||
P.51g_AN.111 |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
P.51g_AN.112 |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
P.51g_AN.113+AN.114 |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
P.51g_AN.1131 |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
P.51g_AN.1132 |
|
|
x |
x |
||
P.51g_AN.11321 |
|
|
x |
x |
||
P.51g_AN.11322 |
|
|
x |
x |
||
P.51g_AN.1139+AN.114 |
|
|
x |
x |
||
P.51g_AN.115 |
|
A*21/A*38/A*64 |
x |
x |
||
P.51g_AN.117 |
|
|
x |
x |
||
P.51g_AN.1173 |
|
|
x |
x |
Tabell 26 – Balansräkningar över icke-finansiella tillgångar
Kod |
Variabler |
Uppdelning Sektorer |
||
AN.1 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.11+AN.12 |
|
|||
AN.11 |
|
|||
AN.111 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.112 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.1121 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.1122 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.113+AN.114 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.115 |
|
|||
AN.117 |
|
|||
AN.1171 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.1172 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.1173 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.1174 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.1179 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.12 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.13 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.2 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.21 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.211 |
|
S.1 (102), S.11 (102), S.12 (102), S.13 (102), S.14 + S.15 (103) |
||
AN.212 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.213 + AN.214 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.215 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.22 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
AN.23 |
|
S.1, S.11, S.12, S.13, S.14 + S.15 |
||
Enhet: löpande priser |
Tabell 27 (104) – Den offentliga sektorns finansiella konton – på kvartalsbasis
Kod |
Transaktion/Saldo |
Tillgångar/ skulder |
|
F |
Finansiella transaktioner |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.21 |
Sedlar och mynt |
Skulder |
S.1311 |
F.3 |
Skuldebrev |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.31 |
Kortfristiga skuldebrev |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.32 |
Långfristiga skuldebrev |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.4 |
Lån |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.41 |
Kortfristiga lån |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.42 |
Långfristiga lån |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.5 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.51 |
Ägarandelar |
Tillgångar |
S.13 |
F.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
Tillgångar |
S.13 |
F.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.63+F.64+F.65 |
Pensionsrätter, pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare och rättigheter till övriga livförsäkringsförmåner |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
F.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
LE |
Saldo |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.1 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.21 |
Sedlar och mynt |
Skulder |
S.1311 |
AF.3 |
Skuldebrev |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.31 |
Kortfristiga skuldebrev |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.32 |
Långfristiga skuldebrev |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.4 |
Lån |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.41 |
Kortfristiga lån |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.42 |
Långfristiga lån |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.5 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.51 |
Ägarandelar |
Tillgångar |
S.13 |
AF.52 |
Aktier/andelar i investeringsfonder |
Tillgångar |
S.13 |
AF.6 |
Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.61 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.63+AF.64+AF.65 |
Pensionsrätter, pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare och rättigheter till övriga livförsäkringsförmåner |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.66 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.7 |
Finansiella derivat och personaloptioner |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.8 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
Tillgångar/skulder |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
Uppgifter om motparten (107) /Transaktioner |
|||
F.31 |
Kortfristiga skuldebrev |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot S.11, S.12, S.128+S.129, S.2 |
F.32 |
Långfristiga skuldebrev |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot S.11, S.12, S.128+S.129, S.2 |
F.41 |
Kortfristiga lån |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot |
F.41 |
Kortfristiga lån |
Skulder |
S.1311 och S.1314 gentemot |
F.42 |
Långfristiga lån |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot |
F.42 |
Långfristiga lån |
Skulder |
S.1311 och S.1314 gentemot |
F.5 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot S.11, S.12, S.128+S.129, S.2 |
Uppgifter om motparten (107) /Saldo |
|||
AF.31 |
Kortfristiga skuldebrev |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot S.11, S.12, S.128+S.129, S.2 |
AF.32 |
Långfristiga skuldebrev |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot S.11, S.12, S.128+S.129, S.2 |
AF.41 |
Kortfristiga lån |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot |
AF.41 |
Kortfristiga lån |
Skulder |
S.1311 och S.1314 gentemot |
AF.42 |
Långfristiga lån |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot |
AF.42 |
Långfristiga lån |
Skulder |
S.1311 och S.1314 gentemot |
AF.5 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
Tillgångar |
S.1311 och S.1314 gentemot S.11, S.12, S.128+S.129, S.2 |
Tabell 28 – Den offentliga sektorns skuld (enligt Maastricht-kriterierna) – på kvartalsbasis
Kod |
Skulder (109) |
|
GD |
Totalt |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.2 |
Sedlar, mynt och inlåning |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.21 |
Sedlar och mynt |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.22+AF.29 |
Inlåning |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.3 |
Skuldebrev |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.31 |
Kortfristiga |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.32 |
Långfristiga |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.4 |
Lån |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.41 |
Kortfristiga |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
AF.42 |
Långfristiga |
S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314 |
Tabell 29 – Intjänade pensionsrätter inom social försäkring (118) (119)
Förhållanden |
Kod |
Rad nr |
Bokföring |
Nationalräkenskapernas huvudkonton |
Ej i nationalräkenskapernas huvudkonton |
Alla pensionssystem |
|
Motparter: Pensionsrätter för utländska hushåll (115) |
||||||
Pensionsförvaltare |
Ej sektorn offentlig förvaltning |
Sektorn offentlig förvaltning |
||||||||||||
|
Avgiftsbestämda system |
Förmånsbestämda system och andra (112) ej avgiftsbestämda system |
Summa |
Avgiftsbestämda system |
Förmånsbestämda system för offentligt anställda (113) |
|
||||||||
Klassificeras i finansiella bolag |
Klassificeras i sektorn offentlig förvaltning (114) |
Klassificeras i sektorn offentlig förvaltning |
Pensionssystem inom sociala trygghetsfonder |
|||||||||||
Kod |
XPC1W |
XPB1W |
XPCB1W |
XPCG |
XPBG12 |
XPBG13 |
XPBOUT13 |
XP1314 |
XPTOT |
|
XPTOTNRH |
|||
Kolumn nr |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
|
J |
|||
Ingående balansräkning |
||||||||||||||
|
XAF63LS |
1 |
Pensionsrätter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förändringar i pensionsrätter genom transaktioner |
||||||||||||||
Σ 2.1 till 2.4 – 2.5 |
XD61p |
2 |
Ökning av pensionsrätter genom sociala avgifter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XD6111 |
2.1 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XD6121 |
2.2 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XD6131 |
2.3 |
Hushållens faktiska egenavgifter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XD6141 |
2.4 |
Hushållens kompletterande egenavgifter (116) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XD61SC |
2.5 |
Minus: Pensions-systemens administrations-avgifter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XD619 |
3 |
Annan (försäkringsmässigt beräknad) förändring i pensionsrätter i sociala trygghetsfonder |
|
|
|
|
|
||||||
|
XD62p |
4 |
Förändring i pensionsrätter genom utbetalning av pensionsförmåner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 + 3 - 4 |
XD8 |
5 |
Förändringar i pensionsrätter genom sociala avgifter och pensionsförmåner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XD81 |
6 |
Överföring av pensionsrätter mellan systemen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XD82 |
7 |
Förändring i pensionsrätter genom överenskomna förändringar i systemstrukturen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förändringar i pensionsrätter genom övriga flöden |
||||||||||||||
|
XK7 |
8 |
Förändringar i rätter genom. omvärderingar (117) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XK5 |
9 |
Förändringar i rätter genom andra volymförändringar (117) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Utgående balansräkning |
||||||||||||||
1+ Σ 5 till 9 |
XAF63LE |
10 |
Pensionsrätter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tillhörande indikatorer |
||||||||||||||
|
XP1 |
11 |
Produktion |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
(1) Under alla omständigheter ska variablerna översändas till kommissionen (Eurostat) senast samma dag som de offentliggörs av den nationella myndigheten. När uppgifter som redan har översänts till kommissionen (Eurostat) revideras, ska dessa reviderade uppgifter översändas till kommissionen (Eurostat) senast samma dag som de offentliggörs av den nationella myndigheten.
(2) Gäller hela tabellen med undantag av vissa angivna poster (se respektive tabell för närmare uppgifter).
(3) Gäller vissa angivna poster (se respektive tabell för närmare uppgifter).
(4) Tidsfristen på 85 dagar gäller medlemsstater som har euron som valuta. De medlemsstater som inte har euron som valuta ska översända uppgifterna senast inom tre månader.
Om det anges att de preliminära uppgifterna inte offentliggörs på nationell nivå, ska uppgifter av detta slag som översänds inom tidsfristen på 85 dagar för de enskilda medlemsstaterna inte offentliggöras på europeisk nivå. De berörda medlemsstaterna ska översända motsvarande slutliga uppgifter senast inom tre månader. Översändande inom 85 dagar av säsongsrensade uppgifter och uppgifter i kedjade volymer sker på frivillig basis.
För medlemsstater som inträder i den ekonomiska och monetära unionen efter det att denna förordning har trätt i kraft ska tidsfristen för översändande av uppgifter vara 85 dagar från och med medlemsstatens inträde.
(5) Om en medlemsstat översänder en fullständig uppsättning uppgifter inom 85 dagar behöver uppgifterna inte översändas vid tremånadersfristen.
(6) För medlemsstater vars bruttonationalprodukt till löpande pris utgör mindre än 1 % av unionens samlade BNP, ska enbart uppgifter för vissa angivna poster vara obligatoriska (se tabell 801 för närmare uppgifter).
(7) Kvartalsdata ska lämnas både i icke-säsongsrensad form och i säsongsrensad form (inklusive kalenderkorrigering, i tillämpliga fall). Säsongsrensade kvartalsdata i föregående års priser ska inte lämnas. Tillhandahållande av kvartalsdata som enbart inbegriper kalenderkorrigering är frivilligt.
(8) Om ingen nivå anges innebär det den totala ekonomin.
(9) Uppdelning på skatter och subventioner för kvartalsräkenskaper är frivillig.
(10) Uppdelning efter varaktighet för årsräkenskaper: varaktiga varor, delvis varaktiga varor, icke-varaktiga varor, tjänster.
Uppdelning efter varaktighet för kvartalsräkenskaper: varaktiga varor och övriga.
(11) AN_F6: Uppdelning av fasta tillgångar:
|
AN.111 Bostäder |
|
AN.112 Övriga byggnader och anläggningar |
|
AN.113+AN.114 Maskiner och inventarier + vapensystem
|
|
AN.115 Odlade biologiska tillgångar |
|
AN.117 Produkter som skyddas av immateriell äganderätt |
(12) Frivilligt
(13) Enbart i föregående års priser.
(14) Import och export ska delas upp enligt följande:
a) |
S.2I Medlemsstater som har euron som valuta, Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet. |
b) |
S.xx (S.21 - S.2I) Medlemsstater som inte har euron som valuta och Europeiska unionens institutioner och organ (exklusive Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet). |
c) |
S.22 Länder utanför EU och internationella organisationer med säte utanför Europeiska unionen. Härvid bör beaktas att
|
(15) Frivilligt.
(16) A*10 endast för total sysselsättning, egenföretagare och anställda i inhemska produktionsenheter.
(17) Årliga och kvartalsvisa data i föregående års priser ska inte lämnas för referensåret 1995.
(18) Sektor och delsektorer:
S.13 Sektorn offentlig förvaltning. Uppdelning på delsektorer:
— |
S.13 Sektorn offentlig förvaltning |
— |
S.1311 Staten |
— |
S.1312 Delstater |
— |
S.1313 Kommuner |
— |
S.1314 Sociala trygghetsfonder |
(19) Data för delsektorer ska konsolideras inom varje delsektor men inte mellan delsektorer. Data för sektor S.13 är lika med summan av data för delsektorerna, med undantag för posterna D.4, D.7 och D.9 (och deras delposter) som bör konsolideras mellan delsektorerna (med uppgift om motpart).
(20) D.995 ska dras av från D.99r. D.9p ska inte innehålla några belopp för D.995.
(21) Uppdelning på mottagande delsektorer är frivilligt.
(22) När det görs avsevärda betalningar mellan delsektorer för andra poster än D.4, D.7 eller D.9 och deras delposter, redogör för detta i en fotnot.
(23) En skattekredit är en skattelättnad som dras av direkt från den skatt som hushållet eller bolaget annars skulle ha varit skyldigt att betala. Skattekrediter som ska betalas är skattekrediter där beloppet överskrider skatteskulden (som annars skulle förfalla till betalning) som betalas till den skattepliktige. Hela beloppet av de skattekrediter som ska betalas bokförs som en utgift för den offentliga sektorn (”Skattekrediter som ska betalas, totalt” (PTC)), och även det överförda beloppet (TC) ska anges, dvs. skattekrediterna som överskrider skatteskulden och som faktiskt betalas ut till skattebetalaren.
(24) Inrapportering av data för delsektorer är frivilligt.
(25) Inrapportering av data för referensår före 2012 är frivilligt. Inrapportering för referensår från och med 2012 är obligatorisk.
(26) Frivilligt.
(27) Endast för den totala ekonomin.
(28) Uppdelning efter bransch enligt Nace-klassificeringen. Den första nämnda uppdelningsnivån gäller inrapportering vid t+9 månader. Den andra nämnda uppdelningsnivån gäller inrapportering vid t+21 månader. Om ingen nivå anges innebär det den totala ekonomin.
(29) Data i föregående års priser ska inte lämnas för referensåret 1995.
(30) För uppdelningsnivån A*64 är inrapporteringen av data för ”imputerade hyror för ägarbebodda bostäder” (post 44 – ”Fastighetsverksamhet”) obligatorisk endast för variablerna P.1, P.2 och B.1g.
(31) Inrapportering av data för arbetade timmar på Nace-nivå A*64 är frivilligt.
(32) Frivilligt.
(33) Enbart i föregående års priser.
(34) COICOP-grupperna C12.2 ”Prostitution” och C12.7 ”Övriga tjänster som inte klassificerats annorstädes” ska anges i aggregerad form.
(35) Data i föregående års priser ska inte lämnas för referensåret 1995.
(36) Att lämna icke-konsoliderade uppgifter om motpart är frivilligt för följande motpartssektorer:
— |
S.11 Icke-finansiella bolag |
— |
S.12 Finansiella bolag |
— |
S.13 Sektorn offentlig förvaltning |
— |
S.14 + S.15 Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
— |
S.2 Utlandet |
(37) För kontot för andra volymförändringar och omvärderingskontot är det obligatoriskt att lämna icke-konsoliderade räkenskaper för referensår från och med 2012, men uppdelningen behöver endast göras för följande sektorer och instrument:
— |
S.11 Icke-finansiella bolag |
— |
S.12 Finansiella bolag |
— |
S.13 Sektorn offentlig förvaltning |
— |
S.14 + S.15 Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
— |
S.2 Utlandet |
— |
F.1 Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) |
— |
F.2 Sedlar, mynt och inlåning |
— |
F.3 Skuldebrev |
— |
F.4 Lån |
— |
F.5 Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder |
— |
F.6 Försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem |
— |
F.7 Finansiella derivat och personaloptioner |
— |
F.8 Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter |
För kontot för andra volymförändringar och omvärderingskontot är det frivilligt att lämna konsoliderade räkenskaper.
(38) Icke-finansiella bolag:
— |
S.11 Icke-finansiella bolag – totalt |
— |
S.11001 Alla offentliga icke-finansiella bolag (frivilligt) |
(39) Finansiella bolag:
— |
S.12 Finansiella bolag – totalt |
— |
S.121+S.122+S.123 Monetära finansinstitut |
— |
S.121 Centralbanken |
— |
S.122+S.123 Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken, samt penningmarknadsfonder (uppdelning är frivilligt) |
— |
S.124 Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder |
— |
S.125+S.126+S.127 Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut, finansiella serviceföretag samt koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (uppdelning är frivilligt) |
— |
S.128+S.129 Försäkringsbolag och pensionsinstitut (uppdelning är frivilligt) |
— |
S.12001 Alla offentliga finansiella bolag (frivilligt) |
(40) Delsektorer inom den offentliga sektorn:
— |
S.13 Sektorn offentlig förvaltning – totalt |
— |
S.1311 Staten |
— |
S.1312 Delstater |
— |
S.1313 Kommuner |
— |
S.1314 Sociala trygghetsfonder |
(41) Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (uppdelning är frivilligt för referensåren före 2012):
— |
S.14+S.15 Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer – totalt |
— |
S.14 Hushåll |
— |
S.15 Hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
(42) Utlandet:
|
S.2 Utlandet – totalt (uppdelning är frivilligt) |
|
S.21 Europeiska unionens medlemsstater, institutioner och organ |
|
S.2I Medlemsstater som har euron som valuta, Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet |
|
.22 Länder utanför EU och internationella organisationer med säte utanför Europeiska unionen, Härvid bör beaktas att
|
(43) Frivilligt.
(44) Endast för ”transaktioner med finansiella instrument” men ej relevant för ”volymförändringar”, ”omvärdering av finansiella instrument” och uppgifter om motpartssektor.
(45) Att lämna icke-konsoliderade uppgifter om motpart är frivilligt för följande motpartssektorer:
— |
S.11 Icke-finansiella bolag |
— |
S.12 Finansiella bolag |
— |
S.13 Sektorn offentlig förvaltning |
— |
S.14 + S.15 Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
— |
S.2 Utlandet |
(46) Icke-finansiella bolag:
— |
S.11 Icke-finansiella bolag – totalt |
— |
S.11001 Alla offentliga icke-finansiella bolag (frivilligt) |
(47) Finansiella bolag:
— |
S.12 Finansiella bolag – totalt |
— |
S.121+S.122+S.123 Monetära finansinstitut |
— |
S.121 Centralbanken |
— |
S.122+S.123 Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken, samt penningmarknadsfonder (uppdelning är frivilligt) |
— |
S.124 Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder |
— |
S.125 + S.126+S.127 Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut, finansiella serviceföretag samt koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (uppdelning är frivilligt) |
— |
S.128+S.129 Försäkringsbolag och pensionsinstitut (uppdelning är frivilligt) |
— |
S.12001 Alla offentliga finansiella bolag (frivilligt) |
(48) Delsektorer inom den offentliga sektorn:
— |
S.13 Sektorn offentlig förvaltning – totalt |
— |
S.1311 Staten |
— |
S.1312 Delstater |
— |
S.1313 Kommuner |
— |
S.1314 Sociala trygghetsfonder |
(49) Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (uppdelning är frivilligt för referensåren före 2012):
— |
S.14+S.15 Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer – totalt |
— |
S.14 Hushåll |
— |
S.15 Hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
(50) Utlandet:
— |
S.2 Utlandet – totalt (uppdelning är frivilligt) |
— |
S.21 Europeiska unionens medlemsstater, institutioner och organ |
— |
S.2I Medlemsstater som har euron som valuta, Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet |
— |
S.22 Länder utanför EU och internationella organisationer med säte utanför Europeiska unionen, Härvid bör beaktas att
|
(51) Frivilligt.
(52) Uppgifter om motpartssektor är inte relevant för denna post.
(53) Frivillig inrapportering av data för S.14 och S.15 för referensår före 2012. Inrapportering för referensår från och med 2012 är obligatorisk.
(54) Data för den offentliga sektorn bör i allmänhet konsolideras inom varje delsektor men inte mellan delsektorer. För denna transaktion bör dock konsolidering ske även mellan delsektorer av sektorn offentlig förvaltning (S.13): stat, delstater, kommuner och sociala trygghetsfonder.
(55) Frivillig inrapportering av data för referensår före 2012. Inrapportering för referensår från och med 2012 är obligatorisk.
(56) Inrapporteras enbart av medlemsstater som har euron som valuta.
(57) Frivilligt för länder vars BNP till löpande pris utgör mindre än 1 % av unionens samlade BNP. Tröskeln på 1 % beräknas som ett rörligt genomsnitt baserat på de tre senaste tillgängliga åren.
(58) Data för den offentliga sektorn bör i allmänhet konsolideras inom varje delsektor men inte mellan delsektorer. För denna transaktion bör dock konsolidering ske även mellan delsektorer av sektorn offentlig förvaltning (S.13): stat, delstater, kommuner och sociala trygghetsfonder.
(59) Frivilligt för länder vars BNP till löpande pris utgör mindre än 1 % av EU:s samlade BNP. Tröskeln på 1 % beräknas som ett rörligt genomsnitt baserat på de tre senaste tillgängliga åren.
(60) Sektor och delsektorer:
|
S.13 Sektorn offentlig förvaltning. Uppdelning på delsektorer:
|
|
S.212 Europeiska unionens institutioner och organ |
(61) Dessutom ska tabell 9 innehålla samtliga detaljerade uppgifter om den nationella indelningen av skatter och sociala avgifter (den s.k. nationella skatteförteckningen), med motsvarande belopp under respektive ENS-kod. Den nationella skatteförteckningen är obligatorisk för den offentliga sektorn och för EU:s institutioner och organ.
(62) Frivilligt.
(63) Uppdelning på mottagande delsektorer är frivilligt.
(64) Frivillig inrapportering av data för referensåren före 2012. Inrapportering för referensår från och med 2012 är obligatorisk.
(65) Frivillig inrapportering till och med 2016. Från och med 2017: obligatorisk inrapportering med en frist på t + 24 månader och frivillig inrapportering med en frist på t + 12 månader.
(66) Bruttoförädlingsvärde totalt och sysselsättning totalt i tusental personer: inrapportering med en frist på t +12 månader.
Total sysselsättning i arbetade timmar, A*10-uppdelningar av sysselsättning i personer och arbetade timmar, A*10-uppdelning av bruttoförädlingsvärde: inrapportering med en frist på t +24 månader.
(67) Sysselsättning och anställda: inhemska och utomlands bosatta anställda vid inhemska produktionsenheter (inhemskt begrepp (DC)).
(68) Obligatorisk inrapportering med en frist på t + 12 månader.
(69) Uppdelning på delsektorer:
— |
S.13 Sektorn offentlig förvaltning |
— |
S.1311 Staten |
— |
S.1312 Delstater |
— |
S.1313 Kommuner |
— |
S.1314 Sociala trygghetsfonder |
(70) Data för delsektorer bör konsolideras inom varje delsektor men inte mellan delsektorer. Data för sektor S13 är lika med summan av data för delsektorerna, med undantag för posterna D.4, D.7 och D.9 (och deras delposter) som bör konsolideras mellan delsektorerna (med uppgift om motpart).
(71) Uppdelning på delsektorer är frivilligt.
(72) Obligatoriskt för COFOG-grupperna totalt.
(73) D.9p ska inte innehålla några belopp för D.995. D.995 ska dras av från D.99r.
(74) Frivilligt.
(75) Uppgifter ska tillhandahållas fr.o.m. referensåret 2001.
(76) Data för referensår före 2012 vars inrapportering är frivillig. Inrapportering för referensår från och med 2012 är obligatorisk.
(77) Följande aggregat av Nace rev. 2-avdelningar får användas för uppdelning A*10:
— |
(G, H, I och J) i stället för (G, H och I) och (J). |
— |
(K, L, M och N) i stället för (K), (L) och (M och N). |
— |
(O, P, Q, R, S, T och U) i stället för (O, P och Q) och (R, S, T och U). |
(78) Sysselsättning och anställda: inhemska och utomlands bosatta anställda vid inhemska produktionsenheter (inhemskt begrepp (DC)).
(79) Frivilligt.
(80) Frivillig inrapportering av data om föregående års priser för referensåren 2010–2014. Obligatorisk inrapportering för referensår från och med 2015.
(81) Import bör delas upp enligt följande:
a) |
S.21 Europeiska unionens medlemsstater, institutioner och organ, |
a1) |
S.2I Medlemsstater som har euron som valuta, Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet, |
a2) |
S.xx (S.21 - S.2I) Medlemsstater som inte har euron som valuta och Europeiska unionens institutioner och organ (exklusive Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet), samt |
b) |
S.22 Icke-medlemsstater och internationella organisationer med säte utanför Europeiska unionen. Härvid bör beaktas att
|
(82) Det begrepp som ska tillämpas på data efter produkt i tillgångs- och användningstabeller och input-outputtabeller är det inhemska begreppet. Justeringar av det nationella begreppet (inhemska enheters direktinköp i utlandet) ingår som totalbelopp i del (2) av tabellen. Import (cif) efter produkt omfattar inte inhemska enheters direktinköp i utlandet.
(83) De ytterligare fem tabeller som nämns nedan krävs vart femte år (för referensår som slutar med 0 eller 5). Att inkomma med dessa ytterligare fem tabeller i löpande priser är obligatoriskt och frivilligt i föregående års priser.
De fem tabellerna är följande:
— |
Användningstabell till baspris (uppdelad i radblock (1)–(7)). |
— |
Användningstabell för inhemsk produktion till baspris (uppdelad i radblock (1) och (2)). |
— |
Användningstabell för import till baspris (uppdelad i radblock (1) och (2)). |
— |
Tabell för handels- och transportmarginaler (uppdelad i radblock (1) och (2)). |
— |
Tabell för produktskatter minus produktsubventioner (uppdelad i radblock (1) och (2)). |
(84) Frivillig inrapportering av data om föregående års priser för referensåren 2010–2014. Obligatorisk inrapportering för referensår från och med 2015.
(85) Frivilligt.
(86) Export bör delas upp enligt följande:
j) |
S.21 Europeiska unionens medlemsstater, institutioner och organ, |
j1) |
S.2I Medlemsstater som har euron som valuta, Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet, |
j2) |
S.xx (S.21 - S.2I) Medlemsstater som inte har euron som valuta och Europeiska unionens institutioner och organ (exklusive Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet, samt |
k) |
S.22 Icke-medlemsstater och internationella organisationer med säte utanför Europeiska unionen.
|
(87) Uppgifter i löpande priser är obligatoriska, uppgifter i föregående års priser är frivilliga.
(88) Det begrepp som ska tillämpas på data efter produkt i tillgångs- och användningstabeller och input-outputtabeller är det inhemska begreppet. Justeringar av det nationella begreppet (inhemska enheters direktinköp i utlandet och utländska enheters inköp på landets territorium) ingår som totalbelopp i del (3) av tabellen. Konsumtionsutgifter för hushåll efter produkt omfattar inte inhemska enheters direktinköp i utlandet. Konsumtionsutgifter för hushåll efter produkt omfattar utländska enheters inköp på landets territorium. Export (fob) efter produkt omfattar inte utländska enheters inköp på landets territorium.
(89) Bransch/bransch, förutsatt att bransch/bransch ger en god uppfattning om produkt/produkt.
(90) Det är obligatoriskt att inkomma med följande två ytterligare tabeller i löpande priser:
— |
Symmetrisk input-outputtabell för inhemsk produktion till baspris (uppdelad i radblock (1), radblock (2), rad ”användning av importprodukter”, radblock (3) och (4)). |
— |
Symmetrisk input-outputtabell för import till baspris (uppdelad i radblock (1) och (2)). |
(91) Endast för deltabellen för inhemsk produktion.
(92) Frivilligt.
(93) Import och export bör delas upp enligt följande:
j) |
S.21 Europeiska unionens medlemsstater, institutioner och organ, |
j1) |
S.2I Medlemsstater som har euron som valuta, Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet, |
j2) |
S.xx (S.21 - S.2I) Medlemsstater som inte har euron som valuta och Europeiska unionens institutioner och organ (exklusive Europeiska centralbanken och andra institutioner och organ som ingår i euroområdet, samt |
k) |
S.22 Icke-medlemsstater och internationella organisationer med säte utanför Europeiska unionen. |
Härvid bör beaktas att
— |
uppdelningarna för EMU och EU bör representera den faktiska sammansättningen vid slutet av varje referensperiod (”föränderlig sammansättning”), |
— |
medlemsstater som har euron som valuta måste inkomma med alla de uppdelningar som nämns i j), j1), j2) och k), medlemsstater som inte har euron som valuta måste inkomma med de uppdelningar som nämns i j) och k), men de uppdelningar som nämns i j1) och j2) är frivilliga, |
— |
uppgifterna bör anges i löpande priser. |
(94) Det begrepp som ska tillämpas på data efter produkt i tillgångs- och användningstabeller och input-outputtabeller är det inhemska begreppet. Justeringar av det nationella begreppet (inhemska enheters direktinköp i utlandet och utländska enheters inköp på landets territorium) ingår som totalbelopp. Konsumtionsutgifter för hushåll efter produkt omfattar inte inhemska enheters direktinköp i utlandet. Konsumtionsutgifter för hushåll efter produkt omfattar utländska enheters inköp på landets territorium. Export (fob) efter produkt omfattar inte utländska enheters inköp på landets territorium.
(95) Det är frivilligt att inkomma med symmetriska input-outputtabeller i föregående års priser.
(96) A*21 obligatoriskt
A*38/A*64: frivilligt
Om ingen nivå anges innebär det den totala ekonomin.
(97) A*21 obligatoriskt
A*38/A*64: frivilligt
Om ingen nivå anges innebär det den totala ekonomin.
(98) Frivilligt för referensår före 2000. Obligatoriskt för referensår från och med 2000.
(99) Data i föregående års priser ska inte lämnas för referensåret 1995.
(100) Frivillig inrapportering av data för referensår före 2012.. Inrapportering för referensår från och med 2012 är obligatorisk.
(101) Frivillig inrapportering av data för referensår före 2000. Inrapportering av data för referensåren 2000–2011 är endast obligatorisk för den totala ekonomin. Obligatorisk inrapportering för den totala ekonomin och för de institutionella sektorerna för referensår från och med 2012.
(102) Frivilligt.
(103) Första inrapporteringen 2017.
(104) Medlemsstaterna ska, första gången de översänder tabell 27, tillhandahålla kommissionen (Eurostat) en beskrivning av vilka källor och metoder som använts för att sammanställa uppgifterna. Medlemsstaterna ska informera kommissionen (Eurostat) om eventuella ändringar i denna inledande beskrivning, när de rapporterar reviderade uppgifter.
(105) Uppdelning på delsektorer inom den offentliga sektorn:
— |
S.13 Sektorn offentlig förvaltning |
— |
S.1311 Staten |
— |
S.1312 Delstater |
— |
S.1313 Kommuner |
— |
S.1314 Sociala trygghetsfonder |
(106) Konsolidering:
— |
S.13 Konsoliderade och icke-konsoliderade |
— |
andra delsektorer: konsoliderade |
(107) Uppgifter om motparten – motpartssektorer och motpartsdelsektorer:
— |
S.11 Icke-finansiella bolag |
— |
S.12 Finansiella bolag |
— |
S.128+S.129 Försäkringsbolag och pensionsinstitut |
— |
S.14+S.15 Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer |
— |
S.2 Utlandet |
(108) Frivilligt.
(109) Skuld till nominellt värde som är utestående vid kvartalets utgång.
(110) Uppdelning på delsektorer inom den offentliga sektorn:
— |
S.13 Sektorn offentlig förvaltning |
— |
S.1311 Staten |
— |
S.1312 Delstater |
— |
S.1313 Kommuner |
— |
S.1314 Sociala trygghetsfonder |
(111) Data för delsektorer bör konsolideras inom varje delsektor men inte mellan delsektorer.
(112) Sådana andra ej avgiftsbestämda system, ofta kallade hybridsystem, har inslag av både förmåns- och avgiftsbestämning.
(113) System som organiseras av den offentliga sektorn för dess nuvarande och tidigare anställda.
(114) Dessa är icke-självständiga förmånsbestämda system vars pensionsrätter bokförs i nationalräkenskapernas huvudkonton.
(115) Uppgifter om motpart för utländska hushåll visas endast separat om pensionsförbindelserna med utlandet är betydande.
(116) Dessa tillägg utgör avkastningen på medlemmarnas fordringar på pensionssystemen, både genom investeringsinkomsten på tillgångarna i avgiftsbestämda system och genom nedräkningen av den tillämpade diskonteringssatsen i förmånsbestämda system.
(117) En mer detaljerad uppdelning av dessa positioner ska ges i kolumnerna G och H på grundval av de modellberäkningar som görs för dessa system. Cellerna som visas som █ är inte tillämpliga. Cellerna i ▒ kommer att innehålla uppgifter som inte ingår i nationalräkenskapernas huvudkonton.
(118) Data i kolumnerna G och H bör omfatta tre uppsättningar data som grundar sig på försäkringstekniska beräkningar som gjorts för de pensionssystemen. Datauppsättningarna bör återspegla resultaten av en känslighetsanalys med hänsyn till de viktigaste parametrarna i beräkningarna, i enlighet med vad som godkänts av statistiker å ena sidan och experter på åldrande befolkningar som arbetar under kommittén för ekonomisk politik å andra sidan. Vilka parametrar som ska användas ska klargöras i enlighet med artikel 2.3 i denna förordning.
(119) Data för referensåret 2012 ska inrapporteras på frivillig basis. Inrapportering för referensår från och med 2012 är obligatorisk.