(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2488/2000 av den 10 november 2000 om fortsatt frysning av tillgångar med anknytning till Slobodan Milosevic och med honom associerade personer (3) bekräftas vissa restriktiva åtgärder i enlighet med de gemensamma ståndpunkterna 2000/599/Gusp och 2000/696/Gusp.

(2)

Förordning (EG) nr 2488/2000 bör anpassas till den senaste utvecklingen på området sanktionsrutiner, dels när det gäller fastställande av behöriga myndigheter, dels när det gäller artikeln om unionens behörighet.

(3)

Förordning (EG) nr 2488/2000 bör ändras i enlighet med detta.

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1412/2006 av den 25 september 2006 om vissa restriktiva åtgärder mot Libanon (2) förbjuds tillhandahållande av visst tekniskt stöd, finansiering och ekonomiskt stöd till någon i Libanon, eller för användning i Libanon, i överensstämmelse med gemensam ståndpunkt 2006/625/Gusp.

(2)

Förordning (EG) nr 1412/2006 bör anpassas till den senaste utvecklingen på området sanktionsrutiner, dels när det gäller fastställande av behöriga myndigheter, dels när det gäller artikeln om unionens behörighet. Av tydlighetsskäl bör de artiklar i vilka ändringar måste göras ersättas helt och hållet.

(3)

Förordning (EG) nr 1412/2006 bör ändras i enlighet med detta.

(1)

I rådets förordning (EG) nr 1763/2004 av den 11 oktober 2004 om införande av vissa restriktiva åtgärder till stöd för ett effektivt genomförande av Internationella tribunalen för f.d. Jugoslaviens (ICTY) uppgift (2) föreskrivs att alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör, ägs eller innehas av vissa fysiska personer som åtalats av ICTY ska frysas, i överensstämmelse med gemensam ståndpunkt 2004/694/Gusp.

(2)

Förordning (EG) nr 1763/2004 bör anpassas till den senaste utvecklingen på området sanktionsrutiner, dels när det gäller fastställande av behöriga myndigheter, dels när det gäller artikeln om unionens behörighet. Av tydlighetsskäl bör de artiklar i vilka ändringar måste göras ersättas helt och hållet.

(3)

Förordning (EG) nr 1763/2004 bör ändras i enlighet med detta.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 av den 31 augusti 2009 om närmare bestämmelser för medlemsstaternas anmälningar till kommissionen av uppgifter och dokument inom ramen för genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaderna, systemet för direktstöd, främjandet av försäljning av jordbruksprodukter och ordningarna för de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna (3), fastställs gemensamma regler för hur medlemsstaternas behöriga myndigheter ska anmäla uppgifter och dokument till kommissionen. Reglerna omfattar i synnerhet medlemsstaternas skyldighet att använda de informationssystem som kommissionen gjort tillgängliga och godkännandet av tillträdesrätterna för de myndigheter och individer som har rätt att skicka meddelanden. I förordningen fastställs vidare gemensamma principer för informationssystemen så att de kan garantera dokumentens äkthet, integritet och läsbarhet under hela den tid de måste bevaras. Dessutom innehåller förordningen regler för skydd av personuppgifter.

(2)

I förordning (EG) nr 792/2009 fastställs att kravet att använda informationssystemen i enlighet med den förordningen ska anges i de förordningar som fastställer en specifik meddelandeskyldighet.

(3)

Kommissionen har utvecklat ett informationssystem som gör att den elektroniskt kan hantera dokument och förfaranden i sina interna arbetsrutiner och i sina kontakter med de myndigheter som är involverade i den gemensamma jordbrukspolitiken.

(4)

Vissa meddelandeskyldigheter anses redan kunna fullgöras via det systemet i enlighet med förordning (EG) nr 792/2009, framför allt de skyldigheter som fastställs i kommissionens förordningar (EG) nr 1518/2003 av den 28 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med exportlicenser inom grisköttssektorn (4), (EG) nr 596/2004 av den 30 mars 2004 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med exportlicenser inom äggsektorn (5), (EG) nr 633/2004 av den 30 mars 2004 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med exportlicenser inom sektorn för fjäderfäkött (6), (EG) nr 1345/2005 av den 16 augusti 2005 om fastställande av särskilda genomförandebestämmelser för systemet med importlicenser inom sektorn för olivolja (7), (EG) nr 2014/2005 av den 9 december 2005 om licenser inom ramen för ordningen för import av bananer till gemenskapen för bananer avsedda för övergång till fri omsättning till en tullsats enligt gemensamma tulltaxan (8), (EG) nr 239/2007 av den 6 mars 2007 om fastställande av detaljerade bestämmelser för tillämpningen av förordning (EEG) nr 404/93 när det gäller villkoren för meddelanden i banansektorn (9), (EG) nr 1299/2007 av den 6 november 2007 om godkännande av producentgrupper inom humlesektorn (10), (EG) nr 543/2008 av den 16 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för fjäderfäkött (11), (EG) nr 589/2008 av den 23 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för ägg (12), (EG) nr 617/2008 av den 27 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormer för kläckägg och gårdsuppfödda kycklingar (13) och (EG) nr 826/2008 av den 20 augusti 2008 om allmänna bestämmelser för beviljande av stöd för privat lagring för vissa jordbruksprodukter (14).

(5)

I artikel 5 i förordning (EG) nr 1299/2007 fastställs kommissionens skyldighet att i början av varje kalenderår i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra hela förteckningen över godkända producentgrupper inom humlesektorn. Det är lämpligt att använda moderna informationssystem för att offentliggöra dessa förteckningar. Av tydlighetsskäl bör det dessutom specificeras i den förordningen vad information ska innehålla.

(6)

För att minska den administrativa bördan bör man förenkla den skyldighet för medlemsstaterna som fastställs i artikel 12.6 i förordning (EG) nr 543/2008 att göra förteckningarna över godkända slakterier tillgängliga, liksom ändringar av förteckningarna.

(7)

Villkoren för medlemsstaternas meddelanden inom ramen för skyldigheten enligt artikel 37 i förordning (EG) nr 589/2008 bör specificeras på ett bättre sätt. Eventuella hänvisningar till meddelandet från kommissionen till medlemsstaterna kan anses vara överflödiga och bör således av tydlighetsskäl inte tas med.

(8)

Den information som medlemsstaterna måste lämna till kommissionen i enlighet med artikel 8.1, 8.2 och 8.3 samt artikel 11 i förordning (EG) nr 617/2008 måste skickas till både Eurostat och Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling. Detta har varit alltför betungande för medlemsstaterna och det bör i stället ordnas så att medlemsstaterna meddelar de uppgifter som krävs endast till Eurostat. Av skäl som rör samstämmighet och god förvaltning bör dessa meddelanden skickas elektroniskt till Eurostats portal för inrapportering, i överensstämmelse med kommissionens (Eurostats) tekniska specifikationer.

(9)

I artikel 4 i förordning (EG) nr 826/2008 fastställs att medlemsstaterna måste meddela kommissionen vissa uppgifter som avses i del A i bilaga III till den förordningen när det gäller beviljande av stöd för olivolja, i enlighet med artikel 33 i förordning (EG) nr 1234/2007. Av tydlighetsskäl bör det fastställas att endast medlemsstater som producerar olivolja ska behöva skicka dessa uppgifter.

(10)

Förordningarna (EG) nr 1518/2003, (EG) nr 596/2004, (EG) nr 633/2004, (EG) nr 1345/2005, (EG) nr 2014/2005, (EG) nr 239/2007, (EG) nr 1299/2007, (EG) nr 543/2008, (EG) nr 589/2008, (EG) nr 617/2008 och (EG) nr 826/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Förordning (EG) nr 853/2004 fastställer särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung. Den föreskriver bl.a. att livsmedelsföretagare får släppa ut produkter av animaliskt ursprung på marknaden endast om de har beretts och hanterats uteslutande på anläggningar som uppfyller tillämpliga krav i bilaga III till den förordningen.

(2)

I avsnitt I kapitel VII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 föreskrivs att kött från tama hov- och klövdjur, på vissa villkor, får transporteras innan den i förordningen föreskrivna temperaturen har uppnåtts om den behöriga myndigheten tillåter detta för att möjliggöra produktion av specifika produkter.

(3)

Vedertagen kunskap om lämpliga mikrobiologiska kriterier och temperaturkriterier visar att en liknande bestämmelse skulle gynna produktionen av gås- eller anklever (”foie gras”) och möjliggöra användningen av traditionella produktionsmetoder.

(4)

Infrysning som sker omedelbart efter slakten och kylning minimerar bakterietillväxten och därmed koncentrationen av mikroorganismer vid upptining. I likhet med gällande bestämmelser som fastställts för kött från tama hov- och klövdjur ska kött från fjäderfä och hardjur avsett för infrysning frysas utan onödigt dröjsmål efter slakt och kylning. Därför bör avsnitt II kapitel V i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 ändras i enlighet med detta.

(5)

Reglerna i avsnitt VII kapitel II i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 innefattar särskilda krav på mikrobiologisk klassificering av produktionsområden för levande musslor, levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor.

(6)

Enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 (2) ska medlemsstaterna se till att produktion och utsläppande på marknaden av levande musslor, levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor genomgår offentlig kontroll i enlighet med bilaga II till den förordningen.

(7)

Bilaga II till den förordningen föreskriver att produktionsområden ska klassificeras efter halten av fekala föroreningar. Djur som är filtrerare, såsom musslor, kan lagra mikroorganismer vilket medför en risk för folkhälsan.

(8)

Marina snäckor är i allmänhet inte filtrerare. Risken för inlagring av mikroorganismer som förknippas med fekala föroreningar får därför anses som liten. Dessutom har inga epidemiologiska uppgifter rapporterats som kan koppla samman bestämmelserna om klassificering av produktionsområden med risker för folkhälsan i samband med marina snäckor som inte är filtrerare. Av detta skäl bör sådana marina snäckor undantas från bestämmelserna om klassificering av produktionsområden i avsnitt VII kapitel II i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

(9)

I avsnitt VII kapitel VI i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 föreskrivs endast att konsumentförpackningar med levande musslor ska vara förseglade och förbli förseglade efter det att de lämnat leveranscentralen, till dess att de saluförs till konsumenterna. Följaktligen berörs inte andra förpackningar med levande musslor av detta krav. Med hänsyn till folkhälsan bör detta krav ändras så att alla sådana förpackningar förblir förseglade till dess att de saluförs till konsumenterna.

(10)

I avsnitt VII kapitel IX i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda krav för upptagning av kammusslor utanför klassificerade produktionsområden. Sådana krav bör också tillämpas på levande marina snäckor som inte är filtrerare. Punkt 4 i det kapitlet fastställer särskilda regler för förpackning av kammusslor. Det är lämpligt att kraven på förpackade levande musslor vid transport från leveranscentralen till detaljhandelsförsäljning också tillämpas på kammusslor och marina snäckor som inte är filtrerare och har tagits upp utanför klassificerade produktionsområden.

(11)

I avsnitt VIII kapitel III del A i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 anges krav för hantering av färska fiskeriprodukter. De definitioner för färska fiskeriprodukter som fastställs i punkt 3.5 i bilaga I till den förordningen innefattar inte upptinade obearbetade fiskeriprodukter och färska fiskeriprodukter som innehåller livsmedelstillsatser enligt lämplig lagstiftning för att garantera hållbarheten. För att unionslagstiftningen ska vara enhetlig bör samma krav som för färska fiskeriprodukter tillämpas på dessa produkter.

(12)

I avsnitt VIII kapitel VII punkt 2 och kapitel VII punkt 1 b i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 anges ett undantag för hel, fryst fisk i saltlake avsedd för produktion av konserver från de allmänna temperaturkraven för frysta fiskeriprodukter på högst – 18 °C. För fryst fisk i saltlake får produktens temperatur vara högst – 9 °C.

(13)

Vid användning av saltlakemetoden för att frysa hel fisk avsedd för produktion av konserver är det i enlighet med allmän praxis inte nödvändigt att på annat sätt sänka temperaturen ytterligare till högst – 18 °C när den hela, frysta fisken i saltlake avsedd för produktion av konserver tas ut ur saltlaken som använts vid infrysningen.

(14)

I avsnitt XIV kapitel 1 punkt 1 och avsnitt XV kapitel I punkt 1 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 föreskrivs krav för råvaror som används vid framställning av gelatin och kollagen avsett för användning i livsmedel.

(15)

I januari 2005 offentliggjorde Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ett vetenskapligt yttrande om säkerheten hos kollagen och en bearbetningsmetod för framställningen av kollagen (3). Enligt detta yttrande bör inte användningen av ben vid framställningen av kollagen anses vara en risk för folkhälsan. Det bör därför fastställas bearbetningskrav i enlighet med Efsas yttrande och specificeras att de ben som används som råvaror ska vara andra än de som definieras som specificerat riskmaterial i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (4). Avsnitt XV kapitel I punkt 1 i bilaga III bör ändras i enlighet med detta.

(16)

För att unionslagstiftningen ska vara enhetlig, bör avsnitt XIV kapitel I punkt 1 och kapitel III punkt 1 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 angående råvaror som används vid framställning av gelatin ändras i enlighet med detta.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

2.