13.6.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 617/2007

av den 14 maj 2007

om genomförande av tionde Europeiska utvecklingsfonden enligt AVS–EG-partnerskapsavtalet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 (1), ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005 (2) (nedan kallat ”AVS–EG-partnerskapsavtalet”),

med beaktande av det interna avtalet mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om finansiering av gemenskapens bistånd inom den fleråriga budgetramen för perioden 2008–2013 i enlighet med AVS–EG-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen av EG-fördraget är tillämplig (3) (nedan kallat ”det interna avtalet”), särskilt artikel 10.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska investeringsbankens yttrande, och

av följande skäl:

(1)	Genom beslut nr 1/2006 av AVS–EG-ministerrådet 2006 (4) fastställs den fleråriga budgetramen för perioden 2008–2013 och införs en ny bilaga Ib till AVS–EG-partnerskapsavtalet.

(2)

I det interna avtalet fastställs de olika finansieringsramarna för tionde Europeiska utvecklingsfonden (nedan kallad ”tionde EUF”), bidragsnyckeln för och bidragen till tionde EUF. Vidare inrättas EUF-kommittén och kommittén för investeringsanslag (nedan kallad ”investeringskommittén”) samt fastställs röstfördelningen för dessa kommittéer och principen om att de skall fatta sina beslut med kvalificerad majoritet.

(3)

Vidare fastställs det totala beloppet för gemenskapens bistånd från tionde EUF under sexårsperioden 2008–2013, finansierat med medel från medlemsstaterna, till gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (nedan kallade ”AVS-staterna”) (med undantag av Sydafrika) och de utomeuropeiska länderna och territorierna (nedan kallade ”ULT”), i det interna avtalet till 22 682 miljoner EUR. Av detta belopp bör 21 966 miljoner EUR anslås till AVS-staterna i enlighet med den fördelning som anges i den fleråriga budgetramen för 2008–2013 i bilaga Ib till AVS–EG-partnerskapsavtalet, 286 miljoner EUR bör anslås till ULT och 430 miljoner EUR bör anslås till kommissionen för stödutgifter i förbindelse med kommissionens programplanering och genomförande av EUF.

(4)

Anslaget från tionde EUF till ULT regleras av rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (5) och kommissionens förordning (EG) nr 2304/2002 (6) om genomförande av detta beslut samt eventuella senare uppdateringar.

(5)

Åtgärder som omfattas av och är berättigade till stöd enligt rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (7) bör få finansieras från tionde EUF endast under exceptionella omständigheter när stödet behövs för att säkerställa kontinuitet i samarbetet vid övergången från krissituation till stabila utvecklingsförhållanden och inte kan finansieras från Europeiska unionens allmänna budget.

(6)	Den 11 april 2006 godkände rådet principen att finansiera den fredsbevarande resursen för Afrika med upp till 300 miljoner EUR från tionde EUF för perioden 2008–2010 och enades om de framtida arrangemangen för och utformningen av resursen.

(7)

Stater som omfattas av sockerprotokollet enligt protokoll 3 till AVS–EG-partnerskapsavtalet och påverkas av gemenskapens sockerreform bör kunna få del av kompletterande åtgärder som finansieras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (8). AVS-staterna kommer också att kunna få gemenskapsbistånd via de tematiska program som finansieras genom instrumentet för utvecklingssamarbete och enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (9). De tematiska programmen bör tillföra de geografiska program som finansieras med medel från EUF ett mervärde, och de bör vara förenliga med samt understödja och komplettera dem.

(8)	I AVS–EG-partnerskapsavtalet framhålls betydelsen av det regionala samarbetet mellan AVS-staterna, ULT och gemenskapens yttersta randområden.

(9)

I beslut 2005/446/EG av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet (10) fastställs att det efter den 31 december 2007 inte längre får ingås åtaganden avseende de medel från nionde EUF som förvaltas av kommissionen, de räntesubventionsmedel som förvaltas av Europeiska investeringsbanken (nedan kallad ”EIB”) och de intäkter som härrör från ränta på dessa medel. Detta datum kan vid behov ändras.

(10)

För att genomföra EUF bör förfarandet för programplanering, granskning och godkännande av bistånd fastställas liksom närmare föreskrifter för övervakningen av hur biståndet används. För att anta genomförandeförordningen och budgetförordningen samt för att, bland annat, inrätta EUF-kommittén och investeringskommittén antog företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, den 17 juli 2006 beslut 2006/610/EG (11) om provisorisk tillämpning av det interna avtalet.

(11)

Den 24 november 2004 antog rådet slutsatser om effektiviteten i EU:s yttre åtgärder, bland annat genom att ytterligare förstärka komplementaritet och samordning mellan gemenskapens och medlemsstaternas utvecklingssamarbete. Den 24 maj 2005 förband sig rådet att i rätt tid genomföra och övervaka Parisdeklarationen om biståndseffektivitet samt EU:s särskilda åtaganden vid forumet i Paris den 28 februari–2 mars 2005. Den 11 april 2006 antog rådet slutsatser om den gemensamma ramen för landstrategidokument vilket gör det möjligt för EU och andra berörda givare att utarbeta en gemensam flerårig programplanering. Den 16 oktober 2006 antog rådet slutsatser om vikten av komplementaritet och arbetsfördelning som väsentliga inslag i biståndseffektivitet.

(12)

Rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen antog den 22 december 2005 en gemensam förklaring om Europeiska unionens utvecklingspolitik (12). Därefter antog Europeiska rådet en strategi för Afrika i december 2005 och rådet antog slutsatser om en strategi för Västindien (den 10 april 2006) och för Stillahavsområdet (den 17 juli 2006).

(13)

Den 16 oktober 2006 antog rådet slutsatser om samhällsstyrning och det europeiska samförståndet om utveckling: Mot ett harmoniserat tillvägagångssätt i Europeiska unionen och erinrade om att medlemsstaterna och kommissionen bör föra en ingående diskussion om fördelningen av samhällsstyrningsinitiativets kvoter för stimulansåtgärder samt underströk att kommissionen behöver engagera behöriga organ inom rådet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 1

Allmän ram för programplanering och genomförande

1.   Det främsta och övergripande målet för samarbete enligt denna förordning skall vara att utrota fattigdomen i partnerländer och partnerregioner inom ramen för en hållbar utveckling och även att uppnå millennieutvecklingsmålen.

2.   Geografiskt samarbete med AVS-stater och AVS-regioner i samband med tionde EUF skall bygga på de grundläggande principer och värderingar som avspeglas i AVS–EG-partnerskapsavtalets allmänna bestämmelser samt beakta de utvecklingsmål och samarbetsstrategier som fastställs i avdelning XX i fördraget.

Den gemensamma förklaringen om utvecklingspolitiken av den 22 december 2005, ”det europeiska samförståndet”, skall utgöra den allmänna ramen för styrning av programplaneringen och genomförandet av tionde EUF, inklusive de principer som fastställs i 2005 års Parisdeklaration om biståndseffektivitet.

3.   Parisdeklarationen om biståndseffektivitet innehåller principerna om egenansvar, överensstämmelse, harmonisering, resultatinriktad biståndsförvaltning och ömsesidig redovisningsskyldighet, vilket gäller såväl för partnerländer och partnerregioner som för givare.

Dessa principer skall skapa förutsättningar för partnerländer och partnerregioner att utöva ett faktiskt ledarskap över sin utvecklingspolitik och sina utvecklingsstrategier och leda till en lands- eller regionbaserad och lands- eller regionstyrd lösning, som inbegriper breda samråd med berörda parter och ökad överensstämmelse med nationella eller regionala utvecklingsmål och utvecklingsstrategier, särskilt för att minska fattigdomen. Detta kräver en verklig samordning mellan givarna, som bygger på strävan efter komplementaritet, ett icke-exklusivt tillvägagångssätt och främjande av initiativ som omfattar alla givare, anpassad till och baserad på befintliga analyser, processer och strategier samt lands- eller regionspecifika förfaranden och institutioner.

4.   Utan att det påverkar behovet av att säkerställa kontinuitet i samarbetet vid övergången från krissituation till stabila utvecklingsförhållanden skall åtgärder som omfattas av, och är berättigade till finansiering enligt, rådets förordning (EG) nr 1257/96 i princip inte finansieras enligt denna förordning.

AVDELNING II

PROGRAMPLANERING

Artikel 2

Programplaneringsprocessen

1.   Programplaneringen av det bistånd till AVS-staterna och AVS-regionerna som förvaltas av kommissionen enligt AVS–EG-partnerskapsavtalet skall genomföras i enlighet med artiklarna 1–14 i bilaga IV till det avtalet och i enlighet med de allmänna principer som anges i artikel 1 i denna förordning.

2.   Med programplanering avses i denna förordning bland annat följande:

a)	Utarbetande och utveckling av landstödstrategier (nedan kallade ”landstrategidokument”) och regionstödstrategier (nedan kallade ”regionstrategidokument”).

b)	En tydlig anvisning från gemenskapen om det vägledande programanslag som länderna och regionerna får utnyttja under den sexårsperiod som tionde EUF omfattar.

c)	Utarbetande och antagande av ett flerårigt vägledande program för att genomföra landstrategidokument och regionstrategidokument.

d)	En översynsprocess som omfattar landstrategidokument och regionstrategidokument, de fleråriga vägledande programmen och anslagen till dessa.

3.   Programplaneringen på nationell och regional nivå skall ske på ett samordnat sätt. Med samordning avses i denna förordning bland annat följande:

a)

Det berörda partnerlandet eller den berörda partnerregionen skall i möjligaste mån vara den ledande kraften i programplaneringen av gemenskapens bistånd. Programplaneringen skall, utom i de fall som avses i punkt 5, genomföras tillsammans med det berörda partnerlandet eller den berörda partnerregionen och i ökande utsträckning anpassas till partnerlandets eller partnerregionens strategier för minskning av fattigdomen eller liknande strategier; andra berörda parter skall när så är lämpligt medverka i den gemensamma processen, bland annat parlament, lokala myndigheter och representativa icke-statliga aktörer, och skall knytas till programplaneringen så tidigt som det behövs.

b)

I samband med utarbetandet och vidareutvecklingen av strategidokumenten skall kommissionen samordna arbetet med de medlemsstater som är företrädda lokalt och med EIB när det gäller frågor som rör dess specialområden och transaktioner, bland annat investeringsanslaget. Samordningen skall stå öppen för de medlemsstater som inte är permanent företrädda i det berörda landet eller den berörda regionen.

c)

Kommissionen och de medlemsstater som är företrädda lokalt skall när så är möjligt och lämpligt sträva efter gemensam programplanering, inklusive en gemensam åtgärdsstrategi. Deltagande i gemensam programplanering skall, genom flexibla mekanismer, stå öppen för de medlemsstater som inte är permanent företrädda i det berörda landet eller den berörda regionen.

d)

Kommissionen och medlemsstaterna skall sträva efter att regelbundet och ofta utbyta information, även med andra givare och utvecklingsbanker, samt främja bättre samordning av politiken, harmonisering av förfarandena, komplementaritet och arbetsfördelning, för att därigenom bidra till att politiken och programplaneringen får större effekt. Samordningen mellan givarna skall i största möjliga utsträckning ske genom befintliga mekanismer för samordning mellan givare och bygga på befintliga harmoniseringsprocesser i det berörda partnerlandet eller den berörda partnerregionen. Det berörda partnerlandet eller den berörda partnerregionen skall i möjligaste mån vara den ledande kraften i samordningen av gemenskapens bistånd med andra givare; när utvecklingen av gemensamma strategier redan pågår bör gemensam programplanering stå öppen för andra givare och komplettera, förstärka och när så är möjligt utgöra en del av dessa befintliga processer.

4.   Utöver landstrategidokument och regionstrategidokument skall det tillsammans med AVS-ambassadörskommittén utarbetas och vidareutvecklas ett strategidokument för AVS-staterna och ett därtill hörande flerårigt vägledande program, på grundval av de kriterier som fastställts för en politisk ram för AVS-staterna i överensstämmelse med principerna om komplementaritet och geografisk räckvidd i den mening som avses i artikel 12 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet.

5.   När de exceptionella omständigheter föreligger som avses i artiklarna 3.4 och 4.5 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet och ett land inte kan få tillgång till normala programmedel och/eller den nationella utanordnaren är förhindrad att utföra sina uppgifter, skall gemenskapen vidta sådana särskilda åtgärder som avses i artikel 4.7 i den här förordningen.

6.   Programplaneringen skall utformas så att den i största möjliga utsträckning uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD/DAC.

7.   Programplaneringen skall när så är lämpligt garantera att EU synliggörs i partnerländerna och partnerregionerna.

Artikel 3

Tilldelning av medel

1.   Kommissionen skall i början av programplaneringsprocessen, på grundval av de kriterier för behovs- och resultatbedömning som fastställs i artiklarna 3, 9 och 12 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet och inom de gränser som anges i artikel 2 i det interna avtalet, fastställa den fleråriga vägledande tilldelningen av medel till varje AVS-stat och AVS-region och till det interna anslag för AVS-staterna som programplaneringen grundar sig på. Dessa kriterier skall vara standardiserade, objektiva och öppna.

2.   Den nationella vägledande anslagstilldelningen skall omfatta ett belopp för programplanerat stöd, inklusive en incitamentsdel som tilldelas på grundval av samhällsstyrningskriterier i överensstämmelse med principerna om samhällsstyrning som antogs av rådet den 16 oktober 2006, och ett anslag för oförutsedda behov enligt artikel 3.2 b i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet.

3.   Den EUF-kommitté som avses i artikel 11.1 skall yttra sig i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3 om den metod som används för tillämpningen av de allmänna kriterierna för tilldelning av medel som lagts fram av kommissionen.

Den konsoliderade tilldelningen av land- och regionbiståndet skall vara förenlig med de belopp som fastställs i artikel 2 i det interna avtalet. Den skall integreras i landstrategidokumenten och regionstrategidokumenten och de fleråriga vägledande programmen och antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3. Medel som öronmärkts för de särskilda stödprogram och stödåtgärder som avses i artikel 4.7 skall också antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3.

Artikel 4

Landstrategidokument och regionstrategidokument samt flerårig programplanering

1.   Landstrategidokumenten och regionstrategidokumenten skall utarbetas på grundval av de allmänna principerna för samordning, egenansvar och biståndseffektivitet som avses i artiklarna 1 och 2 enligt den gemensamma ramen för landstrategidokument och de principer för gemensam flerårig programplanering som antogs av rådet den 11 april 2006.

2.   Strategidokumenten skall syfta till att skapa en enhetlig ram för samarbete mellan gemenskapen och det berörda partnerlandet eller den berörda partnerregionen samt överensstämma med AVS–EG-partnerskapsavtalets övergripande syfte, räckvidd, mål och principer. Strategidokumentet skall utöver utvecklingssamarbete som finansieras med medel från EUF även återspegla alla andra gemenskapsinstrument som har en inverkan på partnerlandet eller partnerregionen, för att garantera politisk samstämmighet med andra områden som omfattas av gemenskapens yttre åtgärder, även i förekommande fall EIB.

3.   Med undantag för de omständigheter som avses i artikel 2.5 skall de fleråriga vägledande programmen utarbetas på grundval av respektive strategidokument och överenskommas med det berörda landet eller den berörda regionen. Det skall fästas vikt vid en gemensam bedömning av behov och resultat, sektoranalyser och prioriteringar. Inom ramen för artikel 11.3 och när kommissionen deltar i en gemensam programplaneringsprocess skall det fleråriga vägledande programmet när så är lämpligt integreras i ett dokument som utarbetas tillsammans med de övriga deltagande givarna. De fleråriga vägledande programmen skall omfatta följande:

a)	De prioriterade områden som valts ut för gemenskapsfinansiering, de övergripande målen, de avsedda biståndsmottagarna, de allmänna politiska åtagandena och det förväntade resultatet.

b)

Det vägledande anslaget, både det totala anslaget och anslagen per prioriterat område. Anslaget per prioriterat område kan vid behov anges i form av ett begränsat intervall. Gemenskapens bistånd skall koncentreras till ett begränsat antal prioriterade områden och, i förekommande fall, genom stöd från den allmänna budgeten, och skall garantera överensstämmelse med de åtgärder som finansieras av den berörda AVS-staten eller den berörda AVS-regionen samt komplementaritet och samstämmighet med åtgärder som finansieras av medlemsstaterna och av andra givare.

c)

De särskilda målen och de sektorspolitiska åtagandena samt lämpliga åtgärder och insatser för att uppnå dessa mål och åtaganden för varje prioriterat område och om stöd utgår från den allmänna budgeten. Det vägledande programmet skall även innehålla en redogörelse för de förväntade effekterna, en definition av resultat och kvantitativa och kvalitativa resultatindikatorer samt en tidsplan för genomförandet, inklusive åtaganden och utbetalningar, och för de förväntade resultaten. Indikatorerna skall i möjligaste mån överensstämma med och bygga på partnerlandets eller partnerregionens eget övervakningssystem.

d)

De medel som avsatts för program och projekt som faller utanför de prioriterade områdena och, om möjligt, huvuddragen i sådana projekt- eller programaktiviteter, samt uppgift om de medel som kommer att avsättas för var och en av dessa aktiviteter. Det kan dessutom fastställas prioriteringar och anslås särskilda medel för att stärka samarbetet med gemenskapens yttersta randområden, ULT eller grannländer och grannregioner i enlighet med artikel 10 i denna förordning samt fastställas närmare regler för identifiering och samordning av urvalet av sådana projekt av gemensamt intresse.

e)	Uppgift om vilken typ av icke-statliga aktörer som är berättigade till finansiering och om möjligt även uppgift om de medel som skall fördelas och vilken typ av aktiviteter som skall stödjas.

Anslag får fördelas via olika kanaler som kan komplettera varandra beroende på vad som fungerar bäst i varje land. Stöd från budgeten skall användas i enlighet med de kriterier för stödberättigande som fastställs i artikel 61.2 i AVS–EG-partnerskapsavtalet.

4.   I strategidokumenten och de fleråriga vägledande programmen skall det tas hänsyn till åtgärder och program som är berättigade till finansiering inom ramen för andra EUF eller gemenskapsinstrument, varvid överlappningar med dessa skall undvikas. Det skall fästas särskild vikt vid växelverkan mellan nationella och regionala stödstrategier och interna stödstrategier för AVS-staterna samt vid överensstämmelse med gemenskapsinstrument, särskilt förordning (EG) nr 1905/2006, förordning (EG) nr 1889/2006 och förordning (EG) nr 1257/96, med beaktande av de åtgärder som genomförs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 december 2006 om inrättande av ett stabilitetsinstrument (13). De i instrumentet för utvecklingssamarbete angivna fleråriga anpassningsstrategierna för stater som omfattas av sockerprotokollet skall införlivas i landstrategidokumenten.

5.   Det strategidokument som avses i punkt 4, inklusive dess fleråriga vägledande program, skall antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3. Samtidigt som de strategidokument som avses i punkt 1 översänds till medlemsstaterna i EUF-kommittén skall kommissionen även översända dessa till den gemensamma parlamentariska församlingen för kännedom, med fullt iakttagande av beslutsförfarandet enligt avdelning IV i denna förordning.

6.   Strategidokumenten, inklusive de fleråriga vägledande programmen, skall därefter antas gemensamt av kommissionen och den berörda AVS-staten eller AVS-regionen och skall efter antagandet vara bindande för både gemenskapen och den staten eller regionen. Länder som inte undertecknat ett strategidokument är berättigade till medel från det anslag för oförutsedda behov som avses i artikel 3.2 b i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet.

7.   De åtgärder som avses i artikel 2.5 i denna förordning får utformas som särskilda stödprogram som ersätter det nationella strategidokumentet i de fall som avses i artikel 4.5 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet när den nationella utanordnaren i partnerlandet är förhindrad att utföra sina uppgifter, eller de får utformas som åtgärder som finansieras genom det anslag för oförutsedda behov som avses i artikel 3.2 b i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet i de fall som avses i artikel 3.4 i den bilagan när partnerlandet inte kan få tillgång till de normala programmedel som avses i artikel 3.2 a i den bilagan. Dessa särskilda stödprogram och stödåtgärder som finansieras genom anslaget för oförutsedda behov skall vara förenliga med ovanstående punkter och beakta de särskilda överväganden som avses i artikel 5.4. c i denna förordning. De skall antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3 i denna förordning.

Artikel 5

Översyner

1.   Strategidokument och fleråriga vägledande program samt de särskilda stödprogram och stödåtgärder som avses i artikel 4.7 i denna förordning skall bli föremål för årliga verksamhetsöversyner, halvtidsöversyner och slutliga översyner samt, vid behov, särskilda översyner. Dessa översyner skall utföras lokalt av kommissionen och det berörda partnerlandet eller den berörda partnerregionen i enlighet med artikel 5 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet och skall utformas på grundval av de allmänna principer för samordning, egenansvar och biståndseffektivitet som avses i artiklarna 1 och 2. Strategidokumenten och de fleråriga vägledande programmen får också bli föremål för särskilda översyner mellan de årliga översynerna, halvtidsöversynerna och de slutliga översynerna i enlighet med artikel 3.5 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet.

2.   Halvtidsöversynerna och de slutliga översynerna skall ingå som ett led i programplaneringsprocessen. De skall utgöra en bedömning av strategidokumentet, inklusive de fleråriga anpassningsstrategierna för länder som omfattas av sockerprotokollet och andra program som finansieras inom ramen för något av de gemenskapsinstrument som anges i artikel 4.4, och av det fleråriga vägledande programmet mot bakgrund av de aktuella behoven och resultaten. Översynen skall, så lång som möjligt, omfatta en konsekvensbedömning av gemenskapens utvecklingssamarbete i förhållande till det allmänna målet med fattigdomsminskning som avses i artikel 1.1, de mål, tilldelade medel och indikatorer som anges i strategidokumenten samt en bedömning av i vilken utsträckning de principer för biståndseffektivitet som avses i artiklarna 1 och 2 har följts och av möjligheterna att främja dessa principer. Efter slutförandet av halvtidsöversynen eller den slutliga översynen kan

a)

strategidokumenten och de fleråriga vägledande programmen justeras om det i översynerna påvisas specifika problem eller bristande framsteg när det gäller uppfyllandet av målen och de angivna resultaten, eller på grund av ändrade omständigheter, bland annat till följd av pågående harmoniseringsprocesser som arbetsfördelningen mellan kommissionen, medlemsstaterna och eventuellt andra givare,

b)	den nationella och regionala fleråriga vägledande tilldelningen av medel ökas eller minskas mot bakgrund av de aktuella behoven och resultaten.

3.   De årliga verksamhetsöversynerna skall genomföras i enlighet med artikel 5.4 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet. Vid nya eller särskilda behov som avses i artiklarna 3.5 och 9.2 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet, till exempel till följd av en efterkrissituation, eller ett exceptionellt resultat då ett flerårigt vägledande anslag helt har utnyttjats och ytterligare medel kan absorberas mot bakgrund av en verkningsfull politik för fattigdomsminskning och en sund ekonomisk förvaltning, kan det fleråriga vägledande anslaget ökas efter slutförandet av den årliga verksamhetsöversynen.

De allmänna resultaten av de årliga verksamhetsöversynerna skall läggas fram för EUF-kommittén för diskussion i enlighet med artikel 11.4 i denna förordning.

4.   Särskilda översyner kan genomföras på begäran av den berörda AVS-staten eller kommissionen i samband med nya eller särskilda behov eller exceptionella resultat som avses i punkt 3 i denna artikel eller exceptionella omständigheter som avses i artiklarna 72 och 73 i AVS–EG-partnerskapsavtalet vilka rör humanitärt bistånd och katastrofbistånd. Kommissionen skall beakta medlemsstaternas framställningar om särskilda översyner. Plötsliga och oförutsedda allvarliga humanitära, ekonomiska och sociala svårigheter av ett exceptionellt slag till följd av naturkatastrofer, kriser som orsakats av människor som krig och andra konflikter, efterkrissituationer, hot mot demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande friheterna eller extraordinära omständigheter i ett land eller en region som har jämförbara verkningar, kan anses vara grund för en särskild översyn.

a)

Efter slutförandet av en särskild översyn kan de särskilda åtgärder som avses i artikel 8 i denna förordning föreslås. Om nödvändigt kan anslaget till det fleråriga vägledande programmet eller det särskilda handlingsprogrammet ökas inom ramen för de medel som finns tillgängliga enligt artikel 2 i det interna avtalet. Om inget strategidokument har undertecknats kan särskilt stöd finansieras genom det anslag för oförutsedda behov som avses i artikel 3.2 b i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet.

b)	De åtgärder som vidtas skall vara förenliga med, överensstämma med och komplettera andra gemenskapsinstrument, inklusive det instrument för humanitärt bistånd som avses i artikel 4.4.

c)

Om partnerländer eller grupper av partnerländer är direkt drabbade av en kris eller en efterkrissituation, eller berörs av en sådan situation, skall det i den fleråriga programplaneringen fästas särskild vikt vid en ökad samordning mellan katastrof-, återuppbyggnads- och utvecklingsbistånd i syfte att underlätta övergången från en krissituation till utvecklingsfasen; program för länder och regioner som regelbundet drabbas av naturkatastrofer skall innehålla bestämmelser om katastrofberedskap och förebyggande av katastrofer.

5.   Om det uppstår nya behov enligt definitionen i den gemensamma förklaringen VI beträffande artikel 12.2 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet när det gäller samarbete mellan AVS-staterna kan en ökning av programanslaget för samarbete mellan AVS-staterna finansieras med medel från reserven för detta samarbete inom ramen för de totala begränsningar som anges i artikel 2 b i det interna avtalet.

6.   Eventuella ändringar av ett strategidokument och/eller tilldelningen av medel till följd av en sådan översyn som avses i punkterna 1–4 skall antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3. Tilläggen till strategidokumenten, inklusive de fleråriga vägledande programmen, och de särskilda stödprogrammen skall därefter antas gemensamt av kommissionen och den berörda AVS-staten eller AVS-regionen och skall efter antagandet vara bindande för både gemenskapen och den staten eller regionen.

AVDELNING III

GENOMFÖRANDE

Artikel 6

Allmän ram för genomförandet

Genomförandet av det bistånd till AVS-staterna och AVS-regionerna som förvaltas av kommissionen inom ramen för AVS–EG-partnerskapsavtalet skall ske i enlighet med bilaga IV till det avtalet och den budgetförordning som avses i artikel 10.2 i det interna avtalet samt i enlighet med de principer för egenansvar och biståndseffektivitet som avses i artikel 1.

Artikel 7

Årliga handlingsprogram

1.   Kommissionen skall anta årliga handlingsprogram på grundval av de strategidokument och fleråriga vägledande program som avses i artikel 4.

I undantagsfall, till exempel när ett årligt handlingsprogram ännu inte har antagits, kan kommissionen på grundval av strategidokumenten och de fleråriga vägledande programmen anta åtgärder som inte finns angivna i det årliga handlingsprogrammet i enlighet med samma bestämmelser och förfaranden.

2.   De årliga handlingsprogrammen skall utarbetas av kommissionen tillsammans med partnerlandet eller partnerregionen, med medverkan av de medlemsstater som är företrädda lokalt och vid behov i samordning med andra givare, särskilt i fall av gemensam programplanering, och med EIB. De årliga handlingsprogrammen skall innehålla en beskrivning av den allmänna situationen och en bedömning av gemenskapens bistånd och vunna erfarenheter, bland annat när det gäller budgetstöd, särskilt på grundval av de årliga verksamhetsöversyner som avses i artikel 5.3. De skall innehålla uppgifter om mål, insatsområden, beräknat totalt finansieringsbelopp och de belopp som anslagits för varje åtgärd. De skall innehålla detaljerade individuella faktablad för varje planerad åtgärd med en analys av den specifika situationen inom sektorn, en beskrivning av de åtgärder som skall finansieras, de viktigaste berörda parterna, de förväntade resultaten baserade på kvantitativa och kvalitativa indikatorer, förvaltningsförfarandena, en vägledande tidsplan för genomförandet och, när det gäller budgetstöd, kriterierna för utbetalning inklusive eventuella variabla delutbetalningar. Målen skall vara specifika, mätbara och realistiska samt ha tidsbestämda riktmärken, i största möjliga utsträckning i överensstämmelse med partnerlandets eller partnerregionens egna mål och riktmärken. Det skall anges hur pågående eller planerad EIB-verksamhet beaktas.

3.   De årliga handlingsprogrammen skall antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3 i denna förordning. Varje medlemsstat får begära att ett projekt eller program skall tas bort från det årliga handlingsprogrammet. Om denna begäran stöds av en blockerande minoritet av medlemsstater enligt artikel 8.3 jämförd med artikel 8.2 i det interna avtalet skall kommissionen anta det årliga handlingsprogrammet utan det berörda projektet eller programmet i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3 i denna förordning. Såvida inte kommissionen, i överensstämmelse med medlemsstaternas önskemål i EUF-kommittén, önskar avbryta det borttagna projektet eller programmet skall detta senare läggas fram för EUF-kommittén på nytt utanför det årliga handlingsprogrammet i enlighet med punkt 1 andra stycket i denna artikel i form av ett finansieringsförslag som då skall antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3 i denna förordning.

4.   Ändringar av de årliga handlingsprogrammen eller av åtgärder som inte finns med i de årliga handlingsprogrammen skall antas i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3. Om ändringarna av de årliga handlingsprogrammen eller de åtgärder som inte finns med i de årliga handlingsprogrammen inte överstiger 20 % av de ursprungliga projekten, programmen eller samlade anslagen till dessa, och inte heller uppgår till mer än 10 miljoner EUR, skall dessa ändringar antas av kommissionen under förutsättning att de inte påverkar de ursprungliga målen som fastställs i kommissionens beslut. Kommissionen skall underrätta EUF-kommittén om sådana ändringar inom en månad.

5.   Kommissionen skall anta särskilda handlingsprogram i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3 i denna förordning för sådana stödutgifter som avses i artikel 6.2 i det interna avtalet och som inte omfattas av de fleråriga vägledande programmen. Eventuella ändringar av de årliga handlingsprogrammen när det gäller stödutgifter skall antas i enlighet med punkt 4 i denna artikel.

6.   De medlemsstater som är företrädda i landet eller regionen, andra berörda medlemsstater och i förekommande fall EIB skall regelbundet informeras av kommissionen om genomförandet av gemenskapens projekt och program. Varje medlemsstat och EIB skall i sin tur också regelbundet informera kommissionen på lands- eller regionnivå om den samarbetsverksamhet som de genomför eller planerar i varje enskilt land eller varje enskild region.

7.   I enlighet med artikel 11.4 i denna förordning får varje medlemsstat när som helst begära att EUF-kommittén på sin dagordning tar upp en diskussion om genomförandefrågor som rör ett särskilt projekt eller program som förvaltas av kommissionen. Denna diskussion får omfatta kommissionens sätt att tillämpa kriterierna för utbetalning av det budgetstöd som avses i punkt 2 i denna artikel.

Artikel 8

Antagande av särskilda åtgärder

1.   I de fall som avses i artikel 5.4 får kommissionen anta särskilda åtgärder som inte finns med i strategidokumenten eller de fleråriga vägledande programmen i enlighet med artikel 2.5.

2.   Mål, insatsområden, avsedda biståndsmottagare, förväntade resultat, förvaltningsförfaranden och totalt finansieringsbelopp skall anges för de särskilda åtgärderna. Det skall dessutom ges en beskrivning av de åtgärder som skall finansieras samt lämnas uppgift om finansieringsbelopp för varje åtgärd och en vägledande tidsplan för deras genomförande. Det skall anges vilken typ av resultatindikatorer som skall övervakas vid genomförandet av de särskilda åtgärderna. För dessa indikatorer skall partnerlandets eller partnerregionens övervakningssystem beaktas när så är relevant.

3.   Om beloppet för dessa särskilda åtgärder överstiger 10 miljoner EUR skall de antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3. Om beloppet för dessa särskilda åtgärder understiger 10 miljoner EUR skall kommissionen underrätta EUF-kommittén inom en månad efter antagandet. I enlighet med artikel 11.4 får varje medlemsstat när som helst begära att EUF-kommittén på sin dagordning tar upp en diskussion om dessa åtgärder. Denna diskussion får leda till utfärdandet av rekommendationer som kommissionen skall beakta.

4.   Ändringar av särskilda åtgärder, till exempel tekniska justeringar, förlängning av genomförandeperioden, omfördelning av medel inom den preliminära budgeten eller ökningar eller minskningar av budgeten med mindre än 20 % av den ursprungliga budgeten, men högst 10 miljoner EUR, behöver inte antas i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3, under förutsättning att dessa ändringar inte påverkar de ursprungliga mål som fastställs i kommissionens beslut. Medlemsstaterna skall underrättas om sådana tekniska justeringar inom en månad.

5.   De särskilda åtgärderna skall bli föremål för en årlig diskussion i EUF-kommittén på grundval av en rapport som utarbetats av kommissionen.

Artikel 9

Samfinansiering och extra bidrag från medlemsstaterna

1.   Samfinansiering skall ske om ett projekt eller program finansieras med medel från flera olika källor.

a)	Vid parallell samfinansiering delas projektet eller programmet upp i flera tydligt identifierbara delar som var och en finansieras av de olika parter som svarar för samfinansieringen, så att det alltid klart framgår för vilket ändamål medlen använts.

b)	Vid gemensam samfinansiering delas den totala kostnaden för projektet eller programmet mellan de parter som svarar för samfinansieringen och medlen läggs samman så att finansieringskällan för en bestämd verksamhet inom ramen för projektet eller programmet inte längre kan identifieras.

2.   När kommissionen deltar i ett arrangemang med gemensam samfinansiering skall genomförandebestämmelserna för dessa medel, inbegripet, i förekommande fall, behovet av gemensamma utvärderingar och täckning av de eventuella administrativa kostnaderna för det organ som förvaltar de sammanlagda medlen, fastställas i finansieringsavtalet i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som skall anges i den budgetförordning som avses i artikel 10.2 i det interna avtalet.

Om kommissionen tar emot och förvaltar medel för

a)	medlemsstaternas och deras regionala och lokala myndigheters räkning, särskilt deras offentliga och halvoffentliga organ,

b)	andra givarländers räkning, särskilt deras offentliga och halvoffentliga organ,

c)	internationella och regionala organisationers räkning, och särskilt internationella och regionala finansinstitut,

i syfte att genomföra gemensamma åtgärder, skall dessa medel behandlas som inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med den budgetförordning som avses i artikel 10.2 i det interna avtalet och integreras som sådana i de årliga handlingsprogrammen. Medlemsstaternas bidrag skall synliggöras.

Om kommissionen överför medel till de organ som avses i föregående stycke för finansiering av uppgifter som omfattar myndighetsutövning, särskilt uppgifter i samband med genomförandet av EUF, skall denna samfinansiering återspeglas och motiveras i de årliga handlingsprogrammen och EUF:s bidrag skall synliggöras.

3.   Om EIB utses som förvaltare av ett gemensamt samfinansieringsarrangemang skall genomförandebestämmelserna för dessa medel, inklusive vid behov täckning av de administrativa kostnaderna för EIB, fastställas i enlighet med EIB:s stadga och arbetsordning.

4.   Medlemsstaterna får dessutom på eget initiativ lämna frivilliga bidrag till kommissionen eller EIB i enlighet med artikel 1.9 i det interna avtalet i syfte att bidra till målen för AVS–EG-partnerskapsavtalet utanför ramarna för gemensamma samfinansieringsarrangemang. Dessa bidrag skall inte påverka den totala tilldelningen av medel inom ramen för tionde EUF och de skall öronmärkas endast i vederbörligen motiverade fall, till exempel när det gäller de exceptionella omständigheter som avses i artikel 5.4. De extra bidragen skall integreras i den programplanerings- och översynsprocess och i de årliga handlingsprogram som avses i denna förordning och återspegla partnerlandets eller partnerregionens egenansvar. Frivilliga bidrag som lämnas till kommissionen skall behandlas som inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med den budgetförordning som avses i artikel 10.2 i det interna avtalet. De skall behandlas på samma sätt som medlemsstaternas reguljära bidrag som avses i artikel 1.2 i det interna avtalet, med undantag för bestämmelserna i artiklarna 6 och 7 i det interna avtalet, för vilka särskilda arrangemang får fastställas i bilaterala bidragsavtal.

5.   Medlemsstater som lämnar frivilliga bidrag till kommissionen eller EIB i syfte att bidra till målen för AVS–EG-partnerskapsavtalet skall på förhand underrätta rådet och EUF-kommittén om dessa bidrag. Eventuell öronmärkning skall vara vederbörligen motiverad och eventuella ändringar av de årliga handlingsprogrammen eller strategidokumenten till följd av detta skall antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses anges i artikel 11.3.

Artikel 10

Deltagande av länder och regioner utanför AVS-området

I syfte att säkerställa samstämmighet i gemenskapens bistånd och göra det effektivt kan kommissionen besluta att utvecklingsländer som inte är AVS-stater och organ för regional integration, i vilka AVS-stater deltar och som har till syfte att främja regionalt samarbete och regional integration, som ger rätt till gemenskapsbistånd enligt förordning (EG) nr 1905/2006, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (14), ULT som är berättigade till gemenskapsbistånd enligt beslut 2001/822/EG samt gemenskapens yttersta randområden skall vara berättigade till de medel som avses i artikel 1.2 a i) i det interna avtalet, om det berörda projektet eller programmet är av regional eller gränsöverskridande art och följer bestämmelserna i artikel 6 i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet. Bestämmelser om denna typ av finansiering kan införas i strategidokumenten och de fleråriga vägledande programmen samt de särskilda åtgärder som avses i artikel 8 i denna förordning. Dessa bestämmelser skall integreras i de årliga handlingsprogrammen.

AVDELNING IV

BESLUTSFÖRFARANDEN

Artikel 11

EUF-kommitténs skyldigheter

1.   EUF-kommittén, som inrättats i enlighet med artikel 8 i det interna avtalet, skall yttra sig, i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i punkt 3, i sakfrågor i det utvecklingssamarbete på landsnivå, regional nivå och AVS-nivå som finansieras genom tionde EUF och de andra gemenskapsmedel som avses i artikel 4.3.

2.   EUF-kommitténs arbetsuppgifter skall omfatta det ansvarsområde som anges närmare i avdelningarna II och III i denna förordning:

a)	Programplanering av gemenskapens bistånd inom ramen för tionde EUF och översyner av programplaneringen med fokus på landstrategier, regionala strategier och strategier mellan AVS-staterna, och

b)

Övervakning av genomförandet av gemenskapens bistånd, som bland annat omfattar hur biståndet påverkar fattigdomsminskningen, sektorsspecifika aspekter, övergripande frågor, hur samordningen på fältnivå med medlemsstater och andra givare fungerar samt framsteg i fråga om de principer för biståndseffektivitet som avses i artikel 1.

3.   När EUF-kommittén anmodas att yttra sig skall kommissionens företrädare lägga fram ett utkast till åtgärder för EUF-kommittén, inom de tidsfrister som fastställs i rådets beslut om EUF-kommitténs arbetsordning som avses i artikel 8.5 i det interna avtalet. EUF-kommittén skall yttra sig inom en tidsfrist som får fastställas av dess ordförande med beaktande av hur brådskande ärendet är, men som inte får överskrida 30 dagar. EIB skall delta i överläggningarna. Yttrandet skall antas med kvalificerad majoritet enligt artikel 8.3 i det interna avtalet på grundval av medlemsstaternas röster fördelade på det sätt som anges i artikel 8.2 i det interna avtalet.

När EUF-kommittén har yttrat sig skall kommissionen anta åtgärder som skall gälla omedelbart. Om dessa åtgärder inte är förenliga med EUF-kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast meddela rådet åtgärderna. I sådana fall skall kommissionen skjuta upp verkställandet av åtgärderna under en period som i princip inte får överstiga 30 dagar räknat från dagen för meddelandet, men som under exceptionella omständigheter får förlängas med upp till 30 dagar. Rådet får inom denna period fatta ett annat beslut med samma kvalificerade majoritet som EUF-kommittén.

4.   EUF-kommittén skall diskutera de allmänna slutsatserna om de årliga verksamhetsöversynerna och den årsrapport som avses i artikel 14.3. Varje medlemsstat får också begära en diskussion om de utvärderingar som avses i artikel 15.3.

Varje medlemsstat kan när som helst uppmana kommissionen att förse EUF-kommittén med information och att diskutera frågor som rör de arbetsuppgifter som beskrivs i punkt 2.

Sådana diskussioner kan leda till att medlemsstaterna utfärdar rekommendationer som kommissionen skall beakta.

5.   På grundval av slutsatserna i de översyner som utarbetats av kommissionen skall EUF-kommittén också granska samstämmigheten och komplementariteten mellan gemenskapens bistånd och bistånd från medlemsstaterna och i förekommande fall från andra givare i enlighet med artiklarna 1 och 2.

Artikel 12

Den fredsbevarande resursen för Afrika

I överensstämmelse med rådets slutsatser av den 11 april 2006 om att finansiera den fredsbevarande resursen för Afrika från tionde EUF med 300 miljoner EUR under en treårsperiod skall medel för den fredsbevarande resursen för Afrika öronmärkas inom ramen för det vägledande interna AVS-programmet. Följande särskilda förvaltningsförfaranden skall tillämpas:

a)

På begäran från Afrikanska unionen, som godkänts av AVS–EG-ambassadörskommittén, skall kommissionen utarbeta ett handlingsprogram för perioden 2008–2010. I detta handlingsprogram skall bland annat anges vilka mål som eftersträvas, de potentiella insatsernas omfattning och art, hur genomförandet skall ske och ett överenskommet format för bakgrundsdokument och framställningar samt för rapportering. En bilaga till handlingsprogrammet skall innehålla en beskrivning av de specifika beslutsförfarandena för varje potentiell insats i enlighet med dess art och storlek och hur brådskande den är.

b)

Handlingsprogrammet, inklusive den bilaga som avses i led a, och eventuella ändringar av det skall diskuteras i de berörda förberedande rådsarbetsgrupperna och i kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik samt godkännas av Coreper med kvalificerad majoritet enligt artikel 8.3 i det interna avtalet innan det antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 11.3 i denna förordning.

c)	Handlingsprogrammet, med undantag av den bilaga som avses i led a, skall ligga till grund för det finansieringsavtal som skall ingås mellan kommissionen och Afrikanska unionen.

d)

Varje insats som skall genomföras inom ramen för finansieringsavtalet skall först godkännas av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik; de berörda förberedande rådsarbetsgrupperna skall informeras eller höras i god tid innan insatserna läggs fram för kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik i enlighet med de specifika beslutsförfaranden som avses i led a för att säkerställa att de planerade insatsernas utvecklingsrelaterade aspekter beaktas, utöver den militära och säkerhetsmässiga dimensionen. I detta sammanhang skall särskild uppmärksamhet ägnas åt verksamhet som betraktas som offentligt utvecklingsbistånd.

e)	Kommissionen skall, för rådets och EUF-kommitténs information och på deras begäran, årligen utarbeta en verksamhetsrapport om användningen av medlen, i vilken det görs åtskillnad mellan åtaganden och utbetalningar som avser offentligt utvecklingsbistånd och andra åtaganden och utbetalningar.

f)	En utvärdering skall göras under 2010 varvid förfarandena för den fredsbevarande resursen för Afrika skall ses över och möjligheterna till alternativa framtida finansieringskällor, inbegripet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, skall undersökas.

Artikel 13

Kommittén för investeringsanslag

1.   Investeringskommittén, som inrättas under EIB:s överinseende enligt artikel 9 i det interna avtalet, skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och en företrädare för kommissionen. Varje regering skall utse en företrädare och en suppleant. Samma förfarande skall gälla för kommissionens företrädare. För att säkerställa kontinuitet skall ordföranden i investeringskommittén väljas av och bland ledamöterna i denna kommitté för en period på två år. EIB skall tillhandahålla kommitténs sekretariat och stödtjänster. Endast de ledamöter i investeringskommittén som utsetts av medlemsstaterna eller deras suppleanter skall ha rösträtt.

Rådet skall enhälligt anta investeringskommitténs arbetsordning på grundval av ett förslag som utarbetats av EIB efter samråd med kommissionen.

Investeringskommittén skall besluta med kvalificerad majoritet. Den röstfördelning som anges i artikel 8 i det interna avtalet skall tillämpas.

Investeringskommittén skall sammanträda minst fyra gånger om året. Ytterligare möten kan sammankallas på begäran av EIB eller ledamöterna i kommittén enligt bestämmelserna i arbetsordningen. Investeringskommittén får dessutom avge ett skriftligt yttrande i enlighet med de villkor som fastställs i dess arbetsordning.

2.   Investeringskommittén skall godkänna

a)	riktlinjer för genomförandet av investeringsanslaget, ramen för bedömning av dess konsekvenser för utvecklingen samt förslag till översyn av dessa,

b)	investeringsstrategier och verksamhetsplaner för investeringsanslaget, inklusive resultatindikatorer, på grundval av målen för AVS–EG-partnerskapsavtalet och de övergripande principerna för gemenskapens utvecklingspolitik,

c)	årsrapporterna om investeringsanslaget,

d)	alla dokument om den allmänna politiken, inklusive utvärderingsrapporter, som rör investeringsanslaget.

3.   Vidare skall investeringskommittén yttra sig om följande:

a)

Förslag om att bevilja räntesubventioner enligt artiklarna 2.7 och 4.2 i bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet. I sådana fall skall investeringskommittén även yttra sig om användningen av en sådan räntesubvention. För att effektivisera godkännandeförfarandet för små transaktioner får investeringskommittén tillstyrka förslag från EIB om en samlad tilldelning för räntesubventioner som därefter, utan ytterligare yttranden från investeringskommittén och/eller kommissionen, skall fördelas av EIB på enskilda projekt i enlighet med kriterier som fastställs i den samlade tilldelningen, inklusive den maximala tilldelningen för varje projekt.

b)	Förslag till investeringar från investeringsanslaget för projekt som kommissionen har avstyrkt.

c)	Andra förslag som gäller investeringsanslaget på grundval av de allmänna principerna i de operativa riktlinjerna.

EIB:s ledningsorgan får dessutom då och då begära att investeringskommittén avger ett yttrande om alla finansieringsförslag eller om vissa kategorier av finansieringsförslag.

4.   EIB skall ansvara för att alla frågor som kräver godkännande av eller ett yttrande från investeringskommittén enligt punkterna 1, 2 och 3 läggs fram för investeringskommittén i god tid. Alla förslag som läggs fram för kommittén för yttrande skall överensstämma med de relevanta kriterierna och principerna i de operativa riktlinjerna.

5.   EIB skall ha ett nära samarbete med kommissionen och när så är tillämpligt samordna sina åtgärder med andra givare. I synnerhet gäller följande:

a)

EIB skall tillsammans med kommissionen utarbeta eller se över de riktlinjer för genomförandet av investeringsanslaget som avses i punkt 2 a. EIB skall vara ansvarig för att riktlinjerna följs och skall se till att de projekt den stöder respekterar internationella sociala och miljömässiga normer och överensstämmer med målen för AVS–EG-partnerskapsavtalet och de övergripande principerna för gemenskapens utvecklingspolitik samt med de relevanta land- eller regionstödstrategierna.

b)	EIB skall i förväg begära ett yttrande från kommissionen om investeringsstrategier, verksamhetsplaner och dokument om den allmänna politiken.

c)

EIB skall underrätta kommissionen om de projekt den förvaltar i enlighet med artikel 14.2 och under projektutvärderingsskedet begära ett yttrande från kommissionen om huruvida projekten överensstämmer med den berörda landstödstrategin eller regionstödstrategin eller, i förekommande fall, med de allmänna målen för investeringsanslaget.

d)

Med undantag av räntesubventioner som omfattas av den samlade tilldelning som avses i punkt 3 a skall EIB under projektutvärderingsskedet även begära att kommissionen godkänner alla förslag om räntesubventioner som läggs fram för investeringskommittén, med avseende på deras förenlighet med artiklarna 2.7 och 4.2 i bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet och med de kriterier som fastställs i de operativa riktlinjerna för investeringsanslaget.

Om kommissionen inte inom två veckor räknat från framläggandet av förslaget har avstyrkt detta, skall den anses ha tillstyrkt eller godkänt förslaget. I fråga om yttranden om projekt inom finanssektorn eller den offentliga sektorn eller godkännande av räntesubventioner får kommissionen begära att det slutliga projektförslaget läggs fram för den för yttrande eller godkännande två veckor innan det översänds till investeringskommittén.

6.   EIB skall inte vidta någon åtgärd enligt punkt 2 om inte investeringskommittén har tillstyrkt denna.

Efter en tillstyrkan från investeringskommittén skall EIB besluta om förslaget i enlighet med sina egna förfaranden. Särskilt får EIB besluta att inte gå vidare med förslaget. EIB skall regelbundet underrätta investeringskommittén och kommissionen om de fall som den beslutar att inte gå vidare med.

I fråga om lån från dess egna medel och investeringar från investeringsanslaget som inte kräver något yttrande från investeringskommittén skall EIB besluta om förslaget i enlighet med sina egna förfaranden och, när det gäller investeringsanslaget, i enlighet med de riktlinjer och investeringsstrategier som investeringskommittén har godkänt.

Även om investeringskommittén har avstyrkt ett förslag att bevilja räntesubvention får EIB bevilja lånet utan att bevilja räntesubvention. EIB skall regelbundet underrätta investeringskommittén och kommissionen om varje tillfälle när den följer detta tillvägagångssätt.

EIB får, med förbehåll för villkoren i de operativa riktlinjerna och villkoret att det väsentliga målet med lånet eller investeringen från investeringsanslaget förblir oförändrat, besluta att ändra villkoren för ett lån eller en investering från investeringsanslaget som investeringskommittén har tillstyrkt enligt punkt 2 eller för alla lån som investeringskommittén har tillstyrkt avseende räntesubventioner. Särskilt får EIB besluta att öka lånebeloppet eller investeringen från investeringsanslaget med upp till 20 %.

När det gäller projekt med räntesubventioner enligt artikel 2.7 i bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet kan en sådan ökning resultera i en proportionell ökning av värdet av räntesubventionen. EIB skall regelbundet underrätta investeringskommittén och kommissionen om varje tillfälle när den följer detta tillvägagångssätt. Om det krävs en ökning av värdet av subventionen när det gäller projekt enligt artikel 2.7 i bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet, skall ett yttrande från investeringskommittén begäras innan EIB går vidare.

7.   EIB skall förvalta investeringar från investeringsanslaget och alla medel inom detta anslag i enlighet med målen i AVS–EG-partnerskapsavtalet. Särskilt får EIB delta i sådana juridiska personers förvaltnings- och övervakningsorgan i vilka medel från investeringsanslaget har investerats och får göra avkall på, upphäva och ändra de rättigheter som den utövar på investeringsanslagets vägnar i enlighet med de operativa riktlinjerna.

AVDELNING V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 14

Övervaknings- och rapporteringskrav avseende framstegen i genomförandet av biståndet från EUF

1.   Kommissionen och EIB skall, på sina respektive behörighetsområden, övervaka mottagarnas användning av biståndet från EUF.

2.   EIB skall regelbundet och i enlighet med de förfaranden som anges i riktlinjerna för genomförandet av investeringsanslaget informera kommissionen om genomförandet av de projekt och program som finansieras med de medel från tionde EUF som den förvaltar.

3.   Kommissionen skall granska framstegen i genomförandet av tionde EUF och varje år till rådet överlämna en rapport om genomförandet och resultaten samt, i största möjliga utsträckning, de viktigaste resultaten och effekterna av biståndet. Denna rapport skall också skickas till EUF-kommittén för diskussion, till Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Den skall innehålla uppgifter för det föregående året om finansierade åtgärder, resultatet av övervaknings- och utvärderingsåtgärder, medverkan av och harmonisering med partner, inklusive genomförande genom delegerat samarbete i enlighet med den budgetförordning som avses i artikel 10.2 i det interna avtalet, samt uppgifter om genomförandet med avseende på åtaganden och betalningar, fördelade på länder, regioner och samarbetsområden.

Rapporten skall också innehålla en bedömning av biståndets resultat när det gäller utrotning av fattigdom, i största möjliga utsträckning med användning av specifika och mätbara indikatorer för hur biståndet bidragit till att uppnå målen för AVS–EG-partnerskapsavtalet. Sådana indikatorer skall anpassas till partnerlandets eller partnerregionens övervakningssystem och indikatorer som är gemensamma för givarsamfundet och partnerlandet eller partnerregionen för övervakning av deras utvecklingsstrategi.

Särskild uppmärksamhet skall ägnas framstegen när det gäller att nå millennieutvecklingsmålen.

Rapporterna skall också behandla framstegen när det gäller tillämpningen av de principer för samordning, egenansvar och biståndseffektivitet som avses i artikel 1 i denna förordning och omfatta de kompletterande åtgärderna i avtalen om ekonomiskt partnerskap.

4.   EIB skall lämna investeringskommittén uppgifter om framstegen när det gäller att nå målen för investeringsanslaget. Enligt artikel 6b i bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet skall det samlade resultatet av verksamheten inom ramen för investeringsanslaget bli föremål för en gemensam översyn såväl efter tionde EUF:s halva löptid som efter löptidens slut. Översynen efter halva löptiden skall genomföras av oberoende externa experter, i samarbete med EIB, och skall göras tillgänglig för investeringskommittén.

5.   Kommissionen skall under 2010 lägga fram ett förslag för rådet rörande den samlade resultatöversyn som skall genomföras tillsammans med AVS-staterna på grundval av punkt 7 i bilaga Ib till AVS–EG-partnerskapsavtalet. Vid denna översyn skall de finansiella resultaten bedömas, särskilt det faktiska genomförandet av åtaganden och utbetalningar, samt de kvantitativa och kvalitativa resultaten, särskilt resultat och effekter mätta med avseende på framstegen när det gäller att nå millennieutvecklingsmålen. Översynen skall också utreda möjligheterna till och rekommendera metoder för att förbättra anpassningen av det framtida gemenskapsstödet till AVS-staterna till partnerlandets eller partnerregionens befintliga strategier, programplanering och budgetcykler.

Artikel 15

Utvärdering

1.   I syfte att kontrollera om målen har nåtts och utarbeta rekommendationer om hur verksamheten kan förbättras i framtiden skall kommissionen och EIB regelbundet utvärdera resultaten av genomförandet av geografiska och tematiska strategier och program, resultaten av sektorsstrategier samt effektiviteten i programplaneringen för utrotning av fattigdom, när så är lämpligt med hjälp av oberoende externa utvärderingar. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt att säkerställa konsekvens i gemenskapens utvecklingspolitik och framsteg när det gäller att nå millennieutvecklingsmålen.

2.   Dessa utvärderingar skall genomföras i samverkan med partnerlandet eller partnerregionen och i samordning med de medlemsstater som är företrädda lokalt. Andra berörda medlemsstater och, när så är lämpligt, också andra givare kommer att involveras. Kommissionen skall sträva efter att tillämpa rekommendationerna om biståndseffektivitet på gemensamma utvärderingar.

3.   Kommissionen skall översända sina landsspecifika och regionala utvärderingsrapporter till rådet, EUF-kommittén och EIB för information. I enlighet med artikel 11.4 får medlemsstaterna när som helst begära att enskilda utvärderingar diskuteras i EUF-kommittén. Resultaten skall användas för att förbättra utformningen av programmen och tilldelningen av resurser, samordningen mellan givarna och biståndseffektiviteten.

4.   Kommissionen skall inbegripa berörda parter, däribland icke-statliga aktörer, i utvärderingen av det gemenskapsbistånd som tillhandahållits.

Artikel 16

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas under samma period som det interna avtalet.

---

(1)  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

(2)  EUT L 209, 11.8.2005, s. 27.

(3)  EUT L 247, 9.9.2006, s. 32.

(4)  EUT L 247, 9.9.2006, s. 22.

(5)  EGT L 314, 30.11.2001, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut 2007/249/EG (EUT L 109, 26.4.2007, s. 33).

(6)  EGT L 348, 21.12.2002, s. 82.

(7)  EGT L 163, 2.7.1996, s. 1. Förordningen ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(8)  EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

(9)  EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.

(10)  EUT L 156, 18.6.2005, s. 19.

(11)  EUT L 247, 9.9.2006, s. 30.

(12)  EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

(13)  EUT L 327, 24.11.2006, s. 1.

(14)  EUT L 310, 9.11.2006, s. 1.

---