1)

Ska begreppet ”konsument”, i den mening som avses i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (1) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, tolkas i enlighet med dess innehåll som fastställts inom ramen för rådets direktiv 87/102/EEG (2) av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter, eller har begreppet ett självständigt innehåll?

2)

Är, vid prövningen av ställning som konsument, det syfte relevant som följer av den rättmätiga verkan av avtalet, vilket i det aktuella fallet möjliggör en framtida vinst (investeringsprojekt), eller har avtalets anknytning till personens kommersiella verksamhet eller yrkesverksamhet vid tidpunkten för avtalets ingående betydelse?

3)

Ska begreppet ”lån som ska återbetalas i särskilda poster”, i den mening som avses i artikel 17.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, tolkas så, att det endast avser avtal om varor (fysiska objekt och lös egendom), eller omfattar det alla lån, även lån enligt ett avtal om banklån för köp av en bostadsfastighet?

4)

Är det möjligt att ur förordning nr 1215/2012, när det i denna beträffande begreppet ”hemvist” i artikel 62.1 hänvisas till den nationella rätt som den domstol vid vilken talan är väckt omfattas av, härleda självständiga kriterier (till exempel ett formellt särdrag för anknytning till ett visst territorium), för att avgöra om det finns en hemvist i den medlemsstat vid vars domstol talan har väckts mot en konsument?

5)

Vad ska, om ett låneavtal som har ingåtts för köp av en bostadsfastighet kan anses vara ett konsumentavtal i den mening som avses i artikel 17.1 c, förstås med begreppet ”vanlig vistelseort” i artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, och är det i synnerhet möjligt att det har anknytning till platsen för konsumentens huvudsakliga intressen?

6)

Om det i förordning (EU) nr 1215/2015 fastställs fristående kriterier när det gäller begreppet hemvist för att säkerställa en effektiv tillämpning av förordningen, ska då även den territoriella behörigheten fastställas på grundval av detta begrepp?