(1)

I förordning (EU) 2019/1896 definieras situationsbilder som en samling geografibaserade uppgifter och information i nära realtid som mottagits från olika myndigheter, sensorer, plattformar och andra källor som överförs via säkra kommunikations- och informationskanaler och kan behandlas och selektivt visas och delas med andra relevanta myndigheter för att uppnå situationsmedvetenhet och stödja reaktionsförmågan vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna och i området före gränserna. Denna definition är en utveckling av ett begrepp som ursprungligen fastställdes i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 (2) och återspeglar en mer ”datacentrerad” strategi som gör det möjligt för användarna att välja lämplig grafisk visning och användargränssnitt beroende på den operativa situationen och deras lednings- och kontrollbehov.

(2)

Enligt förordning (EU) 2019/1896 ska nationella situationsbilder, en europeisk situationsbild och specifika situationsbilder tas fram genom insamling, utvärdering, sammanställning, analys, tolkning, generering, visualisering och spridning av information. Situationsbilder ska bestå av tre separata informationsskikt, nämligen ett händelseskikt, ett operativt skikt och ett analysskikt.

(3)

Det är nödvändigt att föreskriva närmare bestämmelser om vart och ett av situationsbildernas informationsskikt och införa regler om upprättandet av specifika situationsbilder. Det är också nödvändigt att specificera vilken typ av information som ska tillhandahållas och de förfaranden som styr tillhandahållandet av sådan information samt mekanismer för att säkerställa kvalitetskontroll. För att säkerställa en samordnad strategi som förbättrar informationsutbytet bör rapporteringen i det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur) specificeras och standardiseras.

(4)

För att säkerställa att situationsbilders händelseskikt är tillräckligt omfattande och detaljerade bör de nationella samordningscentralerna och, i tillämpliga fall, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (byrån) och de internationella samordningscentralerna, i god tid tillhandahålla rapporter om händelser som sannolikt kommer att påverka de yttre gränserna.

(5)

Rapporteringen av händelser med hjälp av indikatorer och i form av rapporter om enskilda händelser fungerar som komplement. Indikatorerna främjar bedömningen av den övergripande utvecklingen vid ett gränsavsnitt och bidrar till att förbättra situationsmedvetenheten, medan rapporterna om enskilda händelser är kopplade till ett snabbt svar på en viss händelse.

(6)

Rapporter om enskilda händelser kan kräva att brådskande åtgärder vidtas. Det måste därför vara möjligt att snabbt rapportera enskilda händelser för att på så sätt möjliggöra snabba svar på dessa. En första rapport bör sändas så snart händelsen upptäcks och bör visas i motsvarande situationsbilder. För att undvika förseningar som skulle kunna undergräva förmågan till snabba insatser bör valideringsprocessen göra det möjligt att skicka en rapport med en partiell validering.

(7)

Samtidigt kan utfärdandet av rapporter under sådana omständigheter leda till falsklarm. Skaparen av och ägaren till situationsbilden bör bedöma och ange graden av tillförlitlighet vad gäller rapporterna och de händelser som visas i situationsbilden. Den första rapporten bör kompletteras med uppföljningsrapporter så snart kompletterande information är tillgänglig.

(8)

Rapporteringen av händelser som rör dokumentbedrägeri och annan dokumentrelaterad brottslighet i Eurosur kommer att komplettera de rapporteringsskyldigheter som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/493 (3) som en del av systemet för falska och äkta handlingar online (FADO).

(9)

Rapporteringen av enskilda händelser som involverar gränsöverskridande förflyttning av varor och därmed sammanhängande olaglig handel enligt denna förordning bör inte påverka befintliga rapporteringsskyldigheter, begränsningar eller befogenheter avseende tullområdet eller den systematiska kontrollrapporteringen, särskilt inom ramen för importkontrollsystemet 2 (ICS2) i enlighet med artikel 186 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (4) eller riskinformationsutbyte inom ramen för tullriskhanteringssystemet (CRMS) i enlighet med artikel 86 i samma förordning och det tullinformationssystem (TIS) som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 515/97 (5). Den bör inte heller överlappa etablerade rapporteringsmekanismer som medlemsstaterna använder i samband med frågor som rör tullen och dess verksamhet. I förekommande fall kan relevant information hämtas från befintliga kommissionskällor.

(10)

Vad gäller situationsbildernas operativa skikt bör ägaren av situationsbilderna, för att säkerställa tillräcklig överblick, erhålla rapporter om medlemsstaternas egna resurser, rapporter om operativa planer samt rapporter om miljöinformation, särskilt meteorologisk och oceanografisk information. Om påverkansgraden vid ett gränsavsnitt är hög eller kritisk, ställer behovet av samordning krav på en detaljerad rapportering av de operativa planerna för att bättre kunna förutse reaktionerna från de olika berörda myndigheterna.

(11)

Den operativa rapportering som ska utföras inom ramen för en gemensam gränsinsats eller en snabb gränsinsats bör beskrivas i de operativa planerna för varje gemensam gränsinsats eller för en snabb gränsinsats.

(12)

När det gäller analysskiktet i situationsbilderna bör ägaren av situationsbilderna fastställa analysskiktet på grundval av riskanalysrapporter. Dessa rapporter syftar till att öka förståelsen av händelser vid de yttre gränserna som kan underlätta förutseendet av tendenser, planeringen och genomförandet av gränskontrollinsatser samt strategisk riskanalys. Metoderna för riskanalysrapportering och tilldelningen av tillförlitlighetsgrader bör baseras på den gemensamma integrerade modellen för riskanalys (CIRAM).

(13)

För att säkerställa enhetlighet och underlätta informationsutbyte utan att göra avkall på säkerheten bör byrån integrera och utveckla sina olika nät och verktyg för riskanalys inom ramen för Eurosur, såsom Frontex nätverk för riskanalys (FRAN), Europeiska unionens dokumentbedrägeri- och riskanalysnätverk (EDF-RAN) eller nätverket för riskanalys inom sjöfartsunderrättelsetjänsten (MIC-RAN).

(14)

Rapporteringen i Eurosur bör ta hänsyn till särdragen hos viss gränskontrollverksamhet, såsom gränsövervakning i luften eller till sjöss, men också särdragen hos vissa relaterade händelser såsom sekundära förflyttningar eller sök- och räddningsinsatser. Rapporteringen av sådan information bidrar till att skapa den europeiska situationsbilden, inbegripet riskanalys och tilldelning av påverkansgrader. Dessutom bör rapportering om insatser för sök- och räddning av migranter, både på land och till sjöss, bidra till att skydda och rädda migranters liv.

(15)

Ägaren till situationsbilden bör hantera situationsbilden i syfte att ge en tydlig förståelse av situationen vid varje yttre gränsavsnitt och för varje ansvarsområde, och att underlätta riskanalyser och reaktionsförmåga på lämplig nivå.

(16)

När medlemsstaterna och byrån upprättar specifika situationsbilder med tredjeparter till Eurosur bör de följa och främja de tekniska och operativa standarder för informationsutbyte som utarbetats av byrån.

(17)

Det är nödvändigt att fastställa det operativa ansvaret för rapportering och för upprätthållande av situationsbilderna i samband med det tekniska ansvaret för drift och underhåll av de olika tekniska system och nätverk som stöder informationsbehandlingen i Eurosur.

(18)

För att säkerställa att det operativa ansvaret för det tekniska genomförandet av Eurosur kan fastställas i tillräcklig detalj är det nödvändigt att identifiera Eurosurs tekniska komponenter. För att hantera den betydande mängd information som behandlas och för att minska operatörernas arbetsbörda bör informationsutbytet inom Eurosur automatiseras. Medlemsstaterna och byrån bör utveckla tekniska gränssnitt för att främja sammankopplingar maskin-till-maskin och använda verktyg för beslutsstöd för att bistå Eurosuroperatörer i deras uppgifter.

(19)

Vid fastställandet av formatet för rapporter om fartyg av intresse som en del av de tekniska standarderna för informationsutbyte bör byrån, i nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna, använda internationellt överenskomna format som härrör från relevant internationell lagstiftning, i första hand FN:s havsrättskonvention, sedvanerätt på havsrättens område och de instrument som särskilt härrör från Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) samt variationer på dessa i flaggstaternas inhemska rättsordningar.

(20)

Vid fastställandet av formatet för rapporter om luftfartyg av intresse som en del av de tekniska standarderna för informationsutbyte bör byrån, i nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna, sträva efter att använda internationellt överenskomna format, såsom de som fastställts av Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(21)

Datasäkerheten i Eurosur syftar till att säkerställa autenticitet, tillgänglighet, integritet, konfidentialitet och oavvislighet vad gäller rapporter och annan data och information som behandlas i Eurosur.

(22)

Datasäkerheten med avseende på Eurosurs tekniska komponenter motsvarar de tekniska komponenternas förmåga att, med en viss tillförlitlighetsnivå, upptäcka och motstå alla åtgärder som äventyrar säkerheten för de data och den information som behandlas, eller relaterade tjänster som erbjuds av eller är tillgängliga via dessa nätverk och informationssystem.

(23)

Eurosurs datasäkerhet är ett gemensamt ansvar för medlemsstaterna och byrån.

(24)

Cyberhoten utvecklas ständigt och blir en alltmer överkomlig verksamhet för kriminella nätverk och terroristnätverk. Eurosur bör säkerställa ett adekvat och enhetligt skydd mot cyberhot på både EU-nivå och nationell nivå. Eurosur är en ram för informationsutbyte som omfattar olika säkerhetsskyddsklassificeringsnivåer. Vid genomförandet av Eurosurs tekniska komponenter bör de berörda nationella myndigheterna och byrån se till att alla användare har lämplig tillgång till relevant information som motsvarar vederbörandes ackrediteringsnivå och behov av uppgifter.

(25)

Vid utbyggnad av kommunikationsnätverket upp till CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL bör byrån tillhandahålla en tillfällig lösning för de nationella komponenter som fortfarande skulle vara ackrediterade endast upp till nivån RESTREINT UE/EU RESTRICTED eller motsvarande nationella sekretessnivåer.

(26)

Som en del av Eurosurs datasäkerhetsregler och för att säkerställa en korrekt ackrediteringsprocess, inrättas genom denna förordning en gemensam styrelse för säkerhetsackreditering (ackrediteringsstyrelsen) inom byrån. I enlighet med bestämmelserna i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (6)behövs en sådan styrelse för Eurosur eftersom Eurosur består av flera sammanlänkade system som involverar flera parter.

(27)

Ackrediteringsstyrelsen är ett oberoende tekniskt organ som inte påverkar byråns styrelses funktioner.

(28)

I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör besluten om säkerhetsackreditering, på grundval av det förfarande som fastställs i strategin för säkerhetsackreditering, grundas på lokala beslut om säkerhetsackreditering som fattats av respektive medlemsstats nationella myndighet för säkerhetsackreditering.

(29)

För att ackrediteringsstyrelsen ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett snabbt och effektivt sätt bör den ha möjlighet att inrätta lämpliga underordnade organ som agerar i enlighet med dess instruktioner. Den bör därför inrätta en styrelse som ska bistå den vid utarbetandet av dess beslut.

(30)

Säkerhetsackrediteringsverksamheten bör samordnas med verksamheten vid de systemförvaltande myndigheterna och andra relevanta enheter som ansvarar för tillämpningen av säkerhetsföreskrifterna.

(31)

Med hänsyn till Εurosurs speciella karaktär och komplexitet är det mycket viktigt att säkerhetsackrediteringsverksamheten genomförs inom ramen för unionens och medlemsstaternas gemensamma ansvar för säkerheten, genom att man bemödar sig om att nå samförstånd och engagerar alla aktörer med intresse av säkerheten, och att det finns en permanent riskövervakning. Det är också absolut nödvändigt att den tekniska säkerhetsackrediteringsverksamheten anförtros branschfolk med vederbörliga kvalifikationer för ackreditering av komplexa system och med säkerhetsgodkännande på tillräckligt hög nivå.

(32)

För att säkerställa att ackrediteringsstyrelsen kan fullgöra sina uppgifter bör det också föreskrivas att medlemsstaterna ska förse styrelsen med all nödvändig dokumentation, bevilja vederbörligen bemyndigade personer åtkomst till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter inom ramen för Eurosur och stödsystem (inbegripet kommunikationsnätverket) och till alla områden som omfattas av deras befogenheter, och att de på lokal nivå bör ansvara för säkerhetsackrediteringen av områden som är belägna inom deras territorium.

(33)

Även om direkt åtkomst till ett nationellt system är en exklusiv befogenhet för den berörda medlemsstaten, skulle byråns personal kunna beviljas direkt åtkomst till nationella system inom ramen för Eurosur för att bistå de nationella myndigheterna i deras uppgifter.

(34)

Bestämmelserna om datasäkerhet för Eurosurs externa komponenter bör ingå i bestämmelserna om Eurosur i motsvarande samarbetsavtal och standardstatusavtal. I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltog Danmark inte i antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 (7), som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom förordning (EU) 2019/817 utgör en utveckling av Schengenregelverket anmälde Danmark emellertid den 31 oktober 2019 i enlighet med artikel 4 i det protokollet sitt beslut att genomföra förordning (EU) 2019/817 i sin nationella lagstiftning.

(35)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (8). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(36)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (9).

(37)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (10).

(38)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (11).

(39)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den europeiska gräns- och kustbevakningen.

a)

regler för rapportering i Eurosur, inbegripet vilken typ av information som ska lämnas och tidsfristerna för rapportering,

b)

närmare uppgifter om situationsbildernas informationsskikt,

c)

formerna för upprättandet av specifika situationsbilder,

d)

ansvaret för rapportering, hantering av situationsbilder samt drift och underhåll av de olika tekniska system och nätverk som stöder Eurosur,

e)

Eurosurs regler för datasäkerhet och dataskydd,

f)

mekanismer för att säkerställa kvalitetskontroll.

1.

händelse: en situation som sannolikt kommer att påverka de yttre gränserna vad gäller migration, gränsöverskridande brottslighet eller skydd och räddning av migranters liv, inbegripet gränsincidenter, eller som kan påverka Eurosurs funktion, inbegripet någon av dess tekniska komponenters funktion.

2.

hantering av en situationsbild: upprättande och upprätthållande av situationsbilden och behandling av all information den innehåller.

3.

ägare: den enhet eller byrå eller det organ som hanterar situationsbilden och motsvarande rapporter.

4.

behandling: varje åtgärd som vidtas avseende data och metadata och information som ingår i en rapport, oavsett om dessa åtgärder är automatiserade eller inte, inbegripet insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, ändring, konsultation, användning, överföring, publicering, samkörning, radering, inplacering på lägre säkerhetsskyddsklassificeringsnivå och förstöring av dessa data och metadata.

5.

indikator: ett mått eller ett värde avseende händelser eller uppgifter som beskriver situationen vid de yttre gränserna och som bidrar till situationsmedvetenhet och riskanalys eller stöder insatsförmågan.

6.

teknisk indikator: en mått eller ett värde avseende händelser eller uppgifter vilket bidrar till situationsmedvetenhet och riskanalys med anknytning till Eurosurs funktion eller stöder motsvarande insatsförmåga.

7.

samordningscentral för sjöräddning: en enhet med ansvar för att främja en effektiv organisation av sök- och räddningstjänsterna samt för att samordna genomförandet av sök- och räddningsinsatser inom en sjöräddningsregion i enlighet med den internationella sjöräddningskonventionen.

8.

utrikesflygning: varje flygning med ett bemannat eller obemannat luftfartyg och dess passagerare och/eller last till eller från medlemsstaternas territorier, som inte är inrikesflyg enligt definitionen i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (12).

9.

internationell samordningscentral: den samordningsstruktur som inrättats för samordning av en gemensam insats eller en snabb gränsinsats vid de yttre gränserna.

10.

bevakningslista: en förteckning över misstänkta enheter, tillgångar, beteenden eller profiler som upprättats på grundval av riskanalys, i syfte att rikta den europeiska gräns- och kustbevakningens kapacitet vad gäller upptäckt och riskanalys och sätta in lämplig insatsförmåga.

11.

tekniska komponenter: de system och nätverk som används för Eurosur-ändamål, inbegripet infrastruktur, organisation, personal och informationsresurser som behövs för att stödja Eurosur.

12.

hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse: sådan hjälp som avses i definitionen i rådets direktiv 2002/90/EG (13).

13.

nekad inresa: beslut om nekad inresa som i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 utfärdas vid de yttre gränserna till en tredjelandsmedborgare som inte uppfyller samtliga inresevillkor i artikel 6.1 och inte heller tillhör de kategorier av personer som avses i artikel 6.5 i den förordningen, och till vilken ett standardformulär för nekad inresa har utfärdats i enlighet med bilaga V till kodexen om Schengengränserna.

14.

människohandel: ett sådant brott som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU (14).

15.

säkerhetsackreditering: formellt tillstånd och godkännande som den berörda myndigheten för säkerhetsackreditering beviljar ett av Eurosurs system eller nätverk för behandling av Eurosurdata i dess driftsmiljö, efter formell validering och korrekt genomförande av en säkerhetsplan.

16.

operativ status: förmågan hos en resurs, en enhet, ett system eller en central att fullgöra sin eller sina operativa funktioner, enligt kategorierna ”fullt operativ”, ”begränsade operativa funktioner” eller ”ej tillgänglig”.

17.

delskikt: ett skikt av information under händelseskiktet, det operativa skiktet eller riskanalysskiktet i en situationsbild.