26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/8

(1)

Genom förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att genom en förordning fastställa ett stödtak under vilket stödåtgärder inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget och därför inte omfattas av anmälningsförfarandet enligt artikel 108.3 i fördraget.

(2)

På grundval av den förordningen har kommissionen särskilt antagit förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (3), som fastställer ett allmänt tak för stöd av mindre betydelse på 200 000 euro per stödmottagare under en period av tre beskattningsår.

(3)

Kommissionens erfarenheter av tillämpningen av reglerna för statligt stöd på företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106.2 i fördraget har visat att det tak under vilket det kan anses att fördelar som beviljas sådana företag inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna och/eller inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, i vissa fall kan skilja sig från det allmänna tak för stöd av mindre betydelse som fastställts i förordning (EG) nr 1998/2006. Faktum är att åtminstone en del av dessa fördelar sannolikt utgör ersättning för extra kostnader för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Dessutom har många verksamheter som identifierats som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse en begränsad territoriell räckvidd. Det förefaller därmed lämpligt att, parallellt med förordning (EG) nr 1998/2006, införa en förordning med särskilda regler om stöd av mindre betydelse för företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det bör fastställas ett tak för det stöd av mindre betydelse som ett företag kan få under en viss tidsperiod.

(4)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenheter bör det anses att stöd som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna och/eller inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, under förutsättning att det totala stödbeloppet till det företag som tillhandahåller tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse inte är högre än 500 000 euro under en period av tre beskattningsår. Mot bakgrund av utvecklingen av persontrafiken på väg och det faktum att tjänster av allmänt intresse inom denna sektor i de flesta fall är av lokal karaktär, är det inte lämpligt att tillämpa ett lägre tak för denna sektor och taket på 500 000 euro bör följaktligen gälla.

(5)

De år som ska beaktas för att fastställa om taket är nått bör vara de beskattningsår som företaget använder för beskattningsändamål i den berörda medlemsstaten. Treårsperioden bör vara rörlig, vilket innebär att det totala belopp som företaget har fått i stöd av mindre betydelse under det berörda beskattningsåret och under de två föregående beskattningsåren ska fastställas varje gång ett nytt stöd av mindre betydelse beviljas. I detta sammanhang bör stöd som beviljas av en medlemsstat beaktas, även om stödet helt eller delvis finansieras med medel som härrör från unionen. Det bör inte vara möjligt att dela upp stöd som överskrider taket för stöd av mindre betydelse i mindre delar för att varje del ska omfattas av denna förordning.

(6)

Denna förordning bör endast tillämpas på stöd som beviljas för tillhandahållande av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Det stödmottagande företaget bör därför skriftligen ha fått i uppdrag att tillhandahålla den tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för vilket stödet beviljas. Beslutet om tilldelning bör visserligen informera företaget om den tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för vilken stödet beviljats, men det måste inte nödvändigtvis innehålla alla de upplysningar som fastställs i kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (4).

(7)

Mot bakgrund av de särskilda regler som gäller för primärproduktion av jordbruksprodukter, fiske, vattenbruk och godstransporter på väg, det faktum att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse sällan ges i uppdrag till företag inom de sektorerna, samt risken för att stödbelopp som är lägre än det tak som fastställs i denna förordning uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget inom dessa sektorer, bör denna förordning inte gälla de sektorerna. Om ett företag är verksamt inom primärproduktion av jordbruksprodukter, fiske, vattenbruk eller godstransporter på väg samt även inom andra sektorer eller verksamheter, bör denna förordning tillämpas på dessa andra sektorer eller verksamheter (som t.ex. uppsamling av skräp i havet) förutsatt att medlemsstaterna, genom att tillämpa lämpliga åtgärder som t.ex. åtskillnad av verksamheterna eller en uppdelning av kostnaderna, ser till att verksamheterna inom de undantagna sektorerna inte omfattas av stödet av mindre betydelse enligt förordningen. Medlemsstaterna kan uppfylla denna skyldighet genom att framför allt begränsa storleken på stödet av mindre betydelse som utbetalas för att kompensera för kostnaderna för tjänsten, inklusive en rimlig vinst. Denna förordning bör inte gälla kolsektorn med hänsyn till dess särdrag och det faktum att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse sällan ges i uppdrag till företag inom denna sektor.

(8)

Med tanke på likheterna mellan bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och av andra produkter bör denna förordning även gälla bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Varken uppgifter som måste utföras på gården för att förbereda en produkt för försäljning i första ledet, till exempel skörd, slåtter och tröskning av spannmål eller packning av ägg, eller försäljning i första ledet till återförsäljare och förädlare bör i detta sammanhang anses som bearbetning eller saluföring.

(9)

Domstolen har slagit fast (5) att så snart unionen har lagstiftat om en gemensam organisation av marknaden för en viss jordbrukssektor, är medlemsstaterna skyldiga att avstå från åtgärder som kan undergräva den eller skapa undantag till den. Därför bör denna förordning inte gälla stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som köps eller släpps ut på marknaden. Den bör inte heller gälla stöd av mindre betydelse som ska delas med primärproducenter.

(10)

Denna förordning bör inte gälla exportstöd av mindre betydelse och inte heller stöd av mindre betydelse som gynnar inhemska produkter på bekostnad av importerade produkter.

(11)

Denna förordning bör inte gälla företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (6), eftersom det inte är lämpligt att bevilja driftsstöd till företag i svårigheter utanför ett omstruktureringskoncept och eftersom det är svårt att fastställa bruttobidragsekvivalenten för stöd som ges till sådana företag.

(12)

I enlighet med de principer som reglerar stöd som omfattas av artikel 107.1 i fördraget, bör stöd av mindre betydelse anses ha beviljats vid den tidpunkt då företaget får laglig rätt till stödet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

(13)

För att hindra att de högsta tillåtna stödnivåer som fastställs i olika unionsrättsakter kringgås, bör stöd av mindre betydelse inte kumuleras med statligt stöd för samma stödberättigande kostnader, om sådan kumulering leder till en högre stödnivå än den som gäller i varje enskilt fall genom en gruppundantagsförordning eller ett beslut som antagits av kommissionen.

(14)

Denna förordning bör inte begränsa tillämpningen av förordning (EG) nr 1998/2006 till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det bör stå medlemsstaterna fritt att tillämpa antingen denna förordning eller förordning (EG) nr 1998/2006 när det gäller stöd som beviljas för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(15)

Domstolen har i sin dom i Altmarkmålet (7) fastställt ett antal villkor som måste vara uppfyllda för att ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte ska utgöra statligt stöd. Genom dessa villkor säkerställs att ersättning som begränsas till de nettokostnader som effektiva företag ådrar sig för att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Ersättning som överskrider dessa nettokostnader utgör statligt stöd som kan anses förenligt på grundval av gällande EU-regler. För att undvika att denna förordning tillämpas för att kringgå de villkor som fastställts i Altmarkdomen och för att undvika att stöd av mindre betydelse som beviljas enligt denna förordning påverkar handeln på grund av kumulering med annan ersättning för samma tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, bör stöd av mindre betydelse enligt denna förordning inte kumuleras med annan ersättning för samma tjänst, oavsett om ersättningen utgör statligt stöd enligt Altmarkdomen eller förenligt statligt stöd enligt beslut 2012/21/EU eller enligt kommissionens meddelande Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (2011)  (8). Denna förordning bör därför inte gälla ersättning som erhålls för tillhandahållande av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för vilken andra typer av ersättning också beviljas, utom när denna andra ersättning utgör stöd av mindre betydelse enligt andra förordningar om stöd av mindre betydelse och de kumuleringsregler som fastställs i denna förordning följs.

(16)

För att säkerställa insyn, likabehandling och en korrekt tillämpning av taket för stöd av mindre betydelse bör medlemsstaterna använda samma beräkningsmetod. För att underlätta beräkningen och i enlighet med gällande praxis för tillämpningen av regeln om stöd av mindre betydelse bör de stödbelopp som inte har formen av kontantbidrag omvandlas till bruttobidragsekvivalenter. Vid beräkningen av bidragsekvivalenten för genomsynligt stöd som inte är bidrag eller för stöd som betalas ut i flera omgångar måste man använda de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För att tillämpningen av reglerna för statligt stöd ska vara enhetlig, överblickbar och enkel bör i denna förordning begreppet marknadsräntor avse de referensräntor som fastställs i meddelandet från kommissionen av kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (9).

(17)

Med hänsyn till behovet av insyn, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning gälla endast genomsynligt stöd av mindre betydelse. Genomsynligt stöd är stöd för vilket det är möjligt att i förväg räkna ut den exakta bruttobidragsekvivalenten utan att en riskbedömning behöver göras. Sådana exakta beräkningar kan till exempel göras för kontantbidrag, räntesubventioner och begränsade skattelättnader. Stöd i form av kapitaltillskott bör inte anses vara genomsynligt stöd av mindre betydelse, såvida inte det sammanlagda offentliga kapitaltillskottet ligger under taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av riskkapitalåtgärder i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (10) bör inte betraktas som genomsynligt stöd av mindre betydelse, såvida inte stödet till vart och ett av målföretagen ligger under taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av lån bör behandlas som genomsynligt stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten beräknas på grundval av de marknadsräntor som gäller när stödet beviljas.

(18)

Det är nödvändigt att klargöra rättsläget i fråga om garantiordningar som inte kan påverka handeln eller snedvrida konkurrensen och för vilka det finns tillräckliga uppgifter för att göra en tillförlitlig bedömning av eventuella konsekvenser. I den här förordningen bör därför taket för stöd av mindre betydelse på 500 000 euro ersättas av ett särskilt tak för garantier som bygger på det sammanlagda individuella lån som garantin avser. Detta särskilda tak bör beräknas med hjälp av en metod för att fastställa det stödbelopp som ingår i garantiordningar som omfattar lån till förmån för livskraftiga företag. Den metod och de uppgifter som används för att beräkna det särskilda garantitaket bör utesluta företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Det särskilda taket bör därför inte gälla individuellt stöd som ges vid sidan av en garantiordning, stöd till företag i svårigheter eller till garantier som inte avser ett lån, till exempel garantier för egetkapitaltransaktioner. När det särskilda taket fastställs bör man utgå ifrån att en garantiordning på 3 750 000 euro kan anses ha en bruttobidragsekvivalent motsvarande taket för stöd av mindre betydelse på 500 000 euro, om räntetaket (fallissemangsfrekvensen) är 13 %, dvs. det sämsta möjliga för garantiordningar i unionen. De särskilda taken bör endast omfatta garantier som täcker upp till 80 % av lånet. En metod som godkänns av kommissionen efter anmälan på grundval av en kommissionsförordning om statligt stöd, kan också användas av medlemsstaterna för att bedöma bruttobidragsekvivalenten i en garanti, om den godkända metoden uttryckligen avser den typ av garantier och den typ av transaktioner som det är fråga om i samband med tillämpningen av denna förordning.

(19)

Efter anmälan från en medlemsstat kan kommissionen undersöka om en stödåtgärd, som inte är ett bidrag, ett lån, en garanti, ett kapitaltillskott, en riskkapitalåtgärd eller begränsade skattelättnader, leder till en bruttobidragsekvivalent som inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse och därför skulle kunna omfattas av bestämmelserna i denna förordning.

(20)

Det är kommissionens skyldighet att säkerställa att reglerna om statligt stöd efterlevs, och särskilt att stöd som beviljas inom ramen för reglerna om stöd av mindre betydelse uppfyller villkoren för dessa. I enlighet med den samarbetsprincip som fastställts i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen bör medlemsstaterna underlätta utförandet av denna uppgift genom att införa de verktyg som krävs för att säkerställa att det sammanlagda stöd av mindre betydelse som beviljas ett och samma företag för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte överskrider det fastställda taket. I detta syfte och för att se till att bestämmelserna om kumulering med stöd av mindre betydelse enligt andra förordningar om stöd av mindre betydelse efterlevs, bör medlemsstaterna informera det berörda företaget om stödbeloppet och stödets karaktär av stöd av mindre betydelse genom att uttryckligen hänvisa till denna förordning. Dessutom bör en medlemsstat innan den beviljar sådant stöd från stödmottagaren få en redogörelse för annat stöd av mindre betydelse som omfattas av denna förordning eller av en annan förordning om stöd av mindre betydelse som företaget fått under det berörda beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren. Alternativt bör det vara möjligt för medlemsstaterna att se till att taket respekteras med hjälp av ett centralt register.

(21)

Denna förordning bör gälla utan att det påverkar tillämpningen av kraven i unionslagstiftning på området offentlig upphandling eller av kraven i fördraget eller bestämmelser i sektorspecifik unionslagstiftning

(22)

Denna förordning bör tillämpas på stöd som har beviljats innan den träder i kraft till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(23)

Kommissionen har för avsikt att genomföra en översyn av denna förordning fem år efter det att den har trätt i kraft.

a)

stöd till företag som är verksamma inom fiske- och vattenbrukssektorn, som omfattas av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (11),

b)

stöd till företag som är verksamma inom primärproduktion av jordbruksprodukter,

c)

stöd till företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter i följande fall:

d)

stöd till exportverksamhet riktad mot tredjeländer eller medlemsstater, det vill säga stöd som är direkt knutet till exporterade volymer, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet,

e)

stöd som gynnar användningen av inhemska varor på bekostnad av importerade varor,

f)

stöd till företag som är verksamma inom kolsektorn enligt definitionen i rådets beslut 2010/787/EU (12),

g)

stöd till företag som utför godstransporter på väg,

h)

stöd till företag i svårigheter.

a)

Stöd i form av lån ska anses vara genomsynligt stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av den referensränta som gällde när stödet beviljades.

b)

Stöd i form av kapitaltillskott ska inte anses vara genomsynligt stöd av mindre betydelse, såvida inte det sammanlagda offentliga kapitaltillskottet ligger under taket för stöd av mindre betydelse.

c)

Stöd i form av riskkapitalåtgärder ska inte anses vara genomsynligt stöd av mindre betydelse, såvida inte stödet till vart och ett av målföretagen ligger under taket för stöd av mindre betydelse.

d)

Individuellt stöd som ges inom ramen för en garantiordning till företag som inte är i svårigheter ska behandlas som genomsynligt stöd av mindre betydelse om det garanterade lånebeloppet inte överskrider 3 750 000 euro per företag. Om det garanterade lånebeloppet endast utgör en viss andel av detta tak ska garantins bruttobidragsekvivalent anses utgöra en lika stor andel av det tillämpliga tak som anges i punkt 2. Garantin ska inte omfatta mer än 80 % av lånet.

Garantiordningar ska också anses vara genomsynliga om