9.9.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 232/19

(1)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (2) införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på import av polyetentereftalat (nedan kallat PET-plast) med ursprung i bl.a. Indien (nedan kallad den ursprungliga antisubventionsundersökningen). Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 193/2007 (3) en slutgiltig utjämningstull i ytterligare fem år. Utjämningsåtgärderna ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 (4) efter en partiell interimsöversyn (nedan kallade den senaste översynen). Utjämningsåtgärderna består av en specifik tull. Den fastställda tullsatsen uppgår till 0–106,5 EUR/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och till 69,4 EUR/ton för import från övriga tillverkare (nedan kallade gällande utjämningsåtgärder).

(2)

Genom förordning (EG) nr 2604/2000 (5) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av PET-plast med ursprung i bl.a. Indien (nedan kallad den ursprungliga antidumpningsundersökningen). Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 192/2007 (6) en slutgiltig antidumpningstull i ytterligare fem år. Antidumpningsåtgärderna ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 efter den senaste översynen. Åtgärderna fastställdes på en nivå som motsvarar nivån för undanröjande av skada och bestod av specifika antidumpningstullar. Den fastställda tullsatsen uppgick till 87,5–200,9 EUR/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och till 153,6 EUR/ton för import från övriga tillverkare (nedan kallade gällande antidumpningsåtgärder).

(3)

Genom beslut 2000/745/EG (7) godtog kommissionen åtaganden som gjorts av flera exporterande tillverkare och som fastställer ett minimiimportpris (nedan kallat åtagandet).

(4)

En begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 19 i grundförordningen ingavs av Reliance Industries Limited, en indisk exporterande tillverkare av PET-plast (nedan kallad sökanden). Begäran begränsades till att gälla subventionering med avseende på sökanden. Sökanden begärde samtidigt även en översyn av gällande antidumpningsåtgärder. Produkter tillverkade av sökanden omfattas av den övriga antidumpningstull och utjämningstull som gäller för import till unionen och försäljningen regleras av åtagandet.

(5)

Sökanden lade fram prima facie-bevisning för att en fortsatt tillämpning av åtgärden på dess nuvarande nivå inte längre är nödvändig för att motverka den utjämningsbara subventioneringen. Framför allt lade sökanden fram prima facie-bevisning som visar att subventionsbeloppet har sjunkit klart under den tullsats som för närvarande är tillämplig. Denna sänkning av subventionsnivån beror främst på en betydande minskning av de förmåner som är tillgängliga enligt tullkreditsystemet.

(6)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att begäran innehöll tillräcklig prima facie-bevisning och offentliggjorde därför den 10 juni 2010 i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn (8) enligt artikel 19 i grundförordningen. Översynen begränsades till en undersökning av subventionering med avseende på sökanden.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, företrädarna för exportlandet och unionstillverkarnas intresseorganisation om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(9)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för undersökningen sände den ett frågeformulär till sökanden och Indiens myndigheter, och fick svar inom den fastställda tidsfristen.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att avgöra frågan om subventionering. Kommissionen gjorde kontrollbesök på plats hos den sökande i Bombay (Indien) och på plats hos Indiens myndigheter i New Delhi (generaldirektoratet för utrikeshandel och handelsministeriet) och i Bombay (regionkontoret för generaldirektoratet för utrikeshandel).

(11)

Undersökningen av subventionering omfattade perioden 1 april 2009–31 mars 2010 (nedan kallad översynsperioden).

(12)

Kommissionen offentliggjorde den 10 juni 2010 ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn av gällande antidumpningsåtgärder (9) enligt artikel 11.3 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (10) (nedan kallad den grundläggande antidumpningsförordningen) och översynen begränsades till en undersökning av dumpning med avseende på sökanden.

(13)

I den parallella antidumpningsundersökningen konstaterades att omständigheterna vad gäller dumpning inte hade förändrats väsentligt och varaktigt. Undersökningen avslutades därför utan att de gällande antidumpningsåtgärder som tillämpas på import från sökanden ändrades.

(14)

Den produkt som berörs är PET-plast med en viskositetskvot på minst 78 ml/g enligt ISO-standard 1628–5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20, med ursprung i Indien (nedan kallad den berörda produkten).

(15)

Av undersökningen framgick det att den berörda produkten som tillverkas i Indien och säljs till unionen har samma fysikaliska och kemiska egenskaper och användningsområden som den produkt som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Indien. De produkter som säljs på hemmamarknaden och på exportmarknader anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom denna översyn begränsades till fastställande av subventionering med avseende på sökanden, drogs inga slutsatser beträffande den produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin på unionsmarknaden.

(16)

På grundval av de uppgifter som lämnades av Indiens myndigheter och sökanden samt på grundval av svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande system som påstods innebära subventioner:

(17)

Systemen a–e grundar sig på lagen om utrikeshandel från 1992 (Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992, nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992. Genom denna lag bemyndigas Indiens myndigheter att utfärda tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om utrikeshandelspolitiken som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet. Två dokument om utrikeshandelspolitiken berör översynsperioden i det aktuella fallet, nämligen FTP 04–09 för perioden 2004–2009 och FTP 09–14 för 2009–2014. Det senare trädde i kraft i augusti 2009. Indiens myndigheter har dessutom fastställt de förfaranden som reglerar FTP 04–09 och FTP 09–14 i en förfarandehandbok, Handbook of Procedures, Volume I (nedan kallade HOP I 04–09 respektive HOP I 09–14). Förfarandehandboken uppdateras också regelbundet.

(18)

System f grundar sig på lagen om inkomstskatt från 1961 (Income Tax Act), som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act).

(19)

System g förvaltas av delstatsregeringen i Gujarat och grundar sig på delstatens politik för stimulanser till industrin.

(20)

En detaljerad beskrivning av detta system återfinns i punkterna 4.1.1–4.1.14 i FTP 04–09 och FTP 09–14 samt i punkterna 4.1–4.30A i HOP I 04–09 och HOP I 09–14.

(21)

Systemet med förhandstillstånd består av sex delsystem, som beskrivs närmare i skäl 22. Delsystemen skiljer sig åt bland annat när det gäller vilka företag och verksamheter som är stödberättigade. Exporterande tillverkare och exporterande handlare som ”har anknytning till” tillverkare har tillgång till förhandstillstånd för fysisk export och förhandstillstånd för årligt behov. Exporterande tillverkare som levererar till en slutgiltig exportör har tillgång till förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Huvudleverantörer som levererar till företag som ingår i de kategorier av ”leverans likställd med export” som nämns i punkt 8.2 i FTP 04–09 och FTP 09–14, t.ex. leverantörer till exportorienterade företag, har tillgång till förhandstillstånd för leverans likställd med export. Slutligen har mellanliggande leverantörer till exporterande tillverkare tillgång till förmåner från leveranser likställda med export inom ramen för delsystemen med dokument för förhandsbefrielse och ömsesidig inhemsk remburs.

(22)

Förhandstillstånd kan utfärdas i fråga om följande:

i)   Fysisk export: Detta är det viktigaste delsystemet. Det möjliggör tullfri import av insatsvaror för att tillverka en specifik exportprodukt. Med fysisk i detta avseende avses att exportprodukten måste lämna Indiens territorium. I tillståndet anges den tillåtna importmängden och exportskyldigheten, inbegripet typen av exportprodukt.

ii)   Årligt behov: Denna typ av tillstånd är inte knuten till någon specifik exportprodukt utan till en bredare produktgrupp (t.ex. kemiska och närstående produkter). Tillståndsinnehavaren kan – upp till ett visst tröskelvärde som bestäms av företagets tidigare exportresultat – tullfritt importera varje insatsvara som ska användas för att tillverka en produkt som ingår i en sådan produktgrupp. Företaget kan välja att exportera varje typ av resulterande produkt som ingår i produktgruppen och som tillverkats av sådant tullfritt material.

iii)   Mellanliggande leverans: Detta delsystem omfattar fall där två tillverkare avser att tillverka en enda exportprodukt och delar upp produktionsprocessen mellan sig. Den exporterande tillverkare som tillverkar halvfabrikatet kan tullfritt importera insatsvaror och för detta syfte få ett förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Den slutgiltiga exportören slutför tillverkningen och är skyldig att exportera den färdiga produkten.

iv)   Leverans likställd med export: Genom detta delsystem kan en huvudleverantör tullfritt importera insatsvaror som behövs för att tillverka varor som ska säljas som ”leveranser likställda med export” till de kundkategorier som nämns i punkt 8.2 b–f, g, i och j i FTP 04–09 och FTP 09–14. Enligt Indiens myndigheter avses med leverans som är likställd med export sådana transaktioner där de levererade varorna inte lämnar landet. Ett flertal kategorier av leveranser betraktas som leveranser likställda med export förutsatt att varorna har tillverkats i Indien, t.ex. leverans av varor till ett exportorienterat företag eller till ett företag som ligger i en särskild ekonomisk zon.

v)   Dokument för förhandsbefrielse: En innehavare av ett förhandstillstånd som avser att anskaffa insatsvaror från inhemska källor i stället för att direktimportera dem, har möjlighet att göra detta med hjälp av dokument för förhandsbefrielse. I sådana fall godkänns förhandstillstånden som dokument för förhandsbefrielse och gottskrivs den inhemska leverantören vid leverans av de varor som anges i dessa. Gottskrivningen av dokument för förhandsbefrielse berättigar den inhemska leverantören till de förmåner enligt systemet med leveranser likställda med export som beskrivs i punkt 8.3 i FTP 04–09 och FTP 09–14 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution eller återbetalning av slutlig punktskatt vid leverans likställd med export). Genom systemet med dokument för förhandsbefrielse återbetalas skatter och tullar till leverantören i stället för till den slutgiltiga exportören i form av tullrestitution/återbetalning av tull. Skatter och tullar kan återbetalas för såväl inhemska insatsvaror som importerade insatsvaror.

vi)   Ömsesidig inhemsk remburs: Även detta delsystem täcker inhemska leveranser till en innehavare av ett förhandstillstånd. Innehavaren av ett sådant tillstånd kan vända sig till en bank för att teckna en inhemsk remburs till förmån för en inhemsk leverantör. Banken ogiltigförklarar tillståndet för direkt import endast i fråga om värdet och volymen av de varor som anskaffas på hemmamarknaden i stället för att importeras. Den inhemska leverantören får rätt till de förutsedda exportförmåner som beskrivs i punkt 8.3 i FTP 04–09 och FTP 09–14 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution eller återbetalning av slutlig punktskatt vid leverans likställd med export).

(23)

Det fastställdes att under översynsperioden erhöll sökanden endast förmåner knutna till den berörda produkten inom ramen för ett delsystem, nämligen förhandstillstånd för leverans likställd med export. Det är således inte nödvändigt att fastställa huruvida de övriga delsystemen är utjämningsbara.

(24)

När det gäller användningen av systemet med förhandstillstånd för leverans likställd med export under översynsperioden fastställer Indiens myndigheter både volymen och värdet av vad som får importeras och vad som måste exporteras och anger detta på tillståndet. Dessutom ska myndigheternas tjänstemän vid import- och exporttillfällena registrera transaktionerna i tillståndet. Den importvolym som tillåts inom ramen för detta system fastställs av Indiens myndigheter på grundval av standardnormer för input/output. Standardnormer för input/output finns för flertalet produkter, även den berörda produkten, och utfärdas av Indiens myndigheter.

(25)

För att Indiens myndigheter ska kunna företa kontroller har innehavaren av ett förhandstillstånd rättslig skyldighet att i det föreskrivna formatet för varje tillstånd föra ett korrekt register över den faktiska förbrukningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor (se punkterna 4.26 och 4.30 samt tillägg 23 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14). Detta register måste kontrolleras av en auktoriserad extern revisor eller kostnadsrevisor (cost and works accountant), som utfärdar ett intyg om att det föreskrivna registret och de relevanta underlagen har undersökts och att de uppgifter som lämnas enligt tillägg 23 är korrekta i alla avseenden.

(26)

Skyldigheten att exportera måste fullgöras inom en viss tidsfrist efter det att tillståndet utfärdats (24 månader med möjlighet till två förlängningar på 6 månader vardera).

(27)

Det fastställdes att det inte fanns någon koppling mellan de importerade insatsvarorna och de exporterade färdiga produkterna. De förmånsberättigade insatsvarorna kan även vara råvaror som används vid tillverkningen av produkter i tidigare led. Dessutom konstaterades det att sökanden inte för samtliga tillstånd förde det obligatoriska register över förbrukningen som avses i skäl 25, vilket ska kontrolleras av en extern revisor. Fastän detta krav överträddes erhöll sökanden förmånerna inom ramen för systemet med förhandstillstånd, vilka dessutom mot bakgrund av den konstaterade överskattningen av standardnormerna för input/output var större än vad de borde ha varit enligt de rättsliga bestämmelserna.

(28)

Befrielsen från importtull utgör en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen, dvs. ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter som innebär att den undersökta exportören beviljats en förmån.

(29)

Systemet med förhandstillstånd för leverans likställd med export är dessutom klart och tydligt rättsligt knutet till exportresultat och anses därför vara selektivt och utjämningsbart i enlighet med artikel 4.4 a i grundförordningen. Ett företag kan inte erhålla förmåner inom ramen för detta system om det inte åtar sig att exportera.

(30)

Denna översyn har därför bekräftat att det huvudsakliga delsystem som använts i detta fall inte kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller som ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i bilaga I (led i), bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Indiens myndigheter har inte på ett effektivt sätt tillämpat sitt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av exportprodukten (se avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Standardnormerna för input/output kan inte i sig själva betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen eftersom man funnit att de är alltför generösa och det fastställts att Indiens myndigheter inte kräver tillbaka de alltför stora förmåner som givits. Indiens myndigheter har inte utfört någon effektiv kontroll på grundval av ett korrekt fört register över den faktiska förbrukningen. Dessutom har Indiens myndigheter inte företagit några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). Slutligen har det bekräftats att det i praktiken inte kan garanteras att auktoriserade revisorer har anlitats i kontrollförfarandet, trots att detta är obligatoriskt enligt lagstiftningen.

(31)

Systemet med förhandstillstånd för leverans likställd med export är därför utjämningsbart.

(32)

Eftersom det inte rör sig om ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution, motsvarar den utjämningsbara förmånen avskrivning av de totala importtullar som normalt tas ut vid import av insatsvaror. I detta avseende ska det noteras att grundförordningen inte bara föreskriver att avskrivning av ett ”alltför stort” tullbelopp får utjämnas. Enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen och led i i bilaga I till denna får visserligen endast avskrivning av ett alltför stort tullbelopp utjämnas, men detta förutsätter att villkoren i bilagorna II och III till grundförordningen är uppfyllda. Dessa villkor uppfylldes dock inte i detta fall. Om det fastställs att det saknas ett adekvat kontrollsystem är det ovannämnda undantaget för restitutionssystem således inte tillämpligt och det är de normala reglerna för utjämning av beloppet av obetalda tullar (förlorade intäkter) som ska tillämpas, snarare än en föregiven alltför stor avskrivning. I enlighet med avsnitt II i bilaga II och avsnitt II i bilaga III till grundförordningen är den undersökande myndigheten inte skyldig att beräkna omfattningen av den alltför stora avskrivningen. Tvärtom behöver den undersökande myndigheten enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen bara fastställa att det föreligger tillräcklig bevisning för att det angivna kontrollsystemet inte är lämpligt.

(33)

Subventionsbeloppet för sökanden beräknades på grundval av uteblivna importtullar (grundläggande tull och särskild tilläggstull) på de varor som importerats inom ramen för delsystemet med leverans likställd med export under översynsperioden (täljare). I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner av från subventionsbeloppen i de fall då väl underbyggda ansökningar om detta lämnats in. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den totala exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(34)

Den subventionsnivå som under översynsperioden fastställdes för sökanden när det gäller detta system uppgår till 0,52 %.

(35)

En detaljerad beskrivning av tullkreditsystemet återfinns i punkt 4.3 i FTP 04–09 och FTP 09–14 samt i kapitel 4 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14.

(36)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(37)

En stödberättigad exportör kan ansöka om krediter inom ramen för tullkreditsystemet, vilka beräknas som en procentsats av värdet av de produkter som exporteras enligt detta system. Indiens myndigheter har fastställt sådana procentsatser (nedan kallade tullkreditprocentsatser) för flertalet produkter, däribland den berörda produkten. Tullkreditprocentsatserna fastställs på grundval av standardnormerna för input/output (se skäl 24) och på tullbeloppet för den förmodade importen, oavsett om importtullar faktiskt har betalats. Tullkreditprocentsatsen för den berörda produkten under översynsperioden i den här undersökningen var 8 % med ett högsta värde på 58 rupier/kg.

(38)

För att kunna beviljas förmåner inom ramen för detta system måste ett företag exportera. Vid exporttillfället måste exportören lämna en deklaration till Indiens myndigheter med uppgift om att exporten sker inom ramen för tullkreditsystemet. För att varorna ska kunna exporteras utfärdar Indiens tullmyndigheter en exporthandling i samband med avsändningsförfarandet. Denna handling innehåller uppgifter om bl.a. storleken på den kredit inom ramen för tullkreditsystemet som ska beviljas för exporttransaktionen i fråga. Vid denna tidpunkt vet exportören hur stor förmån företaget kommer att få. Så snart tullmyndigheterna utfärdat en exporthandling kan Indiens myndigheter inte längre påverka beviljandet av krediter inom ramen för tullkreditsystemet. Vid beräkningen av förmånen inom ramen för tullkreditsystemet ska den tullkreditprocentsats användas som var tillämplig vid den tidpunkt då exportdeklarationen lämnades. Det är därför inte möjligt att retroaktivt ändra förmånens storlek.

(39)

Det konstaterades att det enligt indiska redovisningsprinciper är möjligt att periodisera krediter inom ramen för tullkreditsystemet och bokföra dem som inkomster i affärsredovisningen, efter det att exportåtagandet uppfyllts. Sådana krediter kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags varor som får importeras utan begränsning, med undantag av kapitalvaror. Varor som importeras med hjälp av sådana krediter kan säljas på hemmamarknaden (och belastas då med omsättningsskatt) eller användas på annat sätt. Krediter inom ramen för tullkreditsystemet får överföras fritt och gäller under en period på 24 månader från och med utfärdandedagen.

(40)

En ansökan om krediter inom ramen för tullkreditsystemet lämnas på elektronisk väg och får omfatta ett obegränsat antal exporttransaktioner. Tidsfristen för att lämna in ansökningar löper ut tre månader efter export, men såsom uttryckligen fastställs i punkt 9.3 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14 kan ansökningar som kommer in efter det att tidsfristen löpt ut alltid beaktas mot tillägg av en mindre förseningsavgift (nämligen 10 % av krediten).

(41)

Man fann att sökanden använde detta system under översynsperioden.

(42)

Tullkreditsystemet innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för tullkreditsystemet utgör ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar beloppet av de tullinkomster som Indiens myndigheter annars skulle ha fått. Krediter inom ramen för tullkreditsystemet innebär dessutom att exportörerna beviljas en förmån eftersom deras likviditet förbättras.

(43)

Tullkreditsystemet är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(44)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen, såsom sökanden hävdar. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av faktiskt använda insatsvaror. Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportprodukten eller om det skett en alltför stor återbetalning av importtullar enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. Slutligen är exportörer berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet oavsett om de verkligen importerar några insatsvaror. En exportör erhåller förmånen genom att helt enkelt exportera varor utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Exportörer som köper alla sina insatsvaror på hemmamarknaden och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet.

(45)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt är Indiens myndigheter förpliktade att avstå från att driva in tullen, vilket utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen.

(46)

Det konstaterades att de förmåner som erhölls enligt tullkreditsystemet främst gällde den berörda produkten. Mot bakgrund av ovanstående bör förmånen inom ramen för tullkreditsystemet beräknas som summan av alla krediter som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta system under översynsperioden.

(47)

Vid beräkningen av subventionsbeloppen (täljare) drog man, i de fall väl underbyggda ansökningar hade lämnats in, av sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner från de krediter som fastställts, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen.

(48)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala exportomsättningen för den berörda produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(49)

Den subventionsnivå som under översynsperioden fastställdes för sökanden när det gäller detta system uppgår till 7,52 %.

(50)

En detaljerad beskrivning av systemet återfinns i kapitel 5 i FTP 04–09 och FTP 09–14 samt i kapitel 5 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14.

(51)

Exporterande tillverkare, exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare samt tjänsteleverantörer är stödberättigade enligt detta system.

(52)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) till en reducerad tullsats. I detta syfte utfärdar Indiens myndigheter på ansökan och mot betalning av en avgift en licens inom ramen för detta system. Systemet innebär att en reducerad importtullsats på 3 % tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska kunna anses vara fullgjort måste företaget använda de importerade kapitalvarorna för att tillverka en viss kvantitet exportvaror under en viss period. Enligt FTP 09–14 kan kapitalvarorna importeras med 0 % tullsats inom ramen för systemet, men i så fall blir tidsperioden för fullgörande av exportåtagandet kortare.

(53)

Innehavaren av en licens enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan också anskaffa kapitalvarorna på hemmamarknaden. I detta fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna utnyttja rätten till tullfri import av sådana delar som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren utnyttja förmånen av den leverans likställd med export som anses ha ägt rum i fråga om leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

(54)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Tullsänkningen utgör ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter, eftersom den innebär en minskning av de tullinkomster som Indiens myndigheter annars skulle ha fått. Tullsänkningen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(55)

Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(56)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas inte av sådana godkända system enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportvaran.

(57)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades subventionsbeloppet på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror som användes i den petrokemiska sektorn och andra sektorer för vilka sökanden erhöll sådana förmåner, fördelat över en period som motsvarade en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den berörda industrin. Räntor lades till detta belopp, så att förmånens hela värde över tiden skulle återspeglas. För detta ändamål ansågs den marknadsränta som sökanden använde för sin försäljning under översynsperioden vara lämplig.

(58)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp på exportomsättningen hos den petrokemiska sektorn och andra sektorer för vilka sådana förmåner erhölls under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat.

(59)

Den subventionsnivå som under översynsperioden fastställdes när det gäller detta system uppgår till 1,49 %.

(60)

En detaljerad beskrivning av fokusmarknadssystemet återfinns i punkterna 3.9.1–3.9.2.2 i FTP 04–09 och punkterna 3.14.1–3.14.3 i FTP 09–14 samt i punkterna 3.20–3.20.3 i HOP I 04–09 och punkterna 3.8–3.8.2 i HOP I 09–14.

(61)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(62)

Enligt detta system berättigar export av alla produkter till de länder som anges i tillägg 37 C till HOP I 04–09 och HOP I 09–14 till en tullkredit som motsvarar 2,5–3 % av FOB-värdet av de produkter som exporteras inom ramen för systemet. Vissa typer av exportverksamhet omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag. Vissa typer av produkter, t.ex. diamanter, ädelmetaller, malm, spannmål, socker och petroleumprodukter, omfattas inte heller av systemet.

(63)

Tullkrediter inom ramen för fokusmarknadssystemet får överföras fritt och gäller under en period på 24 månader från och med utfärdandedagen av intyget om berättigande till krediterna. De kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags insatsvaror eller varor, inbegripet kapitalvaror.

(64)

Intyget om berättigande till krediterna utfärdas vid den hamn från vilken exporten gjorts och efter det att exporten utförts eller varorna sänts. Förutsatt att en sökande ger myndigheterna kopior av alla relevanta exporthandlingar (t.ex. exportorder, fakturor, fraktsedlar, bankintyg om att exporten utförts [bank realisation certificates]) kan Indiens myndigheter inte påverka beviljandet av tullkrediterna.

(65)

Fokusmarknadssystemet innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för fokusmarknadssystemet utgör ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de tullinkomster som Indiens myndigheter annars skulle ha fått. Tullkrediter inom ramen för fokusmarknadssystemet innebär dessutom att exportören beviljas en förmån eftersom dess likviditet förbättras.

(66)

Fokusmarknadssystemet är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(67)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av faktiskt använda insatsvaror. Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor återbetalning av importtull i enlighet med led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad till förmåner enligt fokusmarknadssystemet oavsett om några insatsvaror verkligen importerats. En exportör erhåller förmånen genom att helt enkelt exportera varor utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Exportörer som köper alla sina insatsvaror på hemmamarknaden och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner enligt fokusmarknadssystemet. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna enligt fokusmarknadssystemet för att importera kapitalvaror även om kapitalvaror inte omfattas av ett godkänt restitutionssystem enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportvaran.

(68)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla för export av den berörda produkten under översynsperioden och som periodiserades av sökanden inom ramen för systemet och bokfördes som inkomst vid tidpunkten för exporttransaktionen. I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) över den berörda produktens exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(69)

Vid beräkningen av subventionsbeloppen (täljare) drog man i de fall väl underbyggda ansökningar hade lämnats in av sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner från de krediter som fastställts, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen.

(70)

Den subventionsnivå som under översynsperioden fastställdes för sökanden när det gäller detta system uppgår till 0,87 %.

(71)

Under undersökningen framkom det att sökanden inte beviljades några förmåner enligt detta system under översynsperioden. Någon ytterligare analys av systemet behövde därför inte göras i denna undersökning.

(72)

Under undersökningen framkom det att sökanden inte beviljades några förmåner enligt detta system under översynsperioden. Någon ytterligare analys av systemet behövde därför inte göras i denna undersökning.

(73)

Delstaten Gujarat beviljar förmånsberättigade industriföretag stimulanser i form av befrielse från och/eller uppskov med omsättnings- eller inköpsskatt för att uppmuntra industriell utveckling i ekonomiskt underutvecklade områden i delstaten.

(74)

Detta system så som det tillämpas av delstaten Gujarat beskrivs närmare i delstaten Gujarats beslut nr INC-1095/2000(3)/I av den 11 september 1995, delstatens tillkännagivande, finansavdelningen nr (GHN-43) VAT-2006/S.5(2)(2)-TH av den 1 april 2006 och regel 18A i Gujarats regler för mervärdesskatt (2006).

(75)

Företag som etablerar en ny industrianläggning eller gör en stor utvidgning av en befintlig industrianläggning i ekonomiskt underutvecklade områden kan få förmåner inom ramen för detta system. Det finns dock uttömmande förteckningar över branscher som inte omfattas av systemen, vilka hindrar företag inom vissa verksamhetsområden från att kunna komma i åtnjutande av skattestimulanser.

(76)

För att få förmåner enligt detta system måste företagen göra investeringar i ekonomiskt underutvecklade områden. Dessa områden, som motsvarar vissa territoriella enheter i Gujarat, klassificeras i olika kategorier på grundval av deras ekonomiska utveckling, samtidigt som det finns områden som är uteslutna från tillämpningen av dessa stimulanssystem. Vid fastställandet av stimulansbeloppet är huvudkriteriet investeringens storlek och det område i vilket företaget är beläget eller ska lokaliseras.

(77)

Stimulanser kan beviljas när som helst, eftersom det inte finns några tidsfrister vare sig för inlämning av en ansökan om stimulanser eller för fullgörande av de kvantitativa kriterierna.

(78)

Detta system innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Det utgör ett finansiellt bidrag från delstaten Gujarat, eftersom de beviljade stimulanserna, i detta fall befrielse från omsättnings- och inköpsskatt, minskar de skatteintäkter som annars skulle ha uppstått. Dessa stimulanser medför också en förmån för ett företag, eftersom de förbättrar företagets finansiella situation genom att normalt tillämpliga skatter inte behöver betalas.

(79)

Systemet är vidare regionalt selektivt i enlighet med artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen, eftersom det bara är tillgängligt för vissa företag som har gjort investeringar inom vissa särskilt utsedda geografiska områden som omfattas av den berörda delstatens behörighet. Systemet är inte tillgängligt för företag som är belägna utanför dessa områden och dessutom är förmånsnivån olika hög beroende på vilket område som berörs.

(80)

Delstaten Gujarats system för att stimulera kapitalinvesteringar är därför utjämningsbart.

(81)

Sökanden hävdade att företaget inte längre hade rätt till förmåner enligt detta system för en av sina anläggningar. Undersökningen bekräftade detta påstående. För en annan anläggning upphörde företagets stödberättigande under den nuvarande undersökningen. De förmåner som dessa anläggningar erhöll för sin verksamhet beaktades därför inte vid denna beräkning av subventionens storlek.

(82)

Subventionens storlek beräknades på grundval av det belopp av omsättnings- och inköpsskatt som normalt skulle ha tagits ut under översynsperioden men som inte behövde betalas till följd av tillämpningen av detta system. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades subventionsbeloppet (täljare) över den totala omsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Den erhållna subventionsnivån uppgår till 0,31 %.

(83)

De totala utjämningsbara subventionernas storlek, fastställd i enlighet med grundförordningen och uttryckt i procent av värdet, är 10,73 % för sökanden. Dessa subventioner överstiger det tröskelvärde som anges i artikel 14.5 i grundförordningen.

(84)

Följaktligen anses det att subventioneringen fortsatte under översynsperioden, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(85)

I enlighet med artikel 19.2 i grundförordningen undersöktes om de omständigheter som rör subventioneringen förändrades väsentligt under översynsperioden.

(86)

Det fastslogs att sökanden under översynsperioden fortsatte att få utjämningsbara subventioner från Indiens myndigheter. Dessutom var den subventionsnivå som framkom vid denna översyn lägre än den som fastställdes under den senaste översynen. Inget tyder på att systemen kommer att upphöra eller att nya system kommer att införas inom en nära framtid.

(87)

Eftersom det bevisats att sökanden subventioneras i lägre grad än tidigare och att det sannolikt kommer att fortsätta att subventioneras i lägre grad än vad som fastställdes i den senaste översynen, dras slutsatsen att nivån på den nuvarande åtgärden är högre än den skadevållande subventioneringen och att nivån på åtgärderna därför bör anpassas efter de nya undersökningsresultaten.

(88)

I överensstämmelse med artikel 19 i grundförordningen och den grund för denna interimsöversyn som anges i tillkännagivandet om inledande konstateras att subventionsmarginalen för sökanden har minskat från 13,8 % till 10,7 % och att den utjämningstull som infördes för denna exporterande tillverkare genom förordning (EG) nr 1286/2008 därför måste ändras i enlighet med detta.

(89)

Den ändrade utjämningstullsatsen bör fastställas med hänsyn till de nya subventionsnivåer som konstaterades under denna översyn, eftersom de skademarginaler som beräknats i den ursprungliga antisubventionsundersökningen är högre.

(90)

I den ursprungliga undersökningen beslutades att åtgärderna bör utformas som en specifik tull, i syfte att undvika att fluktuationer i priserna för PET-plast som orsakas av fluktuationer i råoljepriserna leder till att högre tullar tas ut. Av samma anledning bör detta tillvägagångssätt även gälla i den här översynen. Den nya specifika tullen är därför 90,4 EUR/ton.

(91)

Ändringen av utjämningstullsatsen kommer att påverka den slutgiltiga antidumpningstullsats som genom förordning (EG) nr 192/2007 införts på import av PET-plast som tillverkats av sökanden.

(92)

I alla tidigare undersökningar justerades antidumpningstullen i syfte att undvika att effekterna av de förmåner som erhölls genom exportsubventioner eventuellt dubbelräknades. I detta hänseende kan det konstateras att det i artikel 14.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen och i artikel 24.1 i den grundläggande förordningen anges att ingen produkt ska beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention. Både i den tidigare undersökningen och i den nuvarande översynen konstaterades det att vissa av de undersökta subventionssystem som befanns vara utjämningsbara utgjorde exportsubventioner i enlighet med artikel 4.4 a i den grundläggande förordningen. Det lades inte fram några bevis eller argument vad gäller andra subventionssystem, särskilt delstaten Gujarats system för att stimulera kapitalinvesteringar, som visade huruvida och i vilken grad samma subventioner utjämnas två gånger när samma importerade produkt beläggs med både antidumpningstull och utjämningstull. Det fanns närmare bestämt inga bevis på att systemet för att stimulera kapitalinvesteringar sänkte priset på ett annat sätt på en produkt som exporterades än på en produkt som såldes på hemmamarknaden. Systemet för att stimulera kapitalinvesteringar påverkade således de priser som en tillverkare säljer sina varor för på hemmamarknaden och på exportmarknaden på samma sätt och i samma omfattning.

(93)

Dessa subventioner påverkade i sig sökandens exportpris och medförde följaktligen en högre dumpningsmarginal. De slutgiltiga dumpningsmarginaler som fastställdes i den ursprungliga antidumpningsundersökningen kan med andra ord delvis tillskrivas exportsubventioner.

(94)

De slutgiltiga antidumpningstullsatserna för sökanden måste därför justeras i denna översyn för att ta hänsyn till den ändrade nivån på de förmåner som erhållits genom exportsubventioner under översynsperioden, i syfte att motsvara den faktiska dumpningsmarginal som kvarstår efter det att de justerade slutgiltiga utjämningstullarna införts för att kompensera för exportsubventionerna.

(95)

Med andra ord behöver de nya subventionsnivåerna beaktas vid justeringen av de tidigare fastställda dumpningsmarginalerna.

(96)

Antidumpningstullsatsen för sökanden bör därför vara 132,6 EUR/ton.

(97)

Sökanden liksom andra berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för avsikten att föreslå att undersökningen avslutas.