Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32010R0742

    Kommissionens förordning (EU) nr 742/2010 av den 17 augusti 2010 om ändring av förordning (EU) nr 1272/2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller uppköp och försäljning av jordbruksprodukter inom ramen för offentlig intervention

    EUT L 217, 18.8.2010, p. 4–11 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (HR)

    Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 05/08/2016; tyst upphävande genom 32016R1238

    ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2010/742/oj

    18.8.2010   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    L 217/4


    KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 742/2010

    av den 17 augusti 2010

    om ändring av förordning (EU) nr 1272/2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller uppköp och försäljning av jordbruksprodukter inom ramen för offentlig intervention

    EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

    med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1), särskilt artikel 43 a och d jämförd med artikel 4, och

    av följande skäl:

    (1)

    I förordningens bilaga I delarna I–VIII och del XII anges vilka villkor spannmål ska uppfylla för att komma i fråga för offentlig intervention och vilka testmetoder som ska användas för att fastställa att spannmålen uppfyller villkoren i enlighet med artikel 7 i kommissionens förordning (EU) nr 1272/2009 (2). Europeiska standardiseringskommittén (nedan kallad CEN) har föreslagit ändringar av vissa testmetoder. Mot bakgrund av detta och för att främja europeiska standarder bör testmetoderna anpassas. För att säkra att testmetoderna tillämpas på ett identiskt och konstant sätt under en och samma interventionsperiod bör det föreskrivas att de tillämpliga metoderna ska vara de som är i kraft på regleringsårets första dag.

    (2)

    Referensmetoden för bedömning av andra beståndsdelar än basspannmål av felfri kvalitet, vilken för närvarande tas upp i del IV i bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009, beskrivs i del V i samma bilaga. Punkt 1 i del V, vilken behandlar vanligt vete, durumvete och korn, har aktualiserats inom ramen för den europeiska standarden EN 15587:2008. Standarden i fråga bör införas i den punkten.

    (3)

    I del III i bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009 definieras andra beståndsdelar än basspannmål av felfri kvalitet samt vilka beståndsdelar som bör betraktas som orenheter per typ av spannmål. Av exakthetsskäl och för att säkra överensstämmelse med den europeiska standarden EN 15587:2008 bör vissa definitioner ändras och vissa underrubriker flyttas från en kategori till en annan. På grund av att underrubrikerna ändras är det även lämpligt att ändra del II i bilaga I, vilken avser minimikraven för kvalitet.

    (4)

    Den internationella metoden ISO 712:1998, vilken för närvarande tas upp i del IV i bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009 som en metod för bestämning av vattenhalten, har, när det gäller andra spannmål än majs, aktualiserats genom den europeiska standarden EN ISO 712:2009. Standarden i fråga bör införas. När det gäller majs bör man ta hänsyn till den aktualisering som har gjorts genom den europiska och internationella standarden EN ISO 6540:2010. Dessutom bör del VI i bilaga I utgå, då denna inte längre har något existensberättigande och del XII punkt 3 i bilaga I bör ändras i enlighet med detta.

    (5)

    Den referensmetod för att fastställa proteinhalten i malda kärnor av vanligt vete som för närvarande tas upp i del IV i bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009 är erkänd av International Association for Cereal Science and Technology (ICC) enligt rubrik nr 105/2. Till följd av de ändringar som gjorts av CEN bör metoden ersättas av den europeiska och internationella standarden EN ISO 20483:2006 och även durumvete bör omfattas. Det bör också föreskrivas att CEN:s standard ISO/TS 16634-2:2009 kan användas som alternativ metod.

    (6)

    Metoden med bestämning av Zelenytalet för vanligt vete i enlighet med ISO 5529:1992, vilken för närvarande tas upp i del IV i bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009, har aktualiserats genom den europeiska och internationella standarden EN ISO 5529:2009. Standarden i fråga bör införas.

    (7)

    Metoden med bestämning av falltal enligt Hagberg i enlighet med den internationella standarden ISO 3093:2004, vilken för närvarande tas upp i del IV i bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009, har aktualiserats genom den europeiska och internationella standarden EN ISO 3093:2009. Standarden i fråga bör införas.

    (8)

    Referensmetoden för att fastställa om durumvete har glasaktigt utseende, vilken för närvarande tas upp i del IV i bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009, beskrivs i del VIII i samma bilaga. Till följd av de ändringar som gjorts av CEN bör metoden ersättas av den europeiska och internationella standarden EN 15585:2008. Standarden i fråga bör införas och del VIII i bilaga I bör utgå.

    (9)

    Referensmetoden för att fastställa rymdvikten i enlighet med den internationella standarden ISO 7971/2:1995, vilken för närvarande tas upp i del IV i bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009, har aktualiserats genom den europeiska och internationella standarden EN ISO 7971/3:2009. Standarden i fråga bör införas.

    (10)

    Denna förordning bör tillämpas från och med den dag då bestämmelserna i förordning (EU) nr 1272/2009 träder i kraft för spannmål.

    (11)

    För att ge medlemsstaterna tid att genomföra de ändringar och aktualiseringar som införs genom denna förordning, särskilt när det gäller orenheter och hänvisningarna till standarden EN 15587, bör det föreskrivas en lämplig tidsfrist för tillämpningen av vissa bestämmelser. Ändringarna bör därför inte träda i kraft förrän från och med regleringsåret 2011/12.

    (12)

    De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    Förordning (EU) nr 1272/2009 ska ändras på följande sätt:

    1.

    Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

    a)

    I punkt 2 ska första strecksatsen ersättas med följande:

    ”—

    För spannmål: i bilaga I delarna III, IV, V, VII och XII.”

    b)

    Följande ska läggas till som punkt 3:

    ”3.   För att fastställa kvaliteten på de spannmål som erbjuds till intervention eller är föremål för intervention ska de metoder användas som anges i bilaga I och som fastställts i enlighet med den senaste versionen av de europeiska eller internationella standarder som är i kraft den första dagen på varje regleringsår.”

    2.

    Bilaga I ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

    Artikel 2

    Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

    Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2010.

    Emellertid ska artikel 1.2, när det gäller punkt B i del II, del III, punkt a i del IV och del V i bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009, tillämpas först från och med den 1 juli 2011.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

    Utfärdad i Bryssel den 17 augusti 2010.

    På kommissionens vägnar

    José Manuel BARROSO

    Ordförande


    (1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

    (2)  EUT L 349, 29.12.2009, s. 1.


    BILAGA

    Bilaga I till förordning (EU) nr 1272/2009 ska ändras på följande sätt:

    1.

    Delarna II–V ska ersättas med följande:

    ”DEL II

    Minimikrav för kvalitet enligt del I

     

    Durum-vete

    Vanligt vete

    Korn

    Majs

    Sorghum

    A.

    Maximal vattenhalt

    14,5 %

    14,5 %

    14,5 %

    13,5 %

    13,5 %

    B.

    Maximal andel av andra beståndsdelar än basspannmål av felfri kvalitet

    12 %

    12 %

    12 %

    12 %

    12 %

    1.

    Sönderslagna kärnor

    6 %

    5 %

    5 %

    5 %

    5 %

    2.

    Orenheter i form av kärnor

    8,5 %

    7 %

    12 %

    5 %

    5 %

    2.1

    Andra orenheter än fläckiga kärnor

    5 %

    7 %

    12 %

    5 %

    5 %

    a)

    Skrumpna kärnor

    X

    X

    X

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    b)

    Andra spannmål

    3 %

    X

    5 %

    X

    X

    c)

    Kärnor angripna av skadedjur

    X

    X

    X

    X

    X

    d)

    Kärnor med missfärgat groddanlag

    X

    X

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    e)

    Kärnor som värmeskadats vid torkning

    0,50 %

    0,50 %

    3 %

    0,50 %

    0,50 %

    2.2

    Fläckiga kärnor

    3,5 %

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    3.

    Grodda kärnor

    4 %

    4 %

    6 %

    6 %

    6 %

    4.

    Andra orenheter,

    4,5 % (1)

    3 %

    3 %

    3 %

    3 %

    varav

     

     

     

     

     

    a)

    ogräsfrön

     

     

     

     

     

    skadliga frön

    0,10 %

    0,10 %

    0,10 %

    0,10 %

    0,10 %

    andra

    X

    X

    X

    X

    X

    b)

    Skadade kärnor:

     

     

     

     

     

    kärnor som förstörts genom spontan upphettning eller som värmeskadats vid torkning

    0,05 %

    0,05 %

    X

    X

    X

    mögelangripna kärnor

    1,5 %

    X

    X

    X

    X

    andra

    X

    X

    X

    X

    X

    c)

    främmande beståndsdelar

    X

    X

    X

    X

    X

    d)

    agnar (för majs: delar av kolvar)

    X

    X

    X

    X

    X

    e)

    mjöldrygor

    0,05 %

    0,05 %

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    f)

    skämda kärnor

    X

    X

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    g)

    orenheter av animaliskt ursprung

    X

    X

    X

    X

    X

    C.

    Maximal procentandel helt eller delvis mjöliga kärnor

    27 %

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    D.

    Maximal tanninhalt (2)

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    1 %

    E.

    Minimal rymdvikt (kg/hl)

    78

    73

    62

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    F.

    Minimal proteinhalt (2)

    11,5 %

    10,5 %

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    G.

    Minimalt falltal i sekunder (Hagberg)

    220

    220

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    H. Minimalt Zelenytal (ml)

    H. Minimalt Zelenytal (ml)

    Ej tillämpligt

    22

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    Ej tillämpligt

    ’X’

    betyder att det krävs en analys, men inga särskilda gränsvärden anges. Däremot ska hänsyn tas till de högsta tillåtna värden som anges i punkterna 2 och 4 i tabellen.

    ’Ej tillämpligt’

    betyder att ingen analys behövs.

    Andra beståndsdelar än basspannmål av felfri kvalitet definieras i del III i denna bilaga.

    Kärnor av basspannmål och andra spannmål som är skadade eller skämda ska klassificeras som ’andra orenheter’, även om de har fel som tillhör andra kategorier.

    DEL III

    1.   DEFINITION AV ANDRA BESTÅNDSDELAR ÄN BASSPANNMÅL AV FELFRI KVALITET

    1.1   Sönderslagna kärnor

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet sönderslagna kärnor i standarden EN 15587.

    När det gäller majs avser begreppet sönderslagna kärnor kärnor eller delar av kärnor som rinner igenom en rundhålssikt med 4,5 mm håldiameter.

    När det gäller sorghum avser begreppet sönderslagna kärnor kärnor eller delar av kärnor som rinner igenom en rundhålssikt med 1,8 mm håldiameter.

    1.2   Orenheter i form av kärnor

    a)   Skrumpna kärnor

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet skrumpna kärnor i standarden EN 15587. När det gäller korn från Estland, Lettland, Finland och Sverige avser emellertid begreppet skrumpna kärnor kärnor med en rymdvikt av minst 64 kg/hl som erbjuds till eller är föremål för intervention i dessa medlemsstater och där kärnorna, efter det att samtliga de andra beståndsdelar som nämns i denna bilaga har avlägsnats, rinner igenom en sikt med slitsbredden 2,0 mm.

    Begreppet skrumpna kärnor är inte tillämpligt på majs och sorghum.

    b)   Andra spannmål

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet andra spannmål i standarden EN 15587.

    När det gäller majs och sorghum avser begreppet andra spannmål alla kärnor av odlade spannmål som inte är av samma slag som spannmålen som provet består av.

    c)   Kärnor angripna av skadedjur

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet kärnor angripna av skadedjur i standarden EN 15587.

    När det gäller majs och sorghum avser begreppet kärnor angripna av skadedjur alla kärnor med synliga skador till följd av att de angripits av insekter, gnagare, kvalster eller andra skadedjur.

    d)   Kärnor med missfärgat groddanlag

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet kärnor med missfärgat groddanlag i standarden EN 15587.

    Begreppet kärnor med missfärgat groddanlag är inte tillämpligt på korn, majs och sorghum.

    e)   Kärnor som värmeskadats vid torkning

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet kärnor som värmeskadats vid torkning i standarden EN 15587.

    När det gäller majs och sorghum avser begreppet kärnor som värmeskadats vid torkning kärnor som uppvisar yttre tecken på brändhet, men som inte är skadade kärnor.

    f)   Fläckiga kärnor

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet fläckiga kärnor i standarden EN 15587.

    Begreppet fläckiga kärnor är inte tillämpligt på vanligt vete, korn, majs och sorghum.

    1.3   Grodda kärnor

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet grodda kärnor i standarden EN 15587.

    När det gäller majs och sorghum avser begreppet grodda kärnor kärnor i vilka rotanlaget eller bladanlaget tydligt kan urskiljas med blotta ögat. Vid bedömning av provets innehåll av grodda kärnor ska dock hänsyn tas till provets allmänna utseende. Grodda kärnor är endast de kärnor där grodden har genomgått klart synliga förändringar, där den grodda kärnan lätt kan skiljas från en normal kärna.

    1.4   Övriga orenheter

    a)   Ogräsfrön

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet ogräsfrön i standarden EN 15587.

    När det gäller majs och sorghum avser begreppet ogräsfrön frön av andra växter än spannmål, även odlade. Begreppet omfattar frön som inte är värda att återvinna och frön som kan användas till djurfoder, men som inte är spannmålsfrön eller skadliga frön.

    Som skadliga frön betraktas frön som är giftiga för djur och människor, frön som hindrar rensning och malning av spannmål samt frön som påverkar kvaliteten på bearbetade spannmålsprodukter.

    b)   Skadade kärnor

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet skadade kärnor i standarden EN 15587.

    När det gäller majs och sorghum avser begreppet skadade kärnor kärnor som på grund av röta, mjöldaggs- eller bakterieangrepp eller andra orsaker blivit otjänliga som människoföda och, vad avser fodersäd, som djurfoder.

    Till denna grupp hör också kärnor som skadats genom spontan upphettning eller som värmeskadats vid torkning. Dessa upphettade eller värmeskadade kärnor är fullt utvuxna kärnor vars agnar har en gråbrun till svart färg, medan ett tvärsnitt av kärnan uppvisar en gulgrå till brunsvart färg.

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn ingår mögelangripna kärnor i begreppet skadade kärnor i standarden EN 15587.

    c)   Främmande beståndsdelar

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet främmande beståndsdelar i standarden EN 15587.

    När det gäller majs och sorghum avser begreppet främmande beståndsdelar alla beståndsdelar i ett prov som passerar genom en sikt med slitsbredden 1,0 mm, utom levande och döda insekter.

    d)   Agnar (för majs: delar av kolvar)

    e)   Mjöldrygor

    f)   Skämda kärnor

    När det gäller durumvete, vanligt vete och korn definieras begreppet skämda kärnor i standarden EN 15587.

    Begreppet skämda kärnor är inte tillämpligt på korn, majs och sorghum.

    g)   Orenheter av animaliskt ursprung

    1.5   Levande skadedjur

    1.6   Mjöliga kärnor

    Begreppet mjöliga kärnor av durumvete avser kärnor som inte kan anses som alltigenom glasaktiga. Begreppet mjöliga kärnor definieras i standarden EN 15585.

    2.   BESTÅNDSDELAR SOM INGÅR I DEFINITIONEN PÅ ORENHETER FÖRDELAT PÅ DE OLIKA SÄDESSLAGEN

    2.1   Durumvete

    Begreppet orenheter bestående av kärnor avser skrumpna kärnor, kärnor av andra spannmål, kärnor angripna av skadedjur, kärnor med missfärgad grodd, fläckiga kärnor och kärnor som värmeskadats vid torkning.

    Begreppet andra orenheter avser ogräsfrön, skadade kärnor (även mögelangripna kärnor), främmande beståndsdelar, agnar, mjöldrygor, skämda kärnor och orenheter av animaliskt ursprung.

    2.2   Vanligt vete

    Begreppet orenheter bestående av kärnor avser skrumpna kärnor, kärnor av andra spannmål, kärnor angripna av skadedjur, kärnor med missfärgad grodd (endast om det är fråga om halter på mer än 8 %) och kärnor som värmeskadats vid torkning.

    Begreppet andra orenheter avser ogräsfrön, skadade kärnor (även mögelangripna kärnor), främmande beståndsdelar, agnar, mjöldrygor, skämda kärnor och orenheter av animaliskt ursprung.

    2.3   Korn

    Begreppet orenheter bestående av kärnor avser skrumpna kärnor, kärnor av andra spannmål, kärnor angripna av skadedjur och kärnor som värmeskadats vid torkning.

    Begreppet andra orenheter avser ogräsfrön, skadade kärnor (även mögelangripna kärnor), främmande beståndsdelar, agnar och orenheter av animaliskt ursprung.

    2.4   Majs

    Begreppet orenheter bestående av kärnor avser kärnor av andra spannmål, kärnor angripna av skadedjur och kärnor som värmeskadats vid torkning.

    Begreppet andra orenheter avser ogräsfrön, skadade kärnor (även mögelangripna kärnor), främmande beståndsdelar, delar av kolvar och orenheter av animaliskt ursprung.

    2.5   Sorghum

    Begreppet orenheter bestående av kärnor avser kärnor av andra spannmål, kärnor angripna av skadedjur och kärnor som värmeskadats vid torkning.

    Begreppet andra orenheter avser ogräsfrön, skadade kärnor (även mögelangripna kärnor), främmande beståndsdelar, agnar och orenheter av animaliskt ursprung.

    DEL IV

    Metoder för att bestämma kvaliteten på spannmål som erbjuds till eller är föremål för intervention

    Följande metoder ska användas för att i enlighet med artikel 7 bestämma kvaliteten på spannmål som erbjuds till eller är föremål för intervention:

    a)

    Referensmetoden för bestämning av andra beståndsdelar än basspannmål av felfri kvalitet utgörs av följande:

    standarden EN 15587 för vanligt vete, durumvete och korn,

    den metod som anges i punkt V i denna bilaga för majs och sorghum.

    b)

    Referensmetoden för bestämning av vattenhalten utgörs av följande:

    standarden EN ISO 6540 för majs,

    standarden EN ISO 712 för andra spannmål än majs, eller

    en metod som bygger på infrarödteknik.

    Vid en eventuell tvist är det endast resultaten av bedömningen i enlighet med standard EN ISO 6540 för majs och standard EN ISO 712 som gäller.

    c)

    Referensmetoden för bestämning av tanninhalten i sorghum utgörs av standarden ISO 9648.

    d)

    Referensmetoden för bestämning av huruvida deg av vanligt vete är icke-klistrig och maskinbearbetningsbar utgörs av den metod som anges i del VII i denna bilaga.

    e)

    Referensmetoden för bestämning av proteinhalten i malda kärnor av durumvete och vanligt vete utgörs av följande:

    standarden EN ISO 20483 eller

    standarden CEN ISO/TS 16634-2.

    Vid en eventuell tvist är det endast resultaten av bedömningen i enlighet med standard EN ISO 20483 som gäller.

    f)

    Zelenytalet för malda kärnor av vanligt vete bestäms i enlighet med standarden EN ISO 5529.

    g)

    Falltal enligt Hagberg (amylasaktivitetstest) bestäms i enlighet med standarden ISO 3093.

    h)

    Referensmetoden för bestämning av huruvida durumvete har glasaktigt utseende utgörs av standarden EN 15585.

    i)

    Referensmetoden för bestämning av rymdvikten utgörs av standarden EN ISO 7971/3.

    j)

    Provtagningsmetoderna och referensanalysmetoderna för bestämning av halten av mykotoxiner anges i bilagan I till förordning (EG) nr 1881/2006 och fastställs i bilagorna I och II till kommissionens förordning (EG) nr 401/2006 (3)

    DEL V

    Referensmetod för bestämning av andra beståndsdelar än basspannmål av felfri kvalitet när det gäller majs och sorghum

    1.

    Ett genomsnittsprov om 500 g för majs och 250 g för sorghum skakas under en halv minut i en sikt med 1,0 mm slitsbredd. När provet har passerat sikten kontrolleras om provet innehåller levande skadedjur eller döda insekter.

    Från de beståndsdelar som kvarhålls av sikten med 1,0 mm slitsbredd avlägsnas med hjälp av en pincett eller en spatel stenar, sand, delar av kolvar, halmstrån och andra främmande beståndsdelar.

    De på detta sätt avlägsnade främmande beståndsdelarna sammanförs med de beståndsdelar som passerat genom sikten med 1,0 mm slitsbredd och vägs tillsammans.

    Med hjälp av en provdelare tas från de beståndsdelar som kvarhållits av sikten med 1,0 mm slitsbredd ut ett delprov om 100–200 g när det gäller majs och 25–50 g när det gäller sorghum. Detta delprov vägs. Provet sprids ut i ett tunt lager på ett bord. Med hjälp av en pincett eller spatel avlägsnas andra spannmål, kärnor angripna av skadedjur, kärnor som värmeskadats vid torkning, grodda kärnor, ogräsfrön, skadade kärnor, agnar och orenheter av animaliskt ursprung. När det gäller sorghum bör kärnor med agnar först skiljas från agnarna, då agnarna ingår i begreppet andra orenheter. Kärnorna klassificeras därefter enligt tillstånd.

    Därefter siktas delprovet som rensats från orenheter genom en rundhålssikt med 4,5 mm håldiameter för majs och 1,8 mm för sorghum under 30 sekunder. Beståndsdelar som passerar genom sikten ska betraktas som sönderslagna kärnor.

    2.

    De grupper av andra beståndsdelar än basspannmål av felfri kvalitet, som bestäms enligt de metoder som anges i punkt 1, ska vägas så exakt som möjligt med en noggrannhet på 0,01 g och beräknas som procentandelar av genomsnittsprovet. De uppgifter som lämnas i analysrapporten ska anges med en noggrannhet på 0,1 %. Förekomsten av levande skadedjur ska kontrolleras.

    I princip ska två analyser genomföras för varje prov. Vad avser summan av de ovannämnda beståndsdelarna får analysresultaten inte avvika från varandra med mer än 10 %.

    3.

    För de kontroller som anges i punkterna 1 och 2 ska följande apparatur användas:

    a)

    En provdelare, t.ex. en konisk eller räfflad provdelare.

    b)

    En precisionsvåg, vilken ska kunna väga med en noggrannhet på 0,01 gram (dvs. en våg som har en visningsnoggrannhet på 0,001 gram).

    c)

    En sikt med en slitsbredd på 1,0 mm och rundhålssiktar med en håldiameter på 1,8 mm och 4,5 mm. Siktarna kan eventuellt monteras på ett skakbord. Siktarna ska vara förenliga med standarden ISO 5223.

    2.

    Delarna VI och VIII ska utgå.

    3.

    I del XII ska punkt 3 ersättas med följande:

    ”3.

    Referensmetoderna för bestämning av kvaliteten på spannmål som erbjuds till eller är föremål för intervention ska vara de som anges i delarna III, IV, V och VII i denna bilaga.”


    (1)  Varav högst 3 % andra orenheter än mögelangripna kärnor.

    (2)  I procent av torrsubstansen.

    (3)  EUT L 70, 9.3.2006, s. 12.”


    Top