12.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 118/81

(1)

Genom en skrivelse av den 27 maj 2002 tog kommissionen emot ett klagomål om att de grekiska myndigheterna hade beviljat statligt stöd till ΕΛ.Β.Ο. – Elleniki Viomichania Ochimaton Α.Ε. (nedan kallat ELVO).

(2)

Efter ett omfattande meningsutbyte med de grekiska myndigheterna underrättade kommissionen Grekland genom en skrivelse av den 7 december 2005 om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd.

(3)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet.

(4)

Kommissionen har inte tagit emot några synpunkter från berörda parter.

(5)

Greklands kommentarer till kommissionens beslut lämnades i en skrivelse av den 1 mars 2006. Grekland lämnade kompletterande uppgifter den 26 juli 2006, 28 juli 2006, 2 augusti 2006, 22 juni 2007, 2 juli 2007, 31 augusti 2007, 6 september 2007, 18 oktober 2007, 22 februari 2008 och den 20 augusti 2008.

(6)

Den 4 maj 2007 hölls ett möte mellan tjänstemän från kommissionen och de grekiska myndigheterna där även företrädare för ELVO deltog.

(7)

ELVO är ett företag med säte i Thessaloniki, Grekland, som tillverkar militära fordon, civila fordon och reservdelar. ELVO är det grekiska försvarets viktigaste fordonsleverantör.

(8)

Enligt tillgängliga uppgifter tillverkar företaget följande fordonstyper: bussar, trådbussar, dumprar, sopbilar, tankbilar, brandfordon, plogfordon, bogsertraktorer för flygplan, kranar, traktorer, lastbilar, släpvagnar, terrängfordon (jeepar), stridsvagnar och armerade fordon.

(9)

Företaget grundades 1972 under namnet ΣΤΑΓΙΕΡ ΕΛΛΑΣ Α.Β.Ε. (Steyr Hellas SA) och tillverkade traktorer, lastbilar, motorcyklar och motorer. År 1987 bytte företaget namn till ELVO, med grekiska staten som största delägare.

(10)

Den 29 augusti 2000 förvärvade Mytilineos Holdings SA 43 % av aktierna genom ett offentligt anbudsförfarande (nedan kallat delprivatiseringen). Grekiska staten äger i dag 51 % av ELVO.

(11)

I dag sysselsätter ELVO cirka 672 personer (uppgifter från 2007). Οmsättningen uppgick 2007 till 84 miljoner euro.

(12)

Lag 2771/1999 godkändes den 16 december 1999 och enligt artikel 15.3 i denna avskrev den grekiska staten ELVO:s alla skatter och böter för räkenskapsåren 1988–1998 (nedan kallat skattebefrielse Α). Enligt de grekiska myndigheterna slapp ELVO på detta sätt att betala 1 193 753 186 drachmer (3 503 310,89 euro) (3) till staten.

(13)

De grekiska myndigheterna angav två andra stödåtgärder till ELVO i samband med sina kommentarer till kommissionens beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget.

(14)

Genom ett beslut (4) enligt artikel 49 i lag 1892/90 avskrev de grekiska myndigheterna ELVO:s skatteskulder på 3 546 407,89 euro (nedan kallat skattebefrielse Β). Beloppet motsvarar ELVO:s skatteskulder från och med 1998 (föregående deklarationsår) till och med försäljningen till Mytilineos Holdings SA. Skattebefrielsen innebar att skattemyndigheterna delvis återbetalade skatt som ELVO tidigare hade betalat in. Det fördelades enligt följande:

(15)

År 1997 lånade ELVO 23 008 134,635 euro av den tyska banken Bayerische Hypo- und Vereinsbank AG. Den grekiska staten garanterade detta lån (nedan kallat lånegarantin). ELVO ställde ingen säkerhet för denna garanti men betalade staten en avgift på 1 % av beloppet. De grekiska myndigheterna har uppgett för kommissionen att lånet användes för att finansiera produktion inom ramen för försvarsministerets upphandlingsprogram och särskilt produktion av […] (5) för grekiska armén.

(16)

Enligt ovan underrättade kommissionen Grekland genom en skrivelse av den 7 december 2005 om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget. Förfarandet avsåg skattebefrielse Α som den ansåg vara statligt stöd. Kommissionen hyste av följande skäl tvivel på att stödet var förenligt med den gemensamma marknaden.

(17)

Vid meningsutbytet före beslutet att inleda förfarandet hävdade Grekland att ELVO:s totala verksamhet omfattades av artikel 296 i EG-fördraget, eftersom ELVO främst tillverkade militärfordon för det grekiska försvaret. Mot detta hävdade kommissionen att ELVO även tillverkade fordon med civil användning och med både civil och militär användning. Grekland styrkte inte att skattebefrielsen enbart avsåg ELVO:s militära produktion och ansågs nödvändig för Greklands väsentliga försvarsintressen.

(18)

På denna grund ansåg kommissionen att bara en del av det ekonomiska stödet till ELVO främjade den militära produktionen och kunde omfattas av artikel 296 i EG-fördraget samt att stödet till den övriga produktionen måste utredas vid förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget.

(19)

I samma skrivelse krävde kommissionen att Grekland skulle lämna uppgifter om följande punkter i enlighet med artikel 10.3 i rådets förordning (ΕG) nr 659/1999 (6):

(20)

Efter kommissionens beslut att inleda granskningsförfarandet inkom Grekland med följande kommentarer.

(21)

Efter kommissionens skrivelse lämnade Grekland uppgifter om skattebefrielse B och lånegarantin enligt ovan. Grekland meddelade att ELVO inte erhållit annat stöd med statliga medel.

(22)

Grekland bekräftade att ELVO inte hade separat bokföring för den militära och civila produktionen. Emellertid hävdade Grekland att ELVO främst framställde militär utrustning. För under perioden 1987–1998 svarade de ”militära programmen” för 85 % av företagets försäljning. Att den militära produktionen svarade för 54 % av försäljningen 1999 var ett undantag, på grund av avtalet från 1997 enligt vilket bussar och trådbussar skulle levereras för olika offentliga ändamål (åren 2000–2002 hade därför den militära delen en normalt hög andel på 64,61 %, 72,59 % respektive 98,40 %). Med undantag från 1999 dominerade alltså ELVO:s militära produktion på vilken artikel 296 i EG-fördraget skulle kunna tillämpas.

(23)

Eftersom skattebefrielserna A och Β inte omfattas av artikel 296 i EG-fördraget, måste de granskas inom ramen för delprivatiseringen av ELVO. Privatiseringen skedde genom öppen anbudsinfordran som åtta grekiska och internationella företag deltog i. Fyra lämnade in godtagbara anbud. Anbudet från Mytilineos Holdings SA ansågs vara det bästa.

(24)

Vid privatiseringen beslöt den grekiska staten att ELVO inte skulle ha några utestående skatteskulder när försäljningen avslutades. Den grekiska staten skulle ansvara för eventuella skatter som framkom före försäljningen men som skulle betalas efter denna. Dessa förutsättningar ingick i anbudsförfarandet och var kända för samtliga deltagare (vars anbud förutsatte att dessa skulder skulle vara avskrivna). Målet var att säkerställa högsta möjliga pris på aktierna (efter skatt).

(25)

Den grekiska staten hävdar att det vid sådana avtal är gängse praxis att säljaren ansvarar för sådana ekonomiska skyldigheter som inte är kända när försäljningen av en företagsenhet avslutas. Vidare hävdar de grekiska myndigheterna att priset som Mytilineos Holdings SA betalade (12 179 071 euro) gav Grekland en betydande vinst även efter avskrivna skulder (5 129 298,12 euro netto).

(26)

Därför framhåller Grekland att man agerat som en privat säljare som söker maximera sin vinst från försäljningen av en tillgång, varför skattebefrielserna Α och Β inte utgör statligt stöd.

(27)

De grekiska myndigheterna hänvisade också till den statliga stödordning Ν 11/91 som kommissionen godkände genom en skrivelse av den 11 juli 1991. Genom denna stödordning godkändes statligt stöd i form av skuldavskrivning och skuldkonvertering i samband med privatiseringen av 208 statliga företag, bland annat även ELVO. Emellertid förutsätter denna stödordning att sådant stöd anmäls till kommissionen i följande två fall:

(28)

De grekiska myndigheterna hävdar att avskrivningen av skulder i enlighet med lag 1892/90 omfattas av denna stödordning. För avskrivningen krävdes inte att kommissionen meddelades i förväg, eftersom försäljningen av 43 % av ELVO genomfördes genom ett öppet anbudsförfarande. Enligt bestämmelser för statligt stöd hörde företaget som producent av militär utrustning inte heller till kategorin ”biltillverkare”.

(29)

Det är lämpligt att först granska Greklands påstående om tillämpningsområdet för artikel 296 i EG-fördraget, innan själva stödåtgärderna bedöms på grundval av bestämmelserna för statligt stöd.

(30)

Enligt artikel 296.1 b ska fördragsbestämmelserna inte hindra en medlemsstat från att vidta ”åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål.” Denna bestämmelse ska tillämpas på en lista av varor som rådet upprättade år 1958 (artikel 296.2 i EG-fördraget) och som bland annat innehåller (punkt 6 i förteckningen) ”stridsvagnar och särskilda stridsfordon: … b) militärfordon, bestyckade eller pansrade, inklusive amfibiefordon, c) pansarvagnar…”.

(31)

I föreliggande ärende innbär detta att EG-fördragets bestämmelser om statligt stöd inte är tillämpliga på åtgärder som rör produkter i förteckningen från 1958, förutsatt att åtgärderna anses nödvändiga för att skydda den aktuella medlemsstatens väsentliga säkerhetsintressen.

(32)

Enligt rättspraxis ska den medlemsstat som hänvisar till artikel 296.2 i EG-fördraget kunna styrka att befrielsen inte går utöver gränserna för sagda exceptionella omständigheter (8)..

(33)

Inledningsvis hävdade Grekland att ELVO:s produktion eller åtminstone en viktig del av denna är militär och omfattas av artikel 296.1 b i EG-fördraget, varför fördragets regler om statligt stöd inte kan tillämpas för att hindra ett statligt stöd till ELVO.

(34)

Detta påstående kan inte godtas. Uppgifterna i ärendet visar klart att ELVO:s produktion inte bara avser produkter som omfattas av artikel 296 i EG-fördraget utan också produkter med både militär och civil användning eller också enbart civil användning (se skälen 8 och 17). Av just denna anledning kan kommissionen inte godta det allmänna påståendet att hela ELVO:s verksamhet omfattas av artikel 296.1 b i EG-fördraget. Tillämpningen av detta undantag måste bedömas separat för varje stödåtgärd med utgångspunkt från dettas syfte och tillämpning.

(35)

När det gäller skattebefrielserna Α och Β kan kommissionen inte godta påståendet att de skulle omfattas av artikel 296 i EG-fördraget. Eftersom det inte finns separat bokföring för den civila respektive militära produktionen, kan det i praktiken inte fastställas om åtgärderna bara främjar den militära produktionen.

(36)

Annorlunda förhåller det sig med lånegarantin. Grekland lade fram uppgifter om att garantin avsåg ett lån ELVO tagit för att fullfölja beställningar på fordon till det grekiska försvaret. Den första beställningen avsåg […] som otvetydigt ingår i den förteckning över militärmateriel som artikel 296 i EG-fördraget omfattar. Den andra beställningen avsåg […] som vid första påseende kan anses ha både civil och militär användning och därför kan omfattas av artikel 296 i EG-fördraget vad gäller den rent militära delen. På denna punkt har Grekland formellt meddelat att […] tillverkades i enlighet med det grekiska försvarets specifikationer […]. Kommissionen godtar att egenskaperna hos […] gör att det ingår i den produktförteckning som nämndes i skäl 30, särskilt i 6 b. Grekland har också försäkrat kommissionen om att alla […] levererats till […] för rent militär användning, vilket bekräftas av en skrivelse från försvarsministeriet. Grekland har också formellt meddelat att […] är avsedda för och stöder militära operationer och har bedömts vara lämpliga för […]. Kommissionen godtar att fordonen är viktiga för skyddet av Greklands väsentliga säkerhetsintressen.

(37)

Kommissionen godtar att beställningen för vilken lånegarantin ställdes avsåg krigsmateriel enligt artikel 296.1 b i EG-fördraget och att garantin krävdes för det grekiska försvarets upphandling av denna materiel. Följaktligen godtar kommissionen att EG-fördragets bestämmelser om statligt stöd inte tillämpas på lånegarantin med anledning av undantaget i artikel 296.1 b i EG-fördraget.

(38)

Följande analys enligt bestämmelserna om statligt stöd avser därför bara skattebefrielserna Α och Β.

(39)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”. Undantag från detta är stöd som är berättigat enligt artikel 87.2 eller 87.3 i fördraget. Begreppet statligt stöd handlar inte bara om direkt överföring av statliga medel, exempelvis i form av bidrag, utan också om de fall där staten avstår från krav på en mottagare och därigenom avstår från intäkter.

(40)

Kommissionen anser att skattebefrielserna Α och Β utgör statligt stöd, eftersom de avser skatter som är statliga medel och de uttryckligen gynnat ELVO som annars hade tvingats reglera dessa skulder på annat sätt. Skattebefrielserna kan också klart tillskrivas staten, eftersom de uppenbart beviljades av statliga organ (skattebefrielse Α genom en lag och skattebefrielse B genom skattemyndighetens beslut att återbetala skatter). Eftersom bilindustrin är föremål för konkurrens och handel mellan medlemsstaterna gavs ELVO en ekonomisk fördel gentemot konkurrenterna som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(41)

Grekland hävdade emellertid att skattebefrielserna Α och Β inte utgjorde statligt stöd, eftersom de inte var en fördel som ELVO inte skulle fått under normala marknadsförhållanden. Enligt skälen 23–26 i detta beslut hävdade Grekland att man agerade som vilken annan privat försäljare skulle ha gjort i motsvarande fall.

(42)

Detta påstående kan inte godtas.

(43)

För det första konstaterar kommissionen att fastän Grekland hävdar att man agerade som vilken annan privat försäljare skulle ha gjort i motsvarande fall, använde man sina egna statliga befogenheter till att bevilja stöd till ELVO: för skattebefrielse A en lag om skuldavskrivning och för skattebefrielse B ett beslut av skattemyndigheten. Det är befogenheter som en privat försäljare aldrig skulle kunna utnyttja. Den grekiska staten kan alltså per definition inte verka som en privat aktör under normala förhållanden (9).

(44)

För övrigt påstår Grekland att man tvingades avstå från skattekrav för att få ett högre nettopris för ELVO-aktierna (dvs. aktieförsäljningspris minus skattekrav) än man skulle fått, om man sålt aktierna utan att skriva av skatteskulderna. Kommissionen noterar att detta är ett argument som inte styrkts (exempelvis genom en jämförelse mellan det faktiska försäljningspriset och det kalkylerade aktiepriset vid ett alternativt scenario). Eftersom det helt saknas indikationer på detta, kan Greklands påstående att skattebefrielserna var det affärsmässigt riktiga inte godtas.

(45)

Följaktligen avvisar kommissionen Greklands påstående om att man agerat som en försäljare i en marknadsekonomi. Den anser att skattebefrielserna A och B utgjorde fördelar för ELVO som företaget inte kunnat få på normala marknadsvillkor.

(46)

Kommissionen drar slutsatsen att skattebefrielserna A och B utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(47)

Under granskningen hävdade Grekland att skattebefrielserna A och B – även om de konstateras utgöra statligt stöd – omfattas av den ovan nämnda stödordning som kommissionen godkänt i ärende N 11/91 och därför är förenliga med den gemensamma marknaden. Kommissionen kan emellertid inte godta Greklands argument enligt skälen 27 och 28.

(48)

Föremålet för kommissionens beslut N 11/91 var lag 1892/90 och kommissionen kan preliminärt konstatera att denna bara ska tillämpas vid försäljning eller all överlåtelse av företag, av företags samlade tillgångar eller av majoriteten av aktierna i dessa (artikel 49 i lag 1892/90). I föreliggande ärende såldes emellertid bara 43 % av aktierna i ELVO till en privat aktör, medan den grekiska staten behöll 51 % av aktierna. Redan av detta skäl anser kommissionen att delprivatiseringen av ELVO inte omfattas av denna stödordning.

(49)

Även om man hypotetiskt skulle godta att avtalet om aktieförsäljning omfattas av stödordning N 11/91, uppfylls inte alla stödordningens villkor i det föreliggande ärendet.

(50)

Även vid hypotesen att produktionen av militärfordon inte skulle motsvara definitionen på bilindustri enligt stödordningen, framgår det av ovanstående att ELVO utöver sin rent militära produktion också tillverkar en stor uppsättning fordon med rent civil eller både civil och militär användning. För stödordningens tillämpning räcker ELVO:s civila tillverkning för att beteckna det som biltillverkare.

(51)

Vid privatisering av biltillverkare som ELVO är förhandsanmälan till kommissionen ett avgörande villkor för förenlighet med den gemensamma marknaden enligt den stödordningen (10). Grekland anmälde inte delprivatiseringen av ELVO. Skattebefrielserna A och B kan därför inte anses vara förenliga med den gemensamma marknaden enligt den stödordningen.

(52)

Grekland har inte anfört andra skäl till förenlighet och kommissionen finner ingen annan rättslig grund till att stödet skulle kunna anses förenligt med den gemensamma marknaden.

(53)

Därför anser kommissionen att det statliga stöd som beviljats ELVO inte är förenligt med den gemensamma marknaden.

(54)

Det ej förenliga stödet bör återkrävas från ELVO. Som kommissionen meddelade när förfarandet inleddes, kan den del av ELVO:s produktion som avser militärmateriel omfattas av artikel 296.1 b i EG-fördraget. I den mån stödet avsåg denna del av tillverkningen, bör det inte anses vara statligt stöd utan nödvändigt för skyddet av Greklands väsentliga säkerhetsintressen. Följaktligen aktualiseras frågan om stödets fördelning på de två produktionsgrenarna.

(55)

Det statliga stöd som detta beslut avser är inte kopplat till någon viss verksamhet, eftersom det inte beviljades för att finansiera ett visst projekt. Kommissionen måste därför fastställa i vilken utsträckning stödet gick till den militära respektive civila verksamhetsgrenen. Beräkningen kompliceras av det faktum att ELVO inte hade separat bokföring för den militära respektive civila produktionen. Detta förhållande gör att kommissionens analys måste utgå från de två verksamheternas respektive volym. Det innebär i sin tur en skattning av verksamheternas relativa andel. Kommissionen konstaterar att de stöd som beviljats ELVO men som inte avsett finansiering av viss verksamhet samtidigt också täckt gamla skulder, vilket gett ELVO en fördel vad gäller finansieringen av framtida verksamhet. När det gäller fastställandet av stödets fördelning på den militära respektive civila verksamheten, anser kommissionen därför att analysen inte bör avse verksamhetsgrenarnas årliga fördelning (dvs. deras relativa andel). I stället bör den genomsnittliga fördelningen under en längre tidsperiod beräknas. Det faktum att de två verksamhetsgrenarnas relativa andel kan skilja sig mycket på årsbasis motiverar också att ett flerårsgenomsnitt används. Ett visst år kan ju vara föga representativt för de två verksamhetsgrenarnas genomsnittliga fördelning på lång sikt.

(56)

Då det inte finns separat bokföring för den militära respektive civila produktionen, måste fördelningen baseras på en approximativ skattning. Kommissionen anser att Greklands uppgifter om hur ELVO:s försäljning fördelas på militära program respektive civila kunder kan erbjuda en bra approximativ fördelningsnyckel för ELVO:s militära respektive civila produktionsandel och att inkomsterna från skattebefrielserna Α och Β bör fördelas med hjälp av denna (11).

(57)

Grekland har lämnat uppgifter om denna försäljning. För perioden 1987–2000, dvs. den period som skattebefrielserna avsåg, uppgick försäljningen till militära program till i genomsnitt 79,9 % av totalen. Följaktligen skulle den civila produktionens andel uppgå till 20,1 %.

(58)

Tillämpar man denna fördelningsnyckel på skattebefrielserna, uppgår det ej förenliga stöd som bör återkrävas från ELVO till 1 193 753 186 GDR x 0,201 = 239 944 390 GDR för skattebefrielse A respektive 3 546 407,89 euro x 0,201 = 712 827,99 euro för skattebefrielse B (där beräkningens samtliga valutabelopp avrundats uppåt till närmaste heltal).

(59)

Om kommissionen nu utgår från att 79,9 % av allt inflöde av statliga medel finansierar ELVO:s militära verksamhetsgren, måste den också utgå från att 79,9 % av allt kassaflöde från företaget avser dess militära verksamhet. Eftersom huvuddelen av ELVO:s verksamhet har militär karaktär och företaget inte har separat bokföring för sin militära respektive civila verksamhetsgren, finns det en risk att återkrävandet av stödet till den civila verksamhetsgrenen främst täcks av kapital som annars skulle finansierat den militära verksamhetsgrenen. För att återupprätta den situation som skulle rått utan det statliga stödet och stävja beviljande av annat stöd till den civila verksamhetsgrenen, måste Grekland säkerställa att återkrävandet av stödet uteslutande täcks av intäkterna från ELVO:s civila verksamhetsgren (12).

(60)

Detta beslut föregriper inte kommissionens ståndpunkt om huruvida åtgärder är förenliga med reglerna för den inre marknaden, i synnerhet för statlig upphandling och koncessioner.

a)

Det totalbelopp (ursprungsbelopp med ränta) som mottagaren ska återbetala (varvid Grekland särskilt ska ange betalningsdatum för de 634 088,99 euro som avser skattebefrielse Β enligt skäl 14 andra stycket).

b)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa beslutet.

c)

Dokument som visar att stödmottagaren har anmodats att betala tillbaka stödet.