1.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 228/20

(1)

Genom e-brev av den 3 oktober 2007 och den 19 november 2007 har de irländska myndigheterna till kommissionen anmält en ändring i den existerande tonnageskatteordningen nr N 504/02, som ursprungligen godkändes av kommissionen den 11 december 2002 (2).

(2)

Genom en skrivelse av den 16 januari 2008 (3) underrättade kommissionen Irland om sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ändringen av skatteordningen.

(3)

Beslutet att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (4) den 14 maj 2008. Den 29 februari 2008 lämnade Irland in sina synpunkter. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(4)

Den irländska tonnageskatten, som infördes 2002, är en ”skatteordning som tillämpas på rederier som ägnar sig åt maritim transport. Rederier som uppfyller kraven för att få omfattas av ordningen kan välja att få sin transport beskattad på grundval av flottans nettotonnage istället för på grundval av sitt reella överskott. Rederier som uppfyller kraven måste välja att använda skatteordningen inom tre år från och med att lagstiftningen träder i kraft. Företag som valt att låta sig omfattas av skatteordningen måste följa den under en tioårsperiod (tonnageskatteperiod).

Om flera irländska företag som uppfyller kraven är medlemmar i samma koncern, måste alla företag i koncernen välja samma tonnageskattesystem. Affärsverksamhet som inte omfattas av tonnageskatten beskattas enligt normala regler för företagsbeskattning.

I enlighet med tonnageskatteordningen […] fastställs att rederier som uppfyller kraven fastställs på underlag av nettotonnaget för deras fartyg som uppfyller kraven. För alla fartyg som omfattas av tonnageskatten, ska den beskattningsbara vinsten som rör verksamhet som omfattas av skatteordningen fastställas till ett schablonbelopp som beräknas enligt fartygets nettotonnage enligt följande, per 100 nettoton (NT) och per påbörjad 24-timmarsperiod, oavsett om fartyget är i drift eller ej:

Den gängse irländska bolagsbeskattningen på 12,5 % tillämpas därefter på de vinster som fastställs på det sättet.” (5)

(5)

Ett ”krav som rederierna ska uppfylla för att komma i fråga för 2002 års tonnageskatteordning är att andelen stödberättigande fartyg som ägs av själva rederiet, beräknat på deras tonnage, ska utgöra minst 25 % av alla de stödberättigande fartygens tonnage. För att ett rederi ska kunna omfattas av och kunna fortsätta omfattas av tonnageskatteordningen, krävs det att rederiet inte har ”befraktat” [gäller även tidsbefraktning] mer än 75 % av sina stödberättigande fartygs samlade nettotonnage. I fråga om koncerner är gränsen 75 % av sammanlagt nettotonnage för samtliga stödberättigande fartyg som drivs av en grupp medlemmar som uppfyller kraven. ’Att befrakta ett fartyg’ innebär att rederiet hyr ut ett redan bemannat fartyg. Motsatsen till detta är bareboat-befraktning, då den som hyr själv måste svara för bemanningen.” (6)

(6)

De irländska myndigheterna har nu för avsikt att avskaffa begränsningar av tidsbefraktning. Alltså är det enligt de irländska myndigheternas anmälan möjligt för ett företag eller en koncern att omfattas av tonnageskatteordningen utan att äga ett enda fartyg. Enligt de irländska myndigheterna bör begränsningen slopas av följande skäl:

(7)

Den anmälda ändringen av tonnageskattelagstiftningen kommer att vara tillämplig först efter det att kommissionen godkänt den, men kommer att gälla från och med ändringen av den nationella lagstiftningen i januari 2006.

(8)

Ändringen påverkar inte varaktigheten hos tonnageskatteordningen: dagens tonnageskatteordning är tidsbegränsad till tio år och löper ut den 31 december 2012. Ett företag som uppfyller kraven för att få omfattas av ordningen har bara 36 månader på sig att anmäla sig till tonnageskatteordningen. Företaget ska med andra ord vara skattepliktigt enligt irländsk bolagsskatt, det ska driva ”stödberättigande fartyg” och den strategiska och kommersiella förvaltningen av de fartygen ska skötas från Irland.

(9)

Ändringen kommer bara att gälla företag som för närvarande omfattas av tonnageskatteordningen och de företag som uppfyller kraven för att få omfattas av ordningen och

(10)

Enligt de irländska myndigheternas beräkningar kommer kostnaden för att slopa begränsningen av tidsbefraktning, med verkan från och med den 1 januari 2006, under det första året att uppgå till cirka 5,88 miljoner euro med tanke på den senaste tidens uppgång på marknaden. Kostnaden på medellång sikt (2007–2009) kommer att falla, och uppgå till cirka 1,38 miljoner euro, i takt med att intäkterna faller till mer typiska marknadsnivåer.

(11)

I sitt beslut att inleda det förfarande som fastställs i artikel 88.2 i EG-fördraget, uttryckte kommissionen tvivel om att de ändringar de irländska myndigheterna meddelat överensstämmer med principerna i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (7) (nedan kallade riktlinjerna). Kommissionen tvivlade framförallt på förenligheten hos Irlands ensidiga slopande i landets tonnageskatteordning av begränsningen av antalet fartyg som utför tidsbefraktning. Kommissionen noterade att om sådana begränsningar slopas helt och hållet kan det leda till skattekonkurrens mellan mer eller mindre attraktiva skatteordningar inom gemenskapen. Mot bakgrund av att det i riktlinjerna sägs att sådan skattekonkurrens måste beaktas (8), kan de ändringar som de irländska myndigheterna föreslagit, dvs. att ta bort begränsningarna, strida mot det ”gemensamma intresse” som anges i artikel 87.3 c i fördraget.

(12)

Kommissionen uttryckte också tvivel i fråga om den planerade åtgärdens eventuella retroaktiva påverkan. En sådan kan nämligen uppstå om det i enlighet med den anmälda ändringen beviljas stöd med verkan från och med den 1 januari 2006.

(13)

I en skrivelse av den 29 februari 2008 påpekade Irland följande:

(14)

När det gäller förekomsten av stöd, anser kommissionen att den anmälda ändringen inte påverkar det faktum att den irländska tonnageskatteordningen, så som den godkänts genom beslut N 504/02 (9), utgör statligt stöd.

(15)

Även om begränsningar av tidsbefraktning slopas, beviljar de irländska myndigheterna stöd med hjälp av statliga medel. Därigenom gynnar man vissa företag, eftersom åtgärden är specifik för sjöfartssektorn. Sådant stöd kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna, eftersom sjöfartsverksamhet huvudsakligen sker internationellt. Mot bakgrund av ovanstående påverkar den anmälda ändringen av 2002 års irländska tonnageskatteordning inte det faktum att den fortfarande ska anses vara statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget.

(16)

Riktlinjerna utgör den rättsliga grunden vid bedömningen av den anmälda åtgärdens förenlighet.

(17)

I riktlinjerna sägs följande: ”Syftet med statligt stöd inom ramen för den gemensamma sjötransportpolitiken är att främja konkurrenskraften hos gemenskapens flottor på den globala sjöfartsmarknaden. Således får skattelättnadsordningar i regel endast tillämpas om fartygen går under gemenskapsflagg. Sådana ordningar kan i undantagsfall även tillämpas om de gäller en hel flotta som drivs av ett rederi etablerat inom en medlemsstats territorium och underkastat företagsbeskattning, om det kan visas att den strategiska och ekonomiska förvaltningen av alla berörda fartyg faktiskt utförs inom territoriet och att denna verksamhet i stor utsträckning bidrar till den ekonomiska verksamheten och sysselsättningen i gemenskapen.” (10)

(18)

I riktlinjerna sägs inget om att begränsa antalet tidsbefraktade fartyg som kan omfattas av tonnageskatteordningar. I tidigare beslut har kommissionen godkänt ordningar som omfattar företag där förhållandet mellan tonnaget för de egna fartygen (eller chartrade fartyg utan besättning) och tonnaget för fartyg som chartrats för en viss tid eller en viss resa är upp till 3:1 (11), 4:1 (12) eller 10:1 (13).

(19)

Förhållandet har satts så att man ska undvika att tonnageskatteföretag till sist blir rena skeppsmäklare utan ansvar för besättningen på och den tekniska förvaltningen av de fartyg de driver. Om tonnageskatteföretag enbart skulle driva fartyg som chartras för en viss tid eller en viss resa, skulle de förlora sakkunskap i fråga om teknisk förvaltning av fartygen och förvaltning av dess besättning, vilket skulle strida mot ett av målen i avsnitt 2.2 första stycket fjärde strecksatsen i riktlinjerna, som är att ”upprätthålla och förbättra sakkunskap i fråga om sjöfart”.

(20)

Det förtjänar också att nämnas att förhållandet främjat ett annat mål i riktlinjerna genom att det underlättar för nationella myndigheter att kontrollera att verksamhet på land i fråga om fartyg som omfattas av tonnageskatteordningen sker inom gemenskapen/EES. Det är troligt att tonnagebeskattade rederier använder sig av egen besättning om de äger fartygen eller om de chartrar fartyg utan besättning. I de fall dessa två verksamheter utförs av rederiet självt, är det lättare för skattemyndigheterna att kontrollera om fartygens verksamhet på land sker inom gemenskapen/EES. Därigenom stärks målet att bidra till ”en konsolidering av de sjöfartskluster som etablerats i medlemsstaterna” i enlighet med avsnitt 2.2 första stycket tredje strecksatsen i riktlinjerna.

(21)

Om begränsningen slopas helt och hållet, skulle dock företag med enbart fartyg som chartras för en viss tid eller en viss resa gynnas av tonnageskatteordningen. Kommissionen anser i det här sammanhanget att den anmälda ändringen inte ligger i linje med målen i skälen 19 och 20. Kommissionen anser att ett minimiförhållande mellan chartrade fartyg och ägda fartyg på minst 10:1 bör upprätthållas.

(22)

Om ovanstående mål inte uppfylls, anser kommissionen att chartrade fartyg bör bidra till ett annat mål i riktlinjerna, nämligen att främja registrering och återregistrering i medlemsstaternas register i enlighet med avsnitt 2.2 första stycket andra strecksatsen i riktlinjerna. Även om varken förvaltningen av besättningen eller den tekniska förvaltningen av fartyg utförs inom gemenskapens eller EES territorium, kan kommissionen godta att det gemensamma intresset säkras om det berörda fartyget seglar under gemenskapsflagg eller EES-flagg.

(23)

Kommissionen anser följaktligen att ovanstående mål nås om följande villkor uppfylls:

(24)

Om dessa villkor uppfylls, nås de ovan nämnda målen i riktlinjerna.

(25)

I enlighet med färsk rättspraxis (14) kan den anmälda ändringen godkännas med verkan från och med den 1 januari 2007 (datum för anmälan) för att undvika retroaktiv tillämpning.

a)

Det chartrade fartyget ska vara registrerat i sjöfartsregister i gemenskapen eller inom EES-området.

b)

Förvaltningen av besättningen och det chartrade fartygets tekniska förvaltning utförs inom gemenskapens eller EES territorium.