22.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/39

(1)

Den 12 december 2003 antog Europeiska rådet en europeisk säkerhetsstrategi, där man efterlyser en världsordning grundad på effektiv multilateralism. I den europeiska säkerhetsstrategin erkänns att FN:s stadga utgör den grundläggande ramen för de internationella förbindelserna. Det är en prioritering för Europeiska unionen att stärka FN och ge denna organisation resurser att uppfylla sina uppgifter och agera effektivt.

(2)

Den 6 december 2006 antog FN:s generalförsamling resolution 61/89 med titeln På väg mot ett fördrag om vapenhandel – att fastställa gemensamma internationella normer för import, export och överföring av konventionella vapen.

(3)

I sina slutsatser av den 11 december 2006 välkomnade rådet det faktum att man formellt har inlett processen med att utarbeta ett rättsligt bindande internationellt vapenhandelsfördrag och noterade med uppskattning att en klar majoritet av FN:s medlemsstater hade stött ovannämnda resolution, inklusive EU:s samtliga medlemsstater. Rådet bekräftade att EU och dess medlemsstater kommer att spela en aktiv roll i denna process och betonade vikten av samarbete med andra stater och regionala organisationer i denna process.

(4)

FN:s generalsekreterare inrättade en grupp med 28 regeringsexperter (nedan kallad expertgruppen) för att fortsätta diskussionerna om ett eventuellt vapenhandelsfördrag. Expertgruppen sammanträdde flera gånger under 2008 och lade fram sina slutsatser under ministerveckan vid generalförsamlingens 63:e session. Expertgruppen avslutade med att påpeka att det krävdes ytterligare diskussioner och att åtgärder bör vidtas steg för steg och på ett öppet och tydligt sätt inom ramen för FN. Expertgruppen uppmuntrade de stater som har möjlighet att göra det, att på begäran lämna bistånd till behövande stater.

(5)

I sina slutsatser av den 10 december 2007 betonade rådet betydelsen av den av FN tillsatta expertgruppen, som uppmuntrades att föra processen framåt. Rådet uttryckte sin fasta övertygelse om att ett övergripande, rättsligt bindande instrument som överensstämmer med staternas nuvarande ansvar enligt tillämplig internationell lagstiftning och som fastställer gemensamma internationella normer för import, export och överföring av konventionella vapen skulle bli ett betydelsefullt bidrag till hanteringen av oönskad och oansvarig spridning av konventionella vapen.

(6)

I oktober 2008 antog FN:s generalförsamlings första utskott resolutionen ”Mot ett fördrag om vapenhandel: Inrättande av gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av vapen”. Alla EU-medlemsstater var medförslagsställare till texten.

(7)

FN:s institut för nedrustningsforskning (Unidir) stödde processen genom att genomföra en tudelad studie bestående av två djupgående analyser av FN-medlemsstaternas synpunkter på ett vapenhandelsfördrags genomförbarhet, räckvidd och utkast till parametrar. Unidirs analyser bidrog till att främja diskussionerna om ett vapenhandelsfördrag genom att fastställa områden med konsensus respektive åsiktsskillnader liksom försummade områden. Analyserna utgjorde därför värdefull input för expertgruppen. Av dessa skäl är det rimligt att anförtro Unidir uppdraget att handha det tekniska genomförandet av verksamheten enligt detta beslut.

(8)

På grundval av rådets slutsatser ovan bör EU stödja denna process och bygga vidare på det arbete som hittills har utförts genom att låta stater som inte ingår i expertgruppen samt andra aktörer, såsom det civila samhället och industrin delta i debatten för att utveckla förståelsen av frågan och bidra till att bredda de rekommendationer som lämnats av expertgruppen.

a)

Att öka medvetenheten bland nationella och regionala aktörer, FN:s medlemsstater, det civila samhället och industrin om de pågående internationella diskussionerna om ett vapenhandelsfördrag.

b)

Att stärka syftet med FN:s generalsekreterares grupp med regeringsexperter för ett vapenhandelsfördrag och att stärka FN som det enda forum som kan frambringa ett verkligt universellt instrument.

c)

Att bidra till ett större engagemang från alla FN-medlemsstaters och regionala organisationers sida i vapenhandelsfördragsprocessen.

d)

Att uppmuntra till diskussion mellan de stater som ingår i expertgruppen och de som står utanför.

e)

Att främja debatten bland FN:s medlemsstater, särskilt bland dem som inte ingår i expertgruppen.

f)

Att främja en diskussion bland FN:s medlemsstater, regionala organisationer, det civila samhället och industrin.

g)

Att identifiera ett vapenhandelsfördrags möjliga komponenter, räckvidd och implikationer.

h)

Att delge hela det internationella samfundet dessa debatter och åsikter.

—

Organisera ett inledande evenemang, sex regionala seminarier, ett avslutande seminarium, inklusive spridning av resultaten, och ett sidoevenemang i anslutning till det första utskottet (FN:s generalförsamlings 64:e session).