25.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 82/1

(1)

För att underlätta och påskynda medlemsstaternas anmälningar av statligt stöd, och kommissionens bedömning av dem, är det önskvärt att sprida användningen av de redan upprättade elektroniska systemen.

(2)

Sedan den 1 januari 2006 har medlemsstaterna varit skyldiga att översända anmälningar av statligt stöd elektroniskt. Webbapplikationen Interaktiv anmälan av statligt stöd (SANI) (2) har blivit helt operationell och tack vare den har förfarandena blivit effektivare. Därför bör det från och med den 1 juli 2008 bli obligatoriskt för medlemsstaterna att använda den för att anmäla statligt stöd till kommissionen.

(3)

Sedan den 1 januari 2006 har medlemsstaterna också varit skyldiga att översända all korrespondens i samband med anmälningar elektroniskt. Det säkrade e-postsystemet Infrastruktur för kryptering med öppen nyckel (PKI) (3) som testats av kommissionen har nu blivit helt operationellt. Det bör därför från och med den 1 juli 2008 bli obligatoriskt att använda systemet för all korrespondens från medlemsstaterna till kommissionen i samband med anmälningar.

(4)

I undantagsfall bör det efter överenskommelse mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten vara möjligt att använda en annan kommunikationskanal än den etablerade webbapplikationen eller det etablerade säkrade e-postsystemet.

(5)

Medlemsstaterna bör uppmanas att lämna in en separat icke-konfidentiell version av anmälan på frivillig basis eller eventuell skriftväxling i samband med en anmälan, om dessa dokument innehåller konfidentiell information. Det bör leda till kortare förfaranden och göra det möjligt för kommissionen att lättare fatta beslut om ansökningar om tillgång till handlingar. Om information klassificeras som konfidentiell bör den berörda medlemsstaten motivera varför. Inlämnandet av en separat icke-konfidentiell version av anmälan eller eventuell korrespondens i samband med en anmälan påverkar inte kommissionens bedömning av om den information som lämnats är konfidentiell.

(6)

För att förbättra insynen i statligt stöd inom gemenskapen bör medlemsstaterna åläggas att alltid hänvisa till det stödnummer som kommissionen gett den berörda stödordningen när de beviljar stöd till en slutlig stödmottagare, med undantag för stöd som ges via skattemässiga åtgärder. Av samma skäl bör anmälningsformuläret ändras så att det även omfattar ett åtagande att på Internet offentliggöra den fullständiga texten till slutliga stödordningar i den form de har godkänts av kommissionen.

(7)

Bestämmelserna om beräkning av tidsfrister bör också uppdateras mot bakgrund av de ändringar som gjorts när det gäller översändande av anmälningar.

(8)

Metoden för att fastställa de räntesatser som tillämpas vid återkrav av olagligt stöd följer metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntorna. Metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor har setts över. Bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (4) om den räntesats som ska tillämpas vid återkrav av olagligt stöd bör därför ändras för att återspegla dessa ändringar.

(9)

För att kommissionen bättre ska kunna bedöma de anmälda stödåtgärdernas effekter på konkurrensen på den gemensamma marknaden, bör frågor om huruvida åtgärderna kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna tas med i anmälningsformuläret.

(10)

Enligt förstainstansrättens rättspraxis (5) ska kommissionen när den prövar om ett statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden beakta alla relevanta faktorer, inbegripet, i förekommande fall, de sakförhållanden som redan bedömts i ett tidigare beslut och de skyldigheter som kan ha ålagts en medlemsstat genom det beslutet. Därför är kommissionen behörig att beakta den samlade verkan av eventuellt tidigare stöd och det nya stödet och det förhållandet att det tidigare stöd som förklarats olagligt inte har återbetalats. För att kommissionen systematiskt ska kunna tillämpa denna rättspraxis både på enskilda stödåtgärder och på stödordningar bör anmälningsformuläret ändras.

(11)

Fler ändringar av anmälningsformulären än de som införts i del I i bilaga I är nödvändiga, särskilt bör del II i bilaga I till förordning (EG) nr 794/2004 utgå för att undvika att informationen från medlemsstaterna lämnas in dubbelt.

(12)

Kommissionen har antagit nya gemenskapsriktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (6) samt Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (7), och det är därför nödvändigt att ersätta anmälningsformulären i del III.11 och del III.6 a och b i bilaga I med nya anmälningsformulär som överensstämmer med den gällande lagstiftningen. De övriga anmälningsformulären i del III i bilaga I förblir oförändrade.

(13)

Det förenklade anmälningsformulär enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 794/2004 som återfinns i bilaga II bör också ändras för att garantera rättssäkerheten och förbättra insynen i stödbeviljandet inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör framför allt åläggas att bekräfta att alla åtaganden som gjorts för en tidigare godkänd stödordning fortsätter att gälla i sin helhet för en ny anmäld stödordning.

(14)

Förordning (EG) nr 794/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Översändande av anmälningar

1.   Anmälan ska översändas till kommissionen genom elektronisk validering som utförts av den person som medlemsstaten har utsett. En sådan validerad anmälan ska anses ha skickats av den ständige representanten.

2.   Kommissionen ska ställa sin korrespondens till den berörda medlemsstatens ständige representant eller till en annan adress som medlemsstaten har angett.

3.   Anmälningar ska från och med den 1 juli 2008 översändas elektroniskt via webbapplikationen Interaktiv anmälan av statligt stöd (SANI).

All korrespondens i samband med en anmälan ska översändas elektroniskt via det säkrade e-postsystemet Infrastruktur för kryptering med öppen nyckel (PKI).

4.   I undantagsfall och efter överenskommelse mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten får en annan överenskommen kommunikationskanal än de som avses i punkt 3 användas för att översända en anmälan eller eventuell annan korrespondens i samband med en anmälan.

I avsaknad av en sådan överenskommelse ska anmälningar eller korrespondens i samband med en anmälan som en medlemsstat skickat till kommissionen via en annan kommunikationskanal än de som avses i punkt 3 inte anses ha lämnats in till kommissionen.

5.   Om anmälan eller korrespondensen i samband med en anmälan innehåller konfidentiell information ska den berörda medlemsstaten tydligt ange denna information och motivera varför den klassificerats som konfidentiell.

6.   Medlemsstaterna ska vid varje beviljande av stöd till en slutlig stödmottagare hänvisa till det stödnummer som kommissionen gett en stödordning.

Första stycket ska inte gälla stöd som ges via skattemässiga åtgärder.”

2.

I artikel 8 ska punkterna 3 och 4 ersättas med följande:

”3.   Vid tillämpningen av artikel 3.1 i förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 ska den händelse som avgör när tidsfrister för kommissionens åtgärder börjar löpa vara mottagandet av anmälan eller senare korrespondens i enlighet med artikel 3.1 och 3.3 i denna förordning.

4.   Vid tillämpningen av artikel 3.1 i förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 ska den händelse som avgör när tidsfrister för medlemsstaternas åtgärder börjar löpa vara mottagandet av den relevanta anmälan eller korrespondensen från kommissionen i enlighet med artikel 3.2 i denna förordning.”

3.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Metod för att fastställa räntesatsen

1.   Om inte annat anges i ett särskilt beslut, ska den räntesats som ska användas för återkrav av statligt stöd som beviljats i strid med artikel 88.3 i fördraget vara en årlig procentsats som fastställs av kommissionen inför varje kalenderår.

2.   Räntesatsen ska beräknas genom att 100 räntepunkter läggs till den ettåriga penningmarknadsräntan. Om sådana räntesatser inte finns tillgängliga ska penningmarknadsräntan på tre månader användas, och om den saknas, ska avkastningen på obligationer användas.

3.   I avsaknad av tillförlitliga uppgifter om penningmarknaden eller avkastningen på obligationer eller jämförbara uppgifter eller under exceptionella omständigheter får kommissionen, i nära samarbete med de berörda medlemsstaterna, fastställa en räntesats för återkrav på grundval av en annan metod och med stöd av de upplysningar den förfogar över.

4.   Räntesatsen för återkrav kommer att revideras en gång per år. Basräntan kommer att beräknas på grundval av den ettåriga penningmarknadsränta som tillämpades i september, oktober och november under ifrågavarande år. Den sålunda beräknade räntesatsen kommer att gälla under hela det påföljande året.

5.   För att ta hänsyn till stora och plötsliga variationer kommer en uppdatering dessutom att göras varje gång som genomsnittsräntan, beräknad på grundval av de tre föregående månaderna, avviker med mer än 15 % från den gällande räntesatsen. Denna nya räntesats träder i kraft den första dagen av den andra månaden efter de månader som användes för beräkningen.”

4.

I artikel 11 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3.   Den räntesats som avses i punkt 1 ska tillämpas under hela perioden fram till den dag då stödet har återbetalats. Om emellertid mer än ett år har gått mellan den dag då det olagliga stödet först ställdes till mottagarens förfogande och den dag då stödet återbetalades, ska räntesatsen beräknas på nytt årligen, med utgångspunkt från den gällande räntesatsen vid tidpunkten för den nya beräkningen.”

5.

Bilagorna ska ändras i enlighet med bilagorna till den här förordningen.