27.2.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 59/34

(1)

Den 30 november 2000 införde rådet genom förordning (EG) nr 2603/2000 (3) slutgiltiga utjämningstullar på import av visst slags polyetentereftalat (nedan kallat ”PET-plast”) med ursprung i Indien, Malaysia och Thailand (nedan kallade ”de berörda länderna”) (nedan kallad ”den ursprungliga undersökningen”). De införda åtgärderna var baserade på en undersökning om utjämningsåtgärder som inletts enligt artikel 10 i grundförordningen. Samtidigt införde rådet genom förordning (EG) nr 2604/2000 (4) slutgiltiga antidumpningstullar på import av samma produkt med ursprung i samma länder. De införda åtgärderna var baserade på en antidumpningsundersökning som inletts enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 384/96.

(2)

Ändringarna i förordning (EG) nr 2604/2000 var en följd av antingen översyner som inletts enligt artikel 11.3 och 11.4 i förordning (EG) nr 384/96 eller prisåtaganden som godtagits enligt artikel 8.1 i denna förordning.

(3)

Genom förordning (EG) nr 1467/2004 (5) införde rådet dessutom slutgiltiga antidumpningstullar på import av visst slag av PET-plast med ursprung i Australien och Kina och avslutade förfarandet för import av PET-plast med ursprung i Pakistan.

(4)

Den 11 oktober 2005 ändrade rådet nivån på de utjämningsåtgärder som gäller för import av PET-plast från Indien (6). Ändringarna var en följd av en påskyndad översyn enligt artikel 20 i grundförordningen.

(5)

Efter det att ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut offentliggjorts fick kommissionen den 30 augusti 2005 en begäran om att se över de gällande åtgärderna enligt artikel 18 i grundförordningen (nedan kallad ”översyn vid giltighetstidens utgång”).

(6)

Begäran ingavs den 30 augusti 2005 av intresseorganisationen Polyethylene Terephthalate Committee of Plastics Europe (kommittén för polyetentereftalat (PET-plast), nedan kallad ”sökanden”) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 90 %, av gemenskapens sammanlagda produktion av PET-plast.

(7)

Begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång grundades på att det var sannolikt att subventionen och skadan för gemenskapsindustrin skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(8)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera att det inleddes en översyn enligt artikel 18 i grundförordningen och inledde därför dessa undersökningar den 1 december 2005 (7).

(9)

Före inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång underrättade kommissionen i enlighet med artiklarna 22.1 och 10.9 i grundförordningen de indiska myndigheterna om att den hade mottagit en korrekt dokumenterad begäran om översyn och bjöd in de indiska myndigheterna till samråd med syfte att klargöra situationen i fråga om klagomålets innehåll och uppnå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. Kommissionen mottog dock inget svar från de indiska myndigheterna på sin inbjudan till samråd.

(10)

Den 1 december 2005 inledde kommissionen också en översyn enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av gällande antidumpningsåtgärder för import av PET-plast med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Thailand och Taiwan (8). En partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 som gällde dumpning inleddes samtidigt av import av samma produkt med ursprung i Sydkorea och Taiwan (8).

(11)

Undersökningsperioden omfattade perioden från och med den 1 oktober 2004 till och med den 30 september 2005 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller ”UP”). Undersökningen av hur skadefrågan utvecklades omfattade perioden från och med den 1 januari 2002 fram till utgången av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(12)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkarna, företrädare för exportlandet, importörer, gemenskapstillverkare, användare och sökanden som begärt att en översyn vid giltighetstidens utgång skall inledas. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärt att bli hörda och visat att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(13)

Med anledning av det uppenbart stora antal indiska exporterande tillverkare samt gemenskapstillverkare och gemenskapsimportörer som namngavs i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång ansågs det i enlighet med artikel 27 i grundförordningen lämpligt att undersöka om en stickprovsundersökning var nödvändig. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida en stickprovsundersökning var nödvändig och i så fall göra ett urval ombads de ovannämnda parterna att i enlighet med artikel 27 i grundförordningen ge sig till känna inom 15 dagar efter det att översynerna hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandena om inledande.

(14)

En genomgång av den information som skickades in och det lilla antal exporterande tillverkare i Indien som hade angett att de ville samarbeta ledde till beslutet att en stickprovsundersökning inte var nödvändig för exporterande tillverkare i Indien.

(15)

En genomgång av den information som skickades in av gemenskapstillverkarna och gemenskapsimportörerna och de relativt få svaren gjorde det inte berättigat att göra en stickprovsundersökning på någon av dessa kategorier.

(16)

Frågeformulär sändes därför till samtliga kända exporterande tillverkare i det berörda landet samt till importörer, leverantörer och tillverkare och användare i gemenskapen.

(17)

Tre indiska tillverkare, tolv gemenskapstillverkare, en importör, en leverantör och tio plastbearbetare/användare svarade på frågeformulären.

(18)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin analys och gjorde kontrollbesök hos följande företag:

(19)

Den berörda produkten är densamma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. PET-plast med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628-5, med ursprung i det berörda landet. Denna produkt klassificeras för närvarande enligt KN-nummer 3907 60 20.

(20)

Precis som var fallet i den ursprungliga undersökningen konstaterades det att den berörda produkten, dvs. PET-plast som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i det berörda landet samt PET-plast som gemenskapstillverkarna tillverkade och sålde hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden. Slutsatsen är därför att alla typer av PET-plast med en viskositetskvot på minst 78 ml/g är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.5 i grundförordningen.

(21)

På grundval av uppgifterna i begäran om översyn och svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande system som påstods innefatta subventioner:

a)

Tullkreditsystemet (DEPBS)

b)

Systemet med befrielse från inkomstskatt (ITES)

c)

Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (EPCGS)

d)

Industriella frizoner för bearbetning på export (EPZ)/särskilda ekonomiska zoner (SEZ)/exportorienterade företag (EOU)

e)

Systemet med förhandslicenser (ALS)

f)

Exportkreditsystemet (före sändning och efter sändning) (ECS)

g)

Gujarats system för befrielse från försäljningsskatt (GSTIS)

h)

Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt (GEDES)

i)

Västbengalens incitamentsystem (WBIS)

j)

Det stimulanssystem (PSI) som delstatsregeringen i Maharashtra tillämpar

(22)

Systemen a och c–e grundar sig på utrikeshandelslagen (Foreign Trade [Development and Regulation] Act 1992) (nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992. Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska myndigheterna att göra tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om export- och importpolitiken (Export and Import Policy, EXIM-policy), från och med den 1 september 2004 kallad ”utrikeshandelspolitiken” (Foreign Trade Policy), som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet. Ett dokument om export- och importpolitiken är relevant för undersökningsperioden i detta ärende, nämligen femårsplanen för perioden 1 september 2004–31 mars 2009 (nedan kallat ”dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009”). De förfaranden som de indiska myndigheterna tillämpar för utrikeshandelspolitiken 2004–2009 beskrivs dessutom närmare i deras förfarandehandbok för perioden 1 september 2004–31 mars 2009, volym I (nedan kallad ”förfarandehandboken”). Även förfarandehandboken uppdateras regelbundet.

(23)

System b grundar sig på lagen om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act).

(24)

System f grundar sig på avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act) från 1949, enligt vilken Indiens centralbank får ge landets affärsbanker instruktioner i fråga om exportkrediter.

(25)

System g förvaltas av delstatsregeringen i Gujarat och grundar sig på delstatens politik för stimulanser till industrin. System h grundar sig på Mumbais lag om skatt på elektricitet (Bombay Electricity Duty Act) från 1958.

(26)

System j förvaltas av delstaten Maharashtra och grundar sig på resolutioner som delstaten Maharashtras ministerium för industri-, energi- och arbetskraftsfrågor utfärdat.

(27)

System i har införts av det västbengaliska ministeriet för handel och industri genom tillkännagivande nr 588-CI/H av den 22 juni 1999. Det har senast ersatts genom tillkännagivande nr 134-CI/O/Incentive/17/03/I av den 24 mars 2004.

(28)

Efter det att uppgifterna om den påstådda subventioneringen hade meddelats upprepade de indiska myndigheterna att de hade en rad betänkligheter vad gällde systemens utjämningsbarhet och beräkningen av subventionsbeloppen. De påpekade också än en gång att det inte var troligt att subventioneringen skulle fortsätta i det aktuella fallet. I detta sammanhang bör det noteras att dessa synpunkter inte innehåller någon ny information som skulle ändra slutsatserna i den form de framgår av denna förordning.

(29)

Tullkreditsystemet beskrivs närmare i avsnitt 4.3 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 och i avsnitt 4.3–4.4 i förfarandehandboken.

(30)

Ingen av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna erhöll några utjämningsbara förmåner genom tullkreditsystemet. Någon tilläggsanalys av systemet behövde därför inte göras i denna undersökning.

(31)

Ingen av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna erhöll några utjämningsbara förmåner genom systemet med befrielse från inkomstskatt. Någon tilläggsanalys av systemet behövde därför inte göras i denna undersökning.

(32)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beskrivs närmare i kapitel 5 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 och i kapitel 5 i förfarandehandboken.

(33)

Tillverkande exportörer, exporterande handlare som ”har anknytning till” tillverkare samt tjänsteleverantörer kan komma i fråga för detta system.

(34)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och, sedan april 2003, begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) till en reducerad tullsats eller nolltullsats. I detta syfte utfärdar de indiska myndigheterna på ansökan och mot betalning av en avgift en licens inom ramen för detta system. För att exportåtagandet skall kunna anses vara fullgjort måste företaget använda de importerade kapitalvarorna för att tillverka en viss kvantitet exportvaror under en viss period.

(35)

Innehavaren av en licens enligt detta system kan också anskaffa kapitalvarorna på den inhemska marknaden. I detta fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna ta i anspråk en rätt till tullfri import av sådana delar som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren ta i anspråk förmånen av den export som anses ha ägt rum till följd av leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

(36)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 2.1 a ii och artikel 2.2 i grundförordningen. Tullsänkningen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Tullsänkningen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(37)

Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 3.4 a i grundförordningen.

(38)

Detta system kan därför inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med led i i bilaga I till grundförordningen inte av denna typ av godkända system, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av de exporterade produkterna.

(39)

Ingen av de samarbetsvilliga exportörerna hade förvärvat några kapitalvaror under undersökningsperioden. Ett företag var dock fortsättningsvis befriat från tullar på kapitalvaror som förvärvats före undersökningsperioden till det belopp som fastställts i den ursprungliga undersökningen. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades det subventionsbelopp som erhållits under undersökningsperioden på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror fördelat över en period som avspeglade den normala avskrivningsperioden för sådana kapitalvaror för exporterande tillverkare. I enlighet med etablerad praxis justerades det på detta sätt beräknade belopp som skulle hänföras till undersökningsperioden genom tillägg av ränta under denna period för att det fulla värdet av förmånen över tiden skulle avspeglas. För beräkningen av subventionsbeloppet (täljare) drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att erhålla subventioner av från denna summa, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen. I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Det företag som fortsatte att få förmåner av systemet fick en subvention på 0,38 %.

(40)

Exportkreditsystemet beskrivs närmare i cirkulärskrivelse IECD nr 5/04.02.01/2002-03 (exportkrediter i utländsk valuta) och cirkulärskrivelse IECD nr 10/04.02.01/2003-04 (exportkrediter i rupier) som utfärdats av Indiens centralbank och riktar sig till samtliga affärsbanker i Indien.

(41)

Tillverkande exportörer och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system. Ett av de företag som samarbetade under förfarandet fick stöd från exportkreditsystemet.

(42)

Enligt detta system fastställer Indiens centralbank obligatoriska maximala räntesatser för exportkrediter, både i indiska rupier och i utländsk valuta, som affärsbanker får ta ut av en exportör. Syftet är att krediter skall göras tillgängliga för exportörer till internationellt konkurrenskraftiga nivåer. Exportkreditsystemet består av två delsystem, dels systemet med exportkredit före sändning som omfattar krediter till en exportör för finansiering av inköp, bearbetning, tillverkning, förpackning och/eller avsändning av varor före exporten, dels systemet med exportkredit efter sändning som innebär att rörelsekapitallån kan tillhandahållas med syftet att finansiera exportfordringar. Centralbanken fastställer också att en viss del av bankernas nettokredit skall gå till exportfinansiering.

(43)

Dessa cirkulärskrivelser från centralbanken innebär att exportörer kan få exportkrediter till räntesatser som är mera förmånligare än de räntesatser som gäller för vanliga affärskrediter (”kontantkrediter”) och som fastställs på rent marknadsmässiga villkor.

(44)

För det första kan de förmånliga räntesatser inom ramen för exportkreditsystemet som fastställs i centralbankens cirkulärskrivelser minska räntekostnaderna för en exportör i förhållande till sådana kreditkostnader som fastställs enbart på grundval av marknadsvillkor, och de innebär i detta fall att denna exportör erhåller en förmån enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Endast i fråga om de samarbetsvilliga exportörer för vilka sådana ränteskillnader konstaterats föreligga drogs slutsatsen att en förmån hade beviljats. Skillnaderna i räntesatserna för krediter som beviljats på basis av centralbankens cirkulärskrivelser och räntesatserna för kommersiella ”kontantkrediter” kan inte enbart förklaras av affärsbankens marknadsbeteende.

(45)

För det andra, och trots det faktum att de förmånliga räntesatserna inom ramen för exportkreditsystemet beviljas av affärsbanker, utgör denna förmån ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.1 iv i grundförordningen. Indiens centralbank är ett offentligt organ och omfattas därför av definitionen av ”offentliga myndigheter” i artikel 1.3 i grundförordningen. Den ägs till 100 % av staten, eftersträvar mål för den offentliga politiken, t.ex. penningpolitik, och dess ledning utses av de indiska myndigheterna. Centralbanken ger instruktioner till privata organ, eftersom affärsbankerna är bundna av villkoren, bl. a. de obligatoriska maximala räntesatserna för exportkrediter enligt centralbankens cirkulärskrivelser och centralbankens bestämmelser om att en viss del av affärsbankernas nettokredit måste gå till exportfinansiering. Dessa instruktioner innebär att affärsbankerna måste utföra sådana funktioner som nämns i artikel 2.1 a i i grundförordningen, i detta fall ge lån i form av förmånlig exportfinansiering. En sådan direkt överföring av medel i form av lån på vissa villkor skulle i normala fall vara en uppgift för myndigheterna och skiljer sig i praktiken egentligen inte från de offentliga myndigheternas normala praxis, i enlighet med artikel 2.1 a iv i grundförordningen. Denna subvention anses vara selektiv och utjämningsbar, eftersom de förmånliga räntesatserna bara är tillgängliga för finansiering av exporttransaktioner, och subventionen anses därför vara knuten till exportresultat enligt artikel 3.4 a i grundförordningen.

(46)

Subventionsbeloppet beräknades på grundval av skillnaden mellan den ränta som betalats för exportkrediter under översynsperioden och det räntebelopp som skulle ha betalats om samma räntesatser skulle ha tillämpats som de som gällde för normala affärskrediter till detta företag. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) på den totala exportomsättningen under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Det företag som fick förmåner från exportkreditsystemet fick en subvention på 0,1 %.

(47)

Ingen av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna erhöll några utjämningsbara förmåner genom systemet för särskilda ekonomiska zoner. Två indiska företag hade dock status som exportorienterade företag och fick utjämningsbara subventioner under undersökningsperioden. Beskrivningen och utvärderingen nedan rör därför endast systemet för exportorienterade företag.

(48)

Systemet för exportorienterade företag beskrivs närmare i kapitel 6 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 och i förfarandehandboken.

(49)

Med undantag av rena handelsföretag kan alla företag som i princip åtar sig att exportera hela sin produktion av varor eller tjänster inrättas inom ramen för systemet för exportorienterade företag. Industriföretag måste uppnå ett visst tröskelvärde i fråga om anläggningstillgångar (10 miljoner indiska rupier) för att kunna inrättas som ett exportorienterat företag.

(50)

Precis som var fallet i den ursprungliga undersökningen kan exportorienterade företag befinna sig och etableras var som helst i Indien.

(51)

En ansökan om status som ett exportorienterat företag måste innehålla uppgifter för de kommande fem åren om bl.a. planerade produktionsvolymer, prognostiserat exportvärde, importbehov och behov på den inhemska marknaden. Om myndigheterna godkänner företagets ansökan underrättas företaget om villkoren för godkännandet. Godkännandet som ett företag enligt systemet för exportorienterade företag gäller i fem år. Godkännandet kan förlängas för ytterligare perioder.

(52)

En mycket viktig skyldighet för ett exportorienterat företag är enligt dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 att uppnå nettoinkomster av utländsk valuta, dvs. att företaget under en referensperiod (fem år) uppnår ett totalt exportvärde som är högre än det totala värdet av importerade varor.

(53)

Exportorienterade företag är berättigade till följande förmåner:

(54)

Företag som omfattas av dessa system bedriver verksamhet under tullförsegling och under övervakning av tulltjänstemän i enlighet med avsnitt 65 i tullagen (Customs Act).

(55)

Dessa företag skall enligt lag föra räkenskaper över all import, förbrukning och användning av samtliga importerade material och all export i enlighet med 6.11.1 i förfarandehandboken. Dessa räkenskaper skall lämnas in regelbundet till de behöriga myndigheterna i form av kvartals- och årsvisa lägesrapporter.

(56)

Enligt punkterna 6.11.2 i förfarandehandboken är ett exportorienterat företag emellertid aldrig skyldigt att påvisa sambandet mellan varje enskild importsändning och företagets export, överföringar till andra enheter, försäljning på den inhemska marknaden eller lager.

(57)

Produkter som sålts på den inhemska marknaden avsänds och registreras genom egenhändigt intygande. Ett exportorienterat företags avsändning av exportprodukter övervakas av en tjänsteman från tull- och punktskatteförvaltningen, som arbetar permanent i företaget.

(58)

I detta fall använde två av de samarbetsvilliga exportörerna systemet för exportorienterade företag. Dessa samarbetsvilliga exportörer tillämpade systemet för att importera råmaterial och kapitalvaror utan betalning av importtullar, för att köpa varor på den inhemska marknaden utan betalning av punktskatt och få återbetalning av omsättningsskatt och för att sälja en del av tillverkningen på den inhemska marknaden. Ett av de exporterande företagen använde också systemet till att delvis erhålla återbetalning av tull som erlagts för bränsle från inhemska oljebolag. Företagen utnyttjade då samtliga förmåner som beskrivs i leden i–v i skäl 53. Undersökningen visade att de berörda exportörerna inte erhöll förmåner inom ramen för reglerna om befrielse från inkomstskatt för exportorienterade företag.

(59)

Det faktum att ett exportorienterat företag befrias från två typer av importtullar (grundläggande tull och särskild tilläggstull) samt återbetalningen av omsättningsskatt utgör finansiella bidrag från de indiska myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Statliga intäkter som skulle ha uppstått i avsaknad av detta system uteblir, vilket vidare innebär att det exportorienterade företaget får en förmån i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen, eftersom företaget sparar pengar genom att inte behöva betala normalt tillämpliga tullar och genom att återfå omsättningsskatt.

(60)

Befrielsen från punktskatt och den motsvarande importtullen (tilläggstullen) innebär dock inte att statliga intäkter uteblir som annars skulle ha uppstått. De punktskatter och tilläggstullar som betalas kan användas som kredit för avräkning av framtida tullar (det s.k. ”CENVAT-systemet”). Dessa avgifter är således inte slutgiltiga. Med hjälp av en kredit enligt CENVAT-systemet behöver slutgiltig tull bara betalas på förädlingsvärdet, inte på insatsvarorna.

(61)

Endast befrielsen från grundläggande tull, den särskilda tilläggstullen, den delvisa återbetalningen av tull som erlagts för bränsle från inhemska oljebolag och återbetalningen av omsättningsskatten utgör således subventioner enligt artikel 2 i grundförordningen. De är rättsligt sett knutna till exportresultat och anses följaktligen vara selektiva och utjämningsbara enligt artikel 3.4 a i grundförordningen. För att erhålla dessa förmåner är det i enlighet med punkt 6.1 i dokumentet om export- och importpolitiken 2002–2007 ett oeftergivligt villkor att ett exportorienterat företag syftar till export.

(62)

En av de samarbetsvilliga exportörerna påstod att kommissionen hade avvikit från argumenten i den ursprungliga undersökningen i fråga om utvärderingen av skattebefrielsen för råvaror och att endast alltför stora eftergifter kunde utjämnas. Som svar på detta är det dock värt att notera att vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningen, vid utvärderingen av det utjämningsbara beloppet, ställdes frågan om systemet med exportorienterade företag var ett godkänt restitutionssystem eller inte ”utan att det påverkar bedömningen av frågan huruvida systemet utgör ett restitutionssystem enligt bestämmelserna i grundförordningen” (9).Vid översynen undersöktes hela systemet, samt övervakningssystemet, mycket noggrant.

(63)

Undersökningen visade att subventioner dessutom inte kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. De uppfyller inte de strikta reglerna i bilaga I led h–i, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Om bestämmelserna om återbetalning av omsättningsskatt och befrielse från importtull tillämpas vid inköp av kapitalvaror strider subventionerna redan mot bestämmelserna om godkända restitutionssystem, eftersom kapitalvaror inte förbrukas i produktionsprocessen i enlighet med vad som krävs i led h (återbetalning av omsättningsskatt) och led i (eftergift av importtull) i bilaga I till grundförordningen.

(64)

Vidare har det inte kunnat fastställas att de indiska myndigheterna tillämpar ett effektivt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att kunna avgöra om tull- och/eller omsättningsskattebefriade insatsvaror förbrukades vid tillverkningen av exportprodukten och i så fall i vilka mängder (se avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Syftet med det kontrollsystem som finns är att övervaka skyldigheten att uppnå nettoinkomster av utländsk valuta och inte förbrukningen av importvaror i förhållande till produktionen av exportvaror.

(65)

Ett exportorienterat företag får sälja en betydande andel av sin tillverkning, upp till 50 % av årsomsättningen, på den inhemska marknaden. Det finns således ingen rättslig skyldighet att exportera hela den tillverkade kvantiteten av resulterande produkter. Dessa inhemska transaktioner äger dessutom rum utan en statstjänstemans övervakning och kontroll, och omfattas endast av förfarandet för eget intygande. De anläggningar hos ett exportorienterat företag som är under tullförsegling omfattas följaktligen åtminstone delvis inte av någon fysisk kontroll från de indiska myndigheternas sida. Dessa omständigheter ökar betydelsen av att det finns ytterligare kontrollmöjligheter, i synnerhet kontroll av kopplingen mellan tullfria insatsvaror och resulterande exportprodukter, för att ett system för kontroll av restitutionssystem kan sägas föreligga.

(66)

Vad beträffar ytterligare kontrollelement bör det erinras om att ett exportorienterat företag inte har någon rättslig skyldighet att påvisa sambandet mellan varje enskild importsändning och de produkter som framställs med hjälp av dessa. Endast sådana kontroller skulle kunna ge de indiska myndigheterna tillräcklig information om den slutliga bestämmelsen för insatsvaror så att de på ett effektivt sätt kan kontrollera att befrielsen från tull och omsättningsskatt inte omfattar mer än insatsvarorna för exportproduktionen. Det räcker inte med månatliga skattedeklarationer avseende försäljning på den inhemska marknaden som upprättas av företagen själva och som granskas regelbundet av de indiska myndigheterna. Syftet med de månatliga skattedeklarationerna är dessutom att övervaka punktskatterna och inte att kontrollera vart insatsvarorna går. Företagsinterna system som förs utan någon rättslig skyldighet är inte i sig tillräckliga, eftersom ett system för att kontrollera restitutionssystem måste utformas av statliga myndigheter som också kontrollerar efterlevnaden av systemet, och ett sådant system kan inte inrättas av ledningen för varje enskilt berört företag. Följaktligen fastställdes det i undersökningen att ett exportorienterat företag inte uttryckligen behöver registrera kopplingen mellan insatsvaror och resulterande produkter, eftersom Indiens utrikeshandelspolitik inte kräver det, och de indiska myndigheterna har inte inrättat något effektivt kontrollsystem för att avgöra vilka insatsvaror som förbrukas i exportproduktionen och i vilka mängder de förbrukas.

(67)

De indiska myndigheterna företog inte heller några ytterligare granskningar som grundade sig på de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). Dessutom kunde de indiska myndigheterna inte heller påvisa att det inte förekom en alltför stor eftergift av tullar.

(68)

I ljuset av det ovanstående måste företagets påstående att kommissionen hade avvikit från argumenten i den ursprungliga undersökningen i fråga om utvärderingen av skattebefrielsen för råvaror och att endast alltför stora eftergifter kunde utjämnas förkastas.

(69)

Eftersom det inte rör sig om ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution motsvarar den utjämningsbara förmånen eftergiften av de totala importtullar (grundläggande tull och särskild tilläggstull) som normalt tas ut vid import, den återbetalning av tull som erlagts för bränsle från inhemska oljebolag och den återbetalning av omsättningsskatt som skett under undersökningsperioden.

(70)

Storleken på subventionerna för exportörer som är exportorienterade företag beräknades på grundval av de icke uttagna importtullarna (grundläggande tull och särskild tilläggstull) på importerade råmaterial till det exportorienterade företaget som helhet, den omsättningsskatt som återbetalats och den återbetalning av tullar som erlagts för bränsle som förvärvats i hemlandet under undersökningsperioden. För beräkningen av subventionsbeloppet (täljare) drogs sådana avgifter, som var nödvändiga för att erhålla subventioner, av från denna summa, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över lämplig exportomsättning under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionerna var knutna till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. De på detta sätt beräknade subventionsmarginalerna uppgick till 0,9 % och 5,8 % för de båda företagen.

(71)

Kapitalvaror ingår inte fysiskt i de färdiga varorna. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades förmånen för de undersökta företagen på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror fördelat över en period som avspeglade den normala avskrivningsperioden för sådana kapitalvaror i de undersökta företagen. Denna normala avskrivningsperiod fastställdes på grundval av de båda samarbetsvilliga exportörernas nuvarande avskrivningsperioder, dvs. 18 år. Det sålunda beräknade beloppet, som skall fördelas över undersökningsperioden, justerades genom tillägg av ränta under denna period i syfte att avspegla värdet av förmånen över tiden och således fastställa det fulla värdet av förmånen enligt detta system för mottagaren. I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över lämplig exportomsättning under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionerna var knutna till exportresultatet och inte beviljades på grundval av de tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteterna. De på detta sätt beräknade subventionsmarginalerna uppgick till 1,8 % och 0,4 % för de båda företagen.

(72)

För de berörda företagen uppgick den sammanlagda subventionsmarginalen enligt systemet med exportorienterade företag till 2,7 % och 6,2 %.

(73)

Systemet med förhandslicenser beskrivs närmare i avsnitten 4.1–4.1.14 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 och i kapitel 4.1–4.30 i förfarandehandboken.

(74)

Systemet med förhandslicenser består av sex delsystem, som beskrivs närmare nedan. Delsystemen skiljer sig åt bl.a. vad beträffar vilka företag och verksamheter som omfattas. Tillverkande exportörer och exporterande handlare som ”har anknytning till” tillverkare har tillgång till förhandslicenser för fysisk export och förhandslicenser för årligt behov. Tillverkande exportörer som levererar till en slutgiltig exportör har tillgång till förhandslicenser för mellanliggande leverans. Huvudleverantörer som levererar till företag som ingår i de kategorier av ”leverans likställd med export” som nämns i punkt 8.2 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009, t.ex. leverantörer till exportorienterade företag, har tillgång till förhandslicenser för leverans likställd med export. Slutligen har mellanliggande leverantörer till tillverkande exportörer rätt till förmåner från leveranser likställda med export inom ramen för delsystemen med dokument för förhandsbefrielse och med ömsesidig inhemsk remburs.

(75)

Förhandslicenser kan utfärdas i fråga om följande:

(76)

Det fastställdes att endast en samarbetsvillig exportör under undersökningsperioden erhöll förmåner knutna till den berörda produkten från tre av delsystemen, nämligen förhandslicenser för fysisk export, dokument för förhandsbefrielse och förhandslicenser för leverans likställd med export. Det är således inte nödvändigt att fastställa huruvida systemen med det årliga behovet, mellanliggande leveranser och ömsesidig inhemsk remburs är utjämningsbara.

(77)

För att det skall vara möjligt för de indiska myndigheterna att företa kontroller har en licenshavare rättslig skyldighet att i ett särskilt format korrekt redovisa förbrukningen och användningen av importerade varor per licens (se kapitel 4.30 i och tillägg 23 till förfarandehandboken), dvs. ett register över den faktiska förbrukningen (nedan kallat ”register enligt tillägg 23”). Från och med maj 2005 måste registret enligt tillägg 23 inte enbart bevaras av ett företag utan också undertecknas av en auktoriserad revisor och sändas till de indiska myndigheterna. Skyldigheten att uppvisa register enligt tillägg 23 tillämpas på licenser som utfärdats efter det att de nya bestämmelserna trädde i kraft i maj 2005. Det praktiska genomförandet av detta nya system har därför inte kunnat granskas eftersom det inte fanns någon rapport om dessa licenser då undersökningen gjordes.

(78)

När det gäller delsystemen i, iv och v som beskrivs ovan fastställer de indiska myndigheterna volymen och värdet av vad som får importeras och av vad som måste exporteras (inklusive leverans likställd med export) och anger detta på licensen. Dessutom skall myndigheternas tjänstemän vid import- och exporttillfällena dokumentera transaktionerna i licensen. Den importvolym som tillåts inom ramen för detta system fastställs av de indiska myndigheterna på grundval av standardnormer för input/output. Standardnormer för input/output finns för flertalet produkter, även den berörda produkten, och offentliggörs i förfarandehandboken (volym II).

(79)

Importerade insatsvaror får inte överföras och måste användas för att tillverka den resulterande exportprodukten. Skyldigheten att exportera måste fullgöras inom en viss tidsfrist efter licensens utfärdande (18 månader med möjlighet till två förlängningar på sex månader vardera).

(80)

En innehavare av en förhandslicens som avser att anskaffa insatsvaror från inhemska källor i stället för att direktimportera dem har möjlighet att göra detta med hjälp av dokument för förhandsbefrielse. I sådana fall godkänns förhandslicenserna som dokument för förhandsbefrielse och gottskrivs den inhemska leverantören vid leverans av de varor som anges i dessa.

(81)

Under översynen fastställdes det att de insatsvaror som de samarbetsvilliga exportörerna importerat tullfritt inom ramen för de olika delsystemen och den tillåtna importmängden enligt standardnormerna för input/output överskred den mängd material som de behövde för att tillverka motsvarande referenskvantitet av resulterande exportprodukter. Standardnormerna för input/output för den berörda produkten var följaktligen inte korrekta.

(82)

Befrielsen från importtull utgör en subvention i enlighet med artikel 2.1 a ii och artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna som innebär att de undersökta exportörerna beviljas en förmån.

(83)

Systemet med förhandslicenser för fysisk export är dessutom klart och tydligt rättsligt knutet till ett exportresultat och anses därför vara selektivt och utjämningsbart i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för dessa system om det inte åtar sig att exportera.

(84)

Systemet med förhandslicenser för leverans likställd med export är faktiskt knutet till exportresultat. Det användes av endast ett företag i mindre utsträckning och då endast vid leveranser till exportorienterade företag eller företag i särskilda ekonomiska zoner, båda kategorier som nämns i punkt 8.2 b i dokumentet om export- och importpolitiken 2002–2007. Detta företag uppgav att dess kunder i slutändan exporterade den berörda produkten. Enligt punkt 6.1 i dokumentet om export- och importpolitiken 2002–2007 syftar systemet med exportorienterade företag/särskilda ekonomiska zoner till export. En inhemsk leverantör erhåller således förmåner inom ramen för systemet med förhandslicenser för leverans likställd med export, eftersom de indiska myndigheterna förväntar sig att en exportör som är belägen i ett område för exportorienterade företag/en särskild ekonomisk zon senare skall få exportinkomster. Enligt artikel 3.4 a i grundförordningen skall en subvention anses vara knuten till exportresultat om omständigheterna visar att beviljandet av subventionen, även om denna rättsligt sett inte är knuten till exportresultatet, rent faktiskt är knutet till verkliga eller förväntade exportintäkter.

(85)

I detta fall använde det samarbetsvilliga företaget inte förhandslicenser för att importera tullfria importvaror. I stället erhöll företaget en förmån genom att skaffa råvaror från inhemska leverantörer genom att omvandla licenserna till dokument för förhandsbefrielse. Enligt detta system är det leverantören i stället för den slutgiltiga exportören som är befriad från skatter och tullar i form av tullrestitution/återbetalning av tull. Skatter och tullar kan återbetalas såväl för inhemska insatsvaror som för importerade insatsvaror. Undersökningen visade att prisskillnaden var stor mellan råvaror som skaffats genom inhemska icke-närstående leverantörer med hjälp av systemet med dokument för förhandsbefrielse och råvaror som skaffats genom inhemska leverantörer utan licens. Förmånen att befrias från tullar och skatter tog sig uttryck i att leverantören tillämpade lägre priser för de företag som använde råvarorna och som omfattades av detta förfarande. Företaget kunde göra en klar skillnad mellan inköpspriserna för råvaror med hjälp av licensen och det pris som betalades för samma råvaror utan licens. Företaget definierade den förmån som det erhållit på detta sätt som skillnaden mellan det pris som betalats för leveranser med hjälp av dokument för förhandsbefrielse och det pris som betalats för leveranser som skaffats utan licens.

(86)

Inget av de tre delsystem som använts i detta fall kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Delsystemen uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Även om de indiska myndigheterna påpekade att systemet ändrats i maj 2005 bör det noteras att ändringarna inte påverkade systemen under undersökningsperioden eftersom det nya kontrollsystemet inte införts till fullo. Oberoende av de eventuella ändringar som de indiska myndigheterna gjort till kontrollsystemet visade undersökningen att de indiska myndigheterna inte tillämpade sitt kontrollsystem effektivt under undersökningsperioden. Inte heller tillämpade de förfaranden för att kunna avgöra om insatsvaror förbrukades vid tillverkningen av exportprodukten och i så fall i vilka mängder (se avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Standardnormerna för input/output för den berörda produkten var inte tillräckligt exakta och överskattade förbrukningen av råvaror. Undersökningen visade att standardnormerna för input/output håller på att ändras för att bättre återspegla förbrukningen av insatsvaror, men dessa nya standardnormer var inte gällande under undersökningsperioden. Det bekräftas således att standardnormerna för input/output i sig själva inte kan betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen, eftersom dessa överdrivet generösa standardnormer inte gör det möjligt för de indiska myndigheterna att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilken mängd insatsvaror som faktiskt förbrukats i exportproduktionen. De indiska myndigheterna utförde vidare inte någon effektiv kontroll grundad på ett korrekt fört register över förbrukningen enligt tillägg 23 (tidigare tillägg 18) av de licenser som användes under undersökningsperioden. De företog inte heller några ytterligare granskningar som grundade sig på de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen), och de kunde inte heller påvisa att det inte förekom en alltför stor eftergift av importtullar.

(87)

Dessa tre delsystem är således utjämningsbara.

(88)

Eftersom godkända restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution saknas har subventionsbeloppet, såsom företaget visade, fastställts på grundval av skillnaden i pris mellan samma råvaror som skaffats med eller utan licens.

(89)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den totala exportomsättningen (nämnare), eftersom subventionerna var knutna till exportresultatet och inte beviljades på grundval av de tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteterna.

(90)

Ett företag erhöll förmåner genom detta system under undersökningsperioden och fick subventioner på 20,9 %.

(91)

Ingen av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna erhöll några utjämningsbara förmåner genom Gujarats system för befrielse från försäljningsskatt eller Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt. Någon tilläggsanalys av systemet behövde därför inte göras i denna undersökning.

(92)

En detaljerad beskrivning av Västbengalens incitamentsystem finns i tillkännagivande nr 588-CI/H av den 22 juni 1999 utfärdat av det västbengaliska ministeriet för handel och industri. Det har senast ersatts genom tillkännagivande nr 134-CI/O/Incentive/17/03/I av den 24 mars 2004. Systemet gav mottagaren vissa förmåner, såsom anstånd med betalningen av omsättningsskatten, subventioner för installering av kapitalvaror och utvecklingssubventioner. Undersökningen visade att ett företag tidigare hade fått förmåner av dessa system. Effekterna av dessa förmåner var dock försumbara under undersökningsperioden. Någon tilläggsanalys av systemen behövde därför inte göras i denna undersökning.

(93)

I syfte att uppmuntra spridningen av industrier i Maharashtra till mindre utvecklade områden i delstaten har delstatsregeringen i Maharashtra sedan 1964 beviljat nya eller expanderande anläggningar inrättade i delstatens utvecklingsregioner stimulansåtgärder. Systemet har ändrats flera gånger sedan det infördes; 2001 års system var i kraft från och med den 1 april 2001 till och med den 31 mars 2006, varefter det förlängdes med ett år till den 31 mars 2007. Det stimulanssystem som tillämpas av delstatsregeringen i Maharashtra består av flera delsystem varav de viktigaste är återbetalning av lokal skatt (octroi tax), befrielse från skatt på elektricitet och befrielse från lokal omsättningsskatt som upphörde att gälla den 24 oktober 2004. Undersökningen visade att det enda delsystem som användes av en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna var befrielsen från lokal omsättningsskatt.

(94)

För att kunna komma i fråga för stöd måste företagen i regel investera i mindre utvecklade områden, antingen genom att inrätta nya industrianläggningar eller genom att göra storskaliga kapitalinvesteringar för att expandera eller diversifiera en befintlig industrianläggning. Dessa områden delas in i olika kategorier beroende på deras ekonomiska utveckling (t.ex. föga utvecklade områden, mindre utvecklade områden och minst utvecklade områden). Huvudkriteriet för fastställande av stimulansåtgärdernas omfattning är det område inom vilket företaget är placerat eller kommer att placeras samt storleken på investeringen.

(95)

Enligt systemet för befrielse från lokal omsättningsskatt som upphörde att gälla i oktober 2004 behövde angivna enheter inte debitera någon omsättningsskatt för sin försäljning. På ett motsvarande sätt behövde angivna enheter inte betala lokal omsättningsskatt för sina inköp av varor från leverantörer som också omfattas av systemet. Medan befrielsen i fråga om försäljningstransaktionerna inte medför någon förmån för den angivna säljande enheten innebär befrielsen i fråga om inköpstransaktionen emellertid att den angivna köpande enheten beviljas en förmån. Undersökningen fastställde att det berörda företaget var befriat från omsättningsskatt till den 24 oktober 2006.

(96)

Maharashtras stimulanssystem innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 2.1 a ii och artikel 2.2 i grundförordningen. Det undersökta delsystemet utgör ett finansiellt bidrag från delstatsregeringen i Maharashtra, eftersom de innebär att delstaten förlorar inkomster som den annars skulle ha fått. Vidare innebär denna befrielse respektive återbetalning att företaget beviljas en förmån, eftersom dess likviditet förbättras.

(97)

Delsystemet är endast öppet för företag som har investerat inom vissa avgränsade geografiska områden under delstaten Maharashtras överhöghet. Det är inte tillgängligt för företag belägna utanför dessa områden. Förmånsnivån är olika beroende på vilket område det gäller. Systemet är selektivt i enlighet med artikel 3.2 a och artikel 3.3 i grundförordningen och därför utjämningsbart.

(98)

När det gäller befrielsen från omsättningsskatt beräknades subventionsbeloppet på grundval av den omsättningsskatt som normalt skulle ha betalats under undersökningsperioden men som inte behövde betalas enligt detta system. Eftersom systemet för befrielse från omsättningsskatt upphörde att gälla den 24 oktober 2004 beaktades endast obetalda skatter mellan den 1 oktober 2004 och den 24 oktober 2004, eftersom endast denna period ingick i undersökningsperioden. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) över företagets totala omsättning under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionerna inte var knutna till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Under undersökningsperioden hade ett företag fått förmåner från delsystemet. Subventionsbeloppet var dock mindre än 0,1 %, med andra ord försumbart.

(99)

För de undersökta exporterande tillverkarna varierar de utjämningsbara subventionernas storlek enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckta i procent av värdet, mellan 2,7 % och 20,9 %.

(100)

Även om samarbetsviljan var hög med tanke på exportandelen till gemenskapen bör det noteras att flera exporterande tillverkare inte tog del i förfarandet, inklusive exporterande tillverkare med den högsta subventionsmarginalen i den ursprungliga undersökningen. De icke-samarbetsvilliga indiska tillverkarnas kapacitet och produktion är betydande och det är också troligt att dessa exporterande tillverkare kommer att fortsätta att erhålla förmåner från de undersöka subventionssystemen i åtminstone lika hög utsträckning som enligt den ursprungliga undersökningen.

(101)

I enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida ett upphörande av gällande åtgärder sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande subventionering.

(102)

Det fastställdes att indiska exportörer av den berörda produkten fortsatte att erhålla utjämningsbara subventioner från de indiska myndigheterna under undersökningsperioden (se skälen 21–100). De subventionsmarginaler som konstaterades under översynen är högre än de som fastställdes under den ursprungliga undersökningen, med undantag av en exporterande tillverkare. De berörda subventionssystemen ger återkommande förmåner och det finns inget som tyder på att dessa program kommer att avvecklas inom överskådlig tid. Eftersom det saknas uppgifter om hur ändringen av kontrollsystemet för förhandslicenser kommer att genomföras i praktiken kan inga slutsatser dras om de eventuella effekterna av dessa förändringar. Exportörerna av produkten kommer därför att fortsätta att få utjämningsbara subventioner. Varje exportör är berättigad till subventioner från flera av subventionsprogrammen. Under dessa omständigheter ansågs det rimligt att dra slutsatsen att subventioneringen troligen kommer att fortsätta i framtiden.

(103)

Eftersom det har visats att subventioneringen fortsatte under undersökningsperioden och troligen kommer att fortsätta i framtiden är frågan om sannolikheten för återkommande subventionering irrelevant.

(104)

PET-plast tillverkas i gemenskapen av följande företag:

(105)

Den PET-plast som tillverkas av alla dessa företag utgör gemenskapens totala tillverkning i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen.

(106)

Kommissionen undersökte om de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna som begärde eller stödde en begäran om översyn vid giltighetstidens utgång stod för en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av PET-plast. De svarade för 88 % av den sammanlagda gemenskapsproduktionen av PET-plast. De gemenskapstillverkare som inte samarbetade till fullo uteslöts från definitionen av gemenskapsindustrin. Kommissionen ansåg därför att de tolv till fullo samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna representerade gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 9.1 och 10.8 i grundförordningen. I de ursprungliga undersökningarna svarade gemenskapsindustrin för över 85 % av den totala produktion av PET-plast i EU vid den tiden.

(107)

Följande tolv gemenskapstillverkare utgör gemenskapsindustrin:

(108)

Förbrukningen i EU fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym, uppskattningar av andra gemenskapstillverkares försäljning på EU-marknaden baserade på uppgifter i klagomålsskedet och uppgifter från Eurostat om all import till EU från tredjeländer.

(109)

Mellan 2002 och undersökningsperioden steg EU:s förbrukning av den berörda produkten stadigt och nådde totalt 2 400 000 ton under undersökningsperioden. Den sammanlagda ökningen under perioden var 18 %. Ökningen berodde delvis på nya användningsområden (bl. a. öl- och vinflaskor) och delvis på att förbrukningen steg i anslutningsländerna.

Tabell 1

(110)

Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade den sammanlagda importen från Indien med 13 %. Medan importen minskade med 17 % mellan 2002 och 2003 ökade den med 100 procentenheter 2004 och minskade igen under undersökningsperioden till ca 6 800 ton, dvs. med omkring 70 procentenheter. Importpriserna steg med 5 procentenheter 2003, och med ytterligare 3 och 7 procentenheter 2004 och under undersökningsperioden. Denna pristrend återspeglar endast delvis den kraftiga ökningen av kostnaderna för råvaror. Marknadsandelen för de indiska importerna förblev relativt liten under skadeundersökningsperioden, med andra ord 0,3 % 2002, 0,2 % 2003, 0,5 % 2004 och 0,3 % under undersökningsperioden.

Tabell 2

(111)

Importvolymen från andra tredjeländer ökade med 25 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Ökningen var som störst 2003, då importen ökade med 41 procentenheter. Efter det att antidumpningsåtgärder infördes på kinesisk export 2004 minskade importen med 14 procentenheter 2004 och med ytterligare 2 procentenheter under undersökningsperioden. För marknadsandelarna uppvisades en liknande trend och de ökade från 15,9 % 2002 till 20,6 % 2003, till 18,5 % 2004 och till 16,9 % under undersökningsperioden. Marknadsandelsökningen var lägre än importökningen i absoluta tal till följd av ökad förbrukning. Importpriserna var i genomsnitt konstant lägre än EU-priserna mellan 2002 och 2004. Endast under undersökningsperioden var de något högre än gemenskapsindustrins priser.

Tabell 3

(112)

I början av undersökningen planerades ett stickprovsförfarande för gemenskapstillverkarna, men eftersom de var så få, beslutade man att ta med allihop. Skadorna har alltså utvärderats på grundval av information som samlats in inom hela gemenskapsindustrin.

(113)

I enlighet med artikel 8.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(114)

Gemenskapsindustrins tillverkning ökade med 20 % mellan 2002 och undersökningsperioden, från ca 1 465 000 ton 2002 till ca 1 760 000 ton under undersökningsperioden. Den årliga ökningen var 4,8 % 2003 och 4,6 % 2004. Ökningen fortsatte under undersökningsperioden, då produktionen steg med 150 000 ton, dvs. med 10,8 %. Ökningen berodde på den omstrukturering som industrin gjorde för att bättre kunna kontrollera produktionskostnaderna och på så sätt dra nytta av stigande förbrukning på EU-marknaden som, enligt ovan, ökade med 19 % mellan 2002 och undersökningsperioden (från 2 miljoner ton 2002 till 2,4 miljoner ton under undersökningsperioden).

Tabell 4

(115)

Produktionskapaciteten ökade med 22 % mellan 2002 och undersökningsperioden, med andra ord från 1 760 000 ton 2002 till 2 156 000 ton under undersökningsperioden. Ökningen var kraftigast under undersökningsperioden, då produktionskapaciteten ökade med 300 000 ton, dvs. 16,7 % jämfört med 2004. Den kraftiga ökningen av produktionskapaciteten motsvarade produktionsökningen under samma period (se skäl 114 ovan). Ökningen i produktionskapaciteten berodde på ökade investeringar i produktionslinjer för att göra det möjligt att dra nytta av den växande marknaden. Kapacitetsutnyttjandet ökade med 4 procentenheter 2003, hölls på denna nivå 2004 och sjönk sedan under undersökningsperioden med 5 procentenheter till 82 %. Minskningen mellan 2004 och undersökningsperioden berodde på att produktionskapaciteten ökat kraftigt under denna period. En högre produktionsvolym under undersökningsperioden sammanföll därför med ett lägre kapacitetsutnyttjande jämfört med 2004.

Tabell 5

(116)

Den volym som gemenskapsindustrin sålde på EU-marknaden ökade med 21 % mellan 2002 och undersökningsperioden. En ökning på 2 % 2003 följdes av en ökning på 8 % 2004 och 11 % under undersökningsperioden. Trots ökande försäljning till följd av ökad förbrukning föll gemenskapsindustrins marknadsandel med 4 procentenheter 2003 och steg sedan gradvis med 5 procentenheter 2004 och 1 procentenhet under undersökningsperioden till följd av ökad förbrukning.

Tabell 6

(117)

Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade med 2 procentenheter överlag under skadeundersökningsperioden, vilket visar att gemenskapsindustrin inte växte i samma takt som förbrukningen på hela marknaden.

(118)

Antalet anställda i gemenskapsindustrin ökade under skadeundersökningsperioden med 18 %. Den kraftigaste ökningen ägde rum 2003 (11 procentenheter) och 2004 (ytterligare 6 procentenheter). Ökningstendensen fortsatte under undersökningsperioden men uppgick då till endast 2 procentenheter. Denna ökning på 18 % under hela perioden hänger samman med produktionsnivån som ökade med 20 %.

Tabell 7

(119)

Gemenskapsindustrins produktivitet, mätt i produktion i ton per anställd och år, ökade totalt sett under hela skadeundersökningsperioden. Efter att inledningsvis ha minskat med 6 % 2003 jämfört med 2002 stannade produktiviteten på denna nivå 2004. Produktiviteten under undersökningsperioden ökade avsevärt med mer än 8 % jämfört med 2004, en period då produktionen ökade avsevärt.

Tabell 8

(120)

Produktionen av PET-flingor är en kapitalintensiv industri. Arbetskostnadernas inverkan på den totala produktkostnaden är därför begränsad. Under undersökningsperioden ökade lönerna med 12 %, medan den totala produktionskostnaden ökade med 20 %. En annan viktig faktor är lönekostnaden beräknad per varje producerat ton. Under undersökningsperioden minskade kostnaderna med 6 %.

Tabell 9

(121)

Försäljningspriserna per enhet ökade från 924 EUR/ton 2002 till 1 058 EUR/ton under undersökningsperioden. Den allmänna tendensen var stigande, 15 % under hela perioden. Ökningen är i stor utsträckning en följd av ökningen i priset på råvaror som i sin tur beror på de dyrare oljepriserna. Trots att gemenskapsindustrin höjde priserna kunde den inte överföra ökningen till senare led och till fullo kompensera för ökade råvarupriser i försäljningspriset. Detta berodde i huvudsak på att råvarupriserna ökade mer än priset på PET-plast. För att behålla sin marknadsandel kunde gemenskapsindustrin endast i måttlig utsträckning höja sina priser, och levde alltså under prispress.

Tabell 10

(122)

Mot bakgrund av att det behövs ca. 850 kg renad tereftalsyra och 350 kg monoetylenglykol (huvudråvarorna) för att producera 1 ton PET-plast, ökade kostnaderna för råvarorna (renad tereftalsyra och monoetylenglykol) betydligt med 67 % respektive 31 % mellan 2002 och undersökningsperioden då de nådde en nivå på 770 EUR/ton (renad tereftalsyra) och 721 EUR/ton (monoetylenglykol) (genomsnittet under undersökningsperioden). Visserligen kunde en lindrig prisnedgång noteras under det tredje kvartalet 2005 då priserna för tereftalsyra sjönk till 700 EUR/ton och priserna för monoetylenglykol låg stilla, men det bör påpekas att råvarorna förvärvas på förhand på grundval av långfristiga kontrakt. Trots den lindriga prisnedgången i priserna för tereftalsyra vid slutet av undersökningsperioden känner gemenskapsindustrin därför fortfarande av följderna av den kraftiga kostnadsökningen. På grund av situationen på världsoljemarknaden kan priserna på råvaror för produktion av PET-plast dessutom ändras på ett oförutsägbart sätt, men de kommer troligtvis att stanna kvar på en hög nivå. Alla dessa faktorer bidrar till att gemenskapens tillverkare av PET-plast blir allt mer sårbara. Det bör dock noteras att huvudråvarorna är produkter med vilka handel sker på en global nivå, och effekterna borde därför vara desamma för de indiska exporterande tillverkarna.

Tabell 11

(123)

Som en jämförelse var den genomsnittliga enhetskostnaden per ton PET-flingor som producerats av gemenskapsindustrin följande:

Tabell 12

(124)

Under skadeundersökningsperioden fortsatte huvudråvarorna att öka (tereftalsyra med 67 % och monoetylenglykol med 31 %), såsom framgår av tabell 11 och 12, medan den totala produktionskostnaden steg med endast 21 %. Såsom framgår av tabell 10 har priserna endast ökat med 15 % till följd av att gemenskapsindustrin inte kunde överföra ökningen till senare led och till fullo återspegla ökningen av råvarupriserna i sina försäljningspriser.

(125)

Lagervolymen minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden, dvs. mellan 2002 och undersökningsperioden. Men precis som i de ursprungliga undersökningarna kunde lagervolymen inte uppfattas som någon viktig indikator på gemenskapsindustrins produktion av PET-plast, eftersom PET-marknaden varierar säsongartat under året. Lagren utgör 5-6 % av den totala produktionen.

Tabell 13

(126)

Lönsamheten från försäljningen är den vinst som genereras genom försäljning av den berörda produkten i gemenskapen. Avkastningen på totalt kapital och kassaflödet har i enlighet med artikel 8.8 i grundförordningen endast beräknats på den minsta produktgrupp som inbegriper den motsvarande produkten. Avkastningen på investeringar har vidare beräknats på grundval av avkastningen på totalt kapital, eftersom denna anses mera relevant för analysen av utvecklingen.

Tabell 14

(127)

Till följd av prispressen som började 2002 och som sammanföll med en kraftig ökning av dumpad import från Kina, Taiwan, Malaysia, Korea och Australien (fram till 2004) samt till följd av subventionerade importer från Indien förvärrades den ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin och förvandlades till förluster 2003. Efter en liten återhämtning 2004 till följd av antidumpningsåtgärder som infördes mot Kina och Australien ökade förlusterna till – 3,2 % under undersökningsperioden. Man kan alltså konstatera att trenden är klart nedåtgående.

(128)

Trenderna för avkastning på totalt kapital och kassaflödet utvecklades på samma sätt. Situationen var relativt god 2002, försämrades snabbt 2003, återhämtade sig något 2004 och försämrades igen under undersökningsperioden.

(129)

Investeringarna användes delvis till att öka kapaciteten och delvis till att förbättra produktionsprocessen. Större delen gjordes 2004 och under undersökningsperioden, vilket sammanföll med kapacitetsökningen och målet att slå vakt om marknadsandelar i ett sammanhang som kännetecknades av ökande förbrukning. Den nuvarande situationen inom gemenskapsindustrin och utvecklingen av EU:s marknad och världsmarknaderna för PET-plast till följd av en bristande lönsamhet sporrade inte till stora investeringar. Gemenskapstillverkarna lyckades visserligen ibland anskaffa kapital (särskilt från närstående företag) men den bristande lönsamheten för PET-plast uppmuntrade inte till investeringar och i vissa fall sköts beslutet upp.

(130)

Med hänsyn till hur priskänslig marknaden är för denna produkt kan verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska subventionsmarginalen för indiska importer inte anses vara försumbara. Det bör noteras att denna indikator är mer relevant då man undersöker sannolikheten för återkommande skada. Om åtgärderna skulle upphöra att gälla är det troligt att de subventionerade importerna skulle komma tillbaka i sådana volymer och till sådana priser att verkningarna av subventionsmarginalens storlek skulle bli betydande.

(131)

Även om de ovan undersökta indikatorerna visar att det har skett en viss förbättring av vissa ekonomiska indikatorer inom gemenskapsindustrin sedan de slutgiltiga utjämningsåtgärderna infördes 2001 är dessa indikatorer även ett bevis på att denna industri fortfarande är bräcklig och sårbar.

(132)

Den fortlöpande ökningen av förbrukningen, som delvis berodde på nya användningsområden (bl.a. öl- och vinflaskor) och delvis på ökad förbrukning i anslutningsländerna, tvingade gemenskapsindustrin att öka kapaciteten och produktionen för att inte förlora marknadsandelar. Detta krävde omfattande omstrukturering som åtföljdes av ständiga ägarbyten 2004 och under undersökningsperioden. Samtidigt ökade man i allmänhet antalet produktionslinjer för att svara mot större förbrukning och kunna dra nytta av stordriftsfördelar. Vissa ekonomiska indikatorer, dvs. förbrukning, produktionskapacitet, tillverkning, försäljning inom EU och sysselsättning, visade en positiv utveckling. Dessutom steg försäljningspriset också under skadeundersökningsperioden. Alla de ovan beskrivna omstruktureringsansträngningarna kunde dock inte motverka effekterna av den fortgående och kraftiga höjningen av råvarupriserna under skadeundersökningsperioden. De högre råvarukostnaderna kunde inte föras över till ett senare led i tillräcklig utsträckning för att bibehålla en viss lönsamhetsnivå. Detta ledde till kraftigt minskad lönsamhet. Den minskade från 2,7 % i vinst 2002 till 3,2 % i förlust under undersökningsperioden. Liknande negativa trender kunde observeras för avkastningar på investeringar och kassaflödet.

(133)

Detta sammanföll med lägre priser på import från det berörda landet som tydligt utövade avsevärd prispress på gemenskapsindustrins priser. Eftersom de subventionerade importerna dock var små inom ramen för denna översyn vid giltighetstidens utgång ligger blickpunkten på sannolikheten för återkommande skada. Trots att produktionen, försäljningen och försäljningspriset uppenbart utvecklades i en positiv riktning försämrades den övergripande ekonomiska situationen i gemenskapen, vilket framgår av den negativa utvecklingen när det gäller exportförsäljning, produktionskostnad, avkastning på investeringar och kassaflöde (från 2,7 % i vinst 2002 till 3,2 % i förlust under undersökningsperioden).

(134)

Om man jämför dessa utvecklingstendenser med dem som beskrivs i de förordningar genom vilka provisoriska och slutgiltiga utjämningsåtgärder infördes blir resultatet av bedömningen återigen blandat. När det gäller marknadsandel förlorade gemenskapsindustrin en procentenhet mellan 2002 och undersökningsperioden, medan den vann fem procentenheter under de fyra år som föregick antagandet av de slutgiltiga utjämningsåtgärderna. Å andra sidan var gemenskapsindustrins lönsamhet mindre negativ under undersökningsperioden än innan de slutgiltiga utjämningsåtgärderna infördes. Trots en tydligt positiv utveckling för vissa skadeindikatorer ligger gemenskapsindustrin således fortfarande långt under de nivåer man hade förväntat sig, om den till fullo hade återhämtat sig från den skada som upptäcktes i de ursprungliga undersökningarna.

(135)

Följaktligen dras slutsatsen att gemenskapsindustrins situation har förbättras något jämfört med perioden före införandet av åtgärder, men att den fortfarande är mycket bräcklig och sårbar. Vidare tillät prispressen från importen från det berörda landet inte gemenskapsindustrin att kompensera prishöjningen på råvaror fullt ut via försäljningspriset.

(136)

Man kunde konstatera att det genomsnittliga exportpriset för den indiska försäljningen till länder som inte var medlemmar i EU var betydligt lägre än det genomsnittliga exportpriset till gemenskapen och även lägre än priserna på hemmamarknaden. Den indiska exportören sålde stora mängder till länder som inte var medlemmar i EU och denna försäljning utgjorde mer än 95 % av den sammanlagda exportförsäljning. Det ansågs därför att om åtgärderna upphörde skulle detta stimulera de indiska exportörerna att dirigera om stora mängder av exporten från andra tredjeländer till den mer attraktiva EU-marknaden till prisnivåer som, även om de höjdes, troligen fortfarande skulle vara lägre än de nuvarande priserna på exporten till gemenskapen.

(137)

Såsom konstateras i skäl 140 har de exporterande tillverkarna i Indien möjlighet att öka sina exportvolymer till EU-marknaden. Indiens produktionskapacitet ökade kraftigt, från 330 000 ton 2003 till 600 000 ton 2005. Enligt marknadsprognoserna kommer produktionskapaciteten att öka med ytterligare 220 000 ton 2008. År 2005 uppgick försäljningen på hemmamarknaden till 220 000 ton och exporten till 290 000 ton (inklusive 6 831 ton till EU). På grundval av de uppgifter som finns tillgängliga beräknas den nuvarande reservkapaciteten stiga till ca 90 000 ton, vilket måste betraktas som en betydande mängd, eftersom den utgör ca 4 % av den nuvarande gemenskapsförbrukningen. Denna uppskattning bekräftas av resultaten från de samarbetsvilliga indiska tillverkarna som hade betydande outnyttjad kapacitet.

(138)

Vad gällde lagernivåerna visade undersökningen att de samarbetsvilliga indiska tillverkarnas lagernivåer inte var betydelsefulla. Det bör dock noteras att lagernivåerna inte är en betydelsefull faktor eftersom marknaden för PET-plast är beroende av konjunkturerna.

(139)

Avslutningsvis kan man säga att det finns en risk för att betydande exportvolymer överförs till EU även om importen till EU var låg.

(140)

Tillverkarna i det berörda landet har därför möjlighet att öka och/eller dirigera om sina exportvolymer till gemenskapens marknad. Det framgick av undersökningen att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna sålde den berörda produkten till ett lägre pris än gemenskapsindustrins pris. Det är högst troligt att de kommer att fortsätta att ta ut dessa låga priser eller till och med sänka dem i överensstämmelse med de lägre priser som tas ut i resten av världen, så som nämns i skäl 137, även i syfte att återta de marknadsandelar som de förlorade innan åtgärderna infördes. Ett sådant prisbeteende, i förening med den kapacitet som exportörerna i det berörda landet har att leverera betydande kvantiteter av den berörda produkten till EU-marknaden, skulle med all sannolikhet förstärka den nedåtgående pristrenden på marknaden sannolikt med negativa verkningar för gemenskapsindustrins ekonomiska situation som följd.

(141)

Såsom har framgått är gemenskapsindustrin fortfarande sårbar och bräcklig. Det är troligt att om gemenskapsindustrin utsattes för ökad import till subventionerade priser från det berörda landet skulle detta resultera i att dess försäljning, marknadsandel och försäljningspriser och därigenom även den ekonomiska situationen skulle försämras och uppnå de nivåer som konstaterades i den ursprungliga undersökningen. På grundval av detta dras därför slutsatsen att ett upphävande av åtgärderna med all sannolikhet skulle leda till att den redan bräckliga situation som gemenskapsindustrin befinner sig i skulle försämras och att skadan för gemenskapsindustrin till och med skulle bli större.

(142)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att importpriserna med all sannolikhet skulle vara lägre på EU-marknaden utan antisubventionsåtgärderna, eftersom tillverkarna i Indien förmodligen skulle försöka öka sina marknadsandelar. Ett sådant prisbeteende, i förening med de indiska exporterande tillverkarnas möjligheter att sälja betydande kvantiteter PET-plast på EU-marknaden skulle med all sannolikhet leda till ytterligare prispress och inverka negativt på gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(143)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersöktes det huruvida bibehållande av de gällande antisubventionsåtgärderna skulle strida mot gemenskapens intresse som helhet. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen. Denna undersökning analyserar en situation i vilken antisubventionsåtgärder redan tillämpas och gör det möjligt att bedöma om de gällande antisubventionsåtgärderna eventuellt har några oberättigade negativa följder för de berörda parterna.

(144)

Det undersöktes därför om det, trots slutsatserna vad gäller sannolikheten för fortsatt eller återkommande skadevållande subventionering, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte är i gemenskapens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(145)

Såsom nämns ovan är det sannolikt att den skadevållande subventioneringen återkommer om återgärderna upphör. Samtliga utom två gemenskapstillverkare samarbetade till fullo och stödde de pågående åtgärderna.

(146)

Bibehållna antisubventionsåtgärder på import från Indien skulle stärka gemenskapsindustrins möjligheter att uppnå en rimlig lönsamhetsnivå, eftersom den på kort och medellång sikt troligtvis skulle kunna öka försäljningsvolymerna och på så sätt dra nytta av stordriftsfördelar. Samtidigt skulle den troligtvis kunna höja sina försäljningspriser något och på så sätt nå en tillfredsställande vinstnivå. Även om de subventionerade importerna från Indien var få under undersökningsperioden och på så sätt inte kunde ha orsakat några allvarliga skador skulle de troligtvis ha påverkat situationen för gemenskapsindustrin negativt om antisubventionsåtgärderna hade upphört. Dessa åtgärder är därför viktiga för att garantera att företagen som tillverkar PET-flingor inom gemenskapsindustrin är livskraftiga, eftersom dessa har stött på konkurrens från subventionerad import från Indien under flera år.

(147)

Få importörer/handlare var intresserade av samarbete, och bland de samarbetsvilliga importörerna var det ingen som importerade varor från Indien. De samarbetsvilliga importörerna/handlarna kunde dock betraktas som representativa, eftersom deras försäljningsvolym stod för ca 5 % av EU:s förbrukning. Dessa skulle föredra en marknad med nolltullsatser även om de hela tiden haft goda finansiella resultat.

(148)

Undersökningen visade att det fortfarande finns alternativa leveranskällor utan antisubventionsåtgärder eller antidumpningsåtgärder, t.ex. Mexiko, Brasilien, Förenta staterna, Turkiet, Pakistan, Iran eller Saudiarabien. Importörerna/handlarna skulle därför kunna stödja sig på (eller byta till) andra viktiga leveranskällor.

(149)

Med tanke på att de gällande åtgärderna inte på ett avgörande sätt påverkade importörerna drogs slutsatsen att bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna mot import från Indien inte i fortsättningen heller skulle påverka gemenskapsimportörernas situation på ett avgörande negativt sätt.

(150)

Kommissionen sände frågeformulär till 47 kända plastbearbetare/användare. Endast tio plastbearbetare/användare, vars representativitet var låg, svarade på frågeformuläret. Enligt uppgifterna om inköpen i svaren på frågeformuläret stod plastbearbetarna/användarna för ca 20 % av gemenskapens totala PET-förbrukning under undersökningsperioden. Under denna period köpte de 95 % av sin PET-plast från gemenskapstillverkare och återstående skaffade de genom import från andra länder än de som är föremål för denna undersökning. En rad argument mot införandet av tullar lades fram.

(151)

Fem plastbearbetare svarade på frågeformuläret. De förvandlar PET-flingor till förformar och flaskmaterial och står för 10 % av förbrukningen). Kostnaden för PET-flingorna utgör 55 % av den slutliga produktkostnaden (mest förformar). Det har fastställts att de importerar försumbara mängder från Indien och andra tredjeländer. Trots det motsätter de sig fortsatta tullar eftersom de hävdar att dessa åtgärder kunde bidra till en konstgjord prishöjning i Europa.

(152)

Fem användare som stod för ca 10 % av förbrukningen lämnade tämligen ofullständiga uppgifter. Att så få stora användare samarbetade beror troligtvis på att den senaste undersökningen om import av PET-plast från Kina, Australien och Pakistan gjordes för bara två år sedan. Kostnaderna för PET-plast utgör 6/7 % av de totala kostnaderna och är därför tämligen begränsade. Även om dessa användare inte redogjorde för någon import från Indien, liksom plastbearbetarna, motsatte de sig tullar och hävdade att åtgärderna kunde bidra till en konstgjord prishöjning i Europa.

(153)

Mot bakgrund av den tämligen goda ekonomiska situationen för senare produktionsled inom industrin, i motsats till situationen inom gemenskapsindustrin, hävdade ingen plastbearbetare/användare att bibehållandet av nuvarande tullar skulle leda till förlorade arbetstillfällen eller till att tillverkning flyttas utomlands.

(154)

Vad gäller produktionen anpassade gemenskapsindustrin dessutom sin storlek till den ökade förbrukningen, och det är därför troligt att den outnyttjade kapaciteten inom gemenskapsindustrin till fullo skulle kunna täcka importmängden.

(155)

Med tanke på att det fortfarande finns alternativa leveranskällor utan antisubventions- eller antidumpningsåtgärder, dvs. Mexiko, Brasilien, Förenta staterna, Turkiet, Pakistan, Iran och Saudiarabien, skulle gemenskapsanvändarna i fortsättningen kunna stödja sig på (eller gå över till) andra leverantörer av den berörda produkten.

(156)

Undersökningen om användarindustrins resultat visade att de samarbetsvilliga tillverkarna ökade sin omsättning, hade stabil sysselsättning och snarast förbättrade sin totala lönsamhet under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade därför att antisubventionsåtgärderna inte påverkade dessa tillverkare negativt.

(157)

På grundval av det ovannämnda drogs slutsatsen att bibehållandet av de gällande antisubventionsåtgärderna mot import från Indien inte skulle ha någon betydande negativ effekt på gemenskapsanvändarnas situation.

(158)

Leverantörerna av råvarorna monoetylenglykol, renad tereftalsyra, dimetyltereftalat och isopropylalkohol och samtliga petrokemiska naftaprodukter stödde åtgärderna och erbjöd ett gott samarbete. De skulle tjäna på om åtgärderna fortsatte eftersom gemenskapsindustrin troligen skulle hämta sig och således skulle kunna förbättra sin prestation.

(159)

Mot bakgrund av alla dessa faktorer drogs slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar mot att bibehålla de gällande antisubventionsåtgärderna mot Indien.

(160)

Samtliga berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att bibehålla de nuvarande åtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av uppgifter. De indiska myndigheterna kommenterade skadefrågorna och hävdade att det inte kunde bevisas att gemenskapsindustrin led av fortsatt skada, och att importtrycket från Indien inte var orsaken till att de europeiska tillverkarna inte till fullo kunde kompensera för ökningen av råvarukostnaderna i sina försäljningspriser. Det bör också påpekas, såsom framgår av analysen av situationen inom gemenskapsindustrin, att industrins ekonomiska situation förvärrades, och att, såsom förklarats i skäl 127, lägre priser på import från det berörda landet klart bidrog till att gemenskapsindustrins pris pressades nedåt. Eftersom den subventionerade importen dock var liten inom ramen för denna översyn vid giltighetstidens utgång måste sannolikheten för återkommande skada undersökas. Man drog i detta sammanhang den slutsatsen, såsom konstateras i skäl 127 att ökad import från Indien till låga priser skulle påverka situationen inom gemenskapsindustrin negativt om inga åtgärder vidtogs. Dessutom hävdade en indisk exportör att det inte är troligt att Indien kommer att lägga om sin försäljning till gemenskapen om åtgärder uteblir. Denna exportör påstod att tillväxtmarknaderna är mer attraktiva än gemenskapsmarknaden, att den indiska efterfrågan växer snabbt och att det därför inte finns någon reservkapacitet. Bortsett från en ökning av efterfrågan på den indiska marknaden visade en undersökning på företagsnivå reservkapacitet, något som också bekräftades av en undersökning om marknaden. Man kan därför dra den slutsatsen att inga av de synpunkter om meddelandet av uppgifter som erhölls var sådana att de påverkade slutsatserna.

(161)

Av ovanstående följer att de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av PET-flingor med ursprung i Indien bör bibehållas i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen. Dessa åtgärder består av specifika tullar.

(162)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatser som anges i den här förordningen återspeglar de samarbetsvilliga exportörernas situation under undersökningen. Dessa tullsatser gäller således endast import av den berörda produkten som tillverkats av dessa företag, dvs. de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte särskilt nämns med namn och adress i den normativa delen av denna förordning, inbegripet enheter som är närstående de särskilt nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan bör i stället omfattas av den tullsats som gäller för ”övriga företag”.

(163)

Eventuella ansökningar om tillämpning av de individuella företagsspecifika utjämningstullsatserna (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller nya tillverknings- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (10) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt om eventuella förändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning eller exportförsäljning som hänger samman med t.ex. namnändringen eller de nya tillverknings- eller försäljningsenheterna. Vid behov, och efter samråd med rådgivande kommittén, kommer denna förordning att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(164)

I syfte att säkerställa att utjämningstullen tillämpas korrekt bör nivån för den övriga tullen tillämpas inte enbart på icke-samarbetsvilliga exportörer utan också på de företag som inte exporterade något under undersökningsperioden. De sistnämnda företagen uppmanas emellertid att, när de uppfyller kraven i artikel 20 i grundförordningen, lämna in en begäran om översyn i enlighet med samma artikel för att få sin situation granskad individuellt.