8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/96

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (2) krävs att företag som omfattas av en medlemsstats lagstiftning och vilkas värdepapper är noterade på en reglerad marknad för varje räkenskapsår från och med den 1 januari 2005 skall upprätta sin koncernredovisning i enlighet med internationella redovisningsstandarder, nu allmänt kallade IFRS (International Financial Reporting Standards).

(2)

Genom artikel 4 i direktiv 2004/109/EG krävs att, i de fall en emittent är skyldig att upprätta koncernredovisning, de reviderade finansiella rapporterna innefattar en sådan koncernredovisning som upprättats i enlighet med de IFRS som antagits enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1606/2002. På motsvarande sätt krävs genom artikel 5 i direktiv 2004/109/EG om halvårsrapporter att den förkortade uppsättningen finansiella rapporter från emittenter som är skyldiga att upprätta koncernredovisning utarbetas i överensstämmelse med dessa standarder. Dessa krav är tillämpliga på alla emittenter vilkas värdepapper har tagits upp till handel på en reglerad marknad oberoende av om deras huvudkontor är belägna inom gemenskapen eller i tredjeland.

(3)

Enligt artikel 23.1 i direktiv 2004/109/EG tillåts dock att hemmedlemsstatens behöriga myndighet undantar en emittent från tredjeland från vissa av direktivets krav, däribland kraven i artiklarna 4 och 5 om årlig redovisning och halvårsrapporter, förutsatt att det berörda tredjelandets lagstiftning innehåller motsvarande krav eller att emittenten uppfyller de krav som fastställs i det tredjelandets lagstiftning och som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anser vara likvärdiga. Dessutom innehåller artikel 23.2 i direktiv 2004/109/EG en övergångsbestämmelse om undantag för emittenter med säte i tredjeland. Sådana emittenter är undantagna från kravet på att upprätta sina finansiella rapporter i enlighet med artikel 4 eller 5 i det direktivet före det räkenskapsår som inleds den 1 januari 2007 eller senare, förutsatt att dessa finansiella rapporter har upprättats i enlighet med sådana internationellt gångbara standarder som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(4)

Sedan förordning (EG) nr 1606/2002 antogs har många länder antagit IFRS direkt som nationella redovisningsstandarder. Detta visar tydligt att ett av syftena med den förordningen – att främja en ökande överensstämmelse mellan redovisningsstandarderna, så att IFRS accepteras internationellt och blir i verklig mening globala standarder – håller på att uppnås. Det är därför lämpligt att emittenter från tredjeland befrias från skyldigheten att omräkna historisk finansiell information som upprättats i enlighet med nationella redovisningsstandarder eller lämna en skriftlig redogörelse för skillnaderna, om det i enlighet med IAS 1, Utformning av finansiella rapporter, i materialet ingår ett uttryckligt uttalande utan förbehåll om att dessa överensstämmer med IFRS.

(5)

I sitt yttrande, som lämnades i juni 2005, fann Europeiska värdepapperstillsynskommittén (The Committee of European Securities Regulators, CESR), som inrättades genom kommissionens beslut 2001/527/EG (3), att god redovisningssed i Förenta staterna, Japan och Kanada, var och en för sig, motsvarar de IFRS som antagits i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1606/2002 med förbehåll för att vissa ytterligare åtgärder kan krävas, t.ex. ytterligare upplysningar och i några fall kompletterande finansiella rapporter.

(6)

I januari 2005 tillkännagav Accounting Standards Board of Japan (ASBJ) och International Accounting Standards Board (IASB) att de hade träffat en överenskommelse om att lansera ett gemensamt projekt för att minska skillnaderna mellan IFRS och god redovisningssed i Japan, och de påbörjade ett gemensamt arbetsprogram i mars 2005 i syfte att uppnå konvergens mellan god redovisningssed i Japan och IFRS. I januari 2006 uttalade Accounting Standards Board of Canada offentligt sin målsättning att övergå till en uppsättning internationellt godtagbara redovisningsstandarder med hög kvalitet för publika bolag och angav att detta mål bäst uppnås genom att inom fem år få de kanadensiska redovisningsstandarderna att överensstämma med IFRS. I februari 2006 offentliggjorde IASB och US Financial Accounting Standards Board ett samförståndsavtal i vilket riktlinjerna dras upp för ett arbetsprogram för konvergens mellan IFRS och god redovisningssed i Förenta staterna i syfte att uppfylla ett av den amerikanska finansinspektionens (Securities and Exchange Commission, SEC) villkor som är en förutsättning för att den skall upphäva omräkningskravet för utländska emittenter som tillämpar IFRS och är registrerade hos SEC senast 2009.

(7)

Det är dock viktigt att kvaliteten på de finansiella rapporter som bygger på det principbaserade regelverk som IFRS utgör bevaras, att IFRS tillämpas på ett enhetligt sätt, att tillräcklig rättslig förutsebarhet skapas för företag och investerare och att finansiella rapporter som upprättas av företag inom EU behandlas likvärdigt på global nivå. Den kommande bedömningen av likvärdigheten bör bygga på en objektiv och detaljerad teknisk analys av skillnaderna mellan IFRS och redovisningsstandarderna i tredjeländer och på en jämförelse av det konkreta genomförandet av sådana redovisningsstandarder och IFRS. Framstegen i arbetet med att skapa konvergens bör granskas ingående innan beslut om likvärdighet fattas.

(8)

Med hänsyn till de insatser som görs av regelgivare på redovisningsområdet i Förenta staterna, Japan och Kanada för att skapa konvergens med IFRS är det lämpligt att under en övergångsperiod på två år, under det att regelgivarna och tillsynsmyndigheterna genomför en aktiv dialog, konvergensarbetet fortsätter och lägesrapporten färdigställs, tillåta emittenter från tredjeländer att upprätta sina årsredovisningar och halvårsrapporter i enlighet med redovisningsstandarderna i Förenta staterna, Japan eller Kanada.

(9)

Många länder har antagit IFRS direkt som nationell god redovisningssed, medan andra skapar konvergens mellan nationell god redovisningssed och IFRS under en längre tidsperiod. Med hänsyn till detta är det lämpligt att under en övergångsperiod på högst två år också tillåta att sådana emittenter från tredjeländer fortsätter att utarbeta sina årsredovisningar och halvårsrapporter i enlighet med en nationell god redovisningssed som håller på att konvergera med IFRS, förutsatt att den ansvariga nationella myndigheten offentligt har åtagit sig att genomföra detta och upprättat ett arbetsprogram. För att säkerställa att undantag endast medges i de fall då dessa villkor är uppfyllda bör det krävas att en emittent tillfredsställande kan styrka för den behöriga myndigheten att dennes nationella myndighet offentligt uttalat en sådan avsikt och upprättat ett arbetsprogram. För att säkerställa en enhetlig tillämpning inom gemenskapen bör CESR samordna de behöriga myndigheternas bedömning av huruvida dessa villkor är uppfyllda i fråga om den goda redovisningsseden som gäller i respektive tredjeland.

(10)

Under denna tvåårsperiod bör kommissionen inte bara genomföra en aktiv dialog med berörda myndigheter i tredjeland utan också noga övervaka hur arbetet fortskrider för att skapa ökad konvergens mellan IFRS och god redovisningssed i Förenta staterna, Japan och Kanada och andra länder som har upprättat ett konvergensprogram för att säkerställa att de har förutsättningar för att fatta ett beslut om likvärdighet senast sex månader före den 1 januari 2009. Dessutom kommer kommissionen att aktivt övervaka den fortlöpande utvecklingen av de berörda myndigheternas arbete i tredjeland i syfte att undanröja varje krav på att emittenter från gemenskapen som introducerar sig på de finansiella marknaderna i tredjeland skall omräkna finansiella rapporter som upprättats enligt IFRS. Vid utgången av den extra övergångsperioden bör kommissionen fatta ett beslut som innebär att emittenter från gemenskapen och tredjeland skall behandlas lika.

(11)

Kommissionen bör hålla Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet regelbundet underrättade om utvecklingen av arbetet för att undanröja kraven på omräkning och av konvergensprocessen. I detta syfte skall kommissionen före den 1 april 2007 överlämna en rapport till Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet om de tidsplaner som de nationella redovisningsmyndigheterna i Förenta staterna, Japan och Kanada avser att följa i konvergensarbetet. Dessutom bör kommissionen före den 1 april 2008 och efter samråd med CESR rapportera till Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet om utvecklingen av god redovisningssed i tredjeländer som tillämpas av emittenter som inte omfattas av krav på att upprätta sina årsredovisningar och halvårsrapporter i enlighet med IFRS före de räkenskapsår som inleds den 1 januari 2009 eller senare. Slutligen bör kommissionen före den 1 januari 2008 och efter vederbörligt samråd med CESR se till att det finns en definition av likvärdighet som används för att bestämma likvärdighet hos god redovisningssed i tredjeländer, på grundval av en mekanism framtagen för att fastställa detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

a)

Noterna till de finansiella rapporterna innehåller ett uttryckligt uttalande utan förbehåll om att dessa överensstämmer med IFRS enligt IAS 1, Utformning av finansiella rapporter.

b)

De finansiella rapporterna har upprättats i enlighet med god redovisningssed i antingen Amerikas förenta stater, Japan eller Kanada.

c)

De finansiella rapporterna har upprättats i enlighet med god redovisningssed i ett tredjeland annat än Amerikas förenta stater, Japan eller Kanada, och samtliga följande villkor är uppfyllda: