(1)

I rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (3) föreskrivs att beskattningen av betalningar av räntor och royalties i den medlemsstat där de uppstår skall avskaffas men också att det skall säkerställas att dessa betalningar beskattas en gång i en medlemsstat.

(2)

Tillämpningen av direktiv 2003/49/EG kan leda till budgetproblem för Lettland, Litauen, Polen, Slovakien och Tjeckien med tanke på de källskattesatser som tillämpas enligt nationell lagstiftning och på grundval av skatteavtal beträffande inkomst och kapital och intäkter inom ramen för dessa.

(3)

Dessa anslutande stater bör därför tillåtas att tillfälligt, intill den tillämpningsdag som avses i artikel 17.2 och 17.3 i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (4), inte tillämpa vissa bestämmelser i direktiv 2003/49/EG, vad beträffar Lettland och Litauen, gällande räntor och royalties, och vad beträffar Polen, Slovakien och Tjeckien, endast gällande royalties.

(4)

Den åtgärd som föreskrivs i detta direktiv är inte en anpassning i den mening som avses i artikel 57 i 2003 års anslutningsakt.

(5)

Eftersom medlemsstaterna är skyldiga att bevilja nedsättning för skatt som tagits ut på räntor och royalties är det nödvändigt att detta direktiv införlivas senast samma dag som 2003 års anslutningsakt träder i kraft.

(6)

Bestämmelserna i detta direktiv måste tillämpas från och med anslutningsdagen för de nya medlemsstaterna. Sakens brådskande natur berättigar ett undantag till den sexveckorsperiod som avses i punkt I.3 i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen.

1)

Titeln skall ersättas med följande:

2)

Punkterna 1, 2 och 3 skall ersättas med följande:

”1.   Grekland, Lettland, Polen och Portugal skall tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 1 förrän den tillämpningsdag som avses i artikel 17.2 och 17.3 i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (5). Under en övergångsperiod om åtta år med början nyss nämnda datum får skattesatsen på betalningar av räntor och royalties till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat och tillhörande ett närstående bolag i en medlemsstat, inte överstiga 10 % under de fyra första åren och 5 % under de fyra sista åren.

Litauen skall tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 1 förrän den tillämpningsdag som avses i artikel 17.2 och 17.3 i direktiv 2003/48/EG. Under en övergångsperiod om sex år med början ovannämnda datum får skattesatsen på betalningar av royalties till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat och tillhörande ett närstående bolag i en medlemsstat, inte överstiga 10 %. Under de fyra första åren av den sex år långa övergångsperioden får skattesatsen på betalningar av räntor till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat, inte överstiga 10 % och under de därpå följande åren får den inte överstiga 5 %.

Spanien och Tjeckien skall tillåtas att, endast vad gäller royalties, inte tillämpa artikel 1 förrän den tillämpningsdag som avses i artikel 17.2 och 17.3 i direktiv 2003/48/EG. Under en övergångsperiod om sex år med början ovannämnda datum får skattesatsen på betalningar av royalties till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat och tillhörande ett närstående bolag i en medlemsstat, inte överstiga 10 %. Slovakien skall tillåtas att, endast vad gäller royalties, inte tillämpa artikel 1 under en övergångsperiod om två år som börjar löpa den 1 maj 2004.

För tillämpningen av dessa övergångsregler gäller emellertid att om det i mellan Tjeckien, Grekland, Spanien, Lettland, Litauen, Polen, Portugal eller Slovakien och andra medlemsstater ingångna bilaterala avtal föreskrivs en lägre skattesats än dem som avses i första, andra och tredje styckena, skall denna lägre skattesats även fortsättningsvis tillämpas. Före utgången av någon av de övergångsperioder som anges i denna artikel får rådet enhälligt, på förslag av kommissionen, besluta om en eventuell förlängning av nämnda övergångsperioder.

2.   Om ett bolag i en medlemsstat, eller ett fast driftställe beläget i den medlemsstaten och tillhörande ett bolag i en medlemsstat:

skall den förstnämnda medlemsstaten medge en nedsättning, motsvarande den skatt som betalats i Tjeckien, Grekland, Spanien, Lettland, Litauen, Polen, Portugal eller Slovakien på denna inkomst i enlighet med punkt 1, av inkomstskatten för det bolag eller fasta driftställe som erhöll denna inkomst.

3.   Den nedsättning som föreskrivs i punkt 2 behöver inte överstiga det lägsta av följande belopp, nämligen: