32003D0564

Kommissionens beslut

av den 28 juli 2003

om tillämpningen av rådets direktiv 72/166/EEG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs

[delgivet med nr K(2003) 2626]

(Text av betydelse för EES)

(2003/564/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet(1), senast ändrat genom rådets direktiv 90/232/EEG(2), särskilt artiklarna 2.2 och 7.3 i detta,

och av följande skäl:

(1) Förhållandena mellan de nationella försäkringsbyråerna i medlemsstaterna, såsom de definieras i artikel 1.3 i direktiv 72/166/EEG (nedan kallade "byråerna"), och dem i Tjeckien, Ungern, Norge, Slovakien och Schweiz styrdes tidigare av avtal som är tillägg till standardavtalen av den 2 november 1951 mellan de nationella försäkringsbyråerna om systemet med gröna kort mellan nationella försäkringsbyråer (nedan kallade "tilläggsavtalen"). Dessa tilläggsavtal innehöll praktiska lösningar för avskaffandet av kontrollen av innehav av ansvarsförsäkring för fordon som normalt är hemmahörande inom dessa medlemsstaters territorium.

(2) Kommissionen fattade sedan beslut som i enlighet med direktiv 72/166/EEG ålägger varje medlemsstat att avstå från att kontrollera allmänna ansvarsförsäkringar för motorfordon som normalt är hemmahörande i en annan medlemsstat eller i någon av de ovannämnda icke-medlemsstater som omfattas av tilläggsavtalet.

(3) De nationella försäkringsbyråerna gick igenom och konsoliderade texterna i tilläggsavtalen och ersatte dem med ett enda avtal (multilateralt garantiavtal) som undertecknades i Madrid den 15 mars 1991 i enlighet med principerna i artikel 2.2 i direktiv 72/166/EEG. Detta multilaterala garantiavtal införlivades i kommissionens beslut 91/323/EEG(3).

(4) Kommissionen fattade därefter besluten 93/43/EEG(4), 97/828/EG(5), 1999/103/EG(6) och 2001/160/EG(7) där varje medlemsstat åläggs att avstå från att kontrollera allmänna ansvarsförsäkringar för motorfordon som normalt är hemmahörande i en annan medlemsstat eller på territorierna till Island, Slovenien, Kroatien och Cypern.

(5) "Avtal mellan de nationella försäkringsbyråerna i medlemsstaterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och övriga associerade stater" slöts den 30 maj 2002 i Rethymnon (Kreta), i enlighet med principerna i artikel 2.2 i direktiv 72/166/EEG. I den första bilagan till detta avtal sammanfattas alla bestämmelser i "avtalet mellan försäkringsbyråerna" och "det multilaterala garantiavtalet" i ett enda dokument (interna bestämmelser). Dessa interna bestämmelser innebär att de två avtalen byts ut från och med den 1 augusti 2003.

(6) Därför upphävs besluten 91/323/EEG, 93/43/EEG, 97/828/EG, 1999/103/EG och 2001/160/EG den 1 augusti 2003.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Från och med den 1 augusti 2003 skall varje medlemsstat avstå från att kontrollera allmänna ansvarsförsäkringar för motorfordon som normalt är hemmahörande i en annan medlemsstat eller i Tjeckien, Kroatien, Cypern, Ungern, Island, Norge, Slovakien, Slovenien och Schweiz som omfattas av "avtalet av den 30 maj 2002 mellan de nationella försäkringsbyråerna i medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och övriga associerade stater", som är bifogat detta beslut.

Artikel 2

Besluten 91/323/EEG, 93/43/EEG, 97/828/EG, 1999/103/EG och 2001/160/EG byts ut den 1 augusti 2003.

Artikel 3

Medlemsstaterna skall hädanefter underrätta kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra detta beslut.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 28 juli 2003.

På kommissionens vägnar

Frederik Bolkestein

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 103, 2.5.1972, s. 1.

(2) EGT L 129, 19.5.1990, s. 33.

(3) EGT L 177, 5.7.1991, s. 25.

(4) EGT L 16, 25.1.1993, s. 1.

(5) EGT L 343, 13.12.1997, s. 25.

(6) EGT L 33, 6.2.1999, s. 25.

(7) EGT L 57, 27.2.2001, s. 56.

BILAGA

TILLÄGG

Avtal mellan de nationella försäkringsbyråerna i medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och övriga associerade stater

INLEDNING

Med avseende på att nationella försäkringsbyråer enligt rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 (första direktivet om fordonsförsäkringar) sinsemellan skall sluta ett avtal om att varje nationell försäkringsbyrå skall garantera att det sker skadereglering avseende olyckshändelser inom dess territorium, orsakade av fordon som normalt är hemmahörande inom en annan medlemsstats territorium, oavsett om sådana fordon är försäkrade enligt medlemsstatens lagstiftning om obligatorisk försäkring eller ej,

med avseende på att fordon som normalt är hemmahörande inom ett tredje lands territorium enligt detta direktiv skall behandlas som fordon som normalt är hemmahörande inom gemenskapen, om de nationella försäkringsbyråerna i samtliga medlemsstater var för sig garanterar att olyckshändelser som inträffar inom deras territorium, och som orsakas av sådana fordon, regleras enligt varje stats nationella lagstiftning om obligatorisk ansvarsförsäkring, och

med avseende på det faktum att de nationella försäkringsbyråerna i medlemsstaterna och de nationella försäkringsbyråerna i andra stater genom tillämpning av dessa bestämmelser har slutit flera avtal som syftar till att efterleva direktivets bestämmelser och att byråerna sedan har beslutat att ersätta dem med ett enda avtal kallat Multilateralt garantiavtal mellan nationella försäkringsbyråer som undertecknades i Madrid den 15 mars 1991, och

med avseende på det faktum att försäkringsbyråernas råd vid det möte som hölls i Rethymnon (Kreta) den 30 maj 2002 beslöt att alla bestämmelser om relationerna mellan byråerna i Det enhetliga avtalet mellan de nationella försäkringsbyråerna och det Multilaterala garantiavtalet mellan de nationella försäkringsbyråerna skall samlas i ett enda dokument som kallas Interna föreskrifter,

har de undertecknande byråerna upprättat följande avtal:

Artikel 1

De undertecknande byråerna åtar sig att utifrån sina ömsesidiga relationer hålla fast vid såväl de tvingande reglerna som de frivilliga reglerna i avdelning II och III i de interna föreskrifterna i tillämpliga fall, som antogs av byråernas råd den 30 maj 2002. En kopia av detta har fogats till detta avtal - tillägg I.

Artikel 2

De undertecknande byråerna bemyndigar ömsesidigt, i sitt eget namn och sina medlemsbyråers namn, andra undertecknande byråer att i godo reglera skadeståndskrav och att godta varje domstolsförfarande eller annat förfarande som kan leda till utbetalning av ersättning för olyckshändelser i enlighet med de interna föreskrifterna.

Artikel 3

Åtagandet i artikel 1 skall träda i kraft den 1 juli 2003, då det skall ersätta såväl det enhetliga avtalet mellan byråerna som det multilaterala garantiavtalet mellan de nationella försäkringsbyråerna som för närvarande binder undertecknarna av detta avtal.

Artikel 4

Detta avtal gäller under en obegränsad tidsperiod. Varje undertecknande byrå kan emellertid dra sig ur avtalet genom att inlämna en skriftlig anmälan om detta till generalsekreteraren vid försäkringsbyråernas råd som i sin tur genast skall underrätta övriga undertecknande byråer och Europeiska unionens kommission. Ett sådant ensidigt hävande av avtalet skall träda i kraft tolv månader efter den dag då meddelandet om beslutat att häva avtalet överlämnats. Den berörda undertecknande byrån skall förbli ansvarig enligt detta avtal och dess bilagor, för att möta alla ersättningskrav som rör reglering av skadestånd till följd av olyckshändelser som inträffar fram till dess att den ovan definierade tidsperioden utlöper.

Artikel 5

Detta avtal sluts mellan nedan nämnda undertecknande byråer med avseende på de territorier där var och en av dem är behörig och utställs i tre exemplar vardera på engelska och franska.

Ett exemplar på vardera av de två språken skall lämnas till sekretarietet vid byråernas råd, generalsekretariatet vid Comité Européen des Assurances respektive Europeiska unionens kommission.

Generalsekreteraren vid byråernas råd skall förse varje undertecknande byrå med bestyrkta kopior av avtalet.

Undertecknati Rethymnon (Kreta) den 30 maj 2002.

Österrike, för Verband der Versicherungsunternehmen Österreichs: Günter Albrecht, styrelseordförande och chef

Belgien, för Bureau Belge des Assureurs Automobiles: Alain Pire, direktör och generalsekreterare

Schweiz (och Liechtenstein), för Swiss National Bureau of Insurance: Martin Metzler, styrelseordförande

Cypern, för Motor Insurers' Fund: Aristos Pissiris, president och Andreas Charalambides, chef och styrelseordförande

Tjeckien, för Ceská Kancelár Pojistitelu: Jakub Hradec, verkställande direktör

Tyskland, för Deutsches Buro Grüne Karte e.V.: Ulf Lemor, verkställande direktör

Danmark (och Färöarna), för Dansk Forening for International Motorkøretøjsforsikring: Steen Leth Jeppesen, verkställande direktör

Spanien, för Oficina Española de Aseguradores de Automóviles: José Ignacio Lillo Cebrián, styrelseordförande

France, för Bureau Central Français: Alain Bouchon, styrelseordförande

Finland, för Liikennevakuutuskeskus: Olli Latola, styrelseordförande och Ulla Niku-Koskinen, verkställande direktör

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Kanalöarna, Gibraltar och Isle of Man, för Motor Insurers' Bureau: James Read, verkställande direktör

Grekland, för Motor Insurer's Bureau: Michael Psalidas, ordförande och George Tzanis, generalsekreterare

Ungern, för Hungarian Motor Insurance Bureau: István Ragályi, verkställande direktör

Kroatien, för Hrvatski Ured Za Osiguranje: Ante Lui, verkställande direktör

Italien (samt San Marino och Vatikanstaten), för Ufficio Centrale Italiano (UCI): Raffaele Pellino, styrelseordförande

Irland, för Motor Insurers' Bureau: Michael Halligan, verkställande direktör

Island, för AlÞjódlegar Bifreidatryggingar á Islandi: Sigmar Ármannsson, verkställande direktör

Luxemburg, för Bureau Luxembourgeois des Assureurs: Paul Hammelmann, generalsekreterare

Norge, för Trafikkforsikringsforeningen: Jan Gunnar Knudsen, verkställande direktör

Nederländerna, för Nederlands Bureau de Motorrijtuigverzekeraar: Frank Robertson, styrelseordförande

Portugal, för Gabinete Português de Carta Verde GPCV: Maria José Mesquita, vice styrelseordförande och Antonio Lourenço, Vogel

Sverige, för Trafikförsäkringsföreningen: Ulf Blomgren, verkställande direktör

Slovakien, för Slovenská kancelária poistovatelov: Imrich Fekete, styrelseordförande, och Lydia Blazeková, verkställande direktör

Slovenien, för Slovensko Zavarovalno Zdruzenje, GIZ: Tjasa Korbar, chef för byrån för gröna kort (för Mirko Kaluza, direktör)

TILLÄGG 1

INTERNA FÖRESKRIFTER FÖR COUNCIL OF BUREAUX

Inledning

(1) Med beaktande av att arbetsgruppen för landsvägstransporter inom inrikestransportkommittén i Förenta nationernas Ekonomiska kommission för Europa år 1949 sände en rekommendation(1) till de anslutna ländernas regeringar, där de anmodade dem att be försäkringsgivare, som erbjuder ansvarsförsäkring, att sluta avtal för upprättandet av enhetliga och praktiska regler i syfte att göra det möjligt för bilister att vara tillräckligt försäkrade, när de kör i länder där försäkring mot sådana risker är obligatorisk,

(2) med beaktande av att denna rekommendation gick ut på att införandet av ett enhetligt försäkringsdokument skulle vara det bästa sättet att nå detta syfte och fastställa grundprinciperna för de avtal som avsågs bli slutna mellan de olika ländernas försäkringsgivare,

(3) med beaktande av att avtalet mellan byråerna, vars lydelse antogs i november 1951, av representanter för försäkringsgivarna i de länder som vid den tidpunkten hade reagerat positivt på rekommendationen, bildade basen för relationerna mellan dessa försäkringsgivare,

(4) med beaktande av att

a) syftet med systemet, allmänt känt som "gröna kortet", var att underlätta den gränsöverskridande biltrafiken genom att man möjliggjorde ansvarsförsäkring i anslutning till användningen av motorfordon, så att de uppfyllde de i det besökta landet gällande villkoren och, vid olycksfall, garanterade ersättning till skadelidande jämlikt nationella lagar och andra författningar i aktuellt land,

b) det internationella försäkringskortet för motorfordon (grönt kort), vilket är officiellt erkänt av de statliga myndigheterna i de länder som antagit Förenta nationernas rekommendation, i varje enskilt land är bevis på innehav av obligatorisk ansvarsförsäkring med avseende på användningen av det på kortet beskrivna fordonet,

c) en nationell byrå har bildats i varje anslutet land och blivit officiellt godkänd, för att man skall kunna erbjuda en tvåfaldig garanti för

- dess statliga organ att den utländska försäkringsgivaren kommer att efterkomma de i aktuellt land tillämpliga lagreglerna och ersätta skadelidande inom ramen för dessa,

- byrån i det besökta landet att den anslutna försäkringsgivaren, som sålt ansvarsförsäkringen, fullgör sina åtaganden med avseende på det i trafikolyckan inblandade fordonet,

d) varje byrå till följd av detta ideella dubbla uppdrag behöver ha sin egen, oberoende finansiella struktur, baserad på kollektiv anslutning av de försäkringsgivare som är auktoriserade att tillhandahålla obligatorisk ansvarsförsäkring med avseende på användningen av motorfordon i trafik på respektive nationella marknad och som sätter den i stånd att fullgöra de åtaganden som uppkommer ur avtalen mellan densamma och andra byråer,

(5) med beaktande av att

a) Några Länder, för att ytterligare underlätta den gränsöverskridande vägtrafiken, har avskaffat kontrollen av Gröna Kortet vid sina gränser med stöd av avtal tecknade mellan sina respektive byråer, huvudsakligen baserade på fordonsregistrering,

b) Europeiska unionens råd genom sitt direktiv av den 24 april 1972(2) anmodade medlemsstaternas byråer att teckna dylikt avtal, då känt som Kompletterande avtal mellan byråerna, vilket undertecknades den 16 oktober 1972,

c) därefter följande avtal, baserade på samma principer, har gjort det möjligt för byråerna i andra länder att bli medlemmar, och att dessa avtal då sammanställdes till ett enda dokument, undertecknat den 15 mars 1991 och betecknat Multilateralt garantiavtal,

(6) med beaktande av att det nu är önskvärt att sammanföra alla föreskrifter som reglerar relationerna mellan byråerna till ett enda dokument, har Council of Bureaux på sin generalförsamling i Rethymnon (Kreta) den 30 maj 2002 antagit föreliggande interna föreskrifter.

AVSNITT I ALLMÄNNA FÖRESKRIFTER (OBLIGATORISKA BESTÄMMELSER)

Artikel 1 Syfte

Syftet med föreliggande interna föreskrifter är att reglera de ömsesidiga relationerna mellan nationella byråer och därigenom verkställa bestämmelserna i rekommendation nr 5, antagen den 25 januari 1949 av arbetsgruppen för landsvägstransporter inom inrikestransportkommittén i Förenta nationernas Ekonomiska kommission för Europa, ersatt av bilaga 2 till konsoliderad resolution om underlättandet av vägtrafik (R.E.4), antagen av arbetsgruppen vid dess 74:e sammanträde den 25-29 juni 1984, i dess nu gällande lydelse (nedan kallad "rekommendation nr 5").

Artikel 2 Definitioner

I föreliggande interna föreskrifter har följande ord och uttryck de betydelser som häri tilldelats dem och inga andra.

1. Med "nationell byrå" (nedan kallad "Föreningen") avses den branschorganisation som är medlem av Council of Bureaux och som har konstituerats i det land där den är etablerad jämlikt rekommendation nr 5.

2. Med "försäkringsgivare" avses vilket företag som helst som är auktoriserat att på kommersiell grund tillhandahålla obligatorisk ansvarsförsäkring med avseende på användningen av motorfordon.

3. Med "medlem" avses vilken försäkringsgivare som helst som är ansluten till byrån.

4. Med "korrespondent" avses vilken försäkringsgivare eller annan person som helst, som med Föreningens godkännande har utsetts av en eller flera försäkringsgivare i det land där vederbörande är etablerad i syfte att handlägga och reglera skadeanmälningar, som uppkommer i anledning av trafikolyckor där sådana fordon är inblandade för vilka försäkringsgivaren eller försäkringsgivarna i fråga har utfärdat ett försäkringsbrev, när trafikolyckan inträffat i der landet.

5. Med "fordon" avses vilket motorfordon som helst som är avsett för trafik på land och som framdrivs av mekanisk kraft men inte på räls, liksom vilket släpfordon som helst, vare sig det är kopplat eller ej, dock endast på villkor att motor- eller släpfordonet omfattas av obligatorisk försäkring i det land där det används.

6. Med "trafikolycka" avses vilken händelse som helst, som orsakar sak- eller personskada och som med stöd av rättsordningen i det land där den inträffar faller inom tillämpningsområdet för obligatorisk ansvarsförsäkring med avseende på fordonsanvändning.

7. Med "ersättningsberättigad" avses den som har rätt att kräva ersättning för sak- eller personskada, orsakad av motorfordon.

8. Med "skadeanmälan" avses ett eller flera krav på ersättning, som framställts av en ersättningsberättigad och som härrör ur samma trafikolycka.

9. Med "försäkringsbrev" avses ett avtal om obligatorisk försäkring, utställt av en medlem och som omfattar ansvar med avseende på användning av ett fordon.

10. Med "den försäkrade" avses envar, vars ersättningsskyldighet gentemot tredje man omfattas av ett försäkringsbrev.

11. Med "grönt kort" avses det internationella intyget om motorfordonsförsäkring, som är i överensstämmelse med någon av de av Council of Bureaux godkända mallarna.

12. Med "Council of Bureaux" avses det organ till vilket samtliga byråer måste vara anslutna och som är ansvarigt för administration och drift av det internationella ansvarsförsäkringssystemet för motorfordonstrafiken (känt som "gröna-kortsystemet").

Artikel 3 Handläggning av skadeanmälan

1. När en byrå underrättas om att en trafikolycka har inträffat på det lands territorium för vilket den är behörig, varvid ett fordon från ett annat land är inblandat, skall den - utan att invänta en formell skadeanmälan - ingångsätta utredning om de närmare omständigheterna kring trafikolyckan. Den skall snarast möjligt anmäla sådan trafikolycka till den försäkringsgivare som utställt grönt kort eller försäkringsbrevet eller, i tillämpliga fall, till berörd byrå. Eventuell uraktlåtenhet att göra detta skall dock icke kunna åberopas till dess nackdel.

Om byrån i samband med utredningen konstaterar att det i trafikolyckan inblandade fordonets försäkringsgivare är namngiven och att en korrespondent till denna försäkringsgivare har godkänts med stöd av föreskrifterna i artikel 4, skall den ofördröjligen vidarebefordra denna information till korrespondenten i och för ytterligare åtgärder.

2. När byrån har mottagit en skadeanmälan under de i föregående stycke beskrivna omständigheterna och under förutsättning att försäkringsgivarens korrespondent har godkänts, skall byrån ofördröjligen vidarebefordra anmälningen till korrespondenten, så att den skall kunna handläggas och regleras med stöd av föreskrifterna i artikel 4. Finns det ej någon godkänd korrespondent, skall den omgående underrätta den försäkringsgivare som utställt det gröna kortet eller försäkringsbrevet eller, i tillämpliga fall, berörd byrå, om att den har mottagit en skadeanmälan och att den kommer att handlägga den eller tillse att den blir handlagd genom ett ombud, vars identitet Föreningen ävenledes skall meddela.

3. Byrån är bemyndigad att reglera ett ersättningskrav genom uppgörelse i godo eller att acceptera utomrättsligt eller rättsligt förfarande, som kan förväntas innebära betalning av ersättning.

4. Alla skadeanmälningar skall helt självständigt handläggas av byrån i enlighet med tillämpliga föreskrifter i lagar och andra författningar, som avser betalningsskyldighet, ersättning till sakägare och obligatorisk försäkring, i den försäkringsgivares bästa intresse som har utställt gröna kortet eller försäkringsbrevet eller, i tillämpliga fall, berörd byrå.

Byrån skall vara ensam behörig att handlägga alla ärenden rörande tolkningen av de i trafikolyckslandet tillämpliga lagreglerna (även när den åberopar i annat land tillämplig rätt) och skaderegleringen. Om annat ej följer av den sistnämnda bestämmelsen, skall byrån på uttrycklig begäran informera försäkringsgivaren eller berörd byrå innan den fattar slutgiltigt beslut.

5. Om den tilltänkta regleringen kostnadsmässigt överstiger fastställda ersättningar eller det garantibelopp som är tillämpliga enligt de i olycksfallslandet gällande lagreglerna om obligatorisk ansvarsförsäkring under försäkringsbrevets giltighetstid, skall byrån samråda med försäkringsgivaren med avseende på den del av ersättningskraven som överstiger dessa fastställda ersättningar eller begränsningar. Försäkringsgivarens samtycke behövs ej, om tillämplig tvingande lag ålägger byrån att beakta avtalsenliga garantier, vilka överstiger sådana belopp och fastställda ersättningar som föreskrivs i lagreglerna om ansvarsförsäkring med avseende på användning av motorfordon i olycksfallslandet.

6. Byrån får inte på eget bevåg eller utan berörd försäkringsgivares eller byrås samtycke låta skadeanmälningen handläggas av ett ombud, som har ekonomiskt intresse i den på grund av eventuell kontraktuell förpliktelse. Om den gör det utan dylikt samtycke, begränsas dess rätt till ersättning till hälften av det belopp som eljest skulle ha kunnat återfås.

Artikel 4 Korrespondenter

1. Om annat ej följer av eventuellt avtal med motsatt innebörd, som binder aktuell byrå till andra motsvarande föreningar och/eller inhemska lagar och andra författningar, skall varje enskild byrå fastställa de villkor på vilka den beviljar, avböjer eller drar tillbaka sitt godkännande av korrespondenter, som är etablerade i det land för vilket det äger behörighet.

Detta godkännande skall dock beviljas automatiskt, därest det begärs i namn av en medlem av en annan byrå för ett denna medlem tillhörigt tjänsteställe i den byrås land som mottager ansökningen, förutsatt att ifrågavarande tjänsteställe är behörigt att yrkesmässigt bedriva ansvarsförsäkringsverksamhet i fråga om motorfordonsanvändning.

2. Byråer i Europeiska ekonomiska samarbetsområdets (EES) medlemsstater förbinder sig att, när de mottager sådan ansökan, godkänna som korrespondenter i sina respektive länder sådana skaderegleringsrepresentanter som redan utsetts av försäkringsgivare i de andra medlemsstaterna med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EEG(3). Detta godkännande kan ej dragas tillbaka så länge som berörd korrespondent har kvar sin behörighet som skaderegleringsrepresentant i kraft av nämnda direktiv, för så vitt vederbörande ej har grovt åsidosatt sina åligganden enligt föreliggande artikel 4.

3. Endast en byrå är behörig att på begäran av en av dess medlemmar tillställa en annan byrå en ansökan om godkännande av en i den föreningens land etablerad korrespondent. Denna ansökan skall befordras per telefax eller e-post och åtföljsas av underlag, som styrker att den föreslagna korrespondenten accepterar det begärda godkännandet.

Berörd byrå skall bevilja eller avslå ansökningen inom tre månader räknat från dagen för ansökningens mottagande och skall meddela sitt beslut och dettas ikraftträdandedatum till den ansökande byrån och till berörd korrespondent. Vid uteblivet svar anses godkännande ha meddelats och ha trätt i kraft vid nämnda periods utgång.

4. Korrespondenten skall handlägga alla skadeanmälningar i enlighet med eventuella lagar och andra författningar, som äger tillämpning i olycksfallslandet med avseende på betalningsansvar, ersättning till sakägare och obligatorisk motorfordonsförsäkring i namn av den byrå som har godkänt korrespondenten och på den försäkringsgivares vägnar som ansökt om vederbörandes godkännande, när det har inträffat trafikolyckor i det landet, varvid sådana fordon är inblandade som är försäkrade av den försäkringsgivare som ansökt om korrespondentens godkännande.

Om en tilltänkt reglering kostnadsmässigt överstiger fastställda begränsningar som är tillämpliga enligt de i olycksfallslandet gällande lagreglerna om obligatorisk ansvarsförsäkring under försäkringsbrevets giltighetstid, måste korrespondenten efterkomma bestämmelserna i artikel 3.5 ovan.

5. Den byrå som har godkänt en korrespondent erkänner denne såsom varande ensam behörig att handlägga och reglera skadeanmälningar i namn av byrån och i den försäkringsgivares namn som ansökt om vederbörandes godkännande. Byrån skall informera den ersättningsberättigade om denna behörighet och tillställa korrespondenten eventuella meddelanden som avser ifrågavarande skadeanmälningar. Aktuell byrå får dock när som helst och utan någon skyldighet att motivera sitt beslut övertaga handläggning och reglering av en skadeanmälan från en korrespondent.

6. Om den byrå som lämnat sitt godkännande av någon anledning nödgas ersätta en ersättningsberättigad i korrespondentens ställe, skall den erhålla ersättning direkt från den byrå genom vilken ansökningen om godkännande insänts, i enlighet med de i artikel 5 stipulerade villkoren.

7. Om annat ej följer av föreskrifterna i artikel 4.4, står det korrespondenten fritt att träffa ett avtal med den försäkringsgivare som begärt dess godkännande om villkoren för återbetalning av belopp som utbetalats till ersättningsberättigade och om metoden för beräkning av dess handläggningskostnader; ett sådant avtal får dock ej göras gällande gentemot en byrå.

Om en korrespondent ej kan utverka återbetalning av förskottsbelopp, som korrespondenten har utbetalat med stöd av föreskrifterna i artikel 4.4 ovan för den försäkringsgivares räkning som begärde korrespondentens godkännande, skall korrespondenten erhålla ersättning från den byrå som godkänt korrespondenten. Den sistnämnda byrån skall därefter få ersättning från den byrå av vilken ifrågavarande försäkringsgivare är medlem, i enlighet med föreskrifterna i artikel 5.

8. När en byrå underrättas om att en av dess medlemmar har beslutat att säga upp en korrespondent, skall den omedelbart meddela detta till den byrå som lämnat godkännandet. Den sistnämnda byrån skall ha frihet att bestämma det datum då dess godkännande skall upphöra att gälla.

När en byrå, som har godkänt en korrespondent, beslutar att taga tillbaka sitt godkännande eller informeras om att korrespondenten önskar få sitt godkännande indraget, skall den omedelbart meddela detta till den byrå som vidarebefordrat ansökningen om korrespondentens godkännande. Den skall även meddela byrån vilket datum indragningen av godkännandet träder i kraft eller vilket datum dess godkännande upphör att gälla.

Artikel 5 Återbetalningsvillkor

1. När en byrå eller det ombud som den har utsett för aktuell uppgift har reglerat alla ersättningskraven i anledning av samma trafikolycka, skall den senast ett år efter dagen för den sista betalningen som gjorts till förmån för en ersättningsberättigad, sända en begäran - per telefax eller e-post - om återbetalning till den medlem av byrån som hade utfärdat det gröna kortet eller försäkringsbrevet eller, i tillämpliga fall, till berörd byrå, varvid följande skall specificeras:

1.1 De belopp som utbetalats i form av ersättning till ersättningsberättigade, antingen enligt uppgörelse i godo eller jämlikt domstolsföreläggande.

1.2 De belopp som lagts ut på externa tjänster vid handläggningen och regleringen av varje enskild skadeanmälan och alla kostnader som särskilt uppkommit för ett rättsligt förfarande, vilka skulle ha lagts ut under liknande omständigheter av en i olycksfallslandet etablerad försäkringsgivare.

1.3 Ett handläggningsarvode för att täcka alla andra kostnader som beräknats med stöd av de av Council of Bureaux godkända föreskrifterna.

Om ersättningskrav, som härrör ur samma trafikolycka, bemöts och regleras utan att någon ersättning betalas, får sådana belopp som avses i artikel 5.1.2 och det av Council of Bureaux med stöd av 5.1.3 fastställda minimiarvodet krävas.

2. I begäran om återbetalning skall det preciseras att de till betalning förfallna beloppen kan utbetalas i ersättningsberättigande land och i förmånstagarens nationella valuta, utan kostnadsdebitering, inom en period av två månader från dagen för det första kravets framställan och att en dröjsmålsränta på tolv procent per år debiteras automatiskt på utestående skuldsaldo från och med nämnda dag till och med den dag då förmånstagarens bank mottager gireringen.

I ansökan om återbetalning får det också anges att i nationell valuta uttryckta belopp kan betalas i euro till den på ansökningsdagen i betalningssökande byråns land gällande officiella växelkursen.

3. Under inga omständigheter får återbetalningsansökningar inbegripa betalningar för böter, borgensförbindelser som garanti för betalning enligt domstolsutslag eller andra finansiella straffavgifter som ålagts en försäkrad, vilka kostnader icke täcks av ansvarsförsäkring med avseende på användning av motorfordon i olycksfallslandet.

4. Betalningsunderlag, däribland det objektiva beviset att ersättning som tillkommer ersättningsberättigad har utbetalats, skall på begäran sändas omgående, dock utan att fördröja återbetalningen.

5. Återbetalningen av alla de i artikel 5.1.1 och 5.1.2 nämnda beloppen får krävas i enlighet med de i föreliggande paragraf stipulerade villkoren, oaktat byrån eventuellt icke har reglerat samtliga fordringar som härrör ur samma trafikolycka. Det i artikel 5.1.3 föreskrivna handläggningsarvodet får också krävas, om det huvudbelopp som utgör ärendekravet överstiger det av Council of Bureaux fastställda beloppet.

6. Om en skadeanmälan återupptas för handläggning, efter det att en återkravsansökan har beviljats, eller om ytterligare en skadeanmälan görs i anledning av samma trafikolycka, skall handläggningsarvodet beräknas i enlighet med de föreskrifter som gällde vid den tidpunkt då ansökningen om återkravet med avseende på återupptaget eller ytterligare anspråk/krav.

7. Om ingen skadeanmälan har framställts i samband med en trafikolycka, kan inget handläggningsarvode krävas.

Artikel 6 Obligatorisk garanti

1. Varje enskild byrå skall garantera att dess medlemmar erhåller återbetalning av alla belopp som krävts med stöd av föreskrifterna i artikel 5 från olycksfallslandets byrå eller från det för ändamålet utsedda ombudet.

Om en medlem icke har verkställt den begärda betalningen inom den i artikel 5 angivna tvåmånadersperioden, skall den byrå till vilken denna medlem är ansluten själv utföra betalningen i enlighet med nedan stipulerade villkor, sedan olycksfallslandets byrå eller ett för ändamålet utsett ombud har genomfört garantikontroll.

Garanterande byrå skall verkställa betalning inom en månad. Efter denna periods slut debiteras dröjsmålsränta automatiskt med tolv procent per år på upplupet skuldsaldo, löpande från dagen för garantikontrollen till dagen för förmånstagarens banks mottagande av gireringen.

Garantikontrollen skall göras per telefax eller e-post inom tolv månader, räknat från dagen för det första kravets framställan enligt artikel 5. Vid den periodens slut skall garanterande byråns betalningsskyldighet vara begränsad till det av dess medlem krävda beloppet plus tolv månaders ränta på tolv procent per år, dock utan inskränkning av eventuell rätt till dröjsmålsränta.

Garantikontroll får ej göras sedan mer än två år förflutit sedan dagen för det första kravets framställande.

2. Varje enskild byrå garanterar att dess medlemmar skall instruera de korrespondenter vilkas godkännande de ansökt om att reglera ersättningskrav i enlighet med föreskrifterna i första stycket av artikel 4.4 och tillställa dessa korrespondenter eller olycksfallslandets byrå alla underlag rörande de krav som överlämnats till dem.

AVSNITT II SÄRSKILDA FÖRESKRIFTER FÖR AVTALSREGLERADE FÖRHÅLLANDEN MELLAN BYRÅER PÅ BASIS AV GRÖNA KORTET (FAKULTATIVA BESTÄMMELSER)

Bestämmelserna i detta avsnitt äger tillämpning, om de avtalsreglerade förhållandena mellan byråerna är baserade på gröna kortet.

Artikel 7 Utfärdande och utlämnande av grönt kort

1. Varje enskild byrå skall ansvara för tryckningen av sina gröna kort eller skall bemyndiga sina medlemmar att trycka dem.

2. Varje enskild byrå skall bemyndiga sina medlemmar att utfärda grönt kort till sina försäkrade enbart för fordon som är registrerade i ett land för vilket den är behörig.

3. Vilken medlem som helst får bemyndigas av sin byrå att utfärda grönt kort till sina försäkrade i ett land som saknar byrå, förutsatt att medlemmen är etablerad i det landet. Detta alternativ är begränsat till fordon, som är registrerade i ifrågavarande land.

4. Alla gröna kort anses vara giltiga i minst 15 dagar från deras startdatum. Utfärdas ett grönt kort för en kortare period, skall den byrå som utfärdat det kortet garantera ersättning för byråerna i de länder för vilka kortet äger giltighet under en period av 15 dagar, räknat från den dag då det började gälla.

5. Om ett mellan två byråer tecknat avtal hävs med stöd av föreskrifterna i artikel 16.3.5, skall samtliga gröna kort, som utfärdats i deras namn för användning på deras respektive territorier, förlora all giltighet och verkan så snart som annulleringen träder i kraft.

6. Om ett avtal annulleras eller temporärt hävs med stöd av föreskrifterna i artikel 16.3.6, skall den återstående giltighetsperioden för de gröna kort som utlämnats i berörda byråers namn för användning på respektive territorier fastställas av Council of Bureaux.

Artikel 8 Bekräftelse av ett grönt korts giltighet

Begäran om bekräftelse av ett identifierat grönt korts giltighet, skickad per telefax eller e-post till en byrå från olycksfallslandets byrå eller från ett för ändamålet utsett ombud, skall få ett slutgiltigt svar senast tre månader efter denna begäran. Ges inget svar under denna period, skall kortet anses vara giltigt.

Artikel 9 Förfalskade, obestyrkta eller olagligen ändrade gröna kort

Ett grönt kort, som uppvisats i ett land för vilket det är giltigt, under förespeglingen att det har utfärdats med en byrås bemyndigande, skall garanteras av den byrån, även om kortet är förfalskat, obestyrkt eller olagligen ändrat.

Byråns garanti gäller dock inte, om ett grönt kort hänför sig till ett fordon som inte är lagligen registrerat i den byråns land, med undantag för de omständigheter som avses i artikel 7.3.

AVSNITT III SÄRSKILDA FÖRESKRIFTER FÖR AVTALSREGLERADE FÖRHÅLLANDENA MELLAN BYRÅER PÅ BASIS AV ANTAGET FÖRSÄKRINGSSKYDD (FAKULTATIVA BESTÄMMELSER)

Bestämmelserna i detta avsnitt äger tillämpning, om de avtalsreglerade förhållandena mellan byråer är baserade på antaget försäkringsskydd, med vissa undantag.

Artikel 10 Byråernas skyldigheter

De byråer på vilka detta avsnitt äger tillämpning skall - på grundval av fullständig ömsesidighet - garantera återbetalning av alla belopp som förfaller till betalning med stöd av föreliggande föreskrifter på grund av trafikolycka, där en bil är inblandad som normalt är baserad på den stats territorium för vilket var och en av dessa byråer är bemyndigad, oberoende av om fordonet är försäkrat eller ej.

Artikel 11 Begreppet "normalt hemmahörande"

1. Den stats territorium på vilket fordonet normalt är baserat bestäms på grundval av något av följande kriterier:

1.1 Den stats territorium vars registreringsnummerskylt fordonet bär.

1.2 Om ingen registrering krävs för aktuell fordonstyp, men fordonet bär en försäkringsskylt eller ett kännetecken med en funktion som är analog med en registreringsskylt, avses med begreppet "normalt baserat" den stats territorium som har utfärdat försäkringsskylten eller tecknet.

1.3 Om varken registreringsskylt eller försäkringsskylt eller kännetecken krävs för vissa typer av fordon, avses med begreppet "normalt baserat" den stats territorium på vilket den person som utövar tillsyn över fordonet har sin stadigvarande bostad.

2. Om ett fordon, som måste bära en registreringsskylt, inte bär någon eller några skyltar eller skyltar som ej eller ej längre är rättsligt giltiga för det, har varit inblandat i en trafikolycka, skall - i samband med regleringen av ett därur eventuellt härrörande krav - det territorium på vilket trafikolyckan inträffat antagas vara det territorium där fordonet är normalt är hemmahörande.

Artikel 12 Undantag

Bestämmelserna i detta avsnitt gäller ej för

1. fordon registrerade i andra länder än byråernas länder, om annat ej följer av bestämmelserna i detta avsnitt, och för vilka ett grönt kort har utlämnats. I händelse av trafikolycka, där ett fordon är inblandat för vilket ett grönt kort har utfärdats, skall berörda byråer handla i enlighet med föreskrifterna i avsnitt II,

2. fordon tillhörande vissa personer, om den stat i vilken de är registrerade har utsett en myndighet eller institution i en annan stat att ansvara för ersättning till sakägare i enlighet med föreskrifter som äger tillämpning i olycksfallslandet,

3. vissa typer av fordon eller vissa fordon, som bär en specialskylt, i de fall då användningen av dem i internationell trafik enligt det besökta landets lagar och andra författningar är tillåten på villkor att de innehar ett giltigt grönt kort eller ett vid gränsen utfärdat försäkringsbrev.

Förteckningen över de fordon som avses i artikel 12.2 och 12.3 samt listan över myndigheter eller institutioner som utsetts i andra stater skall upprättas av varje enskild stat och översändas till Council of Bureaux via den nationella byrån i aktuell stat.

Artikel 13 Bekräftelse av det territorium på vilket ett fordon normalt är baserat

Begäran om bekräftelse av det territorium på vilket ett fordon normalt är baserat, skickad per telefax eller e-post till en byrå från olycksfallslandets byrå eller från ett för ändamålet utsett ombud, skall få ett slutgiltigt svar senast tre månader efter denna begäran. Ges inget svar under denna period, skall detta anses vara en bekräftelse att fordonet normalt är baserat på den byråns territorium.

Artikel 14 Garantins giltighetstid

Byråerna får begränsa giltighetstiden för den garanti som de beviljar med stöd av föreskrifterna i artikel 10 med avseende på följande:

1. Fordon med temporära registreringsskyltar, vilkas format tidigare har meddelats Council of Bureaux. I sådana fall skall garantins giltighetstid vara tolv månader efter dagen för giltighetens utlöpande enligt uppgifterna på skylten.

2. Annat fordon som omfattas av stipulationerna i föreskrifterna, tecknade med andra byråer och meddelade Council of Bureaux.

Artikel 15 Ensidig tillämpning av garanti på grundval av antaget försäkringsskydd

För så vitt inga lagregler föreskriver annat, får byråerna träffa avtal om ensidig tillämpning av detta avsnitt inom ramen för deras bilaterala relationer.

AVSNITT IV FÖRESKRIFTER SOM REGLERAR AVTAL SLUTNA MELLAN NATIONELLA BYRÅER (OBLIGATORISKA BESTÄMMELSER)

Artikel 16 Bilaterala avtal - villkor

1. Byråerna får sinsemellan sluta bilaterala avtal, i kraft av vilka de förbinder sig att inom ramen för sina ömsesidiga relationer efterkomma de obligatoriska bestämmelserna i föreliggande avtal mellan byråer (Internal Regulations) interna föreskrifter samt de häri preciserade fakultativa bestämmelserna.

2. Dylika avtal skall upprättas och undertecknas i tre exemplar av de kontraherande byråerna, vilka skall behålla ett exemplar var av det. Det tredje exemplaret skall sändas till Council of Bureaux som i samråd med de berörda avtalsparterna skall meddela ikraftträdandedatum för deras avtal.

3. Dylika avtal måste inbegripa klausuler med följande innehåll:

3.1 De avtalsslutande byråernas namn, med omnämnande av deras medlemskap i Council of Bureaux, och de nationella territorier för vilka de äger behörighet.

3.2 Deras utfästelse att efterkomma de obligatoriska bestämmelserna i föreliggande avtal.

3.3 Deras utfästelse att efterkomma de fakultativa bestämmelser som ömsesidigt valts och överenskommits.

3.4 Ömsesidiga fullmakter från dessa byråer att i eget namn och på sina medlemmars vägnar reglera skadeanmälningar genom uppgörelse i godo eller att acceptera utomrättsligt eller rättsligt förfarande, som kan förväntas innebära betalning av ersättning till följd av sådan trafikolycka som avses i och omfattas av föreliggande avtal.

3.5 Avtalets varaktighet är obegränsad, men ger varje kontrakterad byrå rätt att med tolv månaders varsel bryta avtalet, vilket samtidigt måste meddelas den andra parten samt Council of Bureau.

3.6 Automatiskt hävande eller temporär annullering av avtalet, därest endera avtalsslutande byrån upphör att vara medlem av Council of Bureaux eller får sitt medlemskap tillfälligt indraget.

4. En mall för denna typ av avtal bifogas (bilaga III).

Artikel 17 Undantag

1. Utan hinder av vad som sägs i artikel 16 skall de nationella byråerna i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdets länder med stöd av föreskrifterna i artikel 2 i direktiv 72/166/EEG stadfästa sitt godkännande av föreliggande interna föreskrifter genom ett multilateralt avtal, vars ikraftträdandedatum fastställs av EU-kommissionen i samarbete med Council of Bureaux.

2. Byråer i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får ansluta sig till detta multilaterala avtal genom att efterleva de föreskrifter som fastställts av den behöriga kommitté som avses i stadgan för Council of Bureaux.

AVSNITT V FÖRFARANDE VID ÄNDRING AV DE INTERNA FÖRESKRIFTERNA (OBLIGATORISKA BESTÄMMELSER)

Artikel 18 Förfarande

1. Endast Council of Bureaux generalförsamling är behörig att ändra föreliggande interna föreskrifter.

2. Utan hinder av vad som sägs här ovan, är enbart den kommitté som avses i stadgan för Council of Bureaux behörig att ändra bestämmelserna i avsnitt III.

a) Dessa bestämmelser är bindande för sådana byråer som, ehuru de icke är medlemmar av kommittén, har valt att tillämpa avsnitt III i sina avtalsreglerade relationer med andra byråer.

b) Endast byråer i länder inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är behöriga att ändra artikel 4.2.

AVSNITT VI SKILJEFÖRFARANDE (OBLIGATORISKA BESTÄMMELSER)

Artikel 19 Skiljedomsklausul

Alla tvister som uppkommer på grund av eller i samband med föreliggande avtal skall lösas med tillämpning av Förenta nationernas kommissions för internationell handelsrätt (UNCITRAL) regler för skiljedom i dess vid aktuell tidpunkt gällande lydelse.

Council of Bureaux skall besluta om skiljemännens arvode och ersättningsgilla kostnader.

Det åligger ordföranden i Council of Bureaux att utse skiljemän; vid dennes indisponibilitet åvilar denna uppgift valberedningens ordförande.

Skiljenämnden skall bestå av tre skiljemän.

Skiljedomsförhandlingarna skall föras på engelska och franska.

AVSNITT VII IKRAFTTRÄDANDE (OBLIGATORISK BESTÄMMELSE)

Artikel 20 Ikraftträdande

Föreliggande avtal (Internal Regulations) träder i kraft den 1 juli 2003. Från och med detta datum ersätts Uniform Agreement (UA) och det mellan byråerna tecknade multilaterala garantiavtalet (MGA) av detta avtal.

BILAGOR

Bilaga I: Rekommendation nr 5.

Bilaga II: Direktiv av den 24 april 1972 (72/166/EEG).

Bilaga III: Mall för avtal mellan byråer (se följande sida).

>PIC FILE= "L_2003192SV.003501.TIF">

(1) Rekommendation nr 5, antagen den 25 januari 1949, ersatt av bilaga 2 till konsoliderad resolution om underlättandet av vägtrafik, antagen av arbetsgruppen för landsvägstransporter inom inrikestransportkommittén i Förenta nationernas Ekonomiska kommission för Europa, vars text bifogas som bilaga I.

(2) Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagregler rörande ansvarsförsäkring vid användning av motorfordon och genomförandet av obligatoriet att ombesörja försäkring mot sådant ersättningsansvar, vars text bifogas som bilaga II.

(3) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65.

TILLÄGG 2

UNDANTAG

ÖSTERRIKE

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

BELGIEN

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

SCHWEIZ (och LIECHTENSTEIN)

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

CYPERN

1. Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

2. Fordon som tillhör militärmakten samt militär och civil personal som omfattas av internationella avtal.

TJECKIEN

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

TYSKLAND

1. Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

2. Militärfordon som omfattas av villkoren i internationella avtal.

DANMARK (och FÄRÖARNA)

1. Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

2. Militärfordon som omfattas av villkoren i internationella avtal.

FRANKRIKE (och MONACO)

Militärfordon som omfattas av villkoren i internationella avtal.

FINLAND

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND (och KANALÖARNA, GIBRALTAR och ISLE OF MAN)

NATO-fordon som omfattas av villkoren i Londonkonventionen av den 19 juni 1951 och Parisprotokollet av den 28 augusti 1952.

GREKLAND

1. Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna. (Gäller olyckor som inträffar den 1 oktober 1993 eller senare.)

2. Fordon som tillhör internationella organisationer (Gröna registreringsskyltar - med bokstäverna "CD" och "ΔΣ" följda av registreringsnumret).

3. Fordon som tillhör militärmakten samt militär och civil personal inom NATO (gula registreringsskyltar - med bokstäverna "ΞΑ" följda av registreringsnumret).

4. Fordon som tillhör grekiska försvaret (registreringsskyltar med bokstäverna "ΕΣ")

5. Fordon som tillhör de allierade styrkorna i Grekland (registreringsskyltar med bokstäverna "AFG").

6. Fordon med testskyltar (vita registreringsskyltar - med bokstäverna "ΔΟΚ" följda av fyra siffror).

UNGERN

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

ITALIEN (samt SAN MARINO och VATIKANSTATEN)

1. Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

2. Fordon som tillhör militärmakten samt militär och civil personal som omfattas av internationella avtal (exempelvis "AFI"-skyltar och internationella organisationer såsom NATO).

3. Fordon som saknar registreringsskylt (särskilt motorcyklar).

4. Jordbruksmaskiner (såsom traktorer, vagnar och alla andra fordon som är särskilt konstruerade för jordbruket).

IRLAND

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

ISLAND

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

LUXEMBURG

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

NORGE

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

NEDERLÄNDERNA

1. Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna. (Gäller olyckor som inträffar den 1 oktober 1993 eller senare.)

2. Privata fordon som tillhör nederländsk i Tyskland stationerad militärpersonal och deras familjer.

3. Fordon som tillhör tysk militär personal stationerad i Nederländerna.

4. Fordon som tillhör personal vid högkvarteret för de allierade stridskrafterna i Centraleuropa.

5. NATO-styrkornas tjänstefordon.

PORTUGAL

1. Jordbruksmaskiner och motoriserad mekanisk utrustning som enligt portugisisk lag inte kräver registreringsskyltar.

2. Fordon som tillhör främmande stater och internationella organisationer där Portugal ingår som medlemsstat (vita registreringsskyltar - röda siffror som föregås av bokstäverna "CD" eller "FM").

3. Fordon som tillhör portugisiska staten (svarta registreringsskyltar - vita siffror som föregås av bokstäverna "AM", "AP", "EP", "ME", "MG" eller "MX", beroende på vilket ministerium det gäller).

SVERIGE

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

SLOVAKIEN

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

SLOVENIEN

Fordon med tillfälliga registreringsskyltar som är inblandade i olyckor som inträffar senare än tolv månader efter det utgångsdatum som anges på de tillfälliga registreringsskyltarna.

TILLÄGG 3

FÖRBEHÅLL

FRANKRIKE

Artikel 11.2 i de interna bestämmelserna skall inte gälla Bureau Central Français förrän de franska reglerna har ändrats på ett sådant sätt att de är förenliga med avtalet eller ett avtal har undertecknats som möjliggör en tillämpning av artikeln.

ITALIEN

Artikel 11.2 i de interna bestämmelserna skall inte gälla Ufficio Centrale Italiano (UCI) förrän de regler som gäller i landet har ändrats på ett sådant sätt att de är förenliga med Europeiska gemenskapens lagstiftning.

PORTUGAL

Artikel 11.2 i de interna bestämmelserna skall inte gälla Gabinete Portuguêse de Carta Verde förrän de regler som gäller i landet har ändrats på ett sådant sätt att de är förenliga med Europeiska gemenskapens lagstiftning.

SCHWEIZ

Artikel 11.2 i de interna bestämmelserna skall inte gälla den internationella försäkringsbyrån i Schweiz förrän de regler som gäller i landet har ändrats på ett sådant sätt att de är förenliga med Europeiska gemenskapens lagstiftning.