15.12.2000   

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

L 316/30

(1)

Genom kommissionens beslut nr 1238/2000/EKSG (3) (nedan kallat beslutet om preliminär tull) har det införts en preliminär antidumpningstull på import av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm enligt KN-nummer ex 2704 00 19 med ursprung i Folkrepubliken Kina.

(2)

Efter underrättelsen om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av de preliminära åtgärderna lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. I enlighet med artikel 6.5 i beslut nr 2277/96/EKSG (nedan kallat grundbeslutet) gavs alla parter som begärde det möjlighet att bli hörda.

(3)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den bedömde som nödvändiga för fastställandet av de slutgiltiga undersökningsresultaten. Alla berörda parter som var villiga att samarbeta i undersökningen underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera att det skulle införas slutgiltiga antidumpningstullar och att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär tull skulle tas ut slutgiltigt. De gavs också tillfälle att inom en viss tid framföra synpunkter efter meddelandet av dessa uppgifter.

(4)

Parternas muntliga och skriftliga synpunkter togs under övervägande, och i de fall det ansågs motiverat ändrades de preliminära undersökningsresultaten i enlighet därmed.

(5)

Efter en förnyad genomgång av de preliminära undersökningsresultaten på grundval av de upplysningar som inhämtats efter det att beslutet om preliminär tull antagits drar kommissionen slutsatsen att de viktigaste undersökningsresultaten i det beslutet bör bekräftas, i den mån de inte ändras genom övervägandena i det här beslutet.

(6)

Den berörda produkten definierades i beslutet om preliminär tull som koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm enligt KN-nummer ex 2704 00 19 och med ursprung i Kina. Produkten kallas vanligen för gjuterikoks och framställs i olika kvaliteter med, särskilt, olika halt av bundet kol och olika partikelstorlek. Samtliga kvaliteter konstaterades ha samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och används för samma syfte, nämligen som bränsle i kupolugnar för framställning av gjutjärn, stenull, zink och bly (4).

(7)

Gjuterikoks särskildes från annan koks enligt samma KN-nummer på grundval av storleken. Kol av koks i bitar med en diameter över 80 mm ansågs nämligen vara den enda storlek som, beroende på dess höga förbränningsvärme och förmåga att bära stora vikter utan att falla samman, lämpade sig som bränsle i kupolugnar. Koks med en diameter under 80 mm, vanligen kallad masugnskoks, konstaterades vara olämplig för sådan användning. Masugnskoks används i masugnar vid framställning av stål och för andra ändamål, bland annat kemikalie- eller sockerproduktion.

(8)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna hävdade vissa berörda parter att det, även om 80 mm utgjorde en klar och tydlig skiljelinje, fanns exempel på att masugnskoks importerades i större styckestorlek än 80 mm och kunde ha en styckestorlek på ända upp till 100 mm. Parterna lämnade uppgifter som visade att vissa tullmyndigheter tillämpade den preliminära antidumpningstullen på både juterikoks och masugnskoks i bitar med en diameter över 80 mm.

(9)

Det bör observeras att den berörda produkten var gjuterikoks, inte masugnskoks. Eftersom masugnskoks i bitar med en diameter över 80 mm normalt har lägre styrka, är den inte avsedd att användas i kupolugnar för framställning av gjutjärn eller stenull eller för smältning av zink eller bly. Enligt vad de berörda parterna upplyste om under undersökningens gång förhöll det sig vidare så att när koks i bitar med en diameter över 80 mm men högst 100 mm importerades tillsammans med koks i bitar med en diameter av högst 80 mm, var denna senare koks avsedd att användas i masugnar och kunde normalt inte användas i kupolugnar.

(10)

Den berörda produkten bör av dessa skäl förtydligas och definieras med beaktande dels av dess fysiska egenskaper, dvs. koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm, dels av dess användning, dvs. koks av det slag som används i kupolugnar för framställning av gjutjärn och stenull och för smältning av zink och bly. Det bör alltså klargöras att masugnskoks, även om den har en styckestorlek på mer än 80 mm men högst 100 mm och importeras tillsammans med koks i bitar med en diameter på högst 80 mm, inte omfattas av detta förfarande.

(11)

De kinesiska exportörerna och tillverkarna och en importör i gemenskapen hävdade att den berörda produkt som importerades från Kina under undersökningsperioden (1 juli 1998–30 juni 1999) utgjordes av gjuterikoks i halvfabrikatform, vilken kunde betraktas som färdig gjuterikoks först efter sortering. Importören hävdade att sorteringen inte bara, så som anges i skäl 13 i beslutet om preliminär tull, gick ut på att separera koksbitar av kommersiellt intressant storlek (över 80 mm) från de mindre bitarna (högst 80 mm), utan att det var fråga om en mekanisk stabiliseringsfas, där syftet var en ytterligare sönderdelning av kluvna stycken av gjuterikoks. Sorteringen i gemenskapen utgjorde det sista viktiga steget i tillverkningskedjan och tillförde ett väsentligt mervärde, och den var därför, hävdades det, tillräckligt omfattande för att ge den gjuterikoks som importerades från Kina ändrat ursprung. Det gjordes också gällande att detta synsätt understöddes av den betydande justering för sorteringskostnader som kommissionen hade gjort i samband med beräkningen av prisunderskridandet.

(12)

Påståendet ansågs ogrundat. Mekanisk sortering är en behandling där koksstyckena separeras efter storlek eller storleksintervall, dock utan att det sker någon förändring i fråga om de grundläggande kemiska eller fysiska egenskaper som härrör från kokskolråvaran eller från framställningsmetoden. Gjuterikoks måste sorteras före den industriella slutanvändningen så att man får den önskade storleken eller det önskade storleksintervallet för kupolugnen. I regel sker sorteringen omedelbart efter förkolningen, men eftersom gjuterikoks undergår en viss naturlig försämring under lastning, transport och lossning, sorteras den ofta på nytt efter sjötransporten. Det kan inte anses att den genom sorteringen erhållna gjuterikoksen får andra egenskaper och en annan sammansättning än den hade före denna åtgärd. Man kan alltså inte dra slutsatsen att icke-sorterad gjuterikoks vid gemenskapens gräns är ett halvfabrikat.

(13)

Det konstaterades dessutom att sorteringen genomsnittligt representerade mindre än 4 % av importpriset cif och att den justering som beviljats vid beräkningen av prisunderskridandet inte bara omfattade kostnaden för sortering, utan samtliga försäljnings- och finansieringskostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning. När det gäller fastställande av varans ursprung kan man därför inte dra slutsatsen att hela beloppet för den justering som beviljats vid beräkningen av prisunderskridandet skulle vara en indikation på det mervärde som tillförts produkten efter import. Med hänsyn till detta kan det inte hävdas att den berörda produkten får gemenskapsursprung genom sorteringen.

(14)

Därför dras slutsatsen att den berörda produkten är gjuterikoks med ursprung i Kina, dvs. koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm av det slag som används i kupolugnar för framställning av gjutjärn, stenull, zink och bly. Vidare dras slutsatsen att samtliga kvaliteter av gjuterikoks är en och samma produkt, eftersom de alla har samma fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområde.

(15)

En användare hävdade att gjuterikoks som framställs i gemenskapen inte var likadan som den berörda produkten, eftersom den senare var av lägre kvalitet. Till stöd för påståendet anförde användaren att det inte utan betydande och mycket kostnadskrävande ändringar av den tekniska utrustningen skulle vara möjligt att byta mellan dessa två produkter. Några användare hävdade också att den berörda produkten var av lägre kvalitet och att den endast kunde användas om den blandades med gjuterikoks som framställts i gemenskapen, vilket visade att de inte var likadana produkter.

(16)

Kommissionen erinrar inledningsvis om att skillnader i kvalitet inte påverkar definitionen av den likadana produkten, förutsatt att de grundläggande fysiska och kemiska egenskaperna är desamma och att de två produkterna är utbytbara. Detta spörsmål har utförligt behandlats i skälen 19–21 i beslutet om preliminär tull. Kvalitetsaspekten har vidare föranlett till synes motsägelsefulla uttalanden från framför allt gjuteriernas sida. Några av dem hävdade att de inte kunde använda kinesisk juterikoks på grund av dess lägre kvalitet, andra gjorde gällande att kinesisk gjuterikoks var av högre kvalitet än den gjuterikoks som framställdes i gemenskapen. Denna motsägelse visar bara att slutanvändarna, även om det finns vissa allmänt vedertagna gränsvärden i fråga om kemiska och fysiska egenskaper hos gjuterikoks, antingen kan välja den juterikoks som lämpar sig bäst för deras syften eller kan anpassa sin utrustning så att den passar en viss sorts gjuterikoks. Detta bekräftas av det faktum att det finns slutanvändare som har övergått från att använda gjuterikoks som framställts i gemenskapen till att utnyttja kinesisk juterikoks för att i vissa fall sedan återvända till den förstnämnda. Produkterna är därför klart och tydligt sinsemellan utbytbara, och argumentet att det behövs omfattande och dyrbara ändringar av den tekniska utrustningen är inte övertygande och bör avvisas. Att de två produkterna konkurrerar med varandra visas också av det faktum att användarna fattar sitt beslut om vilken produkt de skall köpa beroende på priset. Det förhållandet att det för specifika användare kanske inte är möjligt att byta mellan produkterna förtar inte slutsatsens giltighet.

(17)

Med hänsyn till ovanstående bekräftas slutsatserna i skälen 18–23 i beslutet om preliminär tull.

(18)

Det företag som hade anhållit om att tillerkännas status som ett företag som bedriver sin verksamhet under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) invände mot kommissionens slutsats att dess räkenskaper inte uppfyllde kraven i artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundbeslutet. Företaget hävdade att kommissionen hade underlåtit att undersöka huruvida dess bokföring var tillräckligt tillförlitlig för att kunna läggas till grund för fastställandet av en individuell dumpningsmarginal.

(19)

Som framhålls i skäl 26 i beslutet om preliminär tull framgick det tydligt av undersökningen att företagets bokföring inte gav en riktig bild av företagets ekonomiska ställning under undersökningsperioden, särskilt med avseende på försäljningen. Kommissionen konstaterade att räkenskaperna inte fördes regelbundet och konsekvent, vilket betydde att de var generellt otillförlitliga och inte följde internationellt accepterade redovisningsnormer. Eftersom detta är ett kriterium som skall användas när det gäller att fastställa om den berörda exportören bedriver sin verksamhet under marknadsekonomiska förhållanden, måste kommissionen i enlighet med grundbeslutet avvisa företagets ansökan om att tillerkännas marknadsekonomisk status. Företaget tillhandahöll inga ytterligare uppgifter som kunde styrka att dess räkenskaper icke desto mindre fördes i enlighet med internationellt accepterade redovisningsnormer. Därför, och i avsaknad av uppgifter som visar att kommissionens preliminära slutsats var felaktig, bekräftas de preliminära undersökningsresultaten.

(20)

Samma företag gjorde gällande att kommissionens slutsats att det inte åtnjöt ett rättsligt och faktiskt oberoende från staten inte var korrekt och att kommissionen inte hade påvisat att det förelåg en risk för kringgående av antidumpningsåtgärderna om företaget skulle beviljas individuell behandling. Företaget hävdade också att det förhandlade direkt med sina kunder i gemenskapen och att det hade full kontroll över dessa transaktioner. Slutligen gjorde företaget gällande att den omständigheten att moderbolaget i Hongkong inte hade besvarat frågeformuläret inte borde ha betraktats som en brist.

(21)

Kommissionen konstaterade att företagets exportförsäljning åtminstone delvis kontrollerades av de kinesiska myndigheterna, eftersom företaget inte kunde exportera den berörda produkten i eget namn utan måste utnyttja statsägda handlare som innehade exportlicens. Undersökningen visade också att företaget inte kunde fastställa exportpriserna helt fritt, eftersom det måste betala en förmedlingsavgift till de statsägda handlarna. Den omständigheten att försäljningskontrakten förhandlades fram direkt med kunderna i gemenskapen kunde inte ensam anses tillräcklig för att påvisa det nödvändiga oberoendet från staten. Eftersom staten åtminstone delvis kontrollerade företagets exportförsäljning, var det uppenbart att det förelåg en risk för att den landsomfattande tullen skulle komma att kringgås. Företaget kunde alltså inte beviljas individuell behandling.

(22)

Det framkom klart och tydligt vid undersökningen att moderbolaget i Hongkong medverkade i marknadsföringen av den berörda produkten och i arbetet med att underlätta exporttransaktionerna. Det bör dock observeras att även om moderbolaget skulle ha besvarat kommissionens frågeformulär separat skulle inte dettta ha ändrat slutsatserna i skälen 20 och 21, nämligen att exportören i Kina inte kunde påvisa att företaget var tillräckligt oberoende från staten för att vara berättigat till individuell behandling. De preliminära undersökningsresultaten i skälen 32 och 34 i beslutet om preliminär tull bekräftas därför.

(23)

De kinesiska exportörerna invände mot den metod som kommissionen hade använt för att beräkna kostnaderna för sjöfrakt och försäkringar (nedan kallade cif-kostnader) för deras exportförsäljning och ansåg att samma belopp för cif kostnader borde ha använts för all exportförsäljning, antingen de cif kostnader som de exporterande tillverkarna hade uppgivit eller den cif kostnad som kommissionen hade räknat fram på grundval av de uppgifter om faktiska cif kostnader som en av de största importörerna hade överlämnat och som kontrollerats av kommissionen.

(24)

Vid fastställandet av den preliminära dumpningsmarginalen hade kommissionen, i de fall transaktionerna gjordes på grundvalen fritt ombord (fob), beräknat cif-kostnaderna med utgångspunkt i de uppgifter om faktiska cif kostnader som en av de största importörerna hade överlämnat och som kontrollerats av kommissionen. I de fall försäljningen skedde på grundvalen cif, hade den använt den cif-kostnad som den berörda exportören hade uppgivit. När den slutgiltiga dumpningsmarginalen skulle fastställas gjorde kommissionen, mot bakgrund av inkomna synpunkter, en förnyad prövning av detta tillvägagångssätt. Det konstaterades att den cif-kostnad som den berörda exportören hade uppgivit för försäljning som skedde på grundvalen cif i själva verket var för höga och inte borde beaktas. Följaktligen, och eftersom det inte lämnats någon bevisning för att de av importören uppgivna faktiska cif-kostnaderna skulle vara otillförlitliga eller oriktiga, ansåg kommissionen att de kostnaderna borde tillämpas på alla de kinesiska exporttransaktioner som hade anmälts.

(25)

En kinesisk exportör hävdade att, med hänsyn till företagets geografiska belägenhet nära hamn, dess egna transportkostnader borde ha använts för att beräkna priserna fob i Förenta staterna, som valts som jämförbart land. De två andra kinesiska exportörerna begärde att genomsnittet av den tredje exportörens transportkostnader och den kostnad för inrikes transport som konstaterats i det jämförbara landet skulle användas.

(26)

Kostnader och priser i ett land som inte är en marknadsekonomi förvrängs genom statliga ingripanden och avspeglar därför inte normala marknadssignaler. Detta gäller också i fråga om transportkostnader, vilket är skälet till att den kinesiska exportörens faktiska transportkostnader inte användes utan de faktiska, kontrollerade transportkostnaderna hos producenterna i det jämförbara landet. Argumentet att kommissionen i fråga om en av de kinesiska tillverkarna hade kontrollerat dessa kostnader inom ramen för undersökningen avseende marknadsekonomisk status är irrelevant, eftersom inget företag tillerkändes sådan status i denna undersökning. Förslaget om att använda den ovannämnda exportörens transportkostnad måste därför avvisas.

(27)

Kommissionen undersökte vidare om det var lämpligt att jämföra normalvärdet med exportpriset fob. Därvid beaktades den omständigheten att avståndet mellan produktionsanläggningarna och hamnen i exportlandet i vissa fall var betydande. För det slutgiltiga fastställandet ansågs det därför skäligt att grundvalen för jämförelsen ändrades till priset fritt fabrik. Exportpriset justerades med hänsyn till detta. I avsaknad av andra tillförlitliga uppgifter i detta avseende användes som grundval för beräkningen av justeringen den lägsta faktiska inrikes transportkostnad som konstaterats på den amerikanska inhemska marknaden.

(28)

De kinesiska exportörerna upprepade sitt krav på en justering för skillnader i produktionsprocessen. De hävdade att deras produktionsprocess var mindre kapitalintensiv än den som användes i det jämförbara landet, Förenta staterna, där man använde mera sofistikerade ugnar.

(29)

Kommissionen brukar normalt bevilja en justering för komparativa fördelar när det gäller skillnader i produktionsprocessen mellan ett land som inte är en marknadsekonomi och det berörda jämförbara landet. Sådana justeringar kan emellertid inte beviljas selektivt för vissa kostnadselement som kanske inte ger en representativ bild totalt sett.

(30)

De kinesiska exportörerna framförde på nytt sin begäran om en justering för naturliga komparativa fördelar i förhållande till det jämförbara landet vad gäller tillgången till råvara. De menade att det jämförbara landets normalvärde inte borde ha använts vid jämförelsen med exportpriset, eftersom Kina hade världens största kolreserver som kunde utvinnas på ett effektivt sätt, vilket påverkade priset på råvaran och följaktligen priset på gjuterikoks. De kinesiska exportörerna hävdade vidare att de kinesiska producenterna hade lätt att få tillgång till råvaran, eftersom den utvanns i dagbrott i Kina i motsats till i Förenta staterna, där kol huvudsakligen utvanns i gruvor under jord.

(31)

Kommissionen undersökte mera ingående om det förhöll sig så att de kinesiska producenterna hade en naturlig komparativ fördel jämfört med producenterna i Förenta staterna. Det visade sig att, tvärtemot vad som påstods, Förenta staterna har de största kolreserverna i världen. Det konstaterades dessutom att man i Förenta staterna i stor utsträckning utvinner kol i dagbrott och att dagbrottsutvinningen i Förenta staterna sannolikt är av ungefär samma omfattning som den i Kina. Dessutom framgick det av undersökningen att det förekom utvinning i gruvor under jord också i Kina. Sammanfattningsvis fastställdes därför att Förenta staterna och Kina har jämförbar tillgång till råvaran och att båda länderna följaktligen har samma komparativa fördelar. Det fanns alltså inte skäl för att göra någon justering. Kommissionen bekräftar de preliminära undersökningsresultat i detta avseende som anges i skäl 51 i beslutet om preliminär tull, liksom valet, enligt beslutet om preliminär tull, av Förenta staterna som jämförbart land i detta förfarande såsom det lämpligaste och mest rimliga valet.

(32)

En kinesisk exportör ansåg att provisionskostnader inte borde ha dragits av från exportpriset. Denna begäran godtogs och exportpriserna justerades i enlighet därmed.

(33)

Som framhölls i skäl 58 i beslutet om preliminär tull undersöktes de kinesiska producenternas och exportörernas samarbetsvilja ytterligare. Det konstaterades att de samarbetsvilliga producenterna representerade 57,8 % av den totala mängd gjuterikoks som exporterades till gemenskapen under undersökningsperioden. Det bör observeras att det saknas separat importstatistik från Eurostat för gjuterikoks och att kommissionen därför, som grundval för beräkning av samarbetets omfattning, använde de uppgifter avseende importen av gjuterikoks som de samarbetsvilliga importörerna hade lämnat och som sedan kontrollerats.

(34)

För att icke-samarbetsvilliga parter inte skulle belönas måste kommissionen därför vid beräkningen av den landsomfattande dumpningsmarginalen beakta den låga graden av samarbetsvilja. De icke-samarbetsvilliga producenterna och exportörerna åsattes en dumpningsmarginal motsvarande den högsta marginal som konstaterats för en representativ affärstransaktion vilken genomförts av någon av de samarbetsvilliga producenterna eller något av de samarbetsvilliga företagen i Kina. Den landsomfattande marginalen räknades därefter fram som ett vägt genomsnitt av den marginal som fastställts för de samarbetsvilliga producenterna och exportörerna och den marginal som fastställts för de icke-samarbetsvilliga producenterna och exportörerna.

(35)

Den slutgiltiga landsomfattande dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av exportpriset cif gemenskapens gräns, översteg 60 %.

(36)

Eftersom inga berörda parter framförde några synpunkter på den preliminära definitionen av gemenskapsindustrin, bekräftas slutsatserna i skälen 60–65 i beslutet om preliminär tull.

(37)

Undersökningen av utvecklingstendenser av relevans för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 1995 till och med undersökningsperiodens utgång.

(38)

En berörd part hävdade att valet av år 1995 som startpunkt för insamlandet av sifferuppgifter hade förvrängt skadeanalysen. Parten gjorde gällande att det året var ett exceptionellt bra år för gemenskapsindustrin på grund av den höga efterfrågan, medan det, om år 1994 hade använts som startpunkt, skulle ha framgått att gemenskapsindustrins situation under undersökningsperioden var densamma som 1994 och att gemenskapsindustrin därför inte led någon skada.

(39)

Det bör observeras att syftet med undersökningen av skada är att bedöma hur den dumpade importen påverkade gemenskapsindustrins ekonomiska situation under undersökningsperioden. När det skall göras en sådan analys fastställs, på grundval av uppgifter avseende ett antal år före undersökningsperioden, utvecklingstendenserna för en rad indikatorer. Analysen syftar inte till en bedömning av läget vid en viss tidpunkt i förhållande till läget vid en annan tidpunkt, utan i stället till en bedömning av utvecklingen under hela den aktuella perioden, så att det kan fastställas huruvida gemenskapsindustrin led skada under undersökningsperioden. Med hänsyn till gemenskapsindustrins situation under undersökningsperioden skulle kommissionen, oavsett om 1994 eller 1995 hade valts som startpunkt, ha kommit fram till samma undersökningsresultat, nämligen att gemenskapsindustrin led skada under undersökningsperioden.

(40)

Eftersom det inte inkom några nya synpunkter beträffande synbar förbrukning på gemenskapens marknad, bekräftas slutsatserna i skälen 66–67 i beslutet om preliminär tull.

(41)

Eftersom det inte framfördes några nya synpunkter beträffande importvolym och den dumpade importens marknadsandel, bekräftas de omständigheter och undersökningsresultat som anges i skälen 68–72 i beslutet om preliminär tull.

(42)

För att beräkningen av prisunderskridandet skulle göras på en rättvis grundval borde, hävdade en av de berörda parterna, gemenskapsindustrins priser jämföras med importörens försäljningspriser, efter justering av de senare för lägre värmevärde på grund av lägre halt av bundet kol och för de investeringar som krävdes för att kinesisk gjuterikoks skulle kunna användas.

(43)

Det bör noteras att skillnaden i värmevärde redan har vederbörligen beaktats i samband med beräkningen av prisunderskridandet (se skäl 74 i beslutet om preliminär tull). Det framgår dessutom av de upplysningar som de berörda parterna har lämnat att det inte behövs någon särskild utrustning för att använda vare sig den berörda produkten eller den produkt som framställs i gemenskapen. Såväl den berörda produkten som gjuterikoks framställd i gemenskapen kan användas i vilken kupolugn som helst, även om ugnen måste anpassas alltefter de olika gjuterikokskvaliteterna, oavsett deras ursprung. Denna begäran är därför inte relevant.

(44)

Det gjordes gällande att justeringen av de kinesiska priserna för lägre halt av bundet kol inte i tillräcklig utsträckning avspeglade skillnaderna i fysiska egenskaper mellan den berörda produkten och den juterikoks som framställs i gemenskapen. Beräkningen av det marknadsvärde som denna skillnad representerade borde, ansågs det, grunda sig på påföljderna enligt kontrakten om de avtalade högsta nivåerna för respektive produkt överskrids.

(45)

Det framgår av de berörda parternas uppgifter att försäljningen av gjuterikoks i regel baseras på kontrakt där bägge parter anger lägsta och högsta nivåer för askinnehåll, fuktinnehåll och innehåll av flyktiga ämnen, fastställer påföljderna om dessa nivåer inte respekteras och kommer överens om priser. Det är därför normalt att samma pris betalas för gjuterikoks av olika kvaliteter, förutsatt att de föreskrivna nivåerna inte överskrids. De exportpriser som de kinesiska exporterande tillverkarna hade uppgivit för sina exporttransaktioner och som användes vid beräkningen av prisunderskridandet var dessutom priserna före tillämpning av eventuella kontraktsenliga påföljder. Därför anses det inte lämpligt att beräkna värdet av skillnader i fråga om askinnehåll, fuktinnehåll eller innehåll av flyktiga ämnen mellan den berörda produkten och gjuterikoks som framställts i gemenskapen på grundval av värdet av kontraktsenliga påföljder.

(46)

För att den berörda produkten och gjuterikoks som framställts i gemenskapen skulle kunna jämföras i samma handelsled borde, hävdade en berörd part, priserna på importen från Kina justeras så att de inkluderade inte bara icke närstående importörers försäljnings- och finansieringskostnader utan även deras vinst.

(47)

Detta framstår som ett berättigat krav med tanke på att båda produkterna bör jämföras i samma handelsled. Den justering för gemenskapsimportörernas försäljnings- och finansieringskostnader som gjordes i det preliminära skedet bör därför ändras så att hänsyn även tas till icke-närstående importörers vinst på sin försäljning av den berörda produkten. Justeringen har gjorts på grundval av den vägda genomsnittliga lönsamhet som de samarbetsvilliga icke-närstående importörerna uppgav sig ha haft under undersökningsperioden, nämligen 7,2 %.

(48)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att kinesisk gjuterikoks under undersökningsperioden såldes till priser som underskred gemenskapsindustrins priser med, uttryckt i procent av de senare, 25,7 %.

(49)

Eftersom det inte framfördes några synpunkter beträffande lager, försäljningsvolym och marknadsandel (tillväxt), investeringar, sysselsättning och produktivitet, bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i dessa avseenden.

(50)

En användare påstod att den nedgång i produktion och kapacitetsutnyttjande som konstaterats i beslutet om preliminär tull inte hade sin grund i ökad import av den berörda produkten utan berodde på tekniska faktorer. Till stöd för sitt påstående anförde användaren att mängden framställd gjuterikoks var beroende av hur lång tid som användes för förkoksningen. Längre förkoksningstid gav, framhöll användaren, ett större utbyte av gjuterikoks, samtidigt som dock kapacitetsutnyttjandet minskade i motsvarande mån. Eftersom det vidare alstrades cirka 10 % avfall (kolstybb) och minst 10–15 % koks i bitar med en diameter under 80 mm vid framställningen av gjuterikoks, var gemenskapsindustrins faktiska produktionsvolym kanske bara 75 % av en nominell kapacitet på 100 %. Slutligen, hävdade användaren, skulle gemenskapsindustrins faktiska kapacitet sjunka med 1,3–1,5 % per år om maskinparken inte kontinuerligt moderniserades.

(51)

När det gäller bedömningen av produktionskapaciteten konstaterades det att storleken på gjuterikoks är beroende inte bara av förkoksningstiden (ju längre förkoksningstid desto högre utbyte av gjuterikoks), utan även av den blandning (tillverkarens speciella blandning av kokskol och medel som förhindrar sprickbildning) och av den ugnstemperatur (högre temperatur medger kortare förkoksningstid) som använts vid framställningen. Bedömningen av gemenskapsindustrins produktionskapacitet hade dessutom gjorts på grundval av en enhetlig formel där man beaktat den maximala mängden kokskol per ugn, antalet driftsdagar per år (365), antalet tömningar av ugnen per dag, den andel av kokskolens flyktiga ämnen som omvandlas till koksgas under förkolningen samt utbytet när det gäller olika styckestorlekar. Beträffande behovet av kontinuerlig modernisering av maskinparken kan konstateras att detta är skälet till de investeringar som årligen görs av gemenskapsindustrin, såsom förklaras i skäl 91 i beslutet om preliminär tull. Med hänsyn till ovanstående bör påståendet att nedgången i produktion och kapacitetsutnyttjande inte skulle vara hänförlig till verkningarna av den dumpade importen avvisas. Slutsatserna i skälen 78–81 i beslutet om preliminär tull bekräftas.

(52)

Två faser kunde urskiljas vad gäller utvecklingen av de vägda genomsnittliga enhetspriserna och enhetskostnaderna, en som sträckte sig från 1995 till 1997 och en som omfattade perioden från och med 1997 till och med undersökningsperioden. Under den första fasen ökade gemenskapsindustrins priser med 6 %, vilket sammanföll med en uppgång i råvarupriserna. Under den andra fasen minskade gemenskapsindustrins priser mer än råvarupriserna, medan enhetskostnaderna ökade till följd av minskat kapacitetsutnyttjande. Under dessa omständigheter förhindrades gemenskapsindustrins priser från att nå en tillräckligt hög nivå under perioden från 1997 till och med undersökningsperioden för att medge kostnadstäckning.

(53)

Även när det gäller produktionskostnaderna kunde två faser urskiljas. Mellan 1995 och 1997 kunde produktionskostnaderna, trots att de ökade (främst gällde detta råvarukostnaderna), vältras över på försäljningspriset och därför fortsatte gemenskapsindustrin att vara lönsam. Mellan 1997 och undersökningsperioden minskade emellertid gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande och därför måste de fasta kostnaderna, som i en industri av denna typ omfattar alla kostnader utom råvarukostnader, fördelas på en minskande produktion med ökade styckkostnader som följd. Dessutom minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym och försäljningspriser. De samlade verkningarna av ökade kostnader och minskade försäljningsvolymer (– 8 %) och försäljningspriser (– 7 %) ledde till att gemenskapsindustrin uppvisade en förlust på – 5,5 % under undersökningsperioden.

(54)

Arbetskostnaderna sjönk i absoluta tal mellan 1997 och undersökningsperioden, men enhetsarbetskostnaden ökade trots detta, eftersom antalet producerade enheter minskade.

(55)

Det undersökningsresultat beträffande gemenskapsindustrins lönsamhet som redovisas i skäl 89 i beslutet om preliminär tull har reviderats med hänsyn till ett räknefel som gjordes i det preliminära skedet. Lönsamheten inom gemenskapsindustrin följde likaledes de två ovan nämnda faserna. Mellan 1995 och 1997 fortsatte lönsamheten sålunda att vara positiv (9,4 % 1995, 14,1 % 1996 och 8,1 % 1997), medan den sjönk till 1,3 % 1998 för att sedan övergå i en förlust på – 5,5 % under undersökningsperioden.

(56)

Kassaflödet utvecklades på indexbasis från 100 år 1995 till 141 år 1996, 96 år 1997, 33 år 1998 och – 16 under undersökningsperioden. Trenden visar att gemenskapsindustrins situation, om man ser till kassaflödet, kraftigt försämrades mellan 1997 och undersökningsperioden.

(57)

När det gäller räntabilitet och förmåga att anskaffa kapital kan konstateras att den vinst före skatt som gemenskapsindustrin genererade mellan 1995 och 1997 var tillräcklig för att täcka investeringar i nya tillgångar. Under 1998 och undersökningsperioden däremot kunde vinsterna inte täcka investeringar i nya tillgångar.

(58)

Verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen kan, med tanke på omfattningen av och priserna på importen från Kina, inte anses vara försumbar.

(59)

På grundval av de omständigheter och överväganden som redovisas i skälen 50–58 kan slutsatsen klart och tydligt dras att gemenskapsindustrin led skada under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrin drabbades av förluster på grund av minskad försäljningsvolym och sjunkande försäljningspriser i kombination med ökade styckkostnader till följd av minskat kapacitetsutnyttjande. Det preliminära undersökningsresultat beträffande den väsentliga skada gemenskapsindustrin lidit som anges i skäl 98 i beslutet om preliminär tull bekräftas.

(60)

I beslutet om preliminär tull drogs slutsatsen att det fanns omfattande bevisning för att det fanns ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som konstaterats. Medan förbrukningen förblev stabil befanns importen från Kina ha ökat med 63 % under undersökningsperioden och dess marknadsandel ha ökat från 17,3 % 1995 till 27,9 % under samma period. Den ökade marknadsandelen för importen från Kina motsvarades av en lika stor minskning av gemenskapsindustrins marknadsandel. Priserna på den kinesiska importen underskred vidare betydligt (med 25,7 %) gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden. Ökningen i importen från Kina sammanföll med en nedgång i gemenskapsindustrins försäljningsvolym och kapacitetsutnyttjande, vilket bidrog till ökade styckkostnader, något som i sin tur ledde till väsentliga förluster under undersökningsperioden (– 5,5 %).

(61)

Flera berörda parter påstod att gemenskapsindustrins pris- och kostnadsutveckling inte hade påverkats av importen från Kina utan av priserna på den viktigaste råvaran, kokskol. En av användarna hävdade att priset på den kokskol som importerades från Förenta staterna hade ökat väsentligt under perioden, i huvudsak som en följd av den amerikanska dollarns värdestegring, vilken inte kunde uppvägas av minskade fraktkostnader. Ingen styrkande bevisning tillhandahölls emellertid.

(62)

Som anges i skäl 119 i beslutet om preliminär tull ökade priset på råvaran, kokskol, mellan 1995 och 1997 för att sedan minska mellan 1997 och undersökningsperioden. Ecun/euron minskade visserligen i värde i förhållande till den amerikanska dollarn under undersökningsperioden, men det konstaterades att både priserna fob på kokskol från Förenta staterna och fraktkostnaderna över Atlanten minskat, vilket uppvägt effekterna av dollarns värdestegring sedan 1997.

(63)

Försäljningspriserna för gjuterikoks som framställts i gemenskapen minskade mellan 1997 och undersökningsperioden mer än styckpriset för råvaran. På denna grundval bekräftas slutsatsen i skäl 120 i beslutet om preliminär tull att gemenskapsindustrins försäljningspriser minskade mer än råmaterialpriserna.

(64)

En exporterande tillverkare hävdade också att importen från Kina inte kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada, eftersom gemenskapsindustrins lönsamhet ökade mellan 1995 och 1996 samtidigt som priserna på importen från Kina var som lägst under samma period.

(65)

Härvidlag bör först noteras att orsakssambandet mellan den dumpade importen och gemenskapsindustrins situation skall fastställas med avseende på undersökningsperioden. Det konstaterades dessutom att det fanns en koppling mellan prisutvecklingen mellan 1995 och 1997 för importen från Kina och ökad stabilitet i kvalitetshänseende när det gäller den berörda produkten. Under undersökningsperioden, slutligen, befanns priserna på importen från Kina ha minskat och väsentligt underskridit gemenskapsindustrins priser, vilket resulterade i en betydande ökning av importen från Kina under denna period.

(66)

Eftersom inga andra möjliga skadevållande faktorer har kunnat identifieras och det inte framförts några ytterligare synpunkter på orsakssambandet mellan den dumpade importen med ursprung i Kina och den väsentliga skada som konstaterats, bekräftas de preliminära undersökningsresultat beträffande den uppkomna skadans orsakssamband som anges i skälen 99–127 i beslutet om preliminär tull.

(67)

Som framhölls i skälen 128–184 i beslutet om preliminär tull bedömdes alla de olika föreliggande intressena, däribland gemenskapsindustrins, importörernas och användarnas intressen. Kommissionen drog preliminärt slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl mot att inte införa antidumpningsåtgärder vad gäller den dumpade importen med ursprung i Kina.

(68)

Eftersom ingen part framförde några nya omständigheter eller argument när det gäller verkningarna för gemenskapsindustrin av att antidumpningsåtgärder vidtas, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 135–145 i beslutet om preliminär tull.

(69)

En importör gjorde gällande att importörernas och handlarnas intressen inte hade blivit ordentligt undersökta. Den berörda produkten utgjorde visserligen en ringa del av importörernas och handlarnas samlade verksamhet men hade, hävdade importören, betydande positiva verkningar vad gällde deras totala kostnader och omsättning, i och med de stordriftsfördelar som uppnåddes genom att de kunde importera större mängder olika slags kolprodukter, inbegripet gjuterikoks. Importören påstod också att det inte fanns några lämpliga alternativa försörjningskällor som kunde ersätta kinesisk gjuterikoks.

(70)

Det bör först och främst noteras att de eventuella stordriftsfördelar som är hänförliga till importen av den berörda produkten är ett resultat av den dumpning som de kinesiska exporterande tillverkarna tillämpar. Det är dessutom en ringa procentandel av den totala kolmarknaden som berörs av införandet av antidumpningsåtgärder på juterikoks (mindre än 2,5 % av den totala omsättningen), vilket utesluter att några mera betydande stordriftsfördelar skulle vara allvarligt hotade.

(71)

När det gäller alternativa försörjningskällor bör erinras om att syftet med antidumpningsåtgärderna inte är att förhindra import till gemenskapen av den berörda produkten, utan att undanröja de handelssnedvridande verkningarna av den skadevållande dumpningen och att återställa en fungerande konkurrens. Det är dessutom, med tanke på de investeringar som gjorts i Kina och den berörda produktens kvalitet, osannolikt att importörer och handlare skulle upphöra att importera från det landet. Vidare handlar importörerna och handlarna också med gjuterikoks som framställts av gemenskapsindustrin.

(72)

Följaktligen bekräftas slutsatserna i skälen 146–151 i beslutet om preliminär tull beträffande de sannolika verkningarna av antidumpningsåtgärder för importörer och handlare.

(73)

I det preliminära skedet undersöktes de sannolika verkningarna av att antidumpningsåtgärder införs respektive inte införs på grundval av styrkta uppgifter som överlämnats av de samarbetsvilliga användarna, bland vilka återfanns en betydande producent av stenull och ett antal gjuterier.

(74)

Vissa användare hävdade att de sifferuppgifter som hade använts vid undersökningen av hur en antidumpningstull skulle påverka gjuterierna inte var representativa. Därför undersöktes ytterligare, på grundval av kompletterande uppgifter från nedanstående användare, vilka verkningar införandet av åtgärder skulle få för användarna:

(75)

De slutgiltiga slutsatserna om hur antidumpningsåtgärderna skulle påverka de stenullsproducerande företagen grundar sig på uppgifter från Rockwool International A/S, Köpenhamn, Danmark, som företrädare för fyra dotterbolag (nämnda i skäl 132 i beslutet om preliminär tull), samt Partek Paroc Oy, Helsingfors, Finland.

(76)

Gjuterikoks konstaterades representera 2,8 % av stenullsproducenternas totala kostnader. Företagens lönsamhet konstaterades ha ökat från 6,5 % 1997 till 7,9 1998.

(77)

Tvärtemot vad som slogs fast i de preliminära undersökningsresultaten hävdades det att gemenskapsindustrin sannolikt skulle komma att öka sina priser med antidumpningstullens fulla belopp.

(78)

De berörda parternas uppgifter visar att gemenskapsproducenternas priser har legat kvar på i stort sett samma nivå som under undersökningsperioden, eftersom prisförhandlingarna normalt äger rum en gång årligen, i slutet av varje år. I samband med förhandlingarna avseende år 2001 diskuteras prishöjningar. Dessa höjningar kan delvis hänföras till den antidumpningsåtgärd som införts, men också till ökade kostnader inom gemenskapsindustrin. Den fördel för gemenskapsindustrin som kan förväntas om det införs antidumpningsåtgärder kommer sannolikt att ta formen av ökad produktion och försäljning och därmed minskade styckkostnader, vilket kommer att göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återfå sin lönsamhet.

(79)

Även om man antar att gemenskapsindustrin skulle öka sina priser med tullens fulla belopp, skulle den hypotetiska kostnadsökningen för stenullsproducenterna i alla händelser bli högst cirka 1 %. Skulle detta inträffa, och med antagande av att samtliga andra kostnader förblir oförändrade, skulle ökade kostnader för stenullsproducenterna på grund av antidumpningsåtgärder enligt ovan som mest kräva en prisökning på mindre än 1 % för att samma lönsamhetsnivå skulle kunna upprätthållas.

(80)

Det framhölls på nytt att stenullsproducenterna kommer att tvingas att omlokalisera sina produktionsanläggningar för att inte drabbas av en lönsamhetsförsämring om det införs antidumpningsåtgärder, eftersom de ökade kostnader som sådana åtgärder innebär inte skulle kunna vältras över på de slutliga kunderna.

(81)

Det bör observeras att det på stenullsmarknaden är av avgörande betydelse att producenterna är belägna nära sina industriella kunder och att de är flexibla i sin produktion så att de kan tillmötesgå efterfrågan och behovet av tjänster. Med hänsyn till undersökningsresultaten enligt skäl 79 beträffande de sannolika verkningarna av antidumpningsåtgärderna och beträffande stenullsmarknadens natur, anses det inte sannolikt att en prisökning för gjuterikoks av denna storleksordning skulle leda till att produktionen flyttades utanför gemenskapen.

(82)

Med hänsyn till ovanstående bekräftas slutsatserna i skälen 153–166, i beslutet om preliminär tull, att införandet av antidumpningsåtgärder vad gäller kinesisk gjuterikoks inte förväntas ha någon betydande inverkan på stenullsproducenternas ekonomiska situationen.

(83)

I skäl 175 i beslutet om preliminär tull anförde kommissionen att den skulle undersöka gjuteriernas lönsamhet ytterligare i det slutgiltiga skedet på grundval av de ytterligare uppgifter som kunde komma att inges av de berörda parterna efter det att de preliminära undersökningsresultaten hade offentliggjorts.

(84)

Slutsatserna i skälen 88 och 89 grundar sig på styrkta sifferuppgifter som lämnats av 22 gjuterier av olika storlek med avseende på omsättning, sysselsättning och lönsamhet. De är belägna i åtta medlemsstater (Förenade kungariket, Belgien, Österrike, Portugal, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien) och tillverkar ett brett spektrum av gjutgods för viktiga slutanvändarsektorer såsom bilindustrin (bl.a. motorblock och servostyrning), mekanisk industri (bl.a. pumpar och fläktar) och byggnadsindustri (bl.a. delar till vatten- och avloppssystem). Med hänsyn härtill anses uppgifterna från dessa företag som tillräckligt representativa för gjuteriernas situation.

(85)

Kommittén för de europeiska juteriförbunden (Committee of Associations of European Foundries, CAEF) gjorde gällande att gjuteriernas intresse inte hade blivit ordentligt undersökt i det preliminära skedet. Kommittén hävdade särskilt att de gjuterier som hade varit samarbetsvilliga i det preliminära skedet, och vars sifferuppgifter lagts till grund för analysen, i huvudsak framställde produkter med ett högt förädlingsvärde och med en vinstmarginal som låg långt över branschens genomsnitt, och att de därför inte var representativa för gjuteriernas situation. Till stöd för sitt påstående lämnade CAEF uppgifter om lönsamheten hos vissa enskilda gjuterier samt uppskattningar som de nationella gjuteriförbunden tillhandahållit och hävdade att dessa uppskattningar borde användas för bedömningen av antidumpningsåtgärdernas inverkan på gjuterisektorn totalt sett, medan de sifferuppgifter som enskilda företag hade överlämnat inte borde beaktas.

(86)

Härvidlag bör noteras att de sifferuppgifter som de nationella gjuteriförbunden överlämnat grundar sig på uppskattningar eller avser även gjuterier som inte använder gjuterikoks. De uppgifter som använts för att analysera antidumpningsåtgärdernas verkningar för gjuterierna härrör vidare från gjuterier av olika storlek som är belägna i flera medlemsstater och som tillverkar gjutgods för olika slutanvändare. De sifferuppgifter som dessa företag tillhandahållit har dessutom varit vederbörligen styrkta, nämligen genom reviderade räkenskaper. Med hänsyn till ovanstående framstår det inte som skäligt att bortse från de uppgifter som de samarbetsvilliga gjuterierna lämnat och att i stället använda uppgifterna från de nationella gjuteriförbunden.

(87)

CAEF framförde på nytt sin synpunkt att anförandet av antidumpningsåtgärder skulle komma att leda till ökade kostnader för gjuterierna. En sådan kostnadsökning, som gjuterierna inte skulle kunna övervältra på sina kunder, skulle återspeglas i minskade vinster. Detta måste kompenseras genom en nedskärning av arbetsstyrkan, som inom denna bransch är större än arbetsstyrkan inom den gemenskapsindustri som framställer gjuterikoks. Kommittén påpekade också att varje prisökning på gjuterikoks skulle komma att påverka gjuteriernas konkurrenskraft.

(88)

Eftersom det konstaterats att 1,8 % av gjuteriernas totala produktionskostnader avser gjuterikoks, kan införandet av en antidumpningstull teoretiskt leda till en kostnadsökning på maximalt 0,8 %. Vid denna beräkning har ändå antagits att importörerna till fullo kommer att övervältra tullen och att gemenskapsindustrin kommer att öka sina priser med tullens fulla belopp.

(89)

Det är med hänsyn till ovanstående osannolikt att den uppskattade ökningen av gjuteriernas produktionskostnader skulle komma att äventyra deras lönsamhet. När det gäller bedömningen av vilka verkningar en kostnadsökning av den ovan nämnda storleksordningen skulle få bör det noteras att det genomsnittliga priset per ton gjutgods ökade med 4 % mellan 1997 och 1998. Eftersom gjuteriernas produktionskostnader var oförändrade, ökade deras vägda genomsnittliga lönsamhet från 4,4 % 1997 till 7,4 % 1998. Det är också viktigt att komma ihåg att gjuterierna tvingas hantera variationer i sina viktigaste kostnadsfaktorer, t.ex. ändrade priser på skrot, som är den viktigaste råvaran för gjutjärnsproduktion, liksom fluktuationer i växelkurser. Om det överhuvudtaget skulle uppstå några negativa inverkningar på gjuteriernas produktionskostnader, lönsamhet, konkurrenskraft eller sysselsättning kommer de därför sannolikt att vara mycket begränsade.

(90)

Det har alltså genom den fortsatta analysen visats att kommissionens slutsats i skäl 176 i beslutet om preliminär tull, nämligen att det inte är sannolikt att en antidumpningsåtgärd skulle få någon större inverkan på gjuteriernas ekonomiska situation, är riktig. Slutsatsen bekräftas följaktligen.

(91)

Det inkom ett svar från ett företag som använder gjuterikoks för intern framställning av bly och blylegeringar avsedda att användas vid företagets anläggning för batteritillverkning. Eftersom denna producent smälter bly för internt bruk, fanns inga uppgifter tillgängliga om kostnader, priser och lönsamhet när det gäller just den del av verksamheten som avsåg smältningen av bly. Sifferuppgifterna från detta företag kunde därför inte beaktas vid bedömningen av vilka verkningar en antidumpningsåtgärd skulle få.

(92)

Eftersom gemenskapsindustrin inte kunde förse hela gemenskapsmarknaden skulle, hävdade några användare, varje förändring i fråga om den nuvarande utbudsstrukturen kunna leda till en allmän utbudsbrist. Införandet av de preliminära antidumpningsåtgärderna uppgavs redan ha lett till otillräcklig försörjning av gemenskapsmarknaden och till ökade priser, vilket inverkat negativt på användarnas situation.

(93)

Det bör först och främst erinras om att gemenskapsindustrins situation i avsaknad av antidumpningsåtgärder sannolikt skulle komma att försämras ytterligare. Så som anges i skälen 177–180 i beslutet om preliminär tull skulle detta på medellång till lång sikt kunna leda till nedläggningar av företag. Denna slutsats har dragits framför allt med tanke på gemenskapsindustrins förlust av marknadsandelar och försämrade lönsamhet under undersökningsperioden. Antalet försörjningskällor skulle i ett sådant läge minska, vilket skulle kunna leda till otillräckligt utbud och minska den effektiva konkurrensen på gemenskapsmarknaden.

(94)

Det är för det andra osannolikt att importen från Kina skulle komma att försvinna från gemenskapsmarknaden som en följd av att det införs antidumpningsåtgärder. Denna slutsats har dragits framför allt med tanke på de investeringar som importörer och handlare i gemenskapen har gjort, de försörjningskanaler som redan etablerats i Kina, kvaliteten hos den berörda produkten och den omständigheten att gemenskapsindustrin inte är i stånd att förse hela gemenskapsmarknaden.

(95)

Enligt uppgifter som kommissionen förfogar över skulle det vidare, efter det att antidumpningsförfarandet inletts och innan de preliminära åtgärderna infördes, ha rått en viss brist på kinesisk gjuterikoks, en brist som inte hade något samband med antidumpningsförfarandet. Det begränsade utbudet av kinesisk gjuterikoks skulle enligt dessa uppgifter bero på brist på kokskol i Kina, vilket i sin tur föranledde en viss prisökning. Om produktionen i gemenskapen skulle minska eller helt bortfalla, skulle i ett sådant läge gemenskapsmarknadens beroende av kinesisk juterikoks ytterligare öka.

(96)

Efter en omsorgsfull granskning av alla framförda synpunkter dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att i detta fall inte vidta antidumpningsåtgärder. De slutsatser som anges i skälen 128–184 i beslutet om preliminär tull bekräftas därför.

(97)

Med hänsyn till slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse görs bedömningen att slutgiltiga antidumpningsåtgärder bör införas i syfte att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import med ursprung i Kina.

(98)

I beslutet om preliminär tull beaktades vid fastställandet av tullens nivå den dumpningsmarginal som konstaterats och vilken tull som skulle krävas för att undanröja den skada som vållats genom den dumpade importen. Preliminärt fastställdes att det för att skadan skulle undanröjas var nödvändigt att priserna på importen från Kina höjdes till en icke-skadevållande nivå. Det icke-skadevållande priset fastställdes på grundval av en jämförelse mellan priserna på den dumpade importen och gemenskapsindustrins icke-skadevållande pris. Det sistnämnda beräknades genom att gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris höjdes med ett belopp motsvarande förlusten under undersökningsperioden samt en skälig vinstmarginal. En vinst på 9,6 % av försäljningen före skatt framstod som skälig med hänsyn till den vinst som det var rimligt att förvänta att gemenskapsindustrin skulle uppnå om det inte förekom någon dumpning.

(99)

Några berörda parter ifrågasatte såväl den använda vinstmarginalens rimlighet som dess berättigande. De hävdade att gemenskapsindustrins vinstmarginal 1996 var exceptionell och att en mera rimlig vinstmarginal skulle vara den som uppnåddes 1995 eller 1997.

(100)

Mot bakgrund av de ändrade undersökningsresultaten beträffande lönsamheten gjordes en förnyad prövning av nivån för undanröjande av skada. Det konstaterades att en vinst på 10,5 % av försäljningen var den lönsamhet som gemenskapsindustrin skulle ha kunnat uppnå om det inte hade förekommit någon dumpad import. Detta var den vägda genomsnittliga vinstmarginal som gemenskapsindustrin uppnådde 1995–1997, dvs. innan ökade importmängder från Kina började tränga in på gemenskapens marknad.

(101)

Priserna på importen från Kina, sådana de justerats inför beräkningen av prisunderskridandet, jämfördes avseende undersökningsperioden med gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga icke-skadevållande priser. Skillnaden uttrycktes sedan i procent av det samlade importvärdet cif. Vid beräkningen av den landsomfattande skademarginalen togs hänsyn till den låga graden av samarbetsvilja, och samma metod som den som nämns i skäl 34 användes. Den slutgiltiga landsomfattande skademarginalen var 43,6 %.

(102)

Eftersom skademarginalen är lägre än den fastställda dumpningsmarginalen, bör den slutgiltiga tullen sättas på nivån för skademarginalen, dvs. 43,6 %.

(103)

För att åtgärdernas effektivitet skall säkerställas och för att motverka att antidumpningsåtgärden kompenseras genom sänkta exportpriser bör den tull som införs ta formen av ett specifikt belopp per ton. Detta belopp fås fram genom tillämpning av skademarginalen på de exportpriser som användes för beräkningen av nivån för undanröjande av skada under undersökningsperioden. Tullen uppgår, sålunda framräknad, till 32,6 euro per ton.

(104)

Efter anförandet av de preliminära antidumpningsåtgärderna gjorde vissa kinesiska exportörer som varit samarbetsvilliga under undersökningen åtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundbeslutet. Åtagandena kunde emellertid inte godtas, eftersom de inte innehöll de garantier från de kinesiska myndigheternas sida som var nödvändiga för att en tillfredsställande övervakning skulle bli möjlig. Under dessa omständigheter bör det införas en mängdtull på den slutgiltigt fastställda skadenivån. Det bör emellertid noteras att åtgärden skulle kunna ändras om omständigheterna förändrades på ett sådant sätt att villkoren för ett godtagande vore uppfyllda.

(105)

Med hänsyn till att det efter anförandet av de preliminära åtgärderna har klarlagts vilka produkter som omfattas bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär antidumpningstull slutgiltigt tas ut avseende all import med undantag för det fall då koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm har deklarerats för import tillsammans med koks av stenkol i mindre storlekar. I det senare fallet bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär antidumpningstull frisläppas.