1)

Ska de unionsrättsliga bestämmelserna för fastställande av tillämplig lag på socialförsäkringsområdet enligt förordning (EG) nr 883/2004 (1) jämförd med förordning (EG) nr 987/2009 (2) tillämpas i en situation där en unionsmedborgare samtidigt bedriver näringsverksamhet i en EU-medlemsstat, i en EES-Efta-stat (Liechtenstein) och i Schweiz?

Om fråga 1 ska besvaras jakande:

2)

Ska förordning (EG) nr 883/2004 jämförd med förordning (EG) nr 987/2009 i en situation som den ovannämnda tillämpas på så sätt att prövningen av vilket lands lagstiftning för social trygghet som är tillämplig ska ske separat – å ena sidan i förhållandet mellan EU-medlemsstaten och EES-Efta-staten, och å andra sidan i förhållandet mellan EU-medlemsstaten och Schweiz – och det följaktligen är nödvändigt att utfärda separata intyg om fastställande av tillämplig lagstiftning?

3)

Är det fråga om en ändring av den rådande situationen i den mening som avses i artikel 87.8 i förordning (EG) nr 883/2004, om en verksamhet påbörjas i en ytterligare stat i vilken nämnda förordning är tillämplig, även om den omständigheten varken enligt förordning (EG) nr 883/2004 eller förordning (EEG) nr 1408/71 (3) innebär att tillämplig lagstiftning ändras, och verksamhetens omfattning är så ringa att endast cirka 3 procent av den totala inkomsten härrör från den?

Spelar det i sammanhanget någon roll om samordningen ska ske separat inom ramen för de bilaterala förhållandena mellan de hittills berörda staterna å ena sidan och en av de hittills berörda staterna och den ”ytterligare” staten å andra sidan i den mening som avses i den andra frågan?