(2)

Batterier är en viktig strömkälla och en av de viktigaste möjliggörande faktorerna för hållbar utveckling, grön rörlighet, ren energi och klimatneutralitet. Efterfrågan på batterier förväntas öka snabbt under de kommande åren, särskilt för elfordon som använder batterier för framdrivning, vilket gör denna marknad allt mer strategiskt viktig på global nivå. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på området batteriteknik kommer att fortsätta. Med tanke på batteriers strategiska betydelse och för att skapa rättssäkerhet för alla berörda parter och för att motverka diskriminering, handelshinder och snedvridningar på marknaden för batterier, är det nödvändigt att fastställa regler om hållbarhetsparametrar, prestanda, säkerhet, insamling, återvinning och andra livscykeln för batterier, samt om information om batterier. Det är nödvändigt att skapa ett harmoniserat regelverk för hantering av hela livscykeln för batterier som släpps ut på marknaden i unionen.

(2)

Batterier är en viktig strömkälla och en av de viktigaste möjliggörande faktorerna för hållbar utveckling, grön rörlighet, ren energi och klimatneutralitet. Efterfrågan på batterier förväntas öka snabbt under de kommande åren, särskilt för elfordon och lätta transportmedel som använder batterier för framdrivning, vilket gör denna marknad allt mer strategiskt viktig på global nivå. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på området batteriteknik kommer att fortsätta. Med tanke på batteriers strategiska betydelse och för att skapa rättssäkerhet för alla berörda parter och för att motverka diskriminering, handelshinder och snedvridningar på marknaden för batterier, är det nödvändigt att fastställa regler om hållbarhetsparametrar, prestanda, säkerhet, insamling, återvinning och andra livscykeln för batterier, samt om information om batterier till konsumenter och ekonomiska aktörer . Det är nödvändigt att skapa ett harmoniserat regelverk för hantering av hela livscykeln för batterier som släpps ut på marknaden i unionen.

(2a)

Det är också nödvändigt att uppdatera unionslagstiftningen om hantering av batteriavfall och att vidta åtgärder för att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa effekterna av generering och hantering av avfall, minska resursanvändningens effekter och förbättra resurseffektiviteten. Sådana åtgärder är avgörande för omställningen till en cirkulär och klimatneutral ekonomi och giftfri miljö samt för unionens långsiktiga konkurrenskraft och strategiska oberoende. De kan skapa viktiga ekonomiska möjligheter, öka synergierna mellan den cirkulära ekonomin och energi-, klimat-, transport-, industri- och forskningspolitiken samt skydda miljön och minska växthusgasutsläppen.

(10)

Denna förordning bör tillämpas på alla typer av batterier och ackumulatorer som släpps ut på marknaden eller tas i bruk inom unionen, oavsett om det är fråga om separata batterier eller ackumulatorer eller om de ingår i apparater eller på annat sätt levereras tillsammans med elektriska och elektroniska apparater och fordon. Denna förordning bör gälla oavsett om ett batteri har utformats särskilt för en viss produkt eller om det är avsett för allmän användning och oavsett om det ingår i en produkt eller levereras tillsammans med eller separat från den produkt i vilken det är avsett att användas.

(10)

Denna förordning bör tillämpas på alla typer av batterier och ackumulatorer som släpps ut på marknaden eller tas i bruk inom unionen, oavsett om de har producerats i unionen eller importerats och oavsett om det är fråga om separata batterier eller ackumulatorer eller om de ingår i apparater eller på annat sätt levereras tillsammans med elektriska och elektroniska apparater och fordon. Denna förordning bör gälla oavsett om ett batteri har utformats särskilt för en viss produkt eller om det är avsett för allmän användning och oavsett om det ingår i en produkt eller levereras tillsammans med eller separat från den produkt i vilken det är avsett att användas.

(12)

Inom förordningens breda tillämpningsområde är det lämpligt att skilja mellan olika kategorier av batterier beroende på deras utformning och användning, oberoende av batteriets kemiska sammansättning. Uppdelningen i, å ena sidan, bärbara batterier, och industribatterier och bilbatterier, å andra sidan, enligt direktiv 2006/66/EG, bör vidareutvecklas för att bättre återspegla den nya utvecklingen när det gäller användningen av batterier. Batterier som används för framdrivning i elfordon, och som enligt direktiv 2006/66/EG tillhör kategorin industribatterier, utgör en stor och växande del av marknaden på grund av den snabba ökningen av elfordon för vägtransporter. Det är därför lämpligt att klassificera batterier som används för framdrivning av elfordon i en ny kategori, dvs. elfordonsbatterier. Kategorin industribatterier enligt denna förordning kommer även fortsättningsvis att omfatta batterier för framdrivning av transportmedel inom järnvägs-, vattenvägs- och lufttransport. Kategorin industribatterier omfattar en bred grupp batterier som är avsedda för industriell verksamhet, kommunikationsinfrastruktur, jordbruksverksamhet och produktion och distribution av elektrisk energi. Utöver de batterier som ingår i denna icke-uttömmande förteckning med exempel bör alla batterier som inte är bärbara batterier, startbatterier (tidigare kallade bilbatterier) eller elfordonsbatterier anses vara industribatterier. Batterier som används för energilagring i privata miljöer eller i hemmiljöer betraktas som industribatterier vid tillämpningen av denna förordning. För att säkerställa att alla batterier som används i lätta transportmedel, som elcyklar och elskotrar, klassificeras som bärbara batterier, är det nödvändigt att förtydliga definitionen av bärbara batterier och att införa en viktgräns för sådana batterier.

(12)

Inom förordningens breda tillämpningsområde är det lämpligt att skilja mellan olika kategorier av batterier beroende på deras utformning och användning, oberoende av batteriets kemiska sammansättning. Uppdelningen i, å ena sidan, bärbara batterier, och industribatterier och bilbatterier, å andra sidan, enligt direktiv 2006/66/EG, bör vidareutvecklas för att bättre återspegla den nya utvecklingen och marknadsspridningen när det gäller användningen av batterier. Batterier som används för framdrivning i elfordon, och som enligt direktiv 2006/66/EG tillhör kategorin industribatterier, utgör en stor och växande del av marknaden på grund av den snabba ökningen av elfordon för vägtransporter. Det är därför lämpligt att klassificera batterier som används för framdrivning av elfordon i en ny kategori, dvs. elfordonsbatterier. Kategorin industribatterier enligt denna förordning kommer även fortsättningsvis att omfatta batterier för framdrivning av transportmedel inom järnvägs-, vattenvägs- och lufttransport. Batterier som används för framdrivning av lätta transportmedel, såsom elcyklar och elskotrar, klassificerades inte tydligt som batterier enligt direktiv 2006/66/EG och utgör en betydande del av marknaden på grund av deras ökande användning inom hållbar rörlighet i städer. Det är därför lämpligt att klassificera batterier som används för framdrivning av lätta transportmedel i en ny kategori, dvs. batterier för lätta transportmedel. Kategorin industribatterier omfattar en bred grupp batterier som är avsedda för industriell verksamhet, kommunikationsinfrastruktur, jordbruksverksamhet och produktion och distribution av elektrisk energi. Utöver de batterier som ingår i denna icke-uttömmande förteckning med exempel bör alla batterier som inte är bärbara batterier, startbatterier (tidigare kallade bilbatterier) , batterier för lätta transportmedel eller elfordonsbatterier anses vara industribatterier. Batterier som används för energilagring i privata miljöer eller i hemmiljöer betraktas som industribatterier vid tillämpningen av denna förordning.

(13)

Batterier bör utformas och tillverkas på ett sådant sätt att deras prestanda, hållbarhet och säkerhet optimeras och deras miljöpåverkan minimeras. Det är lämpligt att fastställa särskilda hållbarhetskrav för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring med en kapacitet på över 2 kWh , eftersom sådana batterier utgör det marknadssegment som förväntas öka mest under de kommande åren.

(13)

Batterier bör utformas och tillverkas på ett sådant sätt att deras prestanda, hållbarhet och säkerhet optimeras och deras miljöpåverkan minimeras. Det är lämpligt att fastställa särskilda hållbarhetskrav för industribatterier , batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier, eftersom sådana batterier utgör det marknadssegment som förväntas öka mest under de kommande åren.

(15)

Användningen av farliga ämnen i batterier bör begränsas för att skydda människors hälsa och miljön och för att minska förekomsten av sådana ämnen i avfall. Utöver de begränsningar som anges i bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (29) är det därför lämpligt att fastställa begränsningar för kvicksilver och kadmium i vissa typer av batterier. Batterier som används i fordon som omfattas av ett undantag enligt bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG (30) bör undantas från kadmiumförbudet.

(15)

Användningen av farliga ämnen i batterier bör begränsas för att skydda människors hälsa och miljön och för att minska förekomsten av sådana ämnen i avfall. Utöver de begränsningar som anges i bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (29) är det därför lämpligt att fastställa begränsningar för kvicksilver, kadmium och bly i vissa typer av batterier. Batterier som används i fordon som omfattas av ett undantag enligt bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG (30) bör undantas från kadmiumförbudet. Kommissionen bör, med hjälp av kemikaliemyndigheten, göra en systematisk helhetsbedömning av farliga ämnen i batterier. Denna bedömning bör särskilt fokusera på batteriers kemiska sammansättningar som används i höga kvantiteter på marknaden, utvecklande och framväxande kemiska sammansättningar och tillgången till lämpliga alternativ till blyindustribatterier och blystartbatterier och till nickelkadmiumindustribatterier.

(17)

Förfarandet för att anta nya begränsningar och för att ändra nuvarande begränsningar för farliga ämnen i batterier bör anpassas helt och hållet till förordning (EG) nr 1907/2006. I syfte att säkerställa ett effektivt beslutsfattande och en god samordning och förvaltning av de relevanta tekniska, vetenskapliga och administrativa aspekterna av denna förordning bör Europeiska kemikaliemyndigheten, vilken inrättades genom förordning (EG) nr 1907/2006 (kemikaliemyndigheten), ges specifika uppgifter med avseende på utvärderingen av risker med ämnen i samband med tillverkning och användning av batterier, såväl som de risker som kan uppstå efter det att batterierna är förbrukade, samt med avseende på utvärdering av samhällsekonomiska faktorer och analys av alternativ, i enlighet med relevant vägledning från kemikaliemyndigheten. Följaktligen bör kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté och kommittén för samhällsekonomisk analys underlätta utförandet av vissa av de uppgifter som åläggs kemikaliemyndigheten genom denna förordning.

(17)

Förfarandet för att anta nya begränsningar och för att ändra nuvarande begränsningar för farliga ämnen i batterier bör anpassas helt och hållet till förordning (EG) nr 1907/2006. I syfte att säkerställa ett effektivt beslutsfattande och en god samordning och förvaltning av de relevanta tekniska, vetenskapliga och administrativa aspekterna av denna förordning bör det finnas ett gott samarbete, samordning och utbyte av information mellan medlemsstaterna, Europeiska kemikaliemyndigheten, vilken inrättades genom förordning (EG) nr 1907/2006 (kemikaliemyndigheten), kommissionen och berörda parter. Medlemsstaterna eller kemikaliemyndigheten bör ges specifika uppgifter med avseende på utvärderingen av risker med ämnen i samband med tillverkning och användning av batterier, såväl som de risker som kan uppstå efter det att batterierna är förbrukade, samt med avseende på utvärdering av samhällsekonomiska faktorer och analys av alternativ, i enlighet med relevant vägledning från kemikaliemyndigheten. Följaktligen bör kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté och kommittén för samhällsekonomisk analys underlätta utförandet av vissa av de uppgifter som åläggs kemikaliemyndigheten genom denna förordning.

(17a)

För att säkerställa att denna förordning är förenlig med eventuella framtida ändringar av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1907/2006 eller med annan framtida unionslagstiftning om hållbarhetskriterier för farliga ämnen och kemikalier bör kommissionen bedöma om det krävs en ändring av artikel 6, artikel 71 eller bilaga I till den här förordningen eller alla dessa bestämmelser. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på att ändra dessa bestämmelser vid behov.

(18)

Den väntade massiva användningen av batterier inom sektorer som mobilitet och energilagring bör minska koldioxidutsläppen, men för att maximera denna potential är det nödvändigt att batteriernas totala livscykel har ett lågt koldioxidavtryck. Enligt reglerna för produktkategoriers miljöavtryck för högspecifika laddningsbara batterier för mobila tillämpningar (31) är klimatförändringarna den näst viktigaste kategorin för hur batterier påverkar, efter användningen av mineraler och metaller. Den tekniska dokumentationen för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring med en kapacitet på mer än 2 kWh som släpps ut på unionsmarknaden bör därför åtföljas av en deklaration om koldioxidavtryck , vilken vid behov bör göras per tillverkat parti. Batterier tillverkas i partier och i specifika mängder inom vissa tidsperioder . Harmoniserade tekniska regler för att beräkna koldioxidavtrycket för alla laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring med en kapacitet på mer än 2 kWh som släpps ut på unionsmarknaden är en förutsättning för att göra det möjligt att införa ett krav om att den tekniska dokumentationen för batterier måste innehålla en deklaration om koldioxidavtryck och därefter fastställa prestandaklasser för koldioxidavtryck med hjälp av vilka det blir möjligt att identifiera vilka batterier som har det minsta koldioxidavtrycket. Informationskrav och tydliga märkningskrav för batteriers koldioxidavtryck förväntas inte i sig leda till den beteendeförändring som krävs för att säkerställa att unionens mål att fasa ut fossila bränslen i sektorerna för mobilitet och energilagring, i linje med de internationellt överenskomna klimatförändringsmålen (32), kan uppnås. Det kommer därför att införas högsta tröskelvärden för koldioxidutsläpp, på grundval av en särskild konsekvensbedömning för att fastställa värdena i fråga. När kommissionen föreslår en nivå för tröskelvärdet för maximalt koldioxidavtryck kommer den bland annat att ta hänsyn till hur koldioxidavtrycksvärdena fördelas mellan de batterier som finns på marknaden, hur stora framsteg som har gjorts med att minska koldioxidavtrycket från batterier som släpps ut på unionsmarknaden och hur åtgärden faktiskt har bidragit och potentiellt kan bidra till unionens mål om hållbar rörlighet och klimatneutralitet senast 2050. För att skapa insyn vad gäller batteriernas koldioxidavtryck och styra unionsmarknaden mot batterier med lägre koldioxidutsläpp, oavsett var de tillverkas, är det motiverat med en gradvis och kumulativ höjning av kraven vad gäller koldioxidavtryck. Som ett resultat av dessa krav kommer de minskade koldioxidutsläppen under batteriernas livscykel att bidra till unionens mål att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Detta kan också möjliggöra annan politik på unionsnivå och nationell nivå, som incitament och miljöanpassad offentlig upphandling, i syfte att främja produktion av batterier med mindre miljöpåverkan.

(18)

Den väntade massiva användningen av batterier inom sektorer som mobilitet och energilagring bör minska koldioxidutsläppen, men för att maximera denna potential är det nödvändigt att batteriernas totala livscykel har ett lågt koldioxidavtryck. Enligt reglerna för produktkategoriers miljöavtryck för högspecifika laddningsbara batterier för mobila tillämpningar (31) är växthusgasutsläpp som förvärrar klimatförändringarna den näst viktigaste kategorin för hur batterier påverkar, efter utvinningen och användningen av mineraler och metaller. Den tekniska dokumentationen för industribatterier , batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier som släpps ut på unionsmarknaden bör därför åtföljas av en deklaration om koldioxidavtryck. Harmoniserade tekniska regler för att beräkna koldioxidavtrycket för alla industribatterier , batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier som släpps ut på unionsmarknaden är en förutsättning för att göra det möjligt att införa ett krav om att den tekniska dokumentationen för batterier måste innehålla en deklaration om koldioxidavtryck och därefter fastställa prestandaklasser för koldioxidavtryck med hjälp av vilka det blir möjligt att identifiera vilka batterier som har det minsta koldioxidavtrycket. Informationskrav och tydliga märkningskrav för batteriers koldioxidavtryck förväntas inte i sig leda till den beteendeförändring som krävs för att säkerställa att unionens mål att fasa ut fossila bränslen i sektorerna för mobilitet och energilagring, i linje med de internationellt överenskomna klimatförändringsmålen (32), kan uppnås. Det kommer därför att införas högsta tröskelvärden för koldioxidutsläpp, på grundval av en särskild konsekvensbedömning för att fastställa värdena i fråga. När kommissionen föreslår en nivå för tröskelvärdet för maximalt koldioxidavtryck kommer den bland annat att ta hänsyn till hur koldioxidavtrycksvärdena fördelas mellan de batterier som finns på marknaden, hur stora framsteg som har gjorts med att minska koldioxidavtrycket från batterier som släpps ut på unionsmarknaden och hur åtgärden faktiskt har bidragit och potentiellt kan bidra till unionens mål om hållbar rörlighet och klimatneutralitet senast 2050. För att skapa insyn vad gäller batteriernas koldioxidavtryck och styra unionsmarknaden mot batterier med lägre koldioxidutsläpp, oavsett var de tillverkas, är det motiverat med en gradvis och kumulativ höjning av kraven vad gäller koldioxidavtryck. Som ett resultat av dessa krav kommer de minskade koldioxidutsläppen under batteriernas livscykel att bidra till unionens klimatmål, särskilt målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Detta kan också möjliggöra annan politik på unionsnivå och nationell nivå, som incitament och miljöanpassad offentlig upphandling, i syfte att främja produktion av batterier med mindre miljöpåverkan.

(18a)

De högsta tröskelvärdena för koldioxidavtryck under hela livscykeln bör vara framtidssäkrade och utvecklas progressivt enligt bästa tillgängliga tillverknings- och produktionsprocesser. Vid antagandet av en delegerad akt som fastställer det högsta tröskelvärdet för koldioxidavtrycket under hela livscykeln bör kommissionen därför ta hänsyn till bästa tillgängliga tillverknings- och produktionsprocesser och säkerställa att de tekniska kriterier som väljs stämmer överens med målet i denna förordning om att säkerställa att de batterier som släpps ut på unionsmarknaden garanterar en hög skyddsnivå för människors hälsa, säkerhet, egendom och miljön.

(19)

Vissa ämnen som ingår i batterier, som kobolt, bly, litium och nickel, utvinns ur knappa resurser som inte finns lätt tillgängliga i unionen, och vissa betraktas som råmaterial av avgörande betydelse av kommissionen. Detta är ett område där EU behöver stärka sitt strategiska oberoende och sin motståndskraft inför potentiella försörjningsavbrott på grund av hälsokriser och andra kriser. Detta mål kan uppnås genom ökad cirkularitet och resurseffektivitet, vilket kan uppnås genom ökad materialåtervinning och användning av återvunna råmaterial.

(19)

Vissa ämnen som ingår i batterier, som kobolt, bly, litium och nickel, utvinns ur knappa resurser som inte finns lätt tillgängliga i unionen, och vissa betraktas som råmaterial av avgörande betydelse av kommissionen. I linje med unionens industristrategi behöver EU stärka sitt strategiska oberoende , bland annat genom att underlätta investeringar i fabriker som kommer att producera batterier i stor skala, och öka sin motståndskraft inför potentiella försörjningsavbrott på grund av hälsokriser och andra kriser. Detta mål kan uppnås genom ökad cirkularitet och resurseffektivitet, vilket kan uppnås genom ökad materialåtervinning och användning av återvunna råmaterial. Att ersätta knappa råmaterial med alternativa, mer allmänt tillgängliga material, inbegripet förnybara råmaterial, skulle också bidra till att stärka unionens egen batteriproduktion och strategiska oberoende. Det är därför av avgörande betydelse att unionen och medlemsstaterna stöder relevanta forsknings- och utvecklingsinitiativ.

(21)

I syfte att ta hänsyn till riskerna i samband med försörjningen av kobolt, bly, litium och nickel och för att bedöma ämnenas tillgänglighet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra målen för minimiandelen återvunnet innehåll av kobolt, bly, litium eller nickel i aktiva material i batterier.

(21)

I syfte att ta hänsyn till riskerna i samband med försörjningen av kobolt, bly, litium och nickel och för att bedöma ämnenas tillgänglighet, och med hänsyn till de tekniska och vetenskapliga framstegen, bör kommissionen bedöma om det är lämpligt att se över målen för minimiandelen återvunnet innehåll av kobolt, bly, litium eller nickel i aktiva material i batterier och, vid behov, lägga fram ett lagstiftningsförslag för detta ändamål .

(21a)

I syfte att ta hänsyn till sådana ändringar i batteriteknik som påverkar vilka typer av material som går att återvinna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning för att inkludera flera råmaterial och tillhörande mål i förteckningen över minimiandel återvunnet innehåll i aktiva material i batterier.

(22)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av reglerna för beräkning och kontroll, per batterimodell och parti per tillverkningsanläggning, av de mängder kobolt, bly, litium eller nickel som återvunnits från avfall och som ingår i aktiva material i batterier, samt informationskraven för teknisk dokumentation, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(22)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor i hela unionen med avseende på deklarationen av återvunnet material som bör tillhandahållas i ett harmoniserat format samt med avseende på teknisk dokumentation bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa formatet och den tekniska dokumentationen för deklarationen av återvunnet material .

(23)

De batterier som släpps ut på unionsmarknaden bör vara hållbara och ha hög prestanda. Det är därför nödvändigt att fastställa prestanda- och hållbarhetsparametrar för bärbara batterier för allmänt bruk och för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier. När det gäller elfordonsbatterier håller Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö på att utarbeta hållbarhetskrav för fordon, varför det i denna förordning inte fastställs några ytterligare hållbarhetskrav . Å andra sidan, när det gäller batterier för energilagring, anses de befintliga mätmetoder som används för att testa batteriers prestanda och hållbarhet inte vara tillräckligt exakta och representativa för att möjliggöra införandet av minimikrav. Införandet av minimikrav för dessa batteriers prestanda och hållbarhet bör åtföljas av lämpliga harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer.

(23)

De batterier som släpps ut på unionsmarknaden bör vara hållbara och ha hög prestanda. Det är därför nödvändigt att fastställa prestanda- och hållbarhetsparametrar för bärbara batterier och för industribatterier, batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier. När det gäller elfordonsbatterier håller Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö på att utarbeta hållbarhetskrav för fordon, varför denna förordning bör anpassas till dess slutsatser . Å andra sidan, när det gäller batterier för energilagring, anses de befintliga mätmetoder som används för att testa batteriers prestanda och hållbarhet inte vara tillräckligt exakta och representativa för att möjliggöra införandet av minimikrav. Införandet av minimikrav för dessa batteriers prestanda och hållbarhet bör åtföljas av lämpliga harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer.

(24)

I syfte att minska den miljöpåverkan som batterier har under hela livscykeln bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra prestanda- och hållbarhetsparametrarna och fastställa minimivärden för dessa parametrar för bärbara batterier för allmänt bruk och laddningsbara industribatterier.

(24)

I syfte att minska den miljöpåverkan som batterier har under hela livscykeln bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra prestanda- och hållbarhetsparametrarna och fastställa minimivärden för dessa parametrar för bärbara batterier , batterier för lätta transportmedel och laddningsbara industribatterier.

(24a)

I syfte att säkerställa att unionens regler om elektrokemisk prestanda och hållbarhet för elfordonsbatterier stämmer överens med de tekniska specifikationerna från Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö och mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra parametrarna för prestanda och hållbarhet samt minimivärdena för dessa parametrar för elfordonsbatterier.

(25)

Vissa icke-laddningsbara batterier för allmänt bruk kan innebära en ineffektiv användning av resurser och energi. Det bör därför fastställas objektiva krav avseende sådana batteriers prestanda och hållbarhet i syfte att säkerställa att färre icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk med låg prestanda släpps ut på marknaden , i synnerhet om det av en livscykelanalys framgår att användning av laddningsbara batterier i stället för icke-laddningsbara ger övergripande miljöfördelar.

(25)

Vissa icke-laddningsbara batterier för allmänt bruk kan innebära en ineffektiv användning av resurser och energi. Icke-laddningsbara batterier används dock fortfarande för vissa apparater. Det bör därför fastställas objektiva krav avseende sådana batteriers prestanda och hållbarhet i syfte att säkerställa att färre icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk med låg prestanda släpps ut på marknaden . Kommissionen bör för specifika produktgrupper som använder icke-laddningsbara batterier, på grundval av en livscykelanalys , bedöma huruvida användning av laddningsbara batterier i stället för icke-laddningsbara ger övergripande miljöfördelar och därmed huruvida användningen av icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk bör fasas ut . Det bör också vara möjligt att komplettera kraven i denna förordning med krav som fastställs genom genomförandeåtgärder enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG  (1) för vissa produkter som drivs med batterier.

(26)

I syfte att säkerställa att bärbara batterier som ingår i apparater genomgår lämplig separat insamling, behandling och materialåtervinning av hög kvalitet när de har blivit avfall, behövs bestämmelser för att säkerställa att de kan avlägsnas och ersättas i sådana apparater. Förbrukade batterier bör kunna ersättas så att den förväntade livslängden för de apparater de ingår i kan förlängas. De allmänna bestämmelserna i denna förordning får kompletteras med krav för vissa produkter som drivs med batterier inom ramen för genomförandeåtgärder enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (33). Om det i annan unionslagstiftning, av säkerhetsskäl, fastställs mer specifika krav, som att batterier måste kunna avlägsnas ur produkter (till exempel leksaker), bör dessa särskilda regler tillämpas.

(26)

I syfte att säkerställa att bärbara batterier som ingår i apparater genomgår lämplig separat insamling, behandling och materialåtervinning av hög kvalitet när de har blivit avfall, behövs bestämmelser för att säkerställa att de kan avlägsnas och ersättas i sådana apparater. Det bör också fastställas regler för batterier för lätta transportmedel. Förbrukade batterier bör kunna ersättas så att den förväntade livslängden för de apparater de ingår i kan förlängas. De allmänna bestämmelserna i denna förordning får kompletteras med krav för vissa produkter som drivs med batterier inom ramen för genomförandeåtgärder enligt direktiv 2009/125/EG. Om det i annan unionslagstiftning, av säkerhetsskäl, fastställs mer specifika krav, som att batterier måste kunna avlägsnas ur produkter (till exempel leksaker), bör dessa särskilda regler tillämpas. Det bör också fastställas bestämmelser för att säkerställa att industribatterier, startbatterier och elfordonsbatterier kan avlägsnas och bytas ut, samtidigt som hänsyn tas till deras olika karaktär och särskilda säkerhetskrav.

(26a)

Startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier bör kunna avlägsnas och bytas ut av kvalificerade oberoende aktörer. Det bör fastställas bestämmelser för att säkerställa att sådana batterier kan avlägsnas, bytas ut och demonteras. Det är viktigt att sådana batteriers säkerhet vid reparation kan bedömas baserat på icke-förstörande tester som är anpassade för dem. I syfte att underlätta reparationen av startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning för att fastställa kriterier för avlägsnande, utbytbarhet och demontering av startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier. I syfte att kunna bedöma sådana batteriers säkerhet vid reparation bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa lämpliga icke-förstörande testmetoder.

(26b)

För att ytterligare minska avfallet bör driftskompatibiliteten hos batterier, anslutningar och laddare mellan olika produkttyper främjas i produktspecifik lagstiftning som genomför ekologisk design, och i det kommande initiativet om hållbara produkter.

(26c)

Om laddarna inom specifika batterikategorier blir kompatibla kan det minska onödigt avfall och onödiga kostnader, till nytta för konsumenter och andra slutanvändare. Elfordonsbatterier, batterier för lätta transportmedel och laddningsbara batterier som ingår i specifika kategorier av elektrisk och elektronisk utrustning bör därför kunna laddas om med hjälp av gemensamma laddare som möjliggör driftskompatibilitet inom varje kategori av batterier. Denna förordning bör därför innehålla bestämmelser som ålägger kommissionen att bedöma hur man bäst kan införa harmoniserade standarder för gemensamma laddare som ska tillämpas senast den 1 januari 2026 för dessa kategorier av batterier. Denna bedömning bör vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.

(27)

För många produkters, apparaters och tjänsters drift och säkerhet är det av avgörande betydelse att de batterier som används är tillförlitliga. Därför bör batterier utformas och tillverkas på ett sådant sätt att det är möjligt att garantera säker drift och användning. Detta är särskilt relevant när det gäller stationära batterienergilagringssystem, vilka för närvarande inte omfattas av någon annan unionslagstiftning. Det bör därför fastställas vilka parametrar som bör beaktas vid säkerhetstester av sådana energilagringssystem .

(27)

För många produkters, apparaters och tjänsters drift och säkerhet är det av avgörande betydelse att de batterier som används är tillförlitliga. Därför bör batterier utformas och tillverkas på ett sådant sätt att det är möjligt att garantera säker drift och användning , så att de inte skadar människor eller miljön eller egendom . Detta är särskilt relevant när det gäller batterier inom stationära batterienergilagringssystem, vilka för närvarande inte omfattas av någon annan unionslagstiftning. Det bör därför fastställas vilka parametrar som bör beaktas vid säkerhetstester av sådana batterier och kompletteras av gällande CEN-, Cenelec- och IEC-standarder .

(28)

För att slutanvändarna ska få transparent, tillförlitlig och tydlig information om batterier och deras huvudsakliga egenskaper och om förbrukade batterier, så att de kan fatta välgrundade beslut när de köper och gör sig av med batterier och för att göra det möjligt för avfallsaktörer att på lämpligt sätt behandla förbrukade batterier, bör batterier märkas. Batterier bör märkas med all nödvändig information om deras huvudsakliga egenskaper, inklusive deras kapacitet och innehåll av vissa farliga ämnen. För att säkerställa att informationen finns tillgänglig över tid bör den också göras tillgänglig med hjälp av QR-koder.

(28)

För att slutanvändarna ska få transparent, tillförlitlig och tydlig information om batterier och deras huvudsakliga egenskaper och om förbrukade batterier, så att de kan fatta välgrundade beslut när de köper och gör sig av med batterier och för att göra det möjligt för avfallsaktörer att på lämpligt sätt behandla förbrukade batterier, bör batterier märkas. Batterier bör märkas med all nödvändig information om deras huvudsakliga egenskaper, inklusive deras kapacitet , produktionsegenskaper och innehåll av vissa farliga ämnen. För att säkerställa att informationen finns tillgänglig över tid bör den också göras tillgänglig med hjälp av QR-koder som bör respektera riktlinjerna i ISO IEC-standard 18004. Den QR-kod som är tryckt eller graverad på alla batterier bör ge tillgång till ett batteris produktpass. Märkning och QR-koder bör vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning i enlighet med kraven i direktiv (EU) 2019/882  (1) .

(29)

Information om batteriers prestanda är avgörande för att säkerställa att slutanvändarna i  sin roll som konsumenter ges korrekt information i god tid och i synnerhet att de har tillgång till en gemensam grund för att jämföra olika batterier innan de köper dem. Därför bör bärbara batterier för allmänt bruk och startbatterier märkas med en etikett med information om deras minsta genomsnittliga batteritid när de används i specifika tillämpningar. Det är därför viktig att vägleda slutanvändaren om hur man kan göra sig av med förbrukade batterier på lämpligt sätt.

(29)

Information om batteriers prestanda är avgörande för att säkerställa att slutanvändarna, i  synnerhet konsumenter, ges korrekt information i god tid och i synnerhet att de har tillgång till en gemensam grund för att jämföra olika batterier innan de köper dem. Därför bör bärbara batterier , batterier för lätta transportmedel och startbatterier märkas med en etikett med information om deras minsta genomsnittliga batteritid när de används i specifika tillämpningar och deras förväntade livslängd . Det är därför viktig att vägleda slutanvändaren om hur man kan göra sig av med förbrukade batterier på lämpligt sätt.

(30)

Laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring med kapacitet på mer än 2 kWh bör innehålla ett batterihanteringssystem som lagrar data så att batteriernas hälsotillstånd och förväntade livslängd när som helst kan fastställas av slutanvändaren eller annan tredje part som agerar för slutanvändarens räkning. En person som har köpt ett batteri, eller en tredje part som agerar för personens räkning, i syfte att behandla batteriet för ändrad användning eller återtillverkning bör alltid ges tillträde till batterihanteringssystemet så att denne kan bedöma batteriets restvärde och så att återanvändningen, behandlingen för ändrad användning och återtillverkningen kan förenklas, samt så att batteriet kan göras tillgängligt för oberoende aggregatorer, i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (34), som driver virtuella kraftverk i elnäten. Detta krav bör gälla utöver unionslagstiftningen om typgodkännande av fordon, inbegripet de tekniska specifikationerna från arbetet i Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö vad gäller datatillgång i elfordon.

(30)

Batterier inom stationära batterienergilagringssystem, batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier innehåller ett batterihanteringssystem som lagrar data . Det batterihanteringssystemet bör innehålla information om batteriernas hälsotillstånd , säkerhet och förväntade livslängd så att dessa aspekter när som helst kan fastställas av slutanvändaren eller annan tredje part som agerar för slutanvändarens räkning. En person som har köpt ett batteri, eller en tredje part som agerar för personens räkning, bör, i syfte att underlätta återanvändning, behandling för ändrad användning eller återtillverkning av batteriet, alltid ges tillträde till skrivskyddade uppgifter i batterihanteringssystemet så att denne kan bedöma batteriets restvärde och så att förberedelsen för återanvändning, återanvändningen, förberedelsen för behandling för ändrad användning, behandlingen för ändrad användning och återtillverkningen kan förenklas, samt så att batteriet kan göras tillgängligt för oberoende aggregatorer, i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (34), som driver virtuella kraftverk i elnäten , bland annat de nödvändiga funktionerna för att möjliggöra driften av ”fordon till nät”-tjänster (V2G). För att underlätta deras spridning och användning i unionen bör elfordonsbatterier och batterier för lätta transportmedel ha tillgängliga skrivskyddade fordonsdata i realtid om batteriernas hälsotillstånd, batteriets laddningstillstånd, börvärde för batteriets effekt och batteriets kapacitet. Batterihanteringssystemet för elfordonsbatterier bör också ha en kommunikationsfunktion som gör det möjligt att ha smarta laddningsfunktioner såsom laddning av fordon till nät, ombordladdning samt laddning från fordon till fordon, fordon till powerbank och fordon till byggnad . Detta krav bör gälla utöver unionslagstiftningen om typgodkännande av fordon, inbegripet de tekniska specifikationerna från arbetet i Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö vad gäller datatillgång i elfordon. De tekniska specifikationer som bygger på Uneces globala tekniska föreskrifter, när dessa blivit tillämpliga i unionslagstiftningen, bör betraktas som ett riktmärke för data om parametrar för bestämning av hälsotillstånd och förväntad livslängd hos batterier som ska ingå i batterihanteringssystemet.

(31)

Efterlevnaden av ett antal produktspecifika krav enligt denna förordning, exempelvis avseende prestanda, hållbarhet, behandling för ändrad användning samt säkerhet, bör kontrolleras med tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder. I syfte att säkerställa att det inte finns några handelshinder på den inre marknaden bör standarderna harmoniseras på unionsnivå. Sådana metoder och standarder bör i största möjliga utsträckning beakta batteriernas verkliga användningsförhållanden, återspegla genomsnittskonsumentens beteende och vara robusta, för att avskräcka från försök till avsiktligt eller oavsiktligt kringgående. Så snart en hänvisning till en sådan standard har antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (35) och offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, bör det förutsättas att de produktspecifika krav som antas på grundval av den här förordningen efterlevs, på villkor att tillämpningen av metoderna visar att de minimivärden som fastställts för de väsentliga kraven har uppnåtts. I avsaknad av offentliggjorda standarder vid tidpunkten för tillämpningen av produktspecifika krav bör kommissionen anta gemensamma specifikationer genom genomförandeakter, och även beträffande dessa är det lämpligt att förutsätta att de efterlevs (presumtion om överensstämmelse). I de fall då de gemensamma specifikationerna i ett senare skede visar sig ha brister bör kommissionen genom en genomförandeakt ändra eller upphäva de gemensamma specifikationerna i fråga.

(31)

Efterlevnaden av ett antal produktspecifika krav enligt denna förordning, exempelvis avseende prestanda, hållbarhet, behandling för ändrad användning samt säkerhet, bör kontrolleras med tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mätningar, standarder och beräkningsmetoder. I syfte att säkerställa att det inte finns några handelshinder på den inre marknaden bör standarderna harmoniseras på unionsnivå. Sådana metoder och standarder bör i största möjliga utsträckning beakta batteriernas verkliga användningsförhållanden, återspegla genomsnittskonsumentens beteende och vara robusta, för att avskräcka från försök till avsiktligt eller oavsiktligt kringgående. Så snart en hänvisning till en sådan standard har antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (35) och offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, bör det förutsättas att de produktspecifika krav som antas på grundval av den här förordningen efterlevs, på villkor att tillämpningen av metoderna visar att de minimivärden som fastställts för de väsentliga kraven har uppnåtts. För att undvika dubbla standarder, maximera effektiviteten och inlemma den främsta sakkunskapen och spetskompetensen bör kommissionen sträva efter att begära att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar en standard om en sådan saknas. I avsaknad av offentliggjorda standarder vid tidpunkten för tillämpningen av produktspecifika krav eller om responsen från den europeiska standardiseringsorganisationen inte blir den önskade bör kommissionen i motiverade undantagsfall och efter samråd med berörda aktörer anta gemensamma specifikationer genom genomförandeakter, och även beträffande dessa är det lämpligt att förutsätta att de efterlevs (presumtion om överensstämmelse). I de fall då de gemensamma specifikationerna i ett senare skede visar sig ha brister bör kommissionen genom en genomförandeakt ändra eller upphäva de gemensamma specifikationerna i fråga.

(31a)

Ett aktivt engagemang i internationella standardiseringskommittéers arbete är en viktig strategisk förutsättning för att släppa ut framtida teknik på marknaden. I vissa fall har unionen varit underrepresenterad i dessa kommittéer. Kommissionen och medlemsstaterna bör därför aktivt stödja europeiska företags arbete i sådana internationella standardiseringskommittéer. Innan kommissionen överväger att anta standarder genom sekundärlagstiftning bör den noggrant bedöma det arbete som har utförts på internationell nivå.

(31b)

Kommissionen bör säkerställa konsekvens när det gäller harmoniserade standarder och gemensamma specifikationer enligt denna förordning och vid översynen av förordning (EU) nr 1025/2012.

(32)

I syfte att säkerställa effektiv tillgång till information för marknadskontrolländamål, för anpassning till ny teknik och för att säkerställa motståndskraft vid globala kriser, såsom covid-19-pandemin, bör det vara möjligt att lämna information online om överensstämmelse med alla unionsakter som är tillämpliga på batterier, i form av en samlad EU-försäkran om överensstämmelse.

(32)

I syfte att säkerställa effektiv tillgång till information för marknadskontrolländamål, för anpassning till ny teknik och för att säkerställa motståndskraft vid globala kriser, såsom covid-19-pandemin, skulle information om överensstämmelse med alla unionsakter som är tillämpliga på batterier kunna tillhandahållas online i form av en samlad EU-försäkran om överensstämmelse.

(35)

De valda modulerna tar emellertid inte hänsyn till vissa aspekter som gäller för batterier och det är därför nödvändigt att anpassa de moduler som valts för förfarandet för bedömning av överensstämmelse. I syfte att ta hänsyn till att de hållbarhets-, säkerhets- och märkningskrav som införs genom denna förordning är nya och komplexa och i syfte att säkerställa att de batterier som släpps ut på marknaden överensstämmer med de rättsliga kraven, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förfarandena för bedömning av överensstämmelse genom tillägg av kontrolletapper eller genom ändring av bedömningsmodulerna mot bakgrund av utvecklingen på batterimarknaden eller i batterivärdekedjan.

(35)

De valda modulerna tar emellertid inte hänsyn till vissa aspekter som gäller för batterier och det är därför nödvändigt att anpassa de moduler som valts för förfarandet för bedömning av överensstämmelse. I syfte att ta hänsyn till att de hållbarhets-, säkerhets- , märknings- och informationskrav som införs genom denna förordning är nya och komplexa och i syfte att säkerställa att de batterier som släpps ut på marknaden överensstämmer med de rättsliga kraven, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förfarandena för bedömning av överensstämmelse genom tillägg av kontrolletapper eller genom ändring av bedömningsmodulerna mot bakgrund av utvecklingen på batterimarknaden eller i batterivärdekedjan. Robusta förfaranden för bedömning av överensstämmelse behövs för att säkerställa överensstämmelsen med hållbarhetskrav och de skyldigheter i denna förordning som rör tillbörlig aktsamhet i värdekedjan.

(38)

I syfte att ta hänsyn till det faktum att hållbarhets-, säkerhets- och märkningskraven för batterier är nya och komplexa, och i syfte att säkerställa en konsekvent kvalitetsnivå i bedömningen av batteriers överensstämmelse, är det nödvändigt att fastställa krav avseende de anmälande myndigheter som är involverade i bedömning, anmälan och övervakning av anmälda organ. Det bör särskilt säkerställas att den anmälande myndigheten är objektiv och opartisk i sin verksamhet. De anmälande myndigheterna bör se till att de uppgifter som de erhåller behandlas konfidentiellt, men de bör kunna utbyta information om anmälda organ med nationella myndigheter, de anmälande myndigheterna i andra medlemsstater och med kommissionen, för att säkerställa enhetlighet i bedömningen av överensstämmelse.

(38)

I syfte att ta hänsyn till det faktum att hållbarhets-, prestanda-, säkerhets- , märknings- och informationskraven för batterier är nya och komplexa, och i syfte att säkerställa en konsekvent kvalitetsnivå i bedömningen av batteriers överensstämmelse, är det nödvändigt att fastställa krav avseende de anmälande myndigheter som är involverade i bedömning, anmälan och övervakning av anmälda organ. Det bör särskilt säkerställas att den anmälande myndigheten är objektiv och opartisk i sin verksamhet och har tillräckligt med tekniskt kompetent personal för att kunna utföra sina uppgifter . De anmälande myndigheterna bör se till att de uppgifter som de erhåller behandlas konfidentiellt, men de bör kunna utbyta information om anmälda organ med nationella myndigheter, de anmälande myndigheterna i andra medlemsstater och med kommissionen, för att säkerställa enhetlighet i bedömningen av överensstämmelse.

(39)

Det är av största vikt att alla anmälda organ utför sina uppgifter på samma nivå, på rättvisa konkurrensvillkor och autonomt. Det bör därför fastställas krav för de organ för bedömning av överensstämmelse som vill bli anmälda för att kunna tillhandahålla bedömningar av överensstämmelse. Kraven bör fortsätta att gälla som en garanti för att det anmälda organets kompetens upprätthålls. För att säkra sitt oberoende bör det anmälda organet och den personal som det anställer åläggas att agera oberoende gentemot ekonomiska aktörer i batterivärdekedjan och gentemot andra företag, inbegripet näringslivsorganisationer, moderbolag och dotterbolag. Det anmälda organet bör åläggas att dokumentera sitt oberoende och lämna in sådan dokumentation till den anmälande myndigheten.

(39)

Det är av största vikt att alla anmälda organ utför sina uppgifter på samma nivå, på rättvisa konkurrensvillkor och autonomt. Det bör därför fastställas krav för de organ för bedömning av överensstämmelse som vill bli anmälda för att kunna tillhandahålla bedömningar av överensstämmelse. Kraven bör fortsätta att gälla som en garanti för att det anmälda organets kompetens upprätthålls. För att säkra sitt oberoende bör det anmälda organet och den personal som det anställer åläggas att agera oberoende gentemot ekonomiska aktörer i batterivärdekedjan och gentemot andra företag, inbegripet näringslivsorganisationer, moderbolag och dotterbolag. Det anmälda organet bör åläggas att dokumentera sitt oberoende och lämna in sådan dokumentation till den anmälande myndigheten. Roterande team och lämpliga ”avkylningsperioder” bör också garanteras.

(42)

Eftersom de tjänster som anmälda organ i en medlemsstat erbjuder kan avse batterier som tillhandahålls på marknaden i hela unionen, bör övriga medlemsstater och kommissionen beredas tillfälle att göra invändningar rörande ett anmält organ. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att begära att den anmälande myndigheten vidtar korrigerande åtgärder om ett anmält organ inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven i denna förordning.

(42)

Eftersom de tjänster som anmälda organ i en medlemsstat erbjuder kan avse batterier som tillhandahålls på marknaden i hela unionen bör övriga medlemsstater, kommissionen , ekonomiska aktörer och berörda parter beredas tillfälle att göra invändningar rörande ett anmält organ. Under utredningen bör kommissionen rådfråga en unionsprovningsanläggning som utsetts i enlighet med förordning (EU) 2019/1020. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att begära att den anmälande myndigheten vidtar korrigerande åtgärder om ett anmält organ inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven i denna förordning.

(43)

För att underlätta och påskynda förfarandet för bedömning av överensstämmelse, certifieringen och marknadstillträdet, och med tanke på att hållbarhets-, säkerhets- och märkningskraven för batterier är nya och komplexa, är det av avgörande betydelse att anmälda organ har kontinuerlig tillgång till all testningsutrustning och alla testningsanläggningar som behövs och att de tillämpar förfarandena utan att skapa onödiga bördor för de ekonomiska aktörerna. Av samma skäl och för att säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörerna är det nödvändigt att de anmälda organen tillämpar förfarandena för bedömning av överensstämmelse konsekvent.

(43)

För att underlätta och påskynda förfarandet för bedömning av överensstämmelse, certifieringen och marknadstillträdet, och med tanke på att hållbarhets-, säkerhets- , märknings- och informationskraven för batterier är nya och komplexa, är det av avgörande betydelse att anmälda organ har kontinuerlig tillgång till all testningsutrustning och alla testningsanläggningar som behövs och att de tillämpar förfarandena utan att skapa onödiga bördor för de ekonomiska aktörerna. Av samma skäl och för att säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörerna är det nödvändigt att de anmälda organen tillämpar förfarandena för bedömning av överensstämmelse konsekvent.

(51)

För att underlätta kommunikationen mellan ekonomiska aktörer, marknadskontrollmyndigheter och konsumenter bör de ekonomiska aktörerna, i sina kontaktuppgifter, utöver postadressen , även ange en webbadress.

(51)

För att underlätta kommunikationen mellan ekonomiska aktörer, marknadskontrollmyndigheter och konsumenter bör de ekonomiska aktörerna, i sina kontaktuppgifter, ange ett telefonnummer , en postadress, e-postadress och webbadress.

(52)

Det måste säkerställas garantier för att de batterier från tredjeländer som förs in på unionsmarknaden överensstämmer med kraven i denna förordning, oavsett om de importeras som separata batterier eller ingår i produkter, och det måste framför allt säkerställas att tillverkarna har underkastat batterierna lämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Det bör därför föreskrivas att importörerna måste se till att de batterier som de släpper ut på marknaden och som tas i bruk uppfyller kraven i denna förordning och att den CE-märkning av batterier och den dokumentation som tas fram av tillverkarna är tillgängliga för kontroll av de nationella myndigheterna.

(52)

Det måste säkerställas garantier för att de batterier från tredjeländer som förs in på unionsmarknaden överensstämmer med kraven i denna förordning och med relevant tillämplig unionsrätt , oavsett om de importeras som separata batterier eller ingår i produkter, och det måste framför allt säkerställas att tillverkarna har underkastat batterierna lämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Särskild vikt bör läggas vid att säkerställa en robust och oberoende tredjepartskontroll av kraven i denna förordning när det gäller batteriers produktionsprocess. Efterlevnaden av reglerna för deklaration om koldioxidavtryck, för återvunnet innehåll samt för tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och batterivärdekedjan i denna förordning bör därför säkerställas till fullo. Det bör därför föreskrivas att importörerna måste se till att de batterier som de släpper ut på marknaden och som tas i bruk uppfyller kraven i denna förordning och att den CE-märkning av batterier och den dokumentation som tas fram av tillverkarna är tillgängliga för kontroll av de nationella myndigheterna. Dessa myndigheter bör, särskilt när de kontrollerar produkter som kommer in på unionsmarknaden från tredjeländer, säkerställa en enhetlig tillämpning av unionsrätten genom en ändamålsenlig och enhetlig nivå på kontrollerna, i enlighet med förordning (EU) 2019/1020.

(53)

När ett batteri släpps ut på marknaden eller tas i bruk bör importören ange sitt namn, sitt registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt sin postadress på batteriet. Undantag bör medges i de fall då batteriets storlek inte tillåter detta. Detta inbegriper fall då importören skulle behöva öppna förpackningen för att ange namn och adress på batteriet och de fall då batteriet är för litet för att informationen ska kunna anbringas .

(53)

När ett batteri släpps ut på marknaden eller tas i bruk bör importören ange sitt namn, sitt registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt sin postadress , e-postadress och sitt telefonnummer på batteriet. Undantag bör medges i de fall då batteriets storlek inte tillåter detta på grund av att batteriet är för litet för att rymma denna information . Undantag bör också medges i fall då importören skulle behöva öppna förpackningen för att ange namn och övriga kontaktuppgifter. I dessa undantagsfall bör importören lämna denna information i ett dokument som medföljer batteriet eller på annat direkt tillgängligt sätt. Om det finns en förpackning bör informationen anges på denna .

(56)

Eftersom distributörer och importörer befinner sig nära marknaden, bör de medverka i de nationella myndigheternas marknadskontroll och vara beredda att delta aktivt genom att förse dessa myndigheter med alla nödvändiga uppgifter om det berörda batteriet.

(56)

Eftersom distributörer, importörer och leverantörer av distributionstjänster, inbegripet marknadsplatser, befinner sig nära marknaden bör de medverka i de nationella myndigheternas marknadskontroll och vara beredda att delta aktivt genom att förse dessa myndigheter med alla nödvändiga uppgifter om det berörda batteriet.

(57)

Marknadskontrollen blir enklare och effektivare om man kan säkerställa batteriets spårbarhet genom hela leveranskedjan. Ett effektivt spårbarhetssystem gör det enklare för marknadskontrollmyndigheterna att spåra ekonomiska aktörer som släpper ut, tillhandahåller eller tar i bruk batterier som inte uppfyller kraven. De ekonomiska aktörerna bör därför vara skyldiga att bevara information om sina transaktioner med batterier under en viss tidsperiod.

(57)

Marknadskontrollen blir enklare och effektivare om man kan säkerställa batteriets spårbarhet genom hela leveranskedjan , något som ger konsumenterna insyn . Ett effektivt spårbarhetssystem gör det enklare för marknadskontrollmyndigheterna att spåra ekonomiska aktörer som släpper ut, tillhandahåller eller tar i bruk batterier som inte uppfyller kraven. De ekonomiska aktörerna bör därför vara skyldiga att bevara information om sina transaktioner med batterier under en viss tidsperiod , också i elektronisk form .

(59)

Endast ett fåtal länder levererar sådana material och i vissa fall innebär låga förvaltningsstandarder att miljömässiga och sociala problem förvärras. Både utvinningen och raffineringen av kobolt och nickel är kopplade till en lång rad sociala och miljömässiga problem, bland annat potentiella miljöfaror och hot mot människors hälsa. Även om de sociala och miljömässiga konsekvenserna är mindre allvarliga när det gäller utvinningen av naturlig grafit, ingår en stor andel hantverksmässig och småskalig verksamhet i utvinningen, vilken ofta sker i informella sammanhang och därför kan leda till allvarliga hälso- och miljöeffekter, inbegripet att det inte sker någon reguljär nedläggning av gruvor och ingen efterbehandling, vilket leder till ekosystemen skadas och markförstörelse. Den väntade ökningen av användningen av litium inom batteritillverkningen kommer sannolikt att öka trycket på utvinnings- och raffineringsverksamheten, varför det skulle det vara lämpligt att låta litium ingå i tillämpningsområdet för skyldigheterna avseende tillbörlig aktsamhet i  leveranskedjan . Den väntade massiva ökningen av efterfrågan på batterier i unionen bör inte bidra till att dessa miljömässiga och sociala risker ökar.

(59)

Endast ett fåtal länder levererar sådana material och i vissa fall innebär låga förvaltningsstandarder att miljömässiga och sociala problem förvärras. Utvinningen och raffineringen av kobolt , koppar, nickel , järn och bauxit är kopplade till en lång rad sociala och miljömässiga problem, bland annat potentiella miljöfaror och hot mot människors hälsa. Även om de sociala och miljömässiga konsekvenserna är mindre allvarliga när det gäller utvinningen av naturlig grafit, ingår en stor andel hantverksmässig och småskalig verksamhet i utvinningen, vilken ofta sker i informella sammanhang och därför kan leda till allvarliga hälso- och miljöeffekter, inbegripet att det inte sker någon reguljär nedläggning av gruvor och ingen efterbehandling, vilket leder till ekosystemen skadas och markförstörelse. Den väntade ökningen av användningen av litium inom batteritillverkningen kommer sannolikt att öka trycket på utvinnings- och raffineringsverksamheten, varför det skulle det vara lämpligt att låta litium ingå i tillämpningsområdet för skyldigheterna avseende tillbörlig aktsamhet i  batterivärdekedjan . Den väntade massiva ökningen av efterfrågan på batterier i unionen bör inte bidra till att dessa miljömässiga och sociala risker ökar utanför unionen .

(60)

Vissa av de aktuella råmaterialen, som kobolt, litium och naturlig grafit, betraktas som råmaterial av avgörande betydelse för EU (38) och måste anskaffas på ett hållbart sätt för att EU:s batteriekosystem ska kunna fungera tillfredsställande.

(60)

Vissa av de aktuella råmaterialen, som bauxit, kobolt, litium och naturlig grafit, betraktas som råmaterial av avgörande betydelse för EU (38) och måste anskaffas på ett hållbart sätt för att EU:s batteriekosystem ska kunna fungera tillfredsställande.

(62)

Allmänna krav på tillbörlig aktsamhet beträffande vissa mineral och metaller infördes i unionen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 (39). Denna förordning omfattar emellertid inte de mineraler och material som används för batteritillverkning.

(62)

I FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer för multinationella företag fastställs att ekonomiska aktörer bör tillämpa tillbörlig aktsamhet som ett sätt att ta sitt företagsansvar med avseende på mänskliga rättigheter och miljön. Allmänna krav på tillbörlig aktsamhet beträffande vissa mineral och metaller infördes i unionen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 (39). Denna förordning omfattar emellertid inte de mineraler och material som används för batteritillverkning.

(63)

Med tanke på den väntade exponentiella ökningen av efterfrågan på batterier i EU bör den ekonomiska aktör som släpper ut ett batteri på EU-marknaden införa ett system för tillbörlig aktsamhet i  leveranskedjan. Kraven bör därför fastställas mot bakgrund av att deras syfte bör vara att hantera de sociala och miljömässiga risker som är förknippade med utvinning, bearbetning och handel med vissa råmaterial för batteritillverkning.

(63)

Ansvaret att respektera mänskliga rättigheter, sociala rättigheter, människors hälsa och miljön bör omfatta en ekonomisk aktörs alla tillverkningsverksamheter och andra tillhörande affärsförbindelser genom hela batterivärdekedjan. Med tanke på den väntade exponentiella ökningen av efterfrågan på batterier i EU och det faktum att utvinning, bearbetning och handel med vissa råmaterial, kemikalier och returråmaterial som används vid batteritillverkning och förekommer vid behandling av förbrukade batterier medför särskilda risker, bör det fastställas vissa krav för förfarandet för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan, i syfte att hantera de sociala och miljömässiga risker som är förknippade med utvinning, bearbetning och handel med vissa råmaterial , kemikalier och returråmaterial för batteritillverkning , behandling av förbrukade batterier, själva tillverkningsprocessen samt alla tillhörande affärsförbindelser .

(64)

Ett system för tillbörlig aktsamhet bör baseras på de internationellt erkända principer om tillbörlig aktsamhet som anges i de tio principerna i FN:s Global Compact-initiativ (40), riktlinjerna för bedömning av varors sociala livscykelkostnader (41), ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik (42), samt OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande (43), vilka baseras på gemensamma värderingar som delas av regeringar och berörda parter, och bör anpassas till varje ekonomisk aktörs särskilda kontext och omständigheter. När det gäller utvinning och bearbetning av och handel med naturresurser i form av mineral för batteriproduktion utgör OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden, (OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet) (44) en långvarig insats från regeringarnas och de berörda parternas sida för att fastställa god praxis på detta område.

(64)

Ett förfarande för tillbörlig aktsamhet bör baseras på de internationellt erkända standarder och principer om tillbörlig aktsamhet som anges i  FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, de tio principerna i FN:s Global Compact-initiativ (40), riktlinjerna för bedömning av varors sociala livscykelkostnader (41), ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik (42), OECD:s riktlinjer för multinationella företag samt OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande (43), vilka baseras på gemensamma värderingar som delas av regeringar och berörda parter, och bör anpassas till varje ekonomisk aktörs särskilda kontext och omständigheter. När det gäller utvinning och bearbetning av och handel med naturresurser i form av mineral från högriskområden för batteriproduktion utgör OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden (OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet) (44) en internationellt erkänd standard för att hantera särskilda risker för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna kopplade till anskaffning och handel med vissa råmaterial i samband med konflikter och en långvarig insats från regeringarnas och de berörda parternas sida för att fastställa god praxis på detta område.

(65)

Enligt OECD :s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet  (45) är tillbörlig aktsamhet en ständigt pågående, proaktiv och reaktiv process genom vilken företag kan säkerställa att de iakttar de mänskliga rättigheterna och inte bidrar till konflikter (46). Med riskbaserad tillbörlig aktsamhet avses de åtgärder som företagen bör vidta för att identifiera och hantera faktiska eller potentiella risker , i syfte att förhindra eller mildra de negativa effekterna av företagens verksamhet och anskaffningsbeslut. Ett företag kan bedöma den risk som dess verksamhet och förbindelser utgör och anta riskreducerande åtgärder i linje med relevanta standarder i nationell och internationell rätt, rekommendationer från internationella organisationer om ansvarsfullt företagande, statligt stödda verktyg, frivilliga initiativ från den privata sektorn och företagets interna policy och system. Härigenom bidrar företaget också till att anpassa förfarandet för tillbörlig aktsamhet till omfattningen på företagets verksamhet eller till dess förbindelser i leveranskedjan.

(65)

Enligt FN :s , ILO:s och OECD:s standarder och principer är tillbörlig aktsamhet en ständigt pågående, proaktiv och reaktiv process genom vilken företag kan säkerställa att de iakttar de mänskliga rättigheterna och miljön och inte bidrar till konflikter (46). Med riskbaserad tillbörlig aktsamhet avses de åtgärder som företagen bör vidta för att identifiera , förhindra , upphöra med, mildra och redogöra för de negativa effekterna av företagens verksamhet och anskaffningsbeslut. Ekonomiska aktörer bör genomföra informerade, effektiva och meningsfulla samråd med berörda grupper. Ett företag kan bedöma den risk som dess verksamhet och förbindelser utgör och anta riskreducerande åtgärder , såsom att kräva ytterligare information, förhandla i syfte att lösa situationen eller inställa eller avbryta förbindelserna med leverantörerna, i linje med relevanta standarder i nationell och internationell rätt, rekommendationer från internationella organisationer om ansvarsfullt företagande, statligt stödda verktyg, frivilliga initiativ från den privata sektorn och företagets interna policy och system. Härigenom bidrar företaget också till att anpassa förfarandet för tillbörlig aktsamhet till omfattningen på företagets verksamhet eller till dess förbindelser i leveranskedjan. Kraven på tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan bör gälla för alla ekonomiska aktörer, inbegripet onlineplattformar, som släpper ut batterier på den europeiska marknaden.

(65a)

Även om ordningar för tillbörlig aktsamhet i den privata sektorn kan hjälpa ekonomiska aktörer med deras tillbörliga aktsamhet bör dessa ha individuellt ansvar att uppfylla kraven på tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan enligt denna förordning.

(65b)

Medlemsstaterna bör ge särskilt tekniskt stöd till ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora företag, så att de kan uppfylla kraven på tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan.

(66)

Obligatoriska strategier för tillbörlig aktsamhet i  leveranskedjan bör antas eller ändras och bör åtminstone omfatta de mest relevanta sociala och miljömässiga riskkategorierna. Häri bör, å ena sidan, ingå de nuvarande och förutsebara konsekvenserna för det sociala livet, särskilt de mänskliga rättigheterna, människors hälsa och säkerhet, samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och arbetstagares rättigheter, och, å andra sidan, konsekvenserna för miljön, särskilt vad gäller vattenanvändning, markskydd, luftföroreningar och biologisk mångfald, inbegripet samhällslivet.

(66)

Obligatoriska strategier för tillbörlig aktsamhet i  batterivärdekedjan bör antas eller ändras och bör åtminstone omfatta de mest relevanta sociala och miljömässiga riskkategorierna. Häri bör, å ena sidan, ingå de nuvarande och förutsebara konsekvenserna för det sociala livet, särskilt de mänskliga rättigheterna, människors hälsa och säkerhet, samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och arbetstagares rättigheter, och, å andra sidan, konsekvenserna för miljön, särskilt vad gäller vattenanvändning, markskydd, luftföroreningar , klimatförändringar och biologisk mångfald, inbegripet samhällslivet.

(67)

När det gäller de sociala riskkategorierna bör strategierna för tillbörlig aktsamhet inriktas på riskerna i  batterileveranskedjan vad gäller skyddet av mänskliga rättigheter, inbegripet människors hälsa, skydd av barn och jämställdhet, i enlighet med internationell människorättslagstiftning (47). Strategierna för tillbörlig aktsamhet bör omfatta information om hur den ekonomiska aktören har bidragit till att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och om de instrument som finns i aktörens företagsstruktur för att bekämpa korruption och bestickning. Strategierna för tillbörlig aktsamhet bör också säkerställa ett korrekt genomförande av reglerna i Internationella arbetsorganisationens grundläggande konventioner (48), enligt förteckningen i bilaga I till ILO:s trepartsdeklaration.

(67)

När det gäller de sociala riskkategorierna bör strategierna för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan inriktas på riskerna i  batterivärdekedjan vad gäller skyddet av mänskliga rättigheter, inbegripet människors hälsa, ursprungsbefolkningars rättigheter, skydd av barn och jämställdhet, i enlighet med internationell människorättslagstiftning (47). Strategierna för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan bör omfatta information om hur den ekonomiska aktören har bidragit till att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och om de instrument som finns i aktörens företagsstruktur för att bekämpa korruption och bestickning. Strategierna för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan bör också säkerställa ett korrekt genomförande av reglerna i Internationella arbetsorganisationens grundläggande konventioner (48), enligt förteckningen i bilaga I till ILO:s trepartsdeklaration.

(68)

När det gäller miljöriskkategorierna bör strategierna för tillbörlig aktsamhet ta itu med riskerna i  batterileveranskedjan vad gäller skyddet av den naturliga miljön och den biologiska mångfalden i enlighet med konventionen om biologisk mångfald (49), vilken även beaktar lokalsamhällena och skydd och utveckling av dessa.

(68)

När det gäller miljöriskkategorierna bör strategierna för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan ta itu med riskerna i  batterivärdekedjan vad gäller skyddet av den naturliga miljön och den biologiska mångfalden i enlighet med konventionen om biologisk mångfald (49), vilken även beaktar lokalsamhällena och skydd och utveckling av dessa. De bör också ta itu med riskerna vad gäller klimatförändringarna, i linje med Parisavtalet och dess mål att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5  oC jämfört med förindustriella nivåer liksom miljörisker som täcks in av andra internationella miljökonventioner.

(69)

Kraven på tillbörlig aktsamhet i  leveranskedjan vad gäller identifiering och begränsning av sociala och miljömässiga risker i samband med de råmaterial som används för batteritillverkning bör vara sådana att de bidrar till genomförandet av FN:s miljöprograms resolution 19 om förvaltning av mineralresurser, i vilken det anges att gruvsektorn kan bidra på ett avgörande sätt till att Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling uppnås.

(69)

Kraven på tillbörlig aktsamhet i  batterivärdekedjan vad gäller identifiering och begränsning av sociala och miljömässiga risker i samband med de råmaterial som används för batteritillverkning bör vara sådana att de bidrar till genomförandet av FN:s miljöprograms resolution 19 om förvaltning av mineralresurser, i vilken det anges att gruvsektorn kan bidra på ett avgörande sätt till att Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling uppnås.

(69a)

Även när tillbörlig aktsamhet har tillämpats kan skada uppstå. Ekonomiska aktörer bör aktivt avhjälpa sådan skada, själva eller i samarbete med andra aktörer. Sådana aktörer bör vara ansvariga för negativa effekter som de eller de enheter de kontrollerar eller kan kontrollera har orsakat eller bidragit till. Personer som påverkats negativt bör ha rätt till kompensation och bör ges tillgång till rättslig prövning.

(70)

Andra EU-rättsakter i vilka det fastställs krav på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan bör tillämpas i de fall då det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte, karaktär och verkan i denna förordning och bestämmelserna bör kunna anpassas mot bakgrund av framtida ändringar av lagstiftningen.

(70)

Andra EU-rättsakter i vilka det fastställs krav på tillbörlig aktsamhet bör tillämpas på både unionsföretag och tredjelandsföretag som avser att släppa ut batterier på unionsmarknaden, för att säkerställa rättvisa villkor, i de fall då det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte, karaktär och verkan i denna förordning och bestämmelserna bör kunna anpassas mot bakgrund av framtida ändringar av lagstiftningen.

(71)

I syfte att göra anpassningar till följd av utvecklingen i batterivärdekedjan, även vad gäller ändringar av de relevanta miljömässiga och sociala riskernas omfattning och art, och till följd av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen när det gäller batterier och kemiska ämnen i batterier, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förteckningen över råmaterial och riskkategorier och kraven på tillbörlig aktsamhet i  leveranskedjan .

(71)

I syfte att göra anpassningar till följd av utvecklingen i batterivärdekedjan, även vad gäller ändringar av de relevanta miljömässiga och sociala riskernas omfattning och art, och till följd av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen när det gäller batterier och kemiska ämnen i batterier, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förteckningen över råmaterial och riskkategorier och kraven på tillbörlig aktsamhet i  batterivärdekedjan .

(71a)

I händelse av att framtida unionslagstiftning med allmänna regler för hållbar företagsstyrning och tillbörlig aktsamhet antas bör kommissionen bedöma huruvida den nya unionslagstiftningen kräver en ändring av punkterna 2–5 i artikel 39 eller av bilaga X, eller båda. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på att ändra dessa bestämmelser i enlighet därmed.

(72)

Det behövs harmoniserade regler för avfallshantering för att säkerställa att tillverkare och andra ekonomiska aktörer omfattas av samma regler i alla medlemsstater vid genomförandet av det utökade producentansvaret för batterier. För att uppnå en så hög resursåtervinningsnivå som möjligt är det nödvändigt att maximera den separata insamlingen av förbrukade batterier och se till att alla insamlade batterier återvinns genom processer som uppnår en gemensam lägsta materialåtervinningsgrad. Utvärderingen av direktiv 2006/66/EG visade att en av dess brister är otillräckligt detaljerade bestämmelser, vilket leder till ett ojämnt genomförande och till betydande hinder för återvinningsmarknadernas funktion och till att återvinningsnivåerna inte är optimala. Därför bör det införas mer detaljerade och harmoniserade regler för att motverka snedvridning av marknaden för insamling, behandling och återvinning av förbrukade batterier, säkerställa ett jämnt genomförande av kraven i hela unionen, ytterligare harmonisera kvaliteten på de avfallshanteringstjänster som tillhandahålls av ekonomiska aktörer och främja marknaderna för returråmaterial.

(72)

Det behövs harmoniserade regler för avfallshantering för att säkerställa att tillverkare och andra ekonomiska aktörer omfattas av samma regler i alla medlemsstater vid genomförandet av det utökade producentansvaret för batterier och för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön i hela unionen. Utökat producentansvar kan bidra till att minska den totala resursanvändningen, särskilt genom att minska genereringen av batteriavfall och de negativa effekterna av hanteringen av batteriavfall . För att uppnå en så hög resursåtervinningsnivå som möjligt är det nödvändigt att maximera den separata insamlingen av förbrukade batterier och se till att alla insamlade batterier återvinns genom processer som uppnår en gemensam lägsta materialåtervinningsgrad. Utvärderingen av direktiv 2006/66/EG visade att en av dess brister är otillräckligt detaljerade bestämmelser, vilket leder till ett ojämnt genomförande och till betydande hinder för återvinningsmarknadernas funktion och till att återvinningsnivåerna inte är optimala. Därför bör det införas mer detaljerade och harmoniserade regler för att motverka snedvridning av marknaden för insamling, behandling och återvinning av förbrukade batterier, säkerställa ett jämnt genomförande av kraven i hela unionen, ytterligare harmonisera kvaliteten på de avfallshanteringstjänster som tillhandahålls av ekonomiska aktörer och främja marknaderna för returråmaterial.

(73)

Denna förordning bygger på de regler för avfallshantering och allmänna principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (50), vilket bör anpassas för att återspegla den särskilda situationen för batterier . För att möjliggöra en så effektiv organisation av insamlingen av förbrukade batterier som möjligt är det viktigt att insamlingen sker i nära anslutning till den plats där batterierna säljs i en medlemsstat och nära slutanvändaren. Förbrukade batterier får dessutom samlas in både tillsammans med avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och tillsammans med uttjänta fordon, inom ramen för nationella insamlingssystem som inrättats på grundval av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU (51) och direktiv 2000/53/EG. I denna förordning fastställs särskilda regler för batterier, men det behövs en enhetlig och kompletterande strategi som bygger vidare på och ytterligare harmoniserar befintliga strukturer för avfallshantering. Följaktligen, och för att effektivt genomföra det utökade producentansvaret i samband med avfallshanteringen, bör skyldigheter fastställas med avseende på den medlemsstat där batterier tillhandahålls på marknaden första gången.

(73)

Denna förordning bygger på de regler för avfallshantering och allmänna principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (50), vilket bör anpassas för att återspegla den särskilda karaktären hos batteriavfall . För att möjliggöra en så effektiv organisation av insamlingen av förbrukade batterier som möjligt är det viktigt att insamlingen sker i nära anslutning till den plats där batterierna säljs i en medlemsstat och nära slutanvändaren . Förbrukade batterier bör samlas in separat, så att de skiljs från andra avfallsflöden, såsom metaller, papper och kartong, glas, plast, trä, textilier och biologiskt avfall . Förbrukade batterier får dessutom samlas in både tillsammans med avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och tillsammans med uttjänta fordon, inom ramen för nationella insamlingssystem som inrättats på grundval av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU (51) och direktiv 2000/53/EG. I denna förordning fastställs särskilda regler för batterier, men det behövs en enhetlig och kompletterande strategi som bygger vidare på och ytterligare harmoniserar befintliga strukturer för avfallshantering. Följaktligen, och för att effektivt genomföra det utökade producentansvaret i samband med avfallshanteringen, bör skyldigheter fastställas med avseende på den medlemsstat där batterier tillhandahålls på marknaden första gången.

(76)

Producenterna bör ges utökat producentansvar för hanteringen av förbrukade batterier. De bör därför finansiera kostnaderna för insamling, behandling och återvinning av alla insamlade batterier, för rapportering om batterier och förbrukade batterier och för tillhandahållande av information till slutanvändare och avfallsaktörer om batterier och lämplig återanvändning och hantering av förbrukade batterier. Skyldigheterna i samband med utökat producentansvar bör gälla alla former av tillhandahållande, även distansförsäljning . Producenterna bör kunna fullgöra dessa skyldigheter kollektivt genom att producentansvarsorganisationerna tar på sig ansvaret för deras räkning. Det bör krävas ett godkännande för producenter och producentansvarsorganisationer och de bör dokumentera att de har de ekonomiska medel som krävs för att täcka de kostnader som det utökade producentansvaret medför. Om så krävs för att undvika snedvridning av den inre marknaden och i syfte att säkerställa enhetliga villkor för anpassning av de ekonomiska bidrag som producenterna betalar till producentansvarsorganisationerna, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(76)

Producenterna bör ges utökat producentansvar för hanteringen av förbrukade batterier. Det bör bestå av en uppsättning regler som fastställer specifika operativa och ekonomiska skyldigheter för producenter där producentens ansvar utvidgas till att omfatta fasen efter konsumentledet i en produkts livscykel. De bör därför finansiera åtminstone de kostnader som avses i artikel 8a.4 a i direktiv 2008/98/EG, inbegripet kostnaderna för att organisera separat insamling, förberedelse för behandling för ändrad användning och återtillverkning, behandling , förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av förbrukade batterier, för rapportering om batterier och förbrukade batterier och för informationskampanjer för att uppmuntra slutanvändare att på lämpligt sätt göra sig av med förbrukade batterier. Skyldigheterna i samband med utökat producentansvar bör gälla alla former av tillhandahållande, även distans- och onlineförsäljning . Producenterna bör kunna fullgöra dessa skyldigheter kollektivt genom att producentansvarsorganisationerna tar på sig ansvaret för deras räkning. Det bör krävas ett godkännande för producenter och producentansvarsorganisationer och de bör dokumentera att de har de ekonomiska medel som krävs för att täcka de kostnader som det utökade producentansvaret medför. Om så krävs för att undvika snedvridning av den inre marknaden och i syfte att säkerställa enhetliga villkor för anpassning av de ekonomiska bidrag som producenterna betalar till producentansvarsorganisationerna, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(76a)

Införandet av krav på producentansvar bör bidra till att minska kostnaderna och förbättra resultaten samt till att säkerställa att det råder lika villkor, även för små och medelstora företag och e-handelsföretag, och undvika hinder för en välfungerande inre marknad. Det bör även bidra till att kostnader för uttjänta produkter inkluderas i produktpriserna och ge producenterna incitament att följa hållbarhetsbestämmelser när de utformar sina produkter. Generellt sett bör sådana krav förbättra styrningen av och insynen i systemen för utökat producentansvar och minska risken för intressekonflikter mellan organisationer för utökat producentansvar och avfallsaktörer som de anlitar. Kraven bör gälla för både nya och befintliga system för utökat producentansvar.

(77)

Det utökade producentansvaret för batterier bör regleras helt och hållet genom denna förordning och därför bör bestämmelserna om system för utökat producentansvar i direktiv 2008/98/EG inte tillämpas på batterier .

(77)

Det utökade producentansvaret för batterier bör regleras helt och hållet genom denna förordning , vilken därför bör anses komplettera bestämmelserna om system för utökat producentansvar i direktiv 2008/98/EG som bör förstås som minimikrav .

(78)

För att säkerställa högkvalitativ återvinning i  batterileveranskedjorna , öka användningen av returråmaterial av hög kvalitet och skydda miljön bör en hög nivå av insamling och materialåtervinning av förbrukade batterier vara regel. Insamling av förbrukade batterier är ett grundläggande och avgörande steg när det gäller att sluta kretsloppet för värdefulla material i batterier genom återvinning och för att behålla batterivärdekedjan inom unionen och därigenom underlätta tillgången till återvunna material som kan användas för att tillverka nya produkter.

(78)

För att säkerställa högkvalitativ återvinning i  batterivärdekedjorna , öka användningen av returråmaterial av hög kvalitet och skydda miljön bör en hög nivå av insamling och materialåtervinning av förbrukade batterier vara regel. Insamling av förbrukade batterier är ett grundläggande och avgörande steg när det gäller att sluta kretsloppet för värdefulla material i batterier genom återvinning och för att behålla batterivärdekedjan inom unionen och främja dess strategiska oberoende i denna sektor, och därigenom underlätta tillgången till återvunna material som kan användas för att tillverka nya produkter. Lämpliga åtgärder för insamling, behandling, förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning och materialåtervinning av förbrukade batterier bör ingå i de nationella avfallshanteringsplanerna. Medlemsstaternas avfallshanteringsplaner bör därför uppdateras på grundval av bestämmelserna i denna förordning.

(79)

Alla producenter, oavsett batterityp, bör ansvara för finansieringen och organisationen av separat insamling av förbrukade batterier. De bör göra detta genom att inrätta ett insamlingsnät som täcker medlemsstaternas hela territorier, som ligger nära slutanvändaren och som inte bara är inriktat på områden och batterier för vilka insamlingen är lönsam. Insamlingsnätet bör omfatta alla distributörer, auktoriserade behandlingsanläggningar för avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning och för uttjänta fordon, insamlingsstationer och andra aktörer som deltar på eget initiativ, som offentliga myndigheter och skolor. För att kontrollera om insamlingsnätet och informationskampanjerna är effektiva eller behöver förbättras bör det göras regelbundna sammansättningsundersökningar på minst Nuts 2-nivå (53) avseende blandat kommunalt avfall och avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter som samlats in, för att fastställa mängden förbrukade bärbara batterier i dessa.

(79)

Alla producenter, oavsett batterityp, bör ansvara för finansieringen eller finansieringen och organisationen av separat insamling av förbrukade batterier. De bör göra detta genom att inrätta ett återtagande- och insamlingsnät som täcker medlemsstaternas hela territorier, som ligger nära slutanvändaren och som inte bara är inriktat på områden och batterier för vilka insamlingen är lönsam. Insamlingsnätet bör omfatta alla distributörer, auktoriserade behandlingsanläggningar för avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning och för uttjänta fordon, insamlingsstationer och andra aktörer som deltar på eget initiativ, som offentliga myndigheter och skolor. För att kontrollera om insamlingsnätet och informationskampanjerna är effektiva eller behöver förbättras bör det göras regelbundna sammansättningsundersökningar på minst Nuts 2-nivå (53) avseende blandat kommunalt avfall och avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter som samlats in, för att fastställa mängden förbrukade bärbara batterier i dessa.

(81)

Med tanke på den miljöpåverkan och materialförlust som är resultatet av att förbrukade batterier inte samlas in separat och därför inte behandlas på ett miljövänligt sätt, bör det insamlingsmål för bärbara batterier som redan fastställts enligt direktiv 2006/66/EG fortsätta att gälla och gradvis höjas. Denna förordning innebär att begreppet bärbara batterier även omfattar batterier som driver lätta transportmedel. Eftersom försäljningen av denna typ av batterier ökar för närvarande är det svårt att beräkna vilka mängder batterier som släpps ut på marknaden och som därefter samlas in i slutet av livscykeln, varför bärbara batterier inte bör tas med i den nuvarande insamlingsnivån för bärbara batterier . Detta undantag bör ses över tillsammans med insamlingsmålet för förbrukade bärbara batterier, varvid även förändringar av metoden för att beräkna insamlingsnivån för bärbara batterier kan ses över. Kommissionen ska utarbeta en rapport till stöd för dessa översyner .

(81)

Med tanke på den miljöpåverkan och materialförlust som är resultatet av att förbrukade batterier inte samlas in separat och därför inte behandlas på ett miljövänligt sätt, bör det insamlingsmål för bärbara batterier som redan fastställts enligt direktiv 2006/66/EG fortsätta att gälla och gradvis höjas. I syfte att maximera insamlingen och minska säkerhetsriskerna bör en bedömning göras av genomförbarheten och de potentiella fördelarna med att inrätta unionsomfattande pantsystem för batterier , särskilt för bärbara batterier för allmänt bruk. Nationella pantsystem bör inte förhindra antagandet av ett harmoniserat system för hela unionen.

(82a)

I syfte att uppdatera metoden för beräkning och kontroll av insamlingsmålet för förbrukade batterier för lätta transportmedel för att återspegla den mängd som finns tillgänglig för insamling, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. Det är mycket viktigt att den nya metoden upprätthåller eller höjer miljöambitionerna när det gäller insamling av förbrukade batterier jämfört med den befintliga metoden.

(82b)

Kommissionen bör också överväga att införa en beräkningsmetod för att beräkna insamlingsmålet för separat insamling för att återspegla den mängd förbrukade batterier som finns tillgänglig för insamling. Det är mycket viktigt att den nya metoden upprätthåller eller höjer miljöambitionerna när det gäller insamling av förbrukade batterier jämfört med den befintliga metoden.

(84)

Med tanke på den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG och enligt vilken det är lämpligt att prioritera förebyggande, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning, samt med tanke på artikel 11.4 i direktiv 2008/98/EG och artikel 5.3 f i direktiv 1999/31/EG (54), bör insamlade batterier inte brännas eller bortskaffas genom deponering .

(84)

Med tanke på den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG och enligt vilken det är lämpligt att prioritera förebyggande, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning, samt med tanke på artikel 11.4 i direktiv 2008/98/EG och artikel 5.3 f i direktiv 1999/31/EG (54), bör insamlade batterier inte bli föremål för energiåtervinning eller bortskaffande .

(87)

Det bör endast vara möjligt att utföra behandling och materialåtervinning utanför den berörda medlemsstaten eller utanför unionen om transporten av de förbrukade batterierna är förenlig med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 (58) och kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 (59) och om behandlings- och materialåtervinningsverksamheten uppfyller de krav som gäller för denna typ av avfall, i enlighet med hur avfallet klassificeras enligt kommissionens beslut 2000/532/EG, i dess ändrade lydelse (60). Det beslutet, i dess ändrade lydelse, bör ses över så att det omfattar alla kemiska sammansättningar i batterier. Om sådan behandling eller materialåtervinning äger rum utanför unionen och för att göra det möjligt att räkna in behandlingen eller materialåtervinningen i återvinningsgraden och återvinningsmålen, bör den aktör på vars uppdrag behandlingen eller materialåtervinningen utförs vara skyldig att rapportera dessa till den behöriga myndigheten i medlemsstaten och därvid bevisa att behandlingen utförs under förhållanden som är likvärdiga med vad som föreskrivs i denna förordning. I syfte att fastställa vilka krav som måste uppfyllas för att en sådan behandling ska anses likvärdig bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa närmare regler med kriterier för bedömningen av likvärdiga villkor.

(87)

Det bör endast vara möjligt att utföra behandling , förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning och materialåtervinning utanför den berörda medlemsstaten eller utanför unionen om transporten av de förbrukade batterierna är förenlig med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 (58) och kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 (59) och om behandlings- och materialåtervinningsverksamheten uppfyller de krav som gäller för denna typ av avfall, i enlighet med hur avfallet klassificeras enligt kommissionens beslut 2000/532/EG, i dess ändrade lydelse (60). Det beslutet, i dess ändrade lydelse, bör ses över så att det omfattar alla kemiska sammansättningar i batterier , inbegripet tillägg av koder för förbrukade litiumjonbatterier, i syfte att underlätta korrekt sortering och rapportering av förbrukade litiumjonbatterier . Om sådan behandling eller materialåtervinning äger rum utanför unionen och för att göra det möjligt att räkna in behandlingen eller materialåtervinningen i återvinningsgraden och återvinningsmålen, bör den aktör på vars uppdrag behandlingen eller materialåtervinningen utförs vara skyldig att rapportera dessa till den behöriga myndigheten i medlemsstaten och därvid med styrkande handlingar som godkänts av den behöriga myndigheten i destinationslandet bevisa att behandlingen utförs under förhållanden som är likvärdiga med vad som föreskrivs i denna förordning och annan relevant unionslagstiftning med miljö- och hälsoskyddsrelaterade krav . I syfte att fastställa vilka krav som måste uppfyllas för att en sådan behandling ska anses likvärdig bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa närmare regler med kriterier för bedömningen av likvärdiga villkor.

(87a)

Om förbrukade batterier exporteras från unionen för förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning eller materialåtervinning bör medlemsstaternas behöriga myndigheter använda sig av de befogenheter som anges i artikel 50.4 i förordning (EG) nr 1013/2006 för att kräva styrkande handlingar för att säkerställa överensstämmelse med kraven i denna förordning. Det bör vara möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att samarbeta med andra relevanta aktörer, såsom de behöriga myndigheterna i destinationslandet, oberoende tredjepartsgranskningsorgan eller producentansvarsorganisationer som inrättats inom ramen för system för utökat producentansvar, vilka får utföra fysiska och andra kontroller av anläggningar i tredjeländer.

(88)

Industribatterier och elfordonsbatterier som inte längre kan användas för det ursprungliga ändamål för vilka de tillverkades får användas för ett nytt ändamål, dvs. för stationär energilagring. Det håller på att växa fram en marknad för begagnade industribatterier och elfordonsbatterier och för att stödja en praktisk tillämpning av avfallshierarkin bör det därför fastställas särskilda regler för att möjliggöra ansvarsfull behandling för ändrad användning av förbrukade batterier, samtidigt som försiktighetsprincipen bör beaktas och slutanvändarnas säkerhet garanteras. För varje sådant begagnat batteri bör det göras en bedömning av dess hälsotillstånd och tillgängliga kapacitet i syfte att avgöra huruvida det är lämpligt för användning för andra ändamål än det ändamål för vilket det ursprungligen avsågs. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om bedömning av batteriers hälsotillstånd bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(88)

Batterier som inte längre kan användas för det ursprungliga ändamål för vilka de tillverkades får användas för ett nytt ändamål, dvs. för stationär energilagring. Det håller på att växa fram en marknad för begagnade batterier och för att stödja en praktisk tillämpning av avfallshierarkin bör det därför fastställas särskilda regler för att möjliggöra ansvarsfull behandling för ändrad användning av förbrukade batterier, samtidigt som försiktighetsprincipen bör beaktas och slutanvändarnas säkerhet garanteras. För varje sådant begagnat batteri bör det göras en bedömning av dess hälsotillstånd och tillgängliga kapacitet i syfte att avgöra huruvida det är lämpligt för användning för andra ändamål än det ändamål för vilket det ursprungligen avsågs. Batterier som visar sig vara lämpliga för användning för andra ändamål än för deras ursprungliga ändamål bör behandlas för ändrad användning. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om bedömning av batteriers hälsotillstånd bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(89)

Producenter och distributörer bör aktivt delta i arbetet med att informera slutanvändarna om att batterier bör samlas in separat, att insamlingssystem finns tillgängliga och att slutanvändarna spelar en viktig roll för att säkerställa en miljömässigt optimal hantering av förbrukade batterier. Modern informationsteknik bör användas för att sprida information till slutanvändare och för att rapportera om batterier. Informationen bör spridas antingen med klassiska metoder, med hjälp av annonsering utomhus, affischer och kampanjer i sociala medier, eller genom mer innovativa metoder, såsom elektronisk tillgång till webbplatser via QR-koder som fästs på batteriet.

(89)

Producenter och distributörer , inklusive e-marknadsplatser, bör aktivt delta i arbetet med att informera slutanvändarna om att batterier bör samlas in separat, att insamlingssystem finns tillgängliga och att slutanvändarna spelar en viktig roll för att säkerställa en miljömässigt optimal hantering av förbrukade batterier , varvid de framför allt bör förklara hur säkrare och renare avfallsflöden skulle kunna bidra till minskad avfallsexport till tredjeländer och slutna materialkretslopp inom unionen . Modern informationsteknik bör användas för att sprida information till slutanvändare och för att rapportera om batterier. Informationen bör spridas antingen med klassiska metoder, med hjälp av annonsering utomhus, affischer och kampanjer i sociala medier, och/ eller genom mer innovativa metoder, såsom elektronisk tillgång till webbplatser via QR-koder som fästs på batteriet på ett tillgängligt och begripligt sätt .

(90)

För att det ska vara möjligt att kontrollera att skyldigheterna vad gäller insamling och behandling av batterier efterlevs är det nödvändigt att aktörerna rapporterar till de behöriga myndigheterna. Batteriproducenter och andra avfallshanteringsaktörer som samlar in batterier bör, för varje kalenderår, rapportera tillämpliga uppgifter om sålda batterier och insamlade förbrukade batterier. När det gäller behandling och materialåtervinning bör rapporteringsskyldigheten åligga avfallshanteringsaktörerna respektive materialåtervinnarna.

(90)

För att det ska vara möjligt att kontrollera att skyldigheterna vad gäller insamling och behandling av batterier efterlevs är det nödvändigt att aktörerna rapporterar till de behöriga myndigheterna. Batteriproducenter och andra avfallshanteringsaktörer som samlar in batterier bör, för varje kalenderår, rapportera tillämpliga uppgifter om sålda batterier och insamlade förbrukade batterier. När det gäller behandling och materialåtervinning bör rapporteringsskyldigheten åligga avfallshanteringsaktörerna respektive materialåtervinnarna. Avfallshanteringsaktörer som utför behandling i enlighet med denna förordning bör bli föremål för ett urvalsförfarande anordnat av producenter av de berörda batterierna eller av producentansvarsorganisationer som agerar för deras räkning, i enlighet med artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG.

(95)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (62) fastställs regler för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden. För att säkerställa att produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor uppfyller krav som ger en hög skyddsnivå för allmänna intressen, som människors hälsa, säkerhet, egendomsskydd och miljöskydd, bör den förordningen tillämpas på batterier som omfattas av denna förordning. Förordning (EU) 2019/1020 bör därför ändras i enlighet med detta.

(95)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (62) fastställs regler för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden. För att säkerställa att produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor uppfyller krav som ger en hög skyddsnivå för allmänna intressen, som människors hälsa, säkerhet, egendomsskydd och miljöskydd, bör den förordningen tillämpas på batterier som omfattas av denna förordning. Här ingår också batterier som produceras utanför unionen och kommer in på unionens marknad. Förordning (EU) 2019/1020 bör därför ändras i enlighet med detta.

(97)

Det bör finnas ett förfarande genom vilket berörda parter informeras om planerade åtgärder avseende batterier som utgör en risk för hälsa, säkerhet, egendom eller miljö. Förfarandet bör även ge marknadskontrollmyndigheterna möjlighet att, i samarbete med de berörda ekonomiska aktörerna, ingripa i ett tidigare skede mot sådana batterier. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att fastställa huruvida de nationella åtgärder som vidtas avseende batterier som inte uppfyller kraven är berättigade eller inte.

(97)

Det bör finnas ett förfarande genom vilket berörda parter informeras om planerade åtgärder avseende batterier som utgör en risk för hälsa, säkerhet, egendom eller miljö. Förfarandet bör även ge marknadskontrollmyndigheterna möjlighet att, i samarbete med de berörda ekonomiska aktörerna, ingripa i ett tidigare skede mot sådana batterier. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att snabbt fastställa huruvida de nationella åtgärder som vidtas avseende batterier som inte uppfyller kraven är berättigade eller inte.

(98)

Marknadskontrollmyndigheterna bör ha rätt att kräva att de ekonomiska aktörerna vidtar korrigerande åtgärder på grundval av konstateranden som antingen visar att batteriet inte uppfyller kraven i denna förordning eller att den ekonomiska aktören överträder reglerna om utsläppande eller tillhandahållande på marknaden av ett batteri, reglerna om hållbarhet, säkerhet och märkning eller reglerna om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan.

(98)

Marknadskontrollmyndigheterna bör ha rätt att kräva att de ekonomiska aktörerna vidtar korrigerande åtgärder på grundval av konstateranden som antingen visar att batteriet inte uppfyller kraven i denna förordning eller att den ekonomiska aktören överträder reglerna om utsläppande eller tillhandahållande på marknaden av ett batteri, reglerna om hållbarhet, säkerhet, märkning och information eller reglerna om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan.

(98a)

För att säkerställa att det inom den ram för marknadskontroll som inrättas genom förordning (EU) 2019/1020 vad gäller batterier sker en effektiv och konsekvent provning av batterier inom hela unionen och för att tillhandahålla oberoende teknisk och vetenskaplig rådgivning i samband med utvärderingar av batterier som utgör en risk bör kommissionen utforma en unionsprovningsanläggning för batterier. Vidare bör efterlevnaden av den unionsrättsliga ram för batterier som inrättas genom denna förordning främjas också på nationell nivå.

(98b)

Varors fria rörlighet i unionen begränsas ofta av nationella hinder som förhindrar den inre marknaden från att förverkligas fullt ut och minskar företagens möjligheter att bedriva verksamhet och utvecklas, särskilt små och medelstora företag, som utgör ryggraden i unionens ekonomi. Medlemsstaterna bör därför fullt ut utnyttja möjligheten att ingå avtal sinsemellan för att tillåta skiljedomsförfaranden i syfte att snabbt kunna lösa tvister med anledning av tillträdet till den inre marknaden för batterier.

(99)

Offentlig upphandling är en viktig sektor när det gäller att minska miljöpåverkan från mänsklig verksamhet och påverka marknadsutvecklingen så att den går mot mer hållbara produkter. Upphandlande myndigheter enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (63) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (64) och upphandlande enheter enligt definitionen i direktiv 2014/25/EU bör beakta miljöpåverkan när de upphandlar batterier eller produkter som innehåller batterier, i syfte att främja och stimulera marknaden för ren och energieffektiv mobilitet och energilagring och därigenom bidra till unionens miljö-, klimat- och energipolitiska mål.

(99)

Offentlig upphandling är en viktig sektor när det gäller att minska miljöpåverkan från mänsklig verksamhet och påverka marknadsutvecklingen så att den går mot mer hållbara produkter. Upphandlande myndigheter enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (63) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (64) och upphandlande enheter enligt definitionen i direktiv 2014/25/EU bör beakta miljöpåverkan när de upphandlar batterier eller produkter som innehåller batterier och säkerställa att de ekonomiska aktörerna verkligen uppfyller de sociala och miljömässiga kraven , i syfte att främja och stimulera marknaden för ren och energieffektiv mobilitet och energilagring och därigenom bidra till unionens miljö-, klimat- och energipolitiska mål. Om små och medelstora företag fick bättre möjligheter att delta i offentliga upphandlingar på marknaden för batterier och om fler berörda parter på lokal nivå och unionsnivå uppmuntrades att delta skulle detta avsevärt bidra till att dessa mål nås.

(105)

Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter för att fastställa huruvida en nationell åtgärd som vidtagits i fråga om ett batteri som överensstämmer med förordning, men som utgör en risk, är berättigad eller inte, om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på skyddet av människors hälsa, säkerheten eller miljön, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

(105)

Kommissionen bör utan dröjsmål anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter för att fastställa huruvida en nationell åtgärd som vidtagits i fråga om ett batteri som överensstämmer med förordning, men som utgör en risk, är berättigad eller inte, om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på skyddet av människors hälsa, säkerheten eller miljön, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

(106)

Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om de sanktioner som bör gälla vid överträdelser av denna förordning och säkerställa att de verkställs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(106)

Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om de sanktioner som bör gälla vid överträdelser av denna förordning och säkerställa att de verkställs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. I syfte att säkerställa en harmoniserad tillämpning i hela unionen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att utveckla harmoniserade kriterier eller riktlinjer för sanktioner och för ersättning för skada som vållats enskilda.

(109a)

Det är viktigt att miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser beaktas vid genomförandet av denna förordning. För att säkerställa lika villkor är det dessutom viktigt att all relevant tillgänglig teknik beaktas i lika hög grad vid genomförandet av denna förordning, förutsatt att denna teknik gör det möjligt för batterier att till fullo uppfylla alla relevanta krav i denna förordning. Dessutom bör ingen orimlig administrativ börda läggas på de ekonomiska aktörerna, särskilt inte på små och medelstora företag.

(110)

Eftersom målet för denna förordning, det vill säga att se till att den inre marknaden fungerar och att de batterier som släpps ut på marknaden uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå avseende människors hälsa, säkerhet, egendom och miljön, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av harmonisering, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(110)

Eftersom målet för denna förordning, det vill säga att se till att den inre marknaden fungerar och säkerställa att de batterier som släpps ut på marknaden och den verksamhet som är förknippade med förbrukade batterier uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå avseende människors hälsa, säkerhet, egendom och miljön, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av harmonisering, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(ba)

särskild utrustning avsedd för säkerheten vid kärntekniska anläggningar, enligt definitionen i artikel 3 i rådets direktiv 2009/71/Euratom  (1a) .

(1)

batteri: varje källa till elektrisk energi som genereras genom direkt omvandling av kemisk energi och som består av en eller flera icke-laddningsbara eller laddningsbara battericeller eller grupper av battericeller.

(1)

batteri: varje källa till elektrisk energi som genereras genom direkt omvandling av kemisk energi och som består av en eller flera icke-laddningsbara eller laddningsbara battericeller eller grupper av battericeller , såsom batterisatser och batterimoduler .

(6)

—

och inte är avsett för industriellt bruk, och

—

och inte är avsett uteslutande för industriellt bruk, och

—

varken är ett elfordonsbatteri, ett industribatteri eller ett startbatteri.

—

varken är ett batteri för lätta transportmedel eller ett elfordonsbatteri, ett industribatteri eller ett startbatteri.

(8)

bärbara batterier för allmänt bruk: bärbara batterier i följande gemensamma storlekar: 4,5 volt (3R12), D, C, AA, AAA, AAAA, A23, 9 volt (PP3).

(8)

bärbara batterier för allmänt bruk: bärbara batterier i följande gemensamma storlekar: 4,5 volt (3R12), knappcell D, C, AA, AAA, AAAA, A23, 9 volt (PP3).

(9)

lätta transportmedel: hjulförsedda fordon med en elektrisk motor på mindre än 750 watt, på vilka den som åker sitter när fordonet är i rörelse och som kan drivas enbart med elmotorn eller av en kombination av motor och mänsklig kraft.

(9)

batteri för lätta transportmedel: varje batteri i fordon som kan drivas enbart med elmotorn eller av en kombination av motor och mänsklig kraft , inklusive typgodkända fordon som tillhör de fordonskategorier som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013  (1a) och med en vikt under 25 kg .

(10)

startbatteri: varje batteri som endast används för startmotor, belysning och tändningssystem i motorfordon.

(10)

startbatteri: varje batteri som främst används för startmotor och mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg , belysning och tändningssystem i motorfordon , eller andra stödfunktioner .

(11)

industribatteri: varje batteri som är utformat för industriellt bruk och alla andra batterier utom bärbara batterier, elfordonsbatterier och startbatterier.

(11)

industribatteri: varje batteri som är utformat endast för industriellt bruk och alla andra batterier , inbegripet batterier inom stationära energilagringssystem, utom bärbara batterier , batterier för lätta transportmedel , elfordonsbatterier och startbatterier.

(12)

elfordonsbatteri: varje batteri som särskilt utformats för att driva hybridelfordon och elfordon för transport på väg .

(12)

elfordonsbatteri: varje batteri som särskilt utformats för att tillhandahålla energi för att driva ett fordon i kategori L enligt förordning (EU) nr 168/2013 och med en vikt över 25 kg, eller ett fordon i kategorierna M, N eller O enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858  (1a).

(13)

stationärt batterienergilagringssystem : ett laddningsbart industribatteri med intern lagring som är särskilt utformat för att lagra och leverera elenergi till nätet, oberoende av var och av vem det används.

(13)

batteri inom ett stationärt energilagringssystem : ett laddningsbart industribatteri som är särskilt utformat för att lagra och leverera elenergi när det är anslutet till ett elnät , oberoende av var och av vem det används.

(21)

QR-kod: en matrisstreckkod som länkar till information om en batterimodell .

(21)

QR-kod: en maskinläsbar matriskod som länkar till information som krävs enligt denna förordning .

(22)

batterihanteringssystem: en elektronisk anordning som kontrollerar eller hanterar batteriets elektriska och termiska funktioner, hanterar och lagrar data om parametrarna för bestämning av batteriets hälsotillstånd och förväntade livslängd enligt bilaga VII och som kommunicerar med det fordon eller den apparat i vilken batteriet ingår.

(22)

batterihanteringssystem: en elektronisk anordning som kontrollerar eller hanterar batteriets elektriska och termiska funktioner för att påverka batteriets säkerhet, prestanda och livslängd, hanterar och lagrar data om parametrarna för bestämning av batteriets hälsotillstånd och förväntade livslängd enligt bilaga VII och som kommunicerar med det fordon eller den apparat i vilken batteriet ingår.

(26a)

(26b)

(38)

producentansvarsorganisation: en juridisk person som finansiellt eller operativt organiserar fullgörandet av skyldigheter inom utökat producentansvar för flera producenters räkning.

(38)

producentansvarsorganisation: en juridisk person som finansiellt eller finansiellt och operativt organiserar fullgörandet av skyldigheter inom utökat producentansvar för flera producenters räkning.

(39)

förbrukade batterier: batterier som är att betrakta som avfall enligt artikel 3.1 a i direktiv 2008/98/EG,

(39)

förbrukade batterier: batterier eller battericeller som omfattas av definitionen av avfall enligt artikel 3.1 a i direktiv 2008/98/EG,

(40)

återanvändning: fullständig eller partiell direkt återanvändning av batteriet för dess ursprungliga ändamål.

(40)

återanvändning: fullständig eller partiell direkt återanvändning av batteriet som inte är avfall för samma ändamål som dess ursprungliga ändamål.

(41)

farligt ämne: alla ämnen som uppfyller kriterierna för någon av nedanstående faroklasser eller farokategorier enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (67):

(41)

farligt ämne: alla ämnen som uppfyller kriterierna för någon av faroklasserna eller farokategorierna enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (67):

(a)

faroklasserna 2.1–2.4, 2.6, 2.7 och 2.8 typerna A och B, 2.9, 2.10, 2.12, 2.13 kategorierna 1 och 2, 2.14 kategorierna 1 och 2, samt 2.15 typerna A–F,

(b)

faroklasserna 3.1–3.6, 3.7 skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling, 3.8 andra effekter än narkosverkan, 3.9 och 3.10,

(c)

faroklass 4.1,

(d)

faroklass 5.1.

(36)

tillbörlig aktsamhet i  leveranskedjan : de skyldigheter som en ekonomisk aktör som släpper ut ett laddningsbart industribatteri eller ett elfordonsbatteri på marknaden måste iaktta avseende ledningssystem, riskhantering, tredjepartsgranskning av anmälda organ och utlämnande av information i syfte att identifiera och hantera faktiska och potentiella risker i samband med anskaffning, bearbetning och handel med de råmaterial som krävs för att tillverka batterier.

(36)

tillbörlig aktsamhet i  batterivärdekedjan : de skyldigheter i fråga om sociala och miljömässiga riskkategorier som en ekonomisk aktör som släpper ut ett batteri på marknaden måste iaktta avseende ledningssystem, riskhantering, tredjepartsgranskning av anmälda organ och utlämnande av information i syfte att identifiera , förebygga och hantera faktiska och potentiella risker i samband med anskaffning, bearbetning och handel med de råmaterial , kemikalier och returråvaror som krävs för att tillverka batterier och behandla förbrukade batterier, kopplat till dess tillverkningsverksamhet och till andra relaterade affärsförbindelser .

(36a)

(36b)

(ba)

De krav på tillbörlig aktsamhet som fastställs i artikel 39.

(ca)

information om vilka råmaterial som använts, också andelen förnybart innehåll,

(d)

uppgift om batteriets totala koldioxidavtryck, beräknat som antal kilogram koldioxidekvivalenter,

(d)

uppgift om batteriets totala koldioxidavtryck, beräknat som antal kilogram koldioxidekvivalenter och batteriets koldioxidavtryck , beräknat som antal kilogram koldioxidekvivalenter per 1 kWh av den totala energi som batterisystemet levererar under hela sin förväntade livslängd.

(a)

en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa den metod för beräkning av batteriets totala koldioxidavtryck som avses i led d, i enlighet med de väsentliga delar som anges i bilaga II,

(a)

en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa den metod för beräkning och kontroll av batteriets totala koldioxidavtryck som avses i led d, i enlighet med de väsentliga delar som anges i bilaga II,

(a)

en delegerad akt i enlighet med artikel 73 för att komplettera denna förordning genom att fastställa en metod för beräkning och kontroll av de från avfall återvunna mängder kobolt, bly, litium eller nickel som ingår i de aktiva materialen i de batterier som avses i första stycket,

(b)

en genomförandeakt som fastställer formatet och den tekniska dokumentationen för deklarationen av återvunnet material . Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.

(a)

det krävs kontinuitet i strömförsörjningen och en permanent förbindelse mellan apparaten och det bärbara batteriet är nödvändig av säkerhetsskäl, prestandaskäl, medicinska skäl eller dataintegritetskäl, eller om

(a)

det krävs kontinuitet i strömförsörjningen och en permanent förbindelse mellan apparaten och det bärbara batteriet är nödvändig av säkerhetsskäl och tillverkaren kan styrka att det inte finns några alternativ att tillgå på marknaden ,

(aa)

det krävs kontinuitet i strömförsörjningen och en permanent förbindelse mellan apparaten och det bärbara batteriet är nödvändig av medicinska skäl eller dataintegritetskäl och tillverkaren kan styrka att det inte finns några alternativ att tillgå på marknaden,

(b)

batteriet bara kan fungera när det är integrerat i apparatens konstruktion.

(b)

batteriet bara kan fungera när det är integrerat i apparatens konstruktion och tillverkaren kan styrka att det inte finns några alternativ att tillgå på marknaden .