52021IE5552

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52021IE5552 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52021IE5552

Help

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om en ny ram för frihandelsavtal, avtal om ekonomiskt partnerskap och investeringsavtal som garanterar ett verkligt deltagande av det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter och säkerställer allmänhetens medvetenhet (yttrande på eget initiativ)

EESC 2021/05552

EUT C 290, 29.7.2022, p. 11–21 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

HTML

PDF

Official Journal

29.7.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 290/11

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 290/03)

Föredragande:

Stefano PALMIERI

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Yttre förbindelser
Antagande av sektionen	9.3.2022
Antagande vid plenarsessionen	23.3.2022
Plenarsession nr	568
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	215/1/7

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) upprepar sitt stöd för EU:s nya öppna, hållbara och bestämda handelsstrategi och anser att det är särskilt viktigt att genom denna strategi dels främja de europeiska produktionssektorernas och de ekonomiska aktörernas (stora, medelstora och små företags) konkurrenskraft, dels bidra till främjandet av europeiska värden och principer, särskilt demokrati och mänskliga, sociala och könsrelaterade rättigheter samt arbetstagares och miljömässiga rättigheter. Detta gör att man kan se till att Europeiska unionen (EU) förfogar över lämpliga verktyg för att skydda arbetstagare och företag från otillbörliga handelsmetoder och konsumenter från skadliga och ohållbara produkter, och på så sätt förena företagens intressen med medborgarnas intressen som konsumenter och arbetstagare.

1.2

EESK anser att följande utgör förutsättningar för genomförandet av EU:s nya ambitiösa handelsstrategi:

—

En innovativ strategi för handelsförhandlingar (handelsavtal, avtal om ekonomiskt partnerskap, investeringsavtal) som säkerställer faktiskt deltagande av det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter och därmed sörjer för att handelns fördelar kommer alla deltagare i EU och partnerländerna till gagn.

—	En lämplig reform av instrumenten för övervakning, utvärdering och genomförande av avtalen: de inhemska rådgivande grupperna.

1.3

EESK anser att den dubbla reformprocessen – av förhandlingsinstrumenten och de inhemska rådgivande grupperna – kommer att göra det möjligt att uppnå ett verkligt stöd för, och därmed allmän medvetenhet om värdet av, de handels-, partnerskaps- och investeringsavtal som ingåtts, från alla aktörer som påverkas av effekterna av dessa avtal (företag, arbetstagare, konsumenter osv.) och hos båda avtalsparter (EU och partnerländerna).

2. Allmänna kommentarer

2.1

I februari 2021 lade kommissionen fram riktlinjerna för en ny öppen, hållbar och bestämd handelsstrategi för EU (1). Denna strategi bör säkerställa att följande tre EU-mål uppnås:

i)	Att stödja den ekonomiska återhämtningen samt den gröna och den digitala omställningen.

ii)	Att anpassa de globala reglerna till en mer hållbar och rättvis globalisering.

iii)	Att öka EU:s förmåga att tillvarata sina intressen och stärka sina rättigheter.

2.1.1

Flera faktorer bidrog till utarbetandet av denna nya handelsstrategi. Först och främst covid-19-pandemin, som ledde till en allvarlig reflektion om nya strategier för hälsosäkerhet, livsmedelstrygghet, råvaruförsörjning och strategiska produkter samt om globala värdekedjor i allmänhet.

2.1.2

Andra avgörande faktorer för utarbetandet av den nya handelsstrategi som kommissionen föreslagit är kopplade till i) den kris som Världshandelsorganisationen (WTO) befinner sig i, ii) de problematiska förbindelserna med vissa länder eller handelsblock: Kina, Ryssland och Förenta staterna, iii) de svåra förhandlingarna med Förenade kungariket, och iv) det nuvarande dödläget när det gäller vissa handelsavtal (t.ex. avtalet mellan EU och Mercosur samt avtalen om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Centralafrika och mellan EU och Östafrikanska gemenskapen).

2.1.3

I det dokument som kommissionen lagt fram anges vid flera tillfällen att EU:s nya handelsstrategi, utöver att främja de europeiska produktionssektorernas konkurrenskraft, bör bidra till att främja europeiska värden och principer, särskilt demokrati och mänskliga, sociala och könsrelaterade rättigheter samt arbetstagares och miljömässiga rättigheter.

2.1.4

Europaparlamentet välkomnade kommissionens förslag och uppmanade kommissionen att se till att kapitlen om handel och hållbar utveckling i de framförhandlade avtalen bidrar till att säkerställa att handelns fördelar kommer alla deltagare till gagn (2).

2.1.5

I sina senaste yttranden har EESK upprepat sin vision av EU:s handelspolitik och uttryckt sitt starka stöd för kommissionens förslag och betonat dess betydelse, relevans och aktualitet. Samtidigt har EESK framfört tydliga förväntningar och därav följande rekommendationer för en ambitiös översyn av handel och hållbar utveckling (3).

2.1.6

Just på grund av att den nya strategi som kommissionen föreslagit med rätta är ambitiös anser vi att följande utgör förutsättningar för dess genomförande:

—

—	En lämplig reform av instrumenten för övervakning, utvärdering och genomförande av avtalen: de inhemska rådgivande grupperna.

2.1.6.1

Den dubbla reformprocessen – av förhandlingsinstrumenten och de inhemska rådgivande grupperna – kommer att göra det möjligt att uppnå ett verkligt stöd för, och därmed allmän medvetenhet om värdet av, de avtal (om handel, ekonomiskt partnerskap och investeringar) som ingåtts, från alla aktörer som påverkas av effekterna av dessa avtal (företag, arbetstagare, konsumenter osv.) och hos båda avtalsparter (EU och partnerländerna).

3. En kritisk bedömning av de nuvarande handelsavtalen

3.1

EESK upprepar sin övertygelse om att multilateralism är av grundläggande betydelse för handeln och sin övertygelse om att WTO – genom en omfattande reform – bör återgå till sin roll som garant för multilateralismen, men inser i detta särskilda sammanhang att handelsavtal kan spela en avgörande roll inte bara för EU:s bilaterala handel (som trots allt står för mer än 30 % av EU:s handel med varor och tjänster), utan framför allt för spridningen av en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling för EU och dess partnerländer.

3.2

Under de senaste åren har ett antal av EU:s förhandlingsinstrument (handelsavtal, avtal om ekonomiskt partnerskap, investeringsavtal) varit föremål för särskilt kritiska bedömningar från EESK:s sida (4).

3.3

EESK anser att man bör utgå från dessa bedömningar för att avgöra om de nuvarande förhandlingsinstrumenten bör reformeras i syfte att se till att målen i den nya handelsstrategi som kommissionen föreslagit uppnås.

3.3.1

En första aspekt är den bristande insynen i förhandlingarna om handelsavtal. Det finns visserligen ett uppenbart behov av sekretess beträffande innehållet i de fördrag som håller på att förhandlas fram, men EESK anser att denna sekretess ändå bör medge att handelsförhandlingarna förs på ett öppet sätt och trygga ett kontinuerligt informationsflöde för de medborgare och intressenter som berörs av förhandlingarna.

3.3.1.1

Kommissionen har alltid visat ett tydligt motstånd mot att säkerställa full insyn i förhandlingarna genom att hänvisa till befintliga regler (5) och vissa domar från domstolen (6) samt hävda att det skulle strida mot Europeiska unionens intressen att sprida information under förhandlingarnas gång.

3.3.1.2

EESK konstaterar att kommissionen under de senaste åren har visat en viktig och intressant öppenhet som förbättrar insynsnivån genom att beträffande olika handelsavtal tillhandahålla information om rapporterna från de olika förhandlingsrundorna, det förhandlingsmandat som erhållits och de olika textförslagen samt genom att anordna möten för dialog med det civila samhället och expertgruppen för EU:s handelsavtal.

3.3.1.3

Trots dessa förbättringar bör det förhandlingsmandat som rådet antar vara mer ambitiöst och ge kommissionen större möjligheter att organisera det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas deltagande för att säkerställa dessas verkliga delaktighet i förhandlingsprocessen. EESK har också efterlyst ett återinrättande av expertgruppen, vars mandat har löpt ut (7).

3.3.1.4

EESK inser visserligen att man måste finna en verklig balans mellan insyn och sekretess under förhandlingarna, men konstaterar att frågan om insyn fortfarande är den största källan till spänningar med de berörda parterna, det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter.

3.4

En annan aspekt som kritiseras är att bedömningarna av avtalens konsekvenser för hållbar utveckling är ofullständiga, offentliggörs sent – när förhandlingarna redan har slutförts – eller helt saknas i avtalens partnerländer.

3.4.1

Det var just det sena offentliggörandet av bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling av avtalet mellan EU och Mercosur som var föremål för ett klagomål från vissa icke-statliga organisationer till Europeiska ombudsmannen (8). I mars 2021 framförde Europeiska ombudsmannen följande kritik mot kommissionen: Europeiska kommissionen underlät att se till att bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling slutfördes i god tid, i synnerhet innan handelsförhandlingarna mellan EU och Mercosur avslutades. Detta utgör ett administrativt missförhållande (9).

3.4.2

EESK upprepar att bedömningarna av avtalens konsekvenser för den ekonomiska, sociala och miljömässiga hållbarheten måste offentliggöras i tid – när förhandlingarna inleds – och uppdateras under förhandlingarnas gång och att de regelbundet bör ingå i en efterhandsutvärdering av avtalet i samband med dess övervakning. Dessa bedömningar måste sedan omfatta båda förhandlingsparterna: såväl EU och dess medlemsstater som staterna på andra sidan förhandlingsbordet (10).

3.5

En annan kritik som riktats mot handelsavtalen är oförmågan att faktiskt säkerställa efterlevnad av de mänskliga rättigheterna, de sociala rättigheterna, Internationella arbetsorganisationens grundläggande konventioner samt miljö- och säkerhetsnormerna. Avtalen säkerställer dessutom inte lika villkor för alla aktörer på marknaderna (i synnerhet små och medelstora företag samt vissa produktionssektorer) (11).

3.6

Till detta kommer att handelsavtalen ibland inte beaktar utvecklingsländernas särdrag och förekomsten av asymmetrier mellan EU och partnerländerna i avtalet, vilket riskerar att leda till att de befintliga skillnaderna (t.ex. lika tillgång till livräddande läkemedel eller vacciner) inte åtgärdas eller ibland förvärras. Man tar inte heller hänsyn till den dominerande ställning som multinationella företag kan komma att inta till följd av ingåendet av handelsavtal.

3.7

För att säkerställa ett faktiskt och omfattande deltagande av det organiserade civila samhället är ett utbrett införande av inhemska rådgivande grupper inte bara nödvändigt i alla framtida handelsförhandlingar, utan framför allt i de nuvarande avtalen om ekonomiskt partnerskap i Afrika, där inhemska rådgivande grupper saknas helt. Pågående och kommande översynsprocesser och genomförandet av det nya avtalet mellan EU och Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (AKS-staterna) kan erbjuda en faktisk möjlighet att införa inhemska rådgivande grupper i befintliga handelsavtal som saknar detta instrument (t.ex. översynen av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, SADC).

3.8

Det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas deltagande i förhandlingarna om och övervakningen av de avtal som EU ingått har utvecklats något sedan början. Kommittén erkänner de insatser som gjorts och har i många fall varit delaktig.

3.9

EESK tar del av resultaten av den nyligen genomförda studien ”Study Reviewing DG TRADE Civil Society Dialogue” (12), där dialogen med det civila samhället på europeisk och nationell nivå bedöms. Kommittén ställer sig bakom vissa av studiens resultat, men anser att man bör ta ett kvalitativt steg framåt när det gäller civilsamhällesorganisationernas och arbetsmarknadsparternas verkliga deltagande i EU:s handelspolitik.

3.10

EESK har upprepade gånger efterlyst ett verkligt och större deltagande av det civila samhället och arbetsmarknadens parter i alla skeden av förhandlingarna om handelsavtal på båda sidor av förhandlingsbordet (kommissionen och partnerländerna) (13).

3.11

Av alla dessa skäl anser EESK att det är dags att utveckla en ny och effektivare förhandlingsstrategi, med nya regler och förfaranden för att säkerställa ett faktiskt och effektivt deltagande av det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter. Allt detta skulle främja uppnåendet av målen i EU:s nya handelsstrategi och möjliggöra avtal som är förenliga med en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling för båda förhandlingsparter: EU och partnerländerna i handelsavtalen.

4. En ny förhandlingsram för handelsavtal

4.1

EESK anser att EU:s nya handelspolitik ger möjlighet att utvärdera och förbättra regler, förfaranden och kriterier för att på ett mycket mer effektivt, insynsvänligt och inkluderande sätt organisera deltagandet av det organiserade civila samhället och arbetsmarknadens parter, både under förhandlingarna och därefter, under övervakningen, utvärderingen och i förekommande fall genomförandet av avtalen.

4.2

EESK anser att man bör utarbeta en ny förhandlingsmetod för att fastställa en ny färdplan som möjliggör ett verkligt deltagande av det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter i alla skeden av förhandlingarna. Denna metod måste följas både av EU och av staterna på andra sidan förhandlingsbordet.

4.3

Det första steget i förhandlingsfärdplanen bör omfatta undertecknandet av ett samförståndsavtal mellan förhandlarna (kommissionen och de respektive staterna i motparten) som säkerställer ett ömsesidigt åtagande från förhandlarna om

i)	att respektera de olika skedena i förhandlingarna, och

ii)	att i de olika skedena av förhandlingarna göra det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter delaktiga som observatörer i en särskild gemensam rådgivande kommitté av berörda parter.

4.3.1

De skeden i förhandlingarna som fastställs i samförståndsavtalet kommer att gälla både den allmänna förhandlingsrundan och eventuella tekniska förhandlingsrundor som krävs.

4.3.2

Inrättandet av en gemensam rådgivande kommitté av berörda parter bör bygga på samma tillvägagångssätt som sammanhållningspolitikens partnerskapsprincip.

4.3.2.1

Genom partnerskap utarbetas alla sammanhållningspolitiska program med hjälp av en kollektiv process där myndigheter på europeisk, regional och lokal nivå, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer deltar. Detta partnerskap gäller i alla skeden av programplaneringsprocessen, från utarbetande till förvaltning och genomförande, övervakning och utvärdering. Detta tillvägagångssätt bidrar till att åtgärderna anpassas till alla berörda parters lokala och regionala behov och prioriteringar.

4.3.3

Valet av observatörer bland företrädarna för det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter bör baseras på det grundläggande kriteriet om verklig representativitet, oberoende och jämn fördelning mellan berörda parter. Vad gäller representativitet och oberoende bör man för arbetsmarknadens parters del utgå från de kriterier som antagits av ILO:s arbetstagargrupp och arbetsgivargrupp, medan man när det gäller övriga organisationer i det civila samhället bör utgå från deras medlemskap i internationella organ. Observatörerna i den gemensamma rådgivande kommittén av berörda parter bör åläggas att följa en särskild uppförandekod.

4.3.4

Utöver det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter bör den gemensamma rådgivande kommittén av berörda parter också omfatta relevanta internationella institutioner som externa observatörer, t.ex. Internationella arbetsorganisationen (ILO), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och FN:s miljöprograms sekretariat för multilaterala miljöavtal.

4.3.4.1

Uppförandekoden bör omfatta följande:

Rättigheter och skyldigheter för observatörerna i den gemensamma rådgivande kommittén av berörda parter, som deltar i förhandlingarna på det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas vägnar. Det bör fastställas ett särskilt protokoll om sekretess inom ramen för uppförandekoden som föreskriver respekt för sekretessprincipen, vilket innebär en skyldighet att inte lämna ut information som sprids under det ”konfidentiella” förhandlingsskedet och skedet för tidig varning.

ii)	Principerna för utnämning av observatörerna i den gemensamma rådgivande kommittén av berörda parter på ett öppet sätt och med hänsyn till deras verkliga oberoende och representativitet samt en jämn fördelning mellan grupperingarna i det civila samhället och arbetsmarknadens parter (se punkt 4.3.3).

iii)	Reglerna och förfarandena för de olika förhandlingsskeden som fastställs i färdplanen för förhandlingarna.

Uppförandekoden bör undertecknas av alla förhandlingsdeltagare som är observatörer i den gemensamma rådgivande kommittén.

4.4

Färdplanen för förhandlingarna bör omfatta följande skeden, som upprepas cykliskt fram till slutet av förhandlingarna.

4.4.1

Det konfidentiella förhandlingsskedet. I detta skede deltar både förhandlingsparterna (kommissionen och länderna i det geografiska område som är motpart i förhandlingarna) och företrädarna för det civila samhället och arbetsmarknadens parter i egenskap av observatörer, som genom undertecknandet av protokollet om sekretess i uppförandekoden åtar sig att hålla den information som de förfogar över i detta skede konfidentiell. I detta skede bör ILO inför förhandlingarna lägga fram en lägesrapport om ratificeringen och genomförandet av de grundläggande konventionerna i tredjelandet, som görs tillgänglig för alla runt förhandlingsbordet (förhandlare och observatörer). En sådan rapport skulle inte vara bindande, men skulle bidra till att visa huruvida de sociala normerna respekteras i de länder som omfattas av avtalet.

4.4.2

Skedet för tidig varning med den gemensamma rådgivande kommittén. I detta skede fastställer observatörerna känsliga frågor i förhandlingarna, där förhandlingarna inte leder till tillfredsställande lösningar för det civila samhället och arbetsmarknadens parter. Detta skede är fortfarande ett ”konfidentiellt skede” där observatörerna måste iaktta fullständig sekretess.

4.4.3

Skedet med öppen kommunikation. Både kommissionen och länderna i det geografiska område som är motpart i förhandlingarna lägger regelbundet fram en offentlig och gemensam informationsrapport om hur förhandlingarna fortskrider. I detta skede kan observatörerna uttrycka sina bedömningar enligt Chatham House-regeln (14) för att redogöra för känsliga förhandlingsfrågor som identifierats i det tidigare skedet för tidig varning med den rådgivande kommittén. Detta skede är ett offentligt skede där man redogör för de preliminära resultaten av förhandlingarna. Det är ett skede som syftar till att informera allmänheten om läget i förhandlingarna.

4.4.4

Skedet med framläggande av den preliminära oberoende konsekvensbedömningsrapporten om handelsavtalet. I detta skede lägger båda parter (kommissionen och länderna i det geografiska område som är motpart) fram en preliminär oberoende konsekvensbedömning av avtalet. Det är i detta skede som det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter ger uttryck för sina bedömningar av avtalets ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser, bl.a. genom egna oberoende analyser. Ett viktigt bidrag bör komma från de ”externa observatörerna”, som bör lägga fram en rapport för alla parter som offentliggörs.

4.4.5

När skedet med framläggande av den preliminära konsekvensbedömningsrapporten avslutats, inleds det konfidentiella förhandlingsskedet igen, följt av skedet för tidig varning med den rådgivande kommittén, sedan skedet med öppen kommunikation och slutligen skedet med framläggande av den slutliga konsekvensbedömningsrapporten om handelsavtalet. Förhandlingscykeln kommer att fortsätta till dess att den avslutas genom att avtalet undertecknas, eller inte undertecknas, av företrädarna för kommissionen och länderna i det geografiska område som är motpart.

4.4.6

Om avtalet undertecknas av parterna ska de – tillsammans med det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas observatörer i den rådgivande gruppen – utarbeta ett särskilt protokoll om inrättande av de inhemska rådgivande grupperna (för EU och för partnerländerna) med regler för dessas verksamhet (se punkt 5.5.2).

4.4.7

EESK anser att den föreslagna förhandlingsramen skulle utgöra en utmaning för alla parter i förhandlingarna. Denna utmaning gör att alla berörda aktörer (kommissionen, det civila samhällets organisationer, arbetsmarknadens parter och de externa observatörerna) måste vara medvetna om sina roller och att alla berörda aktörer måste uppvisa en särskilt hög nivå av professionalism och förberedelse. EESK anser att det skulle vara lämpligt att stärka Europaparlamentets deltagande. Parlamentet bör spela en större roll i förhandlingarna om och övervakningen av avtalen. Kommittén är också övertygad om att detta är det enda sättet att se till att alla, inklusive det civila samhället och arbetsmarknadens parter, verkligen är delaktiga i handelsförhandlingarna och därigenom faktiskt stöder avtalets innehåll.

5. Ett förslag till reform av de inhemska rådgivande grupperna för övervakning, utvärdering och genomförande av avtalen

5.1

EU står för närvarande inför en växande efterfrågan på inkluderande och demokratisk dialog från det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas sida, inte bara under utarbetandet av handelsavtalen utan även under genomförandet av dem (15). EESK välkomnar kommissionens insatser för att ge utrymme för diskussion och deltagande, men anser att det är mycket viktigt att förbättra förfarandena för övervakning, utvärdering och genomförande av dessa avtal.

5.2

EESK anser att de rådgivande instrument – inhemska rådgivande grupper – som inrättats för att övervaka genomförandet och efterlevnaden av åtagandena i kapitlen om handel och hållbar utveckling, och i framtiden hela handelsavtalen, inte på ett tillfredsställande sätt uppfyller de fastställda målen. Dessa inhemska rådgivande grupper uppvisar brister när det gäller både kriterierna för deras sammansättning och avsaknaden av tydliga regler för deras funktionssätt.

5.3

Enligt de politiska rekommendationerna i det icke-officiella dokumentet från EU:s inhemska rådgivande grupper (16) och den nyligen genomförda analysen av EU:s och partnerländernas inhemska rådgivande grupper (17) kan de inhemska rådgivande grupperna bedömas på grundval av fyra olika framgångsnivåer, utifrån deras förmåga att

fungera,

2)	utbyta information,

3)	övervaka avtalen,

4)	åstadkomma politiskt genomslag.

5.3.1

När det gäller deras förmåga att fungera är de inhemska rådgivande grupperna – tack vare EESK:s viktiga funktion som sekretariat – aktiva i EU, medan de bara finns i några av partnerländerna (18). I de partnerländer där de finns har de uppenbara organisatoriska problem – på grund av en uppenbar brist på ekonomiska resurser (19) – samt problem med representativitet, jämn fördelning mellan intressegrupperna och oberoende hos de organisationer som ingår i dem (20).

5.3.2

När det gäller förmågan att utbyta information hos de aktörer som ingår i inhemska rådgivande grupper verkar det även här finnas en tydlig skillnad mellan EU:s och partnerländernas inhemska rådgivande grupper i fråga om ett allmänt informationsutbyte. Vid sidan av vissa meningsskiljaktigheter är informationsutbytet i allmänhet gott mellan dialogdeltagarna i EU:s inhemska rådgivande grupper, medan spänningar mellan företrädarna för näringslivet och övriga företrädare förekommer i partnerländernas inhemska rådgivande grupper. På båda sidor kvarstår dock otillfredsställande förbindelser mellan regeringarna och respektive inhemska rådgivande grupper (den s.k. vertikala dialogen). Man efterlyser också en mer strukturerad och fördjupad gränsöverskridande dialog mellan EU:s och partnerländernas inhemska rådgivande grupper, särskilt under det årliga transnationella sammanträdet med det civila samhället och genom särskilda sammanträden mellan de inhemska rådgivande grupperna inom ramen för samma avtal.

5.3.3

När det gäller övervakningen av avtalen måste det, trots att detta är de inhemska rådgivande gruppernas huvudsyfte, erkännas att det är svårt att förverkliga. Oförmågan att övervaka genomförandet och efterlevnaden av kapitlet om handel och hållbar utveckling beror främst på att det saknas särskilda resurser för övervakning och på bristande tillgänglighet och ansvarsskyldighet från regeringarnas sida. I detta sammanhang kan man därför inte annat än välkomna kommissionens och EU:s inhemska rådgivande gruppers påtryckningar på partnerländernas regeringar för att öka deras ansvarsskyldighet under övervakningen (21). En icke-bindande informationsrapport från ILO och OECD som ställs till de inhemska rådgivande gruppernas förfogande skulle utgöra en tillförlitlig grund för bedömningen av handelsavtalet.

5.3.4

Det råder inget tvivel om att de inhemska rådgivande gruppernas politiska genomslag, dvs. deras förmåga att påverka genomförandet av överenskommelserna i kapitlet om handel och hållbar utveckling, hittills har varit helt otillräckligt. Kommissionen bör fastställa mer ambitiösa kriterier för att regeringarna ska ta hänsyn till rekommendationerna från de inhemska rådgivande grupperna. Även om de inhemska rådgivande gruppernas åtaganden är bindande brister det dessutom i faktisk verkställbarhet och ständig medverkan från de inhemska rådgivande gruppernas sida i tvistemålsförfarandet (22).

5.4

Mot bakgrund av dessa överväganden anser EESK att man bör genomföra en genomgripande reform av de inhemska rådgivande grupperna för att undanröja de brister som beskrivs (i punkterna 5.3.1–5.3.4).

5.5

EESK upprepar behovet av att för alla typer av avtal som förhandlats fram inrätta ett enda organ för det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas deltagande (den reformerade inhemska rådgivande gruppen), som kan övervaka genomförandet och efterlevnaden av avtalen och utvärdera deras resultat (23).

5.5.1

Detta organ bör vara gemensamt och fullt fungerande för båda parter i avtalet (EU och partnerländerna) och bör täcka alla aspekter av avtalet, med prioritet åt alla inslag i avtalet som påverkar genomförandet av kapitlet om handel och hållbar utveckling.

5.5.2

EESK anser att alla avtal som undertecknas bör omfatta ett protokoll om de inhemska rådgivande gruppernas funktionssätt för att skapa en stabil institutionaliserad ram med regler för dessas funktionssätt för båda parter i avtalet (EU och partnerländerna), där följande fastställs:

a)	Kriterier för att utnämna den inhemska rådgivande gruppens medlemmar som säkerställer dessas representativitet, en jämn fördelning mellan intressegrupperna och deras oberoende (se punkt 4.3.3).

Ett åtagande om att säkerställa Internationella arbetsorganisationens (ILO) deltagande i de inhemska rådgivande grupperna som extern observatör så att genomförandet av dess konventioner inom ramen för frihandelsavtalen kan övervakas med hjälp av den interna övervakningsmekanismen och en särskild rapport om eventuella problem vid genomförandet av de sociala normerna i kapitlet om handel och hållbar utveckling kan ställas till förhandlingsparternas förfogande. Dessutom kommer deltagandet av Organisationen för ekonomisk utveckling och samarbete (OECD) att göra det möjligt att genom de nationella kontaktpunkterna och de berörda regeringarna övervaka genomförandet av riktlinjerna för multinationella företag, särskilt nedströms i leveranskedjan. Dessa organs bedömningar kommer dock inte att vara bindande för den inhemska rådgivande gruppen.

c)	En verkligt aktiv roll för de inhemska rådgivande grupperna när det gäller att inleda tvistlösningsförfaranden, i alla frågor i avtalet som inhemska rådgivande grupper hänskjuter till den ansvariga för efterlevnaden av handelsbestämmelserna.

d)	En tidsplan med bindande och verkställbara färdplaner för åtagandena i avtalet, med tydliga tidsfrister för deras ratificering.

e)	En uppdaterad vägledning för genomförandet av åtagandena i avtalet med en uppsättning kvalitativa och kvantitativa indikatorer för den löpande övervakningen av avtalet och efterhandsbedömningen av dess konsekvenser.

f)	Det datum då den oberoende efterhandsbedömningen av avtalets konsekvenser ska läggas fram beträffande varje avtalspart (EU och partnerländerna) om parterna anser det lämpligt att tidigarelägga fristen på fem år.

g)	Antalet sammanträden som varje inhemsk rådgivande grupp ska hålla under året för varje avtalspart (EU och partnerländerna).

h)	En skyldighet att hålla ett årligt sammanträde mellan EU:s och partnerlandets inhemska rådgivande grupp.

i)	Ett åtagande om att säkerställa ett årligt sammanträde för EU:s och partnerländernas inhemska rådgivande grupper i Bryssel med aktivt deltagande av alla grupperingar i de inhemska rådgivande grupperna.

Ett åtagande om att inrätta en webbaserad plattform där deltagarna i den inhemska rådgivande gruppen kan bli medvetna om vikten av ”ömsesidigt lärande mellan inhemska rådgivande grupper”, utbyta nödvändig information om t.ex. särskilda ämnen (arbetstagares rättigheter, mänskliga rättigheter, handelseffekter av reglerna för ekologiskt jordbruk osv.), utbyta möjlig bästa praxis och inrätta särskilda onlinekurser för deltagarna i inhemska rådgivande grupper.

k)	En sammanträdeskalender som gör att kommissionen, Europaparlamentet och rådet kan ta del av hur arbetet i de inhemska rådgivande grupperna fortskrider.

l)	De ekonomiska resurser som krävs för de inhemska rådgivande gruppernas verksamhet.

Ett åtagande om att utarbeta en årlig rapport om de respektive inhemska rådgivande gruppernas verksamhet. I denna rapport kan de inhemska rådgivande grupperna fastställa prioriteringar och rekommendationer för genomförandet av kapitlet om handel och hållbar utveckling, och kommissionen kommer att vara skyldig att införliva dessa prioriteringar och rekommendationer i EU:s prioriteringar för genomförandet av kapitlet om handel och hållbar utveckling eller förklara varför de inte införlivas.

Ett åtagande om att ge EESK i uppdrag att organisera den inhemska rådgivande gruppen för EU:s del och i uppgift att ge tekniskt stöd till det transnationella sammanträdet mellan EU:s och partnerländernas inhemska rådgivande grupper. I detta sammanhang kommer EESK:s sekretariat att tillhandahålla tekniskt stöd för att kartlägga motparter i partnerländerna (för kriterierna, se punkt 4.3.3), hjälpa de inhemska rådgivande gruppernas ordförandeskap att fastställa dagordningen, leda sammanträdena, utarbeta sammanträdesrapporter, lägga fram rapporter för EU-institutionerna och det civila samhället samt ta ansvar för att tillhandahålla nödvändig information.

5.5.3

En grundläggande roll kommer att spelas av kriterierna för löpande övervakning, som ska säkerställa efterlevnaden av åtagandena i avtalet och avse ekonomiska/handelsrelaterade, sociala, miljörelaterade och hälsosäkerhetsrelaterade frågor.

5.5.4

EESK anser att dess roll, på grundval av reformen av de inhemska rådgivande grupperna, kommer att vara av grundläggande betydelse och kräva en lämplig anpassning av de mänskliga och ekonomiska resurserna. EESK upprepar därför sin uppmaning till budgetmyndigheterna att när reformen genomförts tillhandahålla ytterligare anslag i linje med de löpande utgifter som kommissionen räknar med, för att hjälpa de inhemska rådgivande grupperna att genomföra den planerade verksamheten både kvantitativt och kvalitativt.

Bryssel den 23 mars 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2021) 66 final.

(2) Europaparlamentets resolution av den 26 november 2020 om översynen av EU:s handelspolitik (2020/2761(RSP)).

(3) EUT C 105, 4.3.2022, s. 148, EUT C 105, 4.3.2022, s. 40, EUT C 364, 28.10.2020, s. 53, EUT C 364, 28.10.2020, s. 160, EUT C 159, 10.5.2019, s. 28.

(4) EUT C 105, 4.3.2022, s. 148, EUT C 105, 4.3.2022, s. 40, REX/530, ”Utvärdering av det civila samhällets roll i strukturerna för deltagande i avtalet mellan EU och Colombia/Peru/Ecuador”, föredragande: Giuseppe Iuliano. EUT C 364, 28.10.2020, s. 160, EUT C 47, 11.2.2020, s. 38, REX/503, ”På väg mot ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur”, föredragande: Josep Puxeu Rocamora, medföredragande: Mário Soares.

(5) Artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001.

(6) Skrivelse genom vilken kommissionen vägrar att ge organisationen ”Les Amis de la Terre” tillgång till en handling. 2019 [b]. https://www.asktheeu.org/fr/request/7049/response/23196/attach/3/Signed%20letter.pdf?cookie_passthrough=1, hämtad 30/7/2020, s. 2.

(7) EUT C 374, 16.9.2021, s. 73 se ovan.

(8) ClientEarth, Fern, Veblen Institute, Fondation Nicolas Hulot pour la Nature et l’Homme och FIDH (Internationella federationen för mänskliga rättigheter).

(9) Beslut i ärende 1026/2020/MAS om Europeiska kommissionens underlåtenhet att slutföra en uppdaterad bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling innan handelsförhandlingarna mellan EU och Mercosur avslutades.

(10) EUT C 47, 11.2.2020, s. 38 se ovan.

(11) EUT C 105, 4.3.2022, s. 148 se ovan, REX/532, EUT C 364, 28.10.2020, s. 160 se ovan.

(12) Mars 2021, Europeiska unionen, ”Study Reviewing DG TRADE Civil Society Dialogue”. Tetra Tech – Deloitte.

(13) EUT C 105, 4.3.2022, s. 40, EUT C 105, 4.3.2022, s. 148, EUT C 159, 10.5.2019, s. 28.

(14) När ett möte, eller en del av det, hålls enligt Chatham House-regeln är deltagarna fria att använda den mottagna informationen, men varken talarens eller talarnas eller någon annan deltagares identitet eller tillhörighet får röjas.

(15) ”Non-paper from the Netherlands and France on trade, social economic effects and sustainable development”.

(16) ”Non-paper: Strengthening and Improving the Functioning of EU Trade Domestic Advisory Groups”.

(17) Martens, D., Potjomkina, D., Orbie, J., 2020, ”Domestic Advisory Groups in EU trade agreements – Stuck at the Bottom or Moving up the Ladder?” Friederich-Ebert-Stiftung – universitetet i Gent.

(18) Ett exempel är Peru, där det civila samhällets organisationer, på grund av den peruanska regeringens bristande vilja att inrätta en särskild inhemsk rådgivande grupp, har skapat en inhemsk rådgivande ”skuggrupp”, som tyvärr inte erkänts av EU. Martens et al., 2020, se ovan.

(19) EESK tillhandahåller sekretariatet för EU:s alla inhemska rådgivande grupper. Ungefär 78 % (36/46) av respondenterna bland EU:s inhemska rådgivande grupper anser att gruppsammanträdena är väl förberedda av sekretariatet. De flesta inhemska rådgivande grupper utanför EU har dock inget liknande stöd för att hjälpa dem att organisera och förbereda sitt arbete. Huvuddelen av deras arbete utförs ofta av deras ordförande (och ibland vice ordförande), som har begränsade möjligheter att ägna mycket tid åt detta. Martens, D., et al., se ovan, s. 16.

(20) Detta är fallet med Sydkoreas inhemska rådgivande grupp, som trots betydande framsteg fortfarande uppvisar brister i fråga om representativitet och oberoende. Martens, D., et al., 2020, se ovan.

(21) I avtalet mellan EU och Sydkorea ledde politiska påtryckningar till ett officiellt klagomål, och expertpanelen fastslog att landet inte efterlevde ILO:s konventioner.

(22) EUT C 105, 4.3.2022, s. 40.

(23) EUT C 159, 10.5.2019, s. 28.

Figur 1

De olika förhandlingsskedena (färdplanen)

Figur 2

De olika förhandlingsskedena (färdplanen)

Top

Choose the experimental features you want to try